Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt valutareglering jämte motioner i ämnet.

1967-04-11 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1967:26, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt valutareglering jämte motioner i ämnet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1967

1

Nr 26

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

fortsatt valutareglering jämte motioner i ämnet.

I en den 24 februari 1967 dagtecknad proposition, nr 45, vilken hänvisats

till bankoutskottet, har Kungl. Maj :t under åberopande av ett propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag

dels begärt riksdagens samtycke till förordnande om fortsatt valutareglering

i enlighet med vad föredragande departementschefen förordat;

dels velat inhämta riksdagens yttrande över ett vid propositionen fogat

förslag till förordning om fortsatt giltighet av valutaförordningen den 5

juni 1959 (nr 264).

Den tid för vilken förordnande om fortsatt valutareglering avses bli meddelat

och valutaförordningen äga fortsatt giltighet är den 1 juli 1967—den

30 juni 1968.

Förslaget till förordning har följande lydelse.

Förslag

till

Förordning

om fortsatt giltighet av valutaförordningen den 5 jimi 1959 (nr 264)

Härigenom förordnas, att valutaförordningen den 5 juni 1959, som enligt

förordning den 29 april 1966 (nr 127) gäller till och med den 30 juni 1967,

skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1968.

Beträffande motiven för vad som föreslagits i propositionen hänvisas till

densamma.

Till utskottet har även hänvisats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen

dels de likalydande motionerna nr 718 i första kammaren av herrar Gösta

Jacobsson m. fl. och nr 899 i andra kammaren av herrar Magnusson i Borås

m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t

1) som sin åsikt uttala, att tillräcklig motivering inte framförts för fortsatt

valutareglering av nuvarande omfattning,

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 8 samt. Nr 26

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1967

2) hemställa att de fördelar för stabiliseringspolitiken och de nackdelar

för svenska företag som den nuvarande regleringen kan anses medföra

måtte snarast redovisas, samt

3) hemställa, att omedelbar liberalisering måtte genomföras för finansiell

upplåning i utlandet för svenska företag som ämnar investera upplånat

kapital i Sverige;

dels de likalydande motionerna nr .719 i första kammaren av herrar Skärman

och Tistad och nr 898 i andra kammaren av herr Berglund in. fl, vari

hemställts, att riksdagen vid sin behandling av propositionen nr 45 måtte i

skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om åtgärder för en väsentlig uppmjukning

av de valutareglerande författningarna och deras tillämpning i syfte

att, efter särskild utredning, avveckla valutaregleringen.

Rörande de skäl som anförts till stöd för vad som yrkats i motionerna

får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna II: 899 och II: 898.

Motionerna

1 motionerna I: 718 och 11:899 hävdas att flertalet av de konjunkturella

skäl som tidigare anförts till stöd för valutaregleringens vidmakthållande

saknar giltighet i nuvarande ekonomiska läge. Även övriga motiveringar

därför ifrågasättes. Konjunkturläget anses snarast tala för eu kapitalimport.

Den fortgående internationaliseringen av svenska företags verksamhet säges

göra det naturligt att skapa möjligheter till en integrering av kreditmarknaderna

även vad avser svenska företags inhemska investeringar. Den

liberalisering av praxis som omnämnes i propositionen medger, antör motionärerna,

ingen realkapitalbildning i Sverige. En lättnad i restriktionerna

kring värdepappershandeln väntas ge ett förhållandevis blygsamt totalresultat,

varför rådande praxis därvidlag bör kunna omprövas tillika med

den svenska fondbörsens regler i fråga om utländska värdepapper. Enligt

motionärernas uppfattning skulle en vidgad liberalisering av kapitalrörelserna

inte ge ett så kraftigt utslag i betalningsbalansen som det vilket förorsakas

av de helt liberaliserade löpande betalningarna. Som ett alternativ

till en fullständig frigörelse av kapitalrörelserna nämnes möjligheten att i

förväg fastställa ett rimligt belopp för kapitalimport och därefter övervaka

denna kapitaltillförsel på samma sätt som övrig upplåning,

I motionerna I: 719 och II: 898 ifrågasättes lämpligheten av att vidmakthålla

en reglering som är vidsträckt i formen men tillämpas i rätt begränsad

omfattning. Prövningsförfarandet innebär, säger motionärerna, ofta ett

onödigt krångel, och osäkerheten om vilka kapitaltransaktioner som kommer

att tillåtas försvårar en långsiktig planering av finansieringsmöjlig
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1967

