Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1967
1967-04-20 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1967:38, Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1967
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1967
1
Nr 38
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående befrielse för Svenska litteratursällskapet i Finland
från skyldighet att utge viss arvsskatt.
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:564 av herr Kaijser och 11:700 av herr
Björkman, vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att Svenska litteratursällskapet
i Finland skall befrias från skyldighet att utge arvsskatt för
vad som på grund av testamentariska förordnanden tillfallit sällskapet av
kvarlåtenskapen efter makarna Nordenstreng, Uppsala»; samt
2) de likalydande motionerna 1:566 av herr Lidgard och 11:730 av herr
Nordstrandh, vari hemställts, »att riksdagen måtte medgiva, att makarna
Nordenstrengs i motionerna angivna donation till Svenska litteratursällskapet
i Finland skall åtnjuta sådan befrielse som enligt arvs- och gåvoskatteförordningen
3 § första stycket tillkommer akademi och sådan stiftelse eller
sammanslutning, som har till huvudsakligt ändamål att främja vetenskaplig
undervisning eller forskning».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna 1:566 och 11:700.
Gällande bestämmelser om arvsskatt återfinns i förordningen
den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt. Enligt 3 § är från
skattskyldighet enligt förordningen befriad bl.a. akademi samt sådan stiftelse
eller sammanslutning, som har till huvudsakligt ändamål att främja
vetenskaplig undervisning eller forskning. Frihet från skatt föreligger dock
ej där ändamålet är att tillgodose medlemmar av viss eller vissa släkter. Ej
heller åtnjuter utländsk stiftelse eller sammanslutning sådan skattefrihet.
Skattefriheten enligt 3 § avser såväl arvsskatt som gåvoskatt. Särskilda
bestämmelser om skattefrihet för vissa juridiska personer vid gåva återfinns
i 38 § arvs- och gåvoskatteförordningen. Enligt detta författningsrum är
från gåvoskatt befriad, utom de i 3 § angivna juridiska personerna, bl. a.
stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala, politiska,
konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella
eller eljest allmännyttiga ändamål. Även skattefriheten enligt 38 § är begränsad
till svensk juridisk person.
Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 38
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1967
Arvsskatten för samtliga de enligt 38 § från gåvoskatt befriade juridiska
personerna bestäms enligt klass III i 28 § och är lägre än för testamentariska
förordnanden i allmänhet.
I vissa särskilda fall får Ivungl. Maj:t enligt 57 § medge befrielse från
eller nedsättning av skatten, bl. a. för sådan historisk eller vetenskaplig
samling som på grund av förbehåll i testamente eller gåvohandling är
avsedd att bibehållas som sådan samling. Om egendom beskattats såväl
här i riket som i annan stat får Kungl. Maj:t enligt 58 §, om skäl därtill
är, efter ansökan medge befrielse från eller nedsättning av skatten. I
71 § har intagits föreskrifter, enligt vilka Kungl. Maj :t på grund av avtal
med annan stat kan förordna om avvikelser från förordningens bestämmelser,
bl. a. angående skattefrihet eller skattelindring för juridisk
person, som fullföljer allmännyttigt ändamål.
I Finland uttas inte skatt på arv eller gåva, som tillfaller bl. a. religiöst
samfund samt barmhärtighets- eller undervisningsanstalt. Detta gäller
även egendom, som tillfallit ideell förening eller annan sammanslutning,
vilken utan avsikt att genom sin verksamhet bereda ekonomiska fördelar
åt i dem delaktiga, verkar i vetenskapligt eller konstnärligt syfte eller har
till ändamål att främja folkupplysningen, landets försvar eller det inhemska
näringslivet. Även sådana stiftelser eller sammanslutningar med annat allmännyttigt
ändamål är skattebefriade. (Finlands författningssamling 1940:
378, 2 §.) Lagstiftningen kan således sägas innebära, att sådana juridiska
personer, som enligt svensk rätt är befriade från gåvoskatt, i Finland är
befriade även från arvsskatt.
