Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om begränsning av valutatilldelningen för utrikes resor.

1967-04-11 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1967:27, Utlåtande i anledning av motioner om begränsning av valutatilldelningen för utrikes resor.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1967

1

Nr 27

Utlåtande i anledning av motioner om begränsning av valutatilldelningen

för utrikes resor.

I de till bankoutskottet hänvisade likalydande motionerna nr 230 i första

kammaren av herr Ferdinand Nilsson m. fl. och nr 290 i andra kammaren aA''

herr Jonasson m. fl. har yrkats, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t hemställa om utredning avseende åtgärder för alt dämpa det för

s\renskt näringsliv förödande utflöde av A^aluta som \Tårt lands negati\?a turistresebalans

innebär ävensom att därvid måtte omprövas dels möjligheten

att genom a\7gift på rese\raluta beskatta också konsumtionen utomlands i

likhet med vad som gäller inom landet, dels även möjligheten att minska

det inhemska utflödet av resevaluta genom begränsning av valutatilldelning

från nuvarande generellt högst 6 000 kr. till förslagSAis 1 500 kr. exklusive

direkta resekostnader och under bibehållande a\T nuA^arande bestämmelse

om eventuellt högre belopp efter särskild prövning.

Beträffande motiveringen för denna hemställan hänvisas, i den mån redogörelse

därför icke lämnas i det följande, till motionen I: 230.

Motionerna

I motionerna lämnas vissa — i sina detaljer icke helt korrekta — uppgifter

om utvecklingen av kostnaderna för svenska turisters utlandsresor och

intäkterna av utländska turisters resor i Sverige samt den s. k. turistbalansen,

som uppkommer genom saldering av dessa poster. Den negativa utvecklingen

av turistbalansen leder motionärerna till slutsatsen att statsmakterna

i Sverige tillämpar en alltför liberal hållning gentemot konsumtion

i form av utlandsresor. Även Sverige erbjuder, framhåller de, goda förutsättningar

för hälsovård och rekreation. »Allmänt prat om påstådda internationella

förpliktelser» lär enligt motionärerna icke förbinda A-årt land att

låta den av utlandsresorna förorsakade valutautströmningen fortgå. I sammanhanget

jämföres med kostnaderna för svensk humanitär verksamhet i

u-länderna. Motionärerna påpekar även att kostnaderna för en utlandsresa

till stor del avser konsumtion som är undandragen svensk Araruskatt.

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 8 samt. Nr 27

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1967

Turistresornas betydelse för bytesbalansen

Den svenska bytesbalansen bär under de senaste åren uppvisat avsevärda

underskott. Enligt en beräkning som innefattar även i statistiken icke redovisade

löpande betalningar (»bytesbalans II») uppvisade bytesbalansen för

år 1963 ett överskott av 245 milj. kr. och för år 1964 ett överskott av 318

milj. kr., medan däremot år 1965 uppkom ett underskott av 1 061 milj. kr.

Enligt prognoser för åren 1966 och 1967 blir underskottet i bytesbalansen

för båda åren 850 milj. kr.

I bytesbalansen ingår bl. a. turistnettot, som regelmässigt är negativt. Kostnaderna

för svenska turisters uppehälle utomlands är alltså större än intäkterna

från utländska turisters utgifter i Sverige. Betalningarna för turisters

uppehållskostnader var åren 1963—1966 till utlandet resp. 760, 874, 1 072

och 1 253 milj. kr. och till Sverige resp. 392, 458, 485 och 512 milj. kr. Turistnettot

blev sålunda för dessa år resp. — 368, — 416, — 587 och — 741 milj.

kr. Enligt prognos för 1967 beräknas turistnettot för detta år bli — 875

milj. kr.

Gällande bestämmelser om tilldelning av resevaluta

Valutaregleringen administreras av riksbanken. Valutabankerna, d. v. s.

banker som av riksbanken erhållit tillstånd att driva handel med utländsk

valuta och i övrigt biträda med regleringen, har i stor utsträckning bemyndigats

att i enlighet med givna direktiv pröva och avgöra ärenden som eljest

skulle ankomma på riksbanken. Utom valutabankerna är ett antal resebyråoch

trafikföretag av riksbanken auktoriserade försäljningsställen för resevaluta.

Beträffande utförsel av valutor gäller bl. a., att resande till utlandet må

utan särskilt tillstånd utföra resevaluta till ett värde av högst 6 000 kr.

