Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motion angående formerna för den offentliga upphandlingen.

1967-11-21 · 25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1967:56, Utlåtande i anledning av motion angående formerna för den offentliga upphandlingen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 56 år 1967

1

Nr 56

Utlåtande i anledning av motion angående formerna för den

offentliga upphandlingen.

I den till bankoutskottet hänvisade motionen II: 772 av herr Wedén hemställes,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skall

1) bekräfta sin genom gällande lagstiftning fastslagna uppfattning att

offentlig upphandling bör ske i former som såvitt möjligt garanterar att en

fri och öppen konkurrens mellan olika anbudsgivare etableras och att det

fördelaktigaste anbudet antages till gagn för de skattebetalare som i sista

hand svarar för det allmännas kostnader;

2) anhålla att sådana föreskrifter till eller ifrån statliga myndigheter som

står i strid med under 1) uttalade principer omedelbart återkallas och ersättes

med föreskrifter av innebörd att fri konkurrens vid anbudsgivning bör

gälla och det för det allmänna fördelaktigaste anbudet bör antagas.

Efter remiss har till utskottet inkommit yttranden över motionen från

riksrevisionsverket, skolöverstyrelsen, ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor,

Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet,

Sveriges lantbruksförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges

hantverks- och industriorganisation (SHIO), Sveriges grossistförbund,

Kooperativa förbundet (KF) och Sveriges köpmannaförbund.

Motionen

I motionen erinras inledningsvis om att den statliga upphandlingen måste

följa vissa fastställda föreskrifter som innebär att statens inköp skall ske

under fri och öppen konkurrens mellan olika anbudsgivare. För den kommunala

upphandlingen, som till sin volym är större än den statliga, finns

inga motsvarande bestämmelser. Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet

och Svenska landstingsförbundet har utfärdat vissa rekommendationer

för kommunernas upphandlingsförfarande, men det ankommer

på vederbörande kommun att själv avgöra om de rekommenderade normerna

skall tillämpas eller inte.

De nu berörda normerna för den kommunala upphandlingen avses inte

gälla för de kommunägda bolagen Landstingens inköpscentral (LIC) och

Kommunaktiebolaget (KAB). Motionären betecknar detta som »en mycket

anmärkningsvärd omständighet». En samordning av inköpsverksamheten

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1967. 8 sand. Nr 56

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 56 år 1967

kan visserligen, anför han, i många fall leda till rationaliseringar och förbättringar.

En förutsättning härför är emellertid att någon monopolställning

inte skapas. I dagspressen och annorstädes har förekommit uppgifter om

förekomsten av »uppenbart osunda konkurrensmetoder från LIC:s och

KAB:s sida», metoder som kunnat leda till att kommunala organ gjort onödigt

dyra eller eljest oförmånliga inköp. Ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor

har hos statens pris- och kartellnämnd hemställt om en utredning

av frågan om skadliga konkurrensbegränsningar kan anses föreligga

i detta sammanhang. I det följande hävdas bl. a. att LIC och K AB gjort gällande

att riksdagen till bolaget beslutat överlämna vissa delar av upphandlingen

för skolväsendet. Enligt motionären har uttalanden av denna typ

intet underlag i verkligheten.

Sammanfattningsvis anser motionären att inrättandet av LIC och KAB

i en del avseenden haft fördelaktiga verkningar för den kommunala upphandlingen

medan i andra avseenden resultatet har blivit en dyrare upphandling

för olika myndigheter. Riksdagen bör därför, anser motionären,

klargöra sin egen inställning i avvaktan på att kommunerna och deras förbund

själva undanröjer svagheterna i sin upphandlingstjänst.

Vissa uppgifter om i motionen behandlade frågor

U pphandlingskungörelsen

Upphandlingskungörelsen (SFS 1952: 496; ändr. 1959: 455, 1960: 493) innehåller

grundläggande bestämmelser beträffande upphandling och arbeten

för statens behov. En princip vid bestämmelsernas utformning har varit att

den statliga upphandlingen skall ske i affärsmässiga former. Detta har i

kungörelsen (15 §) uttryckts så att det anbud skall antas »vilket med beaktande

av samtliga omständigheter är att anse såsom för staten förmånligast».

Det understryks särskilt att den omständigheten att ett anbud innefattar

det lägsta priset inte i och för sig skall vara avgörande då beslut om

anbudstagande fattas. Av betydelse vid anbudsprövningen blir följaktligen

en rad andra faktorer av typen leveranstider, garantitidens längd, anbudsgivarens

möjligheter att efter leverans tillhandahålla underhållsservice, blivande

driftkostnader, vilken säkerhet som kan ställas för fullgörande av

byggnads- och anläggningsarbete etc. De affärsmässiga grundsatserna skall

vara avgörande även i valet mellan inhemsk och utländsk anbudsgivare.

Begreppet »samtliga omständigheter» innefattar därför inte hänsynstagande

till de skattesynpunkter etc. som möjligen skulle kunna anläggas i detta

sammanhang.

Upphandlingskungörelsen innehåller en rad bestämmelser som reglerar

formerna för anbudsinfordran. De metoder som anvisas är anbudsinfordran

genom annonsering, genom särskilda skrivelser och under hand. Bestämmelserna

syftar till att skapa bästa möjliga förutsättningar för upphand
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottels utlåtande nr 56 år 1967

3

lingen genom att ge så många leverantörer som möjligt tillfälle att inkomma

med anbud. För ett antal i kungörelsen angivna myndigheter med omfattande

upphandlingsverksamhet och väl utbyggd organisation för upphandling

har det inte ansetts nödvändigt att detalj reglera formerna för anbudsinfordran.

För dessa myndigheter gäller att de efter eget bedömande får

infordra anbud på det sätt som med hänsyn till bl. a. upphandlingens beskaffenhet

och kravet på affärsmässighet är lämpligt i Varje särskilt fall.

För andra myndigheter gäller alt anbudsinfordran bör ske genom annonsering

eller genom särskilda skrivelser. Undantag från denna huvudregel får

endast göras under speciella förutsättningar, t. ex. i brådskande lägen, i

fråga om tilläggsbeställningar o. d.

Myndigheternas tillämpning av upphandlingskungörelsen kontrolleras av

riksrevisionsverket, som har att tillse bl. a. att såvitt möjligt affärsmässiga

grunder tillämpas vid upphandling. En ytterligare kontroll ligger i att handlingarna,

sedan avtal slutits, i princip blir offentliga. Hemligstämpling av

handlingar i upphandlingsärenden sker endast sällan och då oftast på anbudsgivarens

initiativ av kommersiella skäl.

Kommunförbundens normalförslag rörande kommunal upphandling

Svenska stadsförbundets och Svenska kommunförbundets styrelser beslöt

i december 1965 att utfärda rekommendationer för den kommunala upphandlingen

i form av ett normalförslag till allmänna bestämmelser i ämnet.