Avtal har träffats med Finland för att undvika dubbelbeskattning beträffande
skatter å kvarlåtenskap (SFS 1950:505). Avtalet innebär bl. a., att
egendom beskattas endast i den av staterna, där den avlidne vid dödsfallet
var bosatt eller, i vissa fall, i den av staterna där egendomen är belägen,
även om egendomen ärvs av en i den andra staten hemmahörande person.
Någon särbestämmelse har inte överenskommits beträffande stiftelser eller
sammanslutningar av viss karaktär.
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges
följande.
Motionärerna upplyser att filosofie doktorn Rolf Nordenstreng var född
i St. Michel i Finland. Han flyttade till Sverige vid sekelskiftet och bosatte
sig i Uppsala. År 1903 ingick han äktenskap med författarinnan Ellen Lindhult,
och år 1905 blev han svensk medborgare. Hustrun avled år 1951 och
mannen år 1964.
Enligt ett år 1947 upprättat testamente hade makarna förordnat, att vid
den ene makens död den efterlevande skulle erhålla hela kvarlåtenskapen,
och att efter den andre makens bortgång egendomen, med undantag för en
boksamling och ett legat på 600 kr., skulle tillfalla Svenska litteratursäll
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1967
3
skåpet i Finland. Efter hustruns död förordnade Rolf Nordenstreng år 1960
att kvarlåtenskapen med undantag för vissa legat skulle delas i två delar,
varav den ena skulle tillfalla sällskapet. Sällskapet skulle även ha rätt att
efter eget val övertaga några bevarade manuskript.
Bouppteckningen efter mannen utvisade en behållning av 87 656 kr. Därav
skall enligt motionärerna 64 842 kr. tillfalla sällskapet. Av beloppet utgör
43 228 kr. arv efter hustrun och 21 614 kr. arv efter mannen. Motionärerna
beräknar arvsskatten till sammanlagt 27 053 kr., om vardera makens förordnande
beskattas för sig, eller till 33 147 kr., om arvet betraktas som en
enhet.
Sällskapet är stiftat den 7 maj 1885 till åminnelse av Johan Ludvig Runeberg
och har sedermera kommit att betraktas som en ideell förening, underkastad
lagen den 4 januari 1919 om föreningar. Stadgarna har undergått
en del mindre jämkningar, den senaste antagen den 5 februari 1966
och stadfäst genom justitieministeriets resolution den 28 april samma år.
Sällskapet har enligt stadgarna till uppgift:
»a) att samla, bearbeta och offentliggöra vittnesbörden om den svenska
kulturens uppkomst och utveckling i Finland;
b) att främja inhemsk forskning rörande svenska språket och litteraturen;
samt
c) att främja inhemsk litterär verksamhet på svenska språket genom
prisbelöningar och understöd».
Enligt särskilt beslut av finansministeriet åtnjuter sällskapet, jämte vissa
andra institutioner av fundamental kulturell betydelse, privilegiet att donationer
på minst 3 000 mark är för donator avdragsgilla vid inkomsttaxeringen.
Sällskapet förvaltar dels ett femtiotal fonder med ett bokföringsvärde av
nära 3 milj. fmk., varförutom Svenska kulturfonden, bestående av ett flertal
fonder på tillsammans 8,2 milj. fmk. i bokfört värde, handhas av sällskapets
finansråd.
Sällskapet har i december 1966 beslutat, att de medel, som tillfallit sällskapet
efter makarna Nordenstreng, skall utgöra en fristående fond, benämnd
Rolf och Ellen Nordenstrengs understödsfond. Medlen skall kvarbliva
i Sverige och förvaltas av en särskild styrelse, bestående av en representant
för sällskapet, en för Uppsala universitetsbibliotek och en för den
fondförvaltande svenska banken. Enligt stadgarna för fonden skall fonden
ha till ändamål att främja
»a) samlandet, bearbetandet och offentliggörandet av vittnesbörden om
den svenska kulturens uppkomst och utveckling i Finland;
b) forskning rörande svenska språket och litteraturen därstädes; samt
c) litterär verksamhet på svenska språket genom prisbelöningar och understöd».
