Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1967

1967-10-19 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1967:58, Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1967

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1967

1

Nr 58

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående rätten till avdrag vid beskattningen för

resor med egen bil till arbetsplatsen m. m.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 315 av herr Karl-Erik Eriksson och II: 396

av herr Andersson i Örebro, vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t begära åtgärder i syfte att förbättra avdragsmöjligheterna

Md inkomstbeskattningen i vad gäller avdrag för bilkostnader i samband

med resor mellan bostad och arbetsplats så att avdraget bättre motsvarar

de faktiska kostnaderna;

2) de likalydande motionerna I: 333 av fröken Ranmark in. fl. och II: 401

av herr Eskel m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning och förslag om lämpliga åtgärder

för att underlätta för glesbygdens arbetstagare att vid arbete på

annan ort bo kvar i hemorten;

3) de likalydande motionerna I: 573 av fru Elvy Olsson och herr Svanström

samt II: 731 av herrar Persson i Heden och Sundkvist, vari hemställts,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam

provning av grunderna för avdrag dd inkomsttaxeringen för resor till och

från ai betsplatsen med bil för utformande av sådana bestämmelser att

ett mera rättvisande avdrag kan medges för de verkliga bilkostnaderna i enlighet

med motionernas syfte;

4) motionen II: 503 av herrar Gustafsson i Stenkyrka och Franzén i Träkumla,

vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om skyndsam prövning av grunderna för avdrag vid inkomsttaxeringen

för resor till och från arbetsplatsen med bil för utformande av sådana

bestämmelser att ett mera rättvisande avdrag kan medges för de

verkliga bilkostnaderna i enlighet med motionens syfte; ävensom

5) motionen II: 744 av herrar Åkerlind och Hedin, vari hemställts, att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om sådan ändring av

anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen, att skattskyldig äger rätt

att från intäkt av tjänst avdraga skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen

med maximalt belopp, även i de fall då antalet körda mil per år

överstiger 1 000 mil.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 58

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1967

I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 51 har riksdagen vid

vårsessionen beslutat uppskjuta behandlingen av föreliggande motioner till

innevarande års höstsession.

Gällande bestämmelser

I punkt 4 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen föreskrivs

att skattskyldig äger rätt att avdra skälig kostnad för resor till och från

arbetsplatsen, där denna varit belägen på sådant avstånd från hans bostad,

att han behövt anlita och även anlitat särskilt fortskaffningsmedel. Den

nämnda anvisningspunkten i kommunalskattelagen har kvarstått i oförändrat

skick alltsedan år 1928. Med uttrycket skälig kostnad avses enligt förarbetena

till lagstiftningen (jfr departementschefens uttalanden i prop.

1920: 191 och 400) regelmässigt kostnaden för billigaste färdmedel.

Då såsom skälig kostnad ansetts kostnaden för billigaste färdsätt var

praxis tidigare synnerligen restriktiv när det gällde avdrag för resor med

bil mellan bostad och arbetsplats. Den ökade bilismen medförde dock att

de skattskyldiga i allt större utsträckning använde bil för sina resor till och

från arbetsplatsen och därvid framställde krav på att kostnaderna för dessa

resor skulle få räknas som en avdragsgill skälig kostnad. Taxeringsmyndigheterna

ställde sig i början tveksamma till dessa yrkanden, särskilt med

hänsyn till den gängse uppfattningen att avdrag som regel skulle grundas

på kostnaderna vid begagnande av billigaste möjliga färdsätt. Bedömningen

blev av naturliga skäl olikartad. I detta läge fyllde de av riksskattenämnden

utfärdade första anvisningarna i ämnet (nr 1/1958 p. 2) ett påtagligt

behov och bidrog i väsentlig mån till större enhetlighet i rättstillämpningen

än vad tidigare varit fallet. Skäligt avdrag för kostnad för resor med bil

mellan bostad och arbetsplats ansågs i de nämnda anvisningarna utgöra

en krona 70 öre för körd mil. Anvisningarna erhöll med tillämpning fr. o. in.

