Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om ökad rättssäkerhet i skatteärenden.

1967-10-19 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1967:54, Betänkande i anledning av väckta motioner om ökad rättssäkerhet i skatteärenden.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1967

1

Nr 54

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om ökad rättssäkerhet i skatteärenden.

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 319 av herr Nils-Eric Gustafsson m. fl. och II: 402 av fru

Frsenkel in. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse til! Ivungl

Maj • t anhålla om utredning och förslag till riksdagen om åtgärder syftande

till att förbättra den enskildes rättssäkerhet i skatteärenden».

I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 51 har riksdagen beslutat

uppskjuta behandlingen av förevarande motioner till innevarande

års höstsession.

Frågans tidigare behandling

Vid 1964 års riksdag framställdes motionsyrkanden om utredning och förslag

till åtgärder syftande till att förbättra den enskildes rättssäkerhet i

skatteärenden. Utredningsyrkandena avvisades av riksdagen på förslag av

bevillningsutskottet i dess betänkande nr 61. Utskottet uttalade därvid bl. a.

att taxeringstorordmngens regler för taxeringsprocessen fick anses vara tillfredsställande

från rättssäkerhetssynpunkt och alt, i den mån brister i taxeringsnämndernas

handläggning av skatteärenden framkommit, detta berott

på att bestämmelserna inte rätt tillämpats. Utskottet erinrade också om att

pa senare år ett flertal reformer genomförts på beskattningsområdet i syfte

att effektivisera taxeringsarbetet, samtidigt som olika åtgärder vidtagits för

att ytterligare tillgodose de skattskyldigas befogade krav på rättssäkerhet.

Inrättandet av riksskattenämnden, 1956 års reform av taxeringsväsendet

och införandet av den nya stadgan för kammarrätten hade alla varit ägnade

alt i hög grad förbättra den enskildes rättsskydd i taxeringsprocessen. Utskottet

underströk vidare alt pågående eller redan slutfört utredningsarbete

kunde komma att resultera i beslut av avsevärd betydelse för rättssäkerheten

i förvaltningsärenden. I samband därmed erinrade utskottet om att

besvarsakkunniga i sitt betänkande »Lag om förvaltningsförfarande!» (SOU

1964:27) framlagt förslag till bestämmelser om bl. a. förvaltningsärendens

handläggning i första instans, om besvärsförfarandet, om särskilda rättsmedel

och om kostnad i förvaltningsärenden. Särskild betydelse kunde enligt

utskottets mening också tillmätas 1963 års JO-utredning, som hade till

uppgift att överväga möjligheterna att genom förstärkning av JO-ämbetet

1 Bihan g till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 54

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1967

minska riskerna för rättsintrång inom olika ämnesområden, forvaltmngsdomstolskommittén,

som hade att utreda frågan om den administrativa

rättskipningens omfattning och organisation samt landskontorsutredmngen,

som hl. a. hade att utreda frågan om lämpligheten av taxerings- oc

upphördssektionernas utbrytande ur länsstyrelserna till fristående regionala

myndigheter. Likaså kunde — menade utskottet — övergången til

automatisk databehandling inom uppbördsväsendet komma att medlora

betydande förbättringar inom taxeringsväsendet från effektivitets- och

rättssäkerhetssynpunkt.

I fråga om motionsvis väckt förslag om tillsättande av sarskdda befattningshavare

med uppgift att bevaka de skattskyldigas ratt gentemot taxeringsintendenten

konstaterade utskottet att taxeringsförordmngens regler

om granskning av deklarationer och om prövning av anförda besvär erbjöd

tillräckliga garantier från rättsskyddssynpunkt och att utskottet darior inte

kunde förorda tillsättande av sådana särskilda befattningshavare.

