Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t uttala att Kungl. Maj :t i samband med behandlingen av immissionssakkunnigas förslag även bör beakta önskvärdheten av förbättrade avskrivningsmöjligheter i fråga om anordningar avsedda för vattenoch luftvård. Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnats i det följande, hänvisa till motionerna 1:576, 11:411, 11:416

1967-04-11 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1967:34, Skrivelse till Kungl. Maj :t uttala att Kungl. Maj :t i samband med behandlingen av immissionssakkunnigas förslag även bör beakta önskvärdheten av förbättrade avskrivningsmöjligheter i fråga om anordningar avsedda för vattenoch luftvård. Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnats i det följande, hänvisa till motionerna 1:576, 11:411, 11:416

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 dr 1967

1

Nr 34

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om rätt till avdrag vid beskattningen för kostnader för

vatten- och luftvård.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:314 av herr Eskilsson m. fl. och 11:416 av

herr Lothigius m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte anhålla om utredning angående gynnsamma avskrivningsregler

vid anläggning av industriella reningsverk för avloppsvatten;

2) de likalydande motionerna 1:326 av herr Thorsten Larsson m. fl. och

11:411 av herr Josef son i Arrie m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om sådan ändring i kommunalskattelagen,

att kostnad för vattenvårdande åtgärder av markanläggnings natur på

jordbruksfastighet får avskrivas genom årliga värdeminskningsavdrag efter

samma regler som nu gäller för täckdikningsanläggningar;

3) de likalydande motionerna 1:576 av herr Harald Pettersson m. fl. och

11:723 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl., vari hemställts, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning av lämpliga

stimulansåtgärder från samhällets sida för motverkande av immissioner

inom industrin med beaktande av vad som angivits i motionerna; samt

4) motionen 11:742 av herr Tobé m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala att Kungl. Maj :t i samband med behandlingen

av immissionssakkunnigas förslag även bör beakta önskvärdheten

av förbättrade avskrivningsmöjligheter i fråga om anordningar avsedda

för vatten- och luftvård.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnats i det följande,

hänvisa till motionerna 1:576, 11:411, 11:416 (jfr 11:467) och 11:742.

Gällande rätt

För kostnad för anskaffning av byggnad, som är avsedd att användas i

ägarens rörelse får avdrag i princip åtnjutas endast i form av årliga

värdeminskningsavdrag. (Bestämmelserna härom återfinns i punkt 7 av

anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen.) I vissa särskilda fall får

emellertid byggnadskostnaden i sin helhet avdragas under det år, då ut
-

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 34

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1967

giften för byggnadens uppförande ägt rum, nämligen i sådana fall då fråga

är om rent tillfälliga byggnader, avsedda att användas endast ett fåtal år.

Värdeminskningsavdraget beräknas till viss procent av byggnadens värde.

I princip bör det verkliga anskaffningsvärdet läggas till grund för beräkningen.

Då svårigheter i många fall föreligger att styrka den faktiska anskaffningskostnaden

för byggnad har i praxis godtagits en avskrivning på

taxeringsvärdet (byggnadsvärdet) under beskattningsåret. Understundom

torde även andra värden kunna komma till användning, beroende på utredningen

i det särskilda fallet, såsom bokförda värdet, brandförsäkringsvärdet

eller ett särskilt efter värdering beräknat värde.

I fråga om fabriker och andra för industriell verksamhet avsedda byggnader

får emellertid som underlag för beräkning av värdeminskningsavdraget

inte alltid användas hela byggnadsvärdet. Från detta värde måste

nämligen i förekommande fall avdragas värdet å sådana maskiner, som vid

fastighetstaxeringen åsatts särskilt maskinvärde eller, om fastighetstaxering

ännu inte ägt rum, vid sådan taxering kommer att åsättas särskilt

maskinvärde. Värdet av i byggnad ingående maskiner som åsatts särskilt

maskinvärde får nämligen avskrivas enligt reglerna för räkenskapsenlig

eller planenlig avskrivning å inventarier beroende på om den skattskyldige

är berättigad till räkenskapsenlig avskrivning beträffande dylika tillgångar

eller inte. I fråga om avdrag för värdeminskning å övriga inventarier vilkas

värde vid fastighetstaxeringen visserligen inräknats i byggnadsvärdet, men

inte åsatts särskilt maskinvärde, gäller däremot de för värdeminskning

av byggnad fastställda bestämmelserna. Detta innebär emellertid inte att

sådana inventarier måste avskrivas efter samma låga procentsats som

byggnaden i övrigt. I praxis har högre avdrag medgivits för hissar, värmepannor,

varmvattencisterner m. m.

