Utlåtande i anledning av motioner angående kapitalförsörjningen för lastbilstrafiken.
1967-11-21 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1967:50, Utlåtande i anledning av motioner angående kapitalförsörjningen för lastbilstrafiken.
Dokumentets text
Nr 50—55
Bankoutskottets utlåtande nr 50 år 1967
1
Nr 50
Utlåtande i anledning av motioner angående kapitalförsörjningen
för lastbilstrafiken.
I de till bankoutskottet hänvisade likalydande motionerna I: 603 av herr
Johan Olsson och 11: 750 av herrar Dockered och Jonasson hemställes,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning
beträffande effekten i skilda avseenden för lastbilstrafikbranschen
av den liberaliserade trafikpolitiken och att därvid näringens struktur- och
kreditfrågor ägnas särskild uppmärksamhet i enlighet med vad i motionerna
anförts.
Över motionerna har utskottet inhämtat yttranden från bankofullmäktige
och Svenska lasttrafikbilägareförbundet.
Motionerna
De flesta företagen inom biltrafikbranschen är alltjämt, framhåller motionärerna,
små enheter med ett eller några få fordon. Liberaliseringen av
trafikpolitiken har skärpt konkurrensen inom näringen. Den tekniska utvecklingen
och kostnadsstegringarna har också medfört ökade krav på
näringens utövare.
Branschens sammanlagda kapitalbehov uppskattas för närvarande till
väsentligt mer än 200 milj. kr. per år. Självfinansieringsgraden är relativt
ringa. Kapitalförsörjningen är branschens centrala problem. Tiden anses
nu vara inne för samhället att under medverkan av vederbörande branschorganisation
sammanfatta erfarenheterna av den nya trafikpolitiken. Branschens
strukturproblem och kapitalförsörjning bör därvid särskilt beaktas.
Remissyttrandena
Svenska lasttrafikbilägareförbundet (SLF) understryker motionärernas
uttalande att åkerinäringen är en utpräglad småföretagarbransch. Bland
förbundets drygt 13 000 medlemsföretag är 68 procent enbilsåkerier och 27
procent två- till fembilsåkerier. Antalet företag med 16 eller flera bilar är
endast ca 150. Medeltalet bilar per medlemsföretag är två.
Antalet transportsäljande enheter är dock, påpekar SLF, avsevärt färre.
Utöver de större enskilda företagen finns ca 400 kooperativt arbetande last1
—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 8 samt. Nr 50—55
2
Bankoutskottels utlåtande nr 50 år 1967
bilscentraler, till vilka de mindre företagen är anslutna. Dessa centraler
skaffar och fördelar transporter åt medlemmarna. Härigenom utnyttjas det
samlade fordonsbeståndet effektivare än om varje åkeriägare själv skulle
anskaffa sina transportuppdrag. Genom rationalisering och teknisk utveckling
har behovet av specialfordon kraftigt ökat under senare år, och anslutningen
till lastbilscentraler har därvid förbättrat åkeriägarnas möjligheter
att erhålla nödig sysselsättning för dyrbara specialfordon.
Om utvecklingen inom branschen meddelar SLF vidare, att de större
enskilda transportföretagen liksom även lastbilscentralerna utöver den rena
transporter sälj ningen även har underordnat sig sådan verksamhet som
grusförsäljning från egna grustag, lagerhållning, grävnings- och schaktningsåtaganden
m. m., vilken har nära samband med transporter. För godshantering
och administration uppför de stora enskilt eller kooperativt ägda
företagen lämpliga byggnader och iordningställer lämpliga markområden
för uppställning, lastning etc. Lastbilstrafikens alltmer ökande andel av
det totala transportarbetet ställer, framhåller SLF, omfattande krav på ändamålsenliga
godsterminaler, vilka får anses utgöra en förutsättning för en
fortsatt gynnsam rationaliseringsprocess.
