Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1967

1967-04-11 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1967:36, Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1967

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1967

1

Nr 36

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående resultatutjämning vid beskattningen m. m.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 98 av herr Mattsson m.fl. och II: 134 av

herr Magnusson i Borås m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte

a) antaga följande

Förslag

till

Förordning angående ändring av 2, 8 och 9 §§ förordningen den 8 april

1960 (nr 63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst

Härigenom förordnas, att 2, 8 och 9 §§ förordningen den 8 april 1960

om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst skola erhålla följande

ändrade lydelse.

2 §.

Med förlust--— samma år.

Förlustavdrag må medgivas allenast om skattskyldig under förluståret

eller under något av de två närmast föregående beskattningsåren varit jämlikt

22 § 1 mom. första stycket vid 1) taxeringsförordningen skyldig avlämna

självdeklaration till ledning för sin taxering för inkomst eller om

skattskyldigs bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor under något

av nämnda år uppgått till sådant belopp att han jämlikt bestämmelserna

vid 2) eller 3) nämnda stycke varit skyldig avlämna deklaration som nyss

sagts. Vid bedömande av fråga om rätt till förlustavdrag föreligger skall

beträffande äkta makar och oskift dödsbo tillika iakttagas vad i tredje

och sjätte styckena sagda moment stadgas. För rätt till förlustavdrag erfordras

härutöver att deklaration för förluståret avgivits under vederbörligt

taxeringsår.

Rätten till---minst 1 000 kronor.

(Se vidare anvisningarna.)

1—0100357 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 saml. Nr 36

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1967

8 §■

Om aktierna i aktiebolag eller andelarna i ekonomisk förening vid ingången

av förluståret eller utgången av det beskattningsår, för vilket taxering

skall ske, till huvudsaklig del ägdes eller på därmed jämförligt sätt —

direkt eller genom förmedling av juridisk person — innehades av en fysisk

person eller ett fåtal fysiska personer, må vid sagda taxering förlustavdrag

ej medgivas med mindre samtliga eller så gott som samtliga aktier eller

andelar vid nämnda båda tillfällen ägdes eller på angivet sätt innehades

av samma fysiska person eller personer samt under förutsättning tillika,

då fråga är om två eller flera aktie- eller andelsägare, att envar av dessa

ägde eller innehade ungefärligen lika stor andel i aktie- eller andelskapitalet

vid det ena som vid det andra tillfället. Hinder för förlustavdrag möter

dock ej, där skiljaktighet i ägareförhållandena betingas av att aktierna eller

andelarna genom arv, testamente eller bodelning övergått å annan fysisk

person eller andra fysiska personer eller av att på nämnt sätt förvärvade

aktier överlåtits å sådan fysisk person eller sådana fysiska personer som

sedan förlustårets ingång innehaft aktier i företaget.

9 §•

Har bolag (dotterbolag) genom fusion enligt 174 § 1 mom. lagen den 14

september 1944 om aktiebolag upplösts och uppgått i annat bolag (moderbolag),

äger moderbolaget samma rätt till förlustavdrag, som — om fusionen

ej skett — tillkommit dotterbolaget. Därest aktierna i moderbolaget

vid utgången av beskattningsåret eller aktierna i dotterbolaget vid ingången

av förluståret till huvudsaklig del ägdes eller på därmed jämförligt sätt

innehades — direkt eller genom förmedling av juridisk person — av en

fysisk person eller ett fåtal fysiska personer, skall vad nyss sagts angående

moderbolagets rätt att utnyttja dotterbolags förlustavdrag gälla endast

därest moderbolaget jämväl vid sistnämnda tidpunkt ägde mer än nio tiondelar

av aktiekapitalet i dotterbolaget. Ägdes eller innehades på sätt nyss

sagts aktierna i moderbolaget vid utgången av beskattningsåret av en fysisk

person eller ett fåtal fysiska personer, skall såsom förutsättning för förlustavdragets

utnyttjande jämväl gälla, att denna person eller dessa personer

ägde eller innehade samtliga eller så gott som samtliga aktier i moderbolaget

jämväl vid ingången av dotterbolagets ifrågavarande förlustår. Är i fall,

som sist sagts, fråga om två eller flera aktieägare, kräves ytterligare att

envar av dessa ägde eller innehade ungefärligen lika stor andel i aktiekapitalet

vid det ena som vid det andra av sistnämnda båda tillfällen. Hinder

för förlustavdragets utnyttjande möter dock ej, där skiljaktighet i ägarförhållandena

betingats av att aktierna genom arv, testamente eller bodelning

övergått å annan fysisk person eller andra fysiska personer eller av

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1967

att på nämnt sätt förvärvade aktier överlåtits å sådan fysisk person eller

sådana fysiska personer som sedan förlustårets ingång innehaft aktier

i företaget.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968, dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1968 års taxering samt i fråga om

eftertaxering för år 1968 eller tidigare år.

b) antaga följande

Förslag

till

Förordning om rätt till utjämning i vissa fall av statlig inkomstskatt i samband

med inkomststegring eller inkomstminskning

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse må, under de förutsättningar

och på det sätt nedan i nämnda förordning sägs, erhålla utjämning

av statlig inkomstskatt i samband med inkomststegring eller inkomstminskning.

2 §•

^PPSår den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten för i

1 § omförmäld skattskyldig till belopp, som med minst 10 000 kronor överstiger

eller understiger den skattskyldiges motsvarande inkomst under det

nästföregående beskattningsåret (jämförelseåret), skall utjämningen av

skatten verkställas sålunda att den skatt, som den skattskyldige har att jämlikt

förordningen om statlig inkomstskatt erlägga, nedsättes till sådant belopp,

att den sammanlagda statliga inkomstskatten för det ifrågavarande

beskattningsåret och för jämförelseåret blir lika stor som summan av den

skatt, som han haft att erlägga för nämnda båda år, därest den sammanlagda

beskattningsbara inkomsten för dessa år med lika delar belöpt på

vartdera av åren.

Vid tillämpningen av bestämmelsen i första stycket skall beräkning av

skatt ske efter det procenttal av grundbeloppet för statlig inkomstskatt, som

jämlikt 12 § förordningen om statlig inkomstskatt skall tillämpas för slutlig

skatt på grund av taxeringen för beskattningsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 7,967

3 §■

Finnes vid jämförelse som i 2 § sägs mellan de beskattningsbara inkomsterna

merinlcomsten eller inkomstminskningen uppgå till lägre belopp

än 10 000 kronor, skall den statliga inkomstskatten för beskattningsåret

eller för jämförelseåret likväl icke utgå med högre belopp, än som skolat

beräknas, därest merinkomsten eller inkomstminskningen uppgått till

10 000 kronor.

4 §.

Oaktat vad i 2 och 3 §§ stadgas, må dock skatteutjämning, som där sägs,

ej ske med mindre denna föranleder att skatten beräknas till ett minst 50

kronor lägre belopp än enligt förordningen om statlig inkomstskatt.