Storleken av procentsatserna för beräkningen av värdeminskningsavdraget

har i praxis gjorts heroende av den förebragta utredningen om byggnadernas

livslängd. Utan närmare utredning torde avdrag för värdeminskning

å fabriksbyggnader merendels medgivas med 2—3 procent å anskaffningsvärdet.

Efter utredning, som visar att byggnaden är underkastad

särskilt stor slitning, kan högre avdrag få åtnjutas. Sålunda har exempelvis

avdrag för värdeminskning av cellulosafabrik av sten medgivits med 4

procent å anskaffningsvärdet.

Vid försäljning av byggnad, som är avsedd för stadigvarande bruk i rörelse,

hänföres köpeskillingen för byggnaden inte till intäkt av rörelse -—

inte ens till den del som motsvaras av vid taxeringen tidigare åtnjutna avdrag

för värdeminskning. Intäkten blir hänförlig till förvärvskällan inkomst

av tillfällig förvärvsverksamhet. Om influtet belopp blir skattepliktigt

eller inte bedöms sålunda enligt reglerna för realisationsvinstbeskattning

vid försäljning av fast egendom.

Från bruttointäkt av jordbruksfastighet får avdrag göras för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 3b år 1967 3

värdeminskning av till jordbruket eller dess binäringar eller till skogsbruket

hörande driftbijggnader, däri inbegripna för driften nödiga bostadsbyggnader.

Närmare bestämmelser om värdeminskningsavdragets beräkning m. m.

är meddelade i punkt 2 a av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen

ävensom i punkterna 2 b) och d), 3 och 4 i övergångsbestämmelserna till

lagen den 7 december 1951 (nr 790) om ändring i kommunalskattelagen.

Nämnda bestämmelser om värdeminskningsavdrag äger tillämpning vid

inkomstredovisning av jordbruksfastighet såväl enligt kontantprincipen som

enligt bokföringsmässiga grunder, med undantag allenast för den i punkt 2

fjärde stycket av anvisningarna till 22 § meddelade bestämmelsen angående

rätt till s. k. utrangeringsavdrag, vilken avser endast bokföringsmässig redovisning.

Värdeminskningsavdraget bör enligt bestämmelserna beräknas till viss

procent av byggnadens värde. För fastställande av detta värde (avskrivningsunderlaget)

finnes bestämmelser i förenämnda punkt 2 av anvisningarna

till 22 § kommunalskattelagen. Ytterligare anvisningar för tilllämpning

av bestämmelserna har lämnats av riksskattenämnden i dess

meddelanden nr 4/1954 p. 1 och nr 5/1955 p. 1. Ifrågavarande bestämmelser

och anvisningar innebär i korthet följande.

I första hand upptages värdet till anskaffningskostnaden om denna kan

visas. Härvid beräknas värdeminskningsavdrag enligt värdeminskningsplan.

Vid övergången till beräkning av avdrag å anskaffningskostnaden skall dock

värdet upptagas till anskaffningskostnaden minskad med beloppet av tidigare

åtnjutna värdeminskningsavdrag (samt i förekommande fall med oavskrivet

värde å utrangerad eller avyttrad byggnad). Såsom ingångsvärde i

planen bör på grund härav upptagas det sålunda bestämda restvärdet för

byggnaderna, varefter värdeminskningsavdraget bestämmes till viss procent

av detta ingångsvärde.

