Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående placeringen av lån med statlig kreditgaranti.

1967-04-04 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1967:19, Utlåtande i anledning av motioner angående placeringen av lån med statlig kreditgaranti.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 19 år 1967

1

Nr 19

Utlåtande i anledning av motioner angående placeringen av lån

med statlig kreditgaranti.

I de till bankoutskottet hänvisade likalydande motionerna nr 435 i första

kammaren av herrar Svante Kristiansson och Wååg och nr 546 i andra kammaren

av herrar Gustavsson i Ängelholm och Rask har hemställts, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t skall anhålla om undersökning av möjligheterna

att underlätta placering av lån för vilka erhållits statlig kreditgaranti.

Betiäffande motiveringen för denna hemställan hänvisas, i den mån redogörelse

därför icke lämnas i det följande, till motionen I: 435.

Vissa uppgifter rörande den i motionerna behandlade frågan

Statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri samt därmed

jämförlig verksamhet lämnas bl. a. i form av lånegaranti. Bestämmelser

härom finns i kungl. kungörelse den 3 juni 1960 (SFS nr 372; ändrad 1964:

573, 1965: 102).

Kreditstöd må enligt kungörelsen lämnas utövare av sådan verksamhet

som nyss nämnts för nybyggnad, tillbyggnad, ombyggnad eller inredning av

lokaler eller anläggningar som är nödvändiga för verksamheten, anskaffning

av maskiner, arbetsredskap eller verktyg samt, om särskilda skäl föreligger,

anskaffning av omsättningstillgångar. För vissa ändamål kan kreditstöd

utgå även till sammanslutning av näringsidkare.

I kungörelsen anges olika omständigheter som skall beaktas vid prövning

av ärende angående kreditstöd åt näringsidkare. Hit hör bl. a. i vilken utsträckning

eget kapital insatts i rörelsen. Den som får kreditstöd skall ställa

den säkerhet som kan påfordras med hänsyn till hans ekonomiska ställning

och behov av rimlig ekonomisk rörelsefrihet samt till omständigheterna i

övrigt. Endast om synnerliga skäl föreligger må kreditstöd beviljas därest

sökanden kan erbjuda sadan säkerhet att lan bör kunna utlämnas av enskild

kreditinrättning enligt vedertagna bankmässiga grunder.

Lånegaranti må beviljas för lån i bankaktiebolag, sparbank, jordbrukskassa

eller annan kreditinrättning som kommerskollegium godkänner. Lån

för vilket lånegaranti har beviljats benämnes industrigarantilån. Staten ansvarar

för sådant lån såsom för egen skuld till dess lånet helt har återbetaBihang

till riksdagens protokoll 1967. 8 samt. Nr 19

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 19 år 1967

lats. Industrigarantilån skall gäldas genom regelbundna avbetalningar inom

viss tid, i regel högst tio år.

Beslut om lånegaranti fattas av kommerskollegium. Beslutet förfaller om

låneförbindelse inte har tecknats inom nio månader från det beslutet meddelades.

Kommerskollegium kan dock för visst fall besluta om förlängning

av denna tid. Vid beredningen och administrationen av kreditgarantiärendena

spelar företagareföreningarna en viktig roll.

Vid ansökan om garantilån skall fogas förklaring från den kreditinrättning

som skall utge lånet, att kreditinrättningen därest garanti beviljas är

beredd att utbetala lånet och ikläda sig de skyldigheter som enligt kungörelsen

åvilar långivaren. Till dessa skyldigheter hör att långivaren skall förvalta

utlämnat industrigarantilån under bankmässiga former och därvid

beakta statens intresse såsom garantigivare.

På grundval av förslag, som Kungl. Maj :t framlägger i statsverkspropositionen,

fastställer riksdagen årligen en ram för statsgaranti till lån åt

hantverks- och industriföretag under nästkommande budgetår. I nedanstående

sammanställning anges för varje budgetår fr. o. m. 1961/62 garantiramen

och, så långt detta är möjligt, summan av beviljade garantier. Beträffande

budgetåret 1964/65 är att märka, att garantiramen efter förslag i propositionen

1965:2 höjdes med 30 milj. kr. utöver den tidigare fastställda.

