Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om åtgärder för skydd åt vissa hemmamarknadsindustrier.

1967-05-18 · 22 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 21 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1967:31, Utlåtande i anledning av motioner om åtgärder för skydd åt vissa hemmamarknadsindustrier.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1967

1

Nr 31

Utlåtande i anledning av motioner om åtgärder för skydd åt vissa

hemmamarknadsindustrier.

I de till bankoutskottet hänvisade likalydande motionerna nr 167 i första

kammaren av herr Gösta Jacobsson m. fl. och nr 206 i andra kammaren av

herr Magnusson i Borås m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t begära

dels en mindre frikostig licensgivning resp. minskning av importkontingenter,

där så är möjligt, i anslutning till förefintliga kvantitativa importrestriktioner

gentemot sådana länder vilkas import till Sverige allvarligen

undergräver fortbeståndet av eljest konkurrenskraftiga svenska industrigrenar

och äventyrar sysselsättningen,

dels ock skyndsam utredning om möjligheterna att inom ramen för vårt

lands internationella åtagande inom GATT resp. EFTA och Norden vidtaga

tillfälliga åtgärder för skapande av ett förbättrat skydd för hotade

svenska hemmamarknadsindustrier.

Beträffande motiveringen för detta yrkande hänvisas, i den mån redogörelse

därför ej lämnas i det följande, till motionen I: 167.

Yttranden över motionerna har av utskottet inhämtats från kommerskollegium,

Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation

(SHIO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges grossistförbund

och Kooperativa förbundet (KF).

Kommerskollegium har i sitt yttrande bl. a. lämnat en ingående redogörelse

för svensk handelspolitik, i vilken särskilt behandlas Sveriges anslutning

till olika strävanden att liberalisera den internationella handeln samt

möjliga åtgärder från svensk sida vid fall av marknadsstörande export till

Sverige. Denna redogörelse återges nedan separat, kompletterad med vissa

underrubriker.

Av kommerskollegium lämnad redogörelse för svensk handelspolitik m. m.

Vissa uppgifter om den internationella handeln

Under efterkrigstiden har världshandeln undergått en fortlöpande expansion.

Utvecklingen av handeln mellan de stora handelsnationerna har

uppvisat högre ökningstakt än för produktionen och har lett till en större

grad av internationell arbetsfördelning.

1-—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 8 saml. Nr 31

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1967

Sveriges och vissa andra industriländers andel av världshandeln åren

1949—1965 framgår av följande tablå.

Sveriges m. fl. länders andel av världens totala export 1954 och 1959-1965 — procent

1954

1959

1960

1961

1962

1963

1964

1965

Sverige.......

2,07

2,19

2,28

2,33

2,36

2,37

2,42

2,41

EEC-ländcrna .

20,66

25,08

26,42

27,43

27,57

27,76

28,03

29,10

Västeuropas in-

44,88

dustriländer1.

37,48

42,00

42,89

44,01

44,03

44,13

43,81

därav:

Storbritannien

10,31

9,89

9,42

9,40

9,17

9,03

8,42

8,32

Västtyskland .

6,87

9,75

10,14

10,77

10,69

10,81

10,68

10,87

Frankrike....

5,47

5,57

6,10

6,13

5,93

5,98

5,92

6,10

USA.........

19,78

17,54

18,28

17,83

17,48

17,29

17,53

16,64

Japan ........

2,13

3,44

3,60

3,60

3,96

4,03

4,39

5,13

Industriländer-

na tot.......

65,17

68,59

69,96

70,61

70,48

70,47

71,05

71,84

1 Belgien-Luxemburg, Danmark, Frankrike, Italien, Nederländerna, Norge, Sverige, Schweiz,

Storbritannien Västtyskland och Österrike.

Sveriges andel av världshandeln har successivt ökat fram till år 1965.

Motsvarande trend gäller i fråga om handeln med enbart industriellt bearbetade

produkter (SITC 5—8).

Den liberala svenska handelspolitiken har haft betydelse för denna utveckling.

Under inverkan av en internationell konkurrens har den svenska

industrin fortgående utbyggts och rationaliserats. Nya produkter har utvecklats

och funnit avsättning på nya marknader.

Enligt ovanstående sammanställning synes en stagnation ha inträtt under

1965. Flera faktorer kan ha medverkat härtill. Bidragande kan ha varit

en för stark intern efterfrågan. Härtill kommer emellertid de förskjutningar

i konkurrenssituationen som blivit en följd av det fortsatta integrationssamarbetet

inom den gemensamma marknaden vilken för den svenska

exporten är av den största betydelse. Utredningar utförda inom kommerskollegium

rörande utvecklingen av den svenska exportens andelar av den

gemensamma marknadens import visar att efter år 1962 försämringar

skett i förhållande till EEC:s internhandel.

Åtgärder för att liberalisera den internationella handeln

Som ett led i den liberala svenska handelspolitiken har Sverige tagit aktiv

del i det internationella arbetet med att avskaffa handelsbarriärerna.

Under 1950-talet dominerades detta arbete av ansträngningarna inom

OEEC. Strävandena att skapa förutsättningar för en enhetlig och integrerad

marknad i Europa ledde visserligen inte till mer vittomfattande resultat

men de pekade hän mot ett nytt sätt att lösa integrationsfrågorna. Framgångsrikt

blev OEEC-arbetet i fråga om avskaffandet av kvantitativa re
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1967

3

striktioner. Av stor betydelse var att detta arbete bedrevs parallellt med

frigörandet av betalningarna.

Vägledande för den västliga världens alla mer betydande handelsnationers

strävan till en friare handel har varit de handelspolitiska grundprinciper

som fastlagts i det Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT). Mestgynnad-nationsregeln

och diskrimineringsförbuden bildar grundstenar i

GATT :s regelkomplex för handeln mellan länderna. Vidare har en likabehandlingsprincip

för konkurrensen mellan import- och hemmaproduktion

varit riktmärke i GATT:s strävan för en minskning av handelsbarriärerna.

Vid behandlingen av de avsteg från dessa grundprinciper som

under en utvecklingsperiod varit nödvändiga har man strävat efter att begränsa

verkningarna av undantagen och att förhindra retaliation.

Sverige, som efter tullförhandlingen i Annecy blev medlem i GATTorganisationen,

har sedan dess aktivt deltagit i det fortsatta tull- och handelssamarbetet.

Detta gäller även under den nu pågående allmänna tulloch

handelsförhandlingen (Kennedy-ronden).

Även om GATT-organisationens arbete varit av stor betydelse för handelsutvecklingen

så ligger det otvivelaktigt åtskilligt i u-ländernas kritik

av det hittillsvarande GATT-arbetet i och med att man hävdar att detta i

huvudsak varit till fördel för industriländerna. Endast begränsade resultat

har nåtts beträffande jordbruksvarorna; vissa för u-länderna speciellt intressanta

produkter drabbas av interna skatter och avgifter vilka icke på

samma sätt som tullar varit föremål för GATTrs primära intresse. Det arbete

som bedrivits främst inom GATT:s handels- och utvecklingskommitté

har icke lett till några påtagliga resultat men har å andra sidan visat att

det på många håll i industriländerna upprätthålles ett förhållandevis starkt

gränsskydd på många för u-länderna intressanta varor exempelvis på det

sättet att specifika tullar eller s. k. kombinerade tullar uttages. Detta får

anses utgöra en av orsakerna till varför initiativ har tagits inom FN-organisationen

att få till stånd lättnader för u-landsexporten. Även vid arbetet

inom UNCTAD har Sverige tagit en aktiv del i arbetet med att skapa förutsättningar

för avskaffandet av tullar.

Arbetet att öka handeln mellan öst- och västländer har bedrivits i första

hand inom ECE-organisationen. Verksamheten här har fått en viss teknisk

inriktning och de studier på olika områden som bedrivits i fackkommittéerna

kan bedömas vara av stort värde. I motsats till vad sålunda gällt

industri- och energiområdet har verksamheten i ECE:s handelskommitté

under senare tid dock kännetecknats av en viss stagnation. Indirekt har

ECE-kontakterna emellertid lett till en större förståelse för liberaliseringen

av öst-väst-handeln och de problem som sammanhänger härmed.