Förslagets principiella innehåll har avsetts överensstämma med upphandlingskungörelsen.

I § 4 fastslås att affärsmässiga principer skall tillämpas

vid kommunal upphandling. I samma paragraf förutsätts vidare att vid infordrande

av anbud särskilt skall beaktas att upphandlingsunderlag och

programhandlingar skall vara så fullständiga som möjligt samt att anteckningar

skall föras och handlingar bevaras så att behörig kontroll och insyn

blir möjliga. I fråga om sistnämnda bestämmelse anförs i specialmotiveringen

bl. a. följande:

De i normalförslaget givna formföreskrifterna ger utrymme för en icke

obetydlig handlingsfrihet för kommunerna.---Bestämmelserna i 4 §,

att anteckningar skall föras och handlingar bevaras på ett sådant sätt, att

behörig kontroll och insyn möjliggöres, har tillkommit för att inskärpa nödvändigheten

av att en noggrann efterhandsgranskning skall kunna ske av

alla upphandlingsbeslut, oavsett det formella underlaget för beslutet i kommunens

upphandlingsföreskrifter av olika slag.

Normalförslagets 6—16 §§ innehåller detaljerade bestämmelser rörande

anbud som infordras genom annonsering eller genom särskilda skrivelser.

Av 1 § andra stycket i normalförslaget framgår, att bestämmelserna inte

gäller då företag, som ägs av flera kommuner eller sammanslutning av kommuner,

anlitas. I specialmotiveringen anförs i denna fråga:

På den statliga sektorn sker riksomfattande upphandling i stor utsträckning

genom de centrala verken, ej minst genom postverket, varigenom sta1*

— Bihang till riksdagens protokoll 1967. 8 samt. Nr 56

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 56 år 1967

ten kan utnyttja de möjligheter till mängdrabatter och inköp utan mellanhänder

som storköp erbjuder. Motsvarande möjlighet på det kommunala

området förutsätter för flertalet kommuner ett samgående mellan kommunerna,

som innebär att ett företag får upphandla för en större eller mindre

krets av kommuner. Kommunaktiebolaget och Göteborgs förorters intresseförening

är exempel på dylika företag. För övrigt kan nämnas, att Kommunaktiebolaget

även fungerar som statligt centralupphandlingsorgan bl. a.

för den betydande omskolningsverksamhet för vuxna som bedrives i skolöverstyrelsens

regi. En på dylikt sätt centraliserad upphandling förutsätter

ofta, att intressenterna före upphandlingen gör beställningar hos företaget

på önskad kvantitet, varefter upphandlingsförfarandet genomföres med

utgångspunkt från det sålunda anmälda samlade behovet. Vidare ligger det

i kommunernas intresse att här avsedda företag kan genomföra fleråriga

leveransavtal, varigenom priserna ytterligare kan reduceras. Då ett upphandlingsförfarandc

enligt upphandlingskungörelsens och normalförslagets

principer icke är möjligt att tillämpa vid anlitande av ifrågavarande kommunala

inköpsföretag, har från bestämmelsernas tillämpning undantagits

de fall »då företag, som äges av flera kommuner eller sammanslutning av

kommuner, anlitas». Såsom tidigare framhållits, innebär den kommunala

revisionen och den kommunala förvaltningen sådana speciella möjligheter

till insyn och kontroll att riskerna för missbruk av den föreslagna bestämmelsen

knappast torde föreligga.

Landstingens inköpscentral (LIC)

Följande redogörelse bygger på statens pris- och kartellnämnds senare i

detta utlåtande refererade utredning.

Grunden till nuvarande LIC var en upphandlingskommitté inom Svenska

landstingsförbundet. År 1946 bröts upphandlings- och försäljningsverksamheten

ut ur förbundet, och LIC bildades som en självständig ekonomisk förening.

Medlemmarna i föreningen utgjordes av Landstingsförbundet och

landstingen. Senare tillkom vissa landstingsfria städer, Röda korset, Badhusens

intresseorganisation och AB Kurortsverksamhet samt Göteborgs

universitet. Den senast invalda medlemmen är Rädda barnens riksförbund,

som inträdde i LIC 1965. Därmed blev antalet medlemmar 35.

Föreningen har till ändamål att främja sina medlemmars ekonomiska intressen

genom att inköpa och tillverka och åt medlemmarna tillhandahålla

förnödenheter av olika slag samt att utöva annan serviceverksamhet åt medlemmarna.

Efter beslut av styrelsen må föreningen sälja även till andra än

medlemmar.

Föreningens insatser lyder på 1 000 kr. Varje medlem skall inneha minst

en insats, vilken inbetalas kontant. Inbetalning av övriga insatser skall ske

kontant eller genom överföring av varurabatt till medlems insatskonto.

Föreningens organ är föreningsstämma — ordinarie sådan hålles varje år

— styrelse och revisorer. Vid stämma äger varje medlem en röst. Styrelsen

skall bestå av sju ledamöter och tre suppleanter, valda för en tid av ett år i

sänder. En ledamot och en suppleant utses av landstingsförbundet. Övriga

ledamöter och suppleanter väljes av ordinarie föreningsstämma. Styrelsen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 56 år 1967

5

utser inom sig ordförande. Föreningens verksamhet och räkenskaper samt

styrelsens förvaltning granskas av tre revisorer, vilka utses på ordinarie

föreningsstämma för en tid av två år i sänder. En av revisorerna skall vara

auktoriserad revisor.

Beträffande disposition av överskott gäller, att sedan efter styrelsens bestämmande

rabatt gottskrivits medlemmarna på under året inköpta varor

återstående överskott skall fördelas på reservfond och annan fondering.

Vidare gäller att bestämmelserna i 1951 års lag om ekonomiska föreningar

skall lända till efterrättelse för LIC.

Vid sidan av moderföretaget, den ekonomiska föreningen, har LIC bedrivit

verksamhet genom tre dotterbolag, AB Landex, AB Ortoproban och

Industri AB Rana. Bolagen hade reparations- och serviceverksamhet beträffande

dentalutrustningar, ortopedisk verkstadsrörelse och tillverkning av

förbandsartiklar m. m. Bolagens verksamhet överfördes den 1 april 1965 till

föreningen, och bolagen förklarades vilande. LIC har verkstäder och serviceorgan

i ett tiotal städer.

Omsättningen hos föreningen har visat en i stort sett jämn utveckling

från 6,2 milj. kr. år 1946 till 117,5 milj. kr. 1964/65. Därtill kom sistnämnda

år en omsättning av sammanlagt drygt 14 milj. kr. hos dotterbolagen.

Medeltalet anställda (exkl. städpersonal) hos föreningen under redovisningsåret

1964/65 var 302. Antalet uppgick under de tre sista kvartalen 1965,

efter överförandet av dotterföretagen till föreningen, till 540.

