Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående beskattningen av idrottspriser.

1967-03-09 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1967:9, Betänkande i anledning av väckta motioner angående beskattningen av idrottspriser.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1967

1

Nr 9

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående beskattningen av idrottspriser.

(2 avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av

utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 329 av herr Johan Olsson m. fl. och II: 408

av herr Johansson i Växjö in. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om att frågan om en generösare beskattning

av idrottspriser måtte bli föremål för utredning; samt

2) motionen I: 427 av herr Svanström, vari hemställts, att riksdagen måtte

besluta, att vid förekommande beskattning av idrottsmäns tävlingspriser avdrag

medges för intäkternas förvärvande med maximerade schablonbelopp,

i allmänhet upp till prisernas praktiska värde.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 427 och II: 408.

I våra slcatteförfattningar är inte uttömmande angivet vilka intäkter som

är skattepliktiga. Huvudregeln är att endast de intäkter är skattepliktiga,

som faller inom de i kommunalskattelagen angivna inkomstkällorna. I 19 §

nämnda lag med anvisningar uppräknas en mängd intäkter som inte är

skattepliktiga, men uppräkningen är inte uttömmande. I 21, 24, 28, 32, 35

och 38 §§ samma lag anges olika intäkter, som är att hänföra till intäkt i de

olika inkomstkällorna. Inte heller denna uppräkning är uttömmande. Praxis

ställs således ofta inför uppgiften att avgöra, vilka intäkter som är hänförliga

till de i kommunalskattelagen angivna inkomstkällorna. Bland de problem

vilka såväl doktrin som praxis därvid haft att lösa intar tävlingsvinster

en framskjuten ställning. Dessa hänföres, då de ansetts skola inkomstbeskattas,

till förvärvskällan tjänst.

Tävlingsvinster kan teoretiskt drabbas av antingen lotterivinstskatt, gåvoskatt

eller inkomstskatt.

Gränsen mellan lotterivinster och tävlingspriser är ofta svår att dra. Enligt

1 § i 1939 års lotteriförordning anses som lotteri »varje företag, däri efter

gissning, vadhållning eller jämförlig av slumpen helt eller delvis beroende

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 7 samt. Nr 9

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1967

anordning kan av en eller flera deltagare erhållas vinst till högre värde än

det som erliålles av envar deltagare». Huruvida insats görs är oväsentligt.

Under denna bestämmelse faller vinster i korsordstävlingar (jfr RÅ 1961

not. Fi 1280) och andra tävlingar, så snart slumpen har betydelse för utgången.

Även om ett slumpmoment spelar in vid exempelvis idrottstävlingar,

faller dessa helt utanför lotteriförordningens bestämmelser.

Vinster i svenska lotterier är enligt 19 § kommunalskattelagen och 2 §

förordningen om statlig inkomstskatt undantagna från statlig och kommunal

inkomstskatt. Till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet räknas lotterivinst

om den inte jämlikt sistnämnda två lagrum är frikallad från beskattning
För

att ett penningbelopp, en sak eller en förmån, som någon erhåller,

skall kunna betecknas som en gåva i skattehänseende fordras att en helt vederlagsfri

överlåtelse eller, om vederlag utgått, att det överlämnade i beaktansvärd

grad överstiger vad som efter omständigheterna kan anses utgöra

eu skälig ersättning. Vinner man ett pris i en tävlan, anses priset utgöra ett

slags ersättning för tävlingsprestationen; denna må vara hur liten som helst.

Av denna anledning anses ett tävlingspris inte utgöra en ren gåva. En överlåtelses

gåvokaraktär kan dessutom rubbas av ett annat förhållande, nämligen

att någon gåvoavsikt inte föreligger från givarens sida. För arrangören

av en tävling kan knappast någon gåvoavsikt föreligga. Tävlingen anordnas

i regel för att tillföra arrangören en ekonomisk vinning, och utgivande av

priser ingår som ett led häri. Det anförda ger vid handen att tävlingspriser

regelmässigt undantas från gåvobeskattning.

Tävlingspriser som utgör prestationsersättningar anses, oavsett prestationens

art, i regel skattepliktiga. Endast om ett rent slumpmoment är avgörande

för om vinst kan erhållas eller ej skall vinsten hänföras till lotterivinst.

