Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1967

1967-04-20 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1967:38, Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1967

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1967

1

Nr 38

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående befrielse för Svenska litteratursällskapet i Finland

från skyldighet att utge viss arvsskatt.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:564 av herr Kaijser och 11:700 av herr

Björkman, vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att Svenska litteratursällskapet

i Finland skall befrias från skyldighet att utge arvsskatt för

vad som på grund av testamentariska förordnanden tillfallit sällskapet av

kvarlåtenskapen efter makarna Nordenstreng, Uppsala»; samt

2) de likalydande motionerna 1:566 av herr Lidgard och 11:730 av herr

Nordstrandh, vari hemställts, »att riksdagen måtte medgiva, att makarna

Nordenstrengs i motionerna angivna donation till Svenska litteratursällskapet

i Finland skall åtnjuta sådan befrielse som enligt arvs- och gåvoskatteförordningen

3 § första stycket tillkommer akademi och sådan stiftelse eller

sammanslutning, som har till huvudsakligt ändamål att främja vetenskaplig

undervisning eller forskning».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 1:566 och 11:700.

Gällande bestämmelser om arvsskatt återfinns i förordningen

den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt. Enligt 3 § är från

skattskyldighet enligt förordningen befriad bl.a. akademi samt sådan stiftelse

eller sammanslutning, som har till huvudsakligt ändamål att främja

vetenskaplig undervisning eller forskning. Frihet från skatt föreligger dock

ej där ändamålet är att tillgodose medlemmar av viss eller vissa släkter. Ej

heller åtnjuter utländsk stiftelse eller sammanslutning sådan skattefrihet.

Skattefriheten enligt 3 § avser såväl arvsskatt som gåvoskatt. Särskilda

bestämmelser om skattefrihet för vissa juridiska personer vid gåva återfinns

i 38 § arvs- och gåvoskatteförordningen. Enligt detta författningsrum är

från gåvoskatt befriad, utom de i 3 § angivna juridiska personerna, bl. a.

stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala, politiska,

konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella

eller eljest allmännyttiga ändamål. Även skattefriheten enligt 38 § är begränsad

till svensk juridisk person.

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 38

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1967

Arvsskatten för samtliga de enligt 38 § från gåvoskatt befriade juridiska

personerna bestäms enligt klass III i 28 § och är lägre än för testamentariska

förordnanden i allmänhet.

I vissa särskilda fall får Ivungl. Maj:t enligt 57 § medge befrielse från

eller nedsättning av skatten, bl. a. för sådan historisk eller vetenskaplig

samling som på grund av förbehåll i testamente eller gåvohandling är

avsedd att bibehållas som sådan samling. Om egendom beskattats såväl

här i riket som i annan stat får Kungl. Maj:t enligt 58 §, om skäl därtill

är, efter ansökan medge befrielse från eller nedsättning av skatten. I

71 § har intagits föreskrifter, enligt vilka Kungl. Maj :t på grund av avtal

med annan stat kan förordna om avvikelser från förordningens bestämmelser,

bl. a. angående skattefrihet eller skattelindring för juridisk

person, som fullföljer allmännyttigt ändamål.

I Finland uttas inte skatt på arv eller gåva, som tillfaller bl. a. religiöst

samfund samt barmhärtighets- eller undervisningsanstalt. Detta gäller

även egendom, som tillfallit ideell förening eller annan sammanslutning,

vilken utan avsikt att genom sin verksamhet bereda ekonomiska fördelar

åt i dem delaktiga, verkar i vetenskapligt eller konstnärligt syfte eller har

till ändamål att främja folkupplysningen, landets försvar eller det inhemska

näringslivet. Även sådana stiftelser eller sammanslutningar med annat allmännyttigt

ändamål är skattebefriade. (Finlands författningssamling 1940:

378, 2 §.) Lagstiftningen kan således sägas innebära, att sådana juridiska

personer, som enligt svensk rätt är befriade från gåvoskatt, i Finland är

befriade även från arvsskatt.

