Betänkande i anledning av väckta motioner om avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd till studerande, m. m.
1967-03-02 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1967:4, Betänkande i anledning av väckta motioner om avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd till studerande, m. m.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1967
1
Nr 4
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om avdrag vid beskattningen för periodiskt understöd
till studerande, m. m.
(2 avd.)
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
1)
motionen 11:235 av herr Antonsson m. fl., vari hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Ivungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning
om rätt till skatteavdrag för periodiskt understöd till studerande i enlighet
med vad i motionen anförts; samt
2) motionen 11:716 av herrar Jönsson i Ingemarsgården och Mundebo,
vari hemställts, att riksdagen måtte
A. i skrivelse till Kungl. Maj :t anhalla om förslag till riksdagen rörande
avdragsrätt vid beskattningen för periodiskt understöd till studerande, samt
B. i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning och förslag angående
studiekostnaders behandling i skattehänseende.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna.
Gällande rätt
Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skall enligt 20 §
kommunalskattelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader
för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag får därvid
inte ske för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga
utgifter.
I praxis har a\drag för studiekostnader inte ansetts kunna medgivas (se
t. ex. RÅ 1936 not. Fi 211).
Enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig, som varit här
i riket bosatt under hela beskattningsåret, i hemortskommunen njuta avdrag
för bl. a. periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbe1
Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 saml. Nr i
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1967
talning, som inte får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla,
dock att avdrag inte får ske för vad som utgått till person, tillhörande
givarens hushåll, och ej heller, där understödet icke utgjort skadestånd,
för vad som utgått till annans undervisning eller uppfostran. I 31 § och 32
§ 1 inom. stadgas, att till intäkt av tjänst hänföres periodiskt understöd
eller därmed jämförlig periodisk intäkt, därest givaren enligt bl. a. 46 § är
berättigad till avdrag därför. Samma bestämmelser med avseende å avdragsrätt
och skattskyldighet för periodiskt understöd gäller jämväl enligt 2 §
och 4 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt vid den statliga beskattningen.
Historik
I sitt år 1950 avgivna betänkande nr IV (SOU 1950: 21) framlade 1944
års allmänna skattekommitté förslag angående bl. a. ändrade bestämmelser
för beskattning av periodiskt understöd. I fråga om periodiskt understöd
till undervisning eller uppfostran föreslog kommittén att avdrag skulle
medgivas under förutsättning bl. a. att mottagaren fyllt 17 år och icke tillhörde
givarens hushåll. Vidare föreslog kommittén att avdrag å 700 kronor
skulle medgivas skattskyldig, som underhållit hemmavarande barn över
16 år, vilket åtnjutit heltidsundervisning vid läroanstalt. Mot dessa förslag
reserverade sig två av kommitténs ledamöter.
År 1951 avgav 1944 års allmänna skattekommitté betänkande nr V (SOU
1951:13) angående studiekostnaders behandling i beskattningshänseende,
vari föreslogs införande av rätt till avdrag under vissa förutsättningar för
amortering av studieskulder. En ledamot av kommittén anförde reservation
mot detta förslag.
I ett den 20 december 1956 avgivet betänkande med förslag till bestämmelser
om avdragsrätt och skatteplikt för periodiskt understöd samt om
avdragsrätt för studieunderstöd, m. m., (stencilerat) har skatt elagssakkunniga
föreslagit en genomgripande omdaning av beskattningsreglerna rörande
periodiska understöd. Enligt förslaget skulle de nuvarande avdragsmöjligheterna
för periodiska utbetalningar inskränkas väsentligt. Avdrag
skulle i princip medges endast i fråga om understöd på grund av bindande
förpliktelser eller då behov av understöd förelåg. Å andra sidan borde enligt
de sakkunnigas mening understöd från föräldrar till barn under dessas
studietid i viss omfattning vara avdragsgilla. Barnen föreslogs icke skola
beskattas för dylikt studieunderstöd.