Om anskaffningskostnaden ej kan visas, upptages värdet enligt en

schablon metod, innebärande att värdet av byggnaden upptages till två

tredjedelar av det under beskattningsåret gällande taxerade jordbruksvärdet,

minskat med däri ingående skogsmarksvärde, i den mån det överstiger

25 000 kronor, samt med skäligt värde å mera betydande naturtillgångar och

särskilda förmåner. Dessa anses såsom mera betydande om värdet av förmånerna

överstiger en tiondedel av det taxerade jordbruksvärdet. Någon

plan för beräkning av värdeminskningsavdraget erfordras icke vid tillämpning

av schablonmetoden. Vidare gäller att varje taxeringsenhet bör behandlas

för sig även för det fall, att flera taxeringsenheter tillsammans

bildar en förvaltningsenhet.

Värdet kan också bestämmas enligt en kombinerad metod, därvid

man utgår från ett värde beräknat enligt sistnämnda schablonmetod. Till

detta värde lägges kostnad för sådan ny-, till- eller ombyggnad, som utförts

2 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 sand. Nr 3b

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1967

efter den tidpunkt, till vilken det enligt schablonen bestämda ingångsvärdet

hänför sig. Å ingångsvärdet beräknas värdeininskningsavdrag för framtiden

enligt plan. Kostnad för senare ny-, till- eller ombyggnad tillägges avskrivningsunderlaget.

Senare ändringar av taxeringsvärdet påverkar däremot inte

avskrivningsunderlaget, då den kombinerade metoden användes.

Värdeminskningsavdraget kan slutligen beräknas enligt ytterligare en

metod. Riksskattenämnden bar sålunda uttalat att om en jordbrukare kan

visa anskaffningskostnaden för viss eller vissa byggnader, som uppförts

före den tidpunkt, till vilken det under beskattningsåret gällande taxeringsvärdet

hänför sig, och dessa kostnader enbart för sig överstiger det ovan

schablonmässigt beräknade värdet, han bör äga rätt att beräkna värdeminskningsavdraget

enbart å nämnda kostnader, ehuru de icke omfattar

hela byggnadsbeståndet. Därvid bör dock kostnaderna minskas med medgivna

värdeminskningsavdrag å hela byggnadsbeståndet från och med det

första år på vilket kostnaderna belöper. Avdraget beräknas i detta fall enligt

plan.

I allmänhet medges avdrag för värdeminskning å jordbrukets driftbyggnader

med 1 y2 procent av byggnadens värde.

Oavsett efter vilken metod avskrivningsunderlaget bestämmes kan i vissa

fall ifrågakomma reducering av avskrivningsunderlaget med hänsyn till

den i punkt 2 a andra stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen

meddelade bestämmelsen rörande mervärde för s. k. överloppsbyggnader.

Denna bestämmelse avser endast jordägarens egen bostadsbyggnad — exempelvis

en slottsbyggnad — och sålunda inte driftbyggnader. Driftbyggnader

medräknas i avskrivningsunderlaget även om de tillfälligtvis inte användes.

Skattskyldighet vid försäljning av byggnad å jordbruksfastighet bedömes

enligt reglerna i 35 § kommunalskattelagen. Detta innebär att skattskyldighet

inte föreligger om fastigheten innehafts 10 år eller längre tid.

Såväl i fråga om inkomstkällan rörelse som inkomstkällan jordbruksfastighet

gäller att avdrag inte får göras för kostnad för ny-, till- eller ombyggnad

av fastighet eller för grundförbättring därå.

Vid beräkning av inkomst av rörelse och av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga

grunder får i princip åtnjutas årliga värdeminskningsavdrag

för kostnader för anskaffande av maskiner och andra för stadigvarande

bruk avsedda inventarier. Undantagsvis må sådan anskaffningskostnad

i sin helhet avdragas som omkostnad redan under anskaffningsåret,

nämligen i de fall då tillgången beräknas bli förbrukad inom högst tre år.

De närmare bestämmelserna om avdrag för värdeminskning av maskiner

och inventarier återfinns i punkterna 3 och 4 av anvisningarna till 29 §

kommunalskattelagen (jfr punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna till 22 §

samma lag). Såvitt här är av intresse innebär bestämmelserna i huvudsak

följande. Vid tillämpning av s. k. planenlig avskrivning bestämmes det

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 3i år 1967

5

årliga värdeminskningsavdraget normalt enligt avskrivningsplan till viss

procent av tillgångens anskaffningsvärde. Saknas utredning om anskaffningsvärdet,

må avdrag beräknas till viss procent av bokförda värdet eller

av annat lämpligt värde. Huvudregeln för s. k. räkenskapsenlig avskrivning

medger avdrag årligen med högst trettio procent av summan av ingående

bokfört värde å inventariebeståndet och anskaffningskostnaden för

under året inköpta inventarier. Enligt en kompletterande regel får tillgångarna

nedskrivas till ett värde motsvarande restvärdet vid en årlig avskrivning

med tjugu procent av inventariebeståndets anskaffningsvärde.