Utskottet kunde heller inte biträda förslag om rätt för enskild till ersättning

för kostnader i taxeringsprocessen och om sådan ändring av uppbördsförordningen,

att bestämmelsen i 85 § 2 inom. om befrielse från kvarskatteränta

för äkta makar skulle av länsstyrelsen iakttas ex oihcio. Utskottet

delade därvid motionärernas uppfattning att ifrågavarande bada

spörsmål förtjänade uppmärksamhet från statsmakternas sida. I fråga om

ersättning för rättegångskostnader förelåg emellertid redan ett för slag från

besvärssakkunniga, vilka i sitt ovan omnämnda betänkande (SOU 1964.-7)

förordat införande av bestämmelser om rätt för enskild till kostnadsersättning

av allmänna medel i förvaltningsärenden. Likaså hade förutsättningarna

för iakttagande ex officio av den berörda bestämmelsen i uppbordsforordningen

redan prövats inom finansdepartementet. Utskottet ansag sig därför

sakna anledning alt för det dåvarande medverka till en förnyad utredning

av frågan.

Frågan om ökat rättsskydd för den enskilde i skatteärenden provades av

bevillningsutskottet också vid 1965 års riksdag. Utskottet tillstyrkte da

(bet. nr 39) bifall till ett motionsyrkande om utredning i ämnet. Riksdagen

biföll emellertid en vid betänkandet fogad reservation av herr John Ericsson

in. 11., vari framförts synpunkter av i huvudsak samma innehall som i bevillningsutskottets

betänkande nr 61/1964. o

Samma spörsmål aktualiserades ånyo i väckta motioner vid 1966 ars riksdag.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 28 erinrade bevillningsutskottet

om all JO-utredningen i sitt betänkande »Riksdagens justitieombudsmän»

(SOU 1965:64) framlagt förslag till riksdagens ombudsmannaämbetens

framtida organisation. Utredningen ansåg att justitieombudsmannen

borde utöka sin inspektionsverksamhet på skatteväsendets område

och föreslog därför att hos JO skulle inrättas en särskild tjänst som byråchef

för skatteärenden. Utredningen hade vidare framhållit att den rent allmänt

delade den i riksdagsmotioner uttalade uppfattningen att det skydi

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1967

mot åtal för åtgärder vid taxering och debitering, som enligt § 113 regeringsformen

tillkommer taxerings- och prövningsnämndsledamöter, knappast kunde

anses sakligt motiverat. Då frågan om åtalsskyddets upphävande enligt

utredningens mening inte föll inom dess utredningsuppdrag, hade utredningen

emellertid ansett sig inte böra ta ställning till förevarande spörsmål.

Slutligen hade utredningen — likaledes utan att framlägga konkreta

förslag till åtgärder framhållit att det med hänsyn till skatteinålens ofta

komplicerade beskaffenhet skulle vara från rättssäkerhetssynpunkt av värde

om den enskilde hade möjlighet att i skattemål komma i åtnjutande

av fri rättshjälp. Behovet av sådan skulle enligt utredningens uppfattning

kunna tillgodoses genom att vid länsstyrelserna inrättades särskilda ombud

med uppgift att bevaka de skattskyldigas rättssäkerhet i taxeringsförfarandet

samt att meddela råd och upplysningar i deklarationsfrågor. Enligt utskottets

mening borde de förslag som kunde föranledas av nämnda och övriga

utredningars arbete avvaktas, innan ytterligare utredningsarbete igångsattes.

Utskottet kunde inte heller dela motionärernas uppfattning att man

genom provisoriska beslut borde föregripa de förslag till åtgärder som kunde

väntas från Ivungl. Maj :t.

Frågan om ändrade bestämmelser om ränta på kvarstående skatt för

äkta makar behandlades likaledes i anledning av väckta motioner vid 1966

åis riksdag. Bevillningsutskottet avstyrkte bifall till motionerna i sitt betänkande

nr 52 under hänvisning till att motionärernas önskemål kunde

förutses bli i huvudsak tillgodosedda efter genomförandet av ADB-system

inom folkbokförings- och uppbördsväsendet, vilket beräknades ske år 1968.

Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets hemställan.

