Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1967

1967-05-16 · 38 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 37 av 38 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1967:32, Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1967

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1967

1

Nr 32

Utlåtande i anledning av motioner angående den ekonomiska

politiken.

Bankoutskottet har till behandling i ett sammanhang upptagit ett antal

till utskottet hänvisade motioner angående den ekonomiska politiken. Dessa

motioner är

dels de likalydande motionerna I: 433 av herr Holmberg in. fl. och II: 543

av herr Bohman in. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungi. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte i enlighet med de riktlinjer

som angivits i dessa motioner snarast förelägga riksdagen ett samlat förslagtill

de åtgärder på den ekonomiska politikens område som är ägnade att trygga

sysselsättning och hejda pris- och kostnadsstegringar och som föranledes

av nödvändigheten av att återställa betalningsbalansen gentemot utlandet

samt att därvid särskilt taga hänsyn till

1. behovet av en effektiv planering av hela den offentliga sektorn i fråga

om storlek och expansionstakt,

2. behovet av att åstadkomma en rationellare administration och effektiv

bedömning av arbetsprestationen inom statliga och kommunala myndigheter,

3. behovet av att genom avgifter finansiera vissa av de tjänster som

offentliga myndigheter erbjuder,

4. framförda förslag om att pröva rambudget och programbudget för att

därmed öka effekten av insatta resurser;

dels de likalydande motionerna 1: 594 av herrar Bengtson och Dahlén

och 11:764 av herrar Ohlin och Hedlund, vari hemställts, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj :t måtte

1. uttala att rundabordskonferenser med i motionerna angivna sammansättning

och syfte måtte användas som ett väsentligt medel att främja stabilitet

i priser och samhällsekonomi,

2. anhålla att utredning sker om inrättande av ett ekonomisk-socialt råd

med stabiliseringspolitiska uppgifter,

3. hemställa om utgivning av ett värdefast statligt obligationslån i mindre

valörer och med inriktning särskilt på småsparare bland allmänheten;

dels de likalydande motionerna I: 610 av herrar Åkerlund och Enarsson

och II: 749 av herr Carlshamre, vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till

1—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 8 sand. Nr 32

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1967

Kungl. Maj :t måtte anhålla om en teknisk utredning av en inkomstpolitik

i syfte att nå inre och yttre stabilitet i ekonomien;

dels ock de likalydande motionerna I: 342 av herr Werner och II: 427 av

herr Hermansson m. fl., vari bl. a. hemställts, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte begära utredning om lämpliga metoder för en allmän

samhällelig kontroll av investeringsutvecklingen.

Övriga yrkanden i sistnämnda motioner kommer utskottet att upptaga

till behandling i annat sammanhang.

Beträffande motiveringen för vad som hemställts i här förevarande

motioner hänvisas, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande,

till motionerna I: 433, II: 764, I: 610 och II: 427.

Efter remiss av samtliga här förevarande motioner har till utskottet inkommit

yttranden från fullmäktige i riksbanken, Svenska arbetsgivareföreningen

(SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation

(TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO),

Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF), Sveriges lantbruksförbund, Sveriges

industriförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation (SHIO),

Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Kooperativa förbundet

(KF), Svenska sparbanksföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund

och Stockholms handelskammare. Över motionerna I: 594 och II: 764,

såvitt de avser utgivning av ett värdefast statligt obligationslån, har yttrande

inhämtats jämväl från fullmäktige i riksgäldskontoret. Svenska arbetsgivareföreningen

och Sveriges industriförbund har avgivit ett gemensamt

yttrande. Tillfälle att avge yttrande över motionerna har beretts även

Svenska bankföreningen, som emellertid icke begagnat sig därav.

Motionerna

Förevarande motioner syftar till att ange åtgärder som bör vidtagas för

att trygga sysselsättningen och hejda pris- och kostnadsstegringar, särskilt

med beaktande av nödvändigheten att förbättra bytesbalansen med utlandet.

Den förda ekonomiska politiken upptas till kritisk granskning, och oro för

den ekonomiska utvecklingen kommer flerstädes till uttryck. Motionerna

utmynnar i flertalet fall i förslag om utredningar eller olika institutionella

anordningar.

I motionerna I: 433 och II: 543 upptas till behandling en mångfald aspekter

av den ekonomiska politiken och den samhällsekonomiska utvecklingen

i stort. Beskrivningen av det ekonomiska läget koncentreras pa de uttryck

för instabilitet som pris- och kostnadsutvecklingen och det kvarstående

underskottet i bytesbalansen anses utgöra. Mot bakgrund härav betecknas

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1967 3

en översyn av hela den ekonomiska politiken som oundgängligen nödvändig.

Till behandling upptas de offentliga utgifternas expansion, behovet av rationell

administration, prissättningen på offentliga tjänster och en rad

frågor sammanhängande med skattepolitik, sparande, bostads- och arbetsmarknadspolitik

in. in. Vid sidan av en begränsning av de offentliga

utgifternas expansion framstår för motionärerna en »normalisering och

frigörelse» av kapitalmarknaden som den viktigaste reformen.

Även motionerna 1:594 och 11:764 behandlar ett stort antal frågor

rörande den förda ekonomiska politiken och den ekonomiska utvecklingen,

varvid framför allt kreditmarknadspolitiken samt de enligt motionärerna

otillräckliga åtgärderna mot prisstegringarna kritiseras. Motionärerna förordar

bl. a. en fastare statlig budgetplanering, en översyn av statsutgifterna

i besparingssyfte och skattereformer. Förslag om stimulans av det enskilda

sparandet genom utgivande av värdefasta obligationslån samt om anordnande

av stabiliseringspolitiska rundabordskonferenser och inrättande

av ett ekonomisk-socialt råd framförs i dessa motioner. Beträffande vissa

andra dari berörda frågor väcks yrkanden i separata motioner, som hänvisats

till stats- och bevillningsutskotten.

I motionerna I: 610 och 11:749 understryks behovet av »en inkomstutveckling

som står i samklang med realiteterna i samhällsekonomien». En

målsättning för inkomstutvecklingen måste för det första formuleras, och

foi de! andra behövs en teknisk genomgång av förfaringssättet för stabilisering

av löner och priser. Någon statlig dirigering av inkomsterna är det

föi motionärerna inte frågan om utan en genomlysning av problemet i

dess konkreta och praktiska utformning.

I motionerna 1:342 och 11:427 behandlas vissa frågor rörande ett ökat

samhälleligt inflytande över den ekonomiska utvecklingen. Bl. a. anförs

att stor restriktivitet under senare år har tillämpats när det gäller de investeringsområden

över vilka samhällsorganen har visst inflytande, samtidigt

som investeringarna inom den privata sektorn ökat snabbt. Det

ifrågasätts om alla industriella och kommersiella investeringar inom den

privata sektorn verkligen är så angelägna att viktig samhällelig verksamhet

bor stå tillbaka. Motionärerna anser det nödvändigt att öka det samhälleliga

inflytandet över investeringsutvecklingen och föreslår en utredning i detta

syfte.

Uppgifter rörande vissa i motionerna behandlade frågor

I sitt utlåtande nr 25 år 1966 över motioner av till stor del samma innebörd

som de nu förevarande lämnade utskottet uppgifter rörande flera av de frågor

som nu är aktuella. Sålunda redogjordes för det ekonomiska planeringsrådets

uppgift, sammansättning och verksamhet, för tidigare behandling av

frågan om eu teknisk utredning av eu inkomstpolitik och frågan om samråd

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1967

mellan statsmakterna och vissa intresseorganisationer i form av rundabordskonferenser,

för förekomsten av ekonomisk-sociala råd i vissa främmande

länder och dessa råds sammansättning och funktionssätt samt för verkställda

utredningar om ekonomisk-politiska åtgärder och om införande av värdefasta

obligationslån. Till dessa redogörelser torde utskottet här få hänvisa.

Långtidsbedömningcir för den statliga sektorn

Samlade översikter över den statliga planeringsverksamheten lämnas dels

i regelbundet återkommande långtidsutredningar, dels årligen i en långtidsbudget

som publiceras i anslutning till den reviderade finansplanen. Långtidsutredningarna

analyserar utvecklingstendenserna i den totala samhällsekonomin,

varvid såväl den privata som den offentliga sektorns utbyggnadsplaner

ställs emot de reala resurserna. Långtidsbudgeterna anger de finansiella

och personella krav som ställs för alt statsmakternas målsättningar

skall kunna uppfyllas och gjorda åtaganden infrias. Långtidsbudgeten innefattar

alltså inte eventuella tillkommande reformkostnader utan är uppgjord

under förutsättning av »oförändrad ambitionsnivå». Mot bakgrund av den

analys av de totala resurserna som långtidsutredningen redovisar behandlas

i långtidsbudgeten såväl möjligheterna att fullfölja dessa målsättningar och

åtaganden som utrymmet för reformer. Långtidsbudgeten utgör en utgångspunkt

för den följande höstens budgetarbete.

Långsiktsplaneringen är rullande i den meningen att den senaste långtidsutredningens

rapport fortlöpande revideras och att myndigheterna varje

år skall göra eu långtidsbedömning för sin verksamhet under de närmast

framförliggande fem åren. Denna långtidsbedömning avges till Ivungl. Maj :t

i samband med ingivande av petita och innehåller framräkningar av anslagsutveckling,

personalbehov och planerade investeringar samt skriftliga motiveringar

och kommentarer i anslutning därtill. Redovisningen avser i första

hand den utgiftsutveckling som följer av redan fattade beslut och åtaganden

men skall också omfatta de reformer som myndigheten planerar. Det

kan härvid gälla såväl verksamhetens omfattning som kvalitet och standard

på erbjudna tjänster. Utgiftsutvecklingen skall analyseras med utgångspunkt

i här antydda komponenter, d. v. s. utgiftsförändringar som följer av dels

tidigare fattade principbeslut av statsmakterna, dels efterfrågeutvecklingen

för myndighetens tjänster, dels önskemål om att förbättra kvaliteten på de

tjänster myndigheten erbjuder, dels önskemål om att igångsätta nya verksamheter.

Utredning om programbudgetering

Frågan om införande av nya metoder för den ekonomisk-administrati\a

ledningen av statliga myndigheters verksamhet har sedan några år varit föremål

för ett omfattande utredningsarbete. Den i slutet av 1963 tillsatta pro
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1967 5

grambiidgetutredningen inom statskontoret avlämnade i början av 1967

betänkande i ämnet (SOU 1967: 11, 12, 13).

I nuvarande budgetsystem anger de anslag som ställs till myndigheternas

förfogande i de flesta fali det slag av utgifter som myndigheten får göra.

Särskilda anslag anvisas för en myndighets avlöningar och omkostnader

samt i vissa fall även materielinköp in. in. utan uppdelning på de olika verksamhetsgrenar

som myndigheten har. Det är därför inte möjligt att ur budgeten

direkt utläsa kostnaderna för en viss verksamhetsgren, i varje fall

mte då en myndighet har flera sådana. Inte heller i efterhand är redovisningen

sådan att man kan utläsa vilka kostnader som belastar myndighetens

olika verksamhetsgrenar eller kostnaderna för de prestationer myndigheten

tillhandahåller. Av central betydelse i sammanhanget är vidare att

kostnaderna för verksamheten inte redovisas i sin helhet utan bara i den

utsti äckning de belastar myndighetens egna anslag. I nuvarande system

redovisas sålunda inte sådana viktiga kostnadskomponenter som pensioneringskostnader

och

in. in.). Huvudparten av myndigheternas lokalkostnader redovisas i särskild

ordning och belastar inte varje enskild myndighet. Även portokostnaderna

betalas från ett särskilt, för alla myndigheter gemensamt anslag.

Ivaraktei istiskt för programbudgeteringen är att myndigheternas verksamhet

indelas i program som ger uttryck för vilka mål myndigheterna skall

eftersträva. Programmen utgör planer över prestationer och kostnader som

erfoi dras föi att uppnå ett åsyftat mål. Ett viktigt syfte med programbudgetei

ingen äi att främja ett målinriktat handlande. Programbudgeteringens

metodik ger statsmakterna och verksledningarna ökade möjligheter att precisera

målsättningarna. Programmen bör helst vara uttryckta i någon form

av kvantitativa prestationsmått (måltidsdag, transportkm, stansade hålkort,

utfärdade körkort o. s. v.). Med programbudgetens hjälp kan statsmakter

och verksledningar ange typ och mängd av prestationer som skall framställas

och vilken organisation, enhet eller person som skall framställa dem.

^ äsentligt är vidare att programmen fullföljs till lägsta möjliga kostnad.

Programbudgetering kan vara ett viktigt hjälpmedel för att öka myndigheternas

effektivitet. Metoden förutsätter fullständiga kostnadsberäkningar

och skapar därför möjligheter att avväga angelägenheten av en viss verksamhetsgren

mot kostnaderna för denna. Vidare erhålles möjligheter att bedöma

P1 oduktivitetsutvecklingen inom olika delar av en myndighets organisation.

Korrigerande åtgärder kan vidtas på ett tidigt stadium om utvecklingen

skulle gå i ogynnsam riktning inom någon viss verksamhetsgren. Samtidigt

blir det möjligt att öka myndigheternas rörelsefrihet när det gäller att inom

en viss medelsram välja det effektivaste sättet att framställa de åsyftade

prestationerna. Kännetecknande för programbudgeteringens metodik är strävan

att mot varandra avväga olika alternativa program för att nå ett visst

mål.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1967

Utredningens förslag berör verksamheten vid alla statliga myndigheter

utom de affärsdrivande verken, där programbudgetering redan tillämpas i

viss utsträckning, samt försvaret, för vilket en särskild utredning tillsatts.

Programbudgetutredningens förslag är f. n. föremål för ett omfattande remissförfarande.

Programbudgeteringens metoder har kommit till vidsträckt användning

inom näringslivet, medan de däremot endast i USA synes ha tagits i bruk

av offentliga myndigheter. I sin mest ntvecklade form har metoden utnyttjats

inom USA:s försvarsdepartement bl. a. för avvägning av olika handlingsalternativ

med avseende på militärt värde och kostnader, transoceana transporter

etc.