Därest resande till utlandet önskar medföra resevaluta därutöver skall för

den del som överstiger nyssnämnda belopp skriftlig ansökan göras till valutabanken

eller annat försäljningsställe för resevaluta med användande av

särskild blankett (inköpsanmälan). Ett exemplar av denna anmälan försett

med försäljningsställets påteckning gäller som utförseltillstånd.

Internationella förpliktelser på valutaområdet

Sverige är sedan år 1951 anslutet till Internationella valutafonden. Enligt

sin stadga (se prop. 1950: 89) har denna till syfte bl. a. att främja det internationella

samarbetet i valutafrågor, att underlätta den internationella handelns

utvidgning och harmoniska utveckling, att verka för stabila växelkurser

och att medverka till upprättande av ett multilateralt betalningssystem

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1967

3

för löpande transaktioner mellan medlemmarna och till upphävande av valutarestriktioner,

vilka hindrar den internationella handelns utveckling. Genom

tillgång till fondens resurser skall medlemmarna kunna rätta till rubbningar

i sina betalningsbalanser utan att tillgripa åtgärder som är skadliga

för det nationella eller internationella välståndet.

Enligt art. VIII § 2 a) i fondens stadga må, med förbehåll dels för en i

detta sammanhang icke aktuell situation, då knapphet råder i fondens innehav

av en viss valuta, dels för förhållanden under en övergångsperiod efter

andra världskriget, ingen medlem utan fondens samtycke införa restriktioner

beträffande betalningar och överföringar avseende löpande internationella

transaktioner. Med betalningar för löpande transaktioner förstås, enligt

art. XIX i), betalningar som icke avser kapitaltransaktioner. Häri innefattas

utan begränsning bl. a. alla betalningar i samband med utrikeshandel och

andra löpande transaktioner inklusive tjänster (sålunda bl. a. utgifter i samband

med utlandsresor).

Sverige är vidare sedan år 1961 anslutet till Organisationen för ekonomiskt

samarbete och utveckling (OECD), som då trädde i stället för Organisationen

för europeiskt ekonomiskt samarbete (OEEC). Enligt konventionen

angående OECD (se prop. 1961: 127) skall medlemmarna bl. a. söka minska

eller avskaffa återstående hinder för utbyte av varor och tjänster och för

löpande betalningar samt söka bibehålla och utsträcka liberaliseringen av

kapitalrörelser. OEEC:s bestämmelser om liberalisering av bl. a. löpande

transaktioner har överförts till OECD och därefter delvis utvecklats vidare.

Liberalisering av löpande osynliga transaktioner innebär enligt de grundsatser

som antogs redan av OEEC att alla slags restriktioner skall avskaffas,

så att invånarna i olika medlemsstater i stort sett är lika fria att genomföra

affärstransaktioner sinsemellan som en stats invånare har inom landet. De

restriktioner mot vilka organisationen vänder sig är inte bara sådana som

avser valutarörelser över gränserna utan också sådana som avser de transaktioner

som ligger till grund för valutarörelserna. Sedan 1951 används som

instrument för liberaliseringen en »liberaliseringskod», som i författningsform

uttrycker vad medlemmarna härvidlag har enats om. Undantag från

den överenskomna liberaliseringen får ske endast i erkända nödsituationer

och enligt preciserade regler. I gällande liberaliseringskod fastslås uttryckligen,

att bland löpande osynliga transaktioner ingår affärsresor, turistresor

och resor som företas av familje-, hälso- eller utbildningsskäl. För turistresor

skall ett minimibelopp av 700 dollar per person och resa automatiskt

medges och därjämte tilläggsbelopp i den mån behov därav kan styrkas.

Sedan 1955 gäller att liberalisering av alla löpande osynliga transaktioner

är obligatorisk. Reservationer får dock göras när och i den mån som området

för den föreskrivna liberaliseringen utökas. Sverige har icke anmält

några sådana reservationer av betydelse i detta sammanhang. I fråga om

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1967

undantag gäller vidare, att en medlem får återkalla liberaliseringsåtgärder,

som förorsakar allvarliga ekonomiska störningar inom ifrågavarande stat,

och att en medlem vidare temporärt får upphäva tillämpningen av liberaliseringsåtgärder

om dess totala betalningsbalans utvecklas ogynnsamt med en

hastighet och under omständigheter, inberäknat de monetära reservernas

tillstånd, som den anser allvarliga. Om sistnämnda undantagsbestämmelse

åberopas skall emellertid medlemmen redan inom tolv månader ha satt en

avsevärd del av liberaliseringsåtgärderna i kraft igen, däribland dem som

hänför sig till turismen, och inom aderton månader åter uppfylla alla sina

förpliktelser.