5 §•

I fråga om äkta makar, vilka för beskattningsåret icke taxerats såsom

av varandra oberoende skattskyldiga, gäller att frågan, huruvida i 2 § angiven

lägsta merinkomst eller inkomstminskning föreligger, skall bedömas

på grundval av sammanlagda beloppet av makarnas beskattningsbara inkomster

enligt taxeringarna för nämnda år och för jämförelseåret. Jämväl

vid tillämpning av 3 § gäller, att hänsyn tages till sammanlagda beloppet

av statlig inkomstskatt, som belöper på makarna vid skatteberäkning enligt

1 2 § angiven grund. Den efter utjämningen reducerade skatten fördelas å

makarna efter förhållandet mellan deras beskattningsbara inkomster enligt

taxeringen för beskattningsåret.

Hava makarna samtaxerats vid taxeringen för jämförelseåret men icke

för beskattningsåret, skola förutsättningarna för skatteutjämning jämlikt

2 och 3 §§ bedömas för vardera maken för sig.

(Se vidare anvisningarna.)

b §•

Har skattskyldig avlidit under beskattningsåret, skall med avseende å

rätt till skatteutjämning, som i denna förordning avses, oskift dödsbo efter

honom äga samma rätt, som eljest skulle hava tillkommit den skattskyldige.

Var den skattskyldige under beskattningsåret gift och skola dödsboet och

den efterlevande maken jämlikt gällande bestämmelser samtaxeras, skall

vad i 5 § sägs äga motsvarande tillämpning.

7 §■

Ingår i den beskattningsbara inkomsten enligt taxeringen för beskattningsåret

ackumulerad inkomst och har av den skattskyldige framställt

yrkande om tillämpning av förordningen angående beräkning av statlig

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1967

5

inkomstskatt för ackumulerad inkomst vunnit bifall, må skatteutjämning

enligt förevarande förordning ej medgivas för skatt, som i anledning av

samma taxering påföres. Var den skattskyldige gift och skall andra maken

med honom samtaxeras för inkomst under beskattningsåret, äger i fall som

nyss sagts ej heller den maken erhålla skatteutjämning.

Därest i den beskattningsbara inkomsten enligt taxeringen för jämförelseåret

ingått ackumulerad inkomst och om i anledning därav särskild skatteberäkning

skett enligt förordningen angående beräkning av statlig inkomstskatt

för ackumulerad inkomst, skall vid den nu ifrågavarande skatteutjämningen

så anses som om den beskattningsbara inkomsten uppgått till det

belopp, vilket legat till grund för skatteberäkningen enligt nämnda förordning,

respektive som om skatten beräknats å sistnämnda belopp enligt förordningen

om statlig inkomstskatt.

(Se vidare anvisningarna.)

8 §•

Rätt till skatteutjämning enligt denna förordning föreligger endast för

sådan i 1 § omförmäld skattskyldig, som på grund av vad i 22 § 1 mom.

1)—3) taxeringsförordningen sägs varit skyldig att utan anmaning avlämna

självdeklaration till ledning för sin taxering för inkomst under jämförelseåret

eller något av de två närmast föregående beskattningsåren, därvid vad

i tredje och sjätte styckena sagda moment stadgas angående äkta makar

och oskift dödsbo skall äga motsvarande tillämpning. Tillika skall gälla att

deklarationsskyldigheten fullgjorts under iakttagande av de härför i taxeringsförordningen

lämnade föreskrifterna.

Oaktat vad i föregående stycke sägs, må skatteutjämning åtnjutas av

äkta make, därest beträffande den andra maken ovan angivna förutsättningar

äro för handen; jämför 5 §.

9 §•

Skattskyldig, som önskar erhålla skatteutjämning enligt denna förordning,

har att därom göra ansökan hos prövningsnämnden i det län, där den

skattskyldige skall taxeras till statlig inkomstskatt för inkomsten under

beskattningsåret.

Ansökan ingives eller insändes till prövningsnämndens kansli och skall,

med undantag för fall varom i 13 § sägs, vara till kansliet inkommen före

utgången av april månad året efter taxeringsåret.

10 §.

Bifalles ansökning, varom i 9 § förmäles, skall länsstyrelsen — därest

beslutet icke kan iakttagas vid påföringen av slutlig skatt enligt taxeringen,

2—0100357 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 36

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1967

varom fråga är — meddela förordnande om avkortning, eller, där restitution

skall ske, tillställa den skattskyldige honom tillkommande belopp över

postgiro.

Å restituerat belopp utgår icke ränta.

11 §•

Kan ansökan om skatteutjämning enligt denna förordning icke av prövningsnämnd

upptagas till avgörande, emedan den skattskyldiges taxering

för jämförelseåret icke vunnit laga kraft, skall prövningsnämnden genom

särskilt beslut förklara ansökningen vilande. Det ankommer därefter på den

skattskyldige att, sedan ifrågavarande taxering vunnit laga kraft, till prövningsnämnden

inkomma med framställning om ansökningens upptagande

till förnyad behandling. Sådan framställning skall göras inom ett år från

det slutligt beslut eller utslag meddelades i taxeringsfrågan.

12 §.

Har skatteutjämning enligt denna förordning skett, men ändras den beskattningsbara

inkomst, varå den utjämnade skatten beräknats, genom beslut

av prövningsnämnd eller utslag av kammarrätten eller Kungl. Maj :t

eller åsättes den skattskyldige genom sådant beslut eller utslag eftertaxering

till statlig inkomstskatt så att grunderna för skatteutjämningen eller

förutsättningarna för rätten att komma i åtnjutande därav ändras, skall

prövningsnämnden vidtaga den ändring av skatteut jämningen vartill förhållandena

kunna föranleda.

13 §.

Föreligga förutsättningar för skatteutjämning enligt denna förordning

först efter meddelandet av sådant beslut av prövningsnämnd eller utslag av

kammarrätten eller Kungl. Maj :t, som i 12 § sägs, eller har den beräknade

merinkomsten eller inkomstminskningen ökat till följd av sådant beslut

eller utslag, äger den skattskyldige inkomma med ansökning enligt 9 § inom

ett år från det ifrågavarande beslut eller utslag meddelades.

Äger skattskyldig enligt 99 § taxeringsförordningen i särskild ordning anföra

besvär hos prövningsnämnd, må han tillika inom där angiven tid inkomma

med ansökning enligt 9 §.

14 §.

Beträffande underrättelse om beslut av prövningsnämnd enligt denna

förordning ävensom beträffande rätt att föra talan över dylikt beslut skola

de i taxeringsförordningen givna bestämmelserna i fråga om taxering för

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1967

inkomst äga motsvarande tillämpning; dock att besvär över prövningsnämnds

beslut att förklara ansökningen vilande enligt 11 § icke må föras.

Konungen äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Anvisningar

till 2 §.