Denna åtgärd motiverades med förekomsten av vissa aktuella ärenden av

lokaliseringspolitisk natur. Efter införandet fr. o. m. den 1 juli 1965 av

direkta lån i lokaliseringspolitiskt syfte skall kommerskollegiets kreditgarantigivning

icke primärt tjäna något sådant syfte utan mera renodlat ha

karaktären av ett företagsekonomiskt betingat stöd utöver de lån som lämnas

mot bankmässig säkerhet.

budgetår

garantiram (milj. kr.)

beviljade garantier (d:o)

1961/62

45

24,8

1962/63

45

42,9

1963/64

45

40,1

1964/65

55 + 30

72,6

1965/66

55

42,7

1966/67

55

1967/68

55 (förslag)

Statsgaranti för lån till företag inom hantverk, småindustri och därmed

jämförlig verksamhet infördes genom beslut av 1954 års riksdag (prop.

210; BoU 29; rskr. 318). En översyn av det statliga kreditstödet på detta

område företogs under senare delen av 1950-talet av en särskild utredning,

vars betänkande förelåg år 1959. Detta betänkande låg till grund för en

utvidgning och partiell omläggning av kreditstödet, varom förslag framlades

i statsverkspropositionen 1960 (bil. 12, s. 122 ff.) och beslut sålunda fattades

av 1960 års riksdag (SU 10, s. 38 ff.; rskr. 10).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 19 år 1967

3

Den i de nu förevarande motionerna behandlade frågan om prioritering av

garantilånen behandlades icke i propositionen 1954: 210. Av vad chefen för

handelsdepartementet där anförde må blott nämnas följande. Statsgaranti

borde beviljas endast sådana företag'', där goda förutsättningar för rörelsens

lönsamhet bedömdes föreligga. Prövningen av garantiärendena borde med

andra ord ske efter rent affärsmässiga grunder. Som allmän regel borde

gälla, att företagare, som beviljades statsgaranti för lån, skulle i sin rörelse

ha insatt eget kapital av rimlig storlek.

I direktiven för den år 1959 avslutade utredningen ingick att undersöka

kreditpolitiska åtgärders inverkan på möjligheterna att erhålla industrigarantilån.

Enligt utredningen hade det framkommit, att svårigheter att

skaffa för lånegaranti erforderligt kreditmedgivande förefunnits i enstaka

fall särskilt under höstarna 1955 och 1956. Huruvida dessa svårigheter

berott på vidtagna kreditpolitiska åtgärder eller betingats av andra orsaker

hade emellertid inte kunnat klarläggas med någon större grad av säkerhet.

Enligt utredningens uppfattning hade vid det förhållandet, att för kreditgarantigivning

tillgängliga belopp kunnat till fullo utnyttjas, de kreditpolitiska

åtgärderna i stort sett icke haft någon avgörande betydelse för möjligheterna

att få industrigarantilån. Utredningen hade därför ansett att det icke

fanns tillräcklig anledning att till behandling upptaga den i och för sig synnerligen

vanskliga frågan, huruvida vid utformning av kreditpolitiska åtgärder

någon särställning borde beredas för garantilån åt hantverk, småindustri

etc. Chefen för handelsdepartementet berörde inte denna fråga i propositionen,

och den togs inte heller upp vid riksdagsbehandlingen av ämnet.

Såsom framgår av ovan lämnade uppgifter har garantiramen på senare

år aldrig utnyttjats fullständigt.

I samband med fastställandet av garantiramen har frågan om en prioritering

av garantilånen icke aktualiserats. I annat sammanhang behandlades

däremot vid 1962 års riksdag motioner vari yrkades att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t skulle anhålla att all garantilånegivning erhölle samma

prioriterade ställning som långivning till bostadsproduktionen. I sitt utlåtande

(nr 17) över dessa motioner redogjorde bankoutskottet för de speciella

förhållanden som föranlett prioriteringen av bostadslånegivningen. Utskottet

yttrade, att det för åstadkommande av en effektiv kreditpolitik vore av

vikt att de sektorer där sådana speciella förhållanden gällde klart avgränsades

och inte vidgades genom att andra sektorer införlivades med dem. Vad

utskottet anfört godkändes av riksdagen.

Motionerna

Efter att inledningsvis ha lämnat upplysningar om regler och praxis

rörande industrigarantilånen konstaterar motionärerna, att kreditinstituten

på senare år till följd av en restriktiv ekonomisk politik nödgats till återhåll
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 19 år 1967

samhet vid sin utlåning och att detta förhållande gällt även garantilånen.

Svårigheterna att få garantilånemedgivande från bank anges som en bidragande

orsak till att garantilåneramen på sistone endast delvis utnyttjats.