Kommunaktiebolaget (K AB)

Om KAB lämnar statens pris- och kartellnämnd bl. a. följande uppgifter.

År 1927 bildades Landskommunernas blankett- och bokförlagsaktiebolag.

Bolaget övertog den förlagsverksamhet, som sedan 1919 bedrivits av Landskommunernas

förbund. Kommunförlaget, som det i dagligt tal kallades,

kom att i första hand syssla med artiklar för kontorsarbete, d. v. s. blanketter,

litteratur, papper, pennor etc. Varusortimentet utökades med tiden; bl. a.

tillkom möbler. Genom inrättandet av en upphandlingsavdelning för utrustning

av ålderdomshem, skolbespisningar m. m. upptogs aktiviteter vid sidan

av förlagsverksamheten. Den ökade varuförmedlingen fordrade förlagsmedel.

Kommunförlaget ombildades år 1947 till Kommunaktiebolaget.

KAB har till uppgift att tillhandahålla kommunerna blanketter och trycksaker

samt andra förlagsartiklar. I anslutning härtill fungerar bolaget som

blankett- och bokförlag och som samköps- eller upphandlingsorgan för kommunerna.

Aktiekapitalet bär sedan år 1954 uppgått till 800 000 kr., varav Svenska

kommunförbundet (f. d. Landskommunernas förbund) har 307 300 kr. medan

återstoden i stort sett är fördelad på olika kommuner.

Omsättningen hos KAB ökade från 10,7 milj. kr. bokföringsåret 1961/62

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bankoutskottets utlåtande nr 56 år 1967

till 51,9 milj. kr. 1965/66, samtidigt som medelantalet anställda ökade från

59 till 124.

Verksamheten bedrivs numera på sex avdelningar, inriktade på olika

varugrupper.

Under avdelning I sorterar varugrupperna blanketter, litteratur, kontorsmaskiner

in. m. Under redovisningsåret 1965/66 utgjorde avdelningens omsättningsökning

ca 935 000 kr.

Avdelning II omfattar möbler och inredningar. De största arbetsuppgifterna

avser här inredning av åldersdomshem och förvaltningsbyggnader.

Avdelningens omsättning ökade 1965/66 med 1 milj. kr.

Avdelning III arbetar med varugrupperna porslin och glas, hushållsartiklar,

textilier, kemisk-tekniska artiklar, verktyg, brandmateriel, eldningsolja

in. in. De centrala upphandlingarna av eldningsoljor sker i samarbete med

länsavdelningarna i respektive län. Omsättningsökningen för avdelningen

uppgick 1965/66 till 4,9 milj. kr. och hänförde sig huvudsakligen till varugrupperna

eldningsolja och verktyg.

Avdelning IV :s förmedling av förbrukningsmateriel har i ökad omfattning

anlitats av kommunerna. Omsättningsökningen för avdelningen uppgick

1964/65 till 1 milj. kr. och hänförde sig huvudsakligen till undervisningsmateriel.

Avdelning V inrättades den 1 juni 1965 och sysslar enbart med centralupphandling

för skolväsendets räkning. Målsättningen är enligt årsredovisningen

att verksamheten skall bedrivas på ungefär samma sätt som överstyrelsen

för yrkesulhildning (KÖY) tidigare bedrivit den.

Totalt inom hela verksamheten för året 1965/66 redovisade avdelning V

den högsta omsättningen med 22,8 milj. kr. Avdelning III kom därnäst med

9,8 milj. kr. I förhållande till närmast föregående verksamhetsår ökade omsättningen

med 31,6 milj. kr.

Utredning av statens pris- och kartellnämnd

Statens pris- och kartellnämnd (SPK) har i juni 1967 framlagt en utredning

om verksamheten vid LIC och KAB. Upprinnelsen till denna undersökning

var en skrivelse till näringsfrihetsombudsmannen (NO) i mars 1966

från ordföranden i karolinska sjukhusets utrustningskommitté. Med skrivelsen

överlämnades till NO vissa handlingar »för bedömande och för eventuella

åtgärder rörande vissa missförhållanden vid upphandling för statliga

sjukhus, skolor in. fl. institutioner». Enligt utrustningskommittén förelåg

mellan LIC och vissa leverantörer leveranshindrande avtal, vilket medförde

att presumtiva direktköpare hänvisades till LIC i egenskap av återförsäljare

och därigenom nödgades betala högre priser. I skrivelse till SPK i juni 1966

hemställde NO, att nämnden måtte undersöka påtalade förhållanden i syfte

att erhålla underlag för en bedömning huruvida konkurrensbegränsningar

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 56 år 1967

7

med skadlig verkan kunde anses föreligga. I oktober 1966 utvidgades uppdraget

till att avse även KAB:s verksamhet.

SPK lämnar i sin utredning en redovisning av tidigare riksdagsbehandling

av frågor rörande kommunal upphandling samt redogör sammanfattningsvis

för normalförslaget till regler för den kommunala upphandlingen.

SPK har utrett frågan om LIC har leveranshindrande avtal med nio företag

som namngivits av utrustningsnämnden för karolinska sjukhuset. SPK

sammanfattar utredningsresultatet på följande sätt:

I egenskap av återförsäljare är LIC närmast intresserad att sälja för sådana

fabrikanter, som vill ha hela sin försäljning ordnad genom återförsäljare,

och LIC har överenskommelser, i allt väsentligt muntliga sådana,

med bl. a. fabrikanter att vara återförsäljare åt dessa. LIC räknar emellertid

med att de fabrikanter, som är leverantörer till LIC, var för sig ofta har

många återförsäljare, men liksom återförsäljare i allmänhet anser man inom

LIC, att en fabrikant i princip inte skall konkurrera med sina återförsäljare

genom att sälja direkt till deras kunder. Det kan förekomma, att en kommun

eller ett landsting eller ett statligt organ, som vänder sig till en fabrikant

för att göra inköp direkt från denne, kan av fabrikanten bli hänvisad

till någon av dennes återförsäljare, eventuellt bl. a. LIC och KAB. Såtillvida

kan givetvis sägas, att återförsäljarens överenskommelser med fabrikanter

kan vara leveranshindrande. Å andra sidan är det en synnerligen utbredd

företeelse i näringslivet över huvud taget, att fabrikanter helt eller delvis

har sin försäljning ordnad genom återförsäljare. Vid SPK:s undersökning

har inte framkommit några exklusivavtal mellan LIC och dess leverantörer,

d. v. s. avtal angående skyldighet för leverantörerna att sälja uteslutande

genom LIC. Beträffande två av berörda nio leverantörer har LIC uppgivit sig

köpa vissa varor enbart från dessa två.

I samband med utredningens avslutande har från visst håll ifrågasatts,

om LIC kan — såsom firman enligt ovan tydligen själv gör — betraktas

som en återförsäljare i allmänhet och åberopa principen att en fabrikant

inte skall konkurrera med sina egna återförsäljare. Därvid har anförts, att

LIC bör betraktas som storköpare snarare än som återförsäljare i allmänhet.

