Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967

1967-04-18 · 27 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 25 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1967:37, Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967

1

Nr 37

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående åtgärder vid beskattningen i syfte att främja

sparandet.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av

utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna 1:21 av herr Svenungsson och 11:28 av herr

Thylén, vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

om skyndsam översyn och förslag om höjning av de sparstimulerande

avdragen vid beskattningen och av avdraget för äkta makar vid aktieförsäljning;
II)

de likalydande motionerna 1:219 av herr Holmberg m. fl. och 11:278

av herr Bohman m. fl., vari hemställts,

1) att riksdagen måtte anta följande

a) Förslag

till

Förordning om bostadssparande

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som under ett eller flera av åren 1968—1973 insätter medel i bank

eller annan penninginrättning å särskilt konto för bostadsanskaffning (bostadskonto)

må åtnjuta uppskov med taxering till kommunal och statlig

inkomstskatt för vad sålunda insatts efter vad nedan sägs.

2 §.

Uppskov enligt 1 § må äga rum för ett belopp av tillhopa högst 6 000 kronor

under nämnda period, dock att för äkta makar beloppet må utgöra sammanlagt

12 000 kronor.

3 §.

Å bostadskonto insatta medel skola vara avsedda för förvärv av eget hem,

fritidsbostad eller för gäldande av insats i bostadsrättsförening. Den omständigheten

att bostaden är förenad med utrymme för ägarens yrkesverksamhet

skall ej utgöra hinder för uppskov, som i 1 § sägs, under förutsättning

att bostadsändamålet prövas vara det väsentliga, ej heller den omständigheten

att bostaden är uppförd å jordbruksfastighet.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 37

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967

4 §.

Belopp, för vilket uppskov med taxeringen erhållits, skall upptagas som

intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet för det beskattningsår, då uttag från

bostadskonto sker, såvida icke de uttagna medlen under beskattningsåret

använts för ändamål som i 3 § sägs, i vilket fall skattebefrielse skall äga

rum.

Å bostadskonto insatta medel, som icke uttagits före utgången av år 1978,

skola upptagas till beskattning vid 1979 års taxering.

5 §.

Bank eller annan penninginrättning, som mottagit insättning på bostadskonto,

har att varje år före den 1 februari underrätta taxeringsnämnd i

vederbörandes hemortskommun om sammanlagda beloppet av under nästföregående

kalenderår verkställd insättning å bostadskonto eller utbetalning

från sådant konto.

6 §.

Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för

tillämpning av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968; dock att bestämmelserna

icke skola tillämpas vid 1968 års taxering eller vid eftertaxering för

1968 eller tidigare år.

b) Förslag

till

Förordning om utbildningssparande

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som för eget barns räkning i bank eller annan penninginrättning insätter

medel å särskilt konto (utbildningskonto) utan att förbehålla sig rätt

att däröver förfoga må vid taxering till kommunal och statlig inkomstskatt

åtnjuta avdrag för vad sålunda insatts enligt vad nedan sägs.

Avdrag medgives endast i den mån det insatta beloppet svarar mot en

ökning under beskattningsåret av insättarens sammanlagda hos banker och

andra penninginrättningar innestående medel. Beträffande äkta makar skall

dylik ökning föreligga för makarna tillhopa.

2 §.

För varje barn må blott upprättas ett utbildningskonto. Kontot skall vara

upprättat innan barnet fyllt 12 år.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967

3

3 §.

Insättning å utbildningskonto må uppgå till högst 1 200 kronor för år.

Sammanlagt må insättningarna uppgå till högst 18 000 kronor.

Därest uttag å utbildningskonto skett, må insättning ej vidare förekomma.

Ej heller må insättning ske efter det barnet fyllt 20 år.

Gottskrivning av å utbildningskonto upplupen ränta skall icke anses som

insättning å kontot enligt denna förordning.

4 §.

Insättning å utbildningskonto skall vara bunden i minst 7 år och minst

till dess barnet fyllt 16 år.

5 §.

Uppkommer fråga om bestämmande av gåvoskatt för barnet, skall å utbildningskonto

insatt belopp icke medräknas.

6 §.

Oavsett vad i 4 § sagts, må insatta medel fritt uttagas från utbildningskonto

efter det barnet fyllt 21 år. Så vare ock fallet om barnet avlidit.

7 §.

Belopp som uttages från utbildningskonto skall icke anses som skattepliktig

intäkt.

8 §.

Bank eller annan penninginrättning, som mottagit insättning på utbildningskonto,

har att varje år före den 1 februari underrätta taxeringsnämnd

i vederbörande hemortskommun om sammanlagda beloppet av under nästföregående

kalenderår verkställda insättningar.

9 §''

Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för

tillämpning av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1968; dock att bestämmelserna

icke skola tillämpas vid 1968 års taxering eller vid eftertaxering för

1968 eller tidigare år.

c) Förslag

till

Lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 39 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) skall erhålla följande ändrade lydelse, att till föl
-

2 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 saml. Nr 37

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 är 1967

jande paragrafer i samma lag skola fogas nya moment av nedan angiven

lydelse, nämligen till 22 § ett moment betecknat 4, till 25 § ett moment

betecknat 4, till 29 § ett moment betecknat 5 samt till 46 § ett moment

betecknat 5, ävensom att till anvisningarna till 22 § samma lag skall fogas

en ny punkt betecknad 9, av den lydelse som nedan sägs.

22 §.

4 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 21 § förmäles, äger, där

bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom. avsedda

kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag

med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift

och levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda

gemensamt åtnjutas med 800 kronor. I intet fall må dock skattskyldig åtnjuta

extra avdrag med högre belopp än som svarar mot skillnaden mellan

bruttointäkten och summan av de i 1 eller 3 mom. avsedda kostnaderna och

ej heller med högre belopp än som motsvarar 4 procent av den skattskyldiges

i jordbruket nedlagda skattepliktiga förmögenhet. Extra avdrag som

här sägs må vidare, tillsammans med förekommande extra avdrag enligt

25 § 4 mom. och 29 § 5 inom., endast åtnjutas i den mån avdrag enligt 39 §

3 mom. icke kunnat tillgodogöras av den skattskyldige.

25 §.

4 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 24 § förmäles, äger, där

bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom. avsedda

kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag

med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och

levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda

gemensamt åtnjutas med 800 kronor. Vad angår inskränkning i rätten att

åtnjuta extra avdrag som här sagts skola bestämmelserna i 22 § 4 mom.

och i punkt 9 av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tillämpning.

29 §.

5 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 28 § förmäles, äger, där

bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom. avsedda

kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag med

400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och levt

tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda gemensamt

åtnjutas med 800 kronor. Vad angår inskränkning i rätten att åtnjuta

extra avdrag som här sagts skola bestämmelserna i 22 § 4 mom. och i punkt

9 av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tillämpning.

39 §.

3 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 38 § 1 mom. förmäles,

äger, där bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom.

avsedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra av
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967 5

drag med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit

gift och levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för

dem båda gemensamt åtnjutas med 800 kronor. I den mån intäkten utgör

avkastning av aktier eller andelar i ekonomisk förening må det extra avdraget

ökas med 200 kronor eller, om den skattskyldige under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans med andra maken, med 400 kronor.

I intet fall må dock skattskyldig åtnjuta extra avdrag med högre belopp än

som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten och summan av de i 1

mom. avsedda kostnaderna.

Vad i föregående stycke stadgas angående gift skattskyldig skall äga motsvarande

tillämpning å skattskyldig som under beskattningsåret varit ogift

(varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande

barn under 16 år.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §.

5 mom. Har skattskyldig, som är ägare av annan fastighet, inrättad till

bostad åt en familj jämte personliga tjänare (en familj sfastighet) eller två

familjer jämte personliga tjänare (tvåfamiljsfastighet) eller som innehar

lägenhet med bostadsrätt, under beskattningsåret verkställt amortering av

skuld å sådan fastighet eller sådan lägenhet till ett belopp överstigande 1,5

procent av fastighetens taxeringsvärde eller, beträffande bostadsrättslägenhet,

den del av fastighetens taxeringsvärde, som belöper å lägenheten, må

han i hemortskommunen åtnjuta avdrag för överstigande amortering, dock

högst med ett belopp av 700 kronor — jämte i förekommande fall 200 kronor

för ettvart hemmavarande barn under 16 år — och endast i den mån

den sammanlagda amorteringen icke motsvaras av en minskning under beskattningsåret

av den skattskyldiges eller dennes makes sammanlagda hos

banker och andra penninginrättningar innestående medel.