1962 års taxering så till vida ändrad lydelse (nr 1/1962 p. 2) att såsom skäligt

avdrag för ifrågavarande bilkostnader borde anses en krona 80 öre för

körd mil. Beräkningen grundades på viss av riksrevisionsverket tillhandahållen

utredning angående genomsnittlig kostnad per mil vid körning med

bil av »typen Volkswagen». I de nya anvisningarna intogs också den rekommendationen

att, om avståndet mellan bostaden och arbetsplatsen var

osedvanligt stort och avdraget, därest det beräknades i enlighet med anvisningarna,

skulle bli oproportionerligt högt särskilt i förhållande till

tjänsteinkomstens storlek, avdrag borde medgivas allenast med ett i skälig

mån reducerat belopp. Denna rekommendation godtogs av regeringsrätten

(jfr BÅ 1962 not. Fi314).

Enligt de nu gällande anvisningarna i ämnet (nr 7/1965 p. 4) bör skäligt

avdrag för bilkostnader medges, om vägavståndet mellan bostaden och arbetsplatsen

uppgår till minst en halv mil samt om användandet av bil i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1967 3

stället för allmänt kommunikationsmedel regelmässigt medför en tidsvinst

a\ minst en och en halv timme sammanlagt för fram- och återresan. Vid

herakningen av tidsvinsten skall hänsyn bl. a. tagas till tid för uppsökande

av parkeringsplats och till trafikintensitet. Vidare bör för skattskyldig

med flera fasta arbetsplatser eller med flera arbetspass per dygn som

tidsvinst anses den sammanlagda tidsvinsten per dygn genom användandet

av bil för resorna. Skattskyldig, som i sin tjänst regelmässigt använder

bil, bör medges avdrag för ifrågavarande bilkostnader oavsett avstånd

och tidsvinst. Likaså bör, om allmänt kommunikationsmedel saknas,

skattskyldig, som använder bil för resor mellan bostad och arbetsplats,

medgivas skäligt avdrag för bilkostnader oavsett tidsvinsten, under förutsättning

att avståndet mellan bostaden och arbetsplatsen uppgår till minst

två kilometer. Som skäligt avdrag för bilkostnad bör i regel anses två kronor

för körd mil intill 1 000 mil per år och en krona 20 öre för mil för

korsträckor däröver. Den omständigheten, att den skattskyldige eventuellt

använder större bil för ifrågavarande resor, medförande att hans kostnanei

av denna anledning blir liögre än de angivna beloppen, bör regelmässigt

inte medföra, att avdrag medges med större belopp. Vid samåkning bör

avdraget i skälig mån reduceras. Om skattskyldig på grund av ålder, sjukdom,

lyte eller liknande anledning är nödsakad att använda bil för färd till

och fi ån arbetet bör avdrag, oavsett avstånd eller tidsvinst, medges med

\ad av de totala faktiska bilkostnaderna under året belöper på resorna till

och från arbetsplatsen. Avslutningsvis understryker riksskattenämnden att

de gjorda uttalandena inte har avseende på frågan om avdrag för kostnader

för egentliga tjänsteresor med bil.

De nu gällande riksskattenämndsanvisningarna bar — i vad avser begränsning

av avdraget vid körsträckor överstigande 1 000 mil — tillämpats

av regeringsrätten bl. a. i ett år 1964 avgjort mål gällande 1960 års taxering

(jfr RÅ 1964 not. Fi 520).

Enligt kungörelsen den 12 december 1952 (nr 780) angående resekostnadsersattning

vid tjänsteresa med egen bil in. in. i dess nu gällande lydelse

(SFS 356/1966) utgår ersättning för hållande av egen bil i tjänsten

efter en i förhållande till ökad våglängd fallande skala. Ersättningen varierar

i fråga om mindre bil (tjänstevikt under 1 100 kg) mellan 46 öre och

23 öie per kilometer. I fråga om större bil utgör ersättningen högst 66 öre

och lägst 29 öre per kilometer.