Avtal har träffats med Finland för att undvika dubbelbeskattning beträffande

skatter å kvarlåtenskap (SFS 1950:505). Avtalet innebär bl. a., att

egendom beskattas endast i den av staterna, där den avlidne vid dödsfallet

var bosatt eller, i vissa fall, i den av staterna där egendomen är belägen,

även om egendomen ärvs av en i den andra staten hemmahörande person.

Någon särbestämmelse har inte överenskommits beträffande stiftelser eller

sammanslutningar av viss karaktär.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges

följande.

Motionärerna upplyser att filosofie doktorn Rolf Nordenstreng var född

i St. Michel i Finland. Han flyttade till Sverige vid sekelskiftet och bosatte

sig i Uppsala. År 1903 ingick han äktenskap med författarinnan Ellen Lindhult,

och år 1905 blev han svensk medborgare. Hustrun avled år 1951 och

mannen år 1964.

Enligt ett år 1947 upprättat testamente hade makarna förordnat, att vid

den ene makens död den efterlevande skulle erhålla hela kvarlåtenskapen,

och att efter den andre makens bortgång egendomen, med undantag för en

boksamling och ett legat på 600 kr., skulle tillfalla Svenska litteratursäll
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1967

3

skåpet i Finland. Efter hustruns död förordnade Rolf Nordenstreng år 1960

att kvarlåtenskapen med undantag för vissa legat skulle delas i två delar,

varav den ena skulle tillfalla sällskapet. Sällskapet skulle även ha rätt att

efter eget val övertaga några bevarade manuskript.

Bouppteckningen efter mannen utvisade en behållning av 87 656 kr. Därav

skall enligt motionärerna 64 842 kr. tillfalla sällskapet. Av beloppet utgör

43 228 kr. arv efter hustrun och 21 614 kr. arv efter mannen. Motionärerna

beräknar arvsskatten till sammanlagt 27 053 kr., om vardera makens förordnande

beskattas för sig, eller till 33 147 kr., om arvet betraktas som en

enhet.

Sällskapet är stiftat den 7 maj 1885 till åminnelse av Johan Ludvig Runeberg

och har sedermera kommit att betraktas som en ideell förening, underkastad

lagen den 4 januari 1919 om föreningar. Stadgarna har undergått

en del mindre jämkningar, den senaste antagen den 5 februari 1966

och stadfäst genom justitieministeriets resolution den 28 april samma år.

Sällskapet har enligt stadgarna till uppgift:

»a) att samla, bearbeta och offentliggöra vittnesbörden om den svenska

kulturens uppkomst och utveckling i Finland;

b) att främja inhemsk forskning rörande svenska språket och litteraturen;

samt

c) att främja inhemsk litterär verksamhet på svenska språket genom

prisbelöningar och understöd».

Enligt särskilt beslut av finansministeriet åtnjuter sällskapet, jämte vissa

andra institutioner av fundamental kulturell betydelse, privilegiet att donationer

på minst 3 000 mark är för donator avdragsgilla vid inkomsttaxeringen.

Sällskapet förvaltar dels ett femtiotal fonder med ett bokföringsvärde av

nära 3 milj. fmk., varförutom Svenska kulturfonden, bestående av ett flertal

fonder på tillsammans 8,2 milj. fmk. i bokfört värde, handhas av sällskapets

finansråd.

Sällskapet har i december 1966 beslutat, att de medel, som tillfallit sällskapet

efter makarna Nordenstreng, skall utgöra en fristående fond, benämnd

Rolf och Ellen Nordenstrengs understödsfond. Medlen skall kvarbliva

i Sverige och förvaltas av en särskild styrelse, bestående av en representant

för sällskapet, en för Uppsala universitetsbibliotek och en för den

fondförvaltande svenska banken. Enligt stadgarna för fonden skall fonden

ha till ändamål att främja

»a) samlandet, bearbetandet och offentliggörandet av vittnesbörden om

den svenska kulturens uppkomst och utveckling i Finland;

b) forskning rörande svenska språket och litteraturen därstädes; samt

c) litterär verksamhet på svenska språket genom prisbelöningar och understöd».

