Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om höjt avdrag vid beskattningen för försäkringsavgifter.

1967-03-30 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1967:5, Betänkande i anledning av väckta motioner om höjt avdrag vid beskattningen för försäkringsavgifter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1967

1

Nr 5

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om höjt avdrag vid beskattningen för försäkringsavgifter.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 19 av herrar Johan Olsson och Mattsson samt 11:27 av

herr Sjönell in. fl, har hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att avdrag

vid inkomsttaxeringen må medgivas för avgifter och premier till frivilliga

liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkringar intill ett belopp av högst 800 kr. för

akta makar ävensom för ensamstående vårdnadshavare med hemmavarande

barn under 18 år samt intill ett belopp av högst 400 kr. för övriga ensamstående,

i enlighet med vad i motionerna anförts, samt att vederbörande

utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen I: 19.

I skattehänseende skiljer man mellan pensionsförsäkring och kapitalförsäkring.

I fråga om pensionsförsäkring beskattas utfallande belopp och i

konsekvens härmed medges avdrag för erlagda premier. För kapitalförsäkring

gäller motsatt beskattningsprincip: utfallande kapitalförsäkringsbelopp

är skattefria och avdrag för kapitalförsäkringspremier medges i princip

inte.

Regeln om att premier för kapitalförsäkringar och vissa andra avgifter

och premier inte är avdragsgilla är dock modifierad så till vida att avdragsrätt

av sociala skäl medges inom ramen för det s. k. försäkringsavdraget^

Före 1964 års taxering var detta avdrag maximerat till 800 kr. för makar

och ensamstående med hemmavarande barn under 18 år samt till 400 kr.

för övriga skattskyldiga.

Vid 1963 års riksdag beslutades att av arbetsgivare erlagda premier och

avgifter för tjänstegrupplivförsäkring skulle vara fritagna från beskattning

hos de anställda. I samband därmed omkonstruerades försäkringsavdraget

Avdrag medges sålunda numera dels för obligatorisk sjukförsäkringsavgift

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 5

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1967

med debiterat belopp, dock lägst med 150 kr. för ensamstående och 300 kr.

för makar, dels för andra under beskattningsåret erlagda avgifter och premier

för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkringar med viss maximering. Maximiavdraget

för frivilliga avgifter bestämdes till 250 kr. för ensamstående

och 500 kr. för makar. Med hänsyn till att avgifterna till den allmänna

sjukförsäkringen i regel är större för företagarna än för de anställda gavs

företagarna genom uppdelningen av försäkringsavdraget möjlighet till ökade

avdrag för frivilliga försäkringspremier.

Frågan om en maximering av avdraget för frivilliga försäkringspremier

till 400 kr. för ensamstående och 800 kr. för makar prövades av 1963 års

riksdag men avvisades. Riksdagen följde därvid en vid bevillningsutskottets

betänkande nr 12 fogad reservation av herr John Ericsson in. fl. Reservanterna

hade framhållit bl. a. att — vid ett uppdelat försäkringsavdrag —

ett maximibelopp för frivilliga avgifter och premier om 250 kr. för ensamstående

och 500 kr. för gifta i regel inrymde avdrag för sådana avgifter och

premier i samma omfattning som före utbrytningen av den obligatoriska

sjukförsäkringsförmånen. I åtskilliga fall skulle bl. a. företagarna komma

att genom försäkringsavdragets uppdelning bli bättre ställda än vid tillämpning

av dittills gällande avdragsbestämmelser. Företagarnas kostnader för

den reformerade obligatoriska sjukförsäkringsavgiften, avseende sjukvårdsersättning,

grundsjukpenning och tilläggssjukpenning, torde i regel inte

nämnvärt avvika från företagarnas tidigare kostnader för ett motsvarande

försäkringsskydd, således dels den obligatoriska avgiften, avseende sjukvårdsersättning

och grundsjukpenning, dels frivilliga avgifter för att täcka

inkomstbortfall, motsvarande tilläggssjukpenning. Enligt reservanternas

mening var rörelsebeskattningens bestämmelser så utformade att de medgav

möjligheter till inkomstutjämning mellan olika beskattningsår och

uppläggande av reserver inom företagen. Härigenom skapades i åtskilliga

fall resurser att möta sådana situationer, mot vilka de anställda måste

skydda sig med frivilliga försäkringar.

I de förevarande motionerna framhålles att ett av de främsta motiven till

försäkringsavdraget är viljan att stimulera allmänheten till försäkringssparande.

Detta sparande är av både allmänheten och samhället erkänt som

ytterst värdefullt. Genom den snabba försämringen av penningvärdet har

det stöd för sparandet som avdraget skulle utgöra alltmer urholkats. En

anpassning till penningvärdet motiverar därför en höjning av avdraget.

Genom tillkomsten av den kollektivavtalsbeslutade grupplivförsäkringen

har de anställda blivit försäkrade genom arbetsgivaren. Premien belastar

inte löntagarens avdragsrätt. Företagarna får däremot själva genom sina

organisationer eller på annat sätt sörja för sina försäkringar. Premierna för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1967 3

dessa skall inrymmas i de genom penningvärdeförsämringen relativt minskade

avdragen.

Det ekonomiska läget med kapitalknapphet och tendenser till överkonsumtion

gör sparstimulerande åtgärder mera nödvändiga än någonsin. Från

samhällsekonomisk synpunkt är därför en höjning synnerligen angelägen.