Kontroll av investcringsutvecklingen

De ekonomisk-politiska instrument som f. n. används för kontroll av investeringsutvecklingen

är, vid sidan av vissa inslag i den allmänna kreditpolitiken,

i huvudsak dels arbetsmarknadsorganens prövning av ärenden

rörande igångsättningstillstånd för vissa typer av byggnads- och anläggningsverksamhet,

dels den vid årets riksdag införda investeringsavgiften för

vissa byggnadsarbeten. Lagstiftningen om igångsättningstillstånd gäller till

utgången av 1967 och lagstiftningen om investeringsavgift t. o. in. september

1968.

Bestämmelserna om krav på igångsättningstillstånd har utformats i sjdte

att i ett läge med begränsat investeringsutrymme hålla tillbaka vissa typer av

byggnads- och anläggningsverksamhet. Till detta icke prioriterade byggande

har hänförts bl. a. kontors- och förvaltningsbyggnader, samlings- och nöjeslokaler,

idrottsanläggningar, bensinstationer och parkeringshus samt vissa

fritidshus. Prövningen av frågor om igångsättningstillstånd sker med hänsyn

till tillgängliga arbetskrafts- och kapitalresurser. Stor restriktivitet har

sedan våren 1966 iakttagits vid tillståndsgivningen. Undantagna från tillståndstvång

är industrins byggande, bostäder, kommunalt skolbyggande

som sker med statsbidrag samt statligt byggande.

Den nyligen införda lagstiftningen om investeringsavgift motiverades

främst med nödvändigheten att dämpa den inhemska efterfrågeutvecklingen.

Investeringsavgiften utgår med 25 procent av den totala byggnadskostnaden

för vissa av de typer av byggnads- och anläggningsarbeten för

vilka krävs igångsättningstillstånd. Undantagna från investeringsavgift är

bl. a. icke statligt belånade bostadshus samt sjukhus och ålderdomshem.

Remissyttrandena

Flertalet remissinstanser har uttalat sig om allmänna frågor rörande

den ekonomiska politikens avvägningsproblem och inriktning. Dessa

uttalanden har formen såväl av kommentarer till den bedrivna politiken som

rekommendationer om ändrad inriktning av denna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1967 7

Bankofultmäktige begränsar sin granskning till de frågor som har anknytning

till riksbankens verksamhet. Motionärerna har bl. a. karakteriserat läget

på kapitalmarknaden såsom krisartat. Kreditpolitiken anges ha medfört

regleringar, marknadssplittring och direkt omöjlighet för många företag att

få erforderlig kredit. I anslutning bl. a. härtill anför bankofullmäktige (majoriteten)

:

Fullmäktige vill i detta sammanhang understryka att den kreditpolitik

som fördes under 1965 och första hälften av 1966 var anpassad efter det rådande

läget och efter allt att döma verksamt bidrog till att hindra en mera

utpräglad inflationsutveckling. Så snart tecken på en viss avmattning visade

sig, lättades kreditpolitiken i den utsträckning som ansågs försvarlig.

Karaktäristiskt för kreditpolitiken under denna period — liksom över

huvud taget under senare år — har varit att den i hög grad arbetat med

generellt verkande medel och främst verkat som eu allmän press på banksystemets

likviditet, både i fråga om kassaställningen och de likvida tillgångarna

i vidare mening. Bland övriga instrument har märkts emissionskontrollen

och en placeringsrekommendation till försäkringsbolagen. Jämfört

med åtstramningsperioderna under 50-talet har dock inslaget av direkta

regleringar varit starkt reducerat. Denna förändring har möjliggjorts bl. a.

genom det växande utbudet på kapitalmarknaden, som medfört att den långfristiga

långivningen till bostadssektorn och näringslivet bortsett från kortvariga

fluktuationer kunnat tillåtas successivt öka. Näringslivets kapitalanskaffning

över den enligt motionerna ej fungerande kapitalmarknaden

steg sålunda från 1,7 miljarder kronor år 1964 "till 2,7 miljarder 1965 och

3,2 miljarder 1966. För bostadssektorn är motsvarande siffror 4,1, 4,0 resp.

5,4 miljarder. De negativa omdömena om kapitalmarknaden torde därför

knappast avse dess, även vid internationella jämförelser framträdande, stora

omslutning och höga aktivitetsnivå.

Den rörliga räntepolitiken har utgjort en annan viktig förutsättning för

den kreditåtstramning som åstadkommits med generella medel. Det kan

emellertid utan vidare konstateras att dämpningen av kreditexpansionen

uppnåtts icke blott genom den avskräckande effekten av högre räntor utan

även genom en skärpt sovring bland de lånesökande från långivarnas sida.

Denna effekt på kreditbedömningen åtföljer regelmässigt en skärpt kreditpolitik;

i teorin skulle den kunna undvikas genom en fullt fri räntebildning

men i den praktiska kreditpolitiken måste önskan att undvika dess olämpliga

verkningar avvägas mot kravet på att kreditpolitiken skall ha en tillräckligt

efterfrågehämmande effekt. Kreditgivarnas gallring bland de vid

rådande lånevillkor framkommande låneansökningarna bär i den vetenskapliga

diskussionen kommit att benämnas »kreditransonering», vilket sålunda

inte betyder att de för kreditpolitiken ansvariga myndigheterna bedriver någon

detaljreglering utan endast att de utnyttjar ett"element som i högre eller

lägre grad alltid finns närvarande i kreditsystemet. Den i en av motionerna

använda karaktäristiken av kreditväsendet som eu »halvstatlig ransoneringsapparat»

torde inte tåla att närmare utvecklas.

Det är dock uppenbart att en alltför långt driven eller alltför länge verkande

hård »kreditransonering» både är svår att upprätthålla och medför tendenser

till eu godtycklig kreditfördelning och detta är ett av skälen för att

finanspolitiken på någon sikt måste bära huvudansvaret för att efterfrågan

hålles inom ramen för de tillgängliga resurserna. Fördelningen mellan kredit
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1967

och finanspolitik är även intressant med hänsyn till utrymmet för investeringar.

Om man önskar vidga detta, bör tonvikten läggas på finanspolitiska

snarare än kreditpolitiska åtgärder. Även mot en mindre dramatisk kreditmarknadsbakgrund

än den som tecknas i motionerna kan man därför med

tillfredsställelse hälsa en förstärkning av statsbudgeten som skapar förutsättningar

för en lättare kreditpolitik — givetvis med reservationen att hela

stabiliseringspolitiken fortlöpande måste anpassas till konjunkturutvecklingen.

Målsättningen härvid bör, enligt fullmäktiges mening, vara en mera dämpad

konjunktur utan ens temporära överslag i inflationistisk riktning. Som

ett speciellt motiv härför kan pekas på de risker för den internationella

konkurrenskraften hos exporterande och med import konkurrerande industrier

som omnämnes i flera av motionerna. Dessa risker har återkommit

gång på gång i efterkrigstidens ekonomisk-politiska debatt, men det finns

klara tecken på att vi nu bör räkna med dem med mera allvar än tidigare.

De berör många delar av vår ekonomiska politik — t. ex. marknadsfrågan,

näringspolitiken — men mest påtagligt framstår kostnadsstegringarna som

ett hot mot konkurrenskraften. En nödvändig förutsättning för att hålla

dem under kontroll är en effektiv finans- och kreditpolitik som i tillräcklig

grad begränsar efterfrågan på arbetskraft. Det är möjligt att en med generella

medel arbetande politik som skapar bättre balans på arbetsmarknaden

skulle eliminera en god del av de excessiva kostnadsstegringarna.

Till fullmäktiges yttrande har fogats en reservation av herrar Kollbcrg,

Bengtson och Burenstam Linder. Reservationen har i sin helhet följande

lydelse:

Även med beaktande av de redogörelser och synpunkter som fullmäktiges

majoritet anfört i sitt remissvar anser vi att detta ej förändrar betydelsen av

en omläggning inom den allmänna ekonomiska politiken i syfte att bl. a.

härigenom förbättra läget på kreditmarknaden.

SAF och Sveriges industriförbund understryker i sitt gemensamma yttrande

motionärernas varning för inflationens skadeverkningar för vår internationella

konkurrenskraft och fortsätter:

Våra pris- och kostnadsstegringar bar fram till 1965 hållit ungefär jämn

takt med genomsnittet av de övriga europeiska ländernas pris- och kostnadsutveckling.

De två senaste åren bar emellertid kostnadsläget i Sverige allvarligt

försämrats i förhållande till våra europeiska konkurrenter. I förhållande

till utvecklingen i Nordamerika har vår konkurrenskraft successivt försvagats

under en lång följd av år. Dessa tendenser torde inte komma att brytas

under 1967. Motionärernas varningar understryks av de två senaste årens

stora underskott i handelsbalansen och av de ogynnsamma prognoserna beträffande

denna för 1967. Ännu allvarligare måste man bedöma läget med

tanke på den blygsamma tillväxten av nationalprodukten och industriproduktionen

under 1966. En ökad stegringstakt för industriproduktionen förutsätter

snabbare investeringsökningar än hittills. Under 1966 ökade industriinvesteringarna

endast med 5,5 % och under 1967 beräknas de öka

ännu mindre trots att långtidsutredningens prognoser för perioden 1966—70

bygger på sju procents årlig ökningstakt.

Finansieringssvårigheterna är en viktig orsak till den svaga utvecklingen

av industriinvesteringarna. Från näringslivet bar flerfaldiga gänger före
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1967

9

slagits åtgärder för att underlätta näringslivets kapitalförsörjning och öka

kapitalmarknadens funktionsduglighet. Vi har pekat på självfinansieringens

betydelse för investeringsviljan hos företagen, speciellt när det gäller mer

riskfyllda investeringar. Vi har också föreslagit en rad åtgärder för eu

liberalisering av kreditmarknaden inklusive en uppmjukning av valutarestriktionerna.

LO konstaterar att motionärernas ambitioner har omfattat praktiskt taget

alla problem i den ekonomiska politiken. I fråga om flertalet frågor hänvisar

LO till sina yttranden till bankoutskottet tidigare år samt till remissyttranden

som LO avgivit i vissa större och principiella ekonomisk-politiska frågor.

I fråga om den ekonomiska utvecklingen i stort anför LO bl. a.:

Den analys av den aktuella ekonomiska problematiken som ligger bakom

framställningen i motionerna I: 433 och II: 764 är enligt LO:s mening alltför

traditionellt textboksmässig och svarar inte mot de faktiska förhållanden

som kan konstateras föreligga. Den kan kort karakteriseras på följande

sätt: Genom alltför starka, autonoma lönehöjningar har kostnadsläget i de

svenska exportnäringarna stigit så att de inte längre är konkurrenskraftiga

i utlandet och detta har i sin tur medfört en ogynnsam utveckling i betalningsbalansen

och minskad sysselsättning inom landet.

Redan i---yttrande till bankoutskottet i fjol har LO redovisat sin

uppfattning att det förutsatta direkta orsakssambandet mellan löne- och

prisutveckling inte föreligger och att prisstegringens orsaker snarare är att

söka i vissa mekanismer i den moderna utformningen av den »fria marknadshushållning»,

som motionärerna är så angelägna att slå vakt om. Vad

gäller utrikeshandelns utveckling är det enligt LO:s mening av liera skäl

svårt att från de faktiska förhållandena härleda ett orsakssamband mellan

prisstegringarna i Sverige och den mindre gynnsamma utvecklingen i utrikesbalansen.

Denna har under de senaste två åren genomgått tre olika skeden.

Eu analys av dessa visar hur svårt det i verkligheten är att förena den

faktiska händelseutvecklingen med dessa antaganden.

1) En stark efterfrågeökning 1965, delvis föranledd av svag finanspolitik

under första halvåret och köprush inför omshöjningen, men främst av eu

lageruppbyggnad inom näringslivet, som nu visat sig"ha varit mycket större

än man tidigare beräknat. Ca 1 miljard kr. av valutareserven »byttes» mot

ökade lager, vilket i och för sig kan ha varit eu god ekonomisk affär, eftersom

importpriserna därefter stigit betydligt. Detta skede var passerat i november

1965.

2) Den osedvanligt kalla vintern 1965/66 med dess konsekvenser för exportmöjligheter

och importbehov. Verkningarna härav synes ha varit övervunna

i maj 1966.

3) Efterfrågeminskning och prisfall på svenska exportråvaror och halvfabrikat,

särskilt under senare hälften av 1966. För dessa varor har priser

och arbetslöner i Sverige åtminstone på kort sikt ett ganska ringa inflytande

på exportmöjligheterna. Det är främst strukturförändringar i den internationella

efterfrågan som härvidlag gör sig gällande. Denna utveckling är

fortfarande bestående. Såväl konjunkturbarometern som andra motsvarande

undersökningar visar samtidigt att svårigheterna för färdigvaruindustrin —

och då i första rummet för verkstadsindustrin — främst beror på svag orderingång

från hemmamarknaden, medan orderingången från exportmarknaderna

genomgående betecknats som tillfredsställande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1967

Därtill kommer för hela denna period omslaget i varvens produktion från

stor export 1985 till ökad produktion för inhemska rederier 1966, delvis orsakat

av Sveriges tvekan att i samma omfattning som konkurrentländerna

öka kreditsubventionerna till utländska köpare.

Ingenting av allt detta har egentligen med Sveriges interna pris- och löneutveckling

eller med landets internationella konkurrenskraft i egentlig mening

att göra. Hur god denna än är föranleder förändringar i efterfrågans

sammansättning alltid svårigheter, eftersom kapaciteten inom näringar där

efterfrågan ökar inte omedelbart kan byggas ut för att motsvara bortfallet

inom näringar där den minskar.

Enligt LO:s mening föranleds de nuvarande svårigheterna främst av de

strukturförändringar i efterfrågan på vissa viktiga svenska exportråvaror

och halvfabrikat som ägt rum under de senaste åren och på de svårigheter

inom bostadsbyggandet som kreditpolitiken skapade under 1966.

