Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om förslag till geografisk avgränsning av nämnda stödområde.

1967-05-09 · 32 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 31 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1967:30, Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om förslag till geografisk avgränsning av nämnda stödområde.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1967

1

Nr 30

Utlåtande i anledning av motioner angående riktlinjerna för lokaliseringspolitiken,

m. in.

Bankoutskottet har i ett sammanhang behandlat ett antal till utskottet

hänvisade motioner avseende riktlinjerna för lokaliseringspolitiken och

speciella lokaliseringspolitiska åtgärder.

En utvidgning i olika hänseenden av det lokaliseringspolitiska stöd som

nu utgår påyrkas i vissa av dessa motioner.

Frågan om statliga kreditgarantier i lokaliseringspolitiskt syfte upptas

i de likalydande motionerna 1:595 av herr Bengtson och 11:547 av herr

Hedlund in. fl., vari hemställes att riksdagen skall besluta att sådana garantier

må medges för budgetåret 1967/68 intill ett belopp av 100 000 000 kronor.

Frågan om kombination av å ena sidan lokaliseringsstöd, å andra sidan

statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri behandlas i

dels de likalydande motionerna I: 208 av herrar Erik Olsson och Hedström

och 11:266 av herr Lundmark in. fl., vari hemställes, att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om ändring av kungl. kungörelserna

nr 327/1960 och nr 102/1965 med innebörd att lokaliseringsstöd till visst

företag enligt kungl. kungörelsen nr 101/1965 icke utesluter möjligheten att

senare erhålla lån enligt förstnämnda kungörelse;

dels motionen II: 773 av herr Öhvall m. fl., vari hemställes, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om ändring av nu gällande bestämmelser,

så att lokaliseringslån och garantilån kan utgå i vissa fall samtidigt

för ett och samma investeringsprojekt.

Lokaliseringsstödets geografiska avgränsning behandlas i

dels de likalydande motionerna 1:207 av herr Nils Theodor Larsson och

II: 259 av herr Börjesson i Glömminge, vari hemställes, att riksdagen måtte

medge, att det statliga ekonomiska företagsstödet i lokaliseringspolitiskt

syfte må inriktas på de sysselsättningssvaga områdena i östra Götaland enligt

samma grunder som fastställts för norra stödområdet, samt att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsamt framläggande

av förslag till geografisk avgränsning för nämnda stödområde;

dels motionen I: 341 av herr Svanström, vari hemställes, att riksdagen

måtte besluta att i anslutning till behandling av frågan om fortsatt lokali1

-— Bihang till riksdagens protokoll 1967. 8 saml. Nr 30

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1967

seringsstöd uttala att Kalmar län och Gotlands län skall jämställas med det

norra stödområdet;

dels ock motionen II: 551 av herr Nyberg m.fl, vari hemställes, att riksdagen

måtte uttala att ett stödområde för den lokaliseringspolitiska verksamheten

skall inrättas för östra och sydöstra Götaland efter samma grunder

som fastställts för det norra stödområdet, samt att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla om förslag till geografisk avgränsning av nämnda

stödområde.

I motionerna I: 595 och II: 547 hänvisas beträffande motiveringen till de

av samma motionärer väckta likalydande motionerna 1: 398 och II: 507, vari

hemställes om ökad medelsanvisning till bl. a. lokaliseringsbidrag. Dessa

motioner har remitterats till statsutskottet. Samtliga ovan nämnda likalydande

motioners text är tryckt i andra kammarens motionsserie.

Lokaliseringspolitiska frågor avseende speciella regioner behandlas även i

dels de likalydande motionerna I: 608 av herr IVikberg och II: 753 av

herrar Larsson i Norderön och Jönsson i Ingemarsgården, vari hemställes,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära en skyndsam översyn

av lokaliseringspolitiken i syfte att avsevärt höja effekten av de statliga

stödåtgärderna i Norrlands inland i enlighet med vad i motionerna anförts;

dels de likalydande motionerna I: 429 av herr Axel Andersson och II: 549

av herr Jönsson i Ingemarsgården, vari hemställes, att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning om de problem och behov som

karakteriserar Ådalen med syfte att framlägga förslag till åtgärder för att

trygga sysselsättningen därstädes på längre sikt.

Vad gäller den fullständiga texten till de nu nämnda motionerna hänvisas

till motionerna II: 753 och I: 429.

Bland de utredningsönskemål som i övrigt framföres avser somliga glesbygdernas

problem. Detta ämne behandlas i

dels de likalydande motionerna 1: 434 av herr Per Jacobsson m. fl. och

II: 545 av herr Gustafsson i Skellefteå m.fl., vari hemställes, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning och förslag angående

olika åtgärder syftande till en förbättring av förhållandena på glesbygden

särskilt med hänsyn till inlandets förhållanden, varvid särskilt bör

övervägas

a) statsbidrag till glesbygdskommuner som ordnar kollektiva transportmedel

till områden där uttunningen av befolkningen redan gått så långt att

de helt och hållet saknar kollektiva trafikmedel,

b) en höjning av maximigränsen för statsbidrag till bnsslinjerna i glesbygderna,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1967

3

c) taxemässig samtrafik mellan SJ och bussföretagen såväl i fråga om

person- som godsbefordran,

d) ett särskilt servicestöd till ett antal tätorter i inlandet för att möjliggöra

för dessa orter att trots utflyttningen erbjuda en godtagbar service til!

den kvarboende befolkningen;

dels de likalydande motionerna 1:593 av herr Torsten Andersson m.ft.

och II: 760 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl., vari hemställes, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam parlamentarisk

utredning om åtgärder i syfte att främja upprätthållande av livskraftiga

serviceorter i glesbygderna;

dels ock de likalydande motionerna 1: 598 av herr Isacson och fröken

Stenberg och II: 765 av herr Petersson m. fl., vari hemställes, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att Kungl. Maj :t måtte låta

skyndsamt utreda och för riksdagen framlägga förslag om vilka åtgärder

som bör vidtagas för att befolkningen i landets glesbygder skall på ett rättvist

sätt få del av det stigande välståndet och erbjudas en tillfredsställande

social och kulturell service.

En närbesläktad fråga behandlas i de likalydande motionerna I: 609 av

herrar Wikberg och Fälldin och II: 754 av herr Larsson i Norderön m. fl.

vari hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om

skyndsam utredning om åtgärder, som kan främja upprätthållande av en

effektiv varudistribution på landsbygden.

Utredningar av annat slag föreslås i de likalydande motionerna 1:166

av herr Högström m. fl. och II: 209 av herr Sundelin m. fl., vari hemställes,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära en skyndsam utredning

av de frågor, som sammanhänger med den nu pågående befolkningsomflyttningen

i landet,

samt i de likalydande motionerna 1:602 av herrar Johan Olsson och

Harald Pettersson och II: 770 av herrar Sundkvist och Dahlgren, vari hemställes,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära en allsidig

utredning av samspelet mellan en aktiverad regional planering och den samhällsekonomiska

målsättningen främst i syfte att anvisa vägar för en differentierad

ekonomisk politik med beaktande av lokala utvecklingstendenser.

Vad gäller den fullständiga texten hänvisas beträffande den senast nämnda

gruppen av motioner till motionerna II: 545, II: 760, II: 765, II: 754, I: 166

och II: 770.

Utskottet har inhämtat remissyttranden över motionerna 1: 208 och II: 266

samt II: 773 från kommerskollegium och arbetsmarknadsstyrelsen samt

över motionerna 1:429 och 11:549 från arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyr

relsen i Västernorrlands län, Landsorganisationen i Sverige och Sveriges

industriförbund.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1967

Gällande bestämmelser och organisation för det statliga lokaliseringsstödet
Riktlinjer

för en aktiv lokaliseringspolitik in. in. antogs av 1964 års riksdag

(prop. 185, BoU 48, rskr. 408). I syfte att främja en för samhällsutvecklingen

gynnsam lokalisering av näringslivet skall under fem är från och med

budgetåret 1965/66 äga rum en försöksverksamhet, innefattande bl. a. statliga

lokaliseringslån och lokaliseringsbidrag till industrin och turistnäringen.

Detta ekonomiska stöd är avsett att stimulera till etablering och utbyggnad

av företag i orter och områden där så synes önskvärt från samhällelig synpunkt.

Stödåtgärderna inriktas i första hand på det s. 1c. norra stödområdet,

omfattande Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län

ävensom vissa särskilt angivna kommunblock i Gävleborgs, Kopparbergs,

Värmlands, Älvsborgs samt Göteborgs och Bohus län. I övriga delar av landet

kan lokaliseringsstöd utgå i särskilda fall, såsom när avsevärda sysselsättningssvårigheter

förutses eller uppkommit till följd av industrinedläggning

i samband med omfattande branschrationalisering eller av liknande

orsak eller när speciella skäl talar för att en industriort med ensidigt näringsliv

bör tillföras ytterligare industriföretag.

Gällande bestämmelser om statligt lokaliseringsstöd återfinnes i en av

Ivungl. Maj :t den 23 april 1965 utfärdad kungörelse (SFS nr 101). Någon

närmare redogörelse för dessa bestämmelser torde icke erfordras i detta

sammanhang.

Ärenden rörande lokaliseringsstöd avgörs av arbetsmarknadsstyrelsen

eller i vissa fall av Kungl. Maj :t. Bland sist åsyftade fall märks de då stödet

är avsett för andra delar av landet än de län och länsdelar som angivits ovan.

I samband med utbyggnaden av lokaliseringsverksamheten har vissa nya

organ tillkommit för att bl. a. förstärka planeringsresurserna på olika nivåer

och verka för ökad samordning av insatserna. I varje län har inrättats ett

planeringsråd med uppgift att som rådgivande instans deltaga i länsstyrelsens

behandling av viktigare ärenden rörande bl. a. samhällsplanering och

näringslivets lokalisering (se vidare BoU:s uti. 1966 nr 9). Inom Kungl.

Maj :ts kansli har inrättats ett organ, lokaliseringsberedningen, för samråd

i frågor rörande samhällsplanering och lokaliseringsverksamhet. Till beredningen,

vari ingår företrädare för berörda departement och myndigheter

samt näringslivets organisationer, har knutits en expertgrupp med uppgift

att bl. a. biträda vid uppläggning av regional utredningsverksamhet, särskilt

i fråga om utredningsuppgifternas fördelning samt metodologislc samordning

och utveckling. Enligt det program som uppgjorts för utredningsverksamheten

hör undersökningar av glesbygdsproblemen till dem som skall

tillmätas särskild prioritet.

Inom inrikesdepartementet sker beredning av lokaliseringsärenden vid

en speciell enhet. Inom arbetsmarknadsstyrelsen finns en särskild lokali
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1967

5

scringsbyrå. Länsstyrelsernas resurser för utrednings- och planeringsverksamhet

har förstärkts i samband med det lolcaliseringspolitiska stödets införande.

Verksamheten bedrivs tills vidare inom landskansliet utan anknytning

till viss sektion. Den främste av de för ändamålet avsedda befattningshavarna

är i sju län, däribland de fyra nordligaste länen i norra stödområdet,

en planeringsdirektör, i övriga län en byrådirektör. Medel har anvisats

även för anlitande av särskilda sakkunniga och experter.

Medelsramen för det lokaliseringspolitiska stödet under den för försöksverksamhet

anslagna femårsperioden har angivits till 800 milj. kr., varav

300 milj. kr. till investeringsbidrag och 500 milj. kr. till lån. För vart och

ett av budgetåren 1965/66—1967/68 har beslutats om resp. föreslagits anslag

motsvarande en femtedel av de nämnda beloppen. Riksdagen har em*llertid

för de båda förstnämnda budgetåren bemyndigat Kungl, Maj :t att bevilja

lokaliseringsstöd med högre belopp än som anvisats under anslagen.

