Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande nr 55 år 1967

1967-11-21 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1967:55, Bankoutskottets utlåtande nr 55 år 1967

Dokumentets text

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande nr 55 år 1967

Nr 55

Utlåtande i anledning av motioner om ökad verksamhet vid statliga

företag in. m.

Bankoutskottet har i ett sammanhang behandlat följande till utskottet

hänvisade motioner, nämligen

dels de likalydande motionerna I: 302 av herr Hedström m. fl. och II: 393

av herr Svanberg m. fl., vari hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte anhålla

att de statliga företagen i Norrbotten, LKAB, NJA och ASSI, anmodas att

snarast verkställa undersökning och inkomma med förslag om på vilket

sätt och i vilken utsträckning en vidareförädling av deras produkter skulle

kunna ske, varvid särskild vikt bör läggas vid sådan tillverkning som medför

betydande sysselsättningsökning, samt

att, om i nuvarande läge vidareförädling av företagens produkter icke är

möjlig i större utsträckning, utredning och förslag snarast framläggs om

vilka andra produkter som skulle kunna bli föremål för tillverkning inom

respektive företag eller hur nämnda företag på annat sätt, t. ex. genom

samarbete och samverkan med industriföretag på annat håll, snabbt kan

bidraga till att väsentligt öka sysselsättningen inom Norrbottens län;

dels de likalydande motionerna I: 607 av herr Werner och II: 757 av herr

Lorentzon m. fl., vari föreslås att riksdagen beslutar att i skrivelse till Kungl.

Maj :t hemställa om följande:

1) förslag till 1968 års vårriksdag beträffande nya riktlinjer för lokaliseringspolitiken

i linje med vad som i motionerna anförts, innebärande bl. a.

startandet av statliga industriella företag enligt upprättad plan;

2) åtgärder för att i ådalsområdet och Norrbotten skapa statlig verkstadsindustri;
3)

åtgärder för att i Dalsland upprätta industriella företag för samhälleligt

utnyttjande av landskapets produktiva tillgångar, eventuellt även verkstadsindustri.

Motionerna

I motionerna I: 302 och II: 393 redogörs inledningsvis för arbetsmarknadssituationen

i Norrbottens län. Arbetslösheten i länet är stor och utflyttningen

av arbetskraft omfattande. De stora basindustrierna i Norrbotten, Luossa
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 55 år 1967

21

vaara-Kiirunavaara AB (LKAB), Norrbottens Järnverk AB (NJA) och AB

Statens skogsindustrier (ASSI), är alla statsägda, och även domänverket

och statens vattenfallsverk är stora arbetsgivare. Antalet anställda vid de

statliga företagen i Norrbotten har under 1960-talet totalt sett minskat avsevärt,

och ytterligare personalindragningar förutses. Motionärerna redovisar

arbetsmarknadspolitiska åtgärder, lokaliseringsåtgärder och utredningsverksamhet

som genomförts i syfte att öka sysselsättningen i länet. Särskilt

betonas att yrkesutbildning och omskolning av hög kvalitet bedrivs. Motionärerna

riktar inga invändningar mot rationaliseringen av de statliga

företagen men kräver att dessa genom vidareutveckling och upptagande av

nya tillverkningar skall skapa nya arbetstillfällen.

Sysselsättningsproblem såväl i Norrbotten som i vissa andra landsdelar

diskuteras i motionerna 1:607 och 11:757 mot bakgrund av den statliga

lokaliseringspolitiken. Denna har, framhåller motionärerna, begränsats till

ekonomiskt stöd åt privata företag för nyetablering eller utvidgning. Större

vikt har vidare lagts vid rörlighetsstimulerande arbetsmarknadspolitiska

åtgärder än vid lokaliseringspolitiska. Den pågående strukturomvandlingen

anses nu kräva en samhällelig lokaliseringspolitik av helt annat omfång än

hittills och på en principiellt annan grund. Efter utgången av den femårsperiod,

under vilken nuvarande lokaliseringspolitiska försöksverksamhet

skall pågå, bör lokaliseringspolitiken sålunda främst inriktas på att utvidga

den samhälleliga sektorn inom industrin. Detta är, hävdar motionärerna,

nödvändigt för att motverka de näringsgeografiska, sociala och andra störningar

som nu uppkommer till följd av de privata företagens vinstbedömningar.