Även då det gäller det nordiska ekonomiska samarbetet har Sverige tagit

en aktiv del och i många centrala frågor varit initiativtagare, önskemålet

om en fri marknad inom Norden har förverkligats inom ramen för EFTA
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1967

samarbetet. Sveriges roli vid tillkomsten och utvecklingen av EFTA är så

väl känd att en redogörelse härför ej torde erfordras i detta sammanhang.

Målsättningen för det internationella arbetet på handelns område är att

nedbringa och avveckla hindren för den internationella handeln samt att

skapa stabilitet. Som redan antytts har man nått väsentliga resultat, främst

kanske genom arbetet inom GATT. Tullarna har bundits över ett stort

fält, vilket ökat möjligheterna för en långsiktig planering hos de svenska

exportindustrierna. Detta har emellertid icke kunnat äga rum utan att vi

själva blivit i högre grad bundna i handelspolitiken än vad vi eljest skulle

ha varit. Detta betyder dock inte att vi är så hårt bundna, att den handelspolitiska

friheten helt har eliminerats.

Möjliga åtgärder vid fall av marknadsstörningar

I det följande ges en kortfattad översikt över de regler som gäller främst

inom GATT och EFTA beträffande graden av bundenhet och därmed möjligheterna

att återta gjorda tullmedgivanden och i vissa situationer tillgripa

nödfallsåtgärder vid fall av marknadsstörningar.

De vid tullförhandlingar inom GATT gjorda koncessionerna (i form av

bundna tullar) blir i princip gällande gentemot samtliga avtalsslutande

parter. De bundna tullarna får inte höjas utöver den bundna nivån. Ej heller

får diskriminerande avgifter påläggas de berörda varorna. Jämlikt artikel

XXVIII i avtalet kan en given bindning dock återtagas. Sådant återtagande

kan för närvarande ske varje treårsperiod genom förhandling och

överenskommelse med det land, med vilket förhandling därom ursprungligen

genomfördes och med varje annat land som bedöms ha ställning som

huvudleverantör, samt i samråd med varje annat land, som bedöms ha ett

väsentligt intresse i saken. Sådana förhandlingar och överenskommelser

skall innefatta kompensation med avseende på andra varor. Om överenskommelse

icke kan nås mellan parterna inom viss tid har det land, med

vilket förhandlingen ursprungligen genomfördes, huvudleverantörslandet

och land med väsentligt intresse rätt att återta likvärdiga medgivanden,

som givits det land som vill göra återtagandet.

I detta sammanhang må nämnas att reglerna för omförhandlingar av

gjorda koncessioner kan komma att justeras i samband med den nu pågående

Kennedy-ronden.

Ett frångående av åtaganden inom GATT, däribland tullbindningar, kan

enligt artikel XIX även ske på temporär basis. Artikeln ger bl. a. rätt till

nödfallsåtgärder, i fall då en vara, för vilken tullmedgivanden gjorts, importeras

i sådana kvantiteter att allvarlig skada för inhemska producenter

uppkommer eller hotar att uppkomma. I dylika fall har ett land rätt att

frånträda sitt medgivande i den utsträckning och under den tid, som erfordras

för att förebygga eller avhjälpa skadan. Någon förhandlingsrätt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1967

5

stadgas ej för berörda parter, men de parter, som bär ett väsentligt intresse

såsom exportörer, skall beredas tillfälle till samråd med den part som vill

återta sitt medgivande. Liksom i artikel XXVIII ges de drabbade parterna

rätt att frånträda likvärdiga medgivanden därest överenskommelser ej kan

nås.

I det nyligen tillkomna kap. IV i GATT (det s. k. u-landskapitlet) har

industriländerna åtagit sig att i största möjliga utsträckning avstå från att

införa eller öka tullar på produkter, som är eller kan bli av särskilt intresse

för u-ländernas export. Bestämmelsen behöver inte iakttas i sådana fall

då det föreligger tvingande skäl som gör det omöjligt att uppfylla åtagandet.

Generellt gäller enligt GATT-avtalet att bruket av kvantitativa restriktioner

är förbjudet (art. XI). Från detta principiella förbud förekommer vissa

speciella uppräknade undantag. Det gäller bl. a. om restriktionerna är nödvändiga

komplement för genomförande av vissa statliga åtgärder av produktionsbegränsande

karaktär, det gäller importföreskrifter sammanhängande med

kvalitetskontroll o. dyl., det gäller vissa allmänna undantag för tillgodoseende

av skyddet för människors, djurs och växters liv eller hälsa och det gäller

även undantag med hänsyn till vissa säkerhetsintressen.

Betydligt viktigare ur handelns synpunkt än dessa nu uppräknade undantag

är föreskriften att part har rätt att tillgripa importrestriktioner till skydd

för sin betalningsbalans (art. XII). Avtalsslutande part må sålunda, i syfte

att skydda sin yttre finansiella ställning och sin betalningsbalans, utnyttja

restriktioner för sin import. Restriktionerna skall icke ha större räckvidd

än vad som erfordras för att förhindra en allvarlig nedgång i valutareserven

eller, om denna är mycket liten, för att uppnå en rimlig ökning härav.

Vid bedömandet av behovet av åtgärder skall De Avtalsslutande Parterna

enligt artikel XV samråda med Internationella valutafonden och skall därvid

bl. a. godtaga fondens avgörande huruvida av en part vidtagna åtgärder

står i överensstämmelse med fondens stadgar samt fondens avgöranden beträffande

vad som skall förstås med allvarlig nedgång i partens valutareserver

o. s. v.

De restriktioner som tillämpas med stöd av GATT, artikel XII, må drabba

importen av olika varor på så sätt att företräde lämnas importen av mer

nödvändiga varor. Däremot må restriktionerna icke tillämpas diskriminerande

(artikel XIII) i större utsträckning än vad som är medgivet för motsvarande

restriktioner för betalningssidan enligt stadgan för valutafonden.

Beträffande länder som upphört att åberopa artikel XIV i fondstadgan och

sålunda infört konvertibilitet i sina löpande betalningar torde detta innebära

att diskriminerande tillämpningar av restriktioner icke är medgiven.

Part som inför restriktioner är skyldig att omedelbart efter införandet

(eller där så är möjligt före införandet) samråda med De Avtalsslutande

Parterna. Dessa kan bl. a. föreslå ändring och upphävande av restriktionerna

samt fritaga part vars handel påverkas av restriktionerna från jämförlig förpliktelse

enligt avtalet.

1*—Bihang till riksdagens protokoll 1967. S saml. Nr 31

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoulskottets utlåtande nr 31 år 1967

Inom ramen för GATT:s artikel XVI har industriländerna åtagit sig att

inte subventionera export av hel- och halvfabrikat medan de flesta u-länder

åtagit sig att inte utöka existerande sådana subventioner. Vad gäller subventioner

för råvaror stadgas i GATT dock endast i princip en notifikationsskyldighet.

Vid fall av dumping till följd av bl. a. företagens prispolitik och statlig

subventioner ing ger GATT-stadgan även möjligheter till motåtgärder.

Innebörden av GATT-bestämmelserna om åtgärder mot dumping är följande.

Tullar avsedda att uppväga eller hindra egentlig dumping benämnes

antidumpingtullar. Sådana får icke uttagas till högre belopp än dumpingmarginalen,

d. v. s. i regel skillnaden mellan exportpriset och hemmamarknadspriset

i exportlandet. Vid bedömande av huruvida dumping föreligger

(priskriteriet) skall vederbörlig hänsyn tagas till olikheter i försäljningsvillkor,

olikheter i beskattning samt andra olikheter, som påverkar

prisernas jämförbarhet.

Med utjämningstu 11 ar avses tullar som lägges på i importlandet för att

motväga verkan av subvention i exportlandet. De får icke utgå med högre

belopp än den uppskattade premie eller subvention, som befunnits utgå

i ursprungs- eller exportlandet, direkt eller indirekt, för tillverkning, produktion

eller export av en vara, inbegripet särskild subvention för transport

av varan.

Som en viktig begränsning av rätten att begagna antidumping- och utjämningstullar

är vidare föreskrivet att dylika tullar får användas endast

under förutsättning att dumpingen eller subventioneringen förorsakar eller

hotar att förorsaka väsentlig skada på en befintlig inhemsk industri eller avsevärt

försenar upprättandet av en inhemsk industri (sfcadekriteriet).