Till ledning för skatteberäkningen anföres följande exempel:

Beskattningsbar inkomst för jämförelseåret .................. 10 000 kronor

Beskattningsbar inkomst för beskattningsåret ............... 20 100 kronor

Sammanlagd beskattningsbar inkomst ........................ 30 100 kronor

Efter utjämning fördelad beskattningsbar inkomst (delbeloppen avjämnas

till närmaste hundratal kronor så att summan av delbeloppen motsvarar den

sammanlagda beskattningsbara inkomsten):

för jämförelseåret ................................................... 15 000 kronor

för beskattningsåret ............................................... 15 100 kronor

30 100 kronor

Skatt å fördelad inkomst enligt grunderna vid taxeringen för det beskattningsår

varunder merinkomst uppkommit antages utgöra:

å 15 000 kronor ......................................................... 1 800 kronor

å 15 100 kronor ......................................................... 1 820 kronor

3 620 kronor

Avgår skatt å 10 000 kronor enligt samma grunder ......... 1 000 kronor

Skatt att erlägga enligt taxering för beskattningsåret ......... 2 620 kronor

Det anmärkes, att — för att skatteutjämning enligt denna förordning för

den i exemplet avsedda skattskyldige må äga rum jämväl vid taxering för

nästföljande år — den beskattningsbara inkomsten enligt sistnämnda års

taxering skall uppgå till lägst 30 100 kronor, dvs. med minst 10 000 kronor

överstiga den tidigare beskattningsbara inkomsten, 20 100 kronor.

till 5 §.

Av 5 § första stycket framgår, att beträffande äkta makar som för

beskattningsåret samtaxerats prövning av förutsättningarna för skatteutjämning

skall — oberoende av om makarna samtaxerats för jämförelseåret

eller ej — ske sålunda att makarnas beskattningsbara inkomster för å ena

sidan beskattningsåret och å andra sidan jämförelseåret sammanräknas och

jämföras. Om en av makarna vid taxeringen för ettdera av de båda åren eller

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1967

den ene av makarna vid taxeringen för det ena året och den andre vid

taxeringen för det andra året icke åsatts beskattningsbar inkomst, skall

därvid anses som om beskattningsbar inkomst åsatts den maken till belopp

av noll kronor. Har vid taxeringen för beskattningsåret blott en av makarna

påförts beskattningsbar inkomst, tillgodoföres den maken hela den

skattelindring som föranledes av skatteutjämningen.

Vad i 5 § första stycket sägs är tillämpligt även å makar som ingått äktenskap

under jämförelseåret.

Det erinras, att skatteutjämning för äkta makar icke ifrågakommer med

mindre åtminstone en av dem varit skyldig avge självdeklaration för inkomst

under jämförelseåret eller något av de två närmast föregående beskattningsåren

och tillika iakttagit denna skyldighet (jämför 8 §).

till 7 §.

Innebörden av 7 § andra stycket belyses av följande exempel.

En skattskyldigs beskattningsbara inkomst enligt taxeringen för jämförelseåret

har uppgått till 40 000 kronor. I inkomsten under jämförelseåret

bar emellertid ingått ackumulerad inkomst till belopp av 30 000 kronor,

hänförlig till jämförelseåret och ytterligare två år. Skatteberäkning för

ackumulerad inkomst har skett. Vid tillämpningen av förevarande förordning

anses den skattskyldiges beskattningsbara inkomst för jämförelseåret

ha utgjort 20 000 kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968. Förordningen skall

dock icke äga tillämpning i avseende å skatteberäkning i anledning av 1967

års eller tidigare års taxering eller på föranledande av eftertaxering för år

1967 eller tidigare år.

c) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att skyndsam utredning måtte

företagas om möjligheterna till en fullständig resultatutjämning, varvid i

första hand bör prövas frågan om resultatutjämning genom den s. k. kontometoden,

samt att förslag i detta syfte snarast förelägges riksdagen;

2) de likalydande motionerna I: 226 av herr Svenungsson och fru Hultell

samt II: 280 av herr Carlsliamre, vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse

till regeringen anhålla om skyndsamt förslag dels angående möjlighet

för våra fiskare att göra avsättning till resultatutjämningsfond, dels — med

beaktande av fiskarnas speciella arbets- och inkomstförhållanden — tillförsäkra

dem bättre skatteavdrag vid yrkesutövningen;

3) de likalydande motionerna I: 574 av herrar Johan Olsson och Mattsson

samt 11:698 av herrar Andersson i Örebro och Jönsson i Ingemarsgården,

vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1967

om översyn av nuvarande bestämmelser med begränsad resultatutjämnande

effekt samt om utredning syftande till förslag om en mera generellt användbar

kontometod, som samtidigt kan medföra större likhet i behandlingen

av skattskyldiga;

4) de likalydande motionerna I: 575 av herr Harald Pettersson och II: 715

av herr Josefson i Arrie in. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning av frågan om införande

av rätt till resultatutjämning vid beskattningen genom kontometoden i enlighet

med motionernas syfte; ävensom

5) de likalydande motionerna I: 584 av herr Stefanson in. fl. och II: 726

av herr Nordgren, vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla om en skyndsam utredning i syfte att så ändra beskattningsreglerna

i fråga om beräkning av inkomst av annan fastighet (hyresfastighet)

att avdrag får göras med visst belopp för avsättningar avsedda för

framtida reparationsbehov.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 574, I: 584, II: 134, II: 280 och II: 715.

Förordningen om förlustutjänming

Gällande rätt

Genom förordningen den 8 april 1960 (nr 63) infördes i skattelagstiftningen

rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst. Enligt förordningen

får en skattskyldig, om hans verksamhet ett år lämnat underskott

som inte kan skattemässigt avräknas mot överskott av annan förvärvskälla

samma år, utnyttja underskottet såsom förlustavdrag senare. Detta kan

ske när som helst vid taxering för de följande sex åren. Som förlust räknas

ej blott underskott i egentlig mening utan även andra allmänna avdrag,

som skattemässigt inte kunnat utnyttjas. Det kräves för att förlustavdrag

skall medges att förlusten uppkommit under ett år, då den skattskyldige

varit skyldig deklarera, samt att deklarationsskyldigheten också fullgjorts.

Uppgår förlusten under förluståret inte till 1 000 kronor, får densamma

inte utnyttjas som förlustavdrag. Förlustavdragets belopp fastställes ej

förrän yrkande om dess utnyttjande vid senare taxering framställts av den

skattskyldige.

Om ett aktiebolag eller en ekonomisk förening övergår i andra händer

genom att aktierna i bolaget eller andelarna i föreningen byter ägare, påverkar

detta i princip inte aktiebolagets eller den ekonomiska föreningens

rätt till utjämning av förluster, som uppkommit före överlåtelsen i fråga,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1967

mot vinster efter densamma, eftersom rättigheten tillkommer den juridiska

personen som sådan. Emellertid har i förordningen intagits vissa särbestämmelser

i syfte att förhindra missbruk. Dessa regler tar främst sikte

på fåmans(familje)bolag och avser att förhindra att företag — utan andra

»värden» än en skattemässig rätt till förlustavdrag — börjar gå i handeln.