Frågans tidigare behandling

1966 års bevillningsutskott, som hade att pröva ett motionsvis framställt

utredningsyrkande avseende enhetliga skatteregler i fråga om kostnader

för bilresor till och från arbetsplatsen, uttalade i sitt av riksdagen godkända

betänkande nr 51 bl. a. att de av riksskattenämnden utfärdade anlt

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 58

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1967

visningarna otvivelaktigt bidrar till större enhetlighet i rättstillämpningen

och att de därför är av stort värde för såväl de skattskyldiga som taxeringsmyndigheterna.

Utskottet underströk att någon principiell skillnad

i den skattemässiga behandlingen av å ena sidan statsanställdas och å

andra sidan privatanställdas bilresor till och från arbetsplatsen inte föieligger

och att de ersättningar som utgår till statstjänstemän för hållande av

bil i tjänsten i princip avser endast egentliga tjänsteresor, för vilka även

privatanställda äger rätt till avdrag enligt helt andra normer än som gäller

för resor till och från arbetsplatsen.

Utskottet erinrade också om att beskattningsmyndigheterna torde vara

oförhindrade att beräkna bilkostnadsavdraget på annat sätt än enligt anvisningarna

om i enstaka fall tillämpningen av den av riksskattenämnden

anvisade schablonen skulle leda till ett materiellt otillfredsställande resultat.

Motionerna

Enligt motionerna 1:315 och 11:396 är det uppenbart att de av riksskattenämnden

anvisade bilkostnadsavdragen inte svarar mot de verkliga

kostnaderna för användning av bil mellan bostad och arbetsplats. Speciellt

för dem som har långt avstånd mellan bostad och arbetsplats är resekostnaden

en kännbar utgift. Det är enligt deras mening rimligt att också den,

som av skilda anledningar inte kan använda allmänt kommunikationsmedel

utan är hänvisad till bil som enda fortskaffningsmedel, erhåller avdrag

med belopp motsvarande verkliga kostnaden. Detta skulle i någon mån

göra det mer ekonomiskt möjligt för personer bosatta i glesbygd att bo

kvar där trots att de har arbetsplatsen i tätort.

Liknande synpunkter framföres i motionerna 1:333 och II: 40 L Motionärerna

framhåller att den i vårt land pågående utflyttningen från glesbygden

i första hand är föranledd av svårigheten att erhålla arbete inom

den egna kommunen och att detta förhållande vållar stora problem för

den avflyttande och för glesbygdskommunen, vilken bl. a. därigenom har

att se fram mot ett sjunkande skatteunderlag. I många fall har vederbörande

skattskyldig byggt eu god bostad åt sig, som han även i fortsättningen

önskar utnyttja för sig och familjen, en bostad som eljest kommer att sta

oanvänd eller i bästa fall nyttjad som fritidsbostad.

Förutsättningen för att vederbörande skattskyldig skall kunna bo kvar

i hemorten är generösare skatteavdrag vid resor tdl och från arbetsplatsen.

I stället för skatteavdrag vid resor till och från arbetsplatsen kan man enligt

motionärernas mening tänka sig ett av arbetsmarknadsmyndigheterna

utbetalat kontantbidrag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 är 1967 5

Motionärerna i motionerna I: 573 och II: 731 framhåller att bilismen under

en relativt kort tid i grunden förändrat förutsättningarna för boende

och sysselsättning. Arbetskraften är nu även i områden där de kollektiva

kommunikationsmedlen är svagt utvecklade regionalt sett mycket rörligare

an tidigare. Arbetsmarknaden har som följd härav fått ökad flexibilitet och

delta gäller också de delar av vårt land som har ett relativt ensidigt näringsliv.

b ördelarna med denna utveckling är enligt motionärernas mening uppenbara.