Anvisningar

till 22 §.

9. Beräkningen av den skattskyldiges i jordbruket nedlagda skattepliktiga

förmögenhet skail ske på grundval av bestämmelserna i 2—5 §§ förordningen

om statlig förmögenhetsskatt.

Om extra avdrag enligt 22 § 4 inom., 25 § 4 mom. eller 29 § 5 mom. samtidigt

ma åtnjutas i två eller flera förvärvskällor skall avdraget, med den

inskränkning varom i 22 § 4 mom. stadgas, fördelas mellan förvärvskällorna

i förhållande till nettointäkten av förvärvskällorna sådan denna skulle

ha varit om extra avdrag ej förekommit.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1968; dock att äldre bestämmelser

alltjämt skola gälla vid 1968 års taxering samt vid eftertaxering för 1968

och tidigare år.

2) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa

dels om utredning och förslag rörande premiering av allmänt målsparande

genom avdragsrätt vid beskattningen för medel som insatts å särskilt

sparkonto enligt de i motionerna angivna riktlinjerna,

dels att Kungl. Maj :t måtte framlägga förslag om försäljning av obligationslån

till allmänheten i enlighet med de riktlinjer som angivits i motionerna;
III)

de likalydande motionerna 1:221 av herr Hiibinette samt 11:287 av

herrar Ringaby och Berglund, vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte föreslå att ett system för premiering av sparandet genom

uppskjuten beskattning av sparbeloppet införes, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad som i motionerna anförts;

IV) de likalydande motionerna 1:600 av herrar Thorsten Larsson och

Harald Pettersson samt 11:540 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl., vari hemställts,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam

utredning och förslag till riksdagen rörande stimulans av det personliga

sparandet i enlighet med vad i motionerna anförts; ävensom

V) motionen 11:128 av herrar Antonsson och Jönsson i Ingemarsgården,

vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om

förslag till riksdagen med ledning av vad i motionen anförts rörande premiering

av personligt sparande på särskilt sparkonto i bank eller annan penninginrättning

samt rörande skattelättnader för målinriktat bostadssparande.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna 1:219, 11:28, 11:128, 11:287 och 11:540.

Frågan om premiering av sparandet genom lättnader vid beskattningen

har under senare tid årligen varit föremål för riksdagens prövning. År 1957

hemställde riksdagen om tillsättande av en utredning med uppgift att allsidigt

och förutsättningslöst söka utröna, huruvida det var lämpligt och

möjligt att skattevägen stimulera nysparande och vilka former som därvid

borde komma i fråga. Denna undersökning verkställdes av utredningen om

sparstimulerande åtgärder, som framlade resultatet av sitt arbete i ett i

början av år 1961 avgivet betänkande (SOU 1961:2). Därvid förordade

utredningen vissa åtgärder i syfte att främja sparandet på annat sätt än

genom lättnader i beskattningen. Bl. a. föreslogs införande av en ny sparform

efter i huvudsak samma riktlinjer som ungdomens lönsparande, benämnt

allmänna lönsparandet. Vidare förordade utredningen vissa åtgärder

i syfte att främja bostadssparandet. Däremot ansåg majoriteten i utred
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967 7

ningen det inte vara möjligt att förorda att det totala enskilda sparandet

stimulerades genom en definitiv skatteminskning satt i relation till det

belopp som insattes på ett särskilt konto. Sammanfattningsvis konstaterade

utredningen beträffande möjligheterna att genom ett system med definitiv

skatteminskning stimulera sparandet, att det inte går att endast premiera

sådant sparande, som är framkallat av själva premieringsförfarandet. Premieringen

måste omfatta även medel, som härrör från sparande, som ändå

skulle ha skett, samt sådana medel, vilka härrör från tidigare befintliga tillgångar.

Premieringskostnaderna skulle med all sannolikhet bli lika stora

som eller större än den framkallade sparandeökningen. Vidare skulle kostnaderna

komma att bli av den storleksordningen att de kunde få betydande

verkningar pa statens och kommunernas finanser.

Utredningen behandlade även frågan om ett system för sparpremiering

byggt pa uppskjuten beskattning och fann därvid att ett förfarande med

uppskov med beskattningen för ett sparat belopp sannolikt skulle leda till

en viss sparandeökning av långsiktig karaktär. Införandet av bestämmelser

härom var emellertid till väsentlig del inte enbart en fråga om att åstadkomma

en stimulans av sparandet utan även en fråga om inkomstutjämning

mellan olika år. Ett förslag i detta hänseende kom därför att i olika

avseenden beröra nu pågående skatteutredningar och ha samband med av

dessa behandlade frågor och borde därför tas upp till övervägande i samband

med övriga skattefrågor.

Mot utredningens ståndpunktstagande i fråga om skattepremiering av

sparande anfördes två reservationer. Ledamöterna i utredningen, Antonsson,

Brundin och Danmans, förordade sålunda införande av former för

sparpremiering genom såväl definitiv skatteminskning i form av rätt till

avdrag för avsättning till särskilda sparkonton som genom uppskjuten beskattning

genom utjämningskonton. Ledamoten Antonsson uttalade sig

därjämte för en premiering av även annat sparande än de nämnda formerna

för banksparande.

I propositionen nr 160 till 1961 års vårriksdag framlades förslag till höjning

med en tredjedel av de skattefria bottenbeloppen för inkomst av kapital

fr. o. m. 1962 års taxering. Härigenom skulle maximibeloppet för det

s. k. sparavdraget, vilket dittills utgjort 300 kr., eller för makar gemensamt

600 kr., komma att höjas till 400 resp. 800 kr. Riksdagen biföll vad

sålunda föreslagits. Genom 1963 års lagstiftning (med tillämpning fr. o. m.

1964 års taxering) omkonstruerades det sociala försäkringsavdraget så, att

avdrag medges dels för obligatorisk sjukförsäkringsavgift med debiterat

belopp, dock lägst 150 kr. för ensamstående och 300 kr. för äkta makar, och

dels för under beskattningsåret erlagda andra avgifter och premier för’ liv-,

sjuk- och olycksfallsförsäkringar, dock med viss maximering. För att dessa

senare frivilliga avgifter och premier skulle inrymmas i avdraget i samma

utsträckning som tidigare bestämdes maximum till 250 kr. för ensamståen
-

s Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 37

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967

de och 500 kr. för äkta makar. Genom beslut av 1965 års riksdag utgår

fr. o. m. 1966 års taxering förmögenhetsskatt för bl. a. fysisk person endast

för beskattningsbara förmögenheter överstigande 100 000 kr. i stället för

tidigare 80 000 kr.

I syfte att uppmuntra sparandet antog vidare 1961 års höstriksdag det

i propositionen nr 200 framlagda förslaget om igångsättande av kampanjer

för allmänt lönsparande. Dessa ledes av en kommitté, vari ingår

representanter för arbetsmarknadens större organisationer, sparinstitutioner

och statsmakterna.

Till betänkandet fogad bilaga 1 utvisar allmänna pensionsfondens tillväxt.

Inlåningsutvecklingen i sparinstituten under åren 1953—1966 i 1953

års penningvärde framgår av bilaga 2. I bilagorna 3—5 lämnas vissa uppgifter

rörande ungdomens lönsparande och det allmänna lönsparandet.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges

följande.

I motionerna 1:21 och 11:28 framhålles att genom inkomstutvecklingen och

den fortgående penningvärdeförsämringen har betydelsen av de skatteavdrag,

som tillkommit i avsikt att främja det frivilliga sparandet starkt

minskat för den skattskyldige. Därmed har också deras effekt när det

gäller att stimulera det enskilda sparandet starkt avtagit. Bristen på

kapital, som i så hög grad kännetecknar dagens samhälle, gör det angeläget

att de sparstimulerande åtgärderna inte minskar i effekt utan i stället

ökar. Inte minst av denna orsak bör de avdragsregler i kommunalskattelagen,

vilka tillkommit i avsikt att främja det frivilliga sparandet, bli

föremål för en översyn i syfte att avpassa dem till den penningvärdeförändring

som ägt rum sedan de nuvarande avdragsbeloppens storlek fastställdes.

Beträffande det särskilda avdraget vid aktieförsäljning bör översynen

i första hand avse att rätta till det orimliga förhållandet att tva makar

inte medges högre avdragsbelopp än ensamstående.

Till stöd för yrkandena i motionerna 1:219 och 11:278 framhåller motionärerna

bl. a. att det är oundgängligen nödvändigt att i det ekonomiska

läge vi nu befinner oss hålla tillbaka såväl allmän som enskild konsumtion.