På grundval av detta bemyndigande har anslagsramen vad beträffar lokaliseringslån

överskridits i betydande utsträckning under budgetåret 1965/66

(anslagsram 100 milj. kr., beviljade lån 138,9 milj. kr.). I statsverkspropositionen

år 1967 (bil. 13, s. 91) förutses motsvarande utveckling under innevarande

budgetår.

Uppgifter rörande frågor som behandlas i motionerna

Kreditgarantiram för lokaliseringspolitiska ändamål

Kommittén för näringslivets lokalisering föreslog i sitt betänkande att

tyngdpunkten i det statliga ekonomiska företagsstödet skulle ligga på kreditgarantier.

I lokaliseringspropositionen 1964 underströks, att stödet borde

utformas så att det kunde väntas få största möjliga stimulerande effekt, att

det inte borde splittras på alltför många likartade stödformer samt att stödsystemet

i möjligaste män borde kunna fungera oberoende av allmänna konjunkturer

och läget på kapitalmarknaden. Med hänsyn härtill föreslogs att

det ekonomiska stödet i stället skulle utgöras av direkta statliga bidrag och

lån.

Vid riksdagsbehandlingen av ärendet framlades likväl i olika motioner

förslag om kreditgarantier. Enligt vissa motionärer borde staten tillhandahålla

sådana garantier i stället för direkta statliga lån och sålunda avstå

från att inrätta den lånefond för lokaliseringsändamål som föreslagits. I

andra motioner begärdes att en kreditgarantiram på 50 milj. kr. per budgetår

skulle anvisas utöver de i propositionen föreslagna stödformerna.

Bankoutskottet fann i likhet med chefen för inrikesdepartementet att vid

en jämförelse mellan ekonomiskt stöd i form av direkta statliga lån och

sådant stöd i form av kreditgarantier det förra systemet vore att föredraga.

Icke heller ville utskottet tillstyrka införandet av ett kreditgarantisystem

såsom komplettering av det kreditstöd som utgick i form av direkta statliga

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1967

lån. Bortsett från de invändningar som kunde riktas mot utvidgningen av

den ekonomiska ramen fann utskottet en uppdelning av det statliga stödet

på tre olika stödformer olämplig. Riksdagen följde utskottet och avslog

reservationer till förmån för de olika motionsförslagen.

Även vid 1965 års riksdag väcktes motioner om kreditgarantier i lokaliseringspolitiskt

syfte. De olika förslagen motsvarade dem som ovan redovisats.

Såväl bankoutskottet som riksdagen tog ställning på samma sätt som

föregående år. Förslag om komplettering av lokaliseringsstödet med kreditgarantier

upp till ett belopp av 50 milj. kr. för ett budgetår återkom vid

1986 års riksdag med enahanda resultat.

Kombination av lokaliseringsstöd samt statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk

och småindustri

Gällande bestämmelser och tidigare behandling av frågan

Med instämmande i vad som anförts i propositionen 1964:85 uttalade

bankoutskottet (uti. 1964:48), att det lokaliseringspolitiska stödet i fortsättningen

borde koncentreras till vissa i propositionen angivna stödformer.

Det statliga kreditstöd som administreras av kommerskollegium och

företagareföreningarna borde främst utgöra ett komplement till den ordinarie

kreditgivningen på den allmänna kreditmarknaden. Utskottet avstyrkte

därför ett motionsledes väckt förslag om att samma företag skulle kunna

erhålla såväl lokaliseringspolitiskt stöd som stöd genom företagareförening.

Berörda organ borde i nära samverkan lösa uppkommande gränsdragningsproblem.

Utskottet, vars utlåtande i denna de! godkändes av riksdagen, betonade

dock att en lokaliseringspolitisk inriktning av ett låneärende givetvis

icke skulle utesluta detta från stöd genom företagareförening.

I statsverkspropositionen år 1965 (bil. 12, s. 37) anförde chefen för handelsdepartementet

beträffande kreditgivningen genom kommerskollegium

och företagareföreningarna, att avsikten vore att denna i fortsättningen inte

primärt skulle tjäna något lokaliseringssyfte utan mera renodlat få karaktären

av ett företagsekonomiskt betingat stöd åt framför allt de mindre företag

som har behov av ett särskilt kreditstöd utöver de lån som lämnas mot

bankmässig säkerhet. Det ansågs sannolikt att i praktiken framdeles huvuddelen

av kommerskollegiets garantiverksamhet komme att avse de delar av

riket som faller utanför norra stödområdet. Även om i sistnämnda område

företagsstödet i åtskilliga fall komme att grundas på lokaliseringspolitiska

överväganden och därför utgå i form av statligt lokaliseringsstöd, funnes

dock inom området en betydande företagsamhet som borde kunna komma

i åtnjutande av ett enbart företagsekonomiskt betingat stöd. I sådana fall

borde kommerskollegium vara oförhindrat att lämna kreditgaranti. För att

en samordning av de olika stödåtgärderna skulle kunna ske från lokaliseringspolitisk

synpunkt borde kollegium i ärenden rörande norra stödområdet

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1967

7

inhämta yttrande från arbetsmarknadsstyrelsen. Det framhölls att den föreslagna

ordningen inte var att betrakta som en slutgiltig lösning av frågorna

om administration av de särskilda stödformerna. En omprövning borde ske

sedan erfarenheter vunnits av tillämpningen. Vad departementschefen uttalade

godkändes av riksdagen.

I kungörelsen den 23 april 1965 om statligt lokaliseringsstöd (SFS 1965:

101) stadgas (6 §, tredje stycket) att lokaliseringsstöd icke utgår »om kreditstöd

för samma investeringar beviljats enligt kungörelsen den 3 juni 1960

(nr 372) om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri».

I sistnämnda författning har 3 § genom kungörelse den 23 april 1965 (nr

102) erhållit ändrad lydelse. Där stadgas nu (tredje stycket), att kreditstöd

icke må »beviljas näringsidkare till verksamhet, för vilken han erhållit lokaliseringsstöd»

enligt den förstnämnda kungörelsen. En tidigare bestämmelse

att ärenden angående kreditstöd skulle bedömas med särskild hänsyn

till sysselsättnings- och lokaliseringssynpunkter har i detta sammanhang

utgått.

I motioner vid 1966 års riksdag begärdes att riksdagen skulle besluta om

en sådan ändring av gällande bestämmelser, att garantilån och lokaliseringslån

i vissa fall skulle kunna utgå samtidigt för ett och samma investeringsprojekt.

Motionärerna påtalade en viss brist på samstämmighet mellan de

båda författningar som reglerade ifrågavarande stödformer och hävdade att

den ordningsföljd i vilken ansökningar om de två formerna av statligt stöd

inges kan bli av avgörande betydelse för om båda eller endast endera av

stödformerna står till buds. Bankoutskottet sade sig i sitt utlåtande över

motionerna (1966 nr 27) förutsätta att avsikten med formuleringen av de

nämnda författningsbestämmelserna endast varit att förebygga en sådan

kombination av de båda stödformerna som enligt riksdagens beslut 1964

icke borde förekomma. Utskottet — vars ståndpunkt godtogs av riksdagen

— ansåg sig inte kunna tillstyrka en ändring av gällande gränsdragning

mellan olika stödformer. I detta sammanhang fästes också uppmärksamheten

på 1962 års företagareföreningsutrednings arbete, vilket beräknades

bli avslutat under år 1966. Utredningen hade, framhöll utskottet, bl. a. att

behandla företagareföreningarnas insatser när det gäller lokaliseringspolitiska

frågor.

Vid den ändring av ärendefördelningen mellan vissa departement, som ägt

rum vid månadsskiftet februari/mars 1967, har ärenden om stöd till företagareföreningarna

överflyttats från handelsdepartementet till inrikesdepartementet,

där de nu handläggs av samma enhet som ärenden rörande

lokaliseringspolitiken.

Motionerna

I motionerna I: 208 och II: 266 hävdas att samordningen mellan de båda

här berörda stödformerna kännetecknas av en viss inkonsekvens, i det att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1967

företag som tidigare uppburit garantilån kan få lokaliseringsstöd för vidare

utveckling av sin verksamhet förutsatt att det gäller ny investering, medan

däremot företag som uppburit lokaliseringsstöd inte senare kan erhålla garantilån.

Detta förhållande säges i enskilda fall försvåra en smidig anpassning.

Liknande synpunkter framförs i motionen II: 773. Där framhålles, att

en näringsidkare som erhållit lokaliseringsstöd för visst projekt och därvid

bundit sitt eget tillgängliga kapital senare kan behöva kapitaltillskott och

att en produktionslinje med goda framtidsutsikter efter kort tid kan kräva

följ dinvesteringar. Företagareföreningarna säges vara väl skickade att inträda

med stöd i sådana fall.

Remissyttrandena

Såväl kommerskollegium som arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att

lokaliseringsstödet har begränsats till att i regel utgöra liögst två tredjedelar

av kostnaderna för investeringar i byggnader och maskiner samt att

denna gräns har satts för att stödet icke skulle få sådan form och inriktning

att risktagandet i samband med investeringar i sin helhet skulle komma

alt åvila staten. Om en del av investeringskostnaderna koxnme att utöver

lokaliseringsstödet täckas med statlig lånegaranti skulle detta, betonas det,

innebära ett frångående av den åsyftade begränsningen av det statliga risktagandet.

Båda myndigheterna avstyrker därför en ändring av 6 § lokaliseringskungörelsen

av innebörd att såväl lokaliseringsstöd som lånegaranti

skulle kunna beviljas för samma investeringar. Kommerskollegium yttrar i

anslutning härtill:

Investeringar som åstadkommes med tillhjälp av lokaliseringsstöd skapar

vanligtvis belåningsbara tillgångar. Härigenom bör genom bankkrediter

kapital kunna anskaffas, som inte bara täcker återstoden av investeringskostnaderna

utan också tillsammans med tillskjutet eget kapital bör räcka

till rörelsemedel.---I sammanhanget bör även nämnas, att de båda

stödformerna såväl lokalt som centralt handläggs av olika organ, vilket skulle

medföra vissa praktiska svårigheter för ett kombinerat kreditstöd.

Remissinstanserna ställer sig däremot positiva till en författningsändring

av mera begränsad räckvidd. Kommerskollegium anför:

Hos en del av de företag som erhållit lokaliseringsstöd bör man kunna

räkna med att behov framdeles kan uppkomma av statligt stöd i samband

med nya investeringar i anläggningstillgångar eller av ökning av omsättningstillgångar.

Kollegium anser att det bör skapas möjligheter för att i

sådana fall bevilja statlig lånegaranti utan hinder av att företag tidigare

erhållit lokaliseringsstöd och vill därför i detta avseende tillstyrka vad i

motionerna hemställes.

Samma ståndpunkt intar arbetsmarknadsstyrelsen, som uttalar att det

angivna förhållandet framför allt gäller i fråga om de expansiva företag

som från lokaliseringssynpunkt är särskilt intressanta, nämligen de företag

som i hög grad påverkar sysselsättningsläget. Förbudet mot att bevilja kre
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1967

9

ditstöd till näringsidkare för verksamhet för vilken lokaliseringsstöd erhållits

säges i praktiken redan ha medfört påtagliga olägenheter. På sätt i

motionen II: 773 anges kan, säger arbetsmarknadsstyrelsen, den önskade

sysselsättnings- och lokaliseringspolitiska effekten i många fall utebli därför

att företaget av brist på erforderliga bankmässiga säkerheter icke kan

upplåna erforderligt ökat rörelsekapital. I kungörelsen 1960: 372 anses därför

3 § sista stycket böra ändras så att det där angivna förbudet endast avser

samma investering för vilken lokaliseringsstöd beviljats.