LO delar inte den uppfattning som framförts i vissa av motionerna, nämligen

att tillväxten av de offentliga utgifterna skulle vara en väsentlig orsak

till inflationen. De samhällsekonomiska konsekvenserna av denna tillväxt

blir, påpekar LO, helt beroende på hur den finansieras. Om internationella

jämförelser tyder på ett visst samband mellan prisstegring och den offentliga

sektorns tillväxttakt torde detta bero på att båda är följder av en mer progressiv,

expansionistisk ekonomisk politik. I fråga om sparandet och kreditmarknadspolitiken

anför LO bl. a.:

Med en växande andel av bruttonationalprodukten avdelad för investeringar

och genom trygghetspolitikens utbyggnad minskande motiv för enskilt

sparande måste enligt LO:s mening det kollektiva sparandet i olika

former komma att få en alltmer dominerande betydelse för den samhällsekonomiska

balansen i framtiden. I själva verket är ju motionärerna inte

heller motståndare till det kollektiva sparandet annat än när det sker i offentlig

regi. Då det tillfaller aktieägarna i form av självfinansiering av företagens

investeringar vill de tvärtom utvidga det.

Statsmakterna måste emellertid enligt LO:s mening ha det grundläggande

ansvaret för att samhällsekonomisk balans upprätthålles och önskvärda investeringar

möjliggöres genom ett kollektivt sparande i olika former. LO

bär sedan länge i detta syfte efterlyst en starkare finanspolitik, som skulle

kunna möjliggöra en lättare kreditmarknad, och betraktar årets budget som

ett steg i rätt riktning i detta hänseende. Vid den höga samhällsekonomiska

aktivitet, som uppstår vid full sysselsättning och stark ekonomisk tillväxt,

står emellertid valet inte heller i en lättare kreditmarknad mellan eu i någon

mening »fri kreditvärdighetsprövning» och »halvstatlig ransonering».

En ransonering i en eller annan form blir — i varje fall vid rimliga räntenivåer

— under alla förhållanden nödvändig; frågan är bara om den skall

vara helt privatdirigerad, halvstatlig eller helt under samhällets ledning.

Eftersom statsmakterna har det yttersta ansvaret för den ekonomiska utvecklingen

också på lång sikt, måste de ha erforderliga medel för att kunna

påverka denna ransonering och därmed också investeringarnas inriktning,

som bestämmer denna utveckling. Annars kan de inte ta detta ansvar. Det

är därför LO välkomnat förslaget om en statlig investeringsbank av betydande

dimensioner, som ger väsentligt ökade styrningsmöjligheter.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1967 11

SACO åberopar sitt yttrande till bankoutskottet år 1966. Organisationen

uttalade då att den delade den uppfattning som kom till uttryck i motionerna

då och även i år, nämligen att den snabba penningvärdeförsämringen och

påfrestningarna på bytesbalansen utgör allvarliga samhällsekonomiska problem.

SACO hänvisade till vissa tidigare uttalanden i dessa frågor, främst i

organisationens skrivelse i december 1965 till regeringen angående inflationen,

skatteutvecklingen och akademikernas reallöneutveckling, samt i dess

remissyttrande över 1965 års långtidsutrednings betänkande. Organisationen

inskränkte sig till att mera allmänt och kortfattat kommentera vissa i motionerna

aktualiserade frågeställningar och anförde bl. a. följande;

Det finns enligt SACO:s mening starkt fog för konstaterandet---att

en ständig inflation numera ej bör betraktas som det pris Ad måste betala för

full sysselsättning utan tvärtom framstår som det allvarligaste hotet mot

sysselsättningen och en snabb ekonomisk tillväxt genom att efterhand

starkt begränsa den ekonomiska politikens rörelsefrihet. Kraftfulla åtgärder

mot inflationen krävs, om vi skall lyckas bevara den yttre och inre

balansen och bibehålla en tillfredsställande expansionstakt. Erfarenheterna

under senare år visar, att nya ekonomisk-politiska grepp måste prövas. På

det penningpolitiska området torde åtstramningen ha drivits så långt att

ytterligare insatser där knappast kan komma ifråga. Däremot kan — och

bör — en avsevärt större restriktivitet iakttas i finanspolitiskt avseende.

SACO erinrade om sina i annat sammanhang framförda synpunkter på

skattepolitiken och hävdade att de statsanställda akademikerna kommit att

släpa efter i löneutvecklingen. SACO påminde också om att organisationen

i sin ovannämnda skrivelse till regeringen framfört förslag om en skattereform

på längre sikt. Vidare anslöt organisationen sig till bedömningen

att stegringstakten för de offentliga utgifterna i dagens situation spelar en

stor roll för penningvärdeutvecklingen. Organisationen ansåg det vara

lättare att kon junkturvariera de offentliga utgifterna än att använda skattepolitiska

åtgärder.

Sveriges lantbruks förbund sammanfattar sin allmänna syn på den ekonomiska

politiken på följande sätt:

De avgörande faktorerna för stabiliteten i samhällsekonomin är finanspolitiken,

penningpolitiken samt lönebildningen på arbetsmarknaden. Av

dessa faktorer har staten som bekant inget direkt inflytande över lönebildningen.

I sitt yttrande över motioner med likartat syfte till 1966 års riksdag

framhöll förbundet, att den nuvarande inflationstendensen har sin

grund i att arbetskostnaderna stiger snabbare än produktiviteten inom näringslivet

och i den offentliga utgiftsexpansionen. På sikt är det nämligen

utgiftsexpansionen som skapar förutsättningar för och underlättar kostnadsinflationen.

Att budgeten är balanserad är heller ingen garanti för att

den ej verkar inflationistiskt, eftersom skattepengar dras från inkomster

som annars kunde ha blivit hushållssparande. Finanspolitiken är därför

enligt förbundets mening det för närvarande viktigaste medlet att påverka

den samhällsekonomiska balansen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1967

KLk erinrar om att förbundet vid upprepade tillfällen understrukit

vikten av att statsmakterna driver en målmedveten politik för att förhindra

eu fortsatt penningvärdeförsämring och för att trygga en balanserad samhällsekonomisk

expansion som ger alla grupper i samhället möjligheter till

en successiv levnadsstandardsstegring. Förbundet fortsätter:

Tyvärr måste emellertid konstateras att den ekonomiska politiken hittills

inte utformats på ett sådant sätt att dessa mål kunnat realiseras. Enligt

förbundets mening beror detta delvis på att den offentliga verksamhetens

expansion inte anpassats i tillräcklig grad till den allmänna samhällsekonomiska

utvecklingen och till konjunkturvariationerna. Bidragande

torde också vara den bristande samordning som föreligger mellan olika

statliga och kommunala verksamhetsgrenar samt avsaknaden av en medveten

och klart redovisad långtidsplanering av den statliga verksamheten

som sådan. Itterligare en anledning är givetvis svårigheterna att hålla

de årliga inkomstökningarna inom de ramar som stabilt penningvärde och

en balanserad samhällsekonomisk expansion medger.

Även mot bakgrunden av det höga svenska kostnadsläget och de sannolikt

tilltagande svårigheterna för det svenska näringslivet att hävda sig på

de internationella marknaderna och med tanke på den snabba strukturomvandling

— med åtföljande sociala och befolkningspolitiska problem —

som nu kännetecknar utvecklingen finner förbundet det rimligt att man

nu ingående prövar möjligheterna till en viss nyorientering" inom den

ekonomiska politikens område. Givetvis gäller det inte här att söka sig

fram genom hastigt framdrivna improvisationer utan att basera denna

nyorientering på eu grundlig analys av faktiskt föreliggande problem och

orsakssammanhang. Man kan kanske också hävda att mycket av detta

arbete redan gjorts, l. ex. i samband med stabiliseringsutredningens arbete,

men att man ännu inte dragit praktiskt politiska konklusioner av föreliggande

kunskapsmaterial.

Denna nyorientering skulle bl. a. innebära krav på ett långsiktigt ekonomiskt-politiskt

stabiliserings- och expansionsprogram där eu fastare statlig

budgetplanering med rullande femårsplaner ingår som ett naturligt inslag.

Vidare bör givetvis ingå krav på en fastare samordning av olika statliga

och kommunala verksamhetsgrenar där bl. a. en riksplanering ter sig

naturlig. Självfallet gäller det även att utforma övriga ekonomiska politiska

åtgärder så att programmet kan realiseras. Bl. a. gäller detta eu sparstimulerande

skattepolitik, övergång till ett mervärdeskattsystem och åtgärder

för att trygga näringslivets kapitalförsörjning.

Sveriges hantverks- och industriorganisation understryker att skadeverkningar

genom penningvärdeförsämringen uppkommer för både enskilda

och samhällsekonomin. Organisationen anser alt den alltför snabba offenfliga

utgiftsexpansionen är en väsentlig orsak till inflationen. Skattehöjningar

eller olika former av ingripande och regleringar anser organisationen

inte vara effektiva medel i kampen mot inflationen. Vidare anför

organisationen bl. a.:

Den bristande ekonomiska stabiliteten bär medfört en exceptionellt stark

löne- och kostnadsstegring, vilket för företagen inom näringslivet är ytterligt

oroande. Utvecklingen har redan medfört en försvårad konkurrens
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1967

13

situation för näringslivet, vilken kan resultera i betydligt allvarligare störningar

än de som hittills uppträtt. Den ekonomiska utvecklingen utgör

därmed ett klart hot mot sysselsättning och produktion. Kostnads- och

skatteutvecklingen gör också att de inkomsthöjningar, som löntagarna

i ett överhettat konjunkturläge förhandlat sig till för att kompensera sig

för kommande pris- och skattestegringar, inte kommer att innebära någon

reell inkomstförstärkning för dem, samtidigt som näringslivets konkurrensvillkor

allvarligt försämrats.

Med ovanstående motivering säger sig SHIO kunna ansluta sig till åtskilligt

av den kritik som framförs i motionerna.

Sveriges grossistförbund delar den oro för den fortsatta samhällsekonomiska

utvecklingen som motionärerna ger uttryck för och som har sin

grund i den fortgående penningvärdeförsämringen. Förbundet anser att

statsmakterna inte har vidtagit tillräckligt effektiva åtgärder för att komma

till rätta med de inflationistiska tendenserna. Dessa har enligt förbundet

väsentligen sin grund i att kostnaderna stiger snabbare än produktiviteten.

Energiska åtgärder måste nu vidtas för att vår konkurrenskraft inte skall

försämras ytterligare. Vidare anför förbundet:

En väsentlig faktor för att trygga en fortsatt snabb utveckling av vår

ekonomi är att företagens kapitalförsörjning kan tryggas. Vi instämmer

därför i motionärernas krav på att kreditmarknaden normaliseras. Vi har

i skilda sammanhang -— bl. a. i remissyttranden till bankoutskottet vid

1966 års riksdag — understrukit vikten av reformer på detta område. Vi

framhöll därvid bl. a., att den långfristiga utlåningen i ökad grad borde gå

via affärsbankerna med rätt för dessa att refinansiera i AP-fonderna.

Denna utväg kombinerad med en revision av gällande säkerhetsbestämmelser

angav vi som den lämpligaste lösningen av bl. a. handelsföretagens

kapital örsör j ningsproblem.

Dessa krav har fortfarande full relevans och ändras inte av den i dagarna

till riksdagen överlämnade propositionen om inrättande av en statlig investeringsbank.

Även om det utsagts, att denna bank skall stå öppen för

mindre och medelstora företag inom industri och handel, förefaller det

uppenbart, att många företag för sin kapitalförsörjning kommer att vara

hänvisade till andra kapitalkällor än investeringsbanken. Det är därför

angeläget, att existerande svårigheter för dessa företag att få sin kapitalförsörjning

tryggad undanröjes. Detta är inte minst viktigt för att inte tillkomsten

av investeringsbanken skall få en diskriminerande effekt på

kapitalmarknaden. Vi hemställer därför, att dessa viktiga problem får en

snar lösning.

Sveriges köpmannaförbund påtalar att kostnadsutvecklingen framför

allt inom exportindustrin har vållat svårigheter, som indirekt också påverkar

detaljhandeln. Denna har uppenbarligen intresse av att exporten utvecklas

så att sysselsättningen inte påverkas på menligt sätt. Förbundet

fortsätter:

Den snabba expansion av den offentliga sektorn, vilken påtalas i motionerna,

är också ägnad att inge betänkligheter och vi finner anledning att

understryka behovet av ett ständigt aktgivande på den administrativa verk
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankontskottets utlåtande nr 32 år 1967

samheten och dennas rationalisering. Det ligger i sakens natur att denna

verksamhet inte bedrives under det ständiga tryck beträffande kostnaderna

som gäller inom näringslivet och som där föranledes av konkurrensen mellan

olika företag. Just den omständigheten måste göra det dubbelt nödvändigt

att verka för en fortgående effektivisering av administrationen.

I fortsättningen betonar förbundet bl. a. att det är önskvärt att kunna

oka kapitalbildningen i samhället genom enskilt sparande samt att även

för detaljhandeln finansieringsproblemen är utomordentligt brännande.

Svenska sparbanksföreningen uttalar rent allmänt sin fulla anslutning

till en mera malmedveten stabiliseringspolitik. Föreningen instämmer särskilt

i önskemålen om åtgärder för att stimulera det enskilda sparandet och

fortsätter:

Den nyligen framlagda utredningen »Finansiella långtidsperspektiv»

påvisar detta sparandes strategiska samhällsekonomiska betydelse för att

säkerställa det ökade investeringsutrymme om vars behov enighet i stort

sett torde råda. Det förhåller sig otvivelaktigt så, att detta sparandes utveckling

under de senaste åren visat tendenser som, om inga särskilda åtgäider

vidtas, kan tänkas vara början till en stagnation i en under praktiskt

taget hela efterkrigstiden positiv utveckling. I den nämnda utredningen

betonas som en erfarenhet från de senaste åren att det ej varit möjligt

att ersätta ett stagnerande enskilt sparande med ett ökat offentligt sparande,

konsumenterna/spararna har inte »accepterat» den konsumtionsnedskärning,

som bl. a. varuskattens successiva höjning syftat till, utan uppehållit

sin konsumtionsstandard på bekostnad av sitt sparande.

Remissopinionen är delad i fråga om de förslag som i motionerna framförts

i fråga om anordnande av rundabordskonferense r, utredning

om inrättande av ett ekonomisk-socialt råd samt teknisk

utredning av eu i n k o in s t p o 1 i t i k i syfte att nå inre och yttre

stabilitet i ekonomin.