Rätten att pålägga antidumping- och utjämnimgstullar är av särskild

betydelse när fråga är om varuslag, beträffande vilka importlandet inte har

fria händer i tullhänseende på grund av att förekommande tullkoncessioner

minskar möjligheten att motverka dumping genom höjning av den vanliga

tullen. GATT-stadgans bestämmelser i artikel VI ger också möjlighet att

förstärka gränsskyddet på så sätt att endast den dumpade varan drabbas.

Beträffande varor för vilka importlandet bundit tullen vid viss nivå medför

åtagandet i princip ett ovillkorligt hinder mot uttagande av högre tull, vare

sig detta sker i iform av tullhöjning eller genom speciella tullar. För att ge

GATT-länderna möjlighet att inskrida mot dumping beträffande varor av

detta slag bär i avtalet uttryckligen föreskrivits att gjorda koncessioner

icke skall utgöra hinder för uttagande av antidumping- och utjämningstullar

i överensstämmelse med artikel VI.

Såvitt kan bedömas torde man vid antidumpinginstitutets tillkomst ha

varit fullt medveten om att man därmed gjort ett avsteg från mest-gynnadnationsprincipen.

De isedermera vunna erfarenheterna av institutets tilllämpning

torde också ha gett vid handen att detta avsteg i stort sett accep
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1967

1

terats so av ett skäligt pris för uppnådda tullsänkningar och bindningar av

låga tullar. Reglerna i artikel VI är också konstruerade så att de icke skall

tillämpas på det reguljära varuutbytet. Det är icke det låga exportpriset

i sig som medger uttagande av antiduinpingtull; både pris- och skadekriteriet

måste vara uppfyllt.

I fråga om tillämpningen av GATT :s dumpingregler kan man nu räkna

med att överenskommelse kommer att träffas i Kennedy-ronden om gemensamma

principer härför.

Även inom ramen för GATT:s bomullstextilavtal ges vissa möjligheter

att begränsa marknadsstörande import av bomullsvaror, såväl garner som

vävnader, trikå och konfektion. Härutöver kan begränsande åtgärder få

vidtagas beträffande import av andra textilvaror för det fall importen sker

såsom en medveten substitution från exportlandets sida av en tidigare export

av bomullsvaror. Importreglerande åtgärder enligt bomullstextilavtalet

skall begränsas till enbart det land varifrån den marknadsstörande importen

kommer.

Jämlikt Art. XXV föreligger för ett enskilt land möjlighet att efter särskild

ansökan medges befrielse från åtagande, som eljest föreligger enligt

GATT-avtalet (waiver). Förutsättningen härför är dock att beslut därom

fattas med en majoritet av två tredjedelar av de avgivna rösterna och att

denna majoritet omfattar mer än hälften av parterna.

Härutöver har det i praktiken visat sig möjligt att bilateralt överenskomma

om inskränkningar i de förmåner som eljest enligt GATT tillkommer

avtal sslutande parter.

Tullfriheten för industriprodukter inom EFTA gäller i princip endast för

sådana varor som avsänts från en medlemsstat direkt till en annan och som

jämlikt reglerna härom anses ha sitt ursprung inom frihandelsområdet.

Tullfrihet kan dock icke erhållas för varor, som visserligen uppfyller ursprungskriterierna,

men för vilka tullrestitution åtnjutits för i varorna ingående

importerat material.

Jordbruksvarorna intar en särställning i EFTA-samarbetet. Den artikel,

vari EFTA-konventionens allmänna mål anges, är icke direkt tillämplig på

jordbruksområdet, liksom ej heller bestämmelserna om avveckling av tullar

och andra handelshinder. (Samma förhållande gäller i princip även beträffande

fiskeprodukter.) Målet för samarbetet inom frihandelssammanslutningen

skall i stället vara att — samtidigt som hänsyn tages till medlemsstaternas

nationella jordbrukspolitik — främja handeln med jordbruksvaror

så att medlemsstater vilka i särskilt hög grad är beroende av sin jordbruksexport

får rimliga fördelar av det inledda samarbetet. En väg att förverkliga

detta mål, vilken i viss utsträckning anlitats i det hittillsvarande samarbetet,

är ingående av särskilda jordbruksavtal mellan medlemsstaterna.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1967

Även inom ramen för EFTA-konventionen kan undantag få göras från de

enligt avtalet eljest gällande förpliktelserna.

Vad först reglerna om motåtgärder mot dumping beträffar gäller bär

de allmänna reglerna inom GATT. Ett påläggande av antidumpingtull eller

utjämningstull är tillåtet enligt uttryckligt stadgande i art. 17: 1 i konventionen.

Motåtgärder vid s. k. snedvridning av handeln (art. 5) kan tänkas om

det exporterande EFTA-landet tillämpar väsentligt lägre tullar eller avgifter

på råvaror och halvfabrikat för tillverkningen av en viss vara än vad

som är fallet i den importerande medlemsstaten. Främst torde bär ha avsetts

ändringar i ursprungsreglerna, men även tullhöjningar och importrestriktioner

kan tänkas, åtminstone temporärt. En uttrycklig förutsättning

är att importökningen orsakar eller hotar att orsaka allvarlig skada

i det mottagande landet.

Betalningsbalanssvårigheter ger möjlighet att enligt GATT:s och IMF:s

regler tillämpa importrestriktioner även mellan EFTA-länder. Enligt artikel

19 må ett medlemsland i överensstämmelse med sina övriga internationella

förpliktelser införa kvantitativa restriktioner för att skydda sin

betalningsbalans. EFTA-rådet skall dock underrättas, om möjligt i förväg,

och rådet skall ha sin uppmärksamhet riktad därpå och må avgiva rekommendationer

med anledning av restriktionerna. Om restriktionerna består

mer än aderton månader och allvarligt stör EFTA:s verksamhet må rådet

även genom majoritetsbeslut bestämma om särskilda förfaringssätt för att

mildra verkningarna av åtgärderna. Enligt artikel 30 skall medlemsländerna

även deltaga i åsiktsutbyten rörande sin ekonomiska politik, och rådet må

därvid avge rekommendationer i den utsträckning som är nödvändig för att

säkerställa att verksamheten förlöper friktionsfritt.

En påtaglig ökning av arbetslösheten inom en viss industriell sektor eller

inom ett visst geografiskt område kan under vissa förhållanden under övergångstiden

ge rätt att vidtaga motåtgärder, främst i form av importrestriktioner

(art. 20). Villkoret härför är att svårigheterna kan hänföras till en

minskad inhemsk efterfrågan på en i medlemsstaten producerad vara och

att denna minskade efterfrågan beror på ökad import av tullfria EFTAvaror.

Vad ovan sagts gäller endast varor av EFTA-ursprung. Avser handeln

varor från tredje land som införs från EFTA-land eller varor som i annat

EFT A-land bearbetats i så ringa grad att de icke blir EFTA-varor gäller

antingen GATT:s allmänna regler eller regler i bilaterala handelsavtal. I

princip är dessa regler mindre stränga än EFTA-konventionens regler.

Enligt OECD finns icke något formellt förbud mot kvantitativa restriktioner,

sedan OEEC:s liberaliseringscode upphört att gälla. En rekommendation

om avveckling av återstående restriktioner har dock antagits av rådet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 31 är 1967

9

OECD-!änderna har doek möjlighet att i handelskommittén upptaga diskussioner

och konsultationer beträffande alla frågor av betydelse för handeln,

och ett land, som inför restriktioner på sin import av betalningsbalansskäl,

torde därvid icke kunna undandra sig ett deltagande i dylika konsultationer.

\ idare torde den bakomliggande situationen på betalningsbalanssidan samt

de åtgärder landet i fråga vidtar till förbättring av situationen bli föremål

tör diskussioner i OECD:s kommitté för ekonomisk politik.