Understiger inventariebeståndets verkliga värde även det angivna restvärdet,

medges avdrag även för härav betingad ytterligare avskrivning. Vare

sig man tillämpar planenlig eller räkenskapsenlig avskrivning utgår man

från tillgångens »historiska» anskaffningskostnad. Någon upp- eller nedräkning

vid höjd resp. sänkt återanskaffningskostnad ifrågakommer alltså

inte. Skillnaden mellan de båda avskrivningsmetoderna ligger främst däri,

att medan den planenliga avskrivningen är ställd i relation till tillgångens

antagna årliga förslitning, den räkenskapsenliga avskrivningen är i princip

oberoende av förslitningens omfattning.

Frågan om avskrivning å inventarier på grundval av annat värde än

anskaffningsvärdet behandlades av företagsbeskattningskommittén i dess

år 1954 avgivna betänkande med förslag till ändrad företagsbeskattning

(SOU 1954:19). Kommittén föreslog inte någon ändring i tidigare gällande

bestämmelser om avskrivning på grundval av anskaffningsvärdet. Härvid

erinrade kommittén om den kritik, som riktats mot avskrivningsregler

innebärande en periodisering av den historiska anskaffningskostnaden. I

tider med fallande penningvärde medför dylika regler att det sammanlagda

beloppet av gjorda avskrivningar inte svarar mot kostnaden för ett återanskaffande

av en med den avskrivna maskinen likvärdig sådan. Det kan

således göras gällande att i angivna läge en viss förtäring av företagets

kapital äger rum genom beskattningen. Från näringslivets sida har också

vid skilda tillfällen yrkats, att avskrivningarna borde få grundas på maskinens

nuvärde vid varje avskrivningstillfälle. Vid övervägande av frågan om

avskrivning på anskaffningsvärde eller nuvärde fann kommittén, att så

starka invändningar från såväl teoretisk som praktisk synpunkt måste

framställas mot en avskrivning på nuvärdet, att kommittén inte kunde förorda

något förslag i denna riktning. Härvidlag hänvisade kommittén till det

förhållandet att någon enhetlig uppfattning inte råder om det teoretiskt

riktiga i en avskrivning på nuvärdet. Det hävdas nämligen, anförde kommittén,

att något godtagbart resultat inte uppnås om man isolerat beaktar

prisförändringarna för allenast en post i balansräkningen. En förlust på

tillgångssidan sammanhängande med en nedgång i penningvärdet kan mycket

väl från företagets synpunkt vara kompenserad genom en vinst på

passivsidans skulder. Det sagda exemplifierades av kommittén med det

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr Sb år 1967

tänkta fallet att en maskin helt finansierats med lånade medel och att de

mot avskrivningarna svarande beloppen skulle användas för amorteringar

å lånet. Om avskrivning på nuvärdet skulle medges i en sådan situation,

innebar detta endast att företaget tillfördes en vinst lika stor som den

förlust, vilken långivaren åsamkades. Kommittén underströk vidare de

utomordentliga praktiska svårigheter, som skulle vara förenade med tilllämpningen

av en bestämmelse av dylik innebörd. Härom anförde kommittén

följande.

Skulle nuvärdet fastställas för varje tillgång för sig, föreligger merendels

det förhållandet, att på grund av teknikens utveckling den äldre maskinen

ersatts av en ny med helt eller delvis annorlunda konstruktion, varför rätta

jämförelser mellan anskaffningskostnaderna vanligen inte kan göras. En

undersökning och omräkning av antytt slag skulle behöva verkställas för

varje maskin och varje år. En annan möjlighet skulle vara att söka fastställa

ett för vissa grupper av inventarier gemensamt prisindex, men även

ett sådant prisindex är då det gäller det enskilda företaget ofta nog högst

missvisande, beroende på en skiftande sammansättning av inventariebestånd

och maskinernas individuella ålder. Med denna metod skulle alltså

nås högst ojämna resultat samtidigt som tillämpningssvårigheterna i det

väsentliga likväl skulle bestå.