Beträffande KAB anförs sammanfattningsvis följande:

KAB har uppgett, att dess affärsförbindelser och överenskommelser med

leverantörer torde vara av samma slag som de ovan berörda hos LIC. Beträffande

prissättningen har KAB erinrat om att KÖY och SO [d. v. s. dåvarande

överstyrelsen för yrkesutbildning och skolöverstyrelsen] såsom statliga myndigheter

inte behövde kalkylera beträffande egen kostnadstäckning vid

sin centralupphandling på samma sätt som KAB nödgas göra. KAB och

likaså LIC har sålunda att i sina försäljningspriser inkalkylera vissa kostnader,

som KÖY och So fick täckta genom statsanslag. Vissa priser på

varor, som tidigare såldes genom KöY:s och Sö:s centralupphandling, har

därigenom kommit att höjas i någon mån, när KAB övertagit anskaffningen.

Genom centralupphandling i allt större omfattning har KAB å andra sidan

också enligt uppgift lyckats sänka priserna beträffande vissa varugrupper.

Motsvarande lär vara förhållandet för LIC:s del.

I fråga om formerna för upphandling har båda företagen upplyst att de

2* —Bihang till riksdagens protokoll 1967. 8 samt. Nr 56

f

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskotiets utlåtande nr 56 år 1967

i stort sett inte har några skriftliga regler. Den interna verksamheten anpassas

till förhållandena på olika varuområden och omständigheterna i aktuella

fall.

Näringsfrihetsombudsmannen har i anledning av SPK:s utredning fattat

följande beslut:

Av utredningen i ärendet har inte framkommit att LIC eller KAB träffat

leveranshindrande avtal med leverantörer eller i övrigt utövat sin verksamhet

på sådant sätt att det i detta sammanhang finns anledning att överväga

åtgärder med stöd av konkurrensbegränsningslagen. Förhållanden i samband

med kommunal upphandling är i princip ej av beskaffenhet att falla

under denna lag. Jag avskriver därför det nu förevarande ärendet från

vidare handläggning.

Tidigare riksdagsbehandling

Allmänna principer för kommunernas upphandling

Frågan om en reglering av den kommunala upphandlingen efter samma

riktlinjer som gäller för den statliga har behandlats av riksdagen vid flera

tillfällen. Motioner i ämnet har på senare tid väckts åren 1956, 1960, 1961,

1963, 1964 och 1965. Riksdagen har genomgående avslagit motionerna under

hänvisning till att frågan om att åstadkomma ett enhetligt, objektivt och

konkurrensbefrämjande kommunalt upphandlingssystem borde lösas av

kommunerna och deras organisationer själva.

I motioner vid 1956 års riksdag (1:396 och 11:472) framhölls att det

utan tvivel skulle vara en styrka från rättssäkerhetssynpunkt om klara och

enhetliga regler även för den kommunala upphandlingen i vidaste mening

funnes i större utsträckning. Motionärerna ansåg det i och för sig ligga

nära till hands att tänka sig lagfästa bestämmelser i detta avseende även för

kommunerna men ville inte utan föregående utredning bestämt förorda en

sådan lösning. Motionsyrkandet inskränktes därför till att gälla en utredning

under medverkan av kommunförbunden och näringslivet i syfte att

klarlägga hur enhetliga och från rättssynpunkt tillfredsställande bestämmelser

för kommunal anskaffning och upphandling bäst borde åstadkommas.

Allmänna beredningsutskottet (uti. 1956: 17) uttalade att det stått

klart för utskottet att ett visst behov av större fasthet och enhetlighet i formerna

för den kommunala upphandlingen förelåg men ansåg det böra ankomma

på kommunerna själva och deras organisationer att vidta de åtgärder

som kunde vara lämpliga. Utskottet avstyrkte därför motionerna. Riksdagen

beslöt i enlighet med utskottets förslag.

I den vid 1960 års riksdag väckta motionen II: 290 yrkades att landsting

och kommuner skulle underkastas den statliga upphandlingskungörelsens

bestämmelser. Det anfördes i motionen att i ett tidigare skede, då upphandlingsfrågor

behandlades av regionala och kommunala förtroendemän, dylika

föreskrifter knappast varit erforderliga. Läget hade emellertid nu föränd
-

«

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 56 år 1967

9

rats, och huvudparten ärenden handlades, precis som inom den statliga sektorn,

av avlönade tjänstemän. Bestämmelser liknande dem som gällde inom

den statliga sektorn ansågs därför vara erforderliga även för landstingens

och kommunernas del. Det borde i detta avseende inte vara någon skillnad

mellan å ena sidan statsmedel, å den andra sidan landstings- och kommunalmedel.

Det vore inte fråga om någon inskränkning av den kommunala

självstyrelsen utan blott om en kameral reglering av tjänstemännens verksamhet.

Allmänna beredningsutskottet (uti. 1960:19) avstyrkte motionen

nied hänvisning till att inga nya omständigheter som kunnat föranleda ett

ändrat ställningstagande tillkommit sedan 1956, då utskottet senast behandlat

samma fråga. Utskottet ansåg det dessutom synnerligen tveksamt om

riksdagen över huvud taget hade befogenhet att fatta beslut i överensstämmelse

med motionsyrkandet. Lag av ifrågavarande typ stiftas, anförde utskottet,

enligt former angivna i § 89 regeringsformen, d. v. s. lagstiftningen

ankommer i första hand på Kungl. Maj :t. Riksdagen godtog utskottets utlåtande.

Spörsmålet aktualiserades ånyo vid 1961 års riksdag, då det i motionerna

1:453 och 11:632 uttalades, att det vore ett allmänt intresse att enhetliga

normer skapades för all offentlig upphandling. Så kunde lämpligen ske genom

närmare överläggningar mellan stat, primärkommuner och landstingskommuner.

Initiativ till sådana överläggningar borde tas av Kungl. Maj:t. Statsutskottet

(uti. 1961: 155) ansåg såväl näringslivets som allmänhetens berättigade

intressen i och för sig motivera att så fasta normer som möjligt tillämpades

inte blott vid den statliga utan även vid den kommunala upphandlingen.

Kommunernas riksorganisationer hade emellertid ställt sig negativa

till ett initiativ av statsmakterna. Utskottet ansåg det därför svårligen kunna

göras gällande att den statliga upphandlingskungörelsens bestämmelser

skulle vara alt föredra framför de normer som kunde framkomma som

resultat av kommunernas egna initiativ. Utskottet trodde på en utveckling

mot strängare iakttagande av formföreskrifter än tidigare och på att de tre

kommunförbunden vore beredda att medverka till en sådan utveckling.

