Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om undantagande av beskattning som naturaförmån av bränsle från egen fastighet.

1967-03-02 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1967:8, Betänkande i anledning av väckta motioner om undantagande av beskattning som naturaförmån av bränsle från egen fastighet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1967

1

Nr 8

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om undantagande av beskattning som naturaförmån av

bränsle från egen fastighet.

(2 avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 163 av herrar Svanström och Wikberg

samt II: 191 av herrar Johansson i Skärstad och Svensson i Vä, vari hemställts,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning

och förslag om sådan ändring av skattelagstiftningen att fritt bränsle från

egen fastighet icke beskattas som naturaförmån; samt

2) de likalydande motionerna I: 317 av herrar Eskilsson och Svenungsson

samt II: 415 av herrar Krönmark och Hedin, vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta att ved som uttages ur egen skog för uppvärmning av den egna

bostaden ej skall beskattas som naturaförmån.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna II: 191 och II: 415.

Jämlikt 21 § kommunalskattelagen skall som inkomst av jordbruksfastighet

upptagas bl. a. värdet av olika naturaförmåner. I punkt 5 av anvisningarna

till samma lagrum utsäges att i fråga om för gemensamt behov avsatta

s. k. besparingsskogar, häradsallmänningar och andra likartade samfälligheter,

som förvaltas självständigt för delägarnas gemensamma räkning,

skall som samfällighetens inkomst räknas även vad som i natura utdelats

till innehavarna av de fastigheter, som har del i samfälligheten. Då

inkomsten således beskattas hos samfälligheten följer härav, att innehavare

av fastighet, som har del i sådan samfällighet, inte är skyldig att som intäkt

av sin fastighet upptaga vad han uppburit såsom utdelning från samfälligheten,

vare sig utdelningen utgått i natura eller i penningar. I 42 §

kommunalskattelagen stadgas att värdet av produkter, varor eller andra

naturaförmåner skall beräknas efter ortens pris, d. v. s. i fråga om bränsle

från egen jordbruksfastighet till belopp motsvarande vedens värde i upphugget

och hemkört skick. För att inom varje län i möjligaste mån få likBihang

till riksdagens protokoll 1967. 7 saml. Nr 8

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1967

formig värdering av ofta förekommande naturaförmåner föreslår prövningsnämnderna,

före taxeringsarbetets början, i anvisningar de värden som

i normalfallen skall tillämpas vid taxeringen. Innan anvisningarna fastställes

granskas dessa av riksskattenämnden för att åstadkomma jämnhet i de olika

förslagen.

Den i förevarande motioner upptagna frågan har tidigare behandlats av

riksdagen vid ett flertal tillfällen. Senast liade 1964 års riksdag att i anledning

av då väckta motioner ta ställning till frågan om naturaförmåners

beskattning i förvärvskällan jordbruksfastighet. Bevillningsutskottet avstyrkte

motionerna i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 18. Utskottet

ville inte bestrida att de normer som tillämpades för värderingen av

vedbrand stundom kunde leda till otillfredsställande resultat. Det bränsle

som användes för uppvärmning av bostäder torde utgöras av svårsäljbart

virke, som ofta kunde förvärvas kostnadsfritt eller mot ringa ersättning.

På fastigheter där vedbrandsbehovet tillgodosågs med anlitande av främmande

arbetskraft torde någon beskattning av bränslevärde ofta inte ske,

eftersom avdrag för arbetslöner kunde göras med ett mot bränslevärdet svarande

belopp. Ägare eller brukare av mindre jordbruksfastigheter utan anställda

hade inte samma möjlighet och fick därför ofta skatta för ett högre

nettovärde. Enligt vad utskottet erfarit hade det i praktiken ibland förekommit

att arrendatorer vid arrendeuppgörelser avstått från förmån av fritt

bränsle, enär det i skattehänseende ställt sig förmånligare för dem att köpa

ved. Enligt utskottets mening kunde därför en viss försiktighet vara motiverad

vid fastställande av normer för bränslevärden. Avslutningsvis uttalade

utskottet att den i viss mån önskvärda modifieringen av gällande beräkningsnormer

borde ske genom tillämpningsföreskrifter och inom ramen för

nu gällande lagstiftning.

Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återges

följande.

I de likalydande motionerna 1: 163 och II: 191 uttalas att bestämmelsen

om bränsleförmåners beskattning tillkommit vid en tidpunkt då vedbränslet

hade ett större värde än f. n. En omställning har skett genom att skogsägarna

alltmer övergår till uppvärmning av bostäder med olja eller elkraft. Denna

omställning är till stor del beroende på beskattningen av fritt bränsle och

på de stora kostnaderna för upphuggning och hemkörning av vedbränsle.

Från skogsvårdssynpunkt är detta eu olycklig utveckling. Det är nämligen

angeläget att skadade och av sjukdom angripna träd borttas och att ungskog

gallras. Dessutom är luftföroreningarna obetydliga vid eldning med

ved. övergången till uppvärmning med inköpt bränsle visar att fritt bränsle

från egen fastighet saknar värde och således inte bör betraktas som en

beskattningsbar naturaförmån.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1967

Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna I: 317 och II: 415 framhålles

att det tidigare, när ved var det naturliga bränslet för uppvärmning,

var befogat att beskatta ägare eller brukare av jordbruksfastighet för värdet

av den ved som uttas ur egen skog för uppvärmning av bostad. Med hänsyn

till höga kostnader för avverkning, hemkörning och upphuggning av ved är

det numera lika fördelaktigt att använda importerade fossila bränslen. Från

folkhushållets synpunkt med nuvarande stora importöverskott kan det ifrågasättas

om det är berättigat att bibehålla en skattelagstiftning, som i

praktiken stimulerar jordbrukare att övergå till importerade bränslen. Som

ett ytterligare skäl för ändrade bestämmelser åberopar motionärerna det

förhållandet att det torde vara ganska vanligt att personer, som inte äger

jordbruksfastighet, gratis får hugga sitt bränsle på såväl privata som på

domänverkets marker. Dessa personer behöver inte skatta för denna förmån.

Utskottet

Till intäkt av jordbruksfastighet hänföres jämlikt 21 § kommunalskattelagen

bl. a. värdet av vad skattskyldig direkt tillgodogjort sig av jordbrukets

eller dess binäringars avkastning för sin, sin familjs eller övriga hushållsmedlemmars

räkning. Bestämmelserna i kommunalskattelagen i fråga

om värdesättningen av naturaförmåner är hållna i allmänna ordalag. Principen

anges i 42 § jämte anvisningar, vari föreskrivs att värdet av bostad, produkter,

varor eller andra naturaförmåner i första hand skall beräknas efter

ortens pris, d. v. s. det pris, som skulle ha gällt, om den skattskyldige köpt

förmånerna. Bränsle från egen jordbruksfastighet har således enligt praxis

värderats till belopp motsvarande vedens värde i upphugget och hemtransporterat

skick. Det bör i sammanhanget uppmärksammas, att innehavare

av fastighet, som har del i s. k. besparingsskog, häradsallmänning eller annan

för gemensamt behov avsatt samfällighet, som förvaltas självständigt

för delägarnas gemensamma räkning, inte är skyldig att som intäkt av jordbruksfastighet

upptaga vad han uppburit i natura från samfälligheten. Enligt

punkt 5 av anvisningarna till 21 § kommunalskattelagen skall nämligen

som samfällighetens inkomst räknas även vad som i natura utdelas till

innehavarna av de fastigheter, som har del i samfälligheten.