Motionärerna anför, att de av sällskapets uppgifter, som anges under a)

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1967

och b) i sällskapets stadgar, uppenbarligen faller under bestämningen »att

främja vetenskaplig undervisning eller forskning». Oavsett hur sällskapets

tredje uppgift — under c) — bör betraktas, är sällskapets huvudsakliga

ändamål enligt motionärernas mening sådant som i 3 § första stycket arvsskatteförordningen

sägs. Skattebefrielse enligt 3 § tillkommer emellertid ej

utländsk akademi, stiftelse eller sammanslutning. En sådan avbränning,

som arvsskatten skulle utgöra, av ifrågavarande donation, vars uppgift

är vetenskaplig forskning rörande svensk kultur, överensstämmer visserligen

med stadgandets ordalydelse. Motionärerna anser emellertid, att den

samtidigt uppenbarligen varken är sakligt grundad eller i enlighet med de

synpunkter som redovisats i stadgandets motiv (SOU 1939:18 s. 128—129).

Motiven visar, att en skattebefrielse skulle stå i bästa samklang med bestämmelsernas

sakliga syfte.

För det första torde det stå utom diskussion, att sällskapet är en stiftelse

eller sammanslutning, som har till huvudsakligt ändamål att främja vetenskaplig

undervisning eller forskning. Dess egenskap av utländsk är rent

formell. I sak är sällskapet en stiftelse eller sammanslutning för bevarandet

och utvecklandet av svensk kultur och svenskt språk inom ett område, som

utgjort en del av det svenska riket och som fortfarande bebos av en svensk

befolkning med bevarad stamkänsla och livskraft. Det borde, synes det

motionärerna, vara en absurd tanke, att svenska folket i Sverige skulle betrakta

den svenska folkstammen i Finland såsom utländsk och bevarandet

av svensk kultur därstädes såsom en svenska folket ovidkommande, utländsk

angelägenhet.

Går man till de motiv, som föranledde, att utländsk stiftelse eller sammanslutning

undantogs från eljest gällande skattebefrielse, visar det sig

också, såsom naturligt är, att dessa över huvud taget icke observerar ett

fall såsom det förevarande och förty saknar all tillämpning å Svenska litteratursällskapet.

Man torde enligt motionärerna ha anledning att till fullo instämma i det

uttalande i förarbetena, enligt vilket starka skäl onekligen talar för att man

skulle kunna tillerkänna exempelvis övriga nordiska vetenskapliga institutioner

samma ställning som de svenska. I förevarande fall är det dessutom

icke fråga om en nordisk utan om en svensk kulturinstitution, vilket

bör göra skälen än starkare än i fråga om norska och danska. Därtill

kommer att sällskapets främjande av svenska kulturintressen ingalunda

är begränsat till finländska medborgare utan oberoende av statstillhörighet.

Inhemsk forskning och verksamhet anges visserligen såsom sällskapets

uppgifter, men enligt vad som upplysts har denna begränsning

i praxis övergivits. Svenska medborgare har sålunda i fråga om prisbelöningar

och understöd likställts med finländska, när sakliga skäl

därtill förelegat.

Motionärerna åberopar även, att finländska myndigheter i ett fall, som

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1967

5

uppvisar vissa likheter med det förevarande, ställt sig på en ståndpunkt,

som lett till skattefrihet för en arvslott till Uppsala universitet, den Granfeltska

donationen.

Med hänsyn till den tveksamhet, som kan föreligga om möjligheten för

Kungl. Maj :t att medge skattebefrielse i förevarande fall, och för att ett

positivt avgörande inte skall stranda på formella grunder, synes det motionärerna

lämpligt, att riksdagen beslutar om enahanda skattebefrielse, som

i förevarande fall skulle ha tillkommit sällskapet om det varit en svensk

stiftelse eller sammanslutning. Det torde icke kunna vara föremål för tvekan,

att en dylik skattebefrielse är välmotiverad. Dels stödes den av arvsskattekommitténs

uttalande om skälen till nuvarande bestämmelser och

dels skulle den skapa en reell likformighet mellan den finländska behandlingen

av den Granfeltska donationen till Uppsala universitet och den Nordenstrengska

till Svenska litteratursällskapet.