För att fåmansbolag skall erhålla rätt till förlustutjämning förutsättes, att

ägarförhållandena i bolaget i det väsentliga är desamma vid förlusttillfället

och då förlusten skall utnyttjas. Detta krav är enligt förordningen uppfyllt

om aktierna i bolaget eller andelarna i föreningen då avdraget yrkas — direkt

eller indirekt — helt eller så gott som helt äges av samma personer,

som ägde aktierna eller andelarna när förlusten uppkom, eller av någon

eller några som på grund av arv, testamente eller bodelning trätt i nämnda

personers ställe. Liknande inskränkning gäller för det fall, då efter fusion

moderbolag skall utnyttja förlust, som dotterbolaget haft före fusionen.

Motionerna

I motionerna I: 98 och II: 134 framställes yrkande om vissa ändringar i

förordningen om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst. I fråga

om rätt att utnyttja förlust i familjebolag framhåller motionärerna att de

nyss återgivna bestämmelserna kan leda till obilliga resultat. I ett sådant

fall då t.ex. änka och barn efter en hälftendelägare i ett familjebolag saknar

ekonomiska möjligheter att behålla aktierna och därför överlåter dem

till den andre hälftendelägaren, kommer denne enligt de nu gällande reglerna

att helt förlora sin rätt till avdrag för förlust, som uppkommit innan

han övertog de efterlevandes aktier. Motionärerna förordar därför att rätt

till förlustutjämning skall kvarstå, om den som övertagit aktierna på grund

av arv, testamente eller bodelning överlåter dessa till tidigare ägare av aktier

i företaget. Vidare framhåller motionärerna att som villkor för rätt till förlustutjämning

bör gälla att deklarationsskyldighet förelegat under förluståret

eller under något av de två närmast föregående beskattningsåren.

Frågans tidigare behandling

Motionsyrkanden av enahanda beskaffenhet har alltsedan 1960 årligen

varit föremål för bevillningsutskottets prövning. 1 sitt av riksdagen godkända

betänkande nr 18 år 1966 framhöll utskottet att befogade invändningar

knappast kunde riktas mot den i förlustutjämningsförordningen

intagna begränsningsregeln att deklarationsskyldighet skall ha förelegat

för förluståret. Utskottet anslöt sig därvid till den av 1957 års skatteutredning

uttalade uppfattningen att det i huvudsak endast var hänsynen till

sådana skattskyldiga, som drev verklig förvärvsverksamhet eller hade en

mer bestående inkomstkälla av större omfattning, som motiverade en rätt

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1967 11

till förlustöverföring och att därför en villkorslös rätt till förlustavdrag

inte borde medges. Det var emellertid enligt utskottets mening angeläget

att möjligheten till förlustutjämning inte onödigtvis missbrukades. Det

kunde givetvis förekomma fail då begränsningsregeln ledde till mindre tillfredsställande

resultat från rättvisesynpunkt. Emellertid torde det i praktiken

mera sällan förekomma att skattskyldig, som utövade verklig förvärvsverksamhet,

gick förlustig rätten till avdrag.

I fråga om de spärregler som gäller i fråga om fåmansbolagen instämde

utskottet i 1957 års skatteutrednings uttalande, att vissa inskränkningar

var ofrånkomliga. Eftersom ett bolags eller en förenings förlust från skattesynpunkt

representerade en tillgång, förelåg risk för att den avveckling av

ett företag, som normalt borde följa av det dåliga resultatet av verksamheten,

inte skulle komma till stånd. I stället kunde befaras att likvidationseller

konkursmässiga företag började gå i handeln som någon form av avskrivningsobjekt.

Utskottet åberopade också att en rätt till förlustavdrag

kunde framstå som rimlig också i andra fall än då aktier bytte ägare genom

arv, testamente eller bodelning. Om man ville ha betryggande garantier mot

missbruk, var det emellertid enligt utskottets mening inte möjligt att tillgodose

dessa andra fall med generella föreskrifter av den art som motionärerna

önskade. Ett genomförande av motionärernas förslag skulle också

vara ägnat att komplicera lagstiftningen.

Progressionsutjämning

1957 års skatteutredning

1957 års skatteutredning, vars förslag låg till grund för lagstiftningen om

förlust utjämning, framlade i sitt betänkande (SOU 1958: 35) jämväl förslag

till förordning om rätt till utjämning av statlig inkomstskatt å merinkomst

i vissa fall. Förslaget blev i denna del inte föremål för lagstiftningsåtgärder.

Sammanfattningsvis innebar utredningens förslag till progressionsutjämning

följande.

Fysisk person ägde påkalla progressionsutjämning, om den beskattningsbara

inkomsten med minst 12 000 kronor översteg nästföregående års

motsvarande inkomst. En jämförelse skulle sålunda göras allenast mellan

två på varandra följande år.

Förelåg förutsättningar för utjämning, skedde denna sålunda att skatten

för det andra året, då inkomstökning förelåg, i erforderlig omfattning

jämkades nedåt.

Uppgick inkomstökningen till ett något lägre belopp än det föreskrivna

minimibeloppet 12 000 kronor, skulle det kunna inträffa att en lägre in
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1967

komst gav en högre skatt. Då en sådan konsekvens enligt utredningen måste

förhindras, kunde enligt förslaget skatteomräkning jämväl i detta fall ske,

riämligen som om inkomstökningen likväl uppgått till minimibeloppet

12 000 kronor.

Om progressionsutjämningen ej gav större effekt än en skattereduktion

understigande 50 kronor, förföll rätten till utjämning.

Beträffande äkta makar föreslogs regler av innebörd att hänsyn togs till

sammanlagda beloppet av makarnas beskattningsbara inkomster. Detta medförde

bl. a. en viss skattelindring första året för nygifta, som ingick äktenskap

i samband med att en av makarna fick ökad inkomst eller båda började

förvärvsarbeta.

En förutsättning för skatteutjämning var att den skattskyldige även under

jämförelseåret haft sådan inkomst att han varit deklarationsskyldig.

Motionerna

Motionärerna i motionerna I: 98 och 11: 131 framhåller att genomförandet

av en progressionsutjämning är motiverat och synnerligen önskvärt. Motionärerna

förordar därför att utredningens förslag genomföres, dock med vissa

ändringar. Rätten till utjämning bör således förefinnas även vid fallande

inkomst. Vad deklarationsskyldigheten angår bör det räcka med att sådan

förelegat antingen för jämförelseåret eller för något av de två beskattningsåren

dessförinnan. Starka skäl talar också för en sänkning från 12 000 till

10 000 kronor av det minimibelopp, som enligt utredningen bör krävas såsom

skillnad mellan två års inkomster för att utjämning skall få ske.

Frågans tidigare behandling

Yrkanden om införande av 1957 års skatteutrednings förslag till förordning

om rätt till utjämning av statlig inkomstskatt å merinkomst i vissa

fall — med de jämkningar som förut nämnts — behandlades av riksdagen

åren 1960—1966 men avvisades vid samtliga tillfällen.