Den nuvarande lokaliseringspolitikens alltför ringa effekt vill motionärerna

illustrera genom att redovisa vissa förhållanden i ett par olika

regioner. De redogör sålunda för industrinedläggningar och sysselsättningsproblem

i Ådalen, i Norrbotten och i Dalsland. Beträffande Ådalen uttalas att

regionen behöver en differentierad industri, en basindustri som inte har

skogen som råvara. För Norrbottens del begärs särskilt att de statliga företagen

i länet skall utvecklas och förnyas. Även Dalsland säges vara i behov

av en industriell differentiering. Motionärerna rekommenderar i synnerhet

att statlig verkstadsindustri etableras i de berörda regionerna; härvid

hänvisas också till exportintressena. Vad gäller Dalsland förordas därutöver

att andra verksamheter, t. ex. träförädlingsindustri, skall startas på basis

av landskapets naturtillgångar.

Vissa uppgifter i anslutning till motionerna

A. Arbetskraftsutvecklingen vid statliga företag i Norrbottens län

Arbetskraftsutveeklingen vid de statliga företagen i Norrbottens län var

den It maj 1967 föremål för en interpellationsdebatt i andra kammaren

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande nr 55 år 1967

(prot. nr 26, s. 61 ff.). Herr Andersson i Luleå (k) hade frågat huruvida

tendensen till stark minskning av antalet anställda vid dessa företag blivit

uppmärksammad och vilka åtgärder såväl på kort som på längre sikt som

planerades i syfte att bryta denna utveckling. I sitt svar på interpellationen

meddelade statsrådet Wickman, att antalet anställda vid de statliga företagen

LKAB, NJA, ASSI och statens vattenfallsverk under den gångna

delen av 1960-talet minskat med 1 600 personer. Förändringen var ett

resultat av å ena sidan en minskning vid statens vattenfallsverk och LKAB

med 1 300 resp. 1 200 personer, å andra sidan eu ökning vid NJA och ASSI

med 500 resp. 400 personer. Nedgången i antalet sysselsatta vid statens

vattenfallsverk berodde på att de ekonomiskt utbyggbara vattenkraftstillgångarna

i länet börjat minska; huvudsakligen berörde den anläggningsarbetare

som varit engagerade i kraftverksbyggen.

Om de olika företagens utveckling anfördes följande. Sedan staten år

1958 övertog LKAB hade omkring en miljard kronor investerats i de norrbottniska

malmfälten. Företagets produktionskapacitet hade på tio år nära

nog fördubblats. Såväl investeringar som andra åtgärder hade inriktats på att

fortlöpande böja produktiviteten i företaget. Detta rationaliseringsarbete,

som lett till att antalet anställda minskat trots verksamhetens expansion,

hade varit nödvändigt för att företaget sknlle knnna konkurrera på världsmarknaden.

ASSI:s produktion i Norrbotten hade under den senaste tioårsperioden

mer än fördubblats. Härigenom hade den nämnda sysselsättningsökningen

kunnat komma till stånd samtidigt som ett kraftfullt rationaliseringsarbete

bedrevs. Företagets ökade virkesbehov beräknades ha haft

en gynnsam inverkan på sysselsättningen i de norrbottniska skogarna.

Även för NJA:s del sammanhängde ökningen av antalet anställda med att

bolaget ökat sin produktion. Detta hade skett bl. a. genom att produktionsprogrammet

utvidgats med manufakturering av stål till varvs- och byggnadsindustrin

m. in.

Beträffande den väntade framtida utvecklingen konstaterades följande.