Lokaliseringsstödets geografiska avgränsning

Tidigare behandling av frågan

Vid 1964, 1965 och 1966 års riksdagar väcktes ett flertal motioner om en

utvidgning av det område inom vilket det lokaliseringspolitiska stödet i första

hand skall utgå. Främst gällde dessa motioner områden i östra Götaland, i

synnerhet Gotland. Motionerna har i samtliga fall avstyrkts av bankoutskottet

och avslagits av riksdagen. Som motivering för sitt ställningstagande

har utskottet bl. a. anfört (uti. 1964:48): »Strukturomvandlingen med åtföljande

omställningsproblem gör sig särskilt gällande i Norrland. Framför

allt är detta en följd av den omfattande rationalisering inom jordbruks- och

skogsbruksnäringarna, som hittills satt sin prägel på det norrländska näringslivet.

Trots en snabb expansionstakt har industrin inom dessa områden

därför haft svårt att sysselsätta den arbetskraft som på detta sätt blivit

friställd. Allmänt sett gäller vidare att olika slags samhällelig service är svårare

åtkomlig för invånarna inom norra stödområdet än för dem som är bosatta

söder därom.» Samtidigt har erinrats bl. a. om de möjligheter som finns

att i särskilda fall låta lokaliseringspolitiskt stöd komma även orter utanför

norra stödområdet till godo.

I sitt utlåtande i ämnet år 1966 (nr 27) uttalade utskottet att lösningen

av strukturomvandlingsproblemen utanför norra stödområdet, bl. a. i östra

Götaland, enligt dess mening inte låg i att större delar av landet hänfördes

till ett särskilt stödområde utan snarare i att den flexibilitet, som kännetecknar

systemet med lokaliseringspolitiska stödåtgärder, utnyttjas och att det

sålunda i de särskilda fall då så synes motiverat prövas huruvida orter utanför

stödområdet bör bli delaktiga i lokaliseringsstödet. Utskottet framhöll

att en sådan prövning givetvis måste inordnas i en total bedömning av utvecklingstendenserna

i skilda delar av landet. I anledning av att länsstyrelsen

i Gotlands län yttrat, att de kriterier, som angivits för lokaliseringsstöd

utanför norra stödområdet »i särskilda fall», icke syntes medge sådant stöd

i de situationer som uppkommer på Gotland, anförde utskottet att de »särskilda

fall» som i enlighet med riktlinjerna beskrivs i kungörelsen om statligt

lokaliseringsstöd är att betrakta som en exemplifiering och alltså inte utesluter

ett positivt ställningstagande till ansökningar om sådant stöd även i

1* ■— Bihang till riksdagens protokoll 1967. 8 sand. Nr 30

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1967

andra fall. Vid sitt avstyrkande av de år 1966 väckta motionerna om ett särskilt

stödområde i östra Götaland sade sig utskottet förutsätta att Kungl.

Maj :t även fortsättningsvis beaktade de behov av lokaliseringsstöd som kunde

föreligga utanför norra stödområdet.

Beträffande norra stödområdets avgränsning må nämnas, att 1966 års

riksdag (prop. nr 1, bil. 11, s. 71; SU 107) beslöt bemyndiga Kungl. Maj :t

alt i den mån de sysselsättnings- och lokaliseringspolitiska målen successivt

blev realiserade föreskriva att vissa angivna regioner skulle undantas från

området. Chefen för inrikesdepartementet hade i propositionen understrukit

att detta inte innebar att/orter i vederbörande regioner skulle bli undandragna

möjligheten att i framtiden erhålla lokaliseringsstöd.

Lokaliseringsstöd till företag i östra Götaland

Lokaliseringsstöd har under tiden 1 juli 1965—31 december 1966 i fem

fall beviljats för investeringar i östra Götaland. De berörda orterna är Moheda

i Kronobergs län, Gunnebo, Oskarshamn och Västervik i Kalmar län

samt Karlskrona i Blekinge län. De beräknade investeringarna har uppgått

till ca 66,5 milj. kr., och lokaliseringsstöd har i de fem fallen beviljats till

en summa av ca 46,9 milj. kr., i samtliga fall i form av lån. Den beräknade

totala sysselsättningseffekten av dessa investeringar har angivits till i runt

tal 1 000 personer. Huvudparten av det här angivna stödet, 30 milj. kr., har

avsett en anläggning i Karlskrona för AB Lumalampan. Som särskilda skäl

för lokaliseringsstöd har i detta fall angivits angelägenheten av att förstärka

näringslivet i Karlskrona-regionen och i övriga fall bl. a. försämrad sysselsättningssituation

till följd av företagsnedläggningar (Oskarshamn, Västervik).

Befolkningsutvecklingen i vissa delar av östra Götaland

I bankoutskottets utlåtande 1966 nr 27 över bl. a. motioner om lokaliseringsstöd

till vissa delar av östra Götaland redovisades innehållet i remissyttranden

som arbetsmarknadsstyrelsen samt länsstyrelserna i Kalmar och

Gotlands län ävensom länsarbetsnämnden i Gotlands län avgivit över motionerna.

I yttrandena lämnades utförliga uppgifter bl. a. om befolkningsoch

arbetsmarknadssituationen i länen. Utskottet torde i detta sammanhang

i första hand få hänvisa till nämnda utlåtande (s. 11 ff.). Från länsstyrelserna

i Kalmar och Gotlands län har utskottet i år fått kompletterande uppgifter,

som delvis redovisas i det följande.

I Kalmar län skedde under år 1966 en fortsatt utflyttning från länets norra

landstingsområde (371 personer) och från Öland (379 personer), medan

fastlandsdelen av det södra landstingsområdet uppvisade ett inflyttningsnetto,

dock mindre än föregående år (566 personer). Befolkningstalen för

de tre angivna delarna av länet var vid 1966 års utgång resp. 87 367, 21 045

och 127 817, vilket jämfört med föregående år i de båda förra fallen inne
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankouisköttets utlåtande nr 30 år 1967

11

bar en minskning (med 317 resp. 370 personer) och i del sistnämnda fallet

en ökning (med 1416 personer). Totalt uppvisar länet sålunda en befolkningsökning

med 729 personer (mot en minskning 1965 med 175 personer),

I Gotlands län ökade folkmängden under år 1966 från 53 742 till 53 81Ö

personer, d. v. s. med 68 personer. Denna ökning betingas helt av ett födelseöverskott;

utflyttningen från länet översteg nämligen under året inflyttningen

med 189 personer.

Planerad utredning om sambandet mellan befolkningsutveckling och serviceapparat

på Gotland

Vid sitt ställningstagande år 1966 till motioner om lokaliseringspolitiskt

stöd i Gotlands län diskuterade bankoutskottet (uti. nr 27, s. 47 f.) särskilt

de farhågor som länsstyrelsen och länsarbetsnämnden i detta län uttryckt

beträffande konsekvenserna av en ny utflyttningsvåg från Gotland. Utskottet

påpekade, att principiellt sett en befolkningsminskning i regionen inte

nödvändigtvis behövde få negativa verkningar, under förutsättning att de

utflyttande på ett smidigt och för dem acceptabelt sätt kunde inpassas i det

expanderande näringslivet i andra regioner. Verkligt allvarliga nackdelar

skulle, sade utskottet, uppträda först om till följd av utflyttningen den kvarvarande

befolkningen reducerades till ett absolut sett så ringa antal, att befintliga

serviceinstitutioner av olika slag komme i fara. Mot denna bakgrund

sade sig utskottet räkna med att vederbörande planerande instanser prövade

vilken serviceapparat som vid olika befolkningstal kunde väntas stå till buds

på Gotland och att resultatet av en sådan prövning lades till grund för bedömningen

av om särskilda lokaliseringspolitiska åtgärder skulle anses erforderliga

för Gotlands del.

I en skrivelse till Kungl. Maj :t den 13 oktober 1966 har länsstyrelsen i

Gotlands län redovisat överväganden som skett i anslutning till bankoutskottets

här refererade uttalande och hemställt att medel skall ställas till

länsstyrelsens förfogande för att undersöka sambandet mellan befolkningsutveckling

och serviceapparat på Gotland. Länsstyrelsen finner det klarlagt,

att de av inrikesdepartementet initierade generella utredningarna om glesbygdens

serviceproblem m. m. inte kan ersätta en särskild prövning av frågan

om konsekvenserna av en väsentlig befolkningsuttunning inom Gotlands

län. I skrivelsen och en till denna fogad promemoria presenteras en disposition

och närmare riktlinjer för den tilltänkta undersökningen. Kungl. Majrts

beslut i ärendet föreligger ännu inte.

Motionerna

I motionen 11:551 återges ett uttalande i årets statsverksproposition av

chefen för inrikesdepartementet, att »den snabba omvandlingsprocessen

framför allt inom vissa industribranscher i ökad utsträckning kommer att

påkalla lokaliseringspolitiska insatser oberoende av stödområdesgränsen».

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1967

Detta uttalande säges tyda på att den nuvarande indelningen inte är tillfredsställande.

Den omständigheten att lokaliseringslån redan i viss utsträckning

beviljats företag i Kalmar och Blekinge län talar enligt motionärernas mening

för att ett behov av lokaliseringsstöd föreligger i denna del av landet.

Likartade synpunkter framförs i motionerna 1: 207 och II: 259, där särskilt

prognoser pekande på minskande folkmängd i östra Götaland åberopas. Gotland,

där avfolkningskurvan tidigare bragts att vända genom ökad industrialisering,

anföres som ett praktiskt exempel på framgångsrik lokaliseringspolitik.

Turistnäringens utvecklingsmöjligheter på Öland och Gotland

betonas. I motionen I: 341 fästes särskilt uppmärksamheten på befolkningsutvecklingen

i sydöstra Sverige.

Stödåtgärder i Norrlands inland

Befolkningsutveckling och lokaliseringspolitiska stödåtgärder i Jämtlands

län

Folkmängden i Jämtlands län var vid 1966 års utgång ca 129 900 personer.

En avsevärd befolkningsminskning har ägt rum under 1960-talet, under åren

1961—1966 med respektive 2 531, 1 831, 1 573, 1 786, 1 498 och 1 058 personer.

Lokaliseringspolitiskt stöd har under perioden 1 juli 1965—31 december

1966 beviljats åt 23 företag i länet, i 20 av fallen för utvidgning av redan

befintliga anläggningar. Den beräknade framtida ökningen av antalet sysselsatta

till följd av de investeringar som sålunda möjliggjorts beräknas till ca

310 personer, varav ca 30 säsongarbetare. Investeringskostnaderna har i dessa

fall kalkylerats till drygt 23,9 milj. kr., varav 14,9 milj. kr. täckts av lokaliseringsstöd.

Härav har 10,6 milj. kr. utgått i form av lån. I fyra fall har

stödet gällt turistanläggningar, för vilka endast lån (ca 2,5 milj. kr.) beviljats.

Före tillkomsten av nuvarande lokaliseringspolitiska stödåtgärder utgick

stöd genom bidrag till statskommunala beredskapsarbeten i form av uppförande

av industribyggnader. Under tiden 1 juli 1963—30 juni 1965 gavs

statsbidrag till 23 anläggningar av detta slag. Statsbidragssumman uppgick

till ca 12,9 milj. kr. Sysselsättningseffekten beräknas till ca 1 250 arbetstillfällen.

Motionerna

I motionerna I: 608 och II: 753 framhålles inledningsvis att den registrerade

arbetslösheten i Jämtlands län är förhållandevis låg men att en dold

arbetslöshet förekommer, vilken tar sig uttryck bl. a. i en låg yrkesverksamhetsgrad.