De vid 1963 års riksdag väckta motionerna 1:304 och 11:353 överensstämde

i vissa delar helt med den vid 1960 års riksdag väckta motionen,

vari yrkats att riksdagen måtte besluta att kommuner och landsting skulle

vara underkastade upphandlingskungörelsens bestämmelser. Yrkandet utvidgades

emellertid år 1963 till att avse även de kommunala och de s. k. allmännyttiga

bostadsföretagen. I sitt utlåtande (1963:12) underströk allmänna

beredningsutskottet sin tidigare intagna ståndpunkt i fråga om vikten

av att den kommunala upphandlingen sker under betryggande former.

Utskottet ansåg sig kunna konstatera att utvecklingen, såsom förutsatts då

liknande frågor senast behandlats av riksdagen, gått mot ett strängare iakttagande

av formföreskrifter och fann därför inte anledning att förorda

något ändrat ställningstagande från riksdagens sida. Vad beträffade de kom
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bankouiskoitets utlåtande nr 56 år 1967

munala och allmännyttiga bostadsföretagen hade motionärerna enligt utskottets

mening inte anfört skäl som motiverade att upphandlingskungör

el sen skulle bli tillämplig för sådana företag. I övrigt uttalade utskottet

att något intrång i den kommunala självbestämmanderätten inte borde

ifrågakomma.

Även vid 1964 års riksdag väcktes motioner (I: 142 och II: 182) rörande

den kommunala upphandlingen. Motionärerna hemställde att riksdagen

skulle besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om att kommunalrättskommittén

skulle få i uppdrag att utreda om bestämmelser kunde intas

i kommunallagen av innebörd dels att all kommunal upphandling skall ske

opartiskt och på lika villkor för dem som erbjuder varor och tjänster, dels

att endast det anbud får antas som i fråga om pris och kvalitet bäst tillgodoser

kommunens behov. För upphandlingsverksamheten borde dessutom finnas

ett av kommunens fullmäktige antaget reglemente. Konstitutionsutskottet

(uti. 1964: 30) erinrade om att riksdagen år 1963 i anledning av motioner

i liknande syfte framhållit önskvärdheten av att den kommunala upphandlingen

normerades på frivillighetens väg. Utskottet ansåg inte någon ytterligare

åtgärd erforderlig och hänvisade till kommunförbundens arbete på

att åstadkomma etl normalreglemente för kommunal upphandling, ett

arbete som fortskridit så långt att positiva resultat enligt utskottets mening

låge inom räckhåll. Utskottet ansåg för övrigt att det kommunala interpellationsinstitutet

och den offentliga kritik som kommunalförvaltningen eljest

är underkastad utgjorde tillräckliga garantier mot missbruk även på upphandlingsområdet.

Motioner i syfte att reformera den kommunala upphandlingen har, slutligen,

även väckts vid 1965 års riksdag (/: 345 och 11:415). Motionärerna

erinrade om storleken av den kommunala upphandlingen som gör denna till

en viktig faktor i landets ekonomi, en faktor som i betydande utsträckning

påverkar näringslivets verksamhet och inriktning. Också från skattebetalarnas

synpunkt är det, framhöll motionärerna, av väsentligt intresse att

upphandlingen verkställs så att skattemedlen når den bästa användningen.

Mot bakgrund av bl. a. dessa uttalanden förordades i motionerna en allsidig

utredning om problem och brister inom den kommunala upphandlingen.

Utredningen borde undersöka möjligheterna att på frivillig väg upprätta

regler för den kommunala upphandlingen med utgångspunkt främst i upphandlingskungörelsen.

Allmänna beredningsutskottet (uti. 1965:40) erinrade

om att normalförslaget till regler för kommunal upphandling förelåg

och skulle behandlas under hösten 1965. Med hänsyn härtill ansåg utskottet

inte skäl föreligga till ändrat ställningstagande från riksdagens sida.

Upphandling för skolöverstyrelsens räkning

Riksdagens behandling av den av motionären berörda frågan och LIC:s

och KAB:s befattning med skolöverstyrelsens upphandlingsverksamhet har

i huvudsak inneburit följande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 56 år 1967

11

I propositionen 1963: 144 angående riktlinjer för utformningen av skolväsendets

centrala ledning m. m. anförde chefen för ecklesiastikdepartementet

bl. a. följande:

Innan jag går in på olika detaljfrågor, vill jag---understryka vad

jag tidigare betonat, nämligen att det är till planerings- och utvecklingsuppgifterna

som tyngdpunkten i ett nyorganiserat skolämbetsverks arbete

måste förskjutas. För att detta skall bli möjligt, utan att verkets storlek

sväller ut, måste åtskilliga av de båda nuvarande verkens uppgifter decentraliseras

eller upphöra (s. 88).---De anförda synpunkterna har

giltighet även för den centralupphandling av undervisningsmateriel m. m.

som nu handhas av yrkesöverstyrelsen. Centrala åtgärder för att tillgodose

skolornas behov av materiel är otvivelaktigt av stort värde. Jag anser det

emellertid tveksamt, om verksamheten skall åvila den centrala skolmyndigheten.

Möjligheterna att finna andra former för denna verksamhet, eventuellt

i kommunförbundens regi, bör därför undersökas (s. 102).

För det fortsatta utredningsarbetet med omorganisationen av skolväsendets

centrala ledning tillsattes samma år 1963 års organisationskommitté

för skolverkets centrala ledning m. m. (OSC).

I propositionen 1964:83 (s. 78) redovisades OSC:s synpunkter och förslag

beträffande centralupphandling på följande sätt:

Organisationskommittén har som sin principiella uppfattning uttalat

att centralupphandling inte är verksamhet av sådan art, som

naturligen bör ombesörjas av ett centralt skolämbetsverk. Med hänsyn bl. a.

till värdet av den inom överstyrelsen för yrkesutbildning för närvarande

bedrivna centralupphandlingen har organisationskommittén emellertid inte

velat föreslå någon omedelbar förändring utan förordat viss ytterligare utredning

för att det skall bli klarlagt i vilka andra former verksamheten

eventuellt skall fortsätta.

I anslutning härtill gjorde departementschefen följande uttalande:

Jag delar för egen del den principiella uppfattning som kommittén givit

uttryck åt. Enligt min mening bör emellertid redan i detta sammanhang

bestämd ställning kunna tagas i ett väsentligt avseende. I anslutning till

beredningen av denna fråga har nämligen huvudmännen för de båda kommunala

upphandlingsorganen Kommunaktiebolaget och Landstingens inköpscentral

förklarat sig beredda att efter viss övergångstid överta den upphandlingsverksamhet,

som för närvarande ombesörjes för kommunala

huvudmäns räkning. Härigenom skulle den övervägande delen av den inom

yrkesöverstyrelsen nu bedrivna centralupphandlingen kunna avvecklas.