Bankofullmäktige har i sitt yttrande, som i huvudsak återgivits ovan,

bl. a. anfört att en nödvändig förutsättning för att hålla kostnadsstegringarna

under kontroll är eu effektiv finans- och kreditpolitik som i tillräcklig

grad begränsar efterfrågan på arbetskraft. Det är enligt fullmäktiges

mening möjligt att en med generella medel arbetande politik som skapar

bättre balans på arbetsmarknaden skulle eliminera en god del av de excessiva

kostnadsstegringarna. De problem som uppstår genom stabilitetsstörningar

härrörande från inkomstbildningen kvarstår dock. Fullmäktige

hänvisar till sitt yttrande i dessa frågor år 1964 (BoU:s uti. 1964:18,

s. 27 ff.) och fortsätter:

De senaste årens utveckling i kostnads- och konkurrenshänseende har

gjort de inkomstpolitiska problemen än mer påträngande. Mot fullmäktiges

tidigare uttalanden har anförts att de icke toge hänsyn till den betydelse

som löneglidningen hade för den totala lönestegringen. Denna invändning

torde bero på en missuppfattning av argumentationen. Om löneglidningen

kan behärskas med allmänt efterfrågestyrande medel så kan

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1967

15

den mötas genom att använda dessa men frågorna kring de avtalsmässiga

lönestegringarna, som i första hand berördes i yttrandet, kvarstår. Om så

inte är faliet, så ingår löneglidningen i den inkomstpolitiska problematik

i egentlig mening som börjar då det konstaterats att balans mellan tillgång

och efterfrågan icke är en tillräcklig förutsättning för en acceptabel löneutveckling.

Som fullmäktige underströk redan i sitt ovannämnda yttrande är det

knappast avsaknaden av utredningar och analyser av problemens karaktär,

ej heller av fora för deras dryftande, som förklarat, att vi hittills inte kommit

fram till några ambitiösare och allvarligare ansträngningar- att realisera

en inkomstpolitik av det slag, som brukar efterlysas i den allmänna

diskussionen. Förklaringarna får sökas i andra och förvisso nog så substantiella

omständigheter, som här ånyo enklast kan anges med följande citat

från fullmäktiges anförda yttrande.

»... Dels har man överlag utgått från att praktiskt politiska förutsättningar

saknats för genomförandet av sådana förändringar i det nuvarande

systemet för inkomstavgörandena i samhället, som förutsatts erforderliga

och ofrånkomliga för att komma fram till alternativa och ur här aktuella synpunkter

mera tillfredsställande former för dessa avgöranden. Dels har man

ryggat tillhaka för de uppenbara svårigheter i övrigt, som en sådan politik

av lätt insedda skäl skulle möta, bl. a. i konsekvenser för och återverkningar

på andra ekonomiskt politiska ställningstaganden och behov i samhället.

Vad den första synpunkten beträffar, kan den lättast belysas med enbart

eu erinran om förhärskande betänkligheter mot ingripanden i vad som kallas

arbetsmarknadens frihet. Den andra synpunkten kan illustreras exempelvis

med en hänvisning till det ansvar för den eventuella uppkomsten av

snedvridningstendenser i arbetskrafts- och resursfördelningen i samhället,

som varje icke ''fri’ inkomstfastställelsepolitik kan sägas få ikläda sig, eller

till olika följdverkningar i vad avser kraven på övrig ekonomisk politik.»

De föreliggande motionerna illustrerar väl de grundläggande svårigheter

i vägen för etablerandet av en effektiv inkomstpolitik, som fullmäktige i det

anförda yttrandet pekade på. Samtidigt som i motionerna åtgärder efterlyses

för att komma fram till en inkomstpolitik, betonas med all emfas, att

egentliga förändrande ingrepp i det nuvarande systemet för inkomstavgörandena

i samhället ej är acceptabla (»Det kan inte nog understrykas att

arbetsmarknadsparternas frihet att träffa avtal är en omistlig tillgång i en

demokratisk samhällsordning. Statliga ingrepp i lönepolitiken bör icke

komma i fråga.» Motionen II: 764). Det är överflödigt att närmare uppehålla

sig vid de inre motsägelserna i dessa ståndpunkter, men det kan på

goda grunder sägas, att så länge man inte kommit förbi dem, måste sådana

nya initiativ på området, som efterlyses i motionerna, bli rätt mycket av

slag i tomma luften. Rundabordskonferenser och liknande åtgärder kan, så

länge det nuvarande inkomstbildningssystemet i övrigt skall lämnas intakt,

på sin höjd bli till nya former för de försök till opinionspåverkan på arbet

smarknadspart erna, som redan förut gjorts men med skäligen begränsade

resultat.

SAF och Sveriges industriförbund, som avvisar samtliga nu berörda

förslag, anför bl. a. följande:

Den kontakt mellan stat och arbetsmarknadsparter som eftersträvas

enligt motionerna 1:594 och 11:764 föreligger redan. Arbetsmarknadens

parter är representerade i det ekonomiska planeringsrådet och i en mängd

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1967

andra statliga organ och offentliga utredningar. Eu ytterligare formalisering

av kontakterna mellan regering och arbetsmarknadsparter skulle kunna

leda till att ansvaret för löneutvecklingen flyttades bort från arbetsmarknadens

parter.

Det ansvar som parterna på arbetsmarknaden f. n. har, är av central betydelse

för en effektiv lönepolitik. Genom den mycket starka centraliseringen

av organisationerna på arbetsmarknaden, kommer förhandlingarna automatiskt

att föras mot bakgrunden av den totala samhällsekonomiska situationen.

För närvarande pågår överläggningar mellan parterna om hur man

i kommande förhandlingar skall kunna nå lösningar som i ökad grad tar

hänsyn till det samhällsekonomiska utrymmet för lönestegringar.

\''i vill mot den angivna bakgrunden avstyrka de aktuella motionsyrkandena.

En allmän ekonomisk politik som skapar gynnsamma förutsättningar

för stabilitet och ekonomisk tillväxt måste vara statens väsentligaste

uppgift också i lönepolitiska sammanhang. Vi vill därutöver understryka

vdGen av en bättre tidsmässig planering av de socialpolitiska reformer,

som leder till ökade arbetskraftskostnader.

Enligt TCO:s uppfattning föreligger inte något behov av ytterligare överläggningsorgan

utöver nuvarande planeringsråd och utredningsråd. I fråga

om forslaget om en teknisk utredning av en inkomstpolitik erinrar TCO

om sina remissvar till utskottet aren t965 och 1966 över motioner med

samma innebörd och fortsätter:

I dessa svar har TCO hävdat, att tjänstemannarörelsen får ta sin del av

ansvaret för en antiinflatorisk utveckling genom att söka skapa en produktivitetsbefrämjande

arbets- och utbildningsstimulerande lönestruktur medan

statsmakterna tår ansvara för upprätthållandet av den samhällsekonomiska

balansen genom ianspråktagande av penning-, finans-, arbetsmarknads-

och utbildningspolitiska medel. Denna uppfattning om ansvarsfördelningen

vill TCO även nu hävda.

Avslutningsvis omnämner TCO en råd utredningar om den ekonomiska

politikens mål och medel som utförts under senare år och anför att nya

utredningar i enlighet med motionärernas önskemål inte torde vara påkallade.

SACO delar motionärernas uppfattning att man bör eftersträva förhandlingsformer

där under ett inledande skede alla löntagargrupper och arbetsgivareorganisationer

konfronteras med varandra för diskussion om det

samhällsekonomiska utrymmet för löneökningar. RLF tillstyrker förslagen,

medan Sveriges Lantbruksförbund anser att rundabordskonferenser för att

diskutera de stabiliseringspolitiska problemen kanske skulle fylla en uppgift

men finner det tvivelaktigt om ett permanent ekonomisk-socialt råd

skulle tå praktisk betydelse för t. ex. löneutvecklingen. Förbundet finner

det väsentligare att finanspolitiken utformas så att förutsättningar skapas

för en lugnare inkomstutveckling än hittills.

Sveriges hantverks- och industriorganisation tillstyrker förslagen om

rundabordskonferenser och inrättande av ett ekonomisk-socialt råd. Organi
o
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottcts utlåtande nr 32 år 1967 17

sationen har intet emot att en teknisk utredning av en inkomstpolitik tillsätts

och anför i anslutning härtill:

Vi finner det naturligt att avtalen på arbetsmarknaden sköts av resp.

parter utan statlig inblandning eller dirigering, överläggningar om att söka

anpassa löneutvecklingen till samhällsekonomins krav har nyligen inletts

mellan parterna. Dessa överläggningar bör kunna leda till resultat men endast

under förutsättning att statens ekonomiska politik utformas så att

man når samhällsekonomisk balans. I annat fall torde betydande hinder

uppstå och det nuvarande systemet komma att bestå. Detta kan i sin tur

medföra att regeringen ser sig nödsakad att i en eller annan form ingripa

även i fråga om avtalsförhandlingar. Fria avtalsförhandlingar under bevarad

ekonomisk stabilitet är enligt vår mening det klart bättre alternativet.

Det finns anledning erinra om att även staten därvid har att anpassa sina

avtalsförhandlingar till avtalsrörelsen i övrigt.

Sveriges grossistförbund finner inte skäl föreligga att tillstyrka förslaget

om en utredning av en inkomstpolitik och ifrågasätter också värdet av

rnndabordskonferenser eller ett ekonomisk-socialt råd. Förbundet anser

det värdefullt att arbetsmarknadens parter tagit upp frågan om lönebildningens

roll för stabiliseringspolitiken till särskild behandling och finner

det angeläget att dessa överläggningar får fortsätta utan statlig inblandning.

Sveriges köpmannaförbund ansluter sig däremot till förslaget om

anordnande av rnndabordskonferenser och fortsätter:

Utan att överdriva möjligheterna för att sådana rnndabordskonferenser

skulle ge upphov till nya uppslag och initiativ, är det dock sannolikt att

konferenserna skulle kunna ge åtskilligt av värde och bidra till ökad samordning

av de åtgärder som kan erfordras i olika hänseenden. Förslaget

om en utredning om inrättande av ett ekonomisk-socialt råd med stabiliseringspolitiska

uppgifter synes välbetänkt, inte minst med hänsyn till den

omständigheten att vad som händer inom olika delar av samhällsekonomin

ingriper i varandra i sådan omfattning att en synkronisering via ett ekonomisk-socialt

råd synes kunna vara till nytta.

Förbundet anser också att en teknisk utredning av en inkomstpolitik

torde kunna samordnas med rnndabordskonferenser och ett ekonomisksocialt

råd.

KF hänvisar till sitt remissyttrande över motioner med samma innebörd

år 1966. RF ansåg det då självklart att den statliga planeringsverksamheten

bör kompletteras med ett samråd mellan det ekonomiska planeringsrådet

och olika grupper i samhället, särskilt de grupper vilkas egen planeringär

av betydelse för den ekonomiska utvecklingen. Förbundet avstod emellertid

från att uttala sig om formerna för detta samråd. Förbundet ansåg''

vidare att förslaget om en utredning av en inkomstpolitik i och för sig var

av intresse men fann sig inte ha anledning att närmare ta ställning till angelägenhetsgraden

av en dylik utredning.

Svenska sparbanksföreningen betvivlar att man genom en utredning av

©n inkomstpolitik kan komma till rätta med de allvarliga problem som

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 8 samt. Nr 32

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskoltets utlåtande nr 32 år 1967

sammanhänger med sambandet mellan pris- och löneutvecklingen och önskvärdheten

att anpassa lönebildningssystemet till samhällsekonomins krav.

Svenska försäkringsbolags riksförbund hänvisar, såvitt avser frågan om

inkomstpolitik, till sitt remissyttrande föregående år, då förbundet bl. a.

anförde:

Riksförbundet finner för sin del i och för sig riktigt att arbetsmarknadens

parter verkställer varje samråd med sakkunniga instanser, som sakligt

kan underbygga deras handlande. Stabiliseringspolitiken bör emellertid

handhavas av regering och riksdag. Vid sidan härav synes sedvanliga förhandlingar

på arbetsmarknaden innebära den smidigaste regulatorn inom

detta område och därmed bidraga till att en av statsmakterna ledd stabiliseringspolitik

kan omsättas i praktiken.

Stockholms handelskammare kan inte ansluta sig till tanken på en mera

aktiv inkomstpolitik. I yttrande till bankoutskottet år 1966 uttalade kammaren

sympati för en utvidgning av det ekonomiska planeringsrådet, men

ifrågasatte möjligheterna att nå konkreta resultat i rundabordskonferenser

eller ett ekonomisk-socialt råd. Planeringsrådet borde enligt handelskammarens

mening kompletteras med ytterligare företrädare för näringslivet

och oppositionen i riksdagen.

1 vissa motioner föreslås att ett samlat förslag till åtgärder

på den ekonomiska politikens område skulle föreläggas

riksdagen. Bl. a. påtalas behovet av effektiv planering av den offentliga

sektorn, av effektiv bedömning av arbetsprestationen inom den offentliga

sektorn och av avgiftsfinansiering av vissa offentliga tjänster. Vidare föreslås

att rambudget och programbudget skall prövas.

Tanken på ett sådant samlat förslag till åtgärder på den ekonomiska

politikens område understöds av SAF och Sveriges industriförbund, som

också anför:

Vi vill understryka vikten av en bättre konjunkturanpassning av de

offentliga utgifterna, vilket innebär ökade krav på en systematiserad långsiktsplanering

inom den statliga och kommunala verksamheten. De möjligheter

till en effektivare styrning av de offentliga utgifterna, som kan erhållas

genom ett ökat utnyttjande av avgiftsfinansiering, bör i detta sammanhang

också uppmärksammas. Förutom att sådana arrangemang skulle

inrikta resursanvändningen på områden, som bättre står i överensstämmelse

med konsumenternas preferenser, skulle ett utnyttjande av prisbildningsmekanismen

vara ett värdefullt hjälpmedel för effektivitetsmätning

inom den offentliga sektorn.

Organisationerna instämmer också i att rambudget och programbudget

bör prövas men erinrar om statskontorets utredning i ämnet och går inte

närmare in på dessa frågor.