Utskottet

I förevarande motioner yrkas att Svenska litteratursällskapet i Finland

måtte befrias från den arvsskatt som kan komma att påföras sällskapet

på grund av testamenten efter makarna Ellen och Rolf Nordenstreng,

Uppsala. Motionärerna uppger att testamentslotterna uppgår till sammanlagt

64 842 kr., varav 43 228 kr. från hustrun och 21 614 kr. från mannen.

Arvsskatten kommer enligt motionärernas beräkning att uppgå till

27 053 kr. Till stöd för yrkandet åberopas i huvudsak, att sällskapet är en

kulturell institution med sådant ändamål, att sällskapet skulle ha varit

befriat från arvsskatt om det varit en svensk sammanslutning. Enligt

motionärernas mening talar starka skäl för att tillerkänna nordiska institutioner

samma förmånliga behandling i arvsskattehänseende som

svenska. I förevarande fall finner motionärerna skälen för skattebefrielse

särskilt starka, eftersom sällskapet främjar svenska kulturella intressen

i ett land, som tidigare utgjort en del av det svenska territoriet. Kungl.

Maj:t torde sakna möjlighet att befria från skatten. För att ett positivt

avgörande inte skall stranda på formella skäl bör enligt motionärernas

mening riksdagen medge befrielse.

Enligt gällande bestämmelser är svensk stiftelse eller sammanslutning

med huvudsakligt ändamål att främja vetenskaplig undervisning eller

forskning befriad från arvsskatt. För testamentslott till svensk stiftelse

eller sammanslutning med ändamål att främja kulturella eller eljest

allmännyttiga ändamål utgår skatt enligt skatteklass III. Testamentslott

till utländsk juridisk person beskattas, oavsett ändamålet, enligt skatteklass

IV, d. v. s. den högsta skatteklassen. Det kan nämnas, att skatten

enligt skatteklass III för testamentslotter av den storlek, som här är i

fråga, uppgår till omkring hälften av skatten enligt skatteklass IV.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1967

Sällskapets ändamål är dels att främja samlandet, bearbetandet och

offentliggörandet av vittnesbörd om den svenska kulturens uppkomst och

utveckling i Finland samt forskning rörande svenska språket och litteraturen

därstädes, dels att främja litterär verksamhet på svenska språket

genom prisbelöningar och understöd. Om sällskapet varit en svensk

juridisk person skulle enligt bestämmelserna i 3 § arvsskatteförordningen

skattebefrielse endast kunna komma i fråga under förutsättning att vetenskaplig

undervisning eller forskning varit det huvudsakliga ändamålet,

men inte om verksamheten till väsentlig del avsett stöd åt viss litteratur.

I det senare fallet skulle skatten dock sannolikt ha utgått enligt skatteklass

III, vilket skulle innebära en reducering med ca hälften av den nu

beräknade skatten. Av de upplysningar som lämnas i motionerna och av

de årsberättelser som utskottet tagit del av framgår inte hur sällskapets

huvudsakliga verksamhet skall bedömas från nyss angivna synpunkter.

Denna fråga kan dock lämnas därhän med hänsyn till att sällskapet skall

beskattas som utländsk juridisk person, om inte möjligheter föreligger

för undantag i detta särskilda fall.

De gällande bestämmelserna om arvsskatt kan, liksom all annan lagstiftning,

i enskilda fall leda till stötande eller inte avsedda konsekvenser.

För att begränsa dessa olägenheter äger Kungl. Maj:t enligt arvsskatteförordningen

i särskilt angivna fall nedsätta eller efterge skatten. Frågor

om eftergift av skatt i enskilda fall bör enligt utskottets mening av

praktiska skäl inte prövas av riksdagen i första hand, eftersom riksdagens

uppgift främst är att bestämma de normer, enligt vilka skatten

skall utgå.