3

heterna. Det betecknas som naturligt att i en utveckling mot ökad internationell

handel mer än tidigare tillgodose näringslivets kreditbehov på den

internationella marknaden.

Utskottet

Den valutareglering som tillämpas är baserad på en fullmaktslag, valutalagen,

vilken ger Kungl. Maj :t möjlighet att utfärda vissa valutareglerande

bestämmelser. I fredstid får förordnande om valutareglering dock med visst

undantag meddelas endast efter det att riksdagen lämnat sitt medgivande.

Genom att giltighetstiden för ett sådant förordnande är begränsad till ett

år får riksdagen tillfälle att årligen ta ställning till frågan om valutaregleringens

fortbestånd. Även regleringsåtgärdernas närmare utformning, varom

stadgas i valutaförordningen, skall därvid underställas riksdagens prövning.

Grundförutsättningen för att valutareglering skall få påbjudas är att

så prövas erforderligt för uppnående av det mål som fastställts för riksbankens

penningpolitiska verksamhet eller eljest med hänsyn till rikets betalningsförhållanden

med utlandet. Ett väsentligt drag i den tillämpade

regleringen är att en betydande frihet lämnats åt riksbanken att i praxis

liberalisera dess tillämpning. Mera omfattande liberaliseringsåtgärder vidtogs

senast år 1964. I valutastyrelsens berättelse för år 1966 (BoU:s mem.

1967 nr 1, s. 58) meddelas vissa uppgifter om bestämmelser som gällt och

praxis som följts i fråga om valutaregleringen under året.

I propositionen föreslås att förnyat förordnande om valutareglering skall

få meddelas för ett år från kommande halvårsskifte, då nuvarande förordnande

utlöper. Såsom skäl för hemställan härom åberopar chefen för finansdepartementet,

att valutaregleringen till den del som den nu främst är i

funktion, nämligen i fråga om värdepappershandel över gränserna, utgör

ett väsentligt ekonomisk—politiskt instrument i den uppsättning av sådana

medel som står samhället till buds för att uppnå de allmänt omfattade målen

för den ekonomiska politiken. Departementschefen erinrar om att de

betalningar som träffas av den nu tillämpade valutaregleringen i huvudsak

är sådana som sammanhänger med värdepappershandeln.

De föreliggande två motionsparen överensstämmer däri att i båda fallen

en ytterligare liberalisering av valutaregleringen påyrkas. I motionerna

I: 718 och II: 899 begäres att en sådan liberalisering skall vidtagas omedelbart

och avse att skapa möjlighet till finansiell upplåning utomlands för

svenska företag som ämnar investera upplånat kapital i Sverige. Att döma

av motiveringen ligger ungefär samma önskemål bakom det i motionerna

I: 719 och II: 898 framförda önskemålet om åtgärder för en väsentlig uppmjukning

av de valutareglerande författningarna och deras tillämpning. En

avveckling av valutaregleringen bör enligt dessa motioner eftersträvas; dess
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1967

förinnan anses dock en särskild utredning vara erforderlig. I de förstnämnda

motionerna föreslås också att riksdagen av Kungl. Maj :t skall begära

en redovisning av den nuvarande valutaregleringens för- och nackdelar tiån

stabiliseringspolitisk synpunkt.