För vattenfallsverkets del beräknades dittillsvarande tendenser komma att

göra sig gällande även fortsättningsvis. LKAB, ASSI och NJA arbetade

samtliga inom branscher som präglades av stegrade kostnader i förening

med pressade priser och vissa avsättningssvårigheter. Världsmarknadsläget

för dessa branscher inverkade helt naturligt på företagens produktions- och

sysselsättningsmöjligheter. För ASSI:s del sknlle en eventuell expansion av

verksamheten i stor utsträckning bli beroende av den ansträngda virkessituationen

i Norrbotten.

Möjligheterna för företagen att uppnå en företagsekonomiskt motiverad

ökning av sysselsättningen bedömdes således som begränsade, i varje fall

på kort sikt. Inom ramen för dessa möjligheter sökte man dock på olika

sätt vidmakthålla och öka verksamhetsvolymen. LKAB planerade en omfattande

utbyggnad av anläggningarna i Svappavaara, kostnadsberäknad

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskoltets utlåtande nr 55 år 1967

23

till ca 100 milj. kr. ASSI skulle inom kort genomföra en tjugoprocentig utvidgning

av kraftpappersproduktionen i Lövholmen. Undersökningar för

att finna nya produkter och nya marknader för de statliga företagen pågick

ständigt.

Avslutningsvis framhöll statsrådet att statens mera direkt arbetsmarknadspolitiska

resurser byggts ut kraftigt under de senaste åren. Härigenom

hade de statliga företagens betydelse som instrument för att upprätthålla

sysselsättningen minskat. Till belysning av de statliga lokaliseringspolitiska

åtgärdernas omfattning i Norrbotten meddelades, att de sedan år 1963

bidragit till att investeringar för sammanlagt 230 milj. kr. kunnat påbörjas.

Vid full utbyggnad beräknades sysselsättningen vid de företag som erhållit

stöd komma att öka med ca 3 400 personer.

B. Sysselsättningsproblem i Ådalen

Sysselsättningsproblemen i Ådalen har vid årets riksdag aktualiserats

även genom motionerna 1: 429 och II: 549, vilka bankoutskottet under vårsessionen

behandlade i sitt utlåtande nr 30. I detta utlåtande, till vilket

här torde få hänvisas, redovisas remissyttranden som arbetsmarknadsstyrelsen,

länsstyrelsen i Västernorrlands län, LO och Sveriges industriförbund

avgivit över de nu nämnda motionerna. Vidare refereras en interpellationsdebatt

i andra kammaren den 12 april 1967, varvid chefen för inrikesdepartementet

berörde förhållandena i Ådalen i sitt svar på spörsmålet om

vilka åtgärder regeringen planlade för att minska arbetslösheten i norrlandslänen.

De nyss berörda motionerna gick ut på att riksdagen hos Kungl. Maj :t

skulle hemställa om en utredning av Ådalens problem och behov, syftande

till att föreslå åtgärder som kunde trygga sysselsättningen i regionen på

längre sikt. Utskottet framhöll att motionerna avsåg förhållandena i ett

begränsat område i Västernorrlands län och uttalade att det i första hand

tillkom länets egna organ att klarlägga den rådande situationen och söka

finna vägar att komma till rätta med den. Utskottet fäste också uppmärksamheten

på redan gjorda samt planerade arbetsmarknads- och lokaliseringspolitiska

insatser inom länet.

C. Sysselsättningsproblem i Dalsland

Under titeln »Glesbygd och lokaliseringspolitik» har länsstyrelsen i

Älvsborgs län 1967 publicerat en av länsutredaren i länet utförd analys av

Dalslands arbetsmarknadsproblem. Av detta arbete framgår bl. a. följande.