Bevillningsutskottet avstyrkte år 1966 (bet. nr 18) nu förevarande yrkande

under åberopande av att särskild hänsyn borde tas till de invändningar

av principiell natur, som under remissbehandlingen riktats mot införande

av progressionsutjämning i beskattningssystemet och att spörsmålet om

åstadkommande av en progressionsutjämning borde betraktas som en fråga

på längre sikt. De mest iögonenfallande verkningarna av progressionen

vid den statliga inkomstbeskattningen fick anses undanröjda genom lagstiftningen

om beskattning av ackumulerad inkomst, om taxering för inkomst

av medel som insatts på skogskonto och om förlustutjämning samt

genom schabloniseringen av kommunalskatteavdraget.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1967 13

Allmän öppen resultatutjämning, m. m.

Gällande rätt

Svensk skattelagstiftning medger inte möjlighet till allmän öppen resultatutjämning

mellan olika beskattningsår. Inte heller medger den inkomstutjämning

mellan olika beskattningsår genom skattefri avsättning av medel

för framtida reparationer. Frågan om en öppen resultatutjämning med

tillämpning av en kontometod prövades av 1957 års skatteutredning men

avvisades under hänvisning främst till de stats- och kommunfinansiella

verkningar en sådan anordning — åtminstone på kortare sikt — skulle

medföra. Utredningen underströk även den begränsning i köntometoden,

som ligger däri att den endast kan bli av värde för den, som från början har

så goda vinstförhållanden att han äger möjlighet att göra de för framtida

utjämning erforderliga avsättningarna — och också gör dem. Även andra

skäl talade enligt utredningens mening mot införande av en kontometod.

Det var sålunda förenat med avsevärda svårigheter att finna en rationell

grund för såväl maximeringeu av den årliga avsättningen som den sammanlagda

storleken av de avsatta beloppen. Vidare måste kontometoden

antagas ge upphov till ett så stort antal konton, att därigenom myndigheternas

kontrollmöjligheter i hög grad försvårades.

Motionerna

Enligt motionerna I: 98 och 11: 13k bör en utredning igångsättas av frågan

om en allmän öppen resultatutjämning genom den s. k. kontometoden.

Möjligheten att genom kontoavsättning utjämna inkomster mellan olika

beskattningsår skulle enligt motionärernas mening kunna få en sparfrämjande

verkan.

I motionerna 1: 226 och II: 280 framhålles att det — för att bevara och

stärka vårt fiskes ställning och konkurrenskraft, sätta yrkesutövarna i

stånd att vidmakthålla och förnya tonnage och utrustning och därmed

trygga själva basen för nyrekrytering och fortsatt fiske — i dagens läge är

ofrånkomligt, att samhället ger möjlighet till skattemässig resultatutjämning,

i likhet med vad andra rörelseidkare åtnjuter. I exempelvis Norge betraktas

en sådan ordning numera som något självklart.

Norska fiskare åtnjuter säravdrag med 12 procent på den skattepliktiga

inkomsten, förutsatt att de fiskat minst 15 veckor till havs — avdraget

maximerat till 3 000 kronor. De har vidare möjlighet att under år med

goda inkomster skattefritt avsätta till en driftfond 20 procent för senare

förvärv — under inkomstmagra år — av båt, redskap och andra förnödenheter

för fisket. Till yttermera visso har de lindrigare progressiv beskattning,

med möjlighet till tredelning av merinkomsten vid beräkning av statsskatten.

Danska fiskare åtnjuter också icke oväsentliga skatteförmåner,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1967

exempelvis proviant- och sjökläder savdrag plus ett speciellt avdrag på 1 000

kronor, därav hälften för icke familjeförsörjare. Fiskarorganisationerna

hyser gott hopp om att i den politiska instansen också kunna utverka ungefär

motsvarande möjlighet till fondavsättning som redan tillämpas i

Norge.

Beaktande i sammanhanget förtjänar också det förhållandet, att en i

flera avseenden så likvärdig grupp som vårt sjöfolk kompenseras genom

skattelättnader — fullt i sin ordning givetvis — för att sjömännen i så

stor utsträckning nödgas avstå från de fördelar i land, som välfärdssamhället

erbjuder övriga skattebetalare. Fiskarna tillbringar ju också sin huvudsakliga

tid till sjöss eller i främmande hamn och förtjänar i fullt ut

samma utsträckning enahanda skatteregler.

Motionärerna i motionerna 1: 574 och II: 698 framhåller att kontometoder

av olika slag spelar en central roll i diskussionen om resultatutjämning

mellan olika beskattningsår. Det är angeläget, att en utredning tillsätts

för att undersöka möjligheterna till resultatutjämning med kontometoden

som grund. Man kan här tänka sig införande av t. ex. självfinansieringskonton

för företagare, som i dag saknar möjligheter till resultatutjämning.

På samma sätt bör reparationskonton övervägas för ägare av hyresfastigheter.

Kontometoden borde ges en sådan utformning, att den blev användbar

under en mängd olika förutsättningar.

Tidigare utredningar har avvisat kontometoden på grund av det skattebortfall

som ett införande skulle innebära. Enligt motionärernas uppfattning

bör en sådan reform kunna genomföras successivt, och vidare bör

liden för skattefri avsättning begränsas. Därigenom skulle dessa nackdelar

sannolikt kunna undvikas i ganska stor utsträckning. Dessutom skulle

kontometoden medverka till ett ökat sparande och minska den improduktiva

lagerhållning som nu finns på grund av skattebestämmelsernas utformning.

Till stöd för utredningsyrkandet i motionerna I: 575 och II: 715 anföres

att rätt till eu mera allmän resultatutjämning genom kontometoden skulle

få betydelse främst för rörelseidkare, jordbrukare och fastighetsägare. Om

den skattskyldige själv får bestämma när han skall göra avsättning respektive

göra uttag, kan kontometoden användas i både inkomstutjämnande

och förlustutjämnande syfte. En betydande sparstimulans kunde uppnås

genom att företagarna skulle undvika ej nödvändiga avdragsgilla kostnader

och anskaffning av avskrivningsobjekt, varmed rörelsen ofta torde belastas

till följd av beskattningens nuvarande utformning. För jordbrukets

vidkommande torde kontometoden ordna en utjämning mellan goda och

dåliga skördeår, vilken på ett utmärkt sätt skulle komplettera skördeskade
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1967 15

skyddet. Genom kontométoden skulle fysiska personer också kunna få en

motsvarighet till investeringsfonderna.

Enligt motionärernas mening bör det vara möjligt att inom en snar framtid

fatta beslut om införande av kontometoden för en mera allmän resultatutjämning.

Det lämpligaste synes vara att den arbetande företagsskatteutredningen

anmodas att skyndsamt pröva frågan.