Motionärerna anför, att de av sällskapets uppgifter, som anges under a)
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1967
och b) i sällskapets stadgar, uppenbarligen faller under bestämningen »att
främja vetenskaplig undervisning eller forskning». Oavsett hur sällskapets
tredje uppgift — under c) — bör betraktas, är sällskapets huvudsakliga
ändamål enligt motionärernas mening sådant som i 3 § första stycket arvsskatteförordningen
sägs. Skattebefrielse enligt 3 § tillkommer emellertid ej
utländsk akademi, stiftelse eller sammanslutning. En sådan avbränning,
som arvsskatten skulle utgöra, av ifrågavarande donation, vars uppgift
är vetenskaplig forskning rörande svensk kultur, överensstämmer visserligen
med stadgandets ordalydelse. Motionärerna anser emellertid, att den
samtidigt uppenbarligen varken är sakligt grundad eller i enlighet med de
synpunkter som redovisats i stadgandets motiv (SOU 1939:18 s. 128—129).
Motiven visar, att en skattebefrielse skulle stå i bästa samklang med bestämmelsernas
sakliga syfte.
För det första torde det stå utom diskussion, att sällskapet är en stiftelse
eller sammanslutning, som har till huvudsakligt ändamål att främja vetenskaplig
undervisning eller forskning. Dess egenskap av utländsk är rent
formell. I sak är sällskapet en stiftelse eller sammanslutning för bevarandet
och utvecklandet av svensk kultur och svenskt språk inom ett område, som
utgjort en del av det svenska riket och som fortfarande bebos av en svensk
befolkning med bevarad stamkänsla och livskraft. Det borde, synes det
motionärerna, vara en absurd tanke, att svenska folket i Sverige skulle betrakta
den svenska folkstammen i Finland såsom utländsk och bevarandet
av svensk kultur därstädes såsom en svenska folket ovidkommande, utländsk
angelägenhet.
Går man till de motiv, som föranledde, att utländsk stiftelse eller sammanslutning
undantogs från eljest gällande skattebefrielse, visar det sig
också, såsom naturligt är, att dessa över huvud taget icke observerar ett
fall såsom det förevarande och förty saknar all tillämpning å Svenska litteratursällskapet.
Man torde enligt motionärerna ha anledning att till fullo instämma i det
uttalande i förarbetena, enligt vilket starka skäl onekligen talar för att man
skulle kunna tillerkänna exempelvis övriga nordiska vetenskapliga institutioner
samma ställning som de svenska. I förevarande fall är det dessutom
icke fråga om en nordisk utan om en svensk kulturinstitution, vilket
bör göra skälen än starkare än i fråga om norska och danska. Därtill
kommer att sällskapets främjande av svenska kulturintressen ingalunda
är begränsat till finländska medborgare utan oberoende av statstillhörighet.
Inhemsk forskning och verksamhet anges visserligen såsom sällskapets
uppgifter, men enligt vad som upplysts har denna begränsning
i praxis övergivits. Svenska medborgare har sålunda i fråga om prisbelöningar
och understöd likställts med finländska, när sakliga skäl
därtill förelegat.
Motionärerna åberopar även, att finländska myndigheter i ett fall, som
Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1967
5
uppvisar vissa likheter med det förevarande, ställt sig på en ståndpunkt,
som lett till skattefrihet för en arvslott till Uppsala universitet, den Granfeltska
donationen.
Med hänsyn till den tveksamhet, som kan föreligga om möjligheten för
Kungl. Maj :t att medge skattebefrielse i förevarande fall, och för att ett
positivt avgörande inte skall stranda på formella grunder, synes det motionärerna
lämpligt, att riksdagen beslutar om enahanda skattebefrielse, som
i förevarande fall skulle ha tillkommit sällskapet om det varit en svensk
stiftelse eller sammanslutning. Det torde icke kunna vara föremål för tvekan,
att en dylik skattebefrielse är välmotiverad. Dels stödes den av arvsskattekommitténs
uttalande om skälen till nuvarande bestämmelser och
dels skulle den skapa en reell likformighet mellan den finländska behandlingen
av den Granfeltska donationen till Uppsala universitet och den Nordenstrengska
till Svenska litteratursällskapet.