Avfolkningen av Dalsland har fortgått sedan 1920-talet, först i relativt

jämn takt men sedan början av 1960-talet till följd av sysselsättningssvå
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande nr 55 år 1967

righeter i accelererande tempo. Under åren 1930—1965 utvecklades folkmängden

i landskapet sålunda:

1930 1940 1950 1960 1965

Folkmängd........... 67 900 65 400 63 100 58 800 56 600

Index................ 100 96 93 87 83

Av de fyra kommunblocken i landskapet — Åmål, Bengtsfors, Färgelanda

och Mellerud —- har under de första åren av 1960-talet Bengtsfors drabbats

hårdast av utflyttningen. Det minst ogynnsamma flyttningsresultatet uppvisar

Åmåls kommunblock. Även för dess del är emellertid den långsiktiga

flyttningsutvecklingen negativ. Utflyttningen är påtagligt koncentrerad till

åldersgrupperna i intervallet 20—34 år. Trots den stora totala nettoutflyttningen

uppkommer i de högre åldrarna ett inflyttningsöverskott. Lokaliseringspolitikens

möjligheter att komma till rätta med utflyttningen av ungdom

bedöms som mycket begränsade.

På grund av att näringslivet är föga differentierat uppstår sysselsättningssvårigheter

lättast för den kvinnliga arbetskraften, något som föranleder

kvinnorna till större nettoutflyttning. Den sålunda uppkomna disproportionen

i könsfördelningen stimulerar i sin tur de ogifta männen till utflyttning.

Den industri som baseras på skogen såsom råvara har sedan länge visat

sig obenägen att anställa kvinnlig arbetskraft. Detsamma är förhållandet

med metallindustrin, som särskilt gynnas av lokaliseringsstödet. Utflvttningsbilden

kommer därför knappast att förbättras nämnvärt om inte sådana

högproduktiva företag prioriteras som särskilt anställer kvinnor.

En framräkning av Dalslands befolkning till år 1980 ger med oförändrat

flyttningsmönster en mycket ogynnsam befolkningsstruktur. Samtliga kommunblock

får en från kommunalekonomisk synpunkt orimligt hög åldringsandel.

Det påpekas att sambandet mellan industrialiseringsgrad och flyttningsfrekvenser

är mindre uppenbart. En expansion realkapitalmässigt bland

industriföretagen får nämligen numera totalt sett ringa sysselsättningseffekt

på längre sikt. Industriexpansionen har dessutom hittills skett inom de på

manlig arbetskraft inriktade industrigrenarna. De sektorer som är dominerande

inom den dalsländska industrin är metall-, trä-, massa- och papperssamt

textilindustrin. De mest expansiva industrisektorerna — kemisk, kemisk-teknisk

och elektroteknisk industri — är orepresenterade eller starkt

underrepresenterade i landskapet. Skogsindustrin, som bildar kärnan i

Dalslands industri, kan enligt utredningen antas ha en lägre produktivitet

än motsvarande anläggningar i landet i övrigt. Kombinationen av låg allmän

yrkesverksamhetsgrad, stor andel sysselsatta i jordbruk och skogsbruk

samt svag produktivitetsutveckling inom delar av landskapets näringsliv

påverkar oförmånligt befolkningens inkomstförhållanden, indirekt också

inom servicesektorn.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankouiskoiiets utlåtande nr 55 år 1967

25

För att befolkningsunderlaget i Dalsland och sydvästra Värmland skall

kunna räddas bedöms en betydande insats ej endast av lokaliseringsåtgärder

bli erforderlig. Denna måste koncentreras på det enda område som har en

ordentlig tätortsbildning kombinerad med ett mera betydande befolkningsunderlag

inom pendlingsavstånd, nämligen området kring Åmål och Säffie.

En ökning av den offentliga sektorns servicekapacitet anses krävas för att

den privata servicesektorn (inklusive handeln) skall våga tro på eu långsiktig

befolkningstillväxt som möjliggör förräntning av nyinvesteringar.

Staten säges sålunda vara tvungen att i sin egen lokaliseringspolitik och genom

stöd åt kommunala investeringsåtgärder demonstrera sin avsikt att

satsa på en starkare expansion i området.