SACO delar motionärernas bedömning att man med en mera långsiktig

budgetplanering, rationaliseringsåtgärder och stimulans till ökat kostnadsmedvetande

inom förvaltningen bör kunna nedbringa den offentliga ut
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskoitets utlåtande nr 32 år 1967

19

giftsstegringen utan att detta behöver påverka de offentliga tjänsternas

kvalitet och kvantitet. SACO konstaterar emellertid att ett omfattande utredningsarbete

bedrivs och anser inte något behov av en särskild riksdagsskrivelse

i ärendet föreligga. Vad gäller frågan om ökad avgiftsfinansiering

av offentliga tjänster har SACO i tidigare sammanhang deklarerat:

Den omfattande subventioneringsverksamheten i dagsläget verkar snedvridande

på efterfrågeinriktningen i samhället och medför i många fall en

föga rättvis och föga effektiv fördelning på resurserna. Särskilda rättviseproblem

uppstår när man kan ersätta marknadsprissatta tjänster med

skattefinansierade tjänster. De sociala svårigheter, som trots det utbyggda

försäkringsskyddet eventuellt kan uppstå i samband med en minskad generell

subventionering, får avhjälpas genom för varje individ avpassade nedsättningar

av priserna.

RLF tillstyrker en utredning i enlighet med motionärernas förslag.

Sveriges lantbruks förbund tillstyrker en översyn av möjligheterna att

i större utsträckning avgiftsbelägga sådana tjänster och nyttigheter som

nu kostnadsfritt eller till reducerade avgifter tillhandahålles allmänheten

och anför:

Genom en sådan översyn skulle också kunna fastställas, om på vissa

områden ransonering av efterfrågan genom köer eller särskilda prioriteringsgrunder

skall betraktas som ett fullt godtagbart och permanent sätt

att åstadkomma resursallokering.

Sveriges hantverks- och industriorganisation understryker behovet av

en effektiv planering av den offentliga sektorn samt att man i samband

därmed bör pröva effektiva former för budgetering av denna. Organisationen

anför:

Den väsentligaste bristen i den nuvarande ekonomiska politiken synes

vara en avsaknad av en flerårsbudgetering av statens utgifter och att beslut

om utgiftsökningar etc. under en följd av år skett i en takt som inte varit

anpassad till våra reala resurser och där myndigheter och riksdag inte

haft en ordentlig överblick över de sammanlagda ekonomiska konsekvenserna

av statsutgifternas expansion. Det är uppseendeväckande att i den

för landets ekonomi så dominerande statliga sektorn någon samlad budgetöversikt

fortfarande inte kommit till stånd, medan en flerårsbudgetering av

verksamheten för företagen i dag är naturlig och ofrånkomlig. Årets statsverksproposition

innebär ett försök att reducera takten i utgiftsexpansionen.

Denna nya strävan måste konsekvent fullföljas under en längre tidsperiod,

samtidigt som en effektiv flerårsplanering och budgetkontroll kommer

till stånd.

Sveriges grossistförbund finner det angeläget att energiska åtgärder vidtas

för att uppnå ökad rationalisering och effektivitet i statlig och kommunal

verksamhet. Förbundet anser de förslag som programbudgetutredningen

framlagt som mycket värdefulla. Vidare instämmer förbundet i motionärernas

önskemål om prissättning och avgifter på offentliga tjänster

och fortsätter:

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1967

Det synes oss uppenbart, att man utan negativa sociala verkningar skulle

kunna gå väsentligt längre på detta område än vad som hittills skett i vårt

land. Vi vill i detta sammanhang exempelvis erinra om de synpunkter på

frågan om avgiftsbelagda trafikanläggningar, som Näringslivets Trafikdelegation

framförde i skrivelse den 15 oktober 1962 till Statsrådet och

Chefen för Kommunikationsdepartementet. Enligt vår mening bör förutsättningar

skapas för investeringar i stora trafikanläggningar, som allmänheten

kan utnyttja mot avgift. Erfarenheter från andra länder visar värdet

av att vid behov kunna tillgripa denna finansieringsmetod.

Sveriges köpmannaförbund finner det önskvärt att man överväger en utveckling

mot ökad avgiftsfinansiering av offentliga tjänster samtidigt som

man bevakar att avgifterna inte blir för höga. Förbundet anser att det vore

av intresse att undersöka de senaste årens höjningar av priser och avgifter

som tillämpas av bl. a. de affär sdrivande verken och jämföra dem med förändringar

i den allmänna prisnivån.

KF anförde i denna fråga i sitt yttrande över likartade förslag vid 1966

års riksdag bl. a.:

Enligt Kooperativa förbundets styrelses uppfattning torde den arsenal

av stabiliseringsåtgärder, som redovisades i utredningen »Mål och medel

i stabiliseringspolitiken» (SOU 1961:42), vara tillräckligt för en effektiv

stabiliseringspolitik. Denna utredning framhöll emellertid i flera sammanhang

att en förutsättning för en effektiv stabiliseringspolitik var säkrare

prognoser för den ekonomiska utvecklingen. Denna förutsättning synes för

närvarande icke vara uppfylld på ett tillfredsställande sätt, varför det enligt

styrelsens uppfattning synes angeläget att de åtgärder för en utveckling av

planer och prognoser, som skisserats i detta yttrande, snarast vidtages.

Vad gäller avgiftsfinansiering av offentliga tjänster anförde förbundet

förra året att det ansåg frågan förtjäna uppmärksamhet, även om en normal

prisbildning inom åtskilliga områden av offentlig verksamhet är utesluten

på grund av verksamhetens natur. Förbundet fann det emellertid inte

orimligt att anta att vissa marginella köproblem kan lösas genom lämpliga

avgiftssystem och tillstyrkte därför en utredning.

Svenska försäkringsbolags riksförbund instämmer i vad motionärerna

uttalat i nu förevarande avseende och uttalar att den under senare år stegrade

inflationstakten till stor del har sin grund i en på konstlade vägar uppkommen

överefterfrågan inom vissa sektorer. Förbundet fortsätter:

Den under de senaste åren stegrade inflationstakten har till stor del sin

grund i en på konstlade vägar uppkommen överefterfrågan inom vässa sektorer.

Förbundet avser härmed främst efterfrågan på offentliga tjänster och

bostäder. Såsom riksförbundet redan framhöll i sitt yttrande till utskottet

den 17 mars 1966 —----bör en ökad avgiftsfinansiering av vässa offent
liga

tjänster kunna skapa en effektivare resursanvändning samt en rimlig

begränsning av'' dessa slag av konsumtion. Socialpolitiska åtgärder kan säkra

konsumtionsstandarden för låginkomstgrupper. Vidare bör bostadsmarknaden

tillåtas i stort bära sina egna kostnader i konkurrens om kapitaltillgångarna

med andra sektorer i samhället. En planmässig inriktning mot att upp
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1967

21

nå balans i samhällsekonomin är absolut nödvändig för att hejda inflationsutvecklingen

och trygga sysselsättningen. Detta bör med den senaste tidens

erfarenheter vara uppenbart för envar. Sådana företeelser som en långtgående

prioritering av bostadsmarknaden vid t. ex. försäkringsbolagens

placeringar och dirigering av materialtillgången på kreditmarknaden —

åtgärder, som då näringslivet genom dem blir i viss mån hämmat i sin investeringsverksamhet,

tages till intäkt för förslag om bl. a. en särskild

statlig investeringsbank — vittnar tydligt om en ekonomisk politik som på

grund av sin ryckighet saknar förutsättningar att skapa balans. Härigenom

kan ej heller det frivilliga sparandet stimuleras och dess dubbelverkan som

inflationsdämpande och kapitalskapande faktor tillgodogöras.

Förslaget om en utredning om lämpliga metoder för en allmän sa mhällelig

kontroll av investering sutvecklingen avstyrks

av samtliga remissinstanser som uttalar sig i frågan utom RLF.

SAF och Sveriges industriförbund betecknar som osaklig den beskrivning

av nuläget i fråga om de privata företagens inställning till yrkessjukdomar,

företagsdemokrati, trygghetsfrågor m. in. som lämnas i motionerna. Organisationerna

erinrar om det samarbetsavtal i fråga om arbetarskydd som

sedan ett kvartssekel föreligger mellan SAF och LO och om de riktlinjer

för företagsläkarnas verksamhet varom parterna enades i början av 1950- talet. Vidare påpekas att en rad initiativ för främjande av kampen mot

yrkessjukdomar fortlöpande utgår från SAF:s expertenhet för medicinska

och yrkeshygieniska frågor. När det gäller trygghetsfrågorna konstaterar

organisationerna att det är ofrånkomligt att strukturomvandlingen ibland

medför mycket svårbemästrade omställningsproblem, i första hand för

den friställda arbetskraften. Vidare anförs:

Det är angeläget att de största ansträngningar görs från såväl företagens

som samhällets sida för att underlätta omställningsprocessen. För företagen

gäller det att informera anställda och myndigheter om förestående driftsinskränkningar.

Denna information tryggas, förutom genom avtalen om

företagsnämnder, genom det avtal om varsel vid arbetsnedläggelse, som

träffats mellan Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund

å ena sidan samt Arbetsmarknadsverket å andra sidan. SAF har

genom tillskapandet av en sektion för sysselsättningsfrågor avdelat särskilda

resurser i syfte att effektivisera tillämpningen av varselsystemet.

Härutöver ingicks år 1964 ett avtal mellan SAF och LO om inrättandet av

en fond för avgångsbidrag, den s. k. AGB-fonden.

Vi kan ej heller dela de övriga motiven för en ökad samhällelig kontroll

av investeringsutvecklingen som redovisas i motionen. Ett grundläggande

villkor för en snabb ekonomisk tillväxt i vårt land är ett fritt näringsliv,

decentraliserat beslutsfattande och konkurrens mellan inhemska och utländska

företag. I ett samhälle med övervägande fritt näringsliv utövar de

Enskilda medborgarna inflytande över beslutsfattandet i produktionsprocessen

i första hand i egenskap av konsumenter, vilka på en marknad kan

träffa ett fritt val mellan konkurrerande produkter. Konsumenternas preferenser

blir därför slutligt avgörande för produktionsinriktningen och

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1967

man får därigenom ett optimalt utnyttjande av samhällets produktionsresurser.

LO finner det oklart huruvida motionärerna vill finna metoder för eu

fullständig samhällelig kontroll av investeringsutvecklingen eller endast för

ett vidgat samhälleligt inflytande på denna. En fullständig kontroll, konstaterar

LO, skulle innebära att prismekanismen och det fria konsumtionsvalet

nästan helt ersattes av andra metoder. Något sådant finner organisationen

varken möjligt eller lämpligt. LO fortsätter:

Avser motionärerna å andra sidan endast metoder för ett ökat samhälleligt

inflytande har de tagit upp tankar, som LO sedan länge företrätt, bl. a.

också med den motivering som återgivits i det föregående i resonemanget

om statsmakternas ansvar för den långsiktiga ekonomiska utvecklingen.

Från regeringssidan bär denna strävan också kommit till uttryck genom

inrättandet av den statliga investeringsbanken. LO är emellertid ytterst

tveksam huruvida en statlig utredning av sedvanligt slag skulle kunna ge

några väsentliga bidrag till lösningen av investeringsstyrningens problem.

Risk föreligger snarare att den på obestämd tid kan stoppa en stegvis utveckling,

som kan ge den grundval av praktiska erfarenheter, utan vilka

»nya metoder» lätt blir värdelösa skrivbordsprodukter.

Dessutom blir de mest fulländade metoder för styrning av den ekonomiska

utvecklingen tämligen meningslösa så länge man saknar en konkret

målsättning för denna styrning och en väl genomarbetad ekonomisk planering

att grunda denna målsättning på. Första steget måste bli att utforma

en sådan samhällsplanering.

TCO konstaterar att en samhällelig kontroll av investeringsutvecklingen

i enlighet med motionärernas förslag skulle innebära mycket väsentliga

ingrepp i de struktur- och ägareförhållanden som nu råder i det svenska

näringslivet. De för- och nackdelar som skulle uppkomma måste noggrant

belysas. TCO förutsätter att frågor av denna art diskuteras inom koneentrationsutredningen

och anser därför att någon utredning ined föreslagen

inriktning inte behöver utföras för närvarande. SACO uttalar att

en detaljreglering av investeringsverksamheten skulle vara olycklig.

RLF tillstyrker förslaget, medan Sveriges lantbruksförbund anser att ett

fullföljande av motionärernas syften skulle leda till en försvagning av

näringslivets utvecklingsmöjligheter. SHIO avvisar bestämt motionärernas

motiv för en översyn, som i huvudsak skulle syfta till en ökad samhällskontroll

över det enskilda näringslivet, och fortsätter:

Vi vill erinra om att få områden av den ekonomiska politiken under efterkrigstiden

varit föremål för så många undersökningar och åtgärder. Generella

regleringsmetoder, s. k. fysiska kontroller, prioritering och andra regleringsåtgärder

i fråga om kreditinstitutens placeringsmöjligheter och detaljreglering

och kvotering av utbyggnadsprojekt inom produktion och handel,

detaljreglering av bostadsproduktion m. m. är exempel på sådana

åtgärder. Enligt vår mening bör en minskning av dirigeringsapparaten i

första hand prövas, särskilt på kreditförsörjningens område. Motionens

förslag avstyrks.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1967

23

Sveriges grossistförbund erinrar om att motionärerna som motiv för sitt

yrkande bl. a. anfört att en samhällelig styrning av ekonomien är nödvändig

för att åstadkomma högsta möjliga takt i det ekonomiska framåtskridandet

och en användning av de produktiva resurserna som svarar mot

samhällsmedborgarnas behov. Förbundet kommenterar denna tanke på

följande sätt:

Motionärerna menar således, att utvecklingstakten skulle ökas genom

eu central dirigering av väsentliga funktioner inom det ekonomiska livet.

Några bevis för denna tes framlägges icke och lär heller icke kunna presteras.

Det är tvärtom uppenbart, att en sluten ekonomi av den typ, som

motionärerna eftersträvar, leder till stagnation, som ofrånkomligen medför

sänkt levnadsstandard, eftersom den förkväver den enskilda initiativkraft,

som nu utgör en väsentlig sporre för ekonomisk utveckling. Det är

samtidigt en absurd tanke, att en central instans skulle kunna göra säkrare

bedömningar av vad som är en rationell inriktning av våra produktiva

resurser än när denna bedömning uppdelas på flera instanser, söm var för

sig har ansvar för en lönsam utveckling av en begränsad del av produktionen.

Misstag kan givetvis göras vid denna bedömning, men de balanseras

av bedömningar i konkurrerande enheter. Misstag i en central instans får

däremot katastrofala verkningar därigenom att de berör en hel sektor av

det ekonomiska livet.