Även frågan om avdragsrätt för studiekostnader i övrigt har behandlats
av skattelagssakkunniga. I ett den 20 januari 1960 dagtecknat betänkande
(SOU 1960:6) har de sakkunniga utarbetat ett författningsförslag med
bestämmelser om avdrag i vissa fall för amorteringar å studieskulder. I
betänkandet lämnas redogörelse för skälen för och emot hänsynstagande
Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1967 3
vid beskattningen till kostnader för utbildning. De sakkunniga framhåller
emellertid i samband härmed att, för den händelse hänsyn från det allmännas
sida anses böra tas till det förhållandet att vissa personer med dyrbarare
utbildning tynges av studieskulder, denna grupps speciella förhållanden i
stället kan beaktas genom direkta statsbidrag till amorteringarna. De
sakkunniga tillägger att åtskilliga skäl kan anföras för att stödet till personer
med tyngande studieskulder ges denna form. De sakkunniga har likväl
inte ansett det ligga inom ramen för sitt uppdrag att såsom alternativ till
de ifrågavarande avdragsreglerna upprätta förslag till statsbidrag enligt
de nu antydda grunderna. Med hänsyn till de betänkligheter, som de sakkunniga
funnit att avdragsalternativet obestridligen är ägnat att framkalla,
har de sakkunniga ansett ett system med direkta bidrag vara förtjänt
att närmare övervägas, om särskilda åtgärder anses erforderliga för
att minska bördan för personer som tynges av studieskulder.
Direkta bidrag till de studerande utgår numera enligt studiehjålpsreglementet
och studiemedelsförordningen av den 4 juni 1964 (nr 401 och 402).
Studiehjälpen är avsedd för studerande inom de gymnasiala skolformerna
och innefattar ett begränsat antal typer av förmåner, som utgår efter
enkla och schablonmässiga regler. Förmånerna utgöres av studiebidrag, inackorderingstillägg,
resetillägg och inkomstprövade tillägg.
Studiemedelsförordningen innebär att alla studerande vid universitet och
högskolor, som uppfyller vissa krav på studielämplighet, skall kunna få
studiemedel för sitt uppehälle under hela studietiden.
Studiemedel utgår fr. o. m. den 1 juli 1966 med 3 850 kr. per termin
jämte ett barntillägg för varje barn under 16 år av 688 kr. I dessa studiemedel
ingår ett återbetalningsfritt bidx-ag om 875 kr.
Inom studiemedelssystemet betraktas de studerande såsom ekonomiskt
fristående från sina föräldrar, och rätten till studiemedel påverkas alltså
inte av föräldrarnas ekonomiska situation. Däremot reduceras studiemedlen
på visst sätt med hänsyn till den studerandes egen och hans makes inkomst
och förmögenhet.
Reglerna om den återbetalningspliktiga delen av studiemedlen har utformats
så, att återbetalningsskyldigheten vid varje tidpunkt kommer att
vara anpassad till betalningsförmågan, mätt i beskattningsbar inkomst och
förmögenhet. I allmänhet behöver någon återbetalning ej ske under ett år,
då den återbetalningsskyldiges inkomst ej överstiger i dagens penningvärde
14 000—21 000 kr.
Återbetalningstiden kommer normalt att bli 20—25 år. I syfte att åstadkomma
en jämn belastning över hela återbetalningstiden har de avgifter,
med A''ilka återbetalningsskyldigheten skall fullgöras, indexreglerats. Ränta
utgår ej. Skulle likväl indexregleringen göra att återbetalningsskyldigheten
blir ofördelaktigare för den återbetalningsskyldige än ett vanligt lån, äger
denne rätt till återbäring av för mycket inbetalda avgifter.
Är betalningsskyldigheten ej fullgjord det år den återbetalningsskyldige
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1967
fyller 65 år, bortfaller den del av skulden som ännu återstår. Återbetalningsskyldigheten
upphör automatiskt, om den återbetalningsskyldige avlider.
Frågan om de periodiska understödens och studiekostnadernas behandling
i beskattningshänseende har vid upprepade tillfällen varit föremål för
riksdagens uppmärksamhet, senast vid 1963, 196b, 1965 och 1966 års riksdagar
i anledning av då väckta motioner.