Ett avsevärt årligt arbetskraftsöverskott beräknas uppkomma

under perioden t. o. in. år 1975. Efter att ha belyst befolkningsutvecklingen

och redogjort för hittills vidtagna lokaliseringspolitiska stödåtgärder

i Jämtlands län konstaterar motionärerna att tidigare icke industrialiserade

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1967

13

områden uppenbarligen har stora svårigheter att nyttiggöra det statliga lokaliseringsstödet

för industriell utveckling. Gällande stödformer anses därför

böra kompletteras eller modifieras så att även industri- och kapitalfattiga

län såsom Jämtlands län får möjligheter till ekonomisk vidareutveckling.

Sysselsättningsproblem i Ådalen

Motionerna

I motionerna 1: 429 och II: 549 framhålles att strukturomvandlingen inom

de näringsgrenar, jord- och skogsbruk samt skogsindustri, vilka hittills dominerat

Ådalen har gått med betydande hastighet. Effektiva motåtgärder

har inte kunnat sättas in; bl. a. har vägnätets upprustning släpat efter. Eftersom

Ådalen ligger intill den kraftigt expanderande Sundsvalls-regionen bör

sysselsättningen i Ådalen på längre sikt kunna tryggas. En samlad översyn

av bygdens problem med sikte på mera planmässiga statliga åtgärder är

enligt motionärerna erforderlig.

Remissyttrandena

Arbetsmarknadsstyrelsen lämnar först följande redogörelse:

För att underlätta omställningen av den genom näringslivets strukturomvandling

friställda arbetskraften har Ådalen sedan länge varit föremål för

betydande insatser av olika arbetsmarknadspolitiska medel. Lokaliseringspolitiska

åtgärder sedan 1963 beräknas sålunda resultera i ett sysselsättningstillskott

på närmare 700 personer. Huvuddelen av sysselsättningstillskottet

hänför sig till verkstadsindustrin.

För många av dem som friställts genom strukturomvandlingen har någon

form av utbildning varit en förutsättning för erhållandet av ett nytt arbete.

Arbetsmarknadsutbildningen har mot bakgrund därav haft en betydande

omfattning och på senare tid ytterligare utökats. Omflyttningen till områden

med brist på arbetskraft har vidare i mycket hög grad kunnat underlättas

tack vare de olika formerna av flyttningsbidrag. Förutom insatser av arbetsmarknadspolitiska

medel i form av lokaliseringsstöd, arbetsmarknadsutbildning

och flyttningsbidrag har omfattande beredskapsarbeten bedrivits

i Ådalen. Genom beredskapsarbeten i form av vägbyggen och vatten- och

avloppsarbeten har områdets infrastruktur kunnat förbättras.

Strukturomvandlingen inom Ådalens näringsliv kommer, säger arbetsmarknadsstyrelsen

avslutningsvis, att ställa starka krav på fortsatta kraftfulla

insatser av arbetsmarknadspolitiska medel. Styrelsen har därför funnit

det angeläget att noga följa den fortlöpande utvecklingen på arbetsmarknaden

i detta område.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län finner motionärernas inledande beskrivning

av situationen i Ådalen riktig men vänder sig mot deras påstående

att samhällets åtgärder för Ådalen alltför mycket haft karaktären av improvisationer.

Om länsstyrelsens verksamhet för att bidra till att trygga sysselsättningen

i Ådalen anföres följande:

Länsstyrelsen har under de senaste åren hållit arbetsmarknadsverket och

inrikesdepartementet underrättade om näringslivets utveckling och den före
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1967

stående strukturrationaliseringen i Ådalen. I samband med att varsel utfärdades

för nedläggning av Svanö sulfitfabrik och Hallstanäs träsliperi upptogs

förhandlingar med arbetsmarknadsverket och regeringen och kommunerna

angående åtgärder för att trygga sysselsättningen på längre sikt.

Inom länsstyrelsen har en betydande utredningsverksamhet bedrivits inom

planeringsdirektörens enhet. I första hand syftar denna verksamhet till

att arbeta fram information om befolkningsutveckling, tätorternas serviceutrustning,

industrimark, planeringsläget in. m.

Länsstyrelsens förhandlingar med företag och regeringen har hittills lett

till att Svenska Cellulosa Aktiebolaget beslutat förlägga ett tidningspappersbruk

till Kramfors samt att Norrlands Skogsägares Cellulosa AB beslutat

bygga l''t sill pappersbruk i Väja. I och med dessa båda satsningar av lokaliseringsmedel

kan sysselsättningen inom Ådalens basindustri anses tryggad

på längre sikt, men för att Ådalen skall fungera som en livskraftig region

krävs dessutom betydande satsningar främst inom verkstadsindustrin för

att därmed ge området ett mer differentierat näringsliv.

Länsstyrelsen säger sig dela motionärernas uppfattning att det föreligger

behov av en samlad översyn av de problem som möter Ådalen på längre sikt.

En sådan översyn kommer att ingå i planeringsdirektörens arbetsprogram

för Ådalen liksom för övriga delar av länet. I samarbete med de statliga länsorganens

experter skall planeringsdirektören svara för en samordning av

pågående utrednings- och planeringsverksamhet. Detta arbete, som är mycket

tidskrävande, kommer, säger länsstyrelsen, att vidgas efter hand som

ökade personella resurser ställs till länsstyrelsens förfogande. Länsstyrelsen

finner det vara mer rationellt att genom förstärkning av planeringsdirektörens

enhet möjliggöra åsyftat utredningsarbete än att tillsätta en statlig utredning

speciellt för Ådalen. Med hänsyn härtill avstyrkes motionärernas

förslag.

Sveriges industriförbund uttalar att rörlighetsstimulerande arbetsmarknadspolitiska

åtgärder för Ådalens del kan behöva kompletteras med lokaliseringspolitiska

åtgärder som kan leda till en förstärkning och ökad differentiering

av näringslivet. Beträffande motionärernas förslag om en utredning

yttrar förbundet:

För att ge avsedd effekt bör planeringsverksamheten grundas på en ingående

och förutseende bedömning av näringslivets utvecklingsbetingelser

och vilka åtgärder inom samhällsbyggandet och i fråga om den allmänna serviceverksamhetens

utbyggnad och lokalisering, som kan bidra till att skapa

en gynnsam yttre miljö för företagsamheten. Förbundet delar därför motionärernas

uppfattning om behovet av en samlad översyn över de problem

som möter Ådalsbygden sett i ett längre perspektiv. Då en sådan kartläggning

faller inom ramen för den utrednings- och planeringsverksamhet som

länsstyrelserna skall bedriva, synes emellertid enligt förbundets uppfattning

något behov inte föreligga av en särskild utredning för att tillgodose motionärernas

önskemål.

LO avstyrker motionärernas förslag och anför till motivering härför följande:
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1967

15

Omställningen till effektivare produktion inom vissa branscher och geografiska

områden sker speciellt snabbt och förorsakar därigenom stora omställningsproblem

för bl. a. den berörda arbetskraften. Utvecklingen inom

Ådals-området kan sägas vara ett exempel på dylika svårigheter. Liknande

omställningar inom näringslivet kan också i framtiden väntas inom andra

områden och branscher.

Genom ökande krav på effektiv produktion förenad med trygghet i anställningen

stärks behovet av samlad översyn av alla de problem, som sammanhänger

med förändringar inom näringslivet. Det gäller inte bara att påverka

utbyggnaden av näringslivet, utan även att åstadkomma en samordning

med andra slag av investeringar. Enligt LO:s uppfattning kan detta

endast åstadkommas genom att samhället leder utvecklingen. Detta innebär

att statsmakterna fortlöpande bör följa utvecklingen för såväl den totala

ekonomin som inom olika regioner och vidta erforderliga åtgärder. Därigenom

kan en mer planmässig omvandling av näringslivet komma till stånd,

vilket i sin tur bör förbättra såväl den ekonomiska effektiviteten som tryggheten

i arbetslivet för den berörda arbetskraften. Verksamhet pågår emellertid

inom statsdepartementen, bl. a. inom den nybildade delen av finansdepartementet,

som har till uppgift att handlägga näringslivsfrågor i avsikt att

lösa såväl de akuta problemen i Ådalen som att på sikt skapa trygghet i anställningen

där och på andra platser.

Interpellationsdebatt i april 1967

Sysselsättningsproblemen i Ådalen berördes i en debatt i andra kammaren

den 12 april 1967, då chefen för inrikesdepartementet besvarade bl. a. en

interpellation av herr Lorentzon (k) om vilka åtgärder regeringen närmast

planlade för att minska arbetslösheten i norrlandslänen. Sedan interpellanten

bl. a. uttryckt farhågor för ytterligare företagsnedläggningar i Ådalen

och uttalat att Ådalen vore i stort behov av en utvecklad verkstadsindustri

som komplement till den ensidiga skogsindustrin i området, anförde statsrådet,

att det finge ses som en väsentlig uppgift att åstadkomma en differentiering

av industrierna i Ådalen. Statsrådet meddelade vidare, att seriösa

förhandlingar påginge med två stora verkstadsindustrier, som planerade att

till Ådalen genom ny- respektive omlokalisering förlägga produktionsenheter

som beräknades ge sysselsättning åt omkring 150 respektive 250 personer.

Glesbygdernas serviceproblem

Tidigare behandling av frågan samt pågående utredningsarbete

I den målsättning för lokaliseringspolitiken som fastställdes av 1964 års

riksdag ingår att en tillfredsställande social och kulturell service bör erbjudas

människorna i olika delar av landet. I anslutning härtill framhölls att

samhället måste bära ansvaret för att även befolkningen i de områden där

lokaliseringspolitiska insatser inte blir möjliga tillförsäkras en rimlig servicestandard,

för vilket ändamål dock åtgärder av annan art finge övervägas.

Krav på utredning eller andra åtgärder avseende glesbygdsbefolkningens

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1967

möjligheter att erhålla en tillfredsställande social och kulturell service har

framförts i ett antal motioner i anslutning till lokaliseringspropositionen

1964 samt vid 1965 och 1966 års riksdagar. Något beslut av riksdagen i enlighet

med vad som yrkats i dessa motioner har inte kommit till stånd; vid

1964 och 1965 års riksdagar biföll dock andra kammaren förslag på detta

område. , i

1 en promemoria beträffande arbetsuppgifterna i länen i samband med

lokaliserings-, planerings- och utredningsverksamheten, vilken sommaren

1965 av inrikesdepartementet sändes ut till samtliga länsstyrelser, framhölls

i anslutning till vad bankoutskottet uttalat år 1964, att planeringsråden

borde närmare överväga glesbygdsbefolkningens speciella situation

och framlägga härav föranledda förslag. I vissa län har detta arbete fortskridit

ganska långt. Särskilt må nämnas att länsarbetsnämnden i Norrbottens

län framlagt en utredning rörande speciella åtgärder inom detta läns

glesbygd.

Glesbygdsproblemen har vidare givits hög prioritet när det gäller ämnen

för de expertutredningar som igångsatts på uppdrag av lokaliseringsberedningen.

Uppgifter om den pågående utredningsverksamheten på området har

i ar lämnats av chefen lör inrikesdepartementet dels i statsverkspropositionen

(bil. 13, s. 89 f.), dels i ett interpellationssvar i andra kammaren den

12 april. Bl. a. har följande meddelats.

På rekommendation av lokaliseringsberedningen har ett forskningsprojekt

rörande glesbygdsfrågor startats under ledning av professorn i geografi med

samhällsplanering vid Umeå universitet Erik Bylund. I ett inledande skede,

som nu är i huvudsak avslutat, har detta projekt inriktats på en identifiering

och avgränsning av utpräglade glesbygdsområden i Norrland. Som underlag

härför har bl. a. gjorts karteringar över befolkningens fördelning

och över vägtätheten m. m. För närvarande pågår bl. a. arbetet med att i

fråga om de glesbygdsområden som berörs av projektet bedöma tillgången på

service av olika slag i relation till befolkningstäthet och kommunikationer.