Åkeriutövarnas begränsade ekonomiska resurser tas i huvudsak i anspråk
för fordonsanskaffning, fortsätter SLF. Erforderlig kredit härför
tillhandahålls vanligen av fordonsleverantören mot säkerhet i fordonet
(äganderättsförbehåll). Därutöver har åkeriägarna att hålla rörelsekapital
enskilt eller i form av insatskapital i de lastbilscentraler de tillhör. Åkerinäringens
kapitalbehov har genom omsättningsökning, penningvärdeförsämring
m. m. vuxit snabbt. Dels föreligger behov av rörelsekapital för att
täcka medelstillgången under den tid som förflyter mellan fakturering för
utförda transporter fram till den tid då beställarna erlägger likvid härför,
dels erfordras kapital för fasta anläggningar, inköp av grustäkter etc. Såväl
kort- söm långfristig upplåning är därför nödvändig men har försvårats
i avsevärd mån under senare år på grund av knappheten på kapital. Behovet
av såväl rörelsekrediter som anläggningskapital har dessutom accentuerats
genom den pågående liberaliseringen av transportmarknaden genom ny
statlig trafikpolitik.
Tillgängliga kapitalresurser är för närvarande helt otillräckliga för att
möjliggöra en utbyggnad i önskvärd takt av en ändamålsenlig transportorganisation,
säger SLF. Den av motionärerna föreslagna utredningen bör
därför snarast komma till stånd. Avslutningsvis ifrågasättes om inte investeringar
i rationella godshanteringsanläggningar skulle kunna vara ett
av de områden inom näringslivet, där Sveriges investeringsbank AB skulle
kunna lämna bistånd vid finansieringen.
Bankofullmäktige begränsar sitt yttrande till frågan om lastbilstrafikens
kreditför sörj ning. Kreditmöjligheterna för näringsgrenen är, framhåller
fullmäktige, begränsade av två skäl. Det stora flertalet företag utgöres av
Bankoutskottets utlåtande nr 50 år 1967
3
små enheter med ett eller några få fordon. Många företag torde dessutom
ha svårighet att ställa bankmässiga säkerheter.
De institut som huvudsakligen ger lån till mindre företag är affärsbankerna,
sparbankerna, AB Industrikredit och AB Företagskredit. Industrikredit
kräver inteckningssäkerhet och ej alltför små lån. Betydande finansieringsstöd
ges dock av detta institut till branschen genom lån till lastbilscentraler
och större serviceanläggningar. Bankernas långivning sker mot
inteckning i fastigheter, mot säkerhet i obligationer eller aktier eller mot
borgen. Det påpekas även att det enligt banklagen är möjligt för bankerna
att bevilja småföretagare lån utan säkerhet. Bankerna bidrager också indirekt
till lastbilstrafikbranschens krediter sörj ning genom krediter till
bilförsäljare. Vidare existerar en rad speciella finansinstitut, som svarar
för en betydande del av bilhandelns finansiering.
Ett nytt bidrag till lösningen av säkerhetsfrågorna ges i lagen om företagsinteckning,
som trätt i kraft den 1 juli 1967. En nyhet i lagen är att
kretsen av verksamheter som kan utnyttja inteckningar avsevärt utvidgas.
Härav berörs bl. a. lastbilstransportföretagen.
Som stöd för småföretagens kreditförsörjning finns vidare företagarföreningarna,
vilkas verksamhet dock är begränsad till att omfatta småindustri
och hantverk. Fullmäktige anser det angeläget att kreditgivande
institutioner icke onödigtvis begränsas i sin handlingsfrihet av regler beträffande
ändamål och karaktären av låntagarnas verksamhet. Från denna
allmänna utgångspunkt har fullmäktige tidigare ifrågasatt om icke näringsgrensavgränsningen
för företagarföreningarnas verksamhet borde omprövas.
Avslutningsvis anför fullmäktige:
Lastbilstransportföretagens kap italförsöj ning erbjuder problem, som
dock torde delas av många andra låntagaregrupper. Institutionella hinder
för den mindre näringsverksamhetens kapitalförsörjning bör så långt möjligt
elimineras. En serie åtgärder i detta syfte har redan företagits och
andra är under prövning. Enligt fullmäktiges mening är härvid generella
åtgärder att föredraga framför tillskapandet av branschbundna finansieringsinstitut.