De kvarstående begränsningarna i valutarörelserna avser vissa typer av

kapitaltransaktioner, medan däremot i fråga om löpande betalningar en

fullständig liberalisering har genomförts. Det stöd som penningpolitiken

erhåller genom att kapitalinflödet från utlandet begränsas är enligt utskottets

uppfattning av väsentlig betydelse. I praxis åsyftas med regleringen i

första hand att undvika utlandsfinansiering av den inhemska produktionen.

En sådan strävan står i god överensstämmelse med den restriktiva

kreditpolitik som på senare tid tett sig nödvändig. När det gäller utrikesupplåning

för finansiering av investeringar i utlandet eller för att refinansiera

exportkredit brukar å andra sidan tillstånd ges. Likaså lämnas regelmässigt

tillstånd för utlandsägda företags upplåning hos moderbolagen.

Motionärernas synpunkter på behovet att främja en ökad internationalisering

av näringslivet synes alltså i praktiken vara väl tillgodosedda.

Utskottet vill ytterligare framhålla, att riksbanken enligt valutaförordningen

äger en allmän befogenhet att medge befrielse från eller lindring i

de skyldigheter som stadgas genom förordningen. Det nuvarande regelsystemet

kännetecknas sålunda av en betydande smidighet, och en förändring

av det utgör icke någon nödvändig förutsättning för en ytterligare liberalisering

av valutapolitiken.

Av vad här sagts framgår att utskottet har en annan och mera positiv

syn på valutaregleringens såväl utformning som praktiska funktion än den

som kommer till uttryck i motionerna. Utskottet tillstyrker att riksdagen

ger sitt samtycke till fortsatt valutareglering och är inte berett att förorda

vare sig en omedelbar uppmjukning av regleringen eller en utredning med

sikte på en framtida avveckling. Någon särskild redovisning av regleringens

för- och nackdelar utöver den som ges i samband med den fortlöpande

rapporteringen om den ekonomiska utvecklingen i stort anser utskottet icke

heller vara erforderlig.

Mot det vid propositionen fogade författningsförslaget har utskottet ingen

erinran.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet,

att riksdagen måtte

A. 1) samtycka till förordnande om fortsatt valutareglering

i enlighet med vad som förordats i propositionen nr

45, och

2) vad beträffar det genom propositionen framlagda förslaget

till förordning i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin

mening ge till känna vad utskottet ovan anfört;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1967

5

B. besluta att motionerna 1:718 och 11:899 icke skall

föranleda någon riksdagens åtgärd;

C. besluta att motionerna 1:719 och 11:898 icke skall

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 april 1967

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Åke Larsson, Palm, Åkerlund,

Hilding, Lundin, Nils Theodor Larsson och Lundberg;

från andra kammaren: herr Regnéll, fru Renström-Ingenäs, herrar

Berglund, Franzén i Motala, Börjesson i Glömminge*, Larsson i Umeå,

Ekström i Iggesund och Fridolfsson i Rödeby.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

1. av herrar Åkerlund, Lundberg och Regnéll, vilka ansett

dels att det avsnitt på s. 4 i utskottets yttrande som börjar med orden

»De kvarstående begränsningarna» och slutar med orden »har utskottet

ingen erinran» bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

»Utskottet kan helt ansluta sig till den i motionerna I: 718 och II: 899

framförda åsikten, att tillräcklig motivering inte framförts för en fortsatt

valutareglering av nuvarande omfattning. Den liberalisering av regleringens

tillämpning som skett inte minst på grundval av internationella överenskommelser

har medfört att största delen av betalningsströmmarna över

gränserna har fritagits från inskränkningar. Restriktiviteten är koncentrerad

till den internationella värdepappershandeln och till upplåning och

utlåning av kapital i utlandet. De ogynnsamma verkningarna härav drabbar

särskilt svenska företag med internationell inriktning, vilka till skillnad

från sina utländska konkurrenter saknar möjlighet att fritt anskaffa

kapital på utländska marknader. Ett upphävande av restriktionerna på

dessa områden skulle totalt sett inte medföra några omvälvande konsekvenser

men skulle däremot få stor betydelse för den kategori av företag

som här berörts och för hela det svenska näringslivets möjlighet till utveckling

i takt med den snabbt pågående internationaliseringen av det utländska

näringslivet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1967

De stabiliseringspolitiska verkningar som förespråkarna för valutaregleringen

vill uppnå med denna kan enligt utskottets uppfattning åstadkommas

med andra, lämpligare medel. I dagens läge kan, såsom framhålles i

motionerna 1:718 och 11:899, den konjunkturdämpande effekten av valutaregleringen