I motionerna I: 584 och II: 726 framhålles att underhålls- och reparationskostnaderna

för en fastighet varierar mycket starkt mellan olika år. De

är i allmänhet relativt låga under de första åren efter byggnadens tillkomst

för att därefter successivt stiga. Det beräknas att de efter 7—10 år uppnår

ett maximalt belopp, som är högre än det i den årliga hyreskalkylen beräknade

reparationsbehovet. Sedan reparationsbehovet tillgodosetts upprepas

denna variation under större delen av fastighetens livslängd.

Följden av dessa variationer i reparations- och underhållskostnader blir

att en förlust uppstår på fastigheten under de år då större reparationer

måste göras, under det att vinsten blir förhållandevis hög under de år då

reparationsbehovet är ringa. Enär skattereglerna inte tillåter skattefri avsättning

till reparationsfond för fastigheten utan hela vinsten beskattas

stimulerar detta inte till årliga avsättningar för reparationer och underhåll.

Detta medför att likvida medel kan komma att saknas de år då de uppdämda

reparationsbehoven sätter in. Om enskilda fastighetsägare beredes

möjlighet att göra skattefria avsättningar för framtida reparationskostnader

med den del av hyran, som enligt hyreskalkylen avses härför (för nybyggda

fastigheter är denna beräknad till 0,70 % av byggnadskostnaderna)

skulle detta stimulera fastighetsägaren att bygga upp en ekonomisk underhålls-

och reparationsberedskap. Detta skulle i första hand komma hyresgästerna

till godo.

Reglerna för eu sådan avsättning borde utformas på det sättet, att fondavsättningarna

vore bundna vid fastigheten som sådan för att därigenom

säkerställa att de avsatta reparationsmedlen endast kommer resp. fastighet

till godo.

Motionärerna erinrar även om att de s. k. allmännyttiga bostadsföretagen

vid sin beskattning har en särskild schablonregel för beräkning av inkomst

av hyresfastigheter. Sålunda beräknas för dessa företag såsom inkomst av

fastighet endast ett belopp motsvarande tre procent av fastighetens taxeringsvärde,

varifrån avdrag medgives för ränta å lånat, i fastigheten nedlagt

kapital samt för tomträttsavgäld. Dylika företag har därför möjligheter att

under år med låga reparationsbehov skattefritt fondera den del av hyran

som är avsedd för framtida reparationer och underhåll. Därigenom har dessa

företag bättre möjligheter att möta bostadskonsumentens krav på ett gott

underhåll av såväl lägenheten som hela fastigheten.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1967

Skattelagstiftningen bör även i detta avseende behandla skilda företagsformer

lika. Skattereglerna för avsättningsmedel för finansiering av reparationer

och underhåll av fastighet bör vara desamma oavsett vem som

äger fastigheten.

Frågornas tidigare behandling

Motionsyrkanden om en allmän öppen resultatutjämning har avvisats

av riksdagen åren 1960—1966. I sitt betänkande nr 18/1966 hänvisade utskottet

till de invändningar mot en sådan resultatutjämning, som framförts

av 1957 års skatteutredning, och framhöll för egen del att frågan borde

prövas i samband med prövningen av företagsbeskattningen i dess helhet.

Även frågan om skattefri avsättning av medel för framtida reparationer

har tidigare prövats av riksdagen. I sitt förenämnde betänkande nr 18/1966

avstyrkte utskottet motionsyrkande av samma innebörd som i motionerna

1:584 och 11:726, därvid utskottet framhöll att frågan var föremål för

uppmärksamhet inom bostadspolitiska kommittén. Denna väntades under

år 1966 framlägga förslag om rätt för ägare av hyresfastighet att inom ett

av bostadsstyrelsen fastställt finansieringssystem göra avsättningar till särskilt

konto avsett för framtida reparationer. Motionsyrkandet skulle därmed

i viss mån vara tillgodosett.

Utskottets yttrande

Förevarande motioner syftar till att utjämna verkningarna av progressionen

vid den statliga inkomstskatten.

Ändringar i förordningen om förlustutjämning

För att förlustavdrag skall kunna medges fordras enligt förordningen om

rätt till förlustutjämning att deklarationsskyldighet skall ha förelegat för

förluståret.

I motionerna I: 98 och II: 134 anser motionärerna att som villkor för rätt

till förlustavdrag bör gälla, att deklarationsskyldighet förelegat för förluståret

eller för något av de två närmast föregående beskattningsåren. Den

nuvarande utformningen av begränsningsregeln är enligt motionärernas

mening onödigt rigorös och ägnad att medföra vissa orättvisor.

Som förlust räknas enligt förordningen om rätt till förlustutjämning inte

endast underskott i förvärvskälla utan även med visst undantag allmänna

avdrag, som skattemässigt inte kunnat utnyttjas vid tidigare taxering. Ett

förlustavdrag kan således komma att bestå uteslutande av andra outnyttjade

allmänna avdrag än underskott å förvärvskälla. 1957 års skatteutredning,

vars betänkande SOU 1958:35 låg till grund för införandet av förlustutjämningsförordningen,

framhöll, att sådana outnyttjade allmänna

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1967 17

avdrag kunde göras gällande även av skattskyldiga utan egentlig förvärvsverksamhet

men med en minimal inkomst av något slag, t. ex. en obetydlig

ränteinkomst. Detta syntes mindre tillfredsställande, då det enligt utredningens

mening endast var hänsynen till sådana skattskyldiga, som drev

verklig förvärvsverksamhet eller hade en mer bestående inkomstkälla av

större omfattning, som motiverade en rätt till förlustutjämning. Utredningen

avstod emellertid från att utforma en lagstiftning med sådant innehåll

med hänsyn till att den var ägnad att medföra betydande rättsosäkerhet

med åtföljande taxeringstvister. Å andra sidan kunde förlustavdrag inte

medges villkorslöst. Enkelheten i rättstillämpningen fordrade att avdragsrätten

anknöts till något lätt konstaterbart faktum. Ett sådant var enligt

utredningens mening deklarationsskyldigheten.

Mot syftet med den angivna begränsningsregeln anser utskottet befogade

invändningar knappast kunna riktas. Det är rimligt att i princip endast

sådana underskott, som uppkommit efter det den skattskyldige inträtt i

förvärvslivet, beaktas genom förlustavdrag. Som utskottet tidigare flera

gånger framhållit kan det i praktiken knappast tänkas förekomma i nämnvärd

omfattning att skattskyldiga, som utövar verklig förvärvsverksamhet,

genom begränsningsregeln går miste om rätten till avdrag. Med det anförda

avstyrker utskottet bifall till motionerna 1: 98 och II: 134 i denna del.

I förordningen om rätt till förlustutjämning har intagits en särbestämmelse

i fråga om fåmansbolagen, innebärande att för rätt till förlustutjämning

kräves att ägarförhållandena i företaget är i det väsentliga desamma

vid förlusttillfället som då förlusten skall utnyttjas. Detta krav anses uppfyllt

om aktierna i bolaget eller andelarna i föreningen då avdraget yrkas

helt eller så gott som helt ägs av samma personer, som ägde aktierna eller

andelarna när förlusten uppkom, eller av någon eller några som på grund av

arv, testamente eller bodelning trätt i dessa personers ställe.