I praxis har bl. a. beskattats arkitekters tävlingspris, priser för tävlingar

i radio och TV, i reklamtävlingar och i pimpelfisketävlingar. Priser

m. m. i idrottsliga sammanhang har även beskattats, såsom fotbollsspelares

dagtraktamenten (RÅ 1941 not. Fi 673) och presentkort vilka fotbollsspelare

erhållit av sin klubb (RÅ 1958 not. Fi 942). Anmärkas bör att fotbollsklubbar

medgivits avdrag för kostnader för priser i form av presentkort

till fotbollsspelare (RÅ 1942 not. Fi 659 och 1953 not. Fi 1092). Priser

och belöningar som utdelas för t. ex. årets idrotlsbragd synes enligt praxis

vara skattefria. Förklaringen härtill torde vara att man anser att priset

utdelas utan tävlan. Visserligen ligger en prestation bakom erhållandet av

priset eller belöningen, men denna utgör inte vederlag för arbete utfört åt

givaren.

Frågan i vad mån ersättningar och priser i amatöridrotter skall inkomstbeskattas

har varit föremål för uppmärksamhet vid ett flertal tillfällen.

Många är av den uppfattningen att idrottspriserna helt skall undantas från

beskattning, enär bakom en topplacering i tävlan ofta ligger många års trä
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1967

3

ning med ekonomiska och andra uppoffringar, vilka inte på långt när kan

ersättas med erhållna priser. Riksskattenämnden har med anledning av de

olika uppfattningar som föreligger i frågan — efter samråd med Sveriges

riksidrottsförbund och vissa därtill anslutna idrottsförbund — beslutat att

såsom anvisning till ledning för taxeringsmyndigheterna göra vissa uttalanden

(nr 2/1964 p. 4) angående skattskyldighet för ersättningar ocli tävlingspriser

till utövare av amatöridrotter.

Riksskattenämnden uttalar inledningsvis att penningersättningar, varuoch

därmed jämförliga priser, som utövare av amatöridrotter uppbär i anslutning

till tävlingsverksamhet, i princip är att anse som skattepliktig inkomst

för mottagaren. Beträffande idrottsmän, som visserligen ägnar sig åt

tävlingsverksamhet men bedriver denna i mindre omfattning torde uppburna

ersättningar regelmässigt inte vara större än de med verksamheten förenade

omkostnaderna. Med hänsyn härtill och till de omständigheter, under vilka

verksamhet av ifrågavarande slag bedrivs, bör av praktiska skäl ersättningarna

inte göras till föremål för taxering. Sådan bör förekomma endast

då tävlingsverksamheten bedrivs i större skala och mera aktivt. I anledning

av detta ståndpunktstagande har riksskattenämnden utformat en schablonregel,

enligt vilken taxering för inkomst genom utövande av amatöridrott

bör äga rum om något av följande två alternativ föreligger, nämligen att de

kontant eller på därmed jämställt sätt under beskattningsåret uppburna

bruttoinkomsterna av idrottsverksamheten överstiger 500 kr. eller de i form

av nyttovaror eller presentkort under beskattningsåret uppburna inkomsterna

av verksamheten har ett sammanlagt värde överstigande 1 000 kr. Värdet

av direkt mottagna färdbiljetter — vid resor med egen bil uppburen kontantersättning,

motsvarande kostnad för färd med allmänna kommunikationsmedel

— skall icke medräknas i ovannämnda belopp. Inte heller skall

medräknas sådana rese- och traktamentsersättningar, som enligt taxeringsförordningen

inte skall upptas som intäkt. Idrottsutövaren har givetvis rätt

till avdrag för av honom själv erlagda kostnader för intäkternas förvärvande

och bibehållande. Riksskattenämnden sammanför i tre grupper de ersättningar

och priser, som bör anses såsom skattepliktig inkomst för mottagaren.

I grupp 1 upptas kontanter och därmed jämställt vederlag, såsom matcharvoden,

prispengar, segerpremier, start- och poängpengar, fickpengar, tävlingsersättningar,

ersättningar för förlorad arbetsförtjänst, s. k. stipendier

och liknande ersättningar. Vidare omnämnes vissa kostnadsersättningar och

sådana presentkort eller anvisningar som är direkt utbytbara mot pengar. —

Grupp 2 utgörs av presentkort eller anvisningar, gällande i affärer, som saluför

livsmedel eller kläder, eller eljest i ett större antal affärer eller i viss

affär med mycket omfattande varusortiment. — Grupp 3 omfattar nyttovaror,

som direkt mottagits eller förvärvats för medel, insatta på priskonto

hos respektive idrottsorganisation, samt presentkort eller anvisning av annat

slag än ovan nämnts. Med hänsyn till att man vid försäljning under

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1967

hand i allmänhet inte torde utfå fulla värdet av ifrågavarande varor bör

sådan vara eller sådant presentkort upptagas till endast 2/3 av försäljningspriset

i detalj affär. Såsom icke skattepliktig inkomst bör, oavsett föremålens

värde, anses sedvanliga priser i form av medaljer, plaketter, bägare, pokaler,

tallrikar och liknande föremål med karaktär av minnesföremål.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges

följande.