Kommittén framhöll tillika, att spörsmålet om avskrivning på anskaffnings-

eller nuvärdet i väsentlig mån reducerades till följd av den av kommittén

föreslagna degressiva avskrivningsmetoden, vilken tillät en avskrivning

av mer än 50 procent av anskaffningsvärdet under de två första åren,

samt än ytterligare på grund av kommitténs förslag i fråga om lagstiftningen

rörande investeringsfonder.

Två reservanter inom kommittén uttalade, att de inte kunde godta de

mera teoretiska argument på vilka majoriteten grundat sitt avvisande av

frågan om avskrivning på ett högre värde än anskaffningsvärdet. De betonade

den betydelse den fria avskrivningen haft för företagen i tider av

starkt stigande återanskaffningskostnader på maskiner och inventarier.

Om det i företaget arbetande kapitalet i ett sådant läge skulle kunna hållas

intakt, var enligt reservanternas mening en avskrivning på återanskaffningsvärdet

eller i varje fall på de löpande nuvärdena erforderlig.

Företagsbeskattningskommitténs förslag i nu berörda del lades — med

vissa jämkningar ■— till grund för nu gällande lagstiftning.

I fråga om jordbruksfastighet som redovisas enligt den s. k. kontantprincipen

medges inte årliga värdeminskningsavdrag för maskiner och inventarier.

I stället medges avdrag omedelbart i form av avdrag för anskaffning

av sådana inventarier, till vilka motsvarighet förut funnits å

fastigheten.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1967

7

Frågornas tidigare behandling

Yrkanden om införande av regler i beskattningen i syfte att stimulera

till investeringar i vatten- och luftvårdande syfte var föremål för riksdagens

prövning senast år 1966. I sitt betänkande nr 7 nämnda år hade

bevillningsutskottet tillstyrkt dels ett utredningsyrkande om sådan ändring

av kommunalskattelagen att kostnader för varaktiga investeringar i vattenvårdande

syfte skulle vara avdragsgilla vid taxering, dels ett lagstiftningsyrkande

av innebörd att anordning för vatten- och luftvård skulle kunna

avskrivas på fem år. Riksdagen ogillade emellertid yrkandena och följde

därvid en vid betänkandet fogad reservation av herr John Ericsson m. fl.

Enligt reservanterna borde frågan om en särbehandling i skattehänseende

av arbeten av förevarande art i första hand prövas av företagsskatteutredningen.

I den mån anordningar, som inrättats för att motverka

vatten- och luftförorening, utgjorde maskiner och inventarier ansåg reservanterna

gällande lagstiftning innehålla så förmånliga avskrivningsmöjligheter

att en högre initialavskrivning knappast kunde anses motiverad.

I den mån sådana anordningar var hänförliga till byggnad eller

tillbehör till byggnad i skatterättslig mening kunde införandet av en rätt

till högre initialavskrivning ifrågakomma, men detta förutsatte en omprövning

av reglerna för försäljning av sådan byggnad som utgjorde anläggningstillgång.

Motionerna

Till stöd för yrkandet i motionerna 1:314 och 11:416 (jfr 11:467) framhålles

att de förekommande formerna av reningsverk har mycket ringa

reduktionseffekt på de i avloppsvattnet ingående närsalterna i form av

fosfor och kväve. Som exempel nämner motionärerna att ett reningsverk

med en 95-procentig reduktion av den s. k. biokemiska föroreningen oftast

endast förmår reducera närsalterna med 25—30 procent.

I dag finns fullt utarbetade reningsmetoder baserade på kemisk fällning

med tillsats av aluminiumfosfat eller järnklorid, varvid man kan minska

fosforutsläppet med ända till 95 procent. Även kvävemängden kan minskas

genom avdrivning av kvävegas till atmosfären. Sådana reningsmetoder

brukar oftast benämnas tredje steget och skulle kunna utgöra ett komplement

till de tidigare nämnda mekaniska och biologiska reningsprocesserna.