Den enskilda konsumtionen hålls bäst tillbaka om allmänheten stimuleras

till ett ökat privat sparande. Vid sidan av de av motionärerna

föreslagna sparstimulerande åtgärderna bör staten gå ut med ett omfattande

obligationslån avsett att placeras i mindre valörer direkt hos allmänheten

och med betydande favörer. Influtna medel bör därvid steriliseras.

Människor som tidigare inte varit vana att spara torde lättast kunna intresseras

för olika former av s. k. målsparande. Bestämmelserna om skattefrihet

för sparande bör principiellt utformas så, att allt sparande behandlas

lika. De sparstimulerande åtgärderna bör därför anknytas till inkomstta
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967

9

garnas nysparande. Härigenom skulle inte bara en ökning av tillgodohavanden

på bank och i form av värdepapper såsom obligationer, aktier och andelar

i ekonomiska föreningar, inbegripas utan även premier till liv-, kapital-

och pensionsförsäkringar, amorteringar på lån samt investeringar i

rörelse, jordbruk och annan fastighet räknas in i nysparandet. Med utgångspunkt

från den sammanställning av förmögenheten som finns i

självdeklarationen kunde fastställas hur mycket av den årliga förmögenhetsökningen

som grundar sig på ett faktiskt sparande. Eventuella svårigheter

att nå en helt invändningsfri metod vid uppskattningen av den

årliga förändringen i inkomsttagarnas nettoförmögenhet får inte hindra

att man söker komma fram så långt som möjligt på vägen mot ett fullt

godtagbart system för allmän stimulans av det årliga nysparandet. Under

alla omständigheter bör frågan underkastas en ingående utredning så att

ett allmänt sparavdrag för det årliga nysparandet kan införas. Angeläget

«ir emellertid att redan nu genom speciella åtgärder uppmuntra den

enskilde till ökat sparande. Dessa speciella stimulansåtgärder bör i första

hand ta sikte på ett sparande till s. k. trygghetsägande. Därmed avses

framför allt bostadssparande, bosättningssparande, utbildningssparande

och aktiesparande.

En egen bostad är av naturliga skäl ett sparmål av mycket hög angelägenhetsgrad.

Motionärerna föreslår att den som under något av åren

1968—1973 — alltså under en sexårsperiod — sätter in pengar på ett särskilt

bostadskonto skall få dra av det sparade beloppet i sin deklaration.

Avdraget föreslås för hela perioden maximerat till 6 000 kr. för ensamstående

och sammanlagt 12 000 kr. för äkta makar. De insatta medlen

skall vara avsedda för förvärv av eget hem, fritidsbostad eller för att betala

insats i bostadsrättsförening. Den som har eget hem och på sina lån gör

större amorteringar än »normala» skall få dra av överskjutande belopp

dock maximalt 700 kr. För skattskyldig som har hemmavarande barn under

16 år föreslås att maximum skall höjas med 200 kr. per barn. Såsom

»normal» amortering bör kunna betraktas ett belopp motsvarande 1,5 %

av taxeringsvärdet.

Ett annat sparmål där en stimulans genom avdragsrätt kan antagas ge en

högst betydande effekt hos barnfamiljer är barnens framtida utbildning.

Den som för eget barns räkning sätter in nysparade medel på ett u t b i 1 dnings

konto bör få dra av beloppet i sin deklaration. Maximum skall

vara 1 200 kr. om året och sammanlagt på utbildningskontot 18 000 kr.,

exklusive upplupna räntor. Utbildningskontot skall vara upprättat innan

barnet fyllt 12 år. Insättningen skall vara spärrad i minst 7 år och åtminstone

till dess barnet fyllt 16 år. Har någon tagit ut medel från utbildningskontot,

bör fortsatt skattefri avsättning inte få ske liksom inte heller

efter det att barnet fyllt 20 år. De insatta medlen bör vara fria från gåvoskatt.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967

För att grundlägga ett regelbundet sparande hos inkomsttagarna över lag

bör även införas avdragsrätt vid beskattningen för sparmedel som insättes

på särskilt s p a r k o n t o för att där innestå i minst fem år. Även här

bör sålunda sparandestimulansen ges genom avdrag i deklarationen. Det

belopp för vilket avdrag skall få göras bör maximeras till 1 000 kr. per år

och kontoinnehavare (2 000 kr. för äkta makar). Det sammanlagda maximibeloppet

på ett konto föreslås till 15 000 kr. (makar 30 000 kr.) exklusive

upplupen ränta. För belopp som innestått på sparkontot i fem år bör skattebefrielsen

vara definitiv. Om belopp uttas före femårsperiodens utgång, bör

de på nytt tas upp till beskattning. För avdragsrätt bör vidare krävas att

spararens samtliga banktillgodohavanden ökats med minst det belopp för

vilket avdrag yrkas. Ingen skall således kunna erhålla skattebefrielse genom

att flytta belopp mellan olika konton. För rätt till avdrag vid beskattningen

bör vidare krävas att sparkontots tidigare maximum överskrides. Lämpligt

kan också vara att avkräva den skattskyldige besked om att det ej förekommit

avyttring av realtillgång.

I syfte att åstadkomma en ökad spridning av ägandet inom näringslivet

förordar motionärerna vidare, att det s. k. sparavdraget höjes med

200 resp. 400 kr., i den mån kapitalavkastningen till motsvarande belopp

utgör utdelning av aktier eller av andelar i ekonomisk förening.

Vidare föreslås att en person som insatt sitt sparkapital i jordbruksfastighet,

annan fastighet eller rörelse skall erhålla samma skatteförmån

som om han haft inkomst av kapital. Enligt motionärernas mening föreligger

inte någon principiell skillnad mellan den avkastning som erhalles av

bankmedel eller aktier och avkastningen från någon av de nämnda förvärvskällorna.

En del av förvärvskällans avkastning kan hänföras till den

personliga arbetsinsatsen, medan en annan del härrör från det insatta kapitalet.

Ytterliga vägar måste dock beträdas. Genom sin skattepolitik måste

statsmakterna göra det möjligt för företagen att i ökande omfattning

grunda sin ekonomiska expansion på emission av aktier. En del av den

tidigare självfinansieringen skulle härigenom komma att ersättas med finansiering

över aktiemarknaden. Om denna breddas kan allt fler människor

genom förvärv av aktier och delägarbevis bli aktiva delägare i enskilda

företag. Hittills har aktierna svarat för en mycket liten del av efterfrågan

på kapitalmarknaden. Anledningen till att aktiemarknaden under

efterkrigstiden inte utnyttjats i någon större omfattning sammanhänger till

väsentlig del med att kapitalanskaffningen genom aktier varit synnerligen

ofördelaktig ur skattesynpunkt. En viss modifiering av dubbelbeskattningen

kom visserligen till stånd genom det s. k. Annellska förslaget, men denna

lättnad är otillräcklig. Resultatet av den dubbelbeskattning som tillämpas

i vårt land har blivit att småspararna — i direkt form som obligationsköpare

eller indirekt via banker och försäkringsbolag — fått träda till som

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967

11

långivare utan tillfälle att som aktieägare i företagen bli delaktiga i dessas

värdetillväxt. En successiv avveckling av skatten på den utdelade vinsten

från aktiebolagen skulle med all sannolikhet medföra att bolagen i växande

utsträckning ombesörjde sin kapitalanskaffning aktievägen. Denna utveckling

synes dock ha försvårats genom den nya aktievinstbeskattningen som

i än högre grad än den tidigare beskattningsformen missgynnar investering

av färskt kapital.

En ökad spridning av aktieägandet förutsätter att aktiematerialet göres

mer tillgängligt än tidigare. Lägre nominella värden på nyemitterade

aktier skulle till exempel underlätta ett regelbundet aktiesparande och även

möjliggöra större spridning av risken för varje enskild köpare. Det är vidare

angeläget att man i banklagstiftningen vidtar sådana ändringar som gör det

möjligt för bankerna att förenkla försäljningen av aktier. Bankerna borde

t. ex. medges rätt att som en serviceåtgärd ha ett mindre antal aktier liggande

för »strököpare». Möjligheter borde även finnas för en stående köporder

av exempelvis en aktie i månaden till en viss högsta köpkurs. En

översyn av aktiebolags- och banklagstiftningen i syfte att möjliggöra en popularisering

och ökad spridning av aktieägandet bör därför snarast ske.