I de likalydande motionerna I: 329 och 11: 408 uttalas att taxeringsmyndigheternas

beskattning av idrottspriser varierar starkt och kännetecknas av

bristande konsekvens mellan olika landsdelar. Beskattningen av idrottspriser

har väckt indignation bland våra elitidrottsmän, särskilt som motsvarande

beskattning inte förekommer i andra länder. Priserna utgör en belöning för

en prestation, bakom vilken ligger många års träning och stora kostnader.

Dessa ersättes i viss mån genom priserna. I allt större utsträckning har priserna

dock kommit att utgöras av nyttosaker och därmed varierar prisernas

ekonomiska värde starkt för mottagaren i förhållande till tidigare erhållna

priser. För priser av exakt samma slag har mottagaren att erlägga skatt,

trots att priserna inte representerar något större värde för honom, då han

inte kan avyttra dem utan att bryta mot amatörbestämmelserna. Reglerna

för beskattning av idrottspriser bör göras generösare. Motionärerna anser att

idrottsutövaren bör befrias från deklarationsskyldighet i fråga om idrottspriser,

vilkas värde understiger ett visst fixerat belopp. För priser överstigande

detta belopp bör avdrag få göras för de kostnader som varit förenade

med idrottsträningen. Då frågan om beskattningen av idrottspriser inte ingår

i direktiven för 1965 års idrottsutredning bör frågan bli föremål för en

särskild utredning.

Till stöd för yrkandet i motionen I: 427 framhåller motionären att statligt

och kommunalt stöd ofta är av avgörande betydelse för att åstadkomma

största möjliga bredd på idrotlsutövningen. För att uppnå en topposition

inom elitidrotten fordras stora ekonomiska och andra uppoffringar från

elitidrottsmännens sida. Frågan om beskattningen av idrottsmännens priser

vid stora tävlingar har varit föremål för uppmärksamhet vid olika tillfällen.

Idrottsmännen har ibland sagt sig vara förföljda av skattemyndigheterna.

Motionären anser att en lösning av frågan om beskattningen av idrottspriser

möjligen skulle vara att medge avdrag för intäkternas förvärvande med

schablonavdrag, i allmänhet motsvarande prisernas värde för mottagaren.

Genom av riksskattenämnden utfärdade anvisningar kunde fastställas vissa

maximibelopp för avdrag med beaktande av tävlingens storlek och idrottsmannens

tidigare uppoffringar för att uppnå sin position inom idrottsgrenen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1967

5

Utskottet

Genom den förkortade arbetstiden för stora grupper av människor och

därav följande krav på ett berikat fritidsliv har idrotten stora funktioner

att fylla. Idrotten fungerar således inte bara som ett instrument för ungdomens

fostran utan även som ett medel för att tillfredsställa de vuxnas behov

av fysisk motion. Elitidrotten bidrar därvid i hög grad till att skapa ett

större intresse för idrottsutövning, men skänker dessutom spänning och

förströelse åt stora grupper av människor, vilka inte är aktivt idrottsutövande.

Det är mot bakgrunden härav som motionärerna i de förevarande motionerna

framställer yrkanden om en lindring i beskattningen av idrottspriser

och det är framför allt elitidrottsmännens priser som motionärerna har i

åtanke. I motionerna I: 329 och II: 408 yrkas sålunda särskild utredning i

syfte att åstadkomma generösare beskattning av idrottspriser. Motionärerna

anser att idrottsutövaren bör befrias från deklarationsskyldighet för idrottspriser,

om värdet av dessa understiger ett visst belopp. Skulle värdet överstiga

detta belopp bör vid inkomsttaxeringen avdrag medges för träningskostnader.

Motionären i motionen 1:427 anser att man vid beskattning av

idrottspriser bör medge schablonavdrag för intäkternas förvärvande med

belopp, i allmänhet motsvarande prisernas praktiska värde för mottagaren.