Vi har i Sverige kunnat inregistrera en enastående snabb ekonomisk utveckling

under de senaste 20 åren. Prognoserna antyder, att denna utveckling

kommer att fortsätta. Förutsättningarna härför är dock att näringslivet

får utvecklas i fri konkurrens inom landet och över gränserna med

inriktning på varor och tjänster, som konsumenterna efterfrågar. En centraldirigerad

ekonomi enligt motionärernas modell leder inte till en sådan

utveckling.

Sveriges köpmannaförbund uttalar att statsmakterna redan nu torde ha

fullt tillräckliga medel att kontrollera investeringsutvecklingen, bl. a. genom

regleringen av igångsättning av vissa typer av byggnadsprojekt. Förbundet

fortsätter:

Några ytterligare åtgärder än de som redan tillämpas och som för övrigt

förstärkts genom den vid årets riksdag beslutade investeringsavgiften är

inte påkallade. Tvärtom finns anledning betona att detaljhandeln inte försättes

i ett sämre läge än andra näringsgrenar. Utvecklingen av exempelvis

produktion och handel betingar varandra. En diskriminerande behandling

av handeln kan lätt leda till en snedvridning av utvecklingen av näringslivet

och därigenom försvåra den successiva höjningen av välståndet som

de inom näringslivets olika grenar verksamma krafterna är inriktade på.

Även Svenska sparbanksföreningen anser att statsmakterna redan förfogar

över de medel som behövs för att åstadkomma den kontroll över investeringarna

som kan vara erforderlig och anför vidare att en vidgning av

möjligheterna att utöva inflytande på detta område kommer till stånd om en

statlig investeringsbank inrättas.

Svenska försäkringsbolags riksförbund hänvisar till vad förbundet anfört

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1967

om kreditpolitiken (jfr ovan s. 20 f.), medan Stockholms handelskammare

avvisar utredningsbehovet med hänvisning till att om lönsamhetskravet inte

får vara generellt sett avgörande vid näringslivets investeringar, grunden

för välståndsutvecklingen kommer att ryckas undan.

I fråga om förslaget att utge ett värdefast statligt obligationslån

i mindre valörer och med inriktning på småsparare bland allmänheten

är remissopinionen delad. Riksgäldsfullmäktige, RLF, Sveriges

lantbruksförbund och Svenska sparbanksföreningen avstyrker förslaget.

TCO, RF och Svenska försäkringsbolags riksförbund hänvisar till sina yttranden

år 1966, då organisationerna tillstyrkte de då aktuella förslagen om

utredning, i de två senare fallen med krav om ytterligare utredningar.

Bankofullmäktige anför att fullmäktige tidigare framfört åsikten att

en värdesäkring i första hand skulle kunna prövas med den av motionärerna

åsyftade inriktningen. Fullmäktige erinrar om att tekniska utredningar

om värdesäkra lånekonstruktioner har företagits inom riksgäldskontoret

och uttalar att det bör ankomma på riksgäldsfullmäktige att avgöra vilka

lånetyper som i det aktuella läget erbjuder de lämpligaste formerna för

småsparare.

Riksgäldsfullmäktige hänvisar till sitt yttrande år 1966 över motioner

med likartat ämne och anför att frågan enligt fullmäktiges uppfattning

knappast kan anses ha särskild aktualitet för närvarande. Några ytterligare

förberedande åtgärder förefaller inte nu vara påkallade utöver de utredningar

som redan gjorts i ämnet. I övrigt anför fullmäktige:

I likhet med motionärerna anser fullmäktige av stor vikt att främja ett

framför allt långsiktigt enskilt sparande. Fullmäktige har bl. a. beaktat

detta önskemål vid utgivningen under hösten 1966 av ett för den bredare

allmänheten avsett s. k. sparobligationslån — Spar 66 — med för placerarna

mycket förmånliga villkor. Detta lån, som var förbehållet enskilda personer,

premierar speciellt långtidssparandet genom att högsta ränteavkastningen

— 8 procent — uppnås först efter en bindningstid av 5 V4 år.

Med hänsyn till de gynnsamma lånevillkoren har fastställts ett högsta tilllåtna

belopp av 25 000 kr. för enskild persons obligationsköp. På lånet har

av sammanlagt omkring 103 000 personer tecknats ca 425 milj. kr.

Det angivna beloppet representerar naturligtvis endast delvis, ovisst hur

mycket, ett verkligt nysparande, d. v. s. ett hushållssparande som annars

inte skulle ha kommit till stånd under åren 1966-67. En invändning av

detta slag torde emellertid kunna riktas mot varje speciell sparkampanj

och s. k. sparfrämjande åtgärd, om man nämligen eftersträvar effekter

på kort sikt. I den mån hushållssparandet, sett som eu helhet, över huvud

taget låter sig påverkas av sådana åtgärder, sker det på lång sikt och som

resultat av alla dessa åtgärder tillsammantagna. Såsom ett led i denna samlade

insats för afl främja och vidareutveckla det enskilda sparandet i samhället

kan statliga obligationsemissioner ha stort värde, särskilt för främjande

av ett långsiktigt sparande. Emissionen av Spar 66, som genom eu

hög nominell avkastning har möjlighet att kompensera spararna för en

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1967

25

under lånets löptid inträffande, t. o. m. ganska betydande penningvärdeförsämring,

synes ligga väl i linje med motionärernas allmänna syfte.

I detta sammanhang må jämväl erinras om att riksgäldskontoret nyligen

genomfört ett utbyte av 1942 års premieobligationslån på 300 milj. kr. mot

ett nytt premielån av år 1967 på samma belopp samt att fullmäktige, för

att tillgodose den stora efterfrågan på de nya obligationerna, beslutat utgiva

ett andra premieobligationslån på likaledes 300 milj. kr. Även dessa

premielån riktar sig i första hand till småspararna och binder sparmedel

för en längre tid.

Sveriges lantbruksförbund anser det vara en illusion att tro att indexreglerade

obligationslån skulle vara ett stabiliseringspolitiskt medel och

anför att det skydd mot inflation som dessa lån avses ge lika väl kan åstadkommas

genom vanliga lån om en rörlig räntepolitik tillämpas. Förbundet

anser att det nuvarande höga ränteläget är en anpassning till inflationstendenserna,

varvid en del av räntan är inflationsskydd för spararna.

Den angelägna uppgiften nu är inte att införa värdesäkra lån utan att

stärka finanspolitiken så att förutsättningar för ytterligare räntesänkning

skapas. Svenska sparbanksföreningen understryker att det primära

syftet med intensifierade stabiliseringspolitiska åtgärder måste vara att

komma åt inflationens orsaker snarare än att söka kompensera för vissa

av dess symtom.

TCO, som tillstyrker förslaget, hänvisar till sitt yttrande år 1966, där

TCO bl. a. framhöll önskvärdheten av att genom värdefasta lån bereda individer

med olika förmögenhetsförhållanden mera likvärdiga möjligheter

att uppnå inflationsskydd för sitt långsiktiga sparande.

Utskottet

Liksom vid flera tillfällen under tidigare år har utskottet i ett sammanhang

tagit upp till behandling en råd motioner som innehåller förslag

främst om olika utredningar och institutionella anordningar i stabiliseringspolitiskt

syfte. Åtskilliga av de frågor som berörs i motionerna har

behandlats av riksdagen så sent som i fjol. De framförda förslagen har i år

ånyo remitterats till ett stort antal institutioner och organisationer. Flera

av dessa har väsentligen hänvisat till sina yttranden i likartade frågor föregående

år med framhållande av att inga nya omständigheter tillkommit som

föranlett ändrade bedömningar.

Innan utskottet går in på de olika förslag som framförts i motionerna

finner utskottet det befogat att något uppehålla sig vid den karakteristik

av den samhällsekonomiska utvecklingen och den förda ekonomiska politiken

som lämnas i vissa av motionerna. Främst åsyftas därvid motionerna

I: 433 och II: 543 samt I: 594 och II: 764. Enligt motionärernas mening utgör

den förda ekonomiska politiken den främsta förklaringsgrunden till

opaginerad Kontrollera mot PDF

2(3

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1967

den instabilitet som de anser känneteckna utvecklingen. Av särskilt intresse

från de synpunkter som bankoutskottet bär att bevaka är motionärernas

beskrivning av läget på kreditmarknaden och den förda kreditpolitiken

samt vissa uttalanden som de gör i anslutning härtill. I motionerna

1:433 och 11:543 anges »kreditmarknadens normalisering och frigörelse»

vara den viktigaste reformen vid en omprövning av den ekonomiska politiken.

Kreditväsendet betecknas i motionerna som »en lialvstatlig ransoneringsapparat».

Vidare hävdas att »oberoende av konjunkturläget bör kredit

kunna erhållas av företag och enskilda med god kreditvärdighet». I motionerna

1:594 och II: 7(34 görs gällande att »kapitalförsörjningen i fråga

om såväl bostadssektorn som företagsinvesteringarna har försummats», och

läget på kapitalmarknaden betecknas som »krisartat».

De bedömningar som ligger bakom uttalanden av denna typ kan utskottet

inte dela. Utskottet finner det till en början orealistiskt att föreställa

sig att företag och enskilda så snart de blott uppfyller kravet på god

kreditvärdighet skulle kunna få krediter oberoende av konjunkturläget

och utan någon hänsyn till kreditexpansionens storlek och kanalisering.

Tvärtom måste det vara en uppgift för kreditpolitiken att anpassa kreditexpansionen

så att balans i möjligaste mån upprätthålles på de reala marknaderna

och att därvid i första hand tillgodose de kreditbehov som motsvarar

statsmakternas intentioner i fråga om investeringsutvecklingen. Vad

gäller läget på kapitalmarknaden vill utskottet erinra om att såväl näringslivets

som bostadssektorns kapitalanskaffning har ökat mycket kraftigt

under senare år. Som bankofullmäktige påpekar i sitt remissyttiande steg

bostadssektorns upplåning på kapitalmarknaden från drygt 4 miljarder kr.

till inemot 5Va miljarder kr. från 1964 till 1966, samtidigt som näringslivets

upplåning nästan fördubblades, så att den 19(36 uppgick till ca 3,2 miljarder

kr. Kreditpolitiken har, såsom utskottet tidigare i år framhållit i utlåtande

(nr 6) angående riksbankens och riksgäldskontorets styrelse och

förvaltning, så långt det varit möjligt tillgodosett det investeringsprogram

som statsmakterna uppställt. Sedd i relation till bruttonationalprodukten

synes också kapitalmarknaden i Sverige vara inte obetydligt större än i

många andra jämförbara länder. Att beteckna läget på denna marknad som

krisartat är enligt utskottets mening obefogat. Gentemot påståendet att kreditväsendet

skulle fungera som »en lialvstatlig ransoneringsapparat» bör

framhållas att det är karakteristiskt för kreditpolitiken att den arbetar med

generella metoder utan detalj ingripanden från myndigheternas sida. Självklart

är att alla de kreditanspråk som vid rådande räntevillkor framkommer

inte kan tillgodoses i ett läge där efterfrågan på krediter tenderar att överstiga

tillgången. Eu härav betingad sovring äger normalt alltid rum inom

alla kreditsystem. Hur stark denna sovring blir beror på med vilken skärpa

den generella sysselsättnings-, pris- och kreditpolitiken för tillfället bedrivs.

Frågan om samråd i samhällsekonomiska ämnen mellan representanter

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1967

27

för regering, riksdag och kommuner samt arbetsmarknadens och näringslivets

organisationer och fristående ekonomisk expertis, s. k. rundabordskonferenser,

och om inrättande av ett ekonomisk-socialt råd har behandlats

av utskottet senast åren 1965 och 1966 (uti. nr 15 resp. 25).

Utskottet har därvid avstyrkt förslag av samma innebörd som de nu föreliggande.

Vad beträffar förslaget om rundabordskonferenser har motiveringen

för utskottets ställningstagande sammanfattningsvis varit följande.

Innebörden av de överläggningar som rekommenderas måste bli att statsmakterna

mer eller mindre bestämt fastställer utrymmet för lönestegringar.

Det nu tillämpade systemet med fria överenskommelser mellan arbetsmarknadens

parter skulle därigenom sättas ur spel, något som torde få

klart negativa verkningar. Statsmakternas strävan att skapa samhällsekonomisk

balans bör i stället ta sig uttryck i en målmedvetet bedriven ekonomisk

politik. Tillfällen till samråd om den ekonomiska politiken finns

redan i rikt mått. Kontakter mellan regeringen och organisationerna inom

näringslivet och på arbetsmarknaden förekommer i en råd olika former.

Ekonomiska planeringsrådet bör här särskilt nämnas. Oppositionspartierna

har vid flera tillfällen under riksdagssessionerna möjlighet att framföra

förslag om hur den ekonomiska politiken bör utformas. En överflyttning

av den ekonomiska debatt som förekommer i riksdagen till något annat

organ skulle knappast förbättra möjligheterna att uppnå samförstånd

mellan parterna. Om frågor av allmän räckvidd skulle överlåtas för praktiskt

— om än ej formellt — avgörande utanför riksdagen skulle vidare

detta innebära att riksdagens ställning som debatterande och beslutande

organ förringades och att mindre offentlighet skulle ges åt viktiga samhällsekonomiska

avgöranden.

De argument som här redovisats finner utskottet alltjämt bärande. Vid

sin förnyade granskning av förslaget om rundabordskonferenser har utskottet

inte funnit att det anförts några nya omständigheter eller påtalats

sådana ändrade förhållanden som skulle föranleda utskottet att frångå

sitt tidigare ställningstagande i denna fråga. Utskottet avstyrker därför

förslaget.

De nyss anförda synpunkterna kan också anläggas på förslaget om utredning

beträffande ett ekonomisk-socialt råd. Härutöver må om detta förslag

tilläggas följande. Såsom framgår av den redogörelse som utskottet

lämnade i motsvarande sammanhang förra året har råd av detta slag inrättats

i ett flertal länder. Deras ställning, sammansättning, uppgifter och

arbetssätt är starkt växlande, och de problem som är förknippade exempelvis

med avvägningen av olika intressegruppers inflytande är välbekanta.

Motionärerna har emellertid avstått från att presentera några uppslag till

hur hithörande frågor skulle lösas för det av dem föreslagna rådets del

och begränsat sig till att utan närmare argumentation kräva en utredning.