I motionerna 1:221 och 11:287 framhåller motionärerna att det största

hotet mot det betydelsefulla småsparandet i t. ex. sparbanker utan tvekan

är inflationen. Det behövs en relativt liten ytterligare ökning i

inflationstakten för att den reala avkastningen skall bli negativ och

spararen sålunda drabbas av en direkt kapitalminskning. Detta problem

är desto mer framträdande som de ökande överlåtelserna av egna hem

och mindre jordbruk tillför förhållandevis betydande kapitalbelopp till

åtskilliga, särskilt äldre familjer, som saknar erfarenhet av kapitalplacering

annat än i bank och för vilka en sådan placering framstår som den

naturliga. En annan effekt av inflationen är att denna på småspararnas bekostnad

leder till en omfördelning av förmögenheter från innehavare av små

till innehavare av stora förmögenheter vilket alla borde kunna enas om att

söka hindra.

Värdesäkringskommittén har kommit fram till att antalet hushåll, vars

inkomster helt eller till större delen utgöres av räntor, livräntor, pensioner

eller andra nominellt fixerade inkomster, synes vara betydande. Redan

detta borde vara skäl till åtgärder i syfte att skydda dessa sparare. Kommittén

ansåg sig kunna konstatera att det finns ett behov av nya värdesäkra

placeringsformer särskilt för småspararna. Hushållssparandet kan

dock bara i begränsad omfattning ske i realvärden. Detta måste även i

fortsättningen i allt väsentligt få formen av penningsparande. Detta måste

på allt sätt skyddas från inflationsförluster och spararen från uppluckring

av sparviljan. Härvid kan olika metoder användas.

En sådan metod skulle vara systemet med uppskov med inträdet av

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967

skattskyldigheten på det sparade beloppet så länge detta innestår på bankkonto,

dock högst i 10 år och till ett belopp av högst 50 000 kr. Spararen

skulle göra dels en räntevinst, dels en skattevinst genom att sätta in pengar

när inkomsten är hög och ta ut den när inkomsten är låg. Ett sådant

sparstimulerande system skulle ställa sig fördelaktigt för inkomsttagare

som har varierande inkomster under olika år. Detta gäller främst jordbrukare

och smärre rörelseidkare, utövare av vissa fria yrken men i vissa

fall även löntagare, t. ex. om de under olika år har stora extrainkomster

eller står nära pensionsåldern.

Som motivering för utredningsyrkandet i motionerna 1:600 och II:5iO

framhålles bl. a. att under senare år betydande vikt lagts vid det kollektiva

och institutionella sparandet, varvid det personliga sparandet eftersatts. Detta

måste anses beklagligt med hänsyn till det personliga sparandets betydande

uppgift i dagens samhälle. Såväl den norska som den finska skattelagstiftningen

innehåller sparstimulerande regler som har avseende på banksparande.

Utredningen om sparstimulerande åtgärder var särskilt intresserad

av åtgärder, som byggde på uppskov i beskattningen. Dessa bedömdes

som positiva för sparandet på längre sikt. Emellertid ansågs att frågorna

borde tas upp till samlad bedömning, när olika skatteutredningar var färdiga

med sitt arbete. Motionärerna finner det lämpligt och angeläget att

tanken på ett program för sparstimulerande åtgärder nu åter tas upp till

behandling. En grundläggande princip bör därvid vara att den enskilde

skall ha full frihet att välja sparmål och bestämda former för sparandet

samt därvid, oavsett mål och form, åtnjuta en favör. Endast det reella nysparandet

skulle premieras. Det av sparutredningen rekommenderade förfarandet

med sparpremiering genom uppskjuten beskattning bör nu övervägas.

En sammanställning av föreliggande utredningsmaterial och av erfarenheterna

av de hittills bedrivna sparstimulerande åtgärderna bör snabbt

komma till stånd, därvid även samordning bör ske med redan existerande

premieringsformer.

I motionen 11:128 framhålles att det är nödvändigt att ökade resurser står

till förfogande för investeringsverksamheten, om vårt näringsliv skall kunna

hävda sig i den växande internationella konkurrensen och vårt folks

välstånd skall kunna ökas på sätt som vi alla önskar. Inte minst den

senaste långtidsutredningen har för de framförliggande årtiondena påvisat

behovet av ökade kapitalinsatser.

En betydande del av investeringarna måste finansieras genom de enskilda

hushållens sparande. Med den avsevärda minskning som under

senare tid skett av företagens sparande och självfinansiering måste det

personliga sparandet tillmätas ännu större roll för det ekonomiska

framåtskridandet och den samhällsekonomiska balansen. Klimatet för det

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967

13

enskilda sparandet i vårt land kan emellertid inte betecknas som tillfredsställande.

Det lönsparande som främjas av det allmänna har fått viss

anslutning från allmänheten men kan inte sägas ha kommit upp till önskvärd

omfattning.

Uppenbart är att det personliga sparandet måste främjas på ett effektivare

sätt, nämligen genom särskild premiering i beskattningshänseende.

Banksparandet är en sparform som är särskilt betydelsefull för småspararna.

Det är angeläget att kompensera denna sparform, då den hör

till dem som särskilt hårt drabbas av inflationen. Även administrativa

skäl talar för att premiera banksparandet. En metod som i sammanhanget

bör prövas är följande:

Särskilt sparkonto skulle få uppläggas av varje till statlig inkomstskatt

skattskyldig fysisk person som fyllt 16 år. Föräldrar skulle få öppna sparkonto

för minderårigt barn. I syfte att dels särskilt främja småsparandet,

dels förhindra missbruk skulle det premieberättigade beloppet maximeras

till t. ex. 2 000 kr. per person och år för ensamstående och 4 000 kr. för äkta

makar. För barnkonto maximeras det årliga beloppet till t. ex. 1 500 kr.

Högsta sammanlagda belopp på ett konto kunde t. ex. begränsas till resp.

20 000, 40 000 och 15 000 kr. (inkl. upplupen ränta). Insättningar på barnkonto

borde ske i sådan form att de insatta medlen helt tillhörde barnet.

Premien borde utgå i form av avdrag på den statliga inkomstskatten med

viss del av under året insatt belopp (upp till ovan angivna belopp). Premien

kunde försöksvis tills vidare sättas vid 10 % av årets nysparande. I syfte att

stimulera ett långfristigt sparande skulle den utfalla endast om beloppet

stått inne en viss period, exempelvis minst 5 år. Detta motsvarade en årlig

tilläggsränta av ca 2 %.

Denna metod skulle ge en sparstimulans, som blev oberoende av vederbörandes

inkomstnivå samtidigt som den kunde stimulera det verkliga småsparandet.

För att förhindra s. k. vartannatårssparande borde premiering

endast ske för belopp som ökat kontots tidigare maximum.

Kontot borde inte vara spärrat, men om uttag skedde före utgången av

den stipulerade 5-årsperioden skulle den på uttaget belopp belöpande premien

återgå till statsverket. Detta kunde enkelt ske genom att banken till

statsverket som skattebelopp inbetalade 10 % av i förtid uttaget belopp.

Hinder borde dock inte möta att — efter överenskommelse mellan arbetsgivaren

och den anställde — låta sparavdraget slå igenom redan vid

källskatten. överenskommelse borde sålunda kunna få träffas om att arbetsgivaren

ombesörjde sparkontoinsättning för den anställdes räkning.

Källskatten borde då kunna minskas med 10 procent av på sparkontot insatt

belopp. För B-skattebetalare, företagare och fria yrkesutövare borde motsvarande

möjligheter öppnas för jämkning av för honom fastställd preliminär

skatt.

Det finns grundad anledning att i praktiken pröva en form för skatte
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967

lättnader som premierar bostadssparandet. De ökade kapitalresurser, som

på detta sätt kan tillföras bostadsbyggandet, blir till nytta inte endast för

spararna själva utan även för bostadssektorn. Motionärerna föreslår att

premiering bör utgå till den som under fem år sätter in pengar på särskilt

bostadssparkonto. Medlen skall användas för eget hem eller insats i bostadsrättsförening.

Att ägaren använder del av fastigheten för yrkesverksamhet

eller att kostnaden uppförs på jordbruksfastighet bör inte utgöra

hinder för premiering. Om det insatta beloppet används för okvalificerat

ändamål, bör det däremot återföras till beskattning. För att undgå beskattning

bör medlen vidare ha investerats för ändamålet senast före utgången

av tio år efter sparandeperiodens början.