Tidigare motioner i ämnet
Motioner med hemställan om utredning rörande kapitalförsörjningen
inom lastbilstrafikbranschen har väckts vid 1963, 1964, 1965 och 1966 års
riksdagar. Motionerna har i samtliga fall lämnats utan åtgärd av riksdagen.
De båda förstnämnda åren begärdes uttryckligen att särskilt skulle prövas
möjligheten att tillhandahålla företag inom lastbilstrafikbranschen lån
genom företagareföreningarna ur hantverks- och industrilånefonden eller
med statlig kreditgaranti. Statsutskottet hänvisade 1963 (uti. nr 204) till
pågående utredningar som berörde frågan om småföretagens kapitalförsörj1*—Bihang
till riksdagens protokoll 1967. S samt. Nr 50—55
4
Bankoulskottets utlåtande nr 50 år 1967
ning, bl. a. 1959 års förlagsinteckningskommitté och 1962 års företagareföreningsutredning.
Ett ställningstagande till frågan om ändrade regler
för det statliga kreditstödet borde enligt utskottets mening anstå till dess
statsmakterna kunde överblicka de nämnda utredningarnas förslag. I sitt
utlåtande i ämnet 1964 (nr 187) åberopade statsutskottet ånyo bl. a. företagareföreningsutredningens
betänkande och sade sig sakna anledning att
ändra sitt föregående år gjorda ställningstagande.
I de motioner som väcktes år 1965 påyrkades mera allmänt en utredning
av frågan om lastbilstrafikbranschens kreditförsörjning. Motionärerna uttalade
att denna fråga sannolikt icke lcomme att tangeras av någon vid denna
tid arbetande utredning. Sistnämnda uttalande bemöttes inte av statsutskottet,
vilket emellertid vidhöll sin tidigare uppfattning (uti. nr 37). I motionerna
år 1966 gjordes motsvarande yrkande. Såvitt gäller motiveringen
överensstämde dessa motioner i huvudsak med de nu föreliggande; argumentationen
byggde sålunda till väsentlig del på riksdagens år 1963 träffade
beslut om en liberalisering av den statliga trafikpolitiken. Statsutskottet
vidhöll sin tidigare uppfattning (uti. nr 140).
Den nya statliga trafikpolitiken
Beslut fattades hösten 1963 om en etappvis genomförd nyorientering av
den statliga trafikpolitiken (prop. 1963:191; S3LU:1). För lastbilstrafikbranschens
del var beslutets innebörd följande. I en första etapp, som
genomfördes den 1 juli 1964, uppmjukades, huvudsakligen genom en mindre
restriktiv tillståndsgivning, det regleringssystem som gällt i fråga om godstrafiken
på landsväg. Normerande för tillståndsgivningen skulle vara en
årlig ökning med 15 procent av den samlade lastförmågan hos fordon i
beställningstrafik för godsbefordran. Dessutom undantogs vissa transporter
helt från tillämpning av yrkestrafikförordningens bestämmelser eller från
däri föreskriven behovsprövning. Den andra reformetappen, genomförd den
1 juli 1966, medförde en ytterligare mildring av restriktiviteten i tillståndsgivningen.
Transporter med lastbilar om högst fyra tons maximilast och
med specialbilar undantogs från tillämpning av annars föreskriven behovsprövning.
Den tredje reformetappen, avsedd att genomföras den 1 juli
1968, innebär att all behovsprövning för godstransporter på landsväg slopas.
Statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri
Statligt kreditstöd lämnas enligt bestämmelser i kungl. kungörelse den
3 juni 1960 (SFS nr 372; ändringar i SFS 1964:573, 1965: 102 och 1967:
251) för att främja hemslöjd, hantverk och småindustri. Kreditstödet utgår
i form av lån ur statens hantverks- och industrilånefond eller i form av
Bankoutskottets utlåtande nr 50 år 1967 5
kreditgaranti. Verksamheten administreras av kommerskollegium och företagareföreningarna.