Bland de uppgifter som ingår i det geografiska utredningsarbetet är ett

försök att bedöma glesbygdsområdenas framtida befolkningsutveckling totalt

och vad gäller ålders- och könsfördelning. Vidare skall man försöka besvara

frågor om vilka områden som ligger i riskzonen för att mista service

och vilka som kan beräknas ha ett på lång sikt stabilt underlag, hur servicen

kan beräknas bli lokaliserad i framtiden o. s. v. En särskild undersökning

planeras för att studera lanthandelns nedläggningsmekanism.

Utredningsarbetet omfattar också en sociologisk del. Under försommaren

1967 avses en intervjuundersökning bli utförd med sikte på att belysa individernas

inställning och anpassning till förändringar i miljön, t. ex. minskade

kontaktmöjligheter och försämrad service. Man skall också studera önskemål

och reaktioner hos glesbygdsbefolkningen beträffande samhällets insatser.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1967

17

En särskild arbetsgrupp med uppgift att pröva åtgärder för att tillförsäkra

glesbygdsbefolkningen en rimlig samhällelig och enskild service har

hösten 19(56 tdlsatts inom Kungl. Maj :ts kansli. 1 arbetsgruppen ingår tjänstemän

från social-, kommunikations-, finans-, ecklesiastik-, jordbruks- och

inrikesdepartementen samt statsrådsberedningen. Arbetsgruppen har till

sig knutit kontaktmän från Svenska kommunförbundet, SvensKa landstingsförbundet,

arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen och socialstyrelsen.

Kretsen av kontaktmän avses bli utökad i den mån det fortsatta arbetet så

kräver. Vid prövningen av de förslag som arbetsgruppen kan komma att

lägga fram om upprustning av verksamheten på vissa områden med sikte

speciellt på glesbygdsområdena skall i första hand undersökas huruvida

kostnaderna kan täckas med medel som anvisats under ordinarie anslag

för verksamheten i fråga.

Arbetsgruppen har till en början inventerat möjligheterna att förbättra

servicen till de gamla i glesbygderna. På gruppens förslag har Kungl. Maj :t,

såsom redovisats i proposition nr 100 till årets riksdag (s. 264), bemyndigat

bostadsstyrelsen att i år ta i anspråk lånemedel för att bygga 300 pensionärslägenheter

i glesbygdskommuner.

Arbetsgruppen har ansett att den snabbaste vägen att förbättra åldringsvården

i glesbygderna är att effektivt utnyttja de medel som redan nu står

till förfogande för detta ändamål. För att sprida upplysning om dessa medel

och för att aktivera de kommunala förtroendemännen till initiativ för

vårdservicen har arbetsgruppen i samarbete med socialdepartementet, socialstyrelsen

och bostadsstyrelsen och i samråd med bl. a. Svenska kommunförbundet

utarbetat en broschyr, »Gammal i glesbygd», som distribueras

till fullmäktigeledamöterna i berörda kommuner.

I samarbete med Västerbottens länsavdelning av Svenska kommunförbundet

har arbetsgruppen i början av april 1966 anordnat en serie konferenser

om åldringsvårds- och kommunikationsproblem. I konferenserna deltog

kommunala förtroendemän och tjänstemän från tolv av Västerbottens inlandskommuner.

Arbetsgruppen avser att även i fortsättningen försöka hålla

nära kontakt med berörda lokala myndigheter genom konferenser eller på

annat sätt. Syftet är härvid inte bara att sprida information utan i lika hög

grad att få uppslag för det fortsatta arbetet från dem som direkt har kontakt

med glesbygdsproblemen.

Arbetsgruppen ämnar gå igenom område efter område för att undersöka

Jnöjligheterna att effektivisera samhällets nuvarande stöd till service åt

glesbygdsbefolkningen och för att eventuellt finna nya vägar att lösa de

problem som uppkommer till följd av befolkningsutflyftningen.

Till här nämnda utredningsarbete hänvisade allmänna beredningsutskottet,

då utskottet tidigare i år (uti. nr 15) avstyrkte en motion om utredning

angående den personliga servicen i samhället. I motionen påpekades

att minskningen av tillgänglig service i form av privata tjänster och detalj
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1967

handel gör sig gällande bl. a. i avfolkningsbygderna, där individerna dessutom

ofta avfordras en allt större personlig insats för att komma i åtnjutande

av den service som bjuds. Riksdagen lämnade motionen utan åtgärd.

Motionerna

I motionerna 1:434 och II: 545 erinras om den pågående utredningsverksamhet

beträffande glesbygdsproblemen som redovisas i statsverkspropositionen.

Formuleringarna där anses inte tyda på att arbetet kommer att bedrivas

med större kraft och i en anda av generositet. Motionärerna ger därför

exempel på områden, där statliga insatser med avseende på inlandskommunerna

enligt deras mening är befogade. Särskilt behandlas trafikpolitiska

åtgärder, varpå exempel nämns även i motionernas hemställan, glesbygdernas

skolproblem, beträffande vilka yrkanden ställs i särskilda motioner,

samt servicestöd till befolkningen i glesbvgden. Likartade synpunkter framförs

i motionerna I: 598 och II: 765, vari bland tänkbara åtgärder till förmån

för glesbygdernas befolkning nämns en rättvisare fördelning av kommunalskatten

mellan produktions- och huvudkontorskommuner, utbyggnad

av turistnäringen, en uppsökande verksamhet från samhällsorganens,

bl. a. vårdpersonalens, sida samt införande av »glesbygdskoncentration» som

boendeform i glesbygderna.

Liksom i de sistnämnda motionerna uttalas i motionerna I: 593 och II: 760,

att glesbvgdsproblem förekommer även i andra delar av landet än övre Norrland.

Frågan om hur nödvändig service skall skapas i glesbvgdsområdena

säges ha så stor politisk betydelse att den bör anförtros åt en parlamentarisk

utredning. Motionärerna anger en rad områden där åtgärder bör vidtas.

Sålunda nämnes ett förstärkt lokaliseringsstöd, industrihusbyggen i form

av statskommunala beredskapsarbeten, förbättrade kommunikationer, lokaliseringsstöd

till serviceföretag samt fortsatt kostnadsutjämning till glesbygdernas

favör.

I motionerna 1:609 och 11:754 anföres att tillgång till bofast handel i

många fall är avgörande för glesbvgdsbefolkningens levnadsbetingelser. Konkurrensen

från kringföringshandeln försvårar den bofasta handelns situation.

Motionärerna ifrågasätter om inte samhälleliga åtgärder kan bli nödvändiga

för att upprätthålla en effektiv varudistribution på landsbygden.

Förslag om utredning angående befolkningsomflyttningen

I motionerna I: 166 och II: 209 fästes uppmärksamheten på att Norrlands

andel av de lokaliseringspolitiska stödåtgärderna blir allt mindre. En utbyggnad

av den norrländska basindustrin förutsätter enligt motionärernas

mening troligen en samordning av enskild och statlig företagsamhet på området.

Motionärerna ställer frågan om den nu rådande kapitalfördelningen

mellan olika regioner samhällsekonomiskt sett är riktig och önskar få klar
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1967

19

lagt om det inte från hela samhällets synpunkt är angeläget att bättre utnyttja

de stora samhällsinvesteringar som gjorts i Norrland.

Den i motionerna behandlade frågan om avvägningen mellan företagsekonomiska

och samhällsekonomiska synpunkter vid beslut om lokaliseringspolitiska

stödåtgärder berördes av chefen för inrikesdepartementet då han

den 27 april 1967 i andra kammaren besvarade en interpellation av herr

Gustafsson i Skellefteå (fp), vilken anhållit att statsrådet med utgångspunkt

i ett visst ärende skulle redogöra för de krav som enligt hans mening efter

nu vunna erfarenheter bör ställas på lokaliseringsorten för att stöd skall

beviljas. Departementschefen framhöll att ansvaret för valet av lokaliseringsort

i första hand åvilar vederbörande företag och att vad lokaliseringsorganen

har att pröva är om lokaliseringen är så angelägen från samhällelig synpunkt

att statligt stöd bör utgå för att göra den möjlig. Utskottet citerar nedan

(s. 27) vad departementschefen anförde om de omständigheter som skall

beaktas vid en sådan prövning.

Förslag om utredning rörande en differentierad ekonomisk politik

I motioner vid 1966 års riksdag hemställdes att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t skulle begära en allsidig utredning av samhällsekonomins

institutionella prägel i syfte att anvisa vägar för en differentierad ekonomisk

politik, som med utsikt till större framgång än vid nuvarande politik

skulle möjliggöra samhällsekonomisk balans med stabil pris- och löneutveckling.

Motionerna behandlades av bankoutskottet i dess utlåtande nr

25 år 1966. Utskottet redovisade där hur förslaget bedömts av ett antal remissinstanser,

som beretts tillfälle att yttra sig över dessa och andra motioner.

Förslaget hade avstyrkts av Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges

industriförbund samt av Landsorganisationen i Sverige (LO) och av Sveriges

akademikers centralorganisation (SACO). Enligt LO vilade motionärernas

uppfattning att samhällets ekonomisk-politiska åtgärder blivit alltför

generella och statiska på en fundamental missuppfattning av den ekonomiska

politikens roll. Skillnaden i ekonomisk tillväxt mellan olika områden,

branscher och företag vore ett uttryck för pågående strukturförändringar

i samhällsekonomin, och dessa vore det väsentligaste ledet i den

ekonomiska tillväxten. Ifall den ekonomiska politiken kunde utformas så

att dessa skillnader utjämnades genom varierande åtstramning, skulle därför

den ekonomiska tillväxten upphöra. Även SACO betraktade migrationen

till vissa expanderande tätortsområden som i hög grad önskvärd ur samhällsekonomisk

synvinkel. Ekonomisk-politiska åtgärder som motverkade

denna utveckling skulle därför bidra till en inoptimal resursfördelning och

bromsa den ekonomiska tillväxten.

Några remissinstanser gav förslaget ett mera gynnsamt mottagande. Dit

hörde Riksförbundet Landsbygdens folk, som betecknade en aktiv lokali
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottels utlåtande nr 30 år 1967

seringspolitik såsom ett utomordentligt hjälpmedel för att motverka temporär

och lokal överhettning i samhällsekonomin och som också varnade för

en övertro på möjligheterna att genom utstampning av s. k. låglönenäringar

och satsning på s. k. höglönenäringar uppnå samhällsekonomiska vinster.

Även Kooperativa förbundet (KF) och Svenska försäkringsbolags riksförbund

intog en positiv hållning till förslaget. KF fann det på längre sikt vara

eftersträvansvärt att den nödvändiga regionala planeringen infogades i den

större ram, som en allmän ekonomisk plan utgör.

I motionerna I: 602 och II: 770 anknyts till det förslag som sålunda framlades

vid 1966 års riksdag och återges KF:s nyss refererade uttalande. Den

regionala planeringen måste, hävdar motionärerna, för att bli verkningsfull

motsvaras av åtgärder inom samhällsekonomin i stort. Samhällets efterfrågedämpande

åtgärder har hittills hårt drabbat regioner som inte bidragit

till de akuta samhällsekonomiska problemen.

Utskottet

Den lokaliseringspolitiska stödverksamhet, för vilken riktlinjer fastställdes

hösten 1964, har tilldragit sig stor uppmärksamhet och allmänt erkänts

vara ett betydelsefullt instrument för att komma till rätta med en del av

de problem som framkallas av befolkningsomflyttningen och den snabbt

fortskridande strukturomvandlingen inom näringslivet. De nämnda riktlinjerna

avser en femårig försöksperiod, av vilken ännu inte två år har gått.