Utskottet

I diskussionen om det nuvarande samhällsekonomiska läget och om

prognoserna för den svenska samhällsekonomin under de närmaste åren

har betonats betydelsen av en ökad kapitalbildning som en förutsättning

för den eftersträvade fortgående standardhöjningen. Även 1965 års långtidsutredning

(SOU 1966:1) påpekar behovet av ökade kapitalinsatser.

Avsevärda privata och offentliga investeringar torde krävas, om näringslivet

skall kunna hävda sig i den allt hårdare internationella konkurrensen

och om de alltmer ökade kraven på samhället skall kunna tillgodoses.

En betydande del av dessa investeringar måste finansieras genom det personliga

sparandet, vars betydelse alltmer uppmärksammats genom stegringen

av de personliga inkomsterna och den därmed följande ökningen av

konsumtionsefterfrågan. Man har därvid särskilt beaktat det kända förhållandet

att en viss ökning av det privata sparandet innebär en minskning

av den privata konsumtionen. Även om det personliga sparandet representerar

en stor del av det totala sparandet får emellertid inte bortses från

det sparande som äger rum inom företagen genom att vinstmedel användes

för nyinvesteringar. Genom införandet av möjligheter till omfattande avsättningar

till investeringsfonder och av avskrivnings- och lagervärderingsregler

vid beskattningen har man sökt stärka företagens konsolideringsoch

självfinansieringsförmåga. Man måste också ta hänsyn till det stora

och alltmer växande sparande som äger rum genom fonduppbyggnaden

inom ATP (jfr bilaga 1). Under 1960-talet visar emellertid företagssparandet

en minskning, medan det enskilda och offentliga sparandet visar en

ökning. Dessa tendenser har för kreditinstitutens del medfört att det enskilde

sparandet övertagit företagens roll som dominerande sparkälla och inlåningskund.

Sparandet inom företagssektorn väntas minska ytterligare

under tiden fram till år 1970, vilket innebär att kreditinstituten måste väsentligt

kunna öka utlåningen till industri, handel och samfärdsel för att

möjliggöra den eftersträvade förstärkningen av industrins internationella

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967 15

konkurrenskraft. I sammanhanget bör erinras om att aktiebolagens kapitaltillförsel

i samband med nyemissioner i börsnoterade bolag och fondhandlarlistans

bolag under år 1966 uppgick till 341 milj. kr. Det belopp,

som skall inbetalas i anledning av hittills under år 1967 aviserade nyemissioner

av aktier, uppgår till 181 milj. kr. Man har emellertid anledning

räkna med att den nyligen beslutade permanentningen av Annell-lagen och

den ökade avdragsrätten för utdelning på nyemissioner kommer att underlätta

näringslivets kapitalanskaffning i fortsättningen.

Banksparandet visar ökning under år 1966 (jfr bilaga 2). Särskilt för

sparbankerna har detta år varit gynnsamt. Det positiva resultatet torde till

stor del bero på de initiativ till sparstimulerande åtgärder som hittills vidtagits

av statsmakterna och sparinstituten. Man har framför allt velat hos

de unga inskärpa värdet av regelbundna sparvanor. Den snabba inkomststegringen

torde också ha bidragit till ett ökat sparande. Av de sparstimulerande

åtgärderna bör särskilt framhållas ungdomens lönsparande och

det allmänna lönsparandet. De till betänkandet fogade bilagorna 3—5 visar,

att detta sparande fått en betydande omfattning. I anslutning härtill bör

omnämnas att lönsparkommittén ånyo aktualiserat tanken på premiering

av ett långsiktigt bostadssparande i nära anslutning till ungdomens lönsparande

och det allmänna lönsparandet. Förslaget bygger på att en premiering

från staten skulle ske för ett bundet långsiktigt målsparande

inriktat på anskaffandet av en permanent bostad i form av villa, radhus,

kedjehus eller bostadsrättslägenhet. Sedan lönsparkommitténs förslag utsänts

på remiss till sparinstitut och intresseorganisationer, anslutna till

kommittén, har remissinstanserna framställt önskemål om en representativ

undersökning av bostadssparandet och om möjligheterna att genom det

föreslagna systemet nå ett ökat nettosparande. Lönsparkommittén har anslutit

sig till tanken på en utredning av frågan och att därvid kan prövas

också andra alternativ, exempelvis stöd via de statliga låne- och bidragsformerna

för bostadsbyggandet i förhållande till sparprestationen. I anslutning

till den förordade utredningen bör enligt lönsparkommittén de

hittillsvarande reglerna för lönsparandet överses i syfte att ytterligare

effektivisera denna sparform. Kommitténs förslag jämte remissvar har av

fullmäktige för riksgäldskontoret överlämnats till chefen för finansdepartementet.

Utskottet vill vidare erinra om de åtgärder, som vidtagits på beskattningsområdet

för att premiera sparandet. I syfte att lindra beskattningen

av sparkapitalets avkastning höjdes genom beslut av 1961 års riksdag de

skattefria bottenbeloppen för inkomst av kapital med en tredjedel, varigenom

maximibeloppet för det s.k. sparavdraget bestämdes till 400 kr.

för ensamstående och 800 kr. för makar gemensamt. Det s.k. försäkringsavdraget

höjdes samtidigt till motsvarande belopp men genom lagstiftning

år 1963 omkonstruerades avdraget så, att avdrag numera medges dels för

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967

obligatorisk sjukförsäkringsavgift med debiterat belopp, dock lägst 150 kr.

för ensamstående och 300 kr. för äkta makar, dels för under beskattningsåret

erlagda avgifter och premier för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkringar

med maximalt 250 kr. för ensamstående och 500 kr. för äkta makar.

Därvid har hänsyn tagits till att dessa frivilliga avgifter och premier skall

inrymmas i avdraget i samma utsträckning som tidigare.

Mot bakgrunden av de betydande investeringsbehoven finns det enligt utskottets

mening anledning att — trots den gynnsamma utvecklingen av det

enskilda sparandet — pröva nya vägar för att öka detta sparande i syfte

att minska den privata konsumtionen. Varje åtgärd, som kan befinnas

lämplig för sådant ändamål, bör allvarligt övervägas. Såsom utskottet tidigare

ett flertal gånger framhållit bör emellertid inte bortses från att skälen

samt viljan och förmågan till ett sparande torde vara så individuellt betingade,

att man knappast kan dra några säkra generella slutsatser om

beskattningsreglernas faktiska inverkan på sparandet. Den negativa effekt

som beskattningen kan tänkas ha på sparviljan uppvägs mestadels av

motivet för sparandet. Är motivet att skapa en framtida trygghet i någon

form, torde beskattningens utformning inte vara av större betydelse. Med

hänsyn härtill torde möjligheterna att genom lämpliga åtgärder vid beskattningen

stimulera det personliga sparandet vara begränsade.

I de förevarande motionerna framlägges förslag till olika åtgärder, som

syftar till att främja det personliga sparandet genom avdrag vid beskattningen

eller genom hel eller partiell skattebefrielse för belopp, som insättes

på vissa sparkonton.

I motionerna 1:219 och 11:278 samt motionen 11:128 hemställes sålunda

om riksdagsskrivelse med begäran om utredning och förslag till premiering

av personligt sparande genom skattelättnader för medel som insätts på särskilt

sparkonto i bank eller annan penninginrättning och är innestående där

minst fem år. Förslaget i det förstnämnda motionsparet innebär i huvudsak

införande av rätt att göra en högsta årlig insättning på sådant konto

med 1 000 kr. för ensamstående och 2 000 kr. för äkta makar, därvid sparpremien

skall ges i form av avdragsrätt vid taxeringen. I den sistnämnda

motionen föreslås att de årliga insättningarna skall utgöra 2 000 resp. 4 000

kr. samt att föräldrar skall få rätt att öppna sparkonton för minderåriga

barn med en årlig insättning av 1 500 kr. Premiering skall ske genom

avdrag på den statliga inkomstskatten.

I motionerna 1:221 och 11:287 samt 1:600 och 11:540 framställes skrivelseyrkande

med begäran om utredning och förslag till riksdagen rörande

stimulans av det personliga sparandet. Därvid bör övervägas det av utredningen

om sparstimulerande åtgärder rekommenderade systemet med sparpremiering

genom uppskjuten beskattning.