Motionärerna anser bestämmelsen om att värdet av fritt bränsle skall

upptas som skattepliktig intäkt av jordbruksfastighet föråldrad. Vid bestämmelsens

tillkomst var veden det naturliga bränslet för uppvärmning

av bostäder, och vedbränsle hade därför ett större värde än f. n. Numera

bar man emellertid i allt större utsträckning övergått till uppvärmning med

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1967

olja eller elkraft, varför fritt bränsle från egen fastighet enligt motionärernas

uppfattning i stort sett torde sakna värde.

Till ledning för taxeringsnämndernas verksamhet utfärdar prövningsnämnderna

årligen s. k. länsanvisningar. Av dessa framgår de normer som

i normalfallen skall tillämpas vid taxeringen. Innan de upprättade förslagen

till länsanvisningar fastställes, granskas de av riksskattenämnden,

som i syfte att främja enhetligheten inom riket föreslår åtgärder till utjämning

av rådande differenser mellan länen. Därvid tas också hänsyn till

kostnadsutvecklingen i skilda delar av landet. Det anförda innebär enligt

utskottets mening en garanti för en så långt möjligt enhetlig värdering av

naturaförmåner.

Den av motionärerna påtalade övergången till uppvärmning med olja eller

elkraft är naturligtvis delvis betingad av kostnadsskäl men torde i betydande

omfattning också dikteras av bekvämlighetssynpunkter. Utskottet

kan inte dela motionärernas uppfattning att övergången till modernare uppvärmningsmetoder

är i så hög grad beroende på att bränsleförmånen är

skattepliktig. De värden som f. n. tillämpas har varit i stort sett oförändrade

under hela 1960-talet och kan enligt utskottets mening anses vara moderata.

Det bör även framhållas att skattedomstolarna vid sin bedömning

lorde ta hänsyn till omständigheterna i de särskilda fallen. Normerna kan

naturligtvis stundom leda till mindre tillfredsställande resultat. På fastigheter

där vedbrandsbehovet tillgodoses med anlitande av främmande arbetskraft

torde sålunda beskattningen av bränslevärdet bli mindre än eljest,

eftersom avdrag för arbetslöner ofta torde göras med belopp som till stor

del motsvarar bränslevärdet. Ägare eller brukare av mindre jordbruksfastigheter

utan anställda har däremot inte samma möjlighet och får därför

ofta skatta för ett högre nettovärde. I praktiken torde det också förekomma

att arrendatorer vid arrendeuppgörelser avstår från förmånen av fritt

bränsle. Med hänsyn härtill och då det bränsle som används för uppvärmning

av bostäder ofta torde utgöras av svårsäljbart virke som kan förvärvas

kostnadsfritt eller mot ringa ersättning kan enligt utskottets mening

en viss försiktighet vara motiverad då man fastställer normer för bränslevärden.

Något skäl att låta bestämmelsen om skatteplikt för bränsleförmån

utgå ur författningstexten kan enligt utskottets mening däremot inte anses

föreligga. Utskottet vidhåller därför sin tidigare uttalade uppfattning att en

modifiering av gällande beräkningsnormer bör ske inom ramen för nu gällande

skattelagstiftning.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 163 av herrar Svanström

och Wikberg samt IT: 191 av herrar Johansson i Skärstad

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 8 år 1967

och Svensson i Va om undantagande från beskattning som

naturaförmån av fritt bränsle från egen fastighet, ävensom

2) de likalydande motionerna I: 317 av herrar Eskilsson

och Svenungsson samt 11:415 av herrar Krönmark och Hedin

om undantagande från beskattning som naturaförmån

av bränsle från egen fastighet,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 2 mars 1967

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herr John Ericsson, fröken Ranmark, herrar

Yngve Nilsson, Stefanson, Gösta Jacobsson, Lundström, Paul Jansson, Sundin,

Arne Pettersson och Stadling; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Allard,

Engkvist, Vigelsbo, Asp, Andersson i Essvik, fru Nettelbrandt, herrar Eriksson

i Bäclcmora och Larsson i Umeå.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.