Kostnaderna för en så långtgående rening av avloppsvattnet är emellertid

av en sådan storleksordning att något reningsverk baserat på trestegsmetoden

ännu icke kommit till utförande i någon större skala. Kostnadsstegringen

torde med de nu kända metoderna uppgå till mellan 50

och 100 procent av den tidigare reningskostnaden. Denna höga renings
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 År 1967

kostnad måste givetvis vägas mot önskvärdheten av att erhålla renare vattendrag.

Om inte föroreningarna av de svenska vattendragen skall taga sådana

proportioner att det inte är möjligt att komma till rätta med problemet

måste frågan om närsaltsreduktionen bli föremål för beaktande vid

anläggande av reningsverk för städer och tätorter.

Det torde härvid i första hand vara fråga om statliga åtgärder för att stimulera

en utbyggnad av reningsverken. Dessa stödåtgärder torde dels kunna

få formen av förhöjda statsbidrag till reningsanläggning för närsaltsreduktion.

Dels bör generösare avskrivningsmöjligheter kunna stimulera

enskilda företag till förbättrade reningsanläggningar.

I motionerna 1:326 och 11:4-11 uttalas att lagstiftningen i fråga om

vattenvård kräver och kommer att kräva allt större investeringar i jordbruket.

Detta gäller både sådana jordbruksfastigheter som beräknas bli

bestående och sådana enheter som ej kan beräknas bli långsiktigt bestående.

Från det allmännas sida har jordbrukets investeringar i vattenvårdande

åtgärder något underlättats genom att bestämmelserna i rationaliseringskungörelsen

i viss utsträckning möjliggör statligt kreditstöd till sådana

investeringar. Det oaktat torde det vara den skattemässiga behandlingen

av dylika investeringar som blir av avgörande betydelse vid jordbrukarnas

bedömning av möjligheten att genomföra de nödvändiga investeringarna.

Större delen av de investeringskostnader, som nu nedläggs i vattenvårdande

åtgärder i jordbruket, belöper på markanläggning, för vilken

skattemässig avdragsrätt inte föreligger vare sig omedelbart eller genom

årligt värdeminskningsavdrag. Det är inte tillfredsställande att investeringarna

i vattenvårdande åtgärder betraktas som icke avdragsgilla kostnader.

Denna brist i skattesystemet drabbar i princip lika hårt investeringar

i det bestående jordbruksföretaget som i det på viss sikt icke bestående

företaget. De nuvarande skattereglerna utgör därför ett hinder mot att

effektiva vattenvårdande åtgärder vidtas. Med hänsyn till det allmänna

intresse samhället har av att åtgärderna blir effektiva är det nödvändigt

att skattereglerna utformas så att detta hinder undanröjs.

I den nuvarande skattelagstiftningen finns i fråga om täckdikningsanläggningar

och i viss mån skogsvägar en undantagsbestämmelse från den

allmänna regeln att kostnad för nyinvestering i markanläggning inte är

avdragsgill i någon form. Avskrivningsreglerna för täckdikningsanläggningar

bör utan svårighet kunna tillämpas på markanläggning för vattenvårdande

åtgärder. En sådan lösning skulle vara helt tillfredsställande

för bestående jordbruksföretag och i de flesta fall också vara tillräcklig för

de på sikt icke bestående företagen.

I motionerna 1:576 och 11:723 framhåller motionärerna att det f. n.

byggs kommunala reningsverk för ungefär 100 milj. kr. per år. Enligt

vattenvårdskommitténs betänkande beror dessa betydande investeringar

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1967

9

på kommunernas möjligheter att ta ut dessa kostnader genom särskilda

avloppsavgifter, d. v. s. genom en spridning av kostnaderna på många

”kostnadsbärare”.

För industrin är det svårare att precisera investeringarnas omfattning.