Därvid skulle genom av riksskattenämnden utfärdade anvisningar fastställas

vissa maximibelopp, beräknade med hänsyn till tävlingens storlek och

till idrottsmannens uppoffringar för att uppnå en viss position inom idrottsgrenen.

Idrottspriser inkomstbeskattas av den anledningen att de anses utgöra ett

slags ersättning för tävlingsprestationen och inte en ren gåva. I olika sammanhang

har emellertid aktualiserats frågan i vilken omfattning beskattning

bör ske. Med hänsyn till de olika meningar, som därvid kommit till

uttryck, har riksskattenämnden — efter överläggningar med representanter

för Sveriges riksidrottsförbund och andra därtill anslutna idrottsförbund

— beslutat att som anvisning till ledning för taxeringsmyndigheterna

göra vissa uttalanden (riksskattenämndens meddelande nr 2/1964 p. 4).

I de fall då idrottsmannen ägnar sig åt tävlingsverksamhet men bedriver

denna i mindre omfattning torde —- framhåller riksskattenämnden —

uppburna ersättningar inte vara större än de med verksamheten förenade

omkostnaderna, varför i sådant fall taxering inte bör äga rum. Taxering

bör endast ske då tävlingsverksamheten bedrivs i större skala och mera

aktivt och då enligt en schablonregel. Beskattning bör sålunda ske endast

om de under beskattningsåret kontant eller på därmed jämförligt sätt uppburna

bruttoinkomsterna av idrottsverksamheten överstiger 500 kr. eller

de under samma år i form av nyttovaror eller presentkort uppburna in
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1967

komsterna liar ett sammanlagt värde överstigande 1 000 kr. Idrottsutövaren

skall äga rätt till avdrag för av honom själv erlagda kostnader för intäkternas

förvärvande och bibehållande. Nyttovaror bör, med hänsyn till

svårigheten att vid försäljning av sådana varor under hand utfå ersättning

för fulla värdet, upptas endast till £/a av försäljningspriset. Till icke skattepliktig

inkomst bör hänföras sedvanliga priser såsom medaljer, plaketter,

bägare, pokaler, tallrikar och liknande föremål med karaktär av minnesförcmål.

Riksskattenämndens anvisningar har i och för sig varit ett steg i positiv

riktning. Ett stort antal idrottsmän har genom anvisningarna fått klarhet

i många av sina skatteproblem. Det måste emellertid framhallas och det

påtalas även av motionärerna — att tillämpningen och tolkningen av anvisningarna

varierat mycket i skilda delar av landet. Erfarenheterna visar

alt det alltjämt föreligger stor osäkerhet i bedömningen av de skattepliktiga

förmånerna av idrottsutövning och av de avdrag, som kan medges. Den

av riksskattenämnden utformade värderingsregeln beträffande nyttovaror

har även föranlett stark kritik. Det kan ifrågasättas om över huvud taget ett

saluvärde kan åsättas idrottspriser, som enligt för vissa idrotter gällande

amatörregler inte kan säljas. Värderingsregeln tar inte heller tillräcklig

hänsyn till de fall då priserna hestår av skänkta varor eller i övrigt har ett

värde som väsentligt understiger försäljningspriset i öppen handel. Riksskattenämndens

anvisningar ger vidare ingen vägledning när det gäller

rätten till avdrag för kostnader. I anvisningarna uttalas endast att idrottsutövaren

har rätt till avdrag för av honom själv erlagda kostnader för intäkternas

förvärvande och bibehållande ävensom för ökade levnadskostnader

i samband med resa, under vilken traktamentsersättning utgått.

Enligt utskottets mening hör en utredning angående möjligheterna till en

generösare beskattning av idrottsmännens priser och ersättningar komma

till stånd. På intäktssidan bör särskilt undersökas huruvida en lösning av

de av motionärerna påtalade problemen beträffande värderingen av nyttosaker

är möjlig. Konfliktsituationen mellan beskattningsregler och amatörregler

bör därvid uppmärksammas. Det är vidare önskvärt att avdragssidan

ingående prövas så att man om möjligt även i detta hänseende kan

åstadkomma schablonregler i enlighet med de av motionärerna angivna

riktlinjerna. Utskottet tillstyrker således bifall till utredningsyrkandet i

motionerna 1:32!) och 11:408. Av det anförda framgår att utskottet inte

anser sig kunna biträda lagstiftningsyrkandet i motionen I: 427.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen, med bifall till de likalydande motionerna