Efter överläggningar med företrädare för den kommunala upphandlingsverksamheten

har jag funnit det lämpligt att ifrågavarande omläggning sker

den 1 juli 1965. Intill denna tidpunkt bör således verksamheten bedrivas

såsom organisationskommittén förutsatt. Det bör uppdragas åt organisationskommittén

och [skolöverstyrelsen] att under denna tid närmare överväga

behovet av centralupphandling för statliga skolor samt att föreslå former

och personalorganisation härför.

I sitt utlåtande (1964: 113 s. 20) anslöt statsutskottet sig till vad departementschefen

uttalat beträffande omläggningen av centralupphandlingen, CU.

Riksdagen beslöt i enlighet med statsutskottets förslag (rskr. 1964: 258).

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr 56 år 1967

I fråga om den del av CU:s verksamhet som avsåg upphandling för kommunala

och landstingskommunala huvudmän hade statsmakterna sålunda

redan 1964 fattat beslut om ett överförande till LIC och KAB.

För att närmare utreda frågan om centralupphandling för statliga skolor

tillsatte OSC en särskild arbetsgrupp, som 1964 avgav en PM i ärendet. I

bil. 10 till statsverkspropositionen 1965 (s. 190) lämnas följande uppgifter

om arbetsgruppens förslag:

Genom statsmakternas beslut våren 1964 kommer den upphandlingsverksamhet,

som för närvarande ombesörjes för kommunala huvudmäns räkning

och som utgör den helt övervägande delen av sektionens verksamhet,

att den 1 juli 1965 överföras till Kommunaktiebolaget och Landstingens

inköpscentral. Kommittén, som på uppdrag av Kungl. Maj :t låtit göra en utredning

rörande centralupphandlingen för statliga skolor, föreslår, att Kommunaktiebolaget

och Landstingens inköpscentral fr. o. m. den 1 juli 1965

övertar centralupphandlingen för statliga skolor i vad avser sådan materiel,

som ej tillhandahålles av statlig myndighet, att sektionen för centralupphandling

avvecklas med utgången av juni 1965, samt att den pris- och fakturagranskning,

som för närvarande utförs på sektionen, överförs till byrå

P 4 respektive kassakontoret, att ett särskilt kontaktorgan inrättas inom

byrå UA 3 för kontakt mellan överstyrelsen och de olika organ, som upphandlar

för skolväsendet, samt att för angivna nya arbetsuppgifter inrättas

extra ordinarie tjänster för en byrådirektör och ett kanslibiträde.

Departementschefen uttalade (s. 193) att sektionen för centralupphandling

i enlighet med organisationskommitténs förslag borde avvecklas med

utgången av juni 1965.

Riksdagen följde departementschefens förslag (rskr. 1965:8).

Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser understryker önskvärdheten av att den kommunala

upphandlingen sker enligt objektiva normer och under så stor konkurrens

som möjligt. Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet

samt en majoritet inom styrelsen för Svenska stadsförbundet anser

att gällande rekommendationer till kommunerna är väl ägnade att tillgodose

dessa önskemål. Vissa andra remissinstanser förordar att åtgärder vidtas

från statsmakternas sida för att bringa formerna för den kommunala upphandlingen

i överensstämmelse med de statliga bestämmelserna. Till denna

grupp hör näringsfrihetsombudsmannen, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges

hantverks- och industriorganisation, Sveriges grossistförbund och Sveriges

köpmannaförbund. Inte heller riksrevisionsverket står främmande för

tanken på att reglerna för den kommunala upphandlingen kan komma att

behöva skärpas.

Ett flertal remissinstanser uttalar sig om de allmänna principerna

för den kommunala upphandlingen och de av kommunförbunden

utfärdade rekommendationerna i detta avseende. Riksrevi
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 56 år 1967

13

sionsverket erinrar om att frågan om den kommunala upphandlingens inordnande

under enhetliga bestämmelser, motsvarande dem som gäller för

statlig upphandling, tidigare aktualiserats i olika sammanhang, bl. a. genom

motioner i riksdagen. Statens sakrevision och sedermera riksrevisionsverket

har vid ett par tillfällen yttrat sig i ämnet och därvid inte ansett tillräckliga

skäl föreligga att lagstiftningsvägen få till stånd en ovillkorlig användning

av upphandlingskungörelsen inom den kommunala sektorn. Skälet för detta

ställningstagande har varit, att bestämmelser, som innehållsmässigt skulle

anknyta till den statliga kungörelsen, var under utarbetande. I de nu framlagda

provisoriska kommunala bestämmelserna har emellertid, säger riksrevisionsverket,

det synsätt som varit vägledande vid utarbetandet av de

statliga bestämmelserna icke helt kommit till uttryck. Därtill kommer att

de, enligt vad som säges delvis ha bestyrkts från leverantörshåll, icke alltid

tillämpas med den objektivitet och konsekvens som är regel inom den statliga

sektorn. Riksrevisionsverket håller det därför inte för osannolikt att en

skärpning i riktning mot större överensstämmelse med de statliga reglerna

framdeles kan visa sig nödvändig för att garantera objektiviteten inom hela

den allmänna sektorns upphandlingsverksamhet.

Näringsfrihetsombudsmannen anser det angeläget att lämpliga åtgärder

i motionens anda vidtas i syfte att bringa formerna för kommunal upphandling

i överensstämmelse med vad som gäller för statlig upphandling.

Ombudsmannen erinrar om att statens pris- och kartellnämnd på hans hemställan

utrett frågan om LIC:s och KAB:s verksamhet. Vid utredningen

framkom inte sådana omständigheter att näringsfrihetsombudsmannen fann

anledning att överväga åtgärder med stöd av konkurrensbegränsningslagen.

Ärendet har därför avskrivits från vidare handläggning. Ombudsmannen

har emellertid, genom uppgifter som framkommit i andra sammanhang,

fått ett mycket starkt intryck av att det kommunala upphandlingsförfarandet

inte alltid fungerar tillfredsställande från konkurrenssynpunkt och har

i skrivelse till Kungl. Maj :t berört denna fråga i samband med andra kommunala

aktiviteter av olika slag. Enligt vad som uppgivits till NO-ämbetet

händer det inte sällan, att kommuner vid byggnadsentreprenader och annan

upphandling infordrar anbud från endast något eller några få företag medan

andra, som förklarat sig intresserade av att lämna anbud, förvägras detta.

Näringsfrihetsombudsmannen fortsätter:

Sådana förfaringssätt har sannolikt legat till grund också för en del av de

i kritiken mot LIC och KAB anförda fallen. Inom el- och rörentreprenörbranscherna

har särskilt påtalats att kommuner favoriserar på orten lokaliserade

företag, även om dessas anbud ej är de ekonomiskt fördelaktigaste.

Härigenom gynnas uppkomsten av lokala »monopol», något som kan innebära

risk för ogynnsam inverkan på effektivitet och prisbildning. Det har

även uppgivits förekomma att efter anbudens brytande en anbudsgivare

utan de övrigas vetskap fått justera sitt anbud.