I prop. 1967: 32 har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen alt pröva vissa förslag

bl. a. de som framlagts av 1963 ars JO-utredning — till omorganisation

av riksdagens ombudsmannaämbeten. Behandlingen av propositionen

har uppskjutits till höstriksdagen.

Slutligen bör erinras om att förvaltningsdomstolskommittén den 30 november

1966 avlämnade ett betänkande om förvaltningsrättskipningen

(SOU 1966: 70), att landskontor sutredningen den 17 april 1967 avlämnade

ett betänkande rörande skatteförvaltningen (SOU 1967: 22) samt att inom

finansdepartementet utarbetats en lag om skatterätt (SOU 1967: 24). Samtliga

dessa betänkande!! är f. n. föremål för remissbehandling

O*

Motionerna

Till stöd för utredningsyrkandet i motionerna anföres i huvudsak följande.

Tillskapandet av en särskild befattningshavare med uppgift att bevaka

den enskildes rätt i skatteärenden gentemot taxeringsintendenten skulle

enligt motionärernas mening utgöra ett värdefullt komplement till de regler

som ålägger det allmännas organ att ex officio verka till de skattskyl
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 5i år 1967

digas fördel, om taxeringen finnes vara för hög. I de flesta andra rättsliga

sammanhang anses det principiellt mindre lämpligt att samma befattningshavare

har till uppgift att ensam bevaka såväl det allmännas som de

enskildas intressen.

Sistnämnda spörsmål har tagits upp till behandling av 1963 års JO-ulredning

i dess betänkande »Riksdagens ombudsmän» (SOU 1965: 64). Dari

anföres bl. a. all syftet med det tidigare motionsvis framförda förslaget om

särskilda regionala befattningshavare med anknytning till JO-ämbetet för

förstärkning av allmänhetens rättsskydd bl. a. i fråga om skatteärenden

i och för sig skulle kunna tänkas bli uppfyllt genom att vid länsstyrelserna

inrättades särskilda ombud med uppgift att bevaka de skattskyldigas rättssäkerhet

i taxeringsfrågor samt att meddela praktiska råd och upplysningar

i deklarationsfrågor. Även mot bakgrunden av detta yttrande finner motionärerna

det angeläget att förorda särskilda befattningshavare lör alt tillvarata

allmänhetens rätt i taxeringsfrågor.

Enligt g 113 regeringsformen kan »taxeringsmän, som riksdagens bevillningsföreskrifter

å dess vägnar tillämpa», icke ställas till ansvar »för

debitering och taxering». Till kategorin »taxeringsmän» hänföres i val t

fall ordförande och ledamöter i de olika beskattningsnämnderna i lägre

instans. Delta stadgande medför att JO inte kan verkställa någon materiell

prövning av de beslut som fattas i taxeringsnämnderna. Stadgandet är ålderdomligt

och har ursprungligen tillkommit för att skydda riksdagens beskattningsmakt

gentemot Kungl. Maj:t och kronan. JO-utredningen har beträffande

detta problem anfört, att det rent allmänt kan göras gällande, all

taxeringstjänstemän i detta hänseende inte bör inta någon annan ställning

än tjänstemän och förtroendevalda ledamöter i andra kommunala

nämnder. De bör alltså vara personligt ansvariga för de taxeringsbeslut de

fattar. JO-utredningen har emellertid inte tagit ställning till berörda problem

eftersom frågan i huvudsak gäller ett skatterättslig! bedömande. Motionärerna

delar för sin del den uppfattning som i ett särskilt yttrande till

JO-utredningen utvecklades av ledamoten herr Svanström, vaii denne föieslog

att grundlagsbestämmelsen om åtalsskydd för taxeringsmän skulle

upphävas.

I motioner till 1965 års riksdag framhölls också att den enskilde ej får

ersättning för kostnader i taxeringsprocess — i första hand gäller det kostnader

för rättshjälp — i de fall han vinner mot kronan. I detta avseende

skiljer sig skatteprocessen från andra processer i svensk rätt. I motionerna

gjordes dessutom erinringar mot skyldigheten för äkta makar att vid påförd

kvarskatteränta för endera maken själv beakta att sådant räntebelopp

inte skulle ha påförts om ränteberäkningen gjorts gemensamt för makarna.