1:329 av herr Johan Olsson in. fl. och 11:408 av herr

Johansson i Växjö m. fl., måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t

anhålla om utredning av frågan om en generösare beskattning

av idrottspriser, samt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1967

7

2) att motionen 1:427 av herr Svanström måtte, i den

mån den icke kan anses besvarad genom vad utskottet

ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 9 mars 1967

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Yngve

Nilsson, Wärnberg*, Tage Johansson, Gösta Jacobsson, Lundström, Erik

Filip Petersson, Sundin och Arne Pettersson; samt

från andra kammaren: herrar Gustafson i Göteborg, Engkvist*, Vigelsbo,

Asp*, Andersson i Essvik, fru Nettelbrandt*, herrar Eriksson i

Bäckmora, Carlsson i Västerås*, Nyström* och Lothigius*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Wärnberg, Tage Johansson,

Arne Pettersson, Engkvist, Asp, Andersson i Essvik, Carlsson i Västerås och

Nyström, vilka ansett,

dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som på s. 6 börjar med orden

»Riksskattenämndens anvisningar» och slutar med orden »motionen I: 427»

bort ha följande lydelse:

Den taxeringsmässiga bedömningen av de skattepliktiga förmånerna av

idrottsutövning och av de avdrag som skall medges vid beräkningen av

inkomst av sådan utövning torde variera starkt i olika delar av landet. De

av riksskattenämnden utfärdade anvisningarna bidrar otvivelaktigt till

större enhetlighet i rättstillämpningen och bör därför vara av stort värde

för såväl de skattskyldiga som taxeringsmyndigheterna. Anvisningarna

har enligt utskottets uppfattning fått en för idrottsmännen gynnsam utformning

och bör, rätt tillämpade, tillgodose rimliga anspråk på att idrottspriserna

inte blir oskäligt beskattade. Utskottet vill understryka att anvisningarna

inte är för taxeringsmyndigheterna ovillkorligen bindande. De

är avsedda att ge upplysning om hur inkomst av idrottsverksamhet bör

beräknas i normalfallen. Taxeringsmyndigheterna är således oförhindrade

att göra beräkningen på annat sätt. Tävlingspriser består ofta av skänkta

varor vilkas värden inte sällan torde väsentligt understiga försäljningspriset

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1967

i detalj affär, beroende på att varorna är av äldre modell eller eljest svårsålda.

Det torde också förekomma, framför allt inom elitidrotten, att idrottsmännen

erhåller priser, som de inte har användning för och som de — i

vart fall inom vissa idrotter — inte kan sälja utan att bryta mot gällande

amatörbestämmelser. Enligt utskottets mening kan det därför i fråga om

värdering av varupriser stundom vara från rättvisesynpunkt påkallat att

avvika från den av riksskattenämnden anvisade schablonen. Utskottet vill

i detta sammanhang erinra om att departementschefen den 26 januari i

år som svar på enkla frågor av herrar Svanström och Ekström i Iggesund

framhållit »alt gällande regler ger skattemyndigheterna utrymme för tolerans

vid beskattningen av idrottsmännens priser och att prövningen därför

inte behöver bli alltför detaljbetonad».

Enligt riksskattenämndens anvisningar skall — som tidigare nämnts •—•

idrottsutövaren äga rätt till avdrag för av honom själv erlagda kostnader

för intäkternas förvärvande. Av en den 17 februari 1967 dagtecknad skrivelse

från riksidrottsförbundet till riksskattenämnden framgår att förbund

och föreningar tillhörande riksidrottsförbundet i allt större utsträckning

utger reseersättningar och traktamenten med belopp motsvarande de i allmänna

resereglementet upptagna. I den berörda skrivelsen har riksidrottsförbundet

aktualiserat frågan inte bara om idrottsmans rätt till avdrag för

resekostnader och ökade levnadskostnader i samband med idrottslig verksamhet

utan också om en modifiering av riksskattenämndens schablonregler

för beskattning av ersättningar och priser i amatöridrotter. Enligt

vad utskottet erfarit har samråd i dessa frågor inletts mellan riksskattenämnden

och företrädare för idrottsrörelsen.

Motionärernas önskemål får därmed anses i huvudsak tillgodosett.

dels att utskottet bort hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 329 av herr Johan Olsson

m. fl. och II: 408 av herr Johansson i Växjö in. fl. angående

beskattningen av idrottspriser, samt

2) motionen 1:427 av herr Svanström angående beskattning

av idrottspriser,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

ESSELTE AB. STHLM 67

714006

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.