Den nu gällande inriktningen av kreditstödet fastställdes år 1960 (prop.
1, bil. 12, s. 122 ff.; SU 10, s. 38 ff.). Utom till hemslöjd, hantverk och
småindustri får — om särskilda skäl föreligger — kreditstöd lämnas till
annan industriell verksamhet samt anläggningsverksamhet och verksamhet
hänförlig till jordbrukets binäringar. Av den årligen anvisade garantiramen
är en mindre del avsedd för turisthotellnäringen; utredande instans
beträffande hotellgarantilån är riksbanken. Lastbilstrafikbranschen omfattas
icke av kreditstödet.
Frågan om kreditstödets inriktning har ånyo prövats av 1962 års företagareföreningsutredning
(SOU 1967:40, s. 179 f.). Utredningen har inte
funnit anledning föreslå någon förändring i de gällande avgränsningsbestämmelserna
av innebörd att ytterligare branscher skulle komma i åtnjutande
av kreditstödet. I utredningens direktiv återfinnes icke heller någon
anvisning om att frågan om en sådan förändring borde behandlas. Remisstiden
för företagareföreningsutredningens betänkande har utgått den 16
november 1967.
Utskottet
Utskottet finner det klarlagt att lastbilstrafikbranschens kapitalförsörjning
erbjuder problem, som med hänsyn till den pågående omläggningen
av den statliga trafikpolitiken och därav föranledda krav på branschens
kapacitet är förtjänta av beaktande. Delvis kan dessa problem vara avhängiga
av branschens struktur med ett stort antal mycket små företagsenheter.
Någon särskild utredning av branschens strukturfråga finner utskottet
emellertid inte anledning att föreslå; det torde kunna förutsättas
att den ägnas ingående uppmärksamhet av branschens egen organisation.
Vad gäller kapitalförsörjningen vill utskottet uttala, att en lösning innebärande
tillskapandet av ett särskilt finansieringsinstitut för lastbilstrafikbranschen
inte bör ifrågakomma; som utskottet tidigare i olika sammanhang
framhållit, är en uppdelning av kreditmarknaden i ett flertal små sektorer
knappast önskvärd. Frågan om införande av ytterligare kreditmöjligheter
för lastbilstrafikbranschen torde därför böra prövas i samband med
att inriktningen av redan befintliga institutioners verksamhet överses.
Kungl. Maj :t torde inom kort komma att på grundval av 1962 års företagareföreningsutrednings
nyligen avlämnade betänkande överväga inriktningen
och utformningen av företagareföreningarnas verksamhet. Därvid
torde, som bankofullmäktige antytt i sitt yttrande över motionerna, näringsgrensavgränsningen
av det statliga kreditstödet till mindre företag kunna
omprövas. Utskottet finner det angeläget att Kungl. Maj :t i detta sammanhang
beaktar frågan huruvida lastbilstrafikbranschens kapitalförsörjning
6 Bankoulskottets utlåtande nr 50 år 1967
skulle till en del kunna tillgodoses inom ramen för det kreditstöd som för
närvarande utgår till hemslöjd, hantverk och småindustri och föreslår att
riksdagen genom en skrivelse fäster Kungl. Maj :ts uppmärksamhet härpå.
Åberopande vad här anförts hemställer utskottet,
att riksdagen i anledning av motionerna I: 603 och II: 750
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att frågan om
lastbilstrafikbranschens kapitalförsörjning beaktas i enlighet
med vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 21 november 1967
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Palm (s),
Åkerlund (h), Hilding (fp), Lundin (s), Lundberg (h) och Mattsson (ep);
från andra kammaren: herrar Regnéll (h), Franzén i Motala (s),
Bengtsson i Landskrona (s)*, Rask (s), Fridolfsson i Rödeby (s), Hyltander
(fp), Börjesson i Falköping (ep)* och Ullsten (fp).
* Ej närvarande vid justeringen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1967:361 Skrivelse till Konungen en för lastbilstrafiken. angående kapitalförsörjning a1 i texten