Utskottet
I förevarande motioner yrkas att Svenska litteratursällskapet i Finland
måtte befrias från den arvsskatt som kan komma att påföras sällskapet
på grund av testamenten efter makarna Ellen och Rolf Nordenstreng,
Uppsala. Motionärerna uppger att testamentslotterna uppgår till sammanlagt
64 842 kr., varav 43 228 kr. från hustrun och 21 614 kr. från mannen.
Arvsskatten kommer enligt motionärernas beräkning att uppgå till
27 053 kr. Till stöd för yrkandet åberopas i huvudsak, att sällskapet är en
kulturell institution med sådant ändamål, att sällskapet skulle ha varit
befriat från arvsskatt om det varit en svensk sammanslutning. Enligt
motionärernas mening talar starka skäl för att tillerkänna nordiska institutioner
samma förmånliga behandling i arvsskattehänseende som
svenska. I förevarande fall finner motionärerna skälen för skattebefrielse
särskilt starka, eftersom sällskapet främjar svenska kulturella intressen
i ett land, som tidigare utgjort en del av det svenska territoriet. Kungl.
Maj:t torde sakna möjlighet att befria från skatten. För att ett positivt
avgörande inte skall stranda på formella skäl bör enligt motionärernas
mening riksdagen medge befrielse.
Enligt gällande bestämmelser är svensk stiftelse eller sammanslutning
med huvudsakligt ändamål att främja vetenskaplig undervisning eller
forskning befriad från arvsskatt. För testamentslott till svensk stiftelse
eller sammanslutning med ändamål att främja kulturella eller eljest
allmännyttiga ändamål utgår skatt enligt skatteklass III. Testamentslott
till utländsk juridisk person beskattas, oavsett ändamålet, enligt skatteklass
IV, d. v. s. den högsta skatteklassen. Det kan nämnas, att skatten
enligt skatteklass III för testamentslotter av den storlek, som här är i
fråga, uppgår till omkring hälften av skatten enligt skatteklass IV.
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1967
Sällskapets ändamål är dels att främja samlandet, bearbetandet och
offentliggörandet av vittnesbörd om den svenska kulturens uppkomst och
utveckling i Finland samt forskning rörande svenska språket och litteraturen
därstädes, dels att främja litterär verksamhet på svenska språket
genom prisbelöningar och understöd. Om sällskapet varit en svensk
juridisk person skulle enligt bestämmelserna i 3 § arvsskatteförordningen
skattebefrielse endast kunna komma i fråga under förutsättning att vetenskaplig
undervisning eller forskning varit det huvudsakliga ändamålet,
men inte om verksamheten till väsentlig del avsett stöd åt viss litteratur.
I det senare fallet skulle skatten dock sannolikt ha utgått enligt skatteklass
III, vilket skulle innebära en reducering med ca hälften av den nu
beräknade skatten. Av de upplysningar som lämnas i motionerna och av
de årsberättelser som utskottet tagit del av framgår inte hur sällskapets
huvudsakliga verksamhet skall bedömas från nyss angivna synpunkter.
Denna fråga kan dock lämnas därhän med hänsyn till att sällskapet skall
beskattas som utländsk juridisk person, om inte möjligheter föreligger
för undantag i detta särskilda fall.
De gällande bestämmelserna om arvsskatt kan, liksom all annan lagstiftning,
i enskilda fall leda till stötande eller inte avsedda konsekvenser.
För att begränsa dessa olägenheter äger Kungl. Maj:t enligt arvsskatteförordningen
i särskilt angivna fall nedsätta eller efterge skatten. Frågor
om eftergift av skatt i enskilda fall bör enligt utskottets mening av
praktiska skäl inte prövas av riksdagen i första hand, eftersom riksdagens
uppgift främst är att bestämma de normer, enligt vilka skatten
skall utgå.