Ett förslag som framläggs i sådan form kan knappast uppfattas som ett

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1967

realistiskt försök att skapa institutionellt underlag för strävandena att

åstadkomma samhällsekonomisk stabilitet.

Frågan om en teknisk utredning av en inkomstpolitik har varit före i

riksdagen årligen sedan år 1964, varvid framställda förslag genomgående

avvisats. Dessa förslag har under vart och ett av de senaste åren gjorts till

föremål för ett omfattande remissförfarande. Opinionen emot förslagen

har därvid varit klart uttalad. Utskottet har för sin del konstaterat att innebörden

av en inkomstpolitik får anses vara att statsmakterna direkt medverkar

i avgörandena beträffande inkomster och priser i samhället. Någon

utredning enligt de riktlinjer som angivits i motionerna I: 610 och It: 749

är utskottet inte berett att förorda.

I motionerna I: 433 och II: 543 föreslås att riksdagen skall hemställa att

Kungl. Maj :t snarast förelägger riksdagen ett samlat förslag till åtgärder

på den ekonomiska politikens område som är ägnade att trygga sysselsättningen

och att hejda pris- och kostnadsstegringar. Särskilt riktas uppmärksamheten

mot behovet av eu effektiv planering av den offentliga sektorn

och behovet av att åstadkomma en effektiv bedömning av arbetsprestationen

inom myndigheterna. Motionärerna pekar vidare på behovet av att

avgiftsfinansiera vissa offentliga tjänster samt pröva effektivare budgeteringsmetoder

för att öka effekten av insatta resurser.

Skilda förslag om utredning rörande ökad avgiftsfinansiering av offentliga

tjänster behandlades vid 1966 års riksdag av utskottet i två utlåtanden,

nr 8 och nr 50. I båda fallen uttalade utskottet som sin mening, att frågan

redan ägnades så stor uppmärksamhet av departement och myndigheter att

någon särskild utredning i ämnet inte var påkallad.

I ett tidigare avsnitt av detta utlåtande har utskottet i korthet redogjort

för en del av den verksamhet som redan bedrivs i statlig regi i syfte att nå

vissa av de mål som motionärerna åsyftar. Utskottet har därvid erinrat bl. a.

om de regelbundet återkommande långtidsutredningarna och om den långtidsbudget

som redovisas årligen. Utskottet har vidare påmint om att ett

omfattande utredningsarbete om programbudgetering i statlig verksamhet

nyligen avslutats och nu är föremål för remissbehandling.

I många avseenden kan utskottet instämma i motionärernas syften med

den föreslagna utredningen. En långsiktig planering av den offentliga sektorn

måste eftersträvas. Väsentliga insatser i detta syfte har också gjorts

under senare år. Personella och andra resurser för ändamålet har ställts

till myndigheternas förfogande i ökad utsträckning, samtidigt som metoderna

kontinuerligt utvecklats. Möjligheterna att skapa effektivare budgeteringsmetoder

i programbudgetens form är föremål för intensivt intresse.

Som utskottet i flera tidigare sammanhang haft anledning framhålla är

vidare taxesättningen för de tjänster myndigheterna erbjuder föremål för

uppmärksamhet. Utskottet har vid sin bedömning av dessa frågor inte funnit

att problemen skulle kunna föras närmare en lösning genom en utredning

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1967

29

med den allmänna målsättning som motionärerna föreslagit. De problem

som kvarstår i fråga om den offentliga sektorns långtidsplanering, i fråga

om budgeteringsmetoder o. s. v. torde inte i första hand ligga på utredningsplanet.

Snarare torde det nu gälla att finna praktiska metoder att förverkliga

de mål som redan uppställts. Utskottet kan därför inte tillstyrka motionärernas

förslag.

Det i motionerna I: 342 och II: 427 framförda förslaget om en utredning

om lämpliga metoder för en allmän samhällelig kontroll av investeringsutvecklingen

motiveras med att alltför stor restriktivitet under senare år har

tillämpats när det gäller de investeringsområden över vilka samhället har

inflytande, medan samtidigt investeringarna inom den privata sektorn ökat

snabbt. Motionärerna säger sig betvivla att alla industriella och kommersiella

investeringar verkligen är så angelägna att viktig samhällelig verksamhet

bör stå tillbaka för dem. Förslaget har avstyrkts av praktiskt taget

alla de remissinstanser som yttrat sig i frågan.

Ett viktigt inslag i den ekonomiska politiken under senare år har varit

att jämsides med ett fortsatt högt bostadsbyggande skapa utrymme för en

expansion av industrins investeringar. En dylik expansion framstår som

nödvändig för att vår industris internationella konkurrenskraft skall bibehållas

och ökas. Strävan efter en sådan investeringsinriktning har tagit sig

uttryck dels i vissa kreditmarknadspolitiska åtgärder, dels i krav på igångsättningstillstånd

för vissa byggnadsarbeten. Ansökningar om igångsättningstillstånd

prövas av arbetsmarknadsmyndigheterna med hänsyn till

tillgången på arbetskraft och kapital. Prövningen har sedan något år tillbaka

varit ytterst restriktiv när det gäller byggnadsarbeten som bedömts

som mindre angelägna från allmänna synpunkter. Den nyligen införda investeringsavgiften

på vissa typer av byggande syftar också till att hålla tillbaka

byggnadsinvesteringar som ansetts mindre angelägna. Undantagna från

såväl krav på igångsättningstillstånd som investeringsavgift är industrins

byggande, den helt dominerande delen av bostadsbyggandet, kommunalt

skolbyggande med statsbidrag samt statligt byggande.

Den översikt som utskottet här har lämnat visar att staten för närvarande

med flera olika medel försöker styra investeringsutvecklingen. Att som motionärerna

föreslår utvidga samhällets inflytande till att omfatta snart sagt

alla investeringsobjekt inom näringslivet utifrån synpunkten »hur de bäst

kan tillgodose medborgarnas behov och önskemål» skulle ställa myndigheterna

inför nästan olösliga avvägningsproblem. Ett sådant system skulle förutom

eu ökad byråkratisering medföra att prismekanismen och ett fritt konsumtionsval

nästan helt sattes ur spel. Utskottet kan inte biträda förslaget om en

utredning med det av motionärerna föreslagna syftet.

Frågan om utgivning av ett värdefast statligt obligationslån i mindre

valörer och med inriktning särskilt på småsparare behandlades av utskottet

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankontskottets utlåtande nr 32 år 1967

vid 1966 års riksdag, då förslag framlagts om eu teknisk utredning om utgivande

av ett sådant lån. I motionerna I: 594 och II: 764 föreslås att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t skall hemställa om utgivning av ett lån

av den inledningsvis nämnda typen.

Utskottet vill erinra om att frågor om utgivande av statliga lån av olika

typer inte avgörs av Kungl. Maj :t utan av fullmäktige i riksgäldskontoret,

ett av riksdagens egna verk. Vidare får utskottet framhålla att de tekniska

förutsättningarna för utgivande av ett värdefast obligationslån torde vara

tillfredsställande utredda. Bankofullmäktige anser att det bör ankomma på

riksgäldsfullmäktige att avgöra vilka typer av lån som i det aktuella läget

erbjuder de lämpligaste formerna för småsparare. Riksgäldsf ullmäktige för

sin del anför att frågan knappast kan anses ha aktualitet för närvarande. Utskottet

avstyrker motionerna även i denna del.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet,

A. att motionerna I: 594 och II: 764, såvitt de avser anordnande

av rundabordskonferenser i stabiliseringspolitiskt

syfte, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

B. att motionerna I: 594 och II: 764, såvitt de avser utredning

om inrättande av ett ekonomisk-socialt råd, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd;

C. att motionerna I: 610 och II: 749, avseende teknisk utredning

av en inkomstpolitik, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd;

D. att motionerna I: 433 och II: 543, om vissa åtgärder på

den ekonomiska politikens område, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

E. att motionerna 1:342 och 11:427, såvitt de avser utredning

om metoder för en allmän samhällelig kontroll över

investeringsutvecklingen, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd;

F. att motionerna I: 594 och II: 764, såvitt de avser utgivning

av ett värdefast statligt obligationslån, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 maj 1967

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bankoutskoltets utlåtande nr 32 år 1967

31

Närvarande :

från första kammaren: herrar Åke Larsson (s), Palm (s)*, Åkerlund

(h), Hilding (fp), Lundin (s), Nils Theodor Larsson (ep)*, Enarsson (h) och

Lar fors (s);

från andra kammaren: herrar Regnéll (h), Hagnell (s), Berglund

(fp)*, Börjesson i Glömminge (ep)*, Bengtsson i Landskrona (s), Larsson

i Umeå (fp)*, Haglund (s)* och Gustavsson i Ängelholm (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer

1. vid utskottets hemställan under A.

av herrar Åkerlund (h), Hilding (fp), Nils Theodor Larsson (ep), Enarsson

(h), Regnéll (h), Berglund (fp), Börjesson i Glömminge (ep) och

Larsson i Umeå (fp), vilka ansett

dels att det avsnitt på s. 27 i utskottets yttrande som börjar med orden

»Utskottet har därvid» och slutar med orden »avstyrker därför förslaget»

bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

»Frågan om samråd mellan de nyss angivna parterna har alltjämt oförminskad

aktualitet. Att arbetsmarknadens och näringslivets organisationer

har förtroende för statsmakternas vilja och förmåga att trygga penningvärdet

är en viktig förutsättning för att stabiliseringspolitiken skall kunna

bedrivas framgångsrikt. Om detta förtroende rubbas uppkommer på arbetsmarknaden

helt naturligt strävanden efter förhandskompensation för

väntade prisstegringar, strävanden som i och för sig är ägnade att ytterligare

påskynda prisstegringarna. Oberoende av drivkrafterna bakom inflationsutvecklingen

måste alla grupper vara ense om att motverka inflationen.

Enligt utskottets mening framstår det också som klart att arbetsmarknadens

och näringslivets organisationer samfällt är beredda att ta det ansvar

som följer av deras inflytande över samhällsekonomin. Regeringen bör därför

ta initiativ till ett samråd mellan dels regering, riksdag och kommuner,

dels arbetsmarknads- och näringslivsorganisationer och dels fristående ekonomisk

expertis. Ett sådant samråd skulle ge en allsidigare belysning av

den samhällsekonomiska utvecklingen och konjunktur politikens förutsättningar

och därmed komma att bli ett väsentligt medel att främja stabilitet

i samhällsekonomin. Ett administrativt enkelt och även i övrigt lämpligt

forum för ett sådant samråd synes vara s. k. rundabordskonferenser, varom

förslag väckts i motionerna 1:594 och II: 764. Understrykas bör att detta

förslag inte innebär rekommendation om något ingrepp i arbetsmarknadsparternas

frihet att träffa avtal. En sådan frihet framstår för utskottet som

en omistlig tillgång i en demokratisk samhällsordning.»;

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1967

dels att utskottet under A. bort hemställa,

»A. att riksdagen med bifall till motionerna 1: 594 och

II: 764, såvitt nu är i fråga, måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t uttala att rundabordskonferenser med av utskottet angivna

sammansättning och syfte bör användas som ett väsentligt

medel att främja stabilitet i priser och samhällsekonomi

;»

2. vid utskottets hemställan under B.

a) av herrar Hilding (fp), Nils Theodor Larsson (ep), Regnéll (h), Berglund

(fp), Börjesson i Glömminge (ep) och Larsson i Umeå (fp), vilka ansett
dels

att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 27 med orden

»De nyss anförda» och slutar på s. 28 med orden »åstadkomma samhällsekonomisk

stabilitet» bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

»Utskottet tillstyrker också det i nyssnämnda motioner framlagda förslaget

om att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skall anhålla att utredning

sker om inrättande av ett ekonomisk-socialt råd. Den samtidiga avvägning

av olika intressen som ett sådant råd skulle ge tillfälle till skulle

utan tvivel skapa förbättrade förutsättningar för en effektiv stabiliseringspolitik.

Innan ett råd av detta slag kan inrättas torde emellertid krävas ingående

överväganden med avseende på dess ställning och funktion i förhållande

till redan existerande organ. Utskottet finner det angeläget att sådana

överväganden kommer till stånd utan dröjsmål.»;

dels att utskottet under B. bort hemställa,

»B. att riksdagen med bifall till motionerna 1:594 och

II: 764, såvitt nu är i fråga, måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhålla att utredning sker om inrättande av ett ekonomisk-socialt

råd med stabiliseringspolitiska uppgifter;»

b) av herrar Åkerlund (li) och Enarsson (h), vilka ansett att det stycke

i utskottets yttrande som börjar på s. 27 med orden »De nyss anförda» och

slutar på s. 28 med orden »åstadkomma samhällsekonomisk stabilitet» bort

utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

»I avvaktan på att ett informellt samråd av nyssnämnt slag prövas synes

det inte finnas anledning att aktualisera frågan om utredning om inrättande

av ett ekonomisk-socialt råd».

3. vid utskottets hemställan under C.

av herrar Åkerlund (h), Enarsson (h) och Regnéll (h), vilka ansett

dels att det stycke på s. 28 i utskottets yttrande som börjar med orden

»Frågan om en teknisk», och slutar med orden »berett att förorda» bort

utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1967

33

»Frågan om en teknisk utredning av en inkomstpolitik har varit före i

riksdagen årligen sedan år 1964, varvid framställda förslag avvisats. Utskottet

anser dock för sin del, att nya skäl tillkommit för den av motionärerna

begärda utredningen. Överläggningar har sålunda inletts mellan arbetsmarknadens

parter för att anpassa lönebildningssystemet till samhällsekonomins

krav, varvid den lönepolitiska målsättningen aktualiserats. Bankofullmäktige

har i sin tur i sitt remissvar framhållit att de inkomstpolitiska

problemen blivit än mer påträngande. Med hänsyn härtill och till den roll

staten spelar i inkomstpolitiska sammanhang såväl i egenskap av arbetsgivare

som i egenskap av bidragsgivande instans finner utskottet det önskvärt

att en teknisk utredning av en inkomstpolitik kommer till stånd. Utskottet

tillstyrker därför motionerna I: 610 och II: 749.»;

dels att utskottet under C. bort hemställa,

»C. att riksdagen med bifall till motionerna 1:610 och

II: 749 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en teknisk

utredning av en inkomstpolitik i syfte att nå inre och

yttre stabilitet i ekonomien;»

4. vid utskottets hemställan under D.

av herrar Åkerlund (h), Enarsson (hj och Regnéll (h), vilka ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 28 med orden

»Skilda förslag om» och slutar på s. 29 med orden »tillstyrka motionärernas

förslag» bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

»Inflationsutvecklingen synes fortsätta med oförminskad kraft. För innevarande

år förutses sålunda i den reviderade nationalbudgeten konsnmentprisnivån

komma att stiga med nära fem procent. Industriföretagens

arbetskraftskostnader beräknas för samma tid stiga med nära tio procent.