Med den begränsning, som kan följa av ovan nämnda i u-landskapitlet

gjorda åtagande föreligger frihet att höja sådana tullar, som inte är GATTbundna,

utöver utgående nivå. Anföras må dock att den i motionerna antydda

metoden att tillämpa en dubbeltariff med högre tullar mot icke GATTmedlemmar

i stor utsträckning begränsas av de svenska åtagandena om

mest-gynnad-nationsbehandling i bilaterala avtal. En sådan metod ligger

dessutom inte i linje med den traditionella svenska principen att tillämpa en

mest-gynnad-nationsregel gentemot alla länder på handelns område. Förutom

politiska och handelspolitiska konsekvenser skulle en särbehandlingav

östländerna dessutom kunna ha en ogynnsam återverkan på det öst-västliga

samarbetet i exempelvis ECE-organisationen.

För Sveriges del har särskilda åtgärder i vissa fall satts in, då särskilda

motiv härför har förelegat. Här må erinras om införandet av antidumpingtullar-

på damstrumpor och väteperoxid samt vidare införandet av minimitullar

på vissa textilvaror, porslin och gummidäck, där GATT-bindningar

icke lagt hinder i vägen för detta. Vidare har överenskommelse träffats

med vissa GATT-länder om särregler för det bilaterala handelsutbytet.

Regler rörande den svenska importen från östländerna

Vad gäller behandlingen av importen från s. k. östländer präglas denna i

princip av ett liberalt synsätt. Sålunda är huvuddelen av importen från dessa

länder frilistad. Handeln med Östtyskland är dock reglerad genom ett

särskilt arrangemang. Frilistningen är unilateral till sin karaktär och har

icke blivit föremål för avtalsmässiga bindningar i gällande överenskommelser

med de berörda länderna. Denna uppläggning av frilistningen får ses

mot bakgrund av den handlingsfrihet man velat tillförsäkra sig på svensk

sida, särskilt vad beträffar möjligheterna att i vissa lägen kunna vinna kontroll

över utvecklingen. Detta har särskild betydelse i betraktande av de speciella

konkurrensförutsättningar som rader i dessa länder och som i vissa

lägen kan ställa den svenska produktionen inför svårbemästrade problem.

För en mindre del av varuområdet (t. ex. textilvaror, porslin) tillämpas

alltjämt importlicenstvång i de fall marknadsstörningsfall anses föreligga

eller där särskilt intresse finnes att hålla importutvecklingen under noggrann

kontroll på tidigaste möjliga stadium. I fråga om importen från Östtyskland

är denna dock i sin helhet underkastad licensering med hänsyn

till de speciella avtalsmässiga förhållanden som råder i förhållande till detta

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1967

land. Anmärkas bör emellertid att importen från Östtyskland i praktiken

är fri inom den varusektor som är frilistad gentemot övriga östländer.

För den licensreglerade importen från östländerna har, i de fall kontingentavtal

slutits, i allmänhet särskilda, avtalsbundna kontingenter upprättats

för sådana varor som är föremål för egentliga importbegränsningsåtgärder

från svensk sida. I en del fall har olika varukategorier inordnats i kontingenter

av allmän eller diversekaraktär. Därest avtalen icke upptager särskilda

kontingenter för egentliga begränsningsvaror har man på svensk sida upprättat

interna kontingenter, som angiver den nivå till vilken licenseringen

begränsas.

Bestämmelser rörande importlicenser

Enligt kungl. kungörelse den 14 mars 1947 (SFS nr 82; tryckt i ändrad

lydelse i SFS 1960: 656, därefter ändrad genom SFS 1961: 368) må införsel

till riket av andra varuslag än sådana som finns upptagna i en vid kungörelsen

fogad frilista inte äga rum med mindre tillstånd därtill (importlicens)

meddelas av behörig myndighet. Vid beviljande av sådan licens må meddelas

föreskrift om särskilda villkor för att licensen skall gälla. Efter bemyndigande

av Kungl. Maj :t och enligt grunder som Kungl. Maj :t fastställer

äger licensmyndigheten inom det område som omfattas av dess befogenhet

medge alt även andra varuslag än de på frilistan upptagna må införas

utan licens. Frilistan, som är av mycket begränsat omfång, innefattar i

första hand tryckta skrifter. Några andra allmänna undantag från importförbudet

anges också i kungörelsen. För visjsa varuslag (en del produkter

av jordbruk, boskapsskötsel, skogsbruk och fiske, obearbetat guld m. m.)

gäller inte den här nämnda kungörelsen utan i stället särskilda författningar

om importförbud eller införselreglering.

Licensmyndighet är, när det gäller flertalet animaliska och vegetabiliska

produkter samt produkter av livsmedelsindustri, vissa gödningsämnen

in. in., statens jordbruksnämnd och i övrigt kommerskollegium. Licensmyndigheten

får meddela närmare bestämmelser om tillämpningen av importförbudskungörelsen.

1 fortsättningen bortses från de varuslag för vilka jordbruksnämnden

är licensmyndighet.

1 praktiken tillämpas importlicenstvång i relativt ringa utsträckning. För

några slags varor gäller ett generellt undantag från importförbudet. Villkorlig

licensfrihet bar vidare medgivits för införsel från de flesta länder.

Med undantag för varor enligt en särskild lista (bilar in. in.) får vara för

vilken kommerskollegium är licensmyndighet införas utan importlicens

under villkor att dess ursprungsland och inköpsland inte är ett av vissa uppräknade

länder i Östeuropa och Asien. Även bilar får införas licensfritt om

deras ursprungsland är anslutet till eller associerat med EFTA. De länder

för vilkas varor enligt vad nyss sagts fortfarande krävs importlicens är Al
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1967

11

banien, Bulgarien, Japan, Folkrepubliken Kina, Mongoliska Folkrepubliken,

Nordkorea, Nord-Vietnam, Polen, Rumänien, Sovjetunionen, Tjeckoslovakien,

Ungern och Östtyskland samt vissa ögrupper i Asien under Amerikas

Förenta Staters kontroll. Även från flertalet av de här uppräknade länderna

(utom Japan och Östtyskland) får utan importlicens införas varor som inte

upptagits på en särskild varulista. Bland de varor som enligt denna lista alltjämt

är underkastade licenstvång när deras ursprungsland och inköpsland

är någon av öststaterna märks ett stort antal plastprodukter, textilvaror,

metallvaror och transportmedel samt skodon.

De bestämmelser som enligt ovan utfärdats angående licensfri varuinförsel

har i ett par fall sedermera återkallats. Sedan slutet av 1965 gäller

inte längre licensfrihet för varor vilkas ursprungs- eller inköpsland är Rhodesia.

I februari 1967 har vidare importlicenstvång återinförts för åtskilliga

slag av textilvaror tillverkade i eller inköpta från Sydkorea. Vad gäller trikåvaror

tillämpas i sistnämnda fall vid prövningen av licensansökningar en

kvotering, medan ansökningar avseende andra av de berörda textilvarorna

prövas från fall till fall utan särskild begränsning.

Beträffande handläggningen inom kommerskollegium av importlicensärenden

må följande nämnas. Till kollegiet är enligt dess instruktion knutet

ett handelspolitiskt råd med uppgift att bistå kollegiet med de upplysningar

och synpunkter som med hänsyn till näringslivets intressen kan vara

av betydelse för bedömningen av handelspolitiska frågor. Inom rådet finns

ett särskilt utskott med uppgift att biträda kollegiet vid handläggningen av

ärenden av större vikt rörande tillstånd till import eller export av varor.

Frågedebatter 1967 om importrestriktioner beträffande textilvaror

Spörsmålet om begränsning av textilvaruimporten har vid årets riksdag

tagits upp i två enkla frågor i andra kammaren.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, besvarade den 16

februari eu fråga av herr Persson i Heden (ep), huruvida åtgärder övervägdes

för att begränsa importen på textilområdet med hänsyn till den allt mer

tilltagande nedläggningen av industrier inom textilbranschen. I svaret anfördes

att utvecklingen inom textilbranschen noga följdes inom handelsdepartementet

och att fortlöpande överläggningar sedan ett år ägde rum med

företrädare för branschen, varvid särskild uppmärksamhet ägnades åt importens

inverkan på bl. a. sysselsättningen. Statsrådet framhöll att uppkommande

marknadsstörningsproblem beaktades i handelsförbindelserna med

andra länder men att åtgärder för att begränsa importen inte låge i linje

med Sveriges långsiktiga strävan att frigöra handeln. I den följande debatten

betonade statsrådet värdet av de strukturförändringar inom näringslivet

som tar sig ullryck i att arbetskraft flyttar över från låglöneområden till

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1967

mera expansiva yrkesgrenar. Han anförde även att Sveriges eget intresse av

att vidga marknaderna för landets stora exportvaror måste beaktas vid sidan

av de svårigheter som handelsfrigörelsen kunde vålla inom vissa branscher.