I sitt av 1966 års riksdag godkända betänkande nr 14 avstyrkte bevillningsutskottet
bifall till motioner i dessa frågor. Utskottet åberopade därvid
i fråga om avdragsrätt för periodiskt understöd bl. a. att den nya lagstiftningen
om studiehjälp och studiemedel fick anses innebära ett stadfästande
av principen att utbildningen, på såväl låg- som högstadiet, borde
främjas genom statliga stödåtgärder. Det kunde inte anses rimligt att jämsides
med den avsevärda utgiftsökning, som den studiesociala reformen
medfört för staten, införa en avdragsrätt för periodiskt understöd till studerande
och för studiekostnader, vilken skulle innebära ett högst avsevärt
skattebortfall. Härtill kom att införandet av en rätt till avdrag för studiekostnader
skulle innebära ett genombrytande av den i svensk skattelagstiftning
upprätthållna principen att avdrag ej medges för kapitalavbetalning
på skuld.
Motionerna
I motionen II: 235 framhåller motionärerna att en skattskyldig — med
bibehållen rätt till avdrag vid taxeringen — kan lämna periodiskt understöd
till barn som försörjer sig självt, under förutsättning att detta inte tillhör
föräldrarnas hushåll. ÄAdragsrätten gäller även för understöd till barn,
som inte arbetar. Men bedriver barnet studier, faller avdragsrätten bort.
Denna inkonsekvens i bestämmelserna utgör enligt motionärernas mening
inte ett skäligt och riktigt beaktande av det värde, som föräldrarnas
bidrag till barnens studier alltjämt måste anses ha från samhällets synpunkt.
Frivilliga ekonomiska uppoffringar för ungdomens utbildning bör
skattemässigt inte behandlas med större restriktivitet än andra former av
periodiskt understöd.
Motionärerna anser det också väsentligt, att avdragsreglerna får en utformning,
som inte påverkar olika inkomstgruppers möjligheter att lämna
stöd. Särskilt när det gäller stödet till barnens utbildning bör det vara
angeläget, att detta blir likvärdigt för olika grupper. Skatteförmån i proportion
till understödsbeloppet kan garanteras genom avdrag direkt på den
slutliga skatten.
I motionen II: 716 framhålles att skatteförmågeprincipen bör vara utslagsgivande
för skatteplikt respektive avdragsrätt för periodiskt understöd
Bevillningsutskottets betänkande nr i år 1967
5
om inte andra skäl med betydande styrka talar emot en sådan lösning.
Sådana skäl föreligger när det gäller periodiskt understöd i fall där givare
och mottagare lever i gemensamt hushåll. I fråga om periodiskt understöd
till annans undervisning eller uppfostran föreligger däremot inte skäl att
frångå skatteförmågeprincipen. Motionärerna anser det stötande, att avdrag
medges för periodiskt understöd till person som går sysslolös men ej till
studerande. Avsaknaden av avdragsrätt i sistnämnda fall saknar stöd i
allmänhetens rättsuppfattning. Enligt studiemedelssystemet skall periodiskt
understöd räknas som inkomst vid bedömning av om inkomstprövade
tillägg skall utgå. Detta förstärker ytterligare skälen för beviljande av avdragsrätt
för givaren.
Enligt motionärernas uppfattning talar även starka skäl för att studiekostnader
i övrigt, främst amortering av studieskuld, beaktas vid beskattningen.
Genom det studiesociala systemet slopades nämligen den av 1961
års riksdag beslutade avskrivningen med 25 procent av vissa studielån,
varigenom de med studiekostnader sammanhängande beskattningsfrågorna
kommit att kvarstå olösta.
Utskottet
Enligt 20 § kommunalskattelagen skall vid beräkning av inkomsten från
särskild förvärvskälla avräknas alla omkostnader för intäkternas förvärvande
och bibehållande. Avdrag får därvid inte göras för levnadskostnader
och därtill hänförliga utgifter. Till sådana utgifter har i praxis hänförts
studiekostnader. Enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen, som innehåller
bestämmelser om de s. k. allmänna avdragen, äger skattskyldig inte åtnjuta
avdrag för periodiskt understöd för belopp, som annorledes än i form av
skadestånd utgått till annans undervisning eller uppfostran.