Såsom framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen diskuterade

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967

17

nämnda utredning ingående frågan om premiering av nysparandet. Utredningens

majoritet fann sig därvid inte kunna tillstyrka att det totala enskilda

sparandet stimulerades genom en skatteminskning satt i relation till

det belopp som insattes på särskilt konto. Utredningen fann det inte heller

möjligt att endast premiera sådant sparande som framkallades av själva

premieringsförfarandet. Det ansågs i praktiken inte möjligt att särskilja

det premierade sparandet från sådant nysparande, som skulle ha ägt rum

oberoende av premieringen. Inte heller ansågs det möjligt att i praktiken

fastställa storleken av det totala nysparandet, enär premieringsförfarandet

måste komma att gälla även befintliga tillgångar, vilka kunde överföras till

den sparandeform, som premierades. Kostnaderna för premieringen kunde

enligt utredningens beräkningar under sådana förhållanden antas bli minst

lika stora som den framkallade sparandeökningen och därigenom få betydande

stats- och kommunfinansiella verkningar. Utredningsmajoritetens

mening delades av flertalet remissinstanser.

Utskottet kan ansluta sig till den ståndpunkt, som intagits av utredningens

majoritet. Ett genomförande av förslagen om skattepremiering av

medel som insatts på sparkonto och om sparpremiering genom skatteuppskov

skulle dessutom innebära att nya möjligheter till inkomst- och progressionsutjämning

infördes. Detta i sin tur skulle kunna medföra från

skatteförmåge- och rättvisesynpunkt mindre önskvärda resultat. Utskottet

har tidigare i olika sammanhang vid sin prövning av frågan om införande

av progressionsutjämning hänvisat till de invändningar av principiell art

som vid remissbehandlingen riktades mot 1957 års skatteutrednings

förslag till progressionsutjämning och för sin del ansett att spörsmålet om

åstadkommande av en sådan utjämning bör betraktas som en fråga på

längre sikt. De påtagligaste verkningarna av progressionen har utskottet ansett

vara undanröjda genom lagstiftningen om ackumulerad inkomst, om

taxering för inkomst av medel som insatts på skogskonto och om förlustutjämning

samt genom införandet av det schabloniserade kommunalskatteavdraget.

Utskottet vidhåller sina tidigare uttalanden i frågan och avstyrker

således bifall till motionerna 1:219 och 11:278, 1:221 och 11:287, 1:600 och

11:540 samt 11:128 i nu berörda delar.

I motionerna 1:219 och 11:278 samt 11:128 yrkas rätt till avdrag vid

taxeringen för medel, som insatts på särskilt bostadskonto för anskaffande

av eget hem, fritidsbostad eller för erläggande av insats i bostadsrättsförening.

I de båda förstnämnda motionerna framställes därvid ett lagstiftningsyrkande,

innebärande ett uppskov med beskattningen av de insatta

medlen. I dessa motioner föreslås vidare viss skattefrihet för sådant

sparande som sker i form av särskilt stora amorteringar på egnahemslån.

Vad utskottet ovan anfört som skäl mot en avdragsrätt för medel, som

insätts på särskilt sparkonto, gäller också i fråga om den av motionärerna

förordade rätten till avdrag för avsättning till särskilt bostadskonto. Be
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967

träffande förslaget om skatteförmåner för särskilt stora amorteringar på

egnahemslån anser utskottet, att gällande beskattningsregler i fråga om

egnahemsfastigheter och bostadsrättslägenheter redan erbjuder betydande

förmåner för fastighets- och lägenhetsägarna och att ytterligare åtgärder

för stimulans av bostadssparandet därför bör prövas inom ramen för den

allmänna bostadspolitiken. I detta sammanhang bör erinras om den stimulans

av särskilt bostadssparande som sker genom det av vissa sparinstitut

praktiserade systemet med s.k. sparlån, innebärande att den, som

regelbundet sparar under en viss minimitid, kan erhålla ett borgensfritt

lån med belopp i förhållande till sparat kapital. Med det anförda avstyrker

utskottet bifall till motionerna 1:219 och 11:278 samt 11:128 i nu berörda

hänseenden.

I motionerna 1:219 och 11:278 förordas därjämte i sparstimulerande syfte

avdragsrätt vid taxeringen för medel, som insatts på särskilt utbildningskonto.

De på sådant konto insatta medlen föreslås vidare skola undantagas

från gåvoskatt.

Såsom utskottet tidigare framhållit vid prövningen av samma motionsyrkande

skulle förslaget innebära att man på en omväg införde rätt till

avdrag vid beskattningen för kostnader, vilka enligt nuvarande principer

inte är av avdragsgill natur. Motionärernas förslag har nämligen nära

samband med frågan om avdragsrätt för studieunderstöd. På förslag av

bevillningsutskottet (bet. nr 4) har årets riksdag avstyrkt motionsvis

väckta förslag om avdragsrätt vid beskattningen för periodiskt understöd

till studerande. Utskottet anser sig således inte kunna tillstyrka lagstiftningsyrkandet

i motionerna 1:219 och 11:278 i nu berörda del.

Utskottet behandlar härefter de i vissa motioner framförda förslagen om

höjning av de sparstimulerande schablonavdragen vid beskattningen. I motionerna

1:21 och 11:28 anser motionärerna att dessa avdrag nu bör bli

föremål för översyn i syfte att anpassa dem till den inkomstutveckling

och penningvärdeförändring som ägt rum sedan de nuvarande avdragsbeloppens

storlek fastställdes. De avdrag motionärerna har i åtanke är det

s.k. sparavdraget i inkomstkällan kapital, avdraget för frivilliga avgifter

och premier för försäkringar, extra avdraget på 200 kr. vid schablontaxering

av en- och tvåfamilj sfastigheter samt avdraget på 500 kr. vid realisationsvinstbeskattning

av sådana aktier m.m., som innehafts fem år eller

mera. I fråga om sistnämnda avdrag anser motionärerna det otillfredsställande

att två makar inte har rätt till högre avdragsbelopp än ensamstående.

I syfte att stimulera aktiesparandet föreslår motionärerna i motionerna

1:219 och 11:278 en höjning av sparavdraget i inkomstkällan kapital

med 200 kr. för ensamstående och med 400 kr. för makar i den mån

kapitalavkastning till motsvarande belopp utgör utdelning på aktier eller

andelar i ekonomisk förening. Vidare förordas att rätten till sparavdrag

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967 19

utsträckes att gälla även fysiska personer, som har inkomst av jordbruksfastighet,

annan fastighet eller rörelse.

Med anledning av dessa yrkanden vill utskottet först framhalla att varken

200-kronorsavdraget vid taxering av en- och tvåfamilj sfastigheter eller 500- kronorsavdraget vid aktievinstbeskattningen är att betrakta som sparavdrag

i egentlig mening. Det förstnämnda avdraget infördes genom lagstiftning år

1957 och tillkom i syfte att förebygga förhöjning av den statliga inkomstskatten

med anledning av den väntade höjningen av fastighetstaxeringsvärdena

vid 1957 års allmänna fastighetstaxering. Schablonavdraget vid

aktievinstbeskattningen har enligt uttalande av departementschefen i prop.

1966:90 tillkommit främst för att begränsa de fall då undersökning av

vinstens storlek kan bli aktuell.

I dagens statsfinansiella läge är utskottet inte berett att medverka till

en höjning av de sparstimulerande avdragen eller till en utsträckning av

deras användning. Enligt kalkyler gjorda på grundval av 1966 års taxering

beräknas en höjning av sparavdraget i inkomstkällan kapital från 400 kr.

till 600 kr. för ensamstående och från 800 kr. till 1 200 kr. för äkta makar

medföra ett skattebortfall för staten på 50—60 milj. kr. och för kommunerna

på 35 milj. kr. En höjning av avdraget för frivilliga avgifter och premier för

försäkringar från 250 kr. till 400 kr. för ensamstående och från 500. kr till

800 kr för äkta makar beräknas medföra ett statligt skattebortfall på 11—- 12 milj. kr. och ett kommunalt skattebortfall på 7—8 milj. kr., medan en

höjning av schablonavdraget vid taxering av en- och tvåfamiljsfastigheter

från 200 kr. till 300 kr. skulle föranleda ett skattebortfall för staten om 15

milj. kr. och för kommunerna om 8 milj. kr. Vid dessa beräkningar har

man i samtliga fall utgått från oförändrad kommunal utdebitering.