Möjligheterna att komma till rätta med problemen bedömdes också

betydligt mera pessimistiskt för industrin än för kommunerna. Till en del

kan detta förklaras med svårigheter att finna lämpliga reningsmetoder, men

det är sannolikt att förklaringen till stor del är av ekonomisk natur. Även

om industrin intar en principiellt positiv inställning till vattenvårdande

åtgärder begränsas naturligtvis viljan att investera i reningsanläggningar

bl. a. av hänsyn till konkurrenssituationen. Trots detta uppgår näringslivets

investeringar i anläggningar av nämnt slag till betydande belopp. Avdrag

vid beskattningen får emellertid åtnjutas endast i form av årliga

värdeminskningsavdrag, som vad gäller maskiner och inventarier anses

vara i stort sett godtagbara. För byggnader medges i de flesta fall endast

2—3 % av anskaffningsvärdet i avdrag per år.

På grund av dessa frågors stora vikt för samhället borde en särskild

behandling ur skattesynpunkt kunna medges för investeringar i anläggningar,

vilka utgör ett led i vatten- och luftvården. Eftersom företagsskatteutredningen

kommer att avlämna ett delbetänkande om avskrivningsregler

för fast egendom under 1967 är självfallet samråd med denna kommitté

nödvändigt. Men frågornas omfattning och nödvändigheten av klarare

principer för fördelning av kostnader på grund av immissioner mellan det

allmänna och enskilda samt behovet av stimulansåtgärder för att beakta

också dessa kostnader i kalkylerna motiverar en särskild utredning.

Det finns .anledning erinra om de mycket förmånliga regler som i

vissa länder gäller för avskrivning å anläggningar för vatten- och luftrening.

I Västtyskland får industriella fasta tillgångar för detta syfte

avskrivas med mellan 30 och 50 % av värdet redan under det första

året. För att undvika gränsdragningsproblem och för att få ett materiellt

tillfredsställande resultat bör man för byggnader och andra anordningar,

som är avsedda för att motverka immissioner, tillämpa samma avskrivningstid,

som nu gäller för maskiner och inventarier, d. v. s. 5 år. Alla

anordningar för dessa ändamål bör således behandlas lika och kostnaderna

kunna avdras i form av årliga värdeminskningsavdrag om 20 %.

Det är vidare angeläget att reglerna utformas generellt, eftersom praktiskt

taget alla företag berörs av frågan om vatten- och luftvård.

Motionärerna i motionen 11:74-2 erinrar om att kostnaderna för åtgärder

mot vatten- och luftföroreningar uppgår till mycket betydande belopp

och i allmänhet avser investeringar som inte kan beräknas ge något ekonomiskt

utbyte. Detta i förening med det förhållandet, att de anläggningar

som utförs för att förebygga vatten- och luftföroreningar i allmänhet torde

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1967

ha karaktären av byggnader i skatterättslig mening, har kommit kostnaderna

att framstå som särskilt betungande.

Motionärerna anser därför att starka skäl talar för att arbeten, vilka utgör

ett led i vatten- och luftvården, ges en särskild behandling i skattehänseende.

Frågan om värdeminskningsavdrag kommer visserligen att prövas

av företagsskatteutredningen. Dess utredningsuppdrag är emellertid mycket

omfattande och kan inte väntas vara slutfört inom den tid som måste

anses önskvärd med hänsyn till den förevarande frågans stora betydelse.

Frågan bör i stället prövas omgående. Detta kan lämpligen ske i Kungl.

Maj .ts kansli i samband med den förestående behandlingen av immissionssakkunnigas

nyligen avgivna förslag.

Utskottet

I de förevarande motionerna aktualiseras frågor rörande bl. a. vattenoch

luftvård. Enligt motionärernas mening är det angeläget att samhället

stimulerar till sådana investeringar som kan motverka vattenförorening,

luftförorening och andra immissioner. Denna stimulans bör enligt samtliga

motioner ges främst genom införande av regler om förbättrade avskrivningsmöjligheter

i fråga om anordningar för vatten- och luftvård.

Under senare år har i olika sammanhang påtalats behovet av effektiva

åtgärder mot vatten- och luftföroreningar. Den snabba utbyggnaden av

industrin och den allt intensivare trafiktätheten till lands, till sjöss och i

luften har medfört allvarliga immissionsrisker, vilka — om de skall kunna

förebyggas kräver snabba och aktiva insatser på olika områden, inte minst

från samhällets sida.