inte vara särskilt eftersträvansvärd. Regleringens bibehållande

synes alltså snarast försvåra en smidig konjunkturpolitik. I en väsentligt

ändrad ekonomisk-politislc situation kvarstår efter dess upphävande

alltid möjligheten att tillgripa gällande fullmaktslagstiftning. Med hänsyn

till vad här sagts vill utskottet föreslå, att riksdagen avslår Kungl.

Maj :ts begäran om samtycke till fortsatt valutareglering. Med detta ställningstagande

bortfaller förutsättningarna för det av Kungl. Maj :t begärda

yttrandet över det i propositionen framlagda författningsförslaget; Kungl.

Maj :ts förslag i denna del bör alltså icke föranleda någon riksdagens åtgärd.

Likaså bortfaller förutsättningarna för de åtgärder som utöver en

omedelbar liberalisering av valutaregleringen föreslagits i motionerna I: 718

och II: 899 samt I: 719 och II: 898.»

dels att utskottet under A. och B. bort hemställa,

»att riksdagen måtte

A. 1) avslå propositionen nr 45 i vad den avser begäran

om riksdagens samtycke till förordnande om fortsatt valutareglering,

och

2) besluta att propositionen i vad den avser inhämtande

av yttrande över vid densamma fogat förslag till förordning

icke skall föranleda någon riksdagens åtgärd;

B. besluta att motionerna I: 718 och 11:899 skall anses

besvarade med vad utskottet ovan anfört».

2. av herrar Hilding, Berglund och Larsson i Umeå, vilka ansett

dels att det avsnitt på s. 4 i utskottets yttrande som börjar med orden

»De kvarstående begränsningarna» och slutar med orden »icke heller vara

erforderlig» bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

»Utskottet kan för sin del ansluta sig till de synpunkter och förslag som

framföres i motionerna I: 719 och II: 898. De inskränkningar i valutarörelserna

som numera upprätthålls torde fylla en högst begränsad funktion och

ha ringa ekonomisk-politisk effekt. Med hänsyn härtill och till önskvärdheten

att ytterligare underlätta internationella ekonomiska förbindelser bör

en avveckling av regleringen eftersträvas.

Ett fullständigt slopande av valutaregleringen torde böra föregås av en

utredning som belyser de problem som en sådan åtgärd skulle kunna föranleda.

Utskottet vill emellertid understryka att även inom ramen för en bibehållen

valutareglering en fortsatt liberalisering ter sig betydelsefull. Att

författningarna medger en strängare valutareglering än som förekommer i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 26 år 1967

7

praktiken är nämligen för företagen förenat med avsevärda nackdelar, bl. a.

så till vida att osäkerheten om vilka kapitaltransaktioner över gränserna

som kommer att tillåtas uppenbart försvårar en långsiktig planering av

finansieringsmöjligheterna. Oavsett den här förordade utredningen bör

alltså en väsentlig uppmjukning och förenkling av valutaregleringen utan

dröjsmål kunna genomföras.»

dels att utskottet under C. bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till motionerna I: 719 och II: 898

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om åtgärder

för en väsentlig uppmjukning av de valutaregi er ande åtgärderna

och deras tillämpning i syfte att, efter särskild

utredning, avveckla valutaregleringen».

MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670029

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1967:157 Skrivelse till styrelsen för riksdagsbiblioteket angående verkställd granskning av riksdagsbibliotekets styrelse och förvaltning. a1 i texten