Interpellationer rörande motionernas ämne år 1966

Den i motionerna väckta frågan var under 1966 två gånger föremål för

uppmärksamhet inom riksdagen i samband med interpellationer. Chefen för

finansdepartementet, statsrådet Sträng, besvarade den 29 mars 1966 i andra

kammaren (prot. nr 14 s. 12) en av herr Hermansson (k) gjord interpellation,

som gällde huruvida departementschefen förberedde något initiativ för

en strängare tillämpning av valutaregleringen, och den 28 april 1966 i första

kammaren (prot. nr 20 s. 118) en av herr Ferdinand Nilsson (ep) gjord interpellation,

som gällde huruvida departementschefen vid övervägandet av

eventuella nya skatteförslag avsåge att särskilt pröva möjligheterna att beskatta

lyxresor till utlandet. I båda interpellationssvaren hänvisades till Sveriges

internationella förpliktelser enligt stadgan för Internationella valutafonden

och enligt OECD:s liberaliseringskod, vilka förklarades hindra restriktioner

i fråga om turistutgifter, däribland också en särskild beskattning

av utlandsresor. Beträffande begreppet »lyxresor» påpekades i det senare

svaret svårigheten att definiera begreppet lyx och det generaliserande i att

beteckna nöjesresor till utlandet som mera lyxbetonade än nöjesresor inom

landet. I debatten vid det förra tillfället framhöll statsrådet att det svenska

valutaläget, även om det tedde sig oroande och måste förbättras, inte vore

sådant, att Sverige kunde gå till de internationella organisationerna och uttala

att det icke kunde fullgöra de åtagna förpliktelserna.

Utskottet

Resande till utlandet får för närvarande utan särskilt tillstånd utföra resevaluta

till ett värde av högst 6 000 kr. Detta belopp utgör emellertid blott en

kontrollgräns. Även därutöver får utförsel av resevaluta ske, i den mån resenären

i ansökan till försäljningsställe för sådan valuta styrker behovet därav.

I princip tillämpas alltså inte några begränsningar i fråga om tilldelning

av valuta för utlandsresor. Detta system kritiseras av motionärerna, som an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 27 år 1967

o

ser att restriktiva ingrepp mot lyxbetonade utlandsresor bör övervägas med

hänsyn till reseutgifternas ogynnsamma inverkan på bytesbalansen.

Av den redogörelse som lämnats ovan framgår att restriktioner av det slag

som efterlyses i motionerna inte är förenliga med Sveriges ställning som

medlem i Internationella valutafonden och OECD. Visserligen har bytesbalansen,

bl. a. till följd av utflödet av turistvaluta, under de senaste åren

uppvisat ett icke obetydligt underskott. Såsom chefen för finansdepartementet

framhållit, när den nu aktuella frågan tidigare dryftats i riksdagen, är

det svenska valutaläget likväl inte sådant att det inför Internationella valutafonden

och OECD kan åberopas som grund för undantag från den förpliktelse

att fritt tillåta löpande betalningar, bl. a. för turiständamål, som

Sverige har åtagit sig. Det torde i detta sammanhang vara till fyllest att erinra

om att valutatillgångarna under de båda senaste åren trots den negativa

bytesbalansen har förändrats i positiv riktning.

Utskottet konstaterar sålunda, att någon utredning om begränsning av

valutatilldelningen för reseändamål och om avgiftsbeläggning av resevaluta

icke synes kunna ifrågakomma. Den väg som härutöver står till buds om

man i enlighet med motionärernas intentioner vill söka dämpa utflödet av

resevaluta torde vara att genom propaganda och annorledes söka stimulera

turismen inom Sverige. Utskottet finner emellertid icke skäl att föreslå

någon utredning i detta avseende.

Åberopande vad ovan sagts hemställer utskottet,

att motionerna I: 230 och II: 290 icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 april 1967

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Åke Larsson, Palm, Åkerlund,

Hilding, Lundin, Nils Theodor Larsson och Lundberg;

från andra kammaren: herr Regnéll, fru Renström-Ingenäs, herrar

Berglund, Franzén i Motala, Börjesson i Glömminge*, Larsson i Umeå, Ekström

i Iggesund och Fridolfsson i Rödeby.

* Ej närvarande vid justeringen.

ESSELTE AB. STHLM 67

714707

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.