De förevarande motionerna syftar till införande av rätt till avdrag vid
beskattningen för periodiskt understöd till studerande. I motionen II: 716
yrkas därjämte utredning i fråga om studiekostnaders behandling i skattehänseende.
Bevillningsutskottet har tidigare, såväl 1965 som 1966, i anledning av
motionsyrkanden av samma innehåll som de nu framställda uttalat att frågan
om rätt till avdrag för periodiskt understöd till studerande och för studiekostnader
kommit i ett A äsentligt annat läge genom 1964 års studiesociala
reform. Denna reform har medfört en avsevärd utgiftsökning för staten. 1
statsverkspropositionen har sålunda för budgetåret 1967/68 till studiehjälp
och studiemedel anslagits 403 milj. kr. Reformen torde också ha inneburit
mycket stora ekonomiska lättnader för dem som har att bekosta egna eller
andras studier. Att de statliga stödåtgärderna skulle ytterligare utbyggas
genom införande av skattefrihet för periodiska understöd till studerande och
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1967
en allmän rätt till avdrag för studiekostnader kan enligt utskottets mening
inte anses rimligt.
De bidrag och tillägg som de studerande inom de gymnasiala skolformerna
äger uppbära enligt studiehjälpsreglementet måste bedömas som generösa.
I fråga om det statliga stödet till universitetsstudier bör understrykas att
studiemedlen fr. o. in. den 1 juli 1966 höjts med 280 kr. till 7 700 kr. per
år, vartill kommer barntillägg med 1 376 kr. för varje barn under 16 år.
I studiemedlen ingår ett återbetalningsfritt bidrag om 1 750 kr. per år. Reglerna
om återbetalningsskyldigheten torde — såsom utskottet tidigare framhållit
— tillgodose rimliga anspråk på att återbetalningarna inte blir oskäligt
betungande. Utskottet vill också erinra om de möjligheter som numera
finns att mot låg hyra erhålla studentbostad i statligt subventionerade hus.
Studentbostäder finns numera i alla A''åra universitetsstäder och i Linköping.
Sådana bostäder är vidare under uppförande i Örebro, Växjö och Karlstad.
Motionärerna i motionen II: 716 har påtalat den orättvisa som gällande
regler om avdrag för periodiskt understöd innebär därigenom att avdrag
kan erhållas för understöd till person som går sysslolös eller har egen inkomst.
Utskottet är väl medvetet om att allvarliga erinringar kan riktas mot gällande
föreskrifter, inte minst därigenom att vissa understödsformer intar en
förmånligare ställning i beskattningshänseende än andra. Detta utgör emellertid
enligt utskottets mening knappast ett skäl för att ytterligare vidga
rätten till avdrag för periodiskt understöd.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att följande motioner, nämligen
1) motionen II: 235 av herr Antonsson m. fl. om avdrag
vid beskattningen för periodiskt understöd till studerande,
samt
2) motionen II: 716 av herrar Jönsson i Ingemarsgården
och Mundebo om avdrag vid beskattningen för periodiskt
understöd till studerande samt för amortering av studieskulder,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 2 mars 1967
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1967 7
Närvarande:
från första kammaren: herr John Ericsson, fröken Ranmark, herrar
Yngve Nilsson, Stefanson, Gösta Jacobsson, Lundström, Paul Jansson, Sundin,
Arne Pettersson och Stadling; samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Allard, Engkvist,
Vigelsbo, Asp, Andersson i Essvik, fru Nettelbrandt, herrar Eriksson
i Bäckmora och Larsson i Umeå.
Reservationer
1) av herrar Yngve Nilsson, Stefanson, Gösta Jacobsson, Lundström,
Magnusson i Borås, fru Nettelbrandt och herr Larsson i Umeå, vilka ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar på s. 5 med orden
»Bevillningsutskottet har» och slutar på s. 6 med orden »till motionerna»,
bort ha följande lydelse:
Vid flera tidigare tillfällen har riksdagen uttalat sig för en positiv lösning
av frågan om den skattemässiga behandlingen av studiekostnader. I främsta
rummet borde enligt riksdagens uttalade mening frågan om avdragsrätt
för periodiskt understöd åt studerande regleras, men även i fråga om skattereglerna
avseende studiekostnader i övrigt var enligt riksdagens uppfattning
en omprövning »synnerligen önskvärd». Uttalanden av sagda innebörd
har bl. a. gjorts av 1952, 1953 och 1956 års riksdagar.