Importen av textilvaror vore inte ohämmad utan noga reglerad i bilaterala

avtal. Eu näringsgren kunde inte från en dag till eu annan få utsättas

för ohämmad konkurrens. Att successivt frigöra handeln även på textilområdet

finge emellertid anses vara nödvändigt. Avslutningsvis uttalade statsrådet

att enbart det förhållandet att ett land betalar lägre löner än ett annat

inte vore att betrakta som ett kriterium på dumping från det förstnämnda

landets sida.

Sedan kort efter detta tillfälle beslut fattats om begränsning av textilvaruimporten

från Sydkorea ställde herr Persson i Heden till chefen för handelsdepartementet

ytterligare frågan om sådana importrestriktioner övervägdes

även beträffande andra länder. Frågan besvarades av statsrådet Geijer, som

anförde att den explosionsartade ökningen av importen från Sydkorea framtvingat

ett tillfälligt avsteg från frihandelslinjen, att genom importregleringen

gåves möjlighet att bättre hålla läget under uppsikt samt att någon

motsvarande utveckling ej förelåge i fråga om importen från något annat

land.

Motionerna

Inledningsvis ger motionärerna uttryck för en positiv värdering av syftet

med och verkningarna utav den liberala handelspolitik som Sverige för.

De senaste årens allmänekonomiska förhållanden med bl. a. en ogynnsam

kostnadsutveckling inom det svenska näringslivet säges emellertid ha medfört

oroande problem för utrikeshandeln, sysselsättningen och den allmänna

industriella aktiviteten. Bytesbalansens utveckling belyser dessa problem.

Arbetsmarknadspolitikens möjligheter att kompensera verkningarna av

strukturförändringar inom näringslivet minskar, säger motionärerna, avsevärt

i nu rådande konjunkturläge. Strukturförändringarna framkallas delvis

av en abnorm konkurrens som en del branscher utsätts för genom viss

import. Mot bakgrund av statistik över Sveriges och EEC-ländernas import

av visSa manufakturerade varor från ett antal länder i Östeuropa och Asien

konstateras att konkurrensen på den svenska marknaden i viss utsträckning

snedvridits antingen genom dumping eller genom prisclearing via statliga

utrikeshandelsmonopoi. Modern handelspolitisk teori säges tala för att en

friare konkurrens bör återställas. Tullpolitiska åtgärder i denna riktning

synes f. n. icke möjliga eller lämpliga. Däremot kan bl. a., hävdar motionärerna,

en minskning av importlicensgivningen tillgripas. Vidare bör inom

EFTA eller åtminstone mellan de nordiska länderna diskuteras en samordnad

och eventuellt gemensam handelspolitik i fråga om leverantörländer

som bryter mot den normala handelns regler.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1967

13

Remissyttrandena

Kommerskollegium — av vars yttrande större delen har återgivits ovan

— fastslår inledningsvis att för Sveriges del ett fritt och omfattande varuutbyte

med utlandet är en viktig förutsättning för ytterligare ekonomisk

expansion. En fortsatt avveckling av hindren i handeln samt tryggande av

stabilitet i de internationella handelspolitiska åtgärderna är sålunda, säger

kollegium, av vital betydelse för vårt land. Härefter anförs följande;

Den liberala svenska handelspolitiken tar sig uttryck främst därigenom

att de svenska tullarna är bland de lägsta i världen. Detta gäller inte enbart

den genomsnittliga tullnivån utan även tullarna för enskilda produkter;

endast i undantagsfall överstiger de svenska tullarna på industriprodukter

15 %. Även då det gäller andra handelshinder än tullar är den svenska handelspolitiken

allmänt sett liberal. Syftet med denna inriktning hos den svenska

handelspolitiken är i princip att genom utnyttjande av en internationell

arbetsfördelning ge en rationell inriktning och ökad ekonomi åt det svenska

näringslivet och därvid ge grund för stadig tillväxt i samhällsekonomin.

Denna politik har emellertid icke, framhåller kollegium, bedrivits som

en onyanserad frihandelspolitik. Den har fått avvägas i förhållande till de

målsättningar som i övrigt gällt för viktiga avsnitt av näringspolitiken. 1

sådana fall då statsmakterna genom gränsskydd har velat temporärt eller

mera långsiktigt stödja en viss näringsgren har detta skett på ett sådant

sätt att protektionistiska åtgärder icke tillgripits i andra fall eller i högre

grad än vad som bedömts absolut nödvändigt med utgångspunkt i föreliggande

behov.

Kollegium utvecklar därefter på följande sätt sin syn på den svenska handelspolitikens

utformning:

Höga tullar i utlandet innebär utan tvivel besvärande begränsande faktorer

för vissa grenar av den svenska industrin som vill söka sig vidgade

marknader. I många fall torde det kunna påvisas att de höga tullarna i ett

visst land varit prohibitiva för svenska exportprodukter, som på andra marknader

kunnat vinna avsättning. Detta innebär allvarliga problem för vår

export och det är ett angeläget svenskt intresse att söka undanröja dessa

hinder. Ett frångående av vår egen lågtullpolitik bör det emellertid ej bli

fråga om, eftersom eu generell ökning av tullskyddet på vår begränsade

marknad icke på sikt kan stödja den svenska exporten utan olägenheter för

vår egen ekonomi.

Tull- och handelspolitiken måste givetvis samordnas med den på andra

områden förda ekonomiska politiken. Åtgärderna på tullområdet bör dock

uppenbarligen ses på längre sikt än många av de andra ingrepp, vilka utvecklingen

på det ekonomiska fältet kan framtvinga. Klart är också ätt en genomförd

liberal handelspolitik ställer krav på en ekonomisk politik i övrigt

som kan underbygga konkurrenskraften hos näringslivet. Det finns skäl

understryka att en fullständigt genomförd frihandelspolitik dessutom knappast

kan tillämpas därest den icke kan genomföras som ett led i ett inter
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1967

nationellt samarbete där även andra viktiga handelsnationers handelspolitik

ges sådana bindningar att vi kan räkna med stabilitet i konkurrensförhållandena.

I motsatt fall skulle förutsättningarna för den mest rationella

inriktningen av näringslivet snabbt kunna förskjutas. Ändringar i utlandets

handelspolitik kan nämligen då komma att påverka lönsamheten hos

olika branscher i Sverige.

Avslutningsvis konstaterar kollegium att Sverige genom sitt aktiva deltagande

i det internationella samarbetet för avveckling av handelshindren

har vunnit betydande fördelar för exporten. Samtidigt har emellertid, påpekas

det, den egna handelspolitiska rörelsefriheten inskränkts genom de överenskommelser

som träffats internationellt, och den begränsas också av vårt

lands intresse av att från interna ekonomiska synpunkter upprätthålla en

liberal handelspolitik. Av sin redogörelse för handelspolitiken finner kollegium

det framgå, att möjligheter i den yttre handlingsfriheten alltfort

står till buds att, då väsentliga svenska intressen är hotade, vidta åtgärder

som kan ge skydd åt berörda industrier så att dessa får tillfälle till nödvändiga

omställningsåtgärder. Dessa möjligheter är, säger kollegium, kända,

varför enligt dess mening något behov av särskild utredning härom inte synes

föreligga.

I fråga om licenspolitiken, som på industrivaruområdet handhas av kollegium

och vars tillämpning sker efter samråd med representanter för näringslivet

genom det under handelspolitiska rådet fungerande särskilda licensutskottet,

finner kollegium ingen ändring påkallad.

Hos de intresseorganisationer som yttrat sig i ärendet kommer skilda uppfattningar

till synes. De som företräder producentintressen ställer sig relativt

positiva till åtgärder i enlighet med motionärernas förslag, medan däremot

de som företräder handels- och konsumentintressen intar en klart avvisande

hållning.