Enligt vad utskottet inhämtat har sällskapet hos Kungl. Maj :t ansökt
om befrielse från ifrågavarande arvsskatt. Som motionärerna anfört saknar
Kungl. Maj:t enligt gällande lagstiftning möjlighet att på grund av
bestämmelserna i arvsskatteförordningen medge befrielse från skatten.
Kungl. Maj :ts befogenheter i detta hänseende är otvivelaktigt mycket begränsade.
Exempel kan anföras, där skattebefrielse varit befogad, men
där Kungl. Maj:t inte ansett sig kunna besluta därom utan att höra
riksdagen. Enligt utskottets mening bör sådana bedömanden kunna anförtros
åt Kungl. Maj:t. Utskottet förväntar att Kungl. Maj :t i lämpligt
sammanhang framlägger förslag till sådana författningsändringar, att dispensbestämmelserna
utformas i enlighet med vad som nu gäller enligt andra
skatteförfattningar, där ett motsvarande behov av dispensregler konstaterats.
Detta innebär att Kungl. Maj:ts dispens bör vara begränsad till fall
där synnerliga skäl kan åberopas. Vid bedömningen av den förevarande
frågan om skattebefrielse bör man enligt utskottets mening fästa större
avseende vid om sällskapet skulle ha haft förutsättningar att få dispens,
om arvsskatteförordningen innehållit regler härom, än vid frågan om hur
sällskapet skulle ha behandlats om det varit en svensk juridisk person.
Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1967 7
Utan att definitivt ta ställning till de förutsättningar, som bör gälla för
sådan dispens, utgör enligt utskottets mening de av motionärerna åberopade
omständigheterna av historisk eller nationell art inte ensamma
tillräckliga skäl för att medge befrielse från skatten.
Motionärerna har framhållit att skäl kan anföras för att ge nordiska
institutioner samma behandling i skattehänseende som inhemska. Utskottet
kan biträda denna uppfattning endast under förutsättning att det
råder fullständig reciprocitet mellan de olika länderna. Som framgår
av den inledningsvis lämnade redogörelsen har Kungl. Maj :t redan enligt
gällande bestämmelser möjlighet att på grund av arvsskatteavtal med
annan stat meddela befrielse från eller nedsättning av skatt i sådana fall.
Vad motionärerna åberopat utgör möjligen ett skäl för en allmän översyn
av hithörande bestämmelser men utskottet är inte övertygat om lämpligheten
i detta fall av befrielse från redan uppkommen skattskyldighet.
Som utskottet framhållit i sitt betänkande nr 30 vid årets riksdag kommer
en utredning av arvsbeskattningen nu att tillsättas med uppdrag
att överväga samtliga de spörsmål, som aktualiserats inom detta område.
Det ankommer således på den kommande utredningen att pröva även den
här behandlade principfrågan angående beskattningens räckvidd.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:564 av herr Kaijser och
11:700 av herr Björkman om befrielse för Svenska litteratursällskapet
i Finland från skyldighet att utge viss
arvsskatt, samt
2) de likalydande motionerna 1:566 av herr Lidgard
och 11:730 av herr Nordstrandh om befrielse för Svenska
litteratursällskapet i Finland från skyldighet att utge
viss arvsskatt,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 20 april 1967
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
8 Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1967
Närvarande:
från första kammaren: herr John Ericsson, fröken Ranmark, herrar
Tage Johansson, Gösta Jacobsson, Lundström, Enarsson, Erik Filip Petersson,
Paul Jansson, Sundin och Arne Pettersson; samt
från andra kammaren: herrar Asp, Andersson i Essvik, Kristenson,
Björkman, Larsson i Umeå, Hammarsten, Sterne, Dahlgren, Wiklund i
Härnösand och Börjesson i Falköping.
Reservation
av herrar Gösta Jacobsson, Lundström och Björkman.
Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1967
670808
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.