Riksdagen får likväl nu möjlighet att för fjärde gången ta ställning till reformförslag

avseende den lokaliseringspolitiska verksamheten under denna

försöksperiod. Liksom vid 1965 och 1966 års riksdagar har ett antal motioner

väckts om ändring av vissa principer som år 1964 fastslogs för det

lokaliseringspolitiska stödet. Vidare påyrkas ett flertal olika utredningar

av spörsmål som mer eller mindre klart är att hänföra till lokaliseringspolitikens

fält. Alla de förslag på detta område som framlagts vid årets riksdag

las emellertid inte upp i bankoutskottets förevarande utlåtande. Statsutskottet

behandlar i sitt utlåtande nr 112 lvungl. Maj :ts i statsverkspropositionen

gjorda framställning om anslag till lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån

tillsammans med vissa motioner i anslagsfrågor. För egen del har bankoutskottet

funnit sig böra i annat sammanhang ta upp bl. a. de motioner vari

begärs nya riktlinjer för lokaliseringspolitiken med inrättande av ytterligare

statsägda företag som den grundläggande tanken.

Medelsramen för lokaliseringsstödet under femårsperioden 1965/66—

1969/70 har av riksdagen bestämts till 800 milj. kr., varav 300 milj. kr. skall

utgå i form av bidrag och 500 milj. kr. i form av lån. Under de båda första

budgetåren har mer än den proportionella andelen av dessa totalbelopp stått

till buds, sedan riksdagen bemyndigat Kungl. Maj :t att bevilja lokaliseringsstöd

med högre belopp än som anvisats under vederbörande anslag. I motio
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1967

21

ner som hänvisats till statsutskottet har i år begärts större anslag till lokaliseringsbidrag

än Kungl. Maj :t hemställt om. I propositionen nr 56 angående

bildande av ett statligt kreditaktiebolag för finansiering av investeringar

inom näringslivet har föredragande statsrådet anmält, att det med hänsyn

till omfattningen av redan beviljade lån och de stora behov av ytterligare

lokaliseringspolitiska insatser, som nu kan förutses, torde bli nödvändigt att

utvidga totalramen för lokaliseringslån och att förslag härom då kommer

att föreläggas riksdagen.

Det förslag som i motionerna I: 595 och II: 547 framlagts om att de hittillsvarande

stödformerna skall kompletteras med statliga kreditgarantier

i lokaliseringspolitiskt syfte får bedömas mot bakgrund bl. a. av vad som

nyss sagts. Därest riksdagen skulle önska utvidga den i riktlinjerna för lokaliseringspolitiken

angivna medelsramen kan så ske genom ökade anslag

till stödåtgärder av hittills förekommande slag; frågan om en sådan utvidgning

synes komma att aktualiseras av Kungl. Maj :t. Utskottet anser sig icke

här böra ingå på någon diskussion rörande ändring av medelsramen. Sitt

ställningstagande till förslaget om kreditgarantier kan utskottet basera på

uppfattningen att oavsett medelsramens omfång en uppdelning av lokaliseringsstödet

på tre stödformer synes olämplig. Liksom tidigare år avstyrker

utskottet sålunda detta förslag. I anslutning därtill vill utskottet också

påpeka att kreditgarantier i rådande kreditmarknadsläge inte kan sägas

vara något säkert verkande komplement till de hittills använda stödformerna.

Det statliga kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri som administreras

av kommerskollegium och företagareföreningarna utnyttjades

tidigare i viss utsträckning i lokaliseringspolitiskt syfte. I samband med beslutet

om nya former för lokaliseringsstöd slogs emellertid fast, att så icke

längre borde vara fallet. Det nämnda kreditstödet skulle fortsättningsvis

främst utgöra ett komplement till den ordinarie kreditgivningen på den allmänna

kreditmarknaden; dock skulle en lokaliseringspolitisk inriktning

av ett låneärende inte utesluta detta från stöd från företagareföreningarna.

På grundval av vad riksdagen sålunda uttalat utfärdade Kungl. Maj :t i

april 1965 bestämmelser för de båda stödformerna, varvid hänsyn också togs

till dessas avgränsning från varandra.

Redan vid förra årets riksdag påtalades i motioner vad som på sina håll

uppfattats som en viss brist på samstämmighet mellan de båda författningar

som reglerar de ifrågavarande stödformerna. Denna kritik återkommer nu

i motionerna I; 208 och II: 266 samt II: 773. Vad motionärerna främst vänder

sig mot är att en näringsidkare som fått lokaliseringsstöd sedermera författningsenligt

är avstängd från möjligheten att erhålla kreditstöd av ovannämnda

slag, trots att ett legitimt behov av ökat rörelsekapital kan föreligga.

Kommerskollegium och arbetsmarknadsstyrelsen stöder i sina remissyttranden

tanken på en ändring av bestämmelserna i det avseende som här an
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskotlets utlåtande nr 30 år 1967

givits, samtidigt som de betonar att det inte kan bli fråga om en sådan ändring

att båda stödformerna skulle kunna utnyttjas för samma investering.

I motsvarande sammanhang föregående år sade sig utskottet förutsätta

att avsikten med formuleringen av de nämnda författningsbestämmelserna

endast varit att förebygga en sådan kombination av de båda stödformerna

som enligt riksdagens beslut 1964 icke borde förekomma. Då det vill synas

som om vederbörande passus i kreditstödskungörelsen såsom den nu är utformad

kan tas till intäkt för eu längre gående restriktivitet än den åberopade

principen påkallar, finner utskottet i likhet med kommerskollegium

och arbetsmarknadsstyrelsen det vara rimligt att reglerna överses med sikte

på att öppna möjlighet för en näringsidkare som erhållit lokaliseringsstöd

att också få kreditstöd, när det uppenbarligen icke är fråga om ett ackumulerat

stöd till samma investering. Genom en ändring enligt dessa riktlinjer

skulle bl. a. expansiva företag som tillkommit eller utbyggts med hjälp av

lokaliseringsstöd kunna senare få tillgång till ökat rörelsekapital och därigenom

erhålla ytterligare utvecklingsmöjligheter. Utskottet föreslår att riksdagen

i ''skrivelse till Kungl. Maj :t ger till känna vad utskottet här bär anfört.

Liksom tidigare år förekommer även nu flera olika motioner som gäller

det lokaliseringspolitiska stödets geografiska avgränsning. Det område som

intresserar motionärerna är i samtliga fall östra Götaland eller enligt den i

motionen II: 551 använda formuleringen »östra och sydöstra Götaland». I

motionen I: 341 yrkas direkt att Kalmar län och Gotlands län skall jämställas

med det norra stödområdet, medan i motionerna I: 207 och II: 259 samt

II: 551 föreslås att riksdagen skall fatta ett principbeslut om att ett särskilt

stödområde skall inrättas i östra Götaland och anhålla hos Kungl. Maj :t om

förslag till geografisk avgränsning av detta område.

Avgörande för indelningen av landet i ett stödområde och en övrig del har

varit grundsatsen att det lokaliseringspolitiska stödet måste sättas in i de

regioner där behovet är störst. Till norra stödområdet har hänförts de regioner,

särskilt större delen av Norrland, där allmänt sett strukturomvandlingen

gör sig starkast gällande och olika slags service är svårare åtkomlig än

inom landet i övrigt. De strukturrationaliseringsproblem som uppstår i andra

områden, t. ex. i östra Götaland, bör enligt den mening som utskottet uttalade

föregående år (uti. 1966: 27) lösas inte genom att större delar av landet

hänföres till särskilt stödområde utan genom att den flexibilitet utnyttjas

som kännetecknar systemet med lokaliseringspolitiska stödåtgärder. I de särskilda

fall då så synes motiverat kan sålunda prövas huruvida även orter

utanför stödområdet bör bli delaktiga i stödet. Såsom utskottet ovan redovisat,

har lokaliseringsstöd redan i flera fall beviljats för investeringar i

östra Götaland, däribland för ett stort projekt med en beräknad sysselsättningseffekt

av ca 1 000 anställda.

Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om sitt uttalande föregående

år med anledning av att länsstyrelsen i Gotlands län anfört att de krite
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1967

23

rier som i gällande kungörelse angivits för lokaliseringsstöd »i särskilda fall»

i de delar av landet som ligger utanför stödområdet icke syntes medge sådant

stöd i de situationer som uppkommer på Gotland. Utskottet framhöll, att de

»särskilda fall» som i enlighet med riktlinjerna beskrivs i kungörelsen är att

betrakta som en exemplifiering och alltså inte utesluter positivt ställningstagande

till ansökningar om sådant stöd även i andra fall.

Vad här sagts understryks ytterligare genom ett uttalande av chefen för

inrikesdepartementet under punkten Lokaliseringsbidrag i årets statsverksproposition

(bil. 13, s. 90 f.). Däri framhålles, att det kan antas att den

snabba omvandlingsprocessen framför allt inom vissa industribranscher i

ökad utsträckning kommer att påkalla lokaiiseringspolitiska insatser oberoende

av stödområdesgränsen. Om de möjligheter till sådana insatser som

föreligger enligt gällande riktlinjer utnyttjas, torde man, säger departementschefen,

också tillgodose syftet med de förslag till ändringar av stödområdesgränsen

som förts fram från olika håll.

Med hänsyn till här redovisade uttalanden anser sig utskottet kunna förutsätta

att Kungl. Maj :t även fortsättningsvis beaktar de behov av lokaliseringsstöd

som kan föreligga i östra Götaland. Att föreslå jämställande av

vissa områden i östra Götaland med norra stödområdet finner utskottet inte

påkallat. Yrkandena i motionerna I: 207 och II: 259, I: 341 samt II: 551 avstyrks

alltså.

I sitt yttrande över motsvarande motionsyrkanden föregående år uttalade

utskottet — mot bakgrund av de farhågor som länsstyrelsen och länsarbetsnämnden

i Gotlands län uttryckt beträffande konsekvenserna av en ny utflyttningsvåg

från Gotland — att utskottet räknade med att vederbörande

planerande instanser prövade vilken serviceapparat som vid olika befolkningstal

kan väntas stå till buds på Gotland och att resultatet av en sådan

prövning lägges till grund för bedömningen av om särskilda lokaiiseringspolitiska

åtgärder skall anses erforderliga för Gotlands del. Med intresse har

utskottet nu tagit del av uppgifter om de planer som länsstyrelsen i länet i

anslutning till utskottets uttalande utarbetat för en undersökning av angivet

slag. Då Gotlands län under senare år regelbundet uppvisat ett utflyttningsöverskott

och då föreliggande prognoser pekar på en betydande sysselsättningsminskning

inom länet under tiden fram till 1970-talets slut finner utskottet

skäl att ånyo understryka betydelsen av att den ifrågavarande undersökningen

kommer till stånd.

En grundtanke i motionerna I: 608 och II: 753, vari lokaliseringspolitikens

effekt i Norrlands inland, särskilt Jämtlands län, diskuteras, är att tidigare

icke industrialiserade områden i praktiken har stora svårigheter att bli delaktiga

av lokaliseringsstöd för industriell utveckling. Motionärerna önskar

därför en översyn av lokaliseringspolitiken i syfte att avsevärt höja effekten

av de statliga stödåtgärderna i Norrlands inland.

En del resultat av den lokaiiseringspolitiska verksamheten kan nu över
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1967

blickas för en tid av närmare två år. Bl. a. är det uppenbart, att huvudparten

av lokaliseringsstödet hittills gått till befintliga företag som avser att bygga

ut sin verksamhet. Av de 228 industriföretag som t. o. m. mars 1967 fått lokaliseringsstöd

för anläggningar i norra stödområdet är endast 25 nyetablerade.