Arbetare som t. ex. friställs från jordbruket kan, sedan han övergått

till annan näring, utnyttja sin tidigare bostad men med bilens hjälp

vara yrkesverksam på annan ort, där sysselsättningstillfällen av annan art

kan erbjudas.

Som en följd av denna utveckling torde reseavstånden under senare år i

genomsnitt kraftigt ha ökat. I vissa glesbefolkade delar av vårt land torde

det inte vara ovanligt med dagliga bilresor till och från arbetet på sammanlagt

10 å 15 mil. Från såväl den enskildes som samhällets synpunkt måste

det sägas vara angeläget att denna form av anpassning till strukturutvecklingen

inom näringslivet inte försvåras utan på allt sätt underlättas.

Nu gällande bestämmelser om skatteavdrag för bilkostnader anser motionärerna

vara föråldrade. Enligt det statliga resereglementet torde — framhåller

de avdragen i de flesta fall bli väsentligt högre än för arbetslagarna

i enskild och kommunal tjänst och detta kan enligt deras mening inte anses

tillfredsställande. För den enskilde arbetstagaren kunde det från många

synpunkter vara skäligt att avdraget per körd mil kompletterades med ett

fast avdrag, eftersom förvärvet av en bil för resor till arbetet utgör eu

grundinvestering av relativt betydande omfattning med därav följande stoia

fasta kostnader. Det nu gällande skatteavdraget synes i huvudsak endast

ta hänsyn till de rörliga kostnaderna för bilhållningen. Från andra

synpunkter kunde det vara efterstävansvärt med så enhetliga normer som

möjligt, och därvid torde det enligt motionärernas mening vara angeläget

att ansluta till vad som nu gäller för anställda i statens tjänst.

Till stöd för yrkandet i motionen II: -t03 har åberopats i huvudsak samma

motivering som den i motionerna I: 575 och IT: 731.

I motionen II: 7U framhåller motionärerna att personer som av (»lika skäl

tvingas vara bosatta på stort avstånd från arbetsplatsen och inte kan använda

sig av reguljära trafikmedel blir missgynnade till följd av riksskattenämndens

anvisningar i fråga om bilkostnadsavdrag vid resor till och

t rån arbetet. Bilkostnaderna beräknas av motororganisationerna till betydligt

högre belopp än de som riksskattenämnden ansett skäliga och stämmer

alltså inte med den kostnad som får dras av enligt riksskattenämndens

anvisningar trots att kommunalskattelagens uttryck är »skälig kostnad».

Såväl i glesbygder som i storstadsområden tvingas många arbetstagare all

lesa långa sträckor varje dag till och från arbetsplatsen. Brist på bostäder

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1967

men även brist på lämpliga arbetstillfällen inom bostadsorten äi den främsta

orsaken till detta. Då statsmakterna i andra sammanhang arbetar för att

få en större rörlighet på arbetsmarknaden i syfte att på ett bättre sätt utnyttja

befintlig arbetskraft, borde det enligt motionärernas mening vara

rimligt att avdrag för resekostnaderna fick göras med ett belopp som mera

överensstämde med den verkliga kostnaden.

Utskottet:

Enligt punkt 4 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen ägei

skattskyldig rätt att från intäkt av tjänst avdraga »skälig kostnad» för

resor till och från arbetsplatsen, där denna varit belägen på sådant avstånd

från hans bostad att lian behövt anlita och även anlitat särskilt fortskaffningsmedel.

Till ledning för taxeringsmyndigheterna har riksskattenämnden

meddelat anvisningar enligt vilka — under särskilda betingelser

skattskyldig bör tillerkännas avdrag för bilresor mellan bostad och arbetsplats,

beräknat efter 2 kr. för mil intill 1 000 mil per ar och efter 1 ki. 20

öre för mil för körsträckor däröver.