Sveriges industriförbund anser att det inte kan råda något tvivel om att

vissa industribranscher i Sverige är utsatta för ett konkurrenstryck som är

enastående i den europeiska handelsbilden. Detta är i och för sig naturligt,

säger förbundet, eftersom Sverige är ett föregångsland i fråga om liberal handelspolitik.

Svensk industri har också i allmänhet accepterat denna politik

och genom omfattande rationaliseringar sökt anpassa sig till ett hårt konkurrensläge

på den svenska hemmamarknaden.

I ett antal fall har emellertid, anför förbundet vidare, den utländska konkurrensen

på den svenska marknaden antagit former som strider mot den

normala handelns regler:

Åtgärder av exportsubventionerande karaktär i vissa producentländer har

möjliggjort kraftiga prisreduktioner som särskilt satts in på den svenska

marknaden kanske just därför att Sveriges liberala handelspolitik är internationellt

känd. Särskilt allvarliga verkningar får givetvis en sådan för
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1967

15

falskad konkurrens, när den inriktas på branscher som just genomgår strukturrationalisering.

Den illojala priskonkurrensen som i vissa fält bedrivs

på den svenska marknaden drabbar inte bara svenska företag och deras anställda

utan också de utländska producenter som hederligt följer det fria

handelsutbytets regler.

Förbundet gör det principuttalandet, att ett ökat handelsutbyte, även med

länder som inte är medlemmar av GATT, är till gagn för vår egen ekonomi

och att för u-länderna en friare världshandel utgör en viktig förutsättning

för ekonomiskt framåtskridande. För att den fortskridande liberaliseringen

av det internationella handelsutbytet skall kunna genomföras utan allvarligare

störningar är det emellertid, framhålles det, nödvändigt att alla berörda

parter iakttager vissa regler. Förbundet anser därför att det, just med

hänsyn til! önskvärdheten av ett friare internationellt handelsutbyte, kan

föreligga skäl att utreda möjligheterna att vidtaga tillfälliga motåtgärder

gentemot de länder och producenter som i sin handel med Sverige uppenbart

bryter mot gängse handelsregler. I fråga om sådana motåtgärder anföres

följande:

I vissa fall torde det vara möjligt att inom ramen för GATT-avtalets regler

vidtaga sådana åtgärder t. ex. i form av anti-dumping- eller utjämningstullar.

I andra fall borde detta kunna ske därigenom att all överlicensiering

av produkter från berörda land upphör eller importkontingenterna minskas

vid ingåendet av nytt handelsavtal. Givetvis bör man eftersträva att, i fall då

detta är möjligt, genom konsultationer eller förhandlingar bereda motparten

möjlighet att upphöra med det illojala förfarandet innan motåtgärder

tillgrips.

Även Sveriges hantverks- och industriorganisation ansluter sig i princip

till den nuvarande svenska handelspolitikens idé om största möjliga frihet

för varuutbytet över gränserna. En förutsättning är emellertid då, säger

SHIO, att statsmakternas ekonomiska politik är klart inriktad på att skapa

ekonomisk balans och ett stabilt penningvärde. Organisationen anför i anslutning

till motionerna vissa synpunkter på stabiliseringspolitiken.

Vad gäller förekomsten och verkningarna av dumpingpräglad export till

Sverige och möjliga åtgärder däremot yttrar SHIO följande:

För de svenska konsumenterna är det självfallet fördelaktigt att kunna

inköpa varor till lägsta möjliga pris. Handelsstatistikens siffror visar emellertid

att Sverige av vissa varor importerar lika stora kvantiteter som hela

EEC- och EFTÄ-områdena samt den nordamerikanska marknaden tillsammans

och att våra nordiska grannländer över huvud taget inte accepterat

någon som helst import av ifrågavarande produkter. Kritiken bör enligt vår

mening infe riktas mot den liberala svenska handelspolitiken utan mot det

förhållandet att i princip frihandelsvänliga västländer definitivt stoppat

motsvarande import, varigenom trycket helt kommit att läggas på den svenska

marknaden. Vi delar därför motionärernas uppfattning att Sverige antingen

inom ramen för GATT, EFTA eller åtminstone med de nordiska länderna

upptar en diskusison om en samordnad, liberal handelspolitik beträf
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1967

fande ifrågavarande import. De varor det här är fråga om kommer till stor

del från utvecklingsländer, som är starkt beroende av att snart sagt till vilket

pris som helst få in utländsk valuta för finansiering av sin egen import av

kapitalvaror. Även eu måttlig liberalisering av övriga västländers restriktiva

politik mot denna import skulle innebära väsentliga möjligheter till ökad

export från utvecklingsländerna, samtidigt som trycket på den svenska marknaden

skulle normaliseras.

I avvaktan på resultatet av de föreslagna överläggningarna finner vi det

ofrånkomligt att vår handelspolitik ges en sådan flexibilitet att vid behov

licensgivning och andra handelspolitiska åtgärder kan tillgripas i de fall,

då en onormal importsituation hotar att undergräva fortbeståndet av eljest

konkurrenskraftiga svenska industrier och för att undvika att sysselsättningssituationen

i onödan försämras och kompliceras.

Till sist understryker SHIO, att de föreslagna åtgärderna bör tillgripas

med restriktivitet och att vårt lands generellt positiva attityd till fri internationell

handel inte får påverkas.

LO anser att samhällets åtgärder för att uppnå den ekonomiska politikens

mål med trygghet för inkomst och sysselsättning »måste vara av en helt annan

dimension och inriktning än de protektionistiska åtgärder motionärerna

föreslår» och att motionerna därför inte bör föranleda någon åtgärd från

riksdagens sida. Sitt ställningstagande motiverar LO på följande sätt:

Under efterkrigstiden har utrikeshandeln varit ett av de mest dynamiska

inslagen i den svenska ekonomin. Det är betydelsefullt att även i fortsättningen

en fortsatt ökning av handelsutbytet kommer till stånd om en fortsatt

snabb ekonomisk tillväxt skall kunna bibehållas. Samhället bör då icke

hindra ett fortsatt handelsutbyte med utlandet, utan snarare stimulera denna

utveckling. Åtgärder av det slag motionärerna föreslår innebär ett försök

till konservering av rådande förhållanden inom näringslivet till nackdel

för den totala ekonomin. En dylik handelspolitik kan också väntas medföra

motsvarande åtgärder från våra handelspartner.

Ett ökande handelsutbyte bör även omfatta de länder, som icke är medlemmar

i GATT. Dessa länder erbjuder goda möjligheter till ännu större

varuutbyte än tidigare till gagn för svenska konsumenter och exportindiv

strier. Speciellt för u-länderna innebär den internationella handeln en viktigförutsättning

för ökat välstånd.

Styrelsen för Kooperativa förbundet avstyrker motionärernas förslag med

konstaterande att dessa baseras på ett synnerligen allmänt resonemang, vars

påståenden om olika förhållanden och skadeverkningar icke på något sätt

konkret dokumenteras. Styrelsen hävdar att exceptionellt låga priser inte

på något sätt kan motivera en begränsning av importen från lågprisländer

utan att det tvärtom måste anses angeläget, att de svenska konsumenterna

får de fördelar som härigenom kan erhållas. I anslutning härtill anföres:

Givetvis medför detta problem inom vissa branscher, men dessa torde i

betydande utsträckning kunna övervinnas, om möjligheterna till utnyttjande

av moderna tekniska hjälpmedel, till produktutveckling och till en aktiv

marknadsföring tillvaratas. Erfarenheter inom förbundets verksamhetsområ
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskotteis utlåtande nr 31 år 1967

17

de bestyrker detta. Sålunda har tillverkare inom textilområdet, som utnyttjat

ovan nämnda möjligheter, med framgång kunnat konkurrera med utländska

producenter.

Styrelsen säger sig också vilja starkt framhålla, att det i fråga om vissa

produkter och kvaliteter är definitivt fördelaktigt att inköpa dessa från utländska

tillverkare inte minst i utvecklingsländer. Härvid anses ett vidare

perspektiv böra anläggas. De lägre arbetslöner som när det gäller utvecklingsländerna

i många fall utgör en väsentlig del av förklaringen till de låga

exportpriserna kan i längden, påpekar styrelsen, förbättras endast genom

att dessa länders industrivaror och övriga produkter får fritt utlopp på marknaderna.