Motionärerna finner starka skäl föreligga att ge de kreditändamål som skall

tillgodoses genom garantilånen samma förtur på lånemarknaden som tillämpas

för bostadsbyggandet.

Remissyttrandet

Bankofullmäktige anför i sitt yttrande över motionerna, att det i ett

ansträngt läge, då den ekonomiska politiken är inriktad på att bl. a. genom

kreditpolitiska åtgärder dämpa den totala efterfrågan, inte är möjligt att

genomföra alla av företagen planerade investeringsprojekt. Många låntagarkategorier

får därför finna sig i ett uppskov på längre eller kortare tid med

vissa investeringar. Fullmäktige säger sig inte ha uppfattat innebörden av

den statliga garantigivningen så, att den företagare som erhåller garanti

skall tillförsäkras krediten oavsett den förhandenvarande ekonomiska situationen

och med förtur framför andra lånesökande. Garantilånegivningen

syftar enligt fullmäktiges mening till att möjliggöra för företagare med

lovande projekt men utan bankmässiga säkerheter att effektivt konkurrera

med andra som disponerar sådana säkerheter.

Avslutningsvis erinrar fullmäktige om de svårigheter som uppstår om

man söker kombinera en med allmänna stabiliseringspolitiska målsättningar

arbetande kreditpolitik med prioritering av särskilda låntagargrupper. Fullmäktige

vill inte medverka till att det enligt deras mening välmotiverade

kreditstödet till hantverk och småindustri leder till införandet av nya prioriteringar

på kreditmarknaden.

Utskottet

Statlig kreditgaranti kan medges för flera olika låneändamål. Förevarande

motioner avser emellertid, fastän hemställan fått en mera generell utformning,

uppenbarligen endast de s. k. industrigarantilånen, som syftar till att

främja hemslöjd, hantverk och småindustri samt därmed jämförlig verksamhet

och för vilka kommerskollegium är beslutande instans.

Vid utformningen av detta kreditgarantisystem har en grundläggande

tanke varit, att i varje garantiärende investeringsprojektet skall bli föremål

för en rent företagsekonomisk bedömning från vederbörande kreditinstituts

sida. Som en allmän regel har sagts böra gälla, att företagaren bör ha insatt

eget kapital av rimlig storlek i sin rörelse. De angivna grundsatserna har

tagit sig uttryck i föreskriften att ansökan om kreditgaranti skall åtföljas av

förklaring från kreditinrättning att den är beredd att utbetala lånet om

garanti beviljas. I praktiken torde kreditinrättningens ekonomiska åtagande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 19 år 1967

5

nästan alltid vara större än garantibeloppet. Observeras bör att kreditgaranti

normalt inte beviljas i den mån sökanden disponerar säkerhet som kan

ligga till grund för kredit enligt vanliga bankmässiga principer.

Med hänsyn till vad som sålunda med avseende på industrigarantilånen

gäller om kreditprövning etc. får det anses naturligt att dessa lån även i

övrigt är underkastade gängse regler i fråga om krediter till näringslivet och

att de alltså bl. a. i förekommande fall kan drabbas av sådana kreditpolitiska

åtgärder i efterfrågedämpande syfte som det ekonomiska läget gör nödvändiga.

I vilken utsträckning det är den genomförda åtstramningen på kreditmarknaden

som har föranlett att kreditgarantiramarna på senare år inte

blivit fullt utnyttjade torde det inte finnas material för att med säkerhet

avgöra; sannolikt har emellertid denna omständighet medverkat. Något tillfyllestgörande

besked i detta hänseende erfordras dock inte i sammanhanget.

I enlighet med vad bankoutskottet uttalat har riksdagen flerfaldiga gånger

tagit avstånd från förslag om en mera vittgående prioritering inom kreditpolitiken

av vissa finansieringsbehov än den som för närvarande gäller.

Någon anledning att i fråga om industrigarantilånen göra avsteg från principen

att ytterligare prioritering bör undvikas föreligger enligt utskottets

mening icke.

Åberopande vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att motionerna 1: 435 och II: 546 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 april 1967

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Åke Larsson, Palm, Åkerlund,

Hilding, Lundin, Nils Theodor Larsson och Lundberg;

från andra kammaren; herrar Regnéll, Hagnell*, Berglund, Franzén i

Motala, Börjesson i Glömminge, Bengtsson i Landskrona*, Ekström i Iggesund

och Ullsten*.

Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.