Utskottet

Från och med 1964 års taxering är försäkringsavdraget vid inkomsttaxeringen

uppdelat på två avdrag. Det ena avser den obligatoriska sjukförsäkringsavgiften

och det andra frivilliga sjuk-, olycksfalls- och kapitalförsäkringspremier.

För den obligatoriska avgiften medges avdrag med debiterat

belopp, dock lägst med 300 kr. för makar och 150 kr. för ensamstående.

Avdraget för frivilliga avgifter och premier är maximerat till 500 kr. för

makar och 250 kr. för ensamstående. Samma avdrag som för gift tillkommer

ensamstående skattskyldig med hemmavarande barn under 18 år.

I motionerna yrkas höjning av avdraget för frivilliga avgifter och premier

till 800 kr. för gifta och 400 kr. för ensamstående.

Reglerna om en uppdelning av försäkringsavdraget på två särskilda avdrag

tillkom av två skäl. Efter 1962 års reform av socialförsäkringslagstiftningen

kom de obligatoriska avgifterna för företagare m. fl. att i vissa fall

överstiga tidigare gällande maximum för försäkringsavdraget. Vidare hänfördes

genom beslut av 1963 års riksdag av arbetsgivare erlagda premier

för tjänstegrupplivförsäkring till icke skattepliktig intäkt för löntagarna.

Härigenom fick dessa ett i förhållande till andra kategorier skattskyldiga

ökat utrymme för försäkringar med premier, som var avdragsgilla vid

taxering.

När högsta tillåtna avdragsbelopp för frivilliga avgifter och premier sattes

till 500 resp. 250 kr. skedde detta med det syftet att de skattskyldiga

skulle ha rätt att tillgodogöra sig avdrag för frivilliga avgifter och premier

i ungefär samma omfattning som tidigare. I en vid bevillningsutskottets

betänkande nr 12/1963 fogad reservation av herr John Ericsson m. fl., vilken

reservation godtogs av riksdagen, uttalades att detta syfte gott och väl

skulle komma att uppnås med en maximigräns på 500 kr. för gifta och

250 kr. för ogifta och att bl. a. företagare genom utbrytningen av den obligatoriska

sjukförsäkringsavgiften till ett särskilt avdrag skulle komma att

bli bättre tillgodosedda än vid tillämpning av då gällande avdragsregler.

Reservanterna ansåg nämligen företagarnas kostnader för den reformerade

obligatoriska sjukförsäkringsavgiften inte i nämnvärd grad avvika från

företagarnas tidigare kostnader för ett motsvarande försäkringsskydd.

Utskottet instämmer i detta uttalande och vill för sin del understryka

att företagarna genom rörelsebeskattningens bestämmelser har möjlighet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1967

att utjämna sina inkomster mellan olika beskattningsår och att upplägga

reserver inom företagen. Härigenom får företagarna resurser att möta sådana

situationer, mot vilka de anställda måste skydda sig med försäkringar.

Motionärerna har framhållit att en höjning av schablonavdraget för frivilliga

avgifter och premier är motiverad också med hänsyn till önskvärdheten

av ett ökat försäkringssparande. Utskottet har tidigare i olika sammanhang

uttalat att det personliga sparandet på allt sätt bör uppmuntras.

Med hänsyn till att såväl skälen för som viljan och förmågan till ett sparande

är individuellt betingade bör emellertid inte alltför stor vikt läggas

vid värdet av förmånliga beskattningsregler som medel att stimulera sparandet.

Enligt utskottets mening torde det knappast vara vanligt förekommande

att skattskyldig har så höga premier och avgifter för frivilliga försäkringar,

att han kan tillgodogöra sig hela maximiavdraget på 500 resp.

250 kr.

Med hänsyn till det anförda, och då en utbyggnad av försäkringsavdraget

enligt utskottets mening är ägnad att avsevärt försvåra genomförandet av

en definitiv källskatt, avstyrker utskottet motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 19 av herrar Johan Olsson

och Mattsson samt II: 27 av herr Sjönell m. fl. om höjt

avdrag vid beskattningen för försäkringsavgifter icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 30 mars 1967

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Yngve

Nilsson, Elofsson, Tage Johansson, Gösta Jacobsson, Lundström och Erik

Filip Petersson; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Gustafson i

Göteborg, Engkvist, Vigelsbo, Asp, Andersson i Essvik, fru Nettelbrandt,

herrar Carlsson i Västerås och Börjesson i Falköping.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1967

5

Särskilt yttrande

av herrar Yngve Nilsson, Elof sson, Gösta Jacobsson, Lundström, Erik Filip

Petersson, Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg, Vigelsbo, fru Nettelbrandt

och herr Börjesson i Falköping, vilka anfört:

I motionen anföres att det samhällsekonomiska läget med kapitalknapphet

och tendenser till överkonsumtion gör sparstimulerande åtgärder mer

nödvändiga än någonsin. Vi delar denna uppfattning liksom att försäkringssparandet

har sin betydelse härvidlag. En höjning av schablonavdraget

för frivilliga avgifter och premier är därför angelägen för att öka försäkringssparandet.

Därtill kommer att avdraget bör vara så utformat att det

stimulerar alla medborgare att skaffa sig ett fullgott försäkringsskydd.

Enligt vår uppfattning är det sålunda angeläget med en höjning av ifrågavarande

schablonavdrag. Vi avstår emellertid på grund av det rådande

statsfinansiella läget från att ställa något yrkande härom.

MARCUS BOKTR. STHLM1967 670028

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.