I motionerna I: 98 och II: 134 yrkas sådana ändringar i förordningen, att

i fråga om fåmansbolag hinder för förlustavdrag inte skall möta, om skiljaktighet

i ägarförhållandena betingas av att aktier, som övergått till annan

på grund av arv, testamente eller bodelning, överförs på tidigare ägare av

aktier i bolaget.

Även detta yrkande har av riksdagen behandlats upprepade gånger men

alltid avvisats. I sitt betänkande nr 18/1966 instämde utskottet i 1957 års

skatteutrednings uttalande att vissa inskränkningar i rätten till förlustavdrag

var ofrånkomliga. Eftersom en förlust i ett företag från skatterättslig

synpunkt utgjorde en tillgång, förelåg risk för att den avveckling av företaget,

som på grund av det dåliga resultatet normalt bort följa, inte skulle

äga rum. I görligaste mån borde förhindras att likvidations- eller konkursmässiga

företag började gå i handeln som någon form av avskrivningsobjekt.

Utskottet var medvetet om att det även i andra än de i förordningen särskilt

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1967

angivna fallen kunde förekomma att en rätt till förlustutjämning i och för

sig skulle kunna framstå som rimlig, men för att undvika riskerna för missbruk

var det enligt utskottets mening inte möjligt att införa regler av den

art motionärerna åsyftade. Ett genomförande av motionärernas förslag

skulle dessutom ytterligare komplicera lagstiftningen.

I de nu förevarande motionerna har inte anförts något som bör föranleda

ändring i detta ståndpunktstagande. Med det anförda avstyrker utskottet

motionerna I: 98 och II: 134 i nu berörda del.

Progressionsutjämning

I sistnämnda motioner har även yrkats att 1957 års skatteutrednings förslag

till förordning om rätt till utjämning av statlig inkomstskatt å merinkomst

i vissa fall måtte — med vissa ändringar — antagas av riksdagen.

Frågan om införande av progressionsutjämning har, som framgår av den

inledningsvis lämnade redogörelsen, upprepade gånger avvisats av riksdagen.

Utskottet har vid sin prövning av denna fråga hänvisat till de invändningar

av principiell art som vid remissbehandlingen riktades mot skatteutredningens

förslag till progressionsutjämning och för sin del ansett att

spörsmålet om åstadkommande av en sådan utjämning bör betraktas som

en fråga på längre sikt. Utskottet har vidare framhållit att det från skatteförmåge-

och rättvisesynpunkt torde vara förenat med stora svårigheter att

genom en generellt verkande lagstiftning åstadkomma skatteutjämning för

skattskyldiga med inkomster som starkt varierar från år till år. De påtagligaste

verkningarna av progressionen har utskottet ansett vara undanröjda

genom lagstiftningen om ackumulerad inkomst, om taxering för inkomst av

medel som insatts på skogskonto och om förlustutjämning samt genom

införandet av det schabloniserade kommunalskatteavdraget.

Utskottet vidhåller sina tidigare uttalanden i frågan och avstyrker således

bifall till motionerna 1: 98 och II: 134 även i denna del.

Allmän öppen resultatutjämning

Utskottet behandlar härefter de motioner, i vilka framställts utredningsoch

skrivelseyrkanden om en allmän öppen resultatutjämning.

I motionerna 1:98 och II: 134 samt 1:575 och 11:715 yrkas skyndsam

utredning om möjligheterna att införa resultatutjämning genom en kontometod.

Motionerna 1: 226 och II: 280 syftar till införande av regler av innebörd

att fiskare skall kunna göra avsättning till resultatutjämningsfond

medan i motionerna I: 574 och II: 698 begäres översyn av nuvarande bestämmelser

med begränsad resultatutjämnande effekt och utredning om en mera

generellt användbar kontometod. I motionerna 1:584 och 11:726 slutligen

begäres utredning om rätt för ägare av hyresfastighet att göra fondavsättningar

för framtida reparationskostnader.

Frågan om en allmän rätt till skatteutjämning genom kontoinsättningar

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1967 19

och uttag prövades ingående av 1957 års skatteutredning, som emellertid

avstod från att framlägga förslag i ämnet. De invändningar utredningen

hade att rikta mot en allmän öppen resultatutjämning var i första hand av

stats- och kommunfinansiell art, men utredningen underströk också svårigheterna

att göra nödvändiga begränsningar i kontometodens tillämpningsområde

och att finna en rationell grund för maximeringen av den

årliga avsättningen och för den sammanlagda storleken av de avsatta beloppen.

Enligt utredningens mening var metodens räckvidd begränsad så till

vida, att den kunde bli av värde endast för dem som från början hade så goda

vinstförhållanden att de ägde möjlighet att göra de för framtida utjämning

erforderliga avsättningarna.

Utskottet uttalade senast förra året i sitt av riksdagen godkända betänkande

nr 18 att det inte minst från rättvisesynpunkt skulle vara till fördel

om möjligheter öppnades till en vidsträcktare resultatutjämning vid beskattningen

men underströk samtidigt att ett system med öppna skattefria

konto- eller fondavsättningar inte kunde genomföras utan en omprövning

av gällande regler för inventarieavskrivning och varulagervärdering och av

de möjligheter i övrigt till skattemässig konsolidering och förtäckt resultatutjämning

som skattelagstiftningen nu erbjuder. I de förevarande motionerna

har inte anförts något skäl av beskaffenhet afl böra föranleda ändrat

ståndpunktstagande från utskottets sida.

Vad särskilt angår yrkandet i motionerna I: 584 och II: 726 om rätt för

ägare av hyresfastighet att göra avdrag för avsättning till reparationsfond

vill utskottet erinra om att bostadspolitiska kommittén i sitt betänkande

»Bostadspolitiskt kreditstöd» (SOU 1966:44) framhållit att det vid bevarad

hyreskontroll kan vara motiverat att införa en möjlighet för vissa fastighetsägare

att göra skattefria fondavsättningar för reparationsändamål.

Av prop. 1967: 100 angående riktlinjer för bostadspolitiken m. m. framgår

att innevarande års riksdag kommer att föreläggas förslag till ny hyreslag,

vilken vilar på principen om avtalsfrihet för parterna. Förslaget innebär

sålunda att regleringen av hyrorna upphör och att hyran i första hand

bestäms genom avtal mellan parterna. Av den berörda propositionen framgår

vidare att de statliga bostadslånen i fortsättningen inte skall vara förenade

med hyreskontroll.

Enligt utskottets mening kommer den i motionerna aktualiserade frågan

i ett delvis annat läge vid ett slopande av hyresregleringen. Den friare

prisbildningen på hyresmarknaden kan nämligen väntas utgöra ett kraftigt

incitament till förbättringar av fastighetsunderhållet. Med hänsyn härtill

anser utskottet sig böra avstyrka utredningsyrkandet i motionerna.