Uppgifter av detta slag bestyrker riktigheten i motionärernas uppfattning

om sambandet mellan ett områdes i nd u stri al i s er i n g s grad och dess möjligheter

att få del av lokaliseringsstödet. Jämtlands län har också, trots att

dess befolknings- och sysselsättningsutveckling uppenbarligen motiverar

lokaliseringspolitiska stödåtgärder, blivit föremål för sådana i förhållandevis

ringa utsträckning.

Även om utskottet sålunda till väsentliga delar kan instämma i motionärernas

synpunkter, finner utskottet det icke motiverat att föreslå en sådan

översyn av lokaliseringspolitiken som motionärerna hemställer om. Det torde

nämligen tillhöra de för lokaliseringspolitiken ansvariga myndigheternas

reguljära uppgifter att fortlöpande granska verkningarna av gällande bestämmelser

och vidtagna åtgärder samt ta de initiativ som granskningen kan

föranleda. Utskottet avstyrker sålunda det yrkande som ställts i motionerna

I: 608 och II: 753.

Ådalen är en annan del av Norrland där påtagliga sysselsättningssvårigheter

uppträtt till följd av strukturomvandlingen inom de näringsgrenar som

dominerar i området. De åtgärder som samhället hittills vidtagit däremot

karakteriseras i motionerna 1:429 och 11:549 som improvisationer. Motionärernas

yrkande är att riksdagen hos Kungl. Maj :t skall hemställa om en

utredning av Ådalens problem och behov. Denna utredning skall syfta till

att föreslå åtgärder som kan trygga sysselsättningen i regionen på längre sikt.

De här berörda motionerna avser förhållanden i ett begränsat område

inom Västernorrlands län. De problem som påtalas är väl kända och har tilldragit

sig allmän uppmärksamhet. Enligt den arbetsfördelning som fastställts

för handläggningen av utrednings- och planeringsverksamheten på

lokaliseringspolitikens fält tillkommer det i första hand länets egna organ

att klarlägga den rådande situationen och söka finna vägar för att komma

till rätta därmed. Av det remissyttrande som länsstyrelsen i länet avgivit

framgår att länsstyrelsen i hög grad är inriktad på en insats av detta slag.

Att även vederbörande centrala instanser noga följer utvecklingen i Ådalen

bestyrks bl. a. av vad arbetsmarknadsstyrelsen anfört. Såsom framgår av vad

chefen för inrikesdepartementet nyligen meddelade i en interpellationsdebatt,

om vilken utskottet ovan lämnat vissa uppgifter, pågår förhandlingar

om två betydelsefulla projekt till industrilokalisering i Ådalen. Utan att instämma

i motionärernas karakteristik av hittills vidtagna åtgärder delar utskottet

deras uppfattning om vikten av att söka förbättra sysselsättningsläget

i Ådalen. Utskottet finner likväl på bär anförda grunder icke skäl att

biträda deras yrkande.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskollets utlåtande nr 30 år 1967

25

Glesbygdernas speciella problem vad gäller tillgången till olika slags samhällelig

och även privat service har vart och ett av de senaste åren tagits

upp i ett flertal motioner. Så har skett även i år. I motionerna 1: 434 och

II: 545 samt I: 598 och II: 765 begärs, att riksdagen hos Kungl. Maj :t skall

hemställa om utredning av och förslag till hur glesbygdsbefolkningens förhållanden

skall kunna förbättras. En rad åtgärder i detta syfte, av bl. a. trafikpolitisk,

kulturell och social natur, skisseras i motionerna. Likartade synpunkter

framförs vidare i motionerna 1:593 och 11:760, vari hävdas att

de berörda spörsmålen har så stor politisk betydelse att en parlamentarisk

utredning bör tillsättas för att pröva de olika uppslag som framkommit. En

mera begränsad fråga inom de här nämnda motionernas ämnessfär tas upp

i motionerna I: 609 och II: 754, vari begärs utredning om åtgärder som kan

främja upprätthållande av en effektiv varudistribution på landsbygden.

Det frågekomplex som berörs i de här redovisade motionerna är — som

framgår av den redogörelse som utskottet har lämnat tidigare i detta utlåtande

— i hög grad föremål för olika samhälleliga organs uppmärksamhet.

Redan sommaren 1965 utfärdades — i anslutning till vad bankoutskottet

uttalat i ämnet 1964 — direktiv till planeringsråden i länen att de borde

närmare överväga glesbygdsbefolkningens speciella situation och framlägga

härav föranledda förslag. En regional utredningsverksamhet av delvis mycket

ambitiös art har sedan dess kommit till stånd. Särskild betydelse i detta

sammanhang har den omfattande utredningsverksamhet rörande glesbygdsfrågorna

som igångsatts på uppdrag av lokaliseringsberedningen och som

bl. a. innefattar ett större forskningsprojekt med främst kulturgeografisk

och sociologisk inriktning. En speciell arbetsgrupp för frågor rörande service

till glesbygdsbefolkningen bar tillsatts inom Kungl. Maj :ts kansli. Denna

grupp, som spänner över de olika sektorer av administrationen som främst

berörs av frågorna, avser att på det ena området efter det andra pröva möjligheterna

att förbättra den service som erbjuds glesbygdsbefolkningen och

att över huvud taget söka bidra till lösandet av de problem som befolkningsomflyttningen

förorsakar.

Av motionerna — utom den som speciellt gäller varudistributionen —

framgår att motionärerna är medvetna om den utredningsverksamhet som

sålunda pågår. De synes emellertid konsekvent nedvärdera dess betydelse,

vilket bl. a. tar sig uttryck i att de gör gällande att riksdagen nu måste rikta

en särskild hemställan till Kungl. Maj :t för att en tillfredsställande utredning

skall ske och därav föranledda förslag läggas fram. Utskottet kan inte

finna annat än att önskemålet om utredning av glesbygdsbefolkningens problem

redan är tillgodosett. Speciellt vill utskottet understryka att redovisningen

av de uppslag som kommer fram genom utredningen är avsedd att

ske successivt och att de åtgärder som kan bli aktuella alltså i vissa fall

kommer att kunna genomföras snabbt. Såsom framgår av den förut lämnade

redogörelsen har ett initiativ för att förbättra servicen till de gamla i

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskoitets utlåtande nr 30 år 1967

glesbygderna redan föranlett beslut av Kungl. Maj :t. Att vid prövningen av

arbetsgruppens förslag i första hand skall beaktas huruvida kostnaderna

kan täckas med medel som anvisats under ordinarie anslag för verksamheten

i fråga finner utskottet ytterligare ägnat att underlätta snabba lösningar;

något vittnesbörd om brist på generositet gentemot glesbygdsbefolkningen

— såsom antydes i motionerna 1:434 och II: 545 — torde ingalunda

vara att utläsa ur denna naturliga princip för finansieringen av nya

samhälleliga insatser.

Vad särskilt beträffar hemställan i motionerna I: 593 och II: 760 vill utskottet

uttala, att tillsättandet av en parlamentarisk utredning på det område

det här gäller skulle kunna fördröja snarare än påskynda sådana åtgärder

som motionärerna säger sig vilja få till stånd. Det politiska inflytandet över

utformningen av detta slags åtgärder — vilka kan beräknas i regel vara

politiskt föga kontroversiella — torde till fyllest kunna göra sig gällande när

förslag som framkommer från den nämnda glesbygdsgruppen eller på annat

sätt i förekommande fall blir föremål för riksdagsbehandling.

Även frågan om varudistributionen på landsbygden hör — som allmänna

beredningsutskottet nyligen påpekat i sitt av riksdagen godkända utlåtande

nr 15 — till området för den utredning av glesbygdsfrågor som här åberopats.

Att glesbygdernas kommunikationsproblem är föremål för ingående uppmärksamhet

från den nyssnämnda arbetsgruppens sida har understrukits

i statsutskottets utlåtande nr 9 (s. 16), vari riksdagen föreslagits att -—

såsom också sedermera skett — lämna utan åtgärd motioner om hemställan

till Kungl. Maj :t beträffande utredning i detta ämne. Bankoutskottet avstyrker

för sin del vad som yrkats i samtliga de fyra nu föreliggande motionsparen

om glesbygdernas problem.

De återstående motioner som behandlas i detta utlåtande innehåller önskemål

om relativt vittsyftande utredningar av mera allmänt samhällsekonomisk

natur. I motionerna I: 166 och II: 209 pekas på den stora befolkningsrörelse

från Norrland som äger rum och hävdas att lokalisering till en avfolkningsregion

kan vara fördelaktig från samhällsekonomisk synpunkt därför

att den möjliggör utnyttjande av de stora samhällsinvesteringar som

redan gjorts i sådan regioner. Motionärerna vill att riksdagen skall begära

en skyndsam utredning av de frågor som sammanhänger med den nu pågående

befolkningsomflyttningen i landet. I motionerna I: 602 och II: 770 påyrkas

en allsidig utredning av samspelet mellan en aktiverad regional planering

och den samhällsekonomiska målsättningen i syfte att anvisa vägar

för en differentierad ekonomisk politik. Motionärerna avser i första hand

åtgärder anpassade till regionala skillnader i utvecklingshänseende.

Den i motionerna I: 166 och II: 209 framförda synpunkten att ej endast

företagsekonomiska utan även samhällsekonomiska överväganden bör bli

avgörande för näringslivets utbyggnad i olika delar av landet är, såvitt ut
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1967

27

skottet kan bedöma, en av grundtankarna bakom den lokaliseringspolitiska

försöksverksamhet som nu bedrivs. Chefen för inrikesdepartementet har

nyligen i ett interpellationssvar, till vilket ovan (s. 19) hänvisats, understrukit

detta genom följande uttalande: »Vad lokaliseringsorganen har att

pröva är om lokaliseringen är så angelägen från samhällelig synpunkt att

statligt stöd bör utgå för att göra lokaliseringen möjlig. Lokaliseringsorganen

har därvid att beakta inte bara de företagsekonomiska förutsättningarna

utan också de sociala skälen samt de samhällskostnader som kan väntas

uppkomma vid det ena eller det andra lokaliseringsalternativet. Det är naturligt

att man vid dessa avvägningar kan komma till olika resultat beroende

bl. a. på om det gäller nylokalisering eller utvidgning av ett på orten redan

etablerat företag. Bedömningen kan också påverkas av de nya investeringarnas

storlek i förhållande till de på orten redan nedlagda kostnaderna i enskilda

och samhälleliga investeringar.» Huvudparten av de lokaliseringspolitiska

stödåtgärderna har, helt i linje med de ursprungliga intentionerna,

satts in i Norrland. När i ett begränsat antal fall lokaliseringsstöd medgivits

för anläggningar utanför norra stödområdet — något som motionärerna

tycks kritisera, då de anför att Norrlands del av lokaliseringsstödet

blivit mera blygsam — har syftet därmed varit detsamma som allmänt gäller,

nämligen att bidra till att lösa omställningsproblem som eljest skulle

ha givit upphov till en mera omfattande utflyttning till andra regioner. Såsom

chefen för inrikesdepartementet påpekat i årets statsverksproposition

(bil. 13, s. 91) gäller att stödets storlek i varje särskilt fall bör bestämmas

med hänsyn till de skillnader som uppenbarligen föreligger mellan olika

regioner i fråga om behovet av stöd för att få industriell utbyggnad till stånd.

Enligt utskottets uppfattning är det i motionerna I: 166 och II: 209 resta

kravet på utredning inte påkallat, i den mån motionärerna avser att på denna

väg söka driva fram ett nytt synsätt inom lokaliseringspolitiken; de av

dem anförda tankegångarna synes redan vara beaktade. I den mån de åter

närmast syftar till att få till stånd en värdering av lokaliseringspolitikens

resultat som grundval för vidare insatser, torde även härvidlag deras önskemål

uppfyllas utan särskild hemställan från riksdagens sida. En fortlöpande

bedömning och redovisning av de uppnådda resultaten är ett självklart inslag

i den pågående försöksverksamheten. Vissa uppgifter har redan publicerats,

och en fortsatt bevakning av hithörande frågor kommer med säkerhet

att ske inte minst genom lokaliseringsberedningens försorg. Utskottet

anser sig alltså böra avstyrka motionsyrkandet.