Bestämmelsen leder i praktiken till att makarna går förlustiga sin lått. De

problem som berörts behandlas till större delen inte av någon nu pågående

utredning. De frågor som togs upp av JO-utredningen berördes en
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1967

5

dast diskussionsvis och inga förslag framlades. Vissa andra områden, där

ett fortsatt reformarbete är angeläget, är helt eller delvis föremål för utredning.

Problemen angående den enskildes ställning i skatteärenden kan

enligt motionärernas uppfattning bättre och mer koncentrerat belysas av

en utredning med denna speciella uppgift än genom en uppdelning av delfrågor

inom problemkomplexet på flera olika utredningar. Motionärerna förordar

därför en särskild utredning. Denna utredning bör få i uppdrag dels

att i syfte att få en samlad bedömning av den enskildes rättsskydd i skattefrågor

bereda det material som andra aktuella utredningar förebragt dels

att undersöka områden i detta problemkomplex som ännu ej utretts på ett

tillfredsställande sätt.

Utskottet

I de förevarande motionerna yrkas utredning och förslag om åtgärder i

syfte att förbättra den enskildes rättssäkerhet i skatteärenden.

Sedan början av 1950-talet bär ett flertal reformer genomförts i syfte att

höja taxeringsarbetets effektivitet. Reformerna har bl. a. resulterat i en förstärkning

av taxeringsorganisationen, framför allt i första och andra instans,

och en betydande rationalisering av taxeringsarbetet. Skattemyndigheterna

har i vissa hänseenden erhållit ökade befogenheter gentemot de

skattskyldiga, varjämte de enskildas skyldighet att tillhandagå dessa myndigheter

med uppgifter och handlingar av skilda slag ökats. En rad åtgärder

har emellertid också vidtagits för att tillgodose de skattskyldigas befogade

krav på rättssäkerhet i taxeringsförfarandet. Bland dessa kan nämnas

detaljerade bestämmelser om kommunicering med den skattskyldige

samt ändring av prövningsnämndernas ställning till i princip enbart besvärsprövande

instanser. Även den eftergranskning av självdeklarationer,

som verkställes inom länsstyrelsernas taxeringssektioner, har till syfte bl. a.

att uppnå en rättvis och likformig taxering. Vad som framkommit vid

granskningen kan också föranleda ändring av taxeringen till den skattskyldiges

förmån. Vidare kan erinras om den nya stadgan för kammarrätten

och om inrättandet av riksskattenämnden. Denna har till uppgift bl. a. att

genom rådgivande och vägledande verksamhet främja en riktig och enhetlig

tillämpning av skatteförfattningarna, vilket nämnden fullgör bl. a. genom

handledning åt taxeringsmyndigheterna i taxeringsfrågor och genom information

om uttalanden, som gjorts av JO och JK i samband med prövning

av ärenden rörande skatteväsendet.

h ortfarande försiggår ett omfattande reformarbete, som kan väntas resultera

i beslut av avsevärd betydelse för rättssäkerheten i förvaltningsärenden.

Sålunda har besvärssakkunniga i sitt betänkande »Lag om förvaltningsförfarande!»

(SOU 1964:27) framlagt förslag till bestämmelser om bl. a.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1967

förvaltningsärendens handläggning i första instans, om besvärsförfarandet,

om särskilda rättsmedel och om kostnader i förvaltningsärenden. Förslaget,

som för närvarande är föremål för Kungl. Maj :ts prövning, torde, om

det genomföres, komma att i väsentlig utsträckning tillgodose önskemål av

den art som motionärerna framfört. Utskottet vill också erinra om de förslag

till omorganisation av riksdagens ombudsmannaämbeten, som framlagts

av 1963 års JO-utredning i betänkandet »Riksdagens justitieombudsmän»