Genom sådana åtgärder vid kommunal upphandling som de här antydda

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande nr 56 år 1967

blir anbudsförfarande! tämligen illusoriskt och begränsas konkurrensen.

Visserligen har kommunförbunden upprättat ett förslag till upphandlingsnormer

att tillämpas på frivillig väg men det torde enligl min mening kunna

ifrågasättas om detta förslag — vilket dessutom undantar upphandling genom

LIC och KAB — är tillräckligt för att åstadkomma en mera tillfredsställande

ordning. Såsom jag framhållit i den tidigare omnämnda skrivelsen

till Kungl. Maj :t är jag fastmer av den uppfattningen att det finns anledning

överväga, om icke normer också för kommunal upphandling — i likhet

med vad som gäller för statlig upphandling — borde utfärdas. Anlitade

inköpsorgans effektivitet kommer häst till uttryck genom att fri konkurrens

på lika villkor etableras vid anbudsinfordran och genom att det anbud antas,

som vid sammanvägning av olika faktorer framstår som fördelaktigast.

Svenska stadsförbundet — inom vars styrelse en majoritet avstyrker

motionen — framhåller, att normalförslaget till allmänna bestämmelser

för den kommunala upphandlingen utformats efter mönster av den statliga

upphandlingskungörelsen men att det erhållit en mera kortfattad lydelse

än denna. Såsom också framgår av den allmänna motiveringen till normalförslaget

föreligger, säger förbundet, inom det kommunala området ett

mindre uttalat behov av detaljreglering än på det statliga av bestämmelser

som fixerar upphandlingsförfarandet till vissa formella mönster.

Förbundet finner att det föreliggande normalförslaget i allt väsentligt

bygger på upphandlingskungörelsens principer och bör vara väl ägnat att

säkerställa en riktig upphandling. Kraven på en fri och öppen konkurrens

anses inte heller ha eliminerats genom den aktualiserade undantagsbestämmelsen.

Av specialmotiveringen till bestämmelsen framgår att man har velat

skapa möjligheter på det kommunala området för vissa företag att upphandla

för en större eller mindre krets av kommuner. Dessa kommunägda

företag upphandlar i fri konkurrens med andra företag. Förbundet utgår

från att man därvid har det av motionären angivna huvudsyftet att den som

ger det objektivt bästa anbudet också skall få beställningen. Enligt förbundets

uppfattning skall man icke rimligen behöva kräva att ett direkt konkurrensmoment

också skall föreligga vid leveransen av varorna från företaget

till dess uppdragsgivare. Inte heller har man, uttalar förbundet, genom

en sådan anordning förlorat möjligheterna att objektivt bedöma de angivna

inköpsorganens effektivitet.

Förbundet ansluter sig till de synpunkter som anförts i specialmotiveringen

till normalförslaget i fråga om undantag från de generella reglerna

när det galler företag som ägs av flera kommuner eller sammanslutning av

kommuner. Det påpekas att Stadsförbundet inte är delägare i vare sig LIC

eller KAB eller annat centralt inköpsorgan men att samköp förekommer

även på det stadskommunala området, ett förfarande som förbundet inte

har någon erinran emot.

Till sist framhålles, att det beslut den 17 december 1965 varigenom Stadsförbundets

styrelse rekommenderade förbundets medlemmar att antaga

s. 15 Kontrollera mot PDF

Dankoulskottets utlåtande nr 56 år 1967

15

allmänna bestämmelser för kommunal upphandling i enlighet med det utarbetade

normalförslaget och till förslaget hörande kommentar var enhälligt.

Även med hänsyn härtill och till att normalförslaget sedermera antagits av

flera stadskommuner finner styrelsen icke anledning att nu intaga annan

ståndpunkt än den som kom till uttryck i detta beslut.

En minoritet inom Stadsförbundets styrelse, bestående av fröken Ljungberg

samt herrar Sterne, Sigvard Larsson och Dehlin, instämmer i motionens

syfte.

Svenska kommunförbundet refererar i korthet en undersökning av strukturförändringar

inom näringslivet, vilken bl. a. belyser hur företagskoncentrationen

tar sig uttryck i ett stort antal sammanslagningar och samarbetsavtal.

Förbundet finner det mot denna bakgrund naturligt att kommunerna

i allt större utsträckning samarbetar genom central upphandling

och att tendensen till en alltmera internationellt betonad marknad också

utgör ett skäl för en dylik samverkan. Genom att upphandlingsuppdragen

delegeras till ett kommunalt samarbetsorgan med inköpsspecialister kan,

uttalar förbundet, marknaden bevakas på ett helt annat och effektivare sätt

än om detta skall ske av varje enskild kommun för sig.

Anledning anses ej föreligga för riksdagen att göra de av motionären

föreslagna uttalandena, eftersom däri beskrivna principer redan nu ligger till

grund för såväl den statliga som den kommunala upphandlingsverksamheten.

Förbundet går också in på frågan om de kommunala samköpsföretagen

och skälen till att dessa undantagits från de föreslagna normerna för kommunal

upphandling. Undantaget gäller inte bara LIC och KAB utan även

andra samköpsföretag, t. ex. regionala företag av typen Göteborgs förorters

intresseförening. Alla dessa gemensamma kommunala inköpsföretag har,

anförs det, till uppgift att på kommunernas vägnar bevaka det av motionären

angivna huvudsyftet med den statliga upphandlingskungörelsen, nämligen

att den som ger det objektivt bästa anbudet också skall få beställningen.

Det väsentliga i sammanhanget säges vara att undantaget i normalförslagets

törsta paragraf avser företag, som ägs av flera kommuner eller

sammanslutningar av kommuner. Det är med andra ord fråga om en delegation

av upphandlingsuppdraget för att kommunerna skall kunna utnyttja

storköpets möjligheter till mängdrabatter och inköp utan mellanhänder.

Undantagsbestämmelsen för dessa kommunernas egna upphandlingsorgan

har nära samband med undantagsbestämmelserna för vissa statliga upphandlingsorgan,

t. ex. bestämmelserna i 7 § i 1952 års upphandlingskungörelse.

Motivet till undantaget i kommunförbundens normalförslag är, hävdar

förbundet, detsamma som föranlett staten att från skyldigheten att tilllämpa

7 § i upphandlingskungörelsen tidigare undantaga bl. a. dåvarande

överstyrelsen för yrkesutbildning.

Förbundet behandlar vidare motionärens uttalanden om de kritiska upp
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande nr 56 år 1967

gifter som förekommit bl. a. i dagspressen om LIC:s och KAB:s konkurrensmetoder.

Dessa uppgifter har, uttalas i motionen, endast i ringa grad bestritts

av de berörda företagen. I anslutning härtill anför förbundet:

De uppseendeväckande uppgifter som enligt motionären förekommit i den

offentliga debatten torde härröra från dels en inom grossistförbundet utarbetad

PM angående KAB från mars 1966 och dels den i september 1966

utkomna av motionären åberopade skriften »Kommunal upphandling». Båda

dessa skrifter har samma författare.