Vad angår förslaget om införande av särskilda sparavdrag i förvärvskällorna

jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse vill utskottet

_utöver de statsfinansiella verkningarna av genomförandet av ett sådant

förslag — även framhålla följande. Gällande beskattningsrätt innebär att

sparavdraget får utnyttjas av alla inkomsttagare som har behållen inkomst

av kapital, således också av dem, vilkas huvudsakliga inkomst kommer från

annan förvärvskälla. Det finns ingenting som tyder på att fastighetsägare

och egna företagare genomsnittligt sett skulle utnyttja avdraget i mindre

omfattning än löntagare. I sammanhanget bör även uppmärksammas att

beskattningsreglerna i fråga om inkomst av rörelse och jordbruksfastighet

medger rörelseidkare och jordbrukare med bokföringsmässig inkomstredovisning

vidsträckta möjligheter till konsolidering genom vinstreglerande

dispositioner, och de skattemässiga fördelar, som dessa beskattningsregler

innebär, torde vara större än de sparavdraget kan erbjuda. Med det anförda

avstyrker utskottet bifall till motionerna 1:21 och 11:28 samt 1:219

och 11:278 i förevarande hänseenden.

Vad slutligen gäller skrivelseyrkandet i motionerna 1:219 och 11:278

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967

om utgivandet av ett obligationslån vill utskottet erinra om att senast

föregående år i sparstimulerande syfte ett obligationslån (Spar 66) utgavs

på synnerligen förmånliga villkor. Utskottet vidhåller emellertid sin tidigare

uttalade uppfattning att utgivandet av obligationslån knappast är ägnat att

åstadkomma ett reellt nysparande. En sådan åtgärd torde i huvudsak endast

medföra en omplacering av redan befintliga tillgångar.

Utskottet finner med hänsyn till det anförda ej heller skäl att biträda

yrkandet i motionerna 1:219 och 11:278 i nu berörda hänseende.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:21 av herr Svenungsson

och 11:28 av herr Thylén om vissa sparstimulerande åtgärder

vid beskattningen,

2) de likalydande motionerna 1:219 av herr Holmberg

m.fl. och 11:278 av herr Bohman m.fl. om vissa spartimulerande

åtgärder,

3) de likalydande motionerna 1:221 av herr Hiibinette

samt 11:287 av herrar Ringaby och Berglund om uppskov

med beskattning av sparbelopp,

4) de likalydande motionerna 1:600 av herrar Thorsten

Larsson och Harald Pettersson samt 11:540 av herr Nilsson

i Tvärålund m.fl. om stimulans av personligt sparande,

ävensom

5) motionen 11:128 av herrar Antonsson och Jönsson i

Ingemarsgården om premiering av sparande på särskilt

sparkonto och målinriktat sparande,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 april 1967

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, YVärnberg,

Tage Johansson, Gösta Jacobsson, Lundström, Enarsson, Paul Jansson*

och Tistad; samt

från andra kammaren: herrar Brandt*, Allard, Vigelsbo, Asp*, fru

Nettelbrandt*, herrar Eriksson i Bäckmora*, Kristenson, Carlsson i Västerås,

Söderström och öhvall.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967 21

Reservationer

I) av herrar Gösta Jacobsson, Enarsson och Söderström, vilka ansett,

dels att utskottet bort tillstyrka bifall till de i motionerna 1:219 och

11:278 framförda förslagen om

1) rätt att i deklarationen göra avdrag för insättning på särskilt bostadskonto

under åren 1968—1973 av medel, avsedda för förvärv av eget

hem eller fritidsbostad eller för insats i bostadsrättsförening med belopp

på sammanlagt högst 6 000 kronor för ensamstående och 12 000 kronor

för äkta makar,

2) rätt att i deklarationen göra avdrag för insättning på särskilt konto

för utbildning av egna barn intill ett maximibelopp av 1 200 kronor per

år och 18 000 kronor sammanlagt,

3) rätt för ägare av en- och tvåfamilj sfastighet eller bostadsrättslägenhet

att under vissa förutsättningar i deklarationen göra avdrag för amortering

av skuld på fastigheten eller lägenheten, i den mån amorteringen

överstiger 1,5 % av vederbörande taxeringsvärde och maximalt med 700

kronor jämte 200 kronor för varje hemmavarande barn under 16 år,

4) höjning av maximibeloppet för sparavdraget i inkomstkällan kapital

(f. n. 400 kronor för ensamstående och 800 kronor för äkta makar) med

200 respektive 400 kronor, i den mån kapitalavkastningen till motsvarande

belopp utgör utdelning på aktier eller på andelar i ekonomisk förening,

ävensom

5) rätt till sparavdrag om högst 400 kronor för ensamstående och 800

kronor för äkta makar för den som insatt sparkapital i inkomstkällorna

jordbruksfastighet annan fastighet eller rörelse, dock endast i den mån

sparavdraget ej kunnat utnyttjas i inkomstkällan kapital;

dels att utskottet på grund härav under punkten 2 bort hemställa,

att riksdagen, med bifall till de likalydande motionerna

1:219 av herr Holmberg m. fl. och 11:278 av herr Bohman

m fl., såvitt här är i fråga, måtte antaga de vid motionerna

fogade förslagen till

a) förordning om bostadssparande,

b) förordning om utbildningssparande, samt

c) lag om ändring av kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370).

II) av herrar Gösta Jacobsson, Lundström, Enarsson, Tistad, Vigelsbo,

fru Nettelbrandt, herrar Eriksson i Bäckmora, Söderström och Öhvall,

vilka ansett,

dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar på s. 19 med

»Vad slutligen» och slutar på s. 20 med »berörda hänseende», bort ersättas

med text av följande lydelse:

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967

»Utskottet anser att obligationslån av det slag som framlagts i de

likalydande motionerna 1:219 och 11:278 skulle ge en angelägen sparstimulans

och åstadkomma ett reellt nysparande. Det bör uppdragas åt

Kungl. Maj :t att framlägga förslag härom, varvid även frågan om att

göra lånet värdesäkert bör övervägas.»

dels att utskottet under punkten 2 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

1:219 av herr Holmberg m. fl. och 11:278 av herr Bohman

m. fl. i nu berörda del måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t

anhålla om förslag till riksdagen om försäljning av obligationer

till allmänheten i enlighet med vad motionärerna

anfört.

III) av herrar Gösta Jacobsson, Lundström, Enarsson, Tistad, Vigelsbo,

fru Nettelbrandt, herrar Eriksson i Bäckmora, Söderström och öhvall,

vilka — under åberopande av innehållet i motionerna 1:219 och 11:278,

1:221 och 11:287, 1:600 och 11:540 samt motionen 11:128 — ansett, att utskottet

under punkterna 2—5 bort hemställa,

att riksdagen, med anledning av de likalydande motionerna

1:219 av herr Holmberg m. fl. och 11:278 av herr

Bohman m. fl., 1:221 av herr Hiibinette samt 11:287 av

herrar Bingaby och Berglund, 1:600 av herrar Thorsten

Larsson och Harald Pettersson samt 11:540 av herr Nilsson

i Tvärålund m. fl., ävensom motionen 11:128 av herrar

Antonsson och Jönsson i Ingemarsgården, måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t begära utredning och förslag rörande

premiering av personligt sparande på särskilt sparkonto

i bank eller annan penninginrättning samt rörande skattelättnader

för bostadssparande.

Särskilt yttrande

av herrar Lundström, Tistad, Vigelsbo, fru Nettelbrandt, herrar Eriksson

i Bäckmora och öhvall, vilka anfört följande:

Genom den fortskridande inflationen har värdet av vissa schablonavdrag

vid inkomstbeskattningen avsevärt reducerats. Det gäller inte

minst — som framhålles i motionerna 1:219 och 11:278 — beträffande

sparavdraget i inkomstkällan kapital. Genom en höjning av detta avdrag

skulle en sparstimulerande effekt åstadkommas. Vi anser dock med

hänsyn till den statsfinansiella och samhällsekonomiska situationen att

åtgärder för att höja det avdragsgilla beloppet tills vidare måste anstå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga 1

Allmänna pensionsfonden: placeringarna efter låntag arg r upp 31/12 1961—1966

Milj. kr. (kontantvärden)

%

1961

1962

1963

1964

1965

1966

1961

1962

1963

1964

1965

1966

Statspapper

103,9

175,8

435,3

700,1

979,4

1 210,7

8,7

6,2

9,1

9,6

9,4

8,3

Bostads-

krediter

605,7

1 276,1

1 977,7

3 021,4

4 245,2

6 599,3

50,9

45,3

41,5

41,5

40,7

45,2

Jordbruk

40,0

74,2

165,9

250,1

349,4

474,4

3,4

2,6

3,5

3,4

3,3

3,2

Kommuner

153 9

342,0

665,4

1 139,5

1 672,6

1 963,9

12,9

12,1

14,0

15,7

16,0

13,5

Näringslivet

267)l

869,4

1 312,0

1 820,2

2 566,3

3 349,8

22,5

30,8

27,5

25,0

24,6

22,9

Utländska obl.