(SOU 1965:64). Dessa förslag är f. n. föremål för riksdagens prövning

(prop. 1967: 32). Stor betydelse i förevarande sammanhang torde även

kunna tillmätas de förslag som framlagts i förvaltningsdomstolskommitténs

betänkande »Förvaltningsrättskipning» (SOU 1966: 70) och i landskontorsutredningens

nyligen avgivna betänkande »Skatteförvaltningen» (SOU

1967:22) liksom det i anslutning därtill inom finansdepartementet utarbetade

förslaget till lag om skatterätt (SOU 1967: 24).

Enligt utskottets mening är det uppenbart att de resultat, som kan framkomma

av pågående eller slutfört utredningsarbete, är av den största betydelse

för ett ställningstagande till frågan om och i vad mån den av motionärerna

begärda särskilda utredningen kan anses erforderlig.

Vad härefter angår motionärernas önskemål om tillsättandet av en särskild

befattningshavare med uppgift att bevaka den enskildes rätt i skatteärenden

vill utskottet erinra om bestämmelsen i 1 § taxeringsförordningen,

att inkomst- och förmögenhetstaxering skall ske i överensstämmelse med

skatteförfattningarna och med iakttagande av att taxeringarna blir i möjligaste

mån likformiga och rättvisa. Taxeringsintendenten har enligt särskild

föreskrift i 17 § taxeringsförordningen också att verka för en likformig

och rättvis taxering och enligt 74 och 101 §§ äger han anföra besvär till

den skattskyldiges förmån. Vidare må erinras om att enligt 86 § taxeringsförordningen

prövningsnämnden äger rätt att åsätta en lägre taxering än

som yrkats av någondera parten. Granskning av deklarationer och prövning

av besvär skall sålunda ske objektivt och med beaktande av såväl de skattskyldigas

som det allmännas intresse.

Beträffande motionärernas förslag om upphävande av det skydd för taxeringsmän,

som stadgas i § 113 regeringsformen, vill utskottet hänvisa till

att detta spörsmål torde komma att prövas av ämbetsansvarskommittén,

som utreder frågan om ämbetsansvar och disciplinärt ansvar i offentlig

tjänst.

Den i motionerna likaledes aktualiserade frågan om skyldighet för lokal

skattemyndighet att ex officio göra beräkning av kvarskatteränta gemensamt

för samtaxerade makar, kommer enligt vad departementschefen uppgivit

i prop. 1967: 130 att tas upp till prövning av centrala folkbokföringsoch

uppbördsnäinnden snarast efter ADB-systemets genomförande vid årsskiftet

1967/68.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1967

7

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:319 av herr Nils-Eric

Gustafsson m. fl. och II: 402 av fru Framkel m. fl. om ökad

rättssäkerhet i skatteärenden icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 oktober 1967

På bevillningsutskottets vägnar:

TAGE MAGNUSSON

Närvarande:

från första kammaren: fröken Ranmark (s), herrar Yngve Nilsson

(h), Wärnberg (s), Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson (h), Lundström

t fp), Hellebladh (s), Paul Jansson (s), Sundin (ep) och Ahlmark* (fp);

samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (h), Allard* (s),

Vigelsbo (ep), Asp (s), Andersson i Essvik (s), fru Nettelbrandt (fp), herrar

Kristenson (s), Carlsson i Västerås (s), Sterne (fp) och Börjesson i Falköping

(ep).

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Yngve Nilsson (h), Gösta Jacobsson (h), Lundström (fp), Ahlmark

(fp), Magnusson i Borås (h), fru Nettelbrandt (fp) och herr Sterne

(fp), vilka ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna

I: 319 av herr Nils-Eric Gustafsson m. fl. och II: 402 av fru

Fraenkel m. fl. måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om utredning och förslag till åtgärder syftande till att förbättra

den enskildes rättssäkerhet i skatteärenden.

KARCUS BOKTR. STHLMI967 670028

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.