Genom beslut av 1961 års riksdag infördes ett system med avskrivning
med en fjärdedel av vissa studielån. Avskrivnings systemet motiverades bl. a.
med att det utgjorde ett alternativ till avdragsrätt för amortering av studieskuld,
varom förslag framlagts av 1950 års skattelagssalckunniga.
Det nya studiesociala system som antogs av 1964 års riksdag innebar att
avskrivningsförfarandet slopades. De med studiekostnaderna sammanhängande
beskattningsfrågorna kvarstår därför helt olösta.
Utskottet —- som icke kan dela den understundom framförda meningen
att frågan om avdrag för studiekostnader och för periodiskt understöd till
studerande genom tillkomsten av studiehjälpsreglementet och studiemedelsförordningen
kommit i ett väsentligt ändrat läge — anser att beskattningsproblemen
mot bakgrund av riksdagens tidigare uttalade mening bör
få en skyndsam lösning.
Utskottet är emellertid medvetet om att frågan om studiekostnadernas behandling
i skattehänseende innesluter flera detaljproblem, som för sin tekniska
lösning kräver viss fortsatt utredning. Ifrågavarande problem bör därför
tagas upp till skyndsam prövning i syfte att åstadkomma tekniskt acceptabla
lösningar.
Den allvarligaste kritiken har gällt den skattemässiga behandlingen av
periodiskt understöd till annans undervisning eller uppfostran. För sådant
8 Bevillningsutskottets betänkande nr 4 år 1967
understöd medger skattelagstiftningen för närvarande i regel ingen avdragsrätt.
Endast i det fall det periodiska understödet utgör skadestånd kan avdrag
erhållas. Avsaknaden av avdragsrätt i studiefallet torde sakna stöd i
allmänhetens rättsuppfattning och innebär också i sak en orättvisa gentemot
de föräldrar som bidrar till barnens studier. Enligt studiemedelssystemet
räknas erhållet periodiskt understöd som inkomst vid inkomstprövningen.
Studiemedel kan alltså komma att reduceras på grund av erhållet
periodiskt understöd. Också detta förhållande, som är en konsekvens av
studiemedelssystemets inkomstbegrepp, talar för att skattelagstiftningen
anpassas härtill och att avdragsrätt i princip medges för periodiskt understöd
även i de fall då mottagaren bedriver studier.
Förutom i fråga om de periodiska understöden har i förevarande motion
anförts skäl för att även studiekostnader i övrigt, t. ex. amortering å studieskuld,
borde beaktas vid beskattningen. Detsamma gäller de till det nya
studiemedelssystemet knutna avgifterna (= återbetalningarna).
Frågan om avdragsrätt för periodiskt understöd till studerande synes utskottet
kunna avgöras på grundval av redan verkställda utredningar, som
dock tarvar viss överarbetning. Utskottet tillstyrker därför det i motionen
II: 716 framförda kravet härvidlag. Frågan om utformning av avdragsrätt
för studiekostnader bör enligt utskottets mening göras till föremål för ytterligare
utredning. Utskottet föreslår att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t gör framställning härom.
dels att utskottet under punkten 2) bort hemställa,
atl riksdagen, med bifall till motionen II: 716 av herrar
Jönsson i Ingemarsgården och Mundebo, måtte
a) i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om förslag till
riksdagen rörande avdragsrätt vid beskattningen för periodiskt
understöd till studerande, samt
b) i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning och
förslag angående studiekostnaders behandling i skattehänseende.
2) av herrar Sandin, Vigelsbo och Eriksson i Bäckmora, vilka — under
åberopande av innehållet i motion II: 235 —- ansett, att utskottet under
punkten 1) bort hemställa,
att riksdagen i anledning av motionen II: 235 av herr Antonsson
m. fl. måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om utredning om rätt till skatteavdrag för periodiskt understöd
till studerande.
MARCUS BOKTR. STHLMI967 670028
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.