Gynnsammare avdragsregler för fiskare

I motionerna 1: 226 och II: 280 framställs också ett utredningsyrkande

angående förmånligare skatteavdrag för svenska yrkesfiskare. Motionä
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1967

rerna åberopar därvid, att dansk och norsk skatterätt innehåller gynnsammare

bestämmelser för fiskare än den svenska.

Utskottet är inte berett att genom ändring av gällande beskattningsregler

för en specialyrkeskategori införa särbestämmelser i fråga om värdering av

naturaförmåner och beräkning av omkostnadsavdrag. En sådan reform

skulle strida mot grundläggande principer vid beskattningen. I den mån

en ändring av nu tillämpade normer för sådan värdering och beräkning anses

påkallad bör detta åstadkommas genom av vederbörande myndigheter utfärdade

anvisningar för tillämpning av lagstiftningen beträffande ifrågavarande

skattskyldiga. Utskottet avstyrker således bifall till motionerna jämväl i

denna del.

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) beträffande ändringar i förordningen om förlustutjämning
att

de likalydande motionerna I: 98 av herr Mattsson m. fl.

och II: 134 av herr Magnusson i Borås in. fl. i denna del icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

B) beträffande progressionsutjämning

att de likalydande motionerna 1: 98 av herr Mattsson in. fl.

och II: 134 av herr Magnusson i Borås m. fl. i denna del icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

C) beträffande allmän öppen resultatutjämning

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 98 av herr Mattsson m. fl.

och II: 134 av herr Magnusson i Borås m. fl. i denna del,

2) de likalydande motionerna I: 574 av herrar Johan Olsson

och Mattsson samt II: 698 av herrar Andersson i Örebro

och Jönsson i Ingemarsgården, ävensom

3) de likalydande motionerna I: 575 av herr Harald Pettersson

och II: 715 av herr Josefson i Arrie m. fl.,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

D) beträffande rätt för fiskare att göra skattefri avsättning

till resultatutjämningsfond

att de likalydande motionerna 1: 226 av herr Svenungsson

och fru Hultell samt II: 280 av herr Carlshamre i denna del

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1967

E) beträffande gynnsammare avdragsregler för fiskare

att de likalydande motionerna 1: 226 av herr Svenungsson

och frn Hultell samt II: 280 av herr Carlshamre i denna del

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; ävensom

F) beträffande frågan om rätt till skattefri avsättning för

framtida reparationsbehov

att de likalydande motionerna I: 584 av herr Stefanson in. fl.

och II: 726 av herr Nordgren icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 11 april 1967

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Yngve *

Nilsson*, Stefanson, Gösta Jacobsson, Hellebladh, Erik Filip Petersson*, Paul

Jansson och Stadling; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Allard,

Gustafson i Göteborg, Vigelsbo, Asp, Andersson i Essvik, Eriksson i Bäckmora,

Kristenson och Öhvall.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

Beträffande ändringar i förordningen om förlustutjämning

1) av herrar Yngve Nilsson, Stefanson, Gösta Jacobsson, Erik Filip Petersson,

Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg, Vigelsbo, Eriksson i Bäckmora

och Öhvall, vilka — under åberopande av innehållet i motionerna

I: 98 och II: 134 —- ansett, att utskottet under punkten A bort hemställa,

att riksdagen, med bifall till de likalydande motionerna

I: 98 av herr Mattsson m. fl. och II: 134 av herr Magnusson i

Borås m. fl. i denna del, måtte antaga det vid motionerna fogade

förslaget till förordning angående ändring av 2, 8 och 9

§§ förordningen den 8 april 1960 (nr 63) om rätt till förlustutjämning''

vid taxering för inkomst.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1967

Beträffande progressionsutjämning

2) av herrar Yngve Nilsson, Stefanson, Gösta Jacobsson, Erik Filip Petersson,

Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg, Vigelsbo, Eriksson i Bäckmora

och Öhvall, vilka — under åberopande av innehållet i motionerna

1: 98 och II: 134 — ansett, att utskottet under punkten B bort hemställa,

att riksdagen, med bifall till de likalydande motionerna

I: 98 av herr Mattsson in. fl. och II: 134 av herr Magnusson i

Borås m. fl. i denna del, måtte antaga det vid motionerna fogade

förslaget till förordning om rätt till utjämning i vissa

fall av statlig inkomstskatt i samband med inkomststegring

eller inkomstminskning.

Beträffande allmän öppen resultatutjämning

3) av herrar Yngve Nilsson, Stefanson, Gösta Jacobsson, Erik Filip Petersson,

Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg, Vigelsbo, Eriksson i Bäckmora

och Öhvall, vilka — under åberopande av innehållet i motionerna

1:98 och II: 134, 1:574 och 11:698 samt 1:575 och 11:715 — ansett, att

utskottet under punkten C bort hemställa,

att riksdagen, med anledning av de likalydande motionerna

I: 98 av herr Mattsson in. fl. och II: 134 av herr Magnusson i

Borås m. fl., I: 574 av herrar Johan Olsson och Mattsson samt

II: 698 av herrar Andersson i Örebro och Jönsson i Ingemarsgården,

ävensom motionerna I: 575 av herr Harald Pettersson

och II: 715 av herr Josefson i Arrie in. fl., måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställa, att skyndsam utredning företas om

möjligheterna till en fullständig resultatutjämning, varvid i

första hand bör prövas frågan om resultatutjämning genom

den s. k. kontometoden och att förslag i detta syfte snarast

förelägges riksdagen.

Beträffande rätt för fiskare att göra skattefri avsättning till resultatutjämningsfond
4)

av herrar Yngve Nilsson, Stefanson, Gösta Jacobsson, Erik Filip Petersson,

Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg, Vigelsbo, Eriksson i Bäckmora

och Öhvall, vilka — under åberopande av innehållet i motionerna

1: 226 och II: 280 — ansett, att utskottet under punkten D bort hemställa,

att riksdagen, med anledning av de likalydande motionerna

1: 226 av herr Svenungsson och fru Hultell samt II: 280 av herr

Carlshamre, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning

och förslag beträffande rätt för fiskare att göra skattefri

avsättning till resultatutjämningsfond.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 36 år 1967 23

Beträffande frågan om rätt till skattefri avsättning för framtida reparationsbehov
5)

av herrar Yngve Nilsson, Stefanson, Gösta Jacobsson, Erik Filip Petersson,

Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg, Vigelsbo, Eriksson i Bäckmora

och Öhvall, vilka —- under åberopande av innehållet i motionerna

I: 584 och II: 726 — ansett, att utskottet under punkten F bort hemställa,

att riksdagen, med anledning av de likalydande motionerna

I: 584 av herr Stefanson m. fl. och II: 726 av herr Nordgren,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära skyndsamt förslag

till sådan ändring av beskattningsreglerna i fråga om beräkning

av inkomst av annan fastighet (hyresfastighet), att avdrag

får göras med visst belopp för avsättningar avsedda för

framtida reparationsbehov.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.