Härigenom kan så småningom utvecklingsländerna erhålla det

kapital som krävs för deras fortsatta utveckling och en förbättrad levnadsstandard

för befolkningen.

Styrelsen säger sig icke kunna finna att det förhållandet, att andra länder

i icke ringa utsträckning i detta hänseende för en mera kortsiktig politik

och genom olika former av importrestriktioner begränsar konkurrensen

från utvecklingsländerna, utgör något som helst skäl för Sverige att tilllämpa

samma metoder. I stället anser den det vara angeläget att man från

svensk sida dels medger friaste möjliga konkurrens på den svenska marknaden,

dels i de internationella sammanhang, där så kan ske, verkar för en

liknande politik i andra länder.

En sådan politik kan givetvis, framhålles det, komma att medföra vissa

anpassningsproblem inom det svenska näringslivet och därmed också på

den svenska arbetsmarknaden. Dessa bör emellertid enligt styrelsens uppfattning

kunna lösas genom en kraftfull arbetsmarknadspolitik. Med hänsyn

till den allmänna politiska enighet, som råder beträffande arbetsmarknadspolitiken,

synes det styrelsen möjligt att också åstadkomma enighet om

de ökade resurser, som eventuellt kan erfordras för att genomföra de åtgärder

som den rekommenderade mera långsiktiga importpolitiken kan kräva.

Styrelsen säger sig för sin del vara beredd att förorda de insatser som kan

komma att erfordras i detta hänseende.

Likartade synpunkter anförs av Sveriges grossistförbund, som inledningsvis

uttalar, att det enligt dess uppfattning knappast kan råda något tvivel

om att denna liberala politik verksamt bidragit till den effektivisering och

specialisering som ägt rum inom den svenska industrin och därigenom också

till att stärka konkurrenskraften hos industrin både på den inhemska

marknaden och på exportmarknaderna.

Denna synpunkt utvecklar förbundet i fortsättningen på följande vis:

Endast under förutsättning att vår industri förmår hävda sig på utländska

marknader kan vi dra fördelar av den internationella arbetsfördelningen

och skapa utrymme för ett parallellt med den ökade specialiseringen och

ekonomiska utvecklingen växande importbehov inom stora delar av vårt

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1967

näringsliv. Genom den förda handelspolitiken åstadkommes en successiv

omvandling av strukturen inom det svenska näringslivet, så till vida som produktionsresurser

överföres till mera produktiva näringsgrenar. Det kan

knappast råda delade meningar om fördelarna av att tillämpa en sådan

ekonomisk politik under en högkonjunktur. Vi anser inte att avmattningen

i den högkonjunktur, som nu präglat den ekonomiska utvecklingen i vårt

land under ett par decennier, haft sådana verkningar att den utgör ett tillräckligt

motiv för att, såsom motionärerna föreslår, införa restriktioner mot

importen till Sverige. Ett ökat skydd åt vår hemmamarknad skulle bidra till

att fördröja den ur nationelekonomiska synpunkter önskvärda strukturrationaliseringen

och skulle dessutom bli till förfång för vår export genom

stigande produktionskostnader till följd av växande brist på arbetskraft och

höjda levnadskostnader. Protektionistiska åtgärder skulle vidare minska

strävandena till fortsatt rationalisering och specialisering inom industrin.

Om tillfälligtvis den fortgående strukturrationaliseringen ger upphov till

störningar på arbetsmarknaden, bör enligt förbundets uppfattning sådana

störningar i första hand mötas med en aktiv arbetsmarknads- och lokaliseringspolitik.

Endast i ett läge som präglas av mera omfattande arbetslöshet

eller hot därom eller som innebär risker för betydande kapitalförstöring —

med andra ord ett läge som knappast uppstår annat än under en lågkonjunktur

— och om det visar sig omöjligt att komma till rätta med svårigheterna

genom mera generella ekonomisk-politiska åtgärder, bör såsom eu

sista utväg restriktioner vidtagas mot importen.

Förbundet framhåller att de länder vilkas export till Sverige enligt motionärerna

skulle innebära en särskilt förödande konkurrens för svensk industri

är dels statshandelsländer, dels vissa stater i Fjärran östern. Vad

statshandelsländerna beträffar finner förbundet det vara uppenbart, att en

mera restriktiv importlicensgivning respektive minskning av importkontingenter

mycket snart skulle medföra minskade avsättningsmöjligheter för

den svenska exportindustrin i dessa länder. I anslutning härtill kritiseras de

restriktioner mot import av vissa textilvaror som vidtagits i februari 1967:

Att såsom nyligen skett införa importrestriktioner mot ett utvecklingsland

som Sydkorea utgör vidare enligt vår uppfattning ur principiella synpunkter

ett allvarligt avsteg från den officiellt deklarerade svenska politiken

att på olika sätt stödja den ekonomiska utvecklingen i u-länderna. Det råder

knappast delade meningar om alt ett av de effektivaste sätten att bistå dessa

länder är att köpa deras varor. I det aktuella fallet finns dessutom anledning

förmoda, att importrestriktionerna inte kommer att medföra minskad konkurrens

för den berörda svenska industrin.

Förbundet ifrågasätter om inte den svenska hemmamarknadsindustrin

överdriver konsekvenserna av importen från de berörda länderna. Mot

motionärernas uttalande »att importen ofta äger rum till priser, som är så

låga att de endast kan förklaras av att konkurrensen snedvridits antingen

genom dumping eller prisclearing via statliga utrikeshandelsmonopol»

genmäles att sedan år 1950, då antidumpingbestämmelser antogs i vårt

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1967

19

land, en lång rad framställningar om antidumpingtull har gjorts till

föremål för ingående prövning av myndigheterna och att dessa framställningar

endast i två fall (nylonstrumpor och väteperoxid) har föranlett

införandet av antidumpingtullar.

Sammanfattningsvis uttalar Grossistförbundet att tillräckliga motiv saknas

för de av motionärerna föreslagna åtgärderna och att dessa, om de

genomfördes, skulle medföra ökade svårigheter för vår export och ytterligare

skada vårt förhållande till utvecklingsländerna.

Förbundet anser att de störningar som förorsakas av strukturrationaliseringen

kan och skall mötas med interna ekonomisk-politiska åtgärder, lättnader

i kreditpolitiken och friare kapitalrörelser. På det yttre planet bör den

svenska regeringens åtgärder inte inriktas på importbegränsningar. I stället

bör man söka få till stånd liberalare importvillkor i andra länder och eu

ökad frihet inom den internationella handeln. De resultat, som regeringen

kan uppnå med sådana åtgärder, får, framhålles det, den dubbla effekten att

vidga utrymmet för svensk export och samtidigt bredda avsättningsmöjligheterna

för statshandelsländernas och utvecklingsländernas export. Förbundet

vill därför särskilt understryka angelägenheten av att regeringen ökar

sina ansträngningar i detta syfte.

Utskottet

Den svenska handelspolitiken har under senare år i överensstämmelse

med den internationella utvecklingen inriktats på att fördelarna av en rationell

arbetsfördelning mellan olika länder skall tillvaratas i ökad utsträckning.

Den har sålunda präglats av att handelshinder såväl i form av tullar

som i form av kvantitativa restriktioner successivt har reducerats och i betydande

utsträckning helt slopats. Allmän enighet torde råda om att eu

sådan politik är lämplig. Även i de nu föreliggande motionerna, där nackdelar

för svensk industri av viss utländsk konkurrens betonas och vissa

skyddsåtgärder anges som önskvärda, understryks värdet av en liberal

handelspolitik. Samma betraktelsesätt kännetecknar också de remissyttranden

där motionärernas synpunkter behandlas med relativt stor förståelse.

Motionärerna hävdar att avsättningssvårigheter för svensk industri och

därav betingade sysselsättningsproblem till stor del framkallas av en onormal

utländsk konkurrens, som snedvridits genom dumping eller prisclearing

via statliga utrikeshandelsmonopol. Att genom lämpliga motåtgärder

återställa en situation som ligger närmare den fria konkurrensen är enligt

deras mening en uppgift för handelspolitiken. Med hänsyn till pågående

internationella förhandlingar på tullområdet anser motionärerna tullpolitiska

åtgärder för närvarande vara uteslutna. Aktionsutrymme finner

de i första hand på importregleringens fält. Yrkandet i motionerna går ut

på två ting. Länder som allvarligt äventyrar eljest konkurrenskraftiga

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1967

svenska industrigrenars fortbestånd skall i den mån så är möjligt avhållas

därifrån genom mindre frikostig licensgivning respektive minskning av

importkontingenter. Möjligheterna att inom ramen för vårt lands internationella

åtaganden vidta tillfälliga åtgärder till skydd för hemmamarknadsindustrierna

skall vidare skyndsamt utredas.