Utöver vad som anförts i det här refererade arbetet kan nämnas att sedan

början av år 1963 ca 40 industriföretag i Dalsland antingen helt nedlagt

driften eller genom avskedanden minskat arbetsstyrkan. Härav har ca 1 800

personer berörts. Huvuddelen har fallit på nedläggningen av tre större företag,

nämligen Bengtsfors Sulfit AB, Långedsverken och Fengersfors Bruks

AB. Statliga bidrag och lån respektive tillstånd att ta investeringsfondsmedel

i anspråk har sedan 1963 till och med första halvåret 1967 beviljats för

21 arbetsställen, som givit eller beräknas ge arbetstillfällen för ca 700

personer.

Utskottet

I sitt utlåtande nr 30 behandlade utskottet tidigare i år ett antal motioner

angående riktlinjerna för den statliga lokaliseringspolitiken ni. m. De

nu förevarande motionerna I: 607 och II: 757 togs inte upp i det sammanhanget,

trots att i dem påyrkats en hemställan till Kungl. Maj :t om att riksdagen

nästa år skulle få ta ställning till nya riktlinjer för lokaliseringspolitiken.

Anledningen härtill var att dessa motioner är koncentrerade på

en speciell aspekt, nämligen vilken roll skapandet av nya statliga företag

bör spela inom lokaliseringspolitikens ram. Detta spörsmål har utskottet

funnit lämpligt att behandla i det särskilda utlåtande som nu föreligger.

Här tas också upp motionerna 1: 302 och II: 393, vari begärs ökad verksamhet

vid de statliga företagen i Norrbotten.

I sitt nyssnämnda utlåtande nr 30 redogjorde utskottet för den statliga

lokaliseringspolitikens inriktning och utformning. Utskottet finner det

inte vara erforderligt att här ånyo beröra lokaliseringspolitiken i hela dess

vidd utan inskränker sig till en erinran om att statsmakterna tydligt ådagalagt

sin avsikt att utnyttja lokaliseringspolitiska åtgärder som ett viktigt

instrument för att komma till rätta med problem som framkallas av befolkningsomflyttningen

och av strukturomvandlingen inom näringslivet.

Vad gäller de i motionerna 1:302 och 11:393 framförda förslagen vill

utskottet påminna om att motsvarande spörsmål tidigare behandlats inom

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande nr 55 år 1967

riksdagen åren 1964, 1965 och 1966 (BaU:s uti. 1964: 48, 1965: 19, 1966: 27).

Båda de förstnämnda åren förelåg uttalanden av chefen för inrikesdepartementet,

vari framhölls att frågan om lokaliseringspolitiska insatser i form

av anläggande av statliga industrier skulle bli föremål för fortsatta överväganden.

Mot bakgrund av tillgängliga uppgifter om arbetsmarknadsläget

i Norrbotten konstaterade utskottet förra året att de i och för sig värdefulla

rationaliseringsåtgärder som genomfördes inom olika grenar av statlig

affärsdrivande verksamhet otvivelaktigt från sysselsättningssynpunkt hade

följder som ytterligare underströk att det var angeläget att ingående överväga

omfattningen av statens verksamhet inom norra stödområdet. Den

ytterligare information som nu föreligger ger utskottet anledning att upprepa

detta uttalande. Som utskottet vidare framhöll förra året utgör en

fortsatt utbyggnad av befintliga statliga företag och tillskapandet av nya

sådana företag alternativa och kompletterande åtgärder för att komma till

rätta med de sysselsättningsproblem som gör sig gällande på olika håll

inom norra stödområdet. Att de ansvariga instanserna ägnar uppmärksamhet

åt hithörande frågor bestyrkes bl. a. av den redogörelse som lämnats i

det ovan redovisade interpellationssvaret rörande arbetskraftsutvecklingen

i Norrbotten. Bl. a. prövas sålunda nya former av vidareförädling av de

basprodukter som framställs vid de statliga företagen där. Härigenom tillgodoses

direkt det önskemål som i motionerna 1: 302 och II: 393 uttrycks

i första hand.

Utskottet noterar att det i interpellationssvaret också framhölls att de

statliga företagen i Norrbotten har att kämpa med betydande svårigheter

till följd av rådande kostnadsläge och utvecklingen på världsmarknaden.