De förevarande motionerna innehåller utredningsyrkanden, vilka alla

syftar till att förbättra möjligheterna till avdrag för kostnader för bilresor

mellan bostad och arbetsplats. Motionärerna i motionerna I: 315 och II: 396,

I: 573 och II: 731 samt i motionen II: 403 anser att avdraget bör höjas till

en nivå, som bättre motsvarar de verkliga bilkostnaderna. Enligt motionärerna

i motionen II: 744 bör avdrag medges med »maximalt belopp» även

i de fall då antalet körda mil per år överstiger 1 000. I motionerna I: 333

och 11:401 slutligen hemställer motionärerna om lämpliga åtgärder för att

underlätta för glesbygdens arbetstagare att vid arbete på annan ort bo kvar

i hemorten. Delta kan enligt motionärernas mening ske antingen genom

införande av generösare skatteavdrag vid resor till och från arbetsplatsen

eller genom att arbetsmarknadsmyndigheterna erhåller medel för utbetalning

av ett till färdvägen anpassat kontantbidrag.

Utskottet finner de i motionerna framförda synpunkterna värda beaktande.

Som flera av motionärerna framhållit har på relativt kort tid bilismen

helt förändrat förutsättningarna för boende och sysselsättning i vårt land.

Arbetskraften är, även i områden där de kollektiva kommunikationerna är

svagt utvecklade eller i det närmaste indragna, betydligt rörligare än tidigare.

Denna rörlighet måste enligt utskottets mening anses vara förenad med

avsevärda fördelar. Arbetstagare som till följd av rationaliseringar, företagsnedläggelser

eller liknande tvingas vara yrkesverksamma på annan ort

kan med bilens hjälp utnyttja sin bostad i hemorten och leva kvar i sin

gamla miljö. Som en följd av denna utveckling torde reseavstånden under

senare år i genomsnitt kraftigt ha ökat, och det torde numera inte vara

ovanligt med dagliga bilresor till och från arbetet på 10 mil eller mera. Från

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1967

7

såväl den enskildes som samhällets synpunkt måste det anses angeläget att

denna form av anpassning till strukturutvecklingen inte försvåras utan på

allt sätt underlättas. Ett sätt att underlätta denna boendeform är att införa

regler om generösare avdrag för bilresor mellan bostad och arbetsplats.

Riksskattenämndens anvisningar har riksomfattande räckvidd och är avsedda

att medverka till en såvitt möjligt rättvis och likformig taxering. I

sin nuvarande utformning innebär de emellertid en diskriminering av i

synnerhet sådana skattskyldiga, som är bosatta på ett större avstånd från

arbetsplatsen och som inte har tillgång till eller på grund av sina arbetsförhållanden

saknar möjlighet att använda reguljära trafikmedel. Inte minst

torde den reduktion av bilkostnadsavdraget som enligt nämndens anvisningar

bör ske i fråga om körsträckor överstigande 1 000 mil ofta leda till

alltför kraftiga begränsningar av bilkostnadsavdragen. Enligt utskottets

mening kan också ifrågasättas om det belopp på 2 kr. för mil som riksskattenämnden

beräknat för körsträckor intill 1 000 mil är tillräckligt för

att i skälig mån täcka bilresekostnaderna. Utskottet vill erinra om att de

nu gällande anvisningarna i ämnet är dagtecknade den 15 november 1965

och att sedan dess såväl bilaccisen som den allmänna varuskatten och bensinskatten

höjts.

Med det anförda biträder utskottet förslaget om en utredning av frågan

om avdrag för resor med bil till och från arbetsplatsen. Denna utredning

bör enligt utskottets mening ha till ändamål att söka åstadkomma bestämmelser

av innehåll att »skäligt avdrag» för bilkostnader av ifrågavarande

slag i högre grad än nu skall motsvara de faktiska kostnaderna för sådana

resor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen — dels med bifall till de likalydande motionerna