Motionärernas bedömning av det aktuella läget och de slutsatsér som de

drar därav måste betecknas som högst kontroversiella. Ovedersägligt är att

en avsevärd import äger rum från de länder beträffande vilkas exportvaror

Sverige alltjämt i betydande utsträckning upprätthåller licenstvång. Jämförelsen

med importen till EEC från dessa länder är måhända inte helt

rättvisande, eftersom mycket olikartade förutsättningar föreligger för ett

litet land med starkt importberoende såsom Sverige och för en stor marknad

med växande internhandel såsom EEC. Relativt sett är dock Sveriges

import från ifrågavarande länder av helt andra dimensioner än EEC:s.

Utskottet har emellertid inte blivit övertygat om att denna sida av vår utrikeshandels

utveckling bör värderas så negativt som sker i motionerna.

Avgörande för eu bedömning av situationen från samhällsekonomisk synpunkt

måste bli vilken användning de genom den ökade importen frigjorda

produktionsresurserna får och i vilken mån en påskyndad omställningshastighet

kan sägas medföra ekonomiska förluster som inte kompenseras

genom ökad avkastning efter skedda strukturförändringar. Utskottet noterar

med ledning av remissyttrandena att någon enhetlig uppfattning härvidlag

inte synes råda inom näringslivet. Att den av motionärerna påtalade

importen bedöms positivt av förespråkarna för konsumentintresset är vidare

uppenbart. Utskottet kan för sin del inte undgå att finna det värdefullt

att påtagliga tendenser i prissänkande riktning får tillfälle att göra

sig gällande i en ekonomi som brukar karakteriseras såsom alltför inflationspräglad.

Samtidigt vill utskottet understryka, att de från motionärernas avvikande

värderingar som här redovisas ingalunda är uttryck för någon

cynisk inställning till de företag och anställda som drabbas av omställningsproblem

till följd av utländsk konkurrens. Alla är ense om vikten av att

genom en aktiv arbetsmarknadspolitik och andra trygghetsbefrämj ande

insatser råda bot på de olägenheter som kan uppstå i samband med en

friare handel över gränserna.

Vad här uttalats torde för utskottets del förslå såsom allmän kommentar

till det resonemang som förs i motionerna. En mera tillförlitlig bedömning

kan självfallet inte ske förrän utvecklingen under en längre tid kan studeras.

Till motionärernas yrkande torde det delvis vara möjligt att ta

ställning utan att deciderat ansluta sig till den ena eller andra uppfattningen

om riktigheten av deras argumentation. Den redogörelse för svensk handelspolitik

som kommerskollegium lämnat i sitt remissyttrande till utskottet

synes innehålla en sådan översikt som motionärerna önskar över möjligheterna

att vidtaga tillfälliga åtgärder till skydd för hemmamarknads
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 31 år 1967

21

industrier som hotas av utländsk konkurrens. Någon ytterligare utredning

i ämnet synes sålunda knappast vara erforderlig ens från motionärernas

utgångspunkt. Vad gäller kravet på mera omfattande restriktioner gentemot

import från de av motionärerna åsyftade länderna framgår det av

utskottets tidigare uttalande att utskottet inte anser sig böra påfordra några

sådana. Utskottet vill emellertid framhålla dels att handelspolitiken gentemot

dessa länder utformas under näringslivets medverkan, dels att —

såsom framgår av ett beslut som träffats efter motionernas avlämnande —

tillfälliga åtgärder i av motionärerna föreslagen riktning inte av de för handelspolitikens

utformning ansvariga instanserna bedömts som under alla

förhållanden uteslutna.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet,

att motionerna I: 167 och II: 206 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 maj 1967

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Åke Larsson (s), Palm (s), Åkerlund

(h), Hilding (fp), Lundin (s), Nils Theodor Larsson (ep)*, Enarsson (h)

och Larfors (s);

från andra kammaren: herrar Regnéll (h), Berglund (fp), Börjesson

i Glömminge (ep)*, Bengtsson i Landskrona (s), Larsson i Umeå (fp),

Rask (s), Haglund (s) och Gustavsson i Ängelholm (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

1. av herrar Åkerlund (h) och Enarsson (h), vilka ansett att utskottets

yttrande fr. o. m. det stycke som börjar med orden »Motionärernas bedömning

av» och utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

»Utskottet finner anledning understryka att förutsättningen för den nuvarande

lågtullpolitiken varit, att vårt land samtidigt fört en sådan ekonomisk

politik att de inflatoriska krafterna hållits tillbaka. I stället har vi

haft en fortskridande, de senaste åren accelererad penningvärdeförsämring

och en inhemsk kostnadsutveckling, vilken avsevärt försämrat vårt

konkurrensläge gentemot utlandet.

Gränsskyddet gentemot utlandet har till följd härav på viktiga avsnitt

förlorat i effekt. Ur produktions- och sysselsättningssynpunkt viktiga in
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Banlcoutskottets utlåtande nr 31 år 1967

dustrigrenar liar därigenom kommit i ett utsatt läge vid försälj ningsoffensiver

på den svenska marknaden från länder med ett helt annat och lägre

kostnadsläge. I vissa fall har dessa länder rent av haft möjlighet att tilllämpa

priser liggande avsevärt under de egna tillverkningskostnaderna.

Detta läge bör enligt utskottets mening föranleda skärpt uppmärksamhet

från statsmakternas sida.

Utskottet är för sin del fullt på det klara med att utrymmet för tullpolitiska

och andra handelspolitiska ingripanden till skydd för hotade svenska

industrier som utsätts för övermäktig utländsk konkurrens f. n. är mycket

begränsat. Den nyligen träffade överenskommelsen inom GATT inom ramen

för Kennedyrundan förpliktar också till återhållsamhet i denna del. Icke

desto mindre finner utskottet det nuvarande sysselsättningsläget motivera

överväganden i vad mån åtgärder i angivna syfte är förenliga med våld

lands internationella åtaganden eller eljest lämpligen bör komma till stånd.

Att uppmärksamma är att det genom den ökade importen framkallade

produktionsbortfallet ofta endast på mycket lång sikt leder till en sådan

anpassning av resurserna som gagnar folkhushållet. Teorien håller icke

alltid i praktiken. På kort sikt är innebörden ofta endast den, att driftnedläggelserna

lokalt medför sysselsättningssvårigheter för arbetstagarna

och kapitalförluster för företagarna. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna

har sina gränser. I rådande läge synes de möjligheter som i fråga

om olika varuslag förefinnes för en mindre frikostig licensgivning böra i

görligaste mån tillvaratagas under nödigt hänsynstagande till de länder

som här är våra handelspartners. Vid kommande handelsförhandlingar i

kontingentfrågor bör också våra hemmamarknadsindustriers förhållanden

i ökad utsträckning beaktas. Hithörande frågor bör jämväl dryftas med

övriga medlemsstater inom EFTA, framför allt de nordiska länderna.

Åberopande vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 167 och II: 206

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära dels en mindre frikostig

licensgivning resp. minskning av importkontingenter

där så är möjligt i anslutning till förefintliga kvantitativa

importrestriktioner gentemot sådana länder vilkas import

till Sverige allvarligen undergräver fortbeståndet av eljest

konkurrenskraftiga svenska industrigrenar och äventyrar

sysselsättningen, dels att Kungl. Maj :t måtte — inom ramen

för vårt lands internationella åtaganden — ta initiativ till

förhandlingar med övriga medlemsstater inom EFTA, särskilt

våra nordiska grannländer, rörande en gemensam politisk

handlingslinje på hithörande område.»

2. av herrar Nils Theodor Larsson (ep), Regnéll (h), Berglund (fp)

och Börjesson i Glömminge (ep).

ESSELTE AB, STHLM 67

714823

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.