Ett fortsatt rationaliseringsarbete får alltså för dessa företags del bedömas

som angeläget, trots att det kan vara ägnat att reducera antalet arbetstillfällen.

Även andra motåtgärder, särskilt av arbetsmarknadspolitisk natur,

måste därför sättas in mot de sysselsättningsrubbningar som uppstår.

Med vad som här sagts torde även motionerna I: 607 och II: 757 ha besvarats,

såvitt de avser Norrbotten. I dessa motioner berörs vidare förhållandena

i Ådalen och i Dalsland.

Sysselsättningsläget i Ådalen behandlades i utskottets ovan åberopade

utlåtande nr 30. Där konstaterades att de problem som påtalats var väl

kända och hade tilldragit sig allmän uppmärksamhet. Utskottet framhöll

därefter, att det enligt den arbetsfördelning som fastställts för handläggningen

av utrednings- och planeringsverksamheten på lokaliseringspolitikens

fält finge anses i första hand tillkomma länets egna organ att klarlägga

den rådande situationen och söka finna vägar för att komma till

rätta därmed. Utskottet tilläde, att länsstyrelsen i länet visat sig vara i

hög grad inriktad på en insats av detta slag och att även vederbörande

centrala instanser noga följde utvecklingen i Ådalen. I början av innevarande

höst har utskottet företagit en studieresa i Västernorrlands län

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 55 år 1967

27

och därvid bl. a. kunnat konstatera att länsmyndigheterna i samråd med

kommuner och företag energiskt gripit sig an med att söka få till stånd

en mera positiv arbetsmarknadsutveckling i Ådalen. Vad utskottet i fråga

om Norrbotten sagt om statliga företags roll i sådant sammanhang torde

i tillämpliga delar få gälla även för Ådalen.

Såsom framgår av det referat av en inom länsstyrelsen i Älvsborgs län

utförd utredning som utskottet ovan lämnat kännetecknas även Dalsland

av en arbetsmarknadsutveckling och en därmed sammanhängande befolkningsutveckling

som ställer stora krav på åtgärder i syfte att förstärka

landskapets näringsliv. Utskottet räknar med att även i detta fall länsmyndigheter

och berörda centrala instanser tillsammans utformar och söker

förverkliga ett program för sådana åtgärder. Icke heller för Dalslands

del torde något särskilt uttalande av riksdagen rörande statliga industriföretag

vara motiverat.

Det primära av de yrkanden som framförs i de nu berörda motionerna

gäller, som förut sagts, utformandet av nya riktlinjer för lokaliseringspolitiken

med upprättande av statliga företag som ett framträdande inslag.

Utskottet vill med anledning härav betona, att den lokaliseringspolitiska

verksamhet som nu bedrivs avser en försöksperiod, omfattande budgetåren

1965/66—1969/70. Det står således redan klart, att en omprövning av de nuvarande

riktlinjerna skall ske inom en ganska nära framtid. Att olika uppslag

till vidareutveckling och alternativ utformning av den lokaliseringspolitiska

verksamheten därvid kommer under övervägande är uppenbart.

Motionärernas förslag går ut på att de nuvarande riktlinjerna skall omprövas

omgående, vid en tidpunkt då endast ungefär hälften av den tiliäinnade

försöksperioden gått till ända. Utskottet finner inte ett sådant förfaringssätt

lämpligt och avstyrker därför motionerna även i denna del.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet,

1) att motionerna I: 302 och II: 393 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd,

2) att motionerna I: 607 och II: 757 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 november 1967

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets utlåtande nr 55 år 1967

Närvarande :

från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Palm (s),

Åkerlund (h), Lundin (s), Lundberg (h), Stefanson (fp) och Mattsson (ep);

från andra kammaren: herrar Regnéll (h), Franzén i Motala (s),

Bengtsson i Landskrona (s)*, Rask (s), Fridolfsson i Rödeby (s), Hyltander

(fp), Börjesson i Falköping (ep)* och Ullsten (fp)*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Åkerlund (h) och Lundberg (h).

ESSELTE AB, STHLM 67

714906

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.