1:315 av herr Karl-Erik Eriksson och 11:396 av

herr Andersson i Örebro, de likalydande motionerna I: 573

av fru Elvy Olsson och herr Svanström samt II: 731 av

herrar Persson i Heden och Sundkvist ävensom motionen

II: 403 av herrar Gustafsson i Stenkyrka och Franzén i Träkumla,

dels i anledning av de likalydande motionerna I: 333

av fröken Ranmark m. fl. och 11:401 av herr Eskel m. fl.

samt motionen 11:744 av herrar Åkerlind och Hedin -_

måtte i skrivelse till Kungi. Maj :t begära utredning i syfte

att åstadkomma sådana regler om avdrag för kostnader för

bilresor mellan bostad och arbetsplats, att ett mera rättvisande

avdrag kan medges för de verkliga bilkostnaderna.

Stockholm den 19 oktober 1967

På bevillningsutskottets vägnar:

TAGE MAGNUSSON

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1967

Närvarande:

från första kammaren: fröken Ranmarlc (s), herrar Yngve Nilsson

(h), Wärnberg (s), Tage Johansson (s), Gösta Jacobsson (h), Lundström

(fp), Hellebladh (s), Paul Jansson (s), Sundin (ep) och Ant mark* (fp);

samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås (h), Allard* (s),

Vigelsbo (ep), Asp (s), Andersson i Essvik (s), fru Nettelbrandt (fp), herrar

Kristenson (s), Carlsson i Västerås (s), Sterne (fp) och Börjesson i Falköping

(ep).

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

1) av herrar Wärnberg (s), Tage Johansson (s), Paul Jansson (s), Allard

(s), Asp (s), Andersson i Essvik (s), Kristenson Os) och Carlsson i Västerås

(s), vilka ansett,

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 6 med orden

»Utskottet finner» och slutar på s. 7 med orden »sådana resor» bort ha

följande lydelse:

»Enligt de av riksskattenämnden först utfärdade anvisningarna till ledning

för beräkning av bilkostnadsavdrag vid resor till och från arbetet (RN

nr 1/1958 p. 2) borde avdrag medges med visst belopp för mil oavsett körsträckans

längd. I anvisningarna intogs med tillämpning fr. o. m. 1962 års

taxering (RN nr 1/1962 p. 2) den rekommendationen, att avdraget borde

reduceras i de fall då avståndet mellan bostad och arbetsplats var osedvanligt

stort och det yrkade avdraget oproportionerligt högt, särskilt i förhållande

till tjänsteinkomstens storlek. Denna rekommendation visade sig

emellertid svårtillämpad i praktiken och ersattes därför i de anvisningar

som riksskattenämnden utfärdade att gälla fr. o. m. 1964 års taxering (RN

1/1964 p. 4) med ett uttalande av innebörd att viss reduktion av avdraget

i stället borde ske när den årliga körsträckan mellan bostad och arbetsplats

översteg 1 000 mil.

Från taxerings- och förenklingssynpunkt måste det enligt utskottets uppfattning

vara till fördel, att reglerna om avdrag för bilresor till och från arbetsplatsen

så långt möjligt schabloniseras. De av riksskattenämnden utfärdade

anvisningarna bidrar otvivelaktigt till större enhetlighet i rättstilllämpningen

och torde därför vara av stort värde för såväl de skattskyldiga

som taxeringsmyndigheterna. Självfallet är det svårt att ge en schablon, berörande

ett så stort antal skattskyldiga som det här gäller, en utformning

som både tillfredsställer dessas berättigade krav på att få skäliga kostnader

för resorna till och från arbetet ersatta och inte ger utrymme för missbruk.