Lönsamheten i många företag har försämrats så att sysselsättningen blivit

hotad i icke ringa utsträckning. Bytesbalansen förutser fortsatta underskott

i samma storleksordning som de båda sistförflutna åren. Det statsfinansiella

läget har försämrats. Med oro har utskottet konstaterat att hittills vidtagna

ekonomisk-politiska åtgärder icke förmått vända utvecklingen till det bättre.

Läget kräver nu skyndsamma och fasta åtgärder med användande av delvis

andra metoder präglade av en annan grundsyn på samspelet mellan den ekonomiska

politikens olika hjälpmedel. Det är nödvändigt med ett samlat grepp

av åtgärder över hela fältet av samhällets ekonomiska verksamhet, varvid

den fria marknadshushållningens självläkande krafter tillvaratages. Målet

är en tillväxt i stabilitet för inre och yttre penningvärde under tillvaratagande

av landets arbetskrafts- och kapitaltillgångar.

De offentliga utgifternas expansion och finansiering, förvaltningens effektivitet,

den offentliga ekonomiska planeringen, avgiftsfinansieringen av det

offentligas tjänster, bostadsbyggandets omfattning och former, företagens

självfinansiering, sparandets och kreditgivningens samband, skattepoliti3

— Bihang till riksdagens protokoll 1967. 8 saml. Nr 32

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1967

ken, arbetsmarknads- och lokaliseringspolitiken samt den industriellt inriktade

forskningen behöver enligt utskottets mening överses.

Ett samlat program till behövliga åtgärder på den ekonomiska politikens

område kan sammanfattas i följande tio punkter.

1. Statliga och kommunala investeringar anpassas till näringslivets av

konjunkturerna och efterfrågan varierande investeringsvolym. Statens och

kommunernas utgifter bör icke tillåtas öka snabbare än vad som motsvarar

produktionsökningen i landet.

2. En rullande femårsplan för den statliga budgetplaneringen bör upprättas.

3. En besparingsutredning bör tillsättas, vari samtliga demokratiska partier,

näringslivet och de ekonomiska vetenskaperna är representerade. Utredningens

uppgift bör bl. a. vara att mot bakgrunden av det rådande bekymmersamma

läget ompröva redan fattade beslut av större omfattning.

4. Möjligheterna att genom avgifter finansiera vissa av de tjänster som

offentliga myndigheter erbjuder bör utredas.

5. Hyrespolitiken och bostadsbyggandet bör successivt inordnas i den

fria marknadens system.

6. Åtgärder bör vidtagas för att förbättra näringslivets självfinansiering.

7. Ett tillräckligt enskilt sparande förutsätter förtroende för statsmakternas

vilja och förmåga att upprätthålla penningvärdet. I dagens läge erfordras

alltjämt återhållsamhet i försörjningen med krediter. Alla möjligheter

att under frivilliga former öka tillgången på kapital bör tillvaratagas.

8. En aktiv arbetsmarknads- och lokaliseringspolitik bör bedrivas på

företagsekonomiska grunder.

9. Industriell forskning och industriellt utvecklingsarbete främjas.

10. En tidsplan för en omfattande skattereform bör fastläggas, omfattande

en successiv sänkning av progressionen i skatteskalorna jämte en viss

höjning av ortsavdragen,

indexreglering av ortsavdrag samt skiktgränser i skatteskalorna,

komplettering av barnbidragen med barnavdrag vid beskattningen, stimulerande

av enskilt frivilligt sparande genom vissa skatteavdrag,

omläggning av omsättningsskatten till en mervärdesskatt och

införande av resultatutjämning samt förbättring av möjligheterna till

avskrivning och fondavsättningar»;

dels att utskottet under D. bort hemställa,

»D. att riksdagen med bifall till motionerna 1: 433 och

II: 543 måtte i skrivelse till Ivungl. Maj :t anhålla, att Kungl.

Maj :t måtte snarast förelägga riksdagen ett samlat förslag

till åtgärder på den ekonomiska politikens område i enlighet

med de riktlinjer som utskottet ovan angivit;»

5. vid utskottets hemställan under F.

av herrar Åkerlund (li), Hilding (fp), Nils Theodor Larsson (ep), Enars
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1967 35

son (h), Regnéll (h), Berglund (fp), Börjesson i Glömminge (ep) och Larsson

i Umeå (fp), vilka ansett

dels att det stycke på s. 30 i utskottets yttrande som börjar med orden

»Utskottet vill erinra» och slutar med orden »i denna del» bort utbytas mot

ett stycke av följande lydelse;

»En sådan åtgärd skulle enligt utskottets uppfattning kunna ha en positiv

inverkan på det enskilda sparandet. Det synes därför angeläget att redan

utförda utredningar angående värdefasta lån kompletteras i den utsträckning

som erfordras för att ett obligationslån av den typ som motionärerna

föreslagit skall kunna utges. Bl. a. torde erfordras ett klarläggande av de

skatterätt sliga problem som kan uppkomma i samband med införandet av

sådana lån. Utskottet föreslår därför i anslutning till motionerna I: 594 och

II: 764 att riksdagen till Kungl. Maj :t skall rikta en skrivelse rörande utredning

av frågor sammanhängande med utgivning av ett värdefast statligt

obligationslån.»;

dels att utskottet under F. bort hemställa,

»att riksdagen i anledning av motionerna I: 594 och II: 764,

såvitt nu är i fråga, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa

att utredning sker av frågor sammanhängande med

utgivning av ett värdefast statligt obligationslån i mindre

valörer och med inriktning särskilt på småsparare bland

allmänheten.»

6. beträffande utskottets motivering i övrigt

av herrar Åkerlund (h), Hilding (fp), Nils Theodor Larsson (ep), Enarsson

(h), Regnéll (h), Berglund (fp), Börjesson i Glömminge (ep) och Larsson

i Umeå (fp), vilka ansett att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar

på s. 25 med orden »Innan utskottet går» och slutar på s. 26 med orden

»för tillfället bedrivs» bort utgå ur utlåtandet.

Särskilt yttrande

av herrar Hilding (fp), Nils Theodor Larsson (ep), Berglund (fp), Börjesson

i Glömminge (ep) och Larsson i Umeå (fp), vilka anfört:

Den ekonomiska situationen i Sverige är allvarligare än tidigare under

1960-talet och sämre än i många andra jämförbara länder f. n. Redovisningen

i kompletteringspropositionen ger klart belägg härpå. Norge har t. ex.

under de senaste åren haft större produktionstillväxt och något mindre

prisstegring än Sverige. Till bristerna i den svenska ekonomin hör:

Låg produktionstillväxt. Den beräknas nu till 2,6 % i fjol och 3,5 % i år.

Kraftiga prisstegringar. Under de två senaste åren, 1965—1966, har upp
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1967

36

gången i konsumentpriser varit 6,2 % resp. 4,7 %. För 1967 beräknas den

bli 4,8 %. Den genomsnittliga prisstegringen per år under första hälften av

1960-talet var cirka 4 %, en i och för sig hög siffra men dock lägre än under

de senaste åren.

Otillräcklig realinkomststegring. Trots starkt höjda nominallöner har

realinkomstökningen varit otillfredsställande och säkerligen lägre än den

skulle varit vid en lägre pris- och kostnadsökning.

Rubbad betalningsbalans. Utvecklingen i fråga om betalningsbalansen ger

inte vid handen, att den erforderliga förstärkningen skall kunna åstadkommas

under innevarande år. Detta begränsar Sveriges konjunkturpolitiska

handlingsfrihet.

Arbetslöshet. Antalet personer som drabbats av företagsnedläggelser

och driftsinskränkningar bär ökat väsentligt i förhållande till närmast tidigare

år. Denna oroande utveckling har fortsatt under de första månaderna

innevarande år.

Den här i korthet skisserade utvecklingen har till stor del sin grund i den

nuvarande regeringspolitikens brister. Dessa har belysts i motionerna 1: 594

och II: 764. Vi vill endast i korthet ange vissa grundläggande misstag.

Intresset för att med energi och målmedvetenhet bekämpa inflationen har

— liksom förmågan — inte räckt till.

Planeringen av reformarbetet och dess anpassning till de statsfinansiella

och samhällsekonomiska resurserna har varit synnerligen otillfredsställande.

Finanspolitiken har varit ryckig och den liar anpassats dåligt till växlingen

i konjunkturerna.

Den ryckighet som kännetecknat bostadspolitiken har lett till dåligt utnyttjande

av existerande resurser och — genom då och då förekommande

överansträngningar av resurserna — till kraftiga kostnadsstegringar inom

byggnadsområdet. Verkningarna därav har spritt sig till andra näringsgrenar.

Kapitalförsörjningens problem har länge negligerats från regeringens sida,

frånsett benägenheten för statlig kapitalbildning genom höjda skatter.

Den skattereform som behövs för att stimulera arbete och sparande och

stärka företagens konkurrenskraft har fördröjts.

År efter år har mittenpartierna krävt bestämda åtgärder för att åstadkomma

stabilitet i priser och samhällsekonomi. Förslag till åtgärder framlägges

i ovannämnda motioner. Med hänsyn till att programmet i sina delar behandlats

av skilda utskott vill vi göra följande sammanfattning.

1. Budgetplaneringen bör göras fastare och bli mera långsiktig så att reformarbetet

kan tidsplaneras med hänsyn till de förväntade statsinkomsterna.

Planeringen kan lämpligen omfatta en femårsperiod och bör få en rullande

karaktär, som medger en kontinuerlig anpassning till det verkliga och

förväntade läget. Den rullande femårsplanen skall ge bättre möjligheter att

bedöma förutsättningarna för den ekonomiska politiken och att planera oli
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1967

37

ka reformer efter deras angelägenhet sgrad och det förefintliga finansiella

och samhällsekonomiska »utrymmet».

2. En översiktlig nationalbudget innefattande tillgång och efterfrågan på

olika slag av arbetskraft bör upprättas i syfte att förbättra grundvalen för

cn bedömning av de samhällsekonomiska resurserna. I denna bör redovisas

såväl den totala användningen av arbetskraften som en sådan fördelning

på olika arbetsmarknadssektorer att budgeten kan tjäna som vägledning för

åtgärder i syfte att anpassa tillgången till efterfrågan.

Denna budget bör upprättas varje år samt gälla för en längre tidsperiod,

så att den kan användas även i planeringen av den framtida utbildningen.

3. Med nuvarande handläggning av anslagsfrågorna ges få möjligheter för

riksdagen att granska budgeten från besparingssynpunkt. Därför bör en parlamentarisk

översyn av statsutgifterna göras med jämna mellanrum i syfte

att uppnå effektivitetsvinster och kostnadsbesparingar. Tiden är nu inne för

en sådan parlamentarisk besparingsutredning.

4. Den nuvarande omsättningsskatten bör ersättas med en konsumtionsneutral

och förenklad mervärdeskatt som stärker de svenska exportföretagens

konkurrenssituation gentemot utländska företag efter i huvudsak de

riktlinjer som allmänna skatteberedningen angett. Samtidigt bör flertalet

punktskatter avvecklas. Lättnader bör åstadkommas i den personliga inkomstskatten

genom sänkning av marginalskatterna och sänkt inkomstskatt

för lägre inkomster. Bidragen till ekonomiskt svaga grupper bör förbättras.

5. Det enskilda sparandet bör stimuleras genom att regeringen ger hög

prioritet åt kampen mot inflationen. Vidare bör särskilda stimulansåtgärder

företagas t. ex. i form av att skattelättnader medges för medel upp till ett bestämt

maximibelopp, som sparats under viss tid på särskilt konto eller för

vissa ändamål. Med sikte på att stimulera det långfristiga sparandet bör tekniska

förberedelser vidtagas genom riksgäldskontorets försorg för att utge

värdefasta obligationer.

6. Konkurrensens värde för rationalisering, effektivitet och sänkta kostnader

i produktionen bör konsekvent tillvaratas. Detta gäller inte minst

inom den kostnadskrävande byggnadssektorn. Kreditmarknaden bör göras

mera enhetlig med större effektivitet och mera konkurrens som riktpunkter.

Pris- och kartellnämnden bör ges tillräckliga resurser för en intensifierad

prisövervakning.

7. För att stärka medborgarnas förtroende för statsmakternas vilja och

förmåga att med kraft och målmedvetenhet arbeta för penningvärdets försvar

bör samråd äga rum mellan företrädare för det allmänna, arbetsmarknadens

organisationer, näringslivet och fristående ekonomisk expertis. Sådana

samråd bör syfta till att påvisa de samhällsekonomiska förutsättningarna

för största möjliga reella inkomstförbättring för alla grupper och att

klargöra att denna bäst uppnås genom att en allmän kostnadsuppressning

undvikcs. Dessa samråd kan lämpligen äga rum vid återkommande runda
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bankoutskottets utlåtande nr 32 år 1967

bordskonferenser och förberedas i ett kontinuerligt arbetande ekonomisksocialt

råd.

Det ovan angivna är endast några sidor av en politik, som söker målmedvetet

främja ekonomisk balans och snabba ekonomiska framsteg för att därigenom

bl. a. skapa goda förutsättningar för en dämpning av inflationen.

Hit hör i övrigt bl. a. sådana åtgärder som ett mera energiskt stöd åt forskning

och utvecklingsarbete. Vi vill i detta sammanhang även hänvisa till vad

vi anfört i frågor, som gäller samhällsekonomin, i anslutning till behandlingen

av Kungl. Maj :ts proposition om en statlig investeringsbanlc (jfr bankoutskottets

utlåtande nr 33 år 1967).

ESSELTE AB. STHLM 67

714733

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.