Med tillfredsställelse kan därför konstateras att immissionssakkunniga i

sitt i november 1966 avgivna betänkande »Luftföroreningar, buller och andra

immissioner» (SOU 1966:65) framlagt förslag till regler, vilka i hög grad

tillgodoser behovet av aktiv offentlig medverkan i arbetet med att lösa immissionsproblemen.

De sakkunnigas lagförslag innehåller såväl regler om

obligatorisk förprövning beträffande immitterande anläggningar som regler

om fortlöpande offentlig tillsyn till skydd mot luftförorening m. m.

Enligt utskottets mening är emellertid offentliga kontrollåtgärder inte

till: äckliga om man vill effektivt motverka vatten- och luftföroreningar.

Immissionsproblemet kräver med hänsyn till sin angelägenhetsgrad insatser

från många håll och efter flera olika linjer. Vatten- och luftföroreningar

är inte bara för industrin utan också för jordbruket en fråga av största betydelse

och ett effektivt förebyggande av immissionsrisker kräver i första

hand insatser från näringslivets sida. Investeringar i anordningar mot vatten-

och luftföroreningar är oftast synnerligen kostnadskrävande. För att

företagarna skall kunna stimuleras till sådana investeringar torde därför

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 3i år 1967

11

krävas särskild medverkan från stat och kommun. Detta kan ske bl. a. indirekt

genom att anordningar mot vatten- och luftföroreningar ges en

särbehandling i skattehänseende.

Utomlands har betydande reformer på skatteområdet redan genomförts

för att motverka vatten- och luftföroreningar. I Västtyskland får således

industriella fasta tillgångar, vilka används direkt och uteslutande för eliminering

eller reducering av utsläpp, avskrivas med mellan 30 och 50 procent

av värdet redan under det första året, medan för investering i anläggning

för bekämpande av luftförorening gäller en motsvarande första avskrivning

med 50 procent. I Frankrike får anläggningar för rening av avfall

och atmosfäriska utsläpp avskrivas omedelbart med 10 procent.

Med hänsyn härtill och då också immissionssakkunniga understrukit angelägenheten

av att gynnsammare avskrivningsregler införs beträffande investeringar

för vatten- och luftvård anser utskottet de av motionärerna

framförda förslagen höra bli föremål för skyndsam prövning. Denna bör

enligt utskottets mening äga rum inom företagsskatteutredningen och med

anlitande av nödvändig expertis. Härigenom torde förslag till lämpliga åtgärder

kunna framläggas tidigare än om särskilda sakkunniga skall ta

ställning till de av motionärerna aktualiserade frågorna.

Med det anförda anser utskottet önskemålen i motionerna tillgodosedda.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:314 av herr Eskilsson

m. fl. och 11:416 av herr Lothigius m. fl. angående rätten till

avdrag vid beskattningen för anläggning av reningsverk för

avloppsvatten,

2) de likalydande motionerna 1:326 av herr Thorsten

Larsson m. fl. och 11:411 av herr Josefson i Arrie m. fl. om

rätt till avdrag vid beskattningen för vattenvårdande åtgärder

på jordbruksfastighet,

3) de likalydande motionerna 1:576 av herr Harald Pettersson

in. fl. och 11:723 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl.

om rätt till avdrag vid beskattningen för kostnader för undvikande

av luftföroreningar m. m., samt

4) motionen 11:742 av herr Tobé m. fl. om förbättrade

avskrivningsmöjligheter i fråga om anordningar för vattenoch

luftvård,

överlämnas till företagsskatteutredningen för beaktande;

ävensom

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1967

B) att ovannämnda motioner måtte, i den mån de icke

kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört och

hemställt, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 11 april 1967

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Yngve

Nilsson*, Stefanson, Gösta Jacobsson, Hellebladh, Paul Jansson, Stadling och

Ahlmark; samt

från andra kammaren: herrar Brandt, Allard, Gustafson i Göteborg,

Vigelsbo, Asp, Andersson i Essvik, Eriksson i Bäckmora, Enskog*, Kristenson

och Lothigius.

* Icke närvarande vid justering av betänkandet.

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1967

670260

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1967:170 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om rätt till avdrag vid beskattningen för kostnader för vattenoch luftvård. a1 i texten