Enligt utskottets mening är det emellertid tveksamt om en tillämpning

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1967 9

av riksskattenämndsschablonen i dess nuvarande utformning ger ett från

rättvisesynpunkt tillfredsställande resultat. Utskottet är medvetet om att

befogade invändningar i och för sig knappast kan riktas mot riksskattenämndens

rekommendation om reduktion av bilkostnadsavdraget vid längre

körsträckor. För en sådan reduktion talar redan den omständigheten att

avskrivnings- och räntekostnader liksom kostnader för försäkring, skatt och

garagehyra är lägre vid längre än vid kortare körsträckor. Med hänsyn till

den fortgående urbaniseringen och strukturomvandlingen inom näringslivet

kan det emellertid ifrågasättas om 1 000 mil bör vara en en gång för alla

fastlåst gräns vid vilken bilkostnadsavdraget bör reduceras. Likaså kan enligt

utskottets mening ifrågasättas om reduktionen bör ha den av riksskattenämnden

uttalade omfattningen och om grundbeloppet 2 kr. är till fyllest

som en kostnadsnorm för de först körda 1 000 milen. Utskottet vill erinra

om att de nu gällande anvisningarna i ämnet (RN 7/1965 p. 4) är daterade

den 15 november 1965. Med hänsyn inte minst till att sedan dess såväl bilaccisen

som den allmänna varuskatten och skatten på bensin höjts är enligt

utskottets mening en uppräkning av schablonbeloppen motiverad.

Självfallet kan en schablon — hur den än utformas — inte ge ett i alla

lägen tillfredsställande resultat. Driftkostnaderna för bil varierar avsevärt

inom skilda delar av landet. Inom de områden där dessa kostnader är särskilt

höga kan de skattskyldiga komma att missgynnas. Detsamma kan inträffa

i de fall den skattskyldige dagligen måste färdas mycket långa sträckor

till och från arbetet. Utskottet vill erinra om att riksskattenämndens

anvisningar inte är för taxeringsmyndigheterna ovillkorligen bindande. De

är avsedda att ge upplysning om hur bilkostnadsavdraget »i regel» bör beräknas.

Taxeringsnämnderna är således oförhindrade att beräkna bilkostnadsavdraget

på annat sätt än enligt anvisningarna. Inte minst från rättvisesynpunkt

måste det anses angeläget att taxeringsnämnderna med sin

lokalkännedom avviker från schablonen där det kan anses påkallat och

medger avdrag enligt grunder som mera anpassats till omständigheterna

i det enskilda fallet.

Enligt utskottets mening bör den i motionerna yrkade uppräkningen av

bilreseavdraget inte åstadkommas inom ramen för en särskild utredning.

Motionernas syfte torde enklast och snabbast kunna tillgodoses genom av

riksskattenämnden utfärdade anvisningar. Enligt vad utskottet erfarit är

frågan om avdrag för bilresor mellan bostad och arbetsplats f. n. föremål

för prövning inom nämnden. Det torde kunna förutsättas att de av motionärerna

framförda synpunkterna därvid kommer alt beaktas.»

dels att utskottet bort hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 315 av herr Karl-Erik

Eriksson och II: 396 av herr Andersson i Örebro angående

rätten till avdrag vid beskattningen för resor med egen bil

till arbetsplats,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 58 år 1967

2) de likalydande motionerna 1:333 av fröken Ranmark

in. fl. och II: 401 av herr Eskel in. fl. om underlättande för

glesbygdens arbetstagare att vid arbete på annan ort bo

kvar i hemorten,

3) de likalydande motionerna 1:573 av fru Elvy Olsson

och herr Svanström samt II: 731 av herrar Persson i Heden

och Sundkvist angående rätten till avdrag vid beskattningen

för resa med bil till arbetsplats,

4) motionen II: 403 av herrar Gustafsson i Stenkyrka och

Franzén i Träkumla angående rätten till avdrag vid beskattningen

för resor med egen bil till arbetsplatsen, ävensom
5)

motionen II: 744 av herrar Åkerlind och Hedin angående

rätten till avdrag vid beskattningen för resor till arbetsplats,

måtte — i den män de icke kan anses besvarade genom

vad utskottet ovan anfört — av riksdagen lämnas utan

åtgärd.

2) av herr Hellebladh (s).

MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670028

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1967:330 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om inrättande av ett ”kulturhistoriskt servitut”. a1 i texten