Enligt vad utskottet inhämtat har sällskapet hos Kungl. Maj :t ansökt

om befrielse från ifrågavarande arvsskatt. Som motionärerna anfört saknar

Kungl. Maj:t enligt gällande lagstiftning möjlighet att på grund av

bestämmelserna i arvsskatteförordningen medge befrielse från skatten.

Kungl. Maj :ts befogenheter i detta hänseende är otvivelaktigt mycket begränsade.

Exempel kan anföras, där skattebefrielse varit befogad, men

där Kungl. Maj:t inte ansett sig kunna besluta därom utan att höra

riksdagen. Enligt utskottets mening bör sådana bedömanden kunna anförtros

åt Kungl. Maj:t. Utskottet förväntar att Kungl. Maj :t i lämpligt

sammanhang framlägger förslag till sådana författningsändringar, att dispensbestämmelserna

utformas i enlighet med vad som nu gäller enligt andra

skatteförfattningar, där ett motsvarande behov av dispensregler konstaterats.

Detta innebär att Kungl. Maj:ts dispens bör vara begränsad till fall

där synnerliga skäl kan åberopas. Vid bedömningen av den förevarande

frågan om skattebefrielse bör man enligt utskottets mening fästa större

avseende vid om sällskapet skulle ha haft förutsättningar att få dispens,

om arvsskatteförordningen innehållit regler härom, än vid frågan om hur

sällskapet skulle ha behandlats om det varit en svensk juridisk person.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1967 7

Utan att definitivt ta ställning till de förutsättningar, som bör gälla för

sådan dispens, utgör enligt utskottets mening de av motionärerna åberopade

omständigheterna av historisk eller nationell art inte ensamma

tillräckliga skäl för att medge befrielse från skatten.

Motionärerna har framhållit att skäl kan anföras för att ge nordiska

institutioner samma behandling i skattehänseende som inhemska. Utskottet

kan biträda denna uppfattning endast under förutsättning att det

råder fullständig reciprocitet mellan de olika länderna. Som framgår

av den inledningsvis lämnade redogörelsen har Kungl. Maj :t redan enligt

gällande bestämmelser möjlighet att på grund av arvsskatteavtal med

annan stat meddela befrielse från eller nedsättning av skatt i sådana fall.

Vad motionärerna åberopat utgör möjligen ett skäl för en allmän översyn

av hithörande bestämmelser men utskottet är inte övertygat om lämpligheten

i detta fall av befrielse från redan uppkommen skattskyldighet.

Som utskottet framhållit i sitt betänkande nr 30 vid årets riksdag kommer

en utredning av arvsbeskattningen nu att tillsättas med uppdrag

att överväga samtliga de spörsmål, som aktualiserats inom detta område.

Det ankommer således på den kommande utredningen att pröva även den

här behandlade principfrågan angående beskattningens räckvidd.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:564 av herr Kaijser och

11:700 av herr Björkman om befrielse för Svenska litteratursällskapet

i Finland från skyldighet att utge viss

arvsskatt, samt

2) de likalydande motionerna 1:566 av herr Lidgard

och 11:730 av herr Nordstrandh om befrielse för Svenska

litteratursällskapet i Finland från skyldighet att utge

viss arvsskatt,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 april 1967

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1967

Närvarande:

från första kammaren: herr John Ericsson, fröken Ranmark, herrar

Tage Johansson, Gösta Jacobsson, Lundström, Enarsson, Erik Filip Petersson,

Paul Jansson, Sundin och Arne Pettersson; samt

från andra kammaren: herrar Asp, Andersson i Essvik, Kristenson,

Björkman, Larsson i Umeå, Hammarsten, Sterne, Dahlgren, Wiklund i

Härnösand och Börjesson i Falköping.

Reservation

av herrar Gösta Jacobsson, Lundström och Björkman.

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1967

670808

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.