Motionerna I: 602 och II: 770 ansluter sig nära till ett par motioner vid

förra årets riksdag. I sitt yttrande över dessa (uti. 1966: 25) anförde bankoutskottet,

att skillnaden i ekonomisk aktivitet mellan olika områden, branscher

och företag är ett uttryck för pågående strukturförändringar som i

sin tur utgör ett ytterst väsentligt led i den ekonomiska tillväxten. Om den

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1967

ekonomiska politiken utformades så att strukturförändringarna motverka-*

des, skulle detta med nödvändighet medföra att den ekonomiska tillväxten

bromsades. Utskottet ansåg sig följaktligen inte kunna tillstyrka eu utredning

som skulle syfta till en omläggning av den ekonomiska politiken i av

motionärerna föreslagen riktning. Utskottet har inte av de nu föreliggande

motionerna, vilka inte synes innehålla några väsentliga nya argument, föranletts

att ändra sin förra året intagna ståndpunkt.

Åberopande vad ovan anförts hemställer utskottet,

A. att motionerna 1:595 och 11:547, angående statliga

kreditgarantier i lokaliseringspolitiskt syfte, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

B. att riksdagen i anledning av motionerna 1: 208 och

11:266 samt II: 773 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t giva

till känna vad utskottet ovan anfört om viss översyn av reglerna

rörande lokaliseringsstöd samt statligt kreditstöd till

hemslöjd, hantverk och småindustri;

C. att följande motioner om lokaliseringsstöd till vissa

delar av östra Götaland, nämligen

a) I: 207 och II: 259,

b) 1:341,

c) II: 551,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

D. att motionerna 1:608 och 11:753, om ökade statliga

stödåtgärder i Norrlands inland, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd;

E. att motionerna 1: 429 och II: 549, om åtgärder för att

trygga sysselsättningen i Ådalen, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd;

F. att följande motioner, nämligen

a) I: 434 och II: 545,

b) I: 598 och II: 765,

c) 1:593 och 11:760, samtliga angående glesbygdernas

problem, och

d) I: 609 och II: 754, om upprätthållande av en effektiv

varudistribution på landsbygden,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

G. att motionerna 1:166 och 11:209, om utredning angående

befolkningsomflyttningen icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd;

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1967

29

H. att motionerna I: 602 och II: 770, angående den regionala

planeringen och den samhällsekonomiska målsättningen,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 maj 1967

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Palm (s),

Åkerlund (h), Hilding (fp), Enarsson (h), Rönnberg (s)* och Mattsson

(ep);

från andra kammaren: herr Regnéll (h), fru Renström-Ingenäs (s),

herrar Berglund (fp), Börjesson i Glömminge (ep), Bengtsson i Landskrona

(s), Larsson i Umeå (fp), Haglund (s) och Fridolfsson i Rödeby (s).

* Ej närvarande vid behandlingen av motionerna 1:208 och 11: 266 samt 11:773, ej

heller vid utlåtandets justering.

Reservationer

1. vid utskottets hemställan under A.

av herrar Hilding itp), Mattsson (ep), Berglund (fp), Börjesson i Glömminge

(ep) och Larsson i Umeå (fp), vilka ansett

dels att det stycke på s. 21 i utskottets yttrande som börjar med orden

»Det förslag som» och slutar med orden »hittills använda stödformerna»

bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

»Även om lokaliseringsstödet liksom hittills i första hand bör utgå i form

av statliga lån och bidrag, finner utskottet det motiverat att dessa stödformer

kompletteras med ett kreditgarantisystem. Det synes oss lämpligt att

den låneförstärkning som nu måste anses omedelbart nödvändig ges i form

av statliga kreditgarantier. Ett samspel mellan kreditgarantier och direkta

statslån har även i övrigt betydande förtjänster bl. a. därigenom att lånen

mot kreditgarantierna ges genom normala bankmässiga kanaler. Utskottet

tillstyx-ker därför förslagen i de likalydande motionerna 1:595 och 11:547

om införande av ett statligt garantisystem.»;

dels att utskottet under A. bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till motionerna I: 595 och II: 547

måtte besluta att statliga kreditgarantier i lokaliseringspolitiskt

syfte må medges för budgetåret 1967/68 intill ett

belopp av 100 000 000 kronor»;

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1967

2. vid utskottets hemställan under C.

av herrar Hilding (fp), Mattsson (ep), Berglund (fp), Börjesson i Glömminge

(ep) och Larsson i Umeå (fp), vilka ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 22 med orden

»Avgörande för indelningen» och slutar på s. 23 med orden »avstyrks alltså»

bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

»Den regionala avgränsning av det lokaliseringspolitiska stödet som för

närvarande gäller innebär att vissa delar av landet, som måste anses vara i

behov av mera långtgående lokaliseringsinsatser, har ställts utanför möjligheten

till reguljärt stöd. Företag inom dessa områden kan endast i särskilda

fall erhålla lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån. I den mån så

skett tycks stödet nästan undantagslöst ha fått formen av enbart lån. Den

avgränsning som här angivits har främst gått ut över de områden i östra

Götaland som under en följd av år haft betydande sysselsättningssvårigheter

och av vilka somliga kännetecknas av en fortgående befolkningsminskning.

Det är enligt utskottets mening nödvändigt att det statliga lokaliseringsstödet

får inriktas även på de sysselsättningssvaga områdena i östra

Götaland enligt samma grunder som fastställts att gälla för det norra stödområdet.

Utskottet ansluter sig till vad därvidlag yrkats i motionerna I: 207

och 11:259 samt 11:551. För att stödåtgärder utan dröjsmål skall kunna

komma till stånd även i östra Götaland torde riksdagen böra bemyndiga

Kungl. Maj :t att fastställa gränserna för det nya stödområdet. Det får förutsättas,

att lokaliseringsorganens synpunkter på gränsdragningen därvid

kommer att få stor betydelse.

I motionen I: 341 framställs det mera långtgående yrkandet att vissa län

skall direkt jämställas med norra stödområdet. En lösning av denna innebörd

anser sig utskottet inte böra tillstyrka.»;

dels att utskottet under C. bort hemställa,

»C. att riksdagen i anledning av motionerna I: 207 och

II: 259 samt II: 551 måtte

dels medge, att det statliga lokaliseringsstödet må inriktas

på de sysselsättningssvaga områdena i östra Götaland

enligt samma grunder som fastställts för norra stödområdet,

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att efter hörande av lokaliseringsorganen

fastställa gränserna för ett stödområde i

östra Götaland; samt

att motionen I: 341 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd;»

3. vid utskottets hemställan under D.

av herrar Hilding (fp), Mattsson (ep), Berglund (fp), Börjesson i Glömminge

(ep) och Larsson i Umeå (fp), vilka ansett

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bankoulskottets utlåtande nr 30 år 1967

31

dels att det stycke på s. 24 i utskottets yttrande som börjar med orden

»Även om utskottet» och slutar med orden »motionerna I: 608 och II: 753»

bort utbytas mot ett stycke av följ ande lydelse:

»De förhållanden som här redovisats utgör enligt utskottets mening ett

starkt motiv för att genomföra den skyndsamma översyn av lokaliseringspolitiken

som motionärerna hemställer om. Denna översyn bör syfta till

att finna vägar för att inom vissa områden tillämpa ett längre gående lokaliseringsstöd

än för närvarande. Till en del synes åtgärder av detta slag

vara möjliga redan inom ramen för nu gällande bestämmelser. Härutöver

torde emellertid erfordras särskilda insatser för att stimulera till etablering

av industriföretag inom de aktuella områdena. En komplettering av lokaliseringsstödet

i form av kostnadsfri konsulthjälp till de berörda företagen

skulle sannolikt också vara av stort värde. Utskottet tillstyrker sålunda

det yrkande som ställts i motionerna I: 608 och II: 753.»;

dels att utskottet under D. bort hemställa,

»D. att riksdagen med bifall till motionerna 1: 608 och

II: 753 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära en skyndsam

översyn av lokaliseringspolitiken i syfte att avsevärt

höja effekten av de statliga stödåtgärderna i Norrlands inland

i enlighet med vad utskottet ovan anfört;»

4. vid utskottets hemställan under F.

av herrar Åkerlund (h), Hilding (fp), Enarsson (h), Mattsson (ep),

Regnéll (h), Berglund (fp), Börjesson i Glömminge (ep) och Larsson i

Umeå (fp), vilka ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 25 med orden

»Det frågekomplex som» och slutar på s. 26 med orden »om glesbygdernas

problem» bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

»Såsom meddelats i statsverkspropositionen har vissa undersökningar

av här angivet slag påbörjats. Detta förhållande påpekas också i flertalet

av de nu aktuella motionerna. Formuleringarna i statsverkspropositionen

tyder emellertid inte på att några reella förbättringar kan förväntas komma

till stånd inom den närmaste tiden. Utskottet vill särskilt hänvisa till uttalandet

om att vid prövningen av framkommande förslag i första hand

skall beaktas huruvida kostnaderna kan täckas med medel som anvisats

under ordinarie anslag för verksamheten i fråga. Avsevärt mera långtgående

insatser är enligt utskottets mening av nöden för att förverkliga

den del av lokaliseringspolitikens mål som angivits vara att det stigande

välståndet skall fördelas på ett rättvist sätt och människorna i olika delar

av landet erbjudas en tillfredsställande social och kulturell service.

I motionerna I: 434 och II: 545 samt I: 598 och II: 765 ges en lång rad

exempel på åtgärder till glesbygdsbefolkningens fromma. Särskilt vill utskottet

fästa uppmärksamheten på tanken att särskilt stöd skall utgå för

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bankoutskottets utlåtande nr 30 år 1967

att göra det möjligt att i glesbygderna och där belägna tätorter erbjuda

den kvarboende befolkningen en godtagbar samhällelig och kulturell service.

Att de lösningar som föreslås delvis skiljer sig från vad som gäller

för landet i övrigt utgör självfallet inget skäl att avvisa dem; de är avsedda

för områden där särpräglade förhållanden råder. Det bör för övrigt understrykas,

att sådana områden påträffas på åtskilliga håll även utanför övre

Norrlands inland.

Mot bakgrund av vad här sagts tillstyrker utskottet yrkandena i motionerna

1:434 och 11:545 samt 1:598 och 11:765. Liknande tankegångar

återfinns i motionerna 1:593 och II: 760. Utskottet ställer sig positivt till

de sistnämnda motionernas allmänna syfte men anser sig inte böra tillstyrka

det där framförda yrkandet, eftersom detta går ut på tillsättandet av en

parlamentarisk utredning rörande glesbygdsproblemen. Utskottet befarar

att en sådan åtgärd skulle kunna fördröja de reformer som motionärerna

önskar få till stånd. Inte heller anser sig utskottet böra tillstyrka det i motionerna

I: 609 och II: 754 ställda yrkandet om en särskild utredning rörande

varudistributionen på landsbygden.»;

dels att utskottet under F. bort hemställa,

»F. att riksdagen i anledning av motionerna 1:434 och

II: 545 samt I: 598 och II: 765 måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t hemställa om utredning och förslag angående åtgärder

i syfte att bereda befolkningen i landets glesbygder en

tillfredsställande service; samt

att motionerna 1:593 och 11:760 ävensom motionerna

1:609 och 11:754 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd;».

ESSELTE AB. STHLM 67

714711

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1967:288 Skrivelse till Konungen i anledning av motioner angående. riktlinjerna för lokaliseringspolitiken, m. m. a1 i texten