16,0

25,4

75,4

72,4

64,0

59,0

1,4

0,9

1,6

1,0

0,6

0,4

Äterlån

2,9

55,6

129,3

275,8

564,6

953,4

0,2

2,0

2,7

3,8

5,4

6,5

Bank- och pg-

tillgodo-

havande

0,1

1,9

3,2

1,5

1,4

6,4

0,1

0,1

_

_

_

Summa

1 189,6

2 820,4

4 764,2

7 281,0

10 442,9

14 616,9

100

100

100

100

100

100

to

ce

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967

Bilaga 2

Inlåningsutvecklingen i sparinstituten i 1953 års penningvärde

Vid

Affärs-

Spar-

Postspar-

Jordbruks-

Försäkrings-

Totalt

slutet

bankerna

bankerna

banken

kassorna

bolagen1

av

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

Mkr

1953 ...

11 839

9 343

2 849

617

7 266

31 914

1954 ...

12 600

9 878

2 992

703

7 833

34 006

1955 ...

12 277

10 268

3 086

765

8 282

34 678

1956 ...

12 235

10 572

3 154

799

8 570

35 330

1957 ...

12 784

10 937

3 267

834

8 872

36 694

1958 ...

13 672

11 259

3 379

848

9 163

38 321

1959 ...

16 188

11 988

3 580

921

9 889

42 566

1960 ...

15 279

12 434

3 865

1 001

10 165

42 744

1901 ...

15 630

12 882

3 970

1 087

10 251

43 820

1962 ...

16 821

13 219

4 109

1 181

10 151

45 481

1963 ...

18 250

13 812

4 344

1 312

_

_

1964 ...

19 590

14 520

4 487

1 529

_

_

1965 ...

19 564

14 993

4 567

1 720

_

_

1966 ...

20 132

15 525

4 588

1 851

—

—

1 På grund av ändrat redovisningssystem inom försäkringsbolagen föreligger inte jämförbara

resultat från dessa beträffande åren 1963—1966.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bilaga 3

Ungdomens lönsparande

31/12

31/12

31/12

Inne-

Insatt

Uttaget

Inne-

Insatt

Uttaget

Inne-

Ökning

ökning

Ökning

1964

1965

1966

stående

under

under

stående

under

under

stående

under

under

under

1/1-65

1965

1965

1/1 -66

1966

1966

31/12

1964

1965

1966

-66

st.

st.

st.

mkr

mkr

mkr

mkr

mkr

mkr

mkr

mkr

mkr

mkr

112 624

102 671

97 047

144,5

55,4

63,2

144,1

55,3

60,0

147,4

4,6

—0,4

3,3

Sparbankerna ............

54 165

60 139

60 155

71,4

46,9

40,2

82,3

50,2

44,4

93,5

4,6

10,8

10,9

Affärsbankerna .........

4 571

5 146

6 091

6,9

4,4

3,4

8,3

5,5

3,9

10,4

1,0

1,4

2,1

Centralkassor för jord-

brukskredit ............

726

822

896

0,7

0,4

0 2

1,0

0,5

0,3

1,3

0,1

0,3

0,3

KF:s sparkassa............

262

226

174

0,5

0,2

0,3

0,5

0,1

0,3

0,4

0,1

0,0

—0,1

HSB ........................

35

84f

90

0,0

0,0

0,0

0,1

0,1

0,0

0,1

0,0

0,0

0,0

Summa

172 383

| 169 088

| 164 453

| 224,0

| 107,3

j 107,2

| 236,2

111,8

108,9

253,1

10,4

12,1

16,5

Motsvarande belopp utgjorde för år 1965 ..........

107,3

107,2

236,2

12,1

1964 .........

100,1

97,9

224,0

10,4

1963 .........

97,7

85,6

213,6

18,8

1962 .........

87,4

71,5

194,9

22,8

1961 .........

78,3

66,4

172,2

18,4

1960 .........

68,1

49,2

153,3

24,6

1959 .........

60,5

41,3

128,9

23,5

1958 .........

52,2

29,3

105,6

26,3

1957 .........

35,6

24,9

79,3

13,4

1956 .........

30,0

20,3

05.9

11,6

1955 .........

25,2

16,7

54,3

9,4

1954 .........

20,7

14,2

44,9

7,5

1953 .........

18,3

9,1

37,4

10,1

1952 .........

16,4

5,0

27,3

12,0

1951 .........

12,6

2,3

15,3

10,5

1950 .........

5,1

0,4

4,8

4,8

to

CJi

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967

opaginerad Kontrollera mot PDF

ro

05

Bilaga 4

De/ allmänna lönsparandet

Antal lönsparare

Sparbelopp (i mkr)

Kr

Inne- stående

1/1 -65

Netto-

ökning

under

Inne- stående

1/1-66

Netto

ökning

under

Inne-

stående

31/12

Ökning

av be- hålln.

Ökning

av be- hålln.

ökning

av be- hålln.

Konto- behålln.

i medel-

Konto- behålln.

i medel-

Konto- behålln.

i medel-

1964

1965

1966

(inkl.

ränta)

1965

(ins.

./. utt.

exkl.

ränta)

(inkl.

ränta)

1966

(ins.

./. utt.

exkl.

ränta)

-66

(inkl.

ränta)

under

1964

(inkl.

ränta)

under

1965

(inkl.

ränta)

under

1966

(inkl.

ränta)

tal per

lönsp.

31/12

1964

tal per

lönsp.

31/12

1965

tal per

lönsp.

31/12

1966

Postbanken

98 864

106 943

116 282

165,0

24,1

197,7

31,7

240,6

38,3

32,7

42,9

1 669

1 849

2 069

Sparbankerna

174 742

179 427

207 065

323,9

54,0

395,6

102,4

523,0

77,2

71,7

127,4

1 854

2 205

2 526

Affärsbankerna

Centralkassor

för jordbruks-

180 221

197 891

234 953

387,0

29,8

435,6

55,8

514,0

39,9

48,6

78,4

2 147

2 201

2 188

kredit

7 110

6 667

6 491

9,4

1,3

11,2

0,7

12,5

2,5

1,8

1,3

1 325

1 683

1926

KF:s sparkassa

1495

1340

1 214

2,1

0,1

2,3

0,0

2,4

0,5

0,2

0,1

1 393

1 725

1 977

HSB

994

1 186

1 219

1,9

0,3

2,3

0,2

2,6

0,5

0,4

0,3

1 898

1 933

2 132

463 426

493 454

567 224

889,3

109,7

1044,7

190,7

1295,1

158,9

155,4

250,3

1 919

2 117

2 283

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 1967

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 37 år 7967

27

Ungdomens lönsparande

Antal lönsparare

Bilaga 5

År

Nytillkomna

under året

st.

Avgångna

under året

st.

Antal vid

slutet av

resp. år

st.

Förändring

under året

st.

1950 ........................

30 000

2 300

27 700

+ 27 700

1951 ........................

18 000

3 700

42 000

+ 14 300

1952 ........................

12 000

8 000

46 000

+ 4 000

1953 ........................

15 000

9 000

52 000

+ 6 000

1954 ........................

19 000

13 700

57 300

+ 5 300

1955 ........................

25 000

16 000

66 300

+ 9 000

1956 ........................

24 300

15 000

75 600

+ 9 000

1957 ........................

31 000

14 200

92 400

+ 16 800

1958 ........................

40 200

16 000

116 600

+ 24 000

1959 ........................

29 462

19 838

126 100

+ 10 000

1960 ........................

34 116

20 956

139 300

+13 000

1961 ........................

36 821

25 228

151 100

+ 11500

1962 ........................

37 554

22 782

165 900

+15 000

1963 ........................

26 589

25 991

166 500

+ 600

1964 ........................

54 723

48 836

172 400

+ 5 900

1965 ........................

55 031

58 345

169 100

- 3 300

1966 ........................

43 520

48160

164 450

— 4 600

Det allmänna lönsparandet

Antal lönsparare

Nytillkomna

Avgångna

Antal vid

Förändring

År

under året

under året

slutet av

under året

resp. år

st.

st.

st.

st.

1962 ........................

336 200

—

336 200

+ 336 200

1963 ........................

128 150

28 450

436 000

+ 99 700

1964 ........................

80 350

52 900

463 450

+ 27 450

1965 ........................

82 000

52 000

493 450

+ 30 000

1966 ........................

131 800

58 000

567 200

+ 73 750

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.