Emedan NO aktiverats i hithörande frågor redan i april 1966 och SPK i

juni 1966 har styrelsen ansett det riktigast att i första hand avvakta deras

utredningar och bedömningar. Detta har dock inte inneburit, att kritiken

lämnats obesvarad. I tidskriftsartiklar och i intervjuuttalanden i dagspressen

har kritiken bemötts.

Svenska landstingsförbundet ansluter sig till motionens syfte att främja

en utveckling av effektiv och ekonomisk offentlig upphandling. Som ett led

häri ingår, säger förbundet, en centralisering av inköp som i många fall

förutsätter en delegation av upphandlingsuppdraget till särskilt centralorgan.

Kommunförbundens normalförslag till upphandlingsreglemente för

den enskilda kommunen kan då ej längre tillämpas. Den särskilda undantagsbestämmelsen

härom i normalförslaget — av motionären karaktäriserad

såsom anmärkningsvärd — är sålunda avsedd att bereda möjlighet till

ernående av bl. a. de fördelar som direktinköp och kvantitetsrabatter erbjuder.

Klausulen har avseende endast på företag som ägs av flera kommuner

eller sammanslutning av kommuner.

Förbundet erinrar om strukturomvandlingen av näringslivet, präglad av

en alltmer stegrad fusionsfrekvens. Marknadstendensen påkallar enligt dess

uppfattning snarare åtgärder för ett vidgat samarbete vid offentlig upphandling

än upplösning av etablerade centralorgan. Den översyn av formerna

för statens upphandling som pågår inom riksrevisionsverket kunde i

konsekvens härmed inriktas på möjligheter att organisera gemensam statlig

och kommunal upphandling.

De av kommunförbunden till ledning för kommunerna meddelade normerna

angående kommunal upphandling överensstämmer, hävdar förbundet,

i princip såväl med bestämmelserna i den statliga upphandlingskungörelsen

som med de intentioner vilka kommit till uttryck i motionen. Förbundet

avstyrker därför bifall till denna.

Sveriges lantbruksförbund uttalar som sin principiella inställning att all

offentlig upphandling bör ske under former som garanterar en fri och

öppen konkurrens mellan olika anbudsgivare och som medverkar till att det

för det allmänna fördelaktigaste anbudet antages. Det är enligt förbundets

mening olyckligt att de kommunala myndigheterna inte är bundna av i lag

fastställda föreskrifter motsvarande dem som gäller för upphandlingsverksamheten

inom den statliga sektorn. En sådan bundenhet uppfattas som

nödvändig för att objektiviteten i den offentliga upphandlingen i dess helhet

s. 17 Kontrollera mot PDF

''lankoutskoltets utlåtande nr 56 år 1967

17

skall kunna upprätthållas. Förbundet anser att ett uttalande från riksdagen

där dessa synpunkter kommer till uttryck är önskvärt.

Sveriges industriförbund anför att frånvaron på den kommunala sektorn

av fasta och enhetliga upphandlingsregler utan tvivel kan leda till att affärsmässigheten

i inköpsbesluten i vissa fall eftersätts. Med hänsyn till den

kommunala upphandlingens mycket stora omfattning är det enligt förbundets

mening ett oavvisligt krav att garantier skapas för objektivitet och

affärsmässighet i upphandlingen och för en effektiv konkurrens, d. v. s. konkurrens

på lika villkor mellan olika företag och företagsformer. Förbundet

delar motionärens ståndpunkt att offentlig upphandling bör ske i former

som såvitt möjligt garanterar att en effektiv konkurrens mellan olika anbudsgivare

etableras och alt det fördelaktigaste anbudet antages.

SHIO understryker — efter att ha gjort vissa starkt kritiska uttalanden

om K AB :s upphandling — betydelsen av att de statliga myndigheterna följer

gällande bestämmelser. SHIO anser också — utan att anföra någon motivering

härför — att en viss utbyggd kontroll av upphandlingskungörelsens

tillämpning är väl motiverad.

I detta sammanhang uttalar SHIO att frågan om formerna för den kommunala

upphandlingen ännu inte erhållit en ur allmän synpunkt tillfredsställande

lösning, eftersom upphandling från LIC och K AB uttrycklingen

undantagits från de normer som utarbetats för kommunernas upphandlingsförfarande,

samtidigt som en allmän tillämpning av dessa normer kan förväntas

dröja ytterligare flera år. Enligt SHIO:s mening är det utomordentligt

angeläget att statsmakterna genom olika åtgärder bidrar till att den

kommunala upphandlingen sker i former som främjar fri konkurrens på

lika villkor och därmed eu bättre hushållning med allmänna medel.

Sveriges grossistförbund anser det värdefullt att genom normalförslaget

inlörts en upphandlingsordning för den kommunala sektorn som liknar

den som finns för den statliga. Förbundet finner det påkallat att samtliga

kommuner och landsting, i den mån så icke redan skett, snarast antar de

av kommunernas sammanslutningar rekommenderade reglerna. Det kan

enligt förbundets mening inte vara från allmän synpunkt tillfredsställande

att väsentliga delar av den kommunala inköpsverksamheten skall bedrivas i

sådana former att allmän praxis beträffande offentlig upphandling åsidosättes.

Förbundet anser det därför rimligt att riksdagen genom bifall till

motionen uttalar, att även den kommunala upphandlingen bör ske i former

som garanterar fri och öppen konkurrens mellan olika anbudsgivare.

Grossistförbundet anser det vara en brist i den kommunala upphandlingsordningen

att inköp genom LIC och KAB undantagits från bestämmelserna.

En väsentlig del av inköpen inom kommuner och landsting kommer därigenom,

framhålles det, att försiggå i former som avviker från de regler som

anses böra gälla vid upphandling från det allmännas sida. I och för sig kan

det enligt förbundets mening inte riktas någon kritik mot att kommuner

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande nr 56 år 1967

och landsting samordnar delar av sin inköpsverksamhet. Detta bör emellertid

ske i sådana former att den normering av upphandlingsverksamheten,

som man vill uppnå genom upphandlingsordningen, icke åsidosättes. Förbundet

delar därför motionärens uppfattning att kommunerna bör undanröja

den brist i upphandlingsordningen, som undantaget för inköp via

LIC/KAB innebär.

Även Sveriges köpmannaförbund finner det anmärkningsvärt att den

upphandling som sker genom KAB och LIC undantagits från de rekommenderade

normerna för kommunal upphandling. Förbundet anför:

Med den storleksordning och ställning på marknaden som dessa båda

företag har och som medför att de får en påtaglig likhet med statliga riksomfattande

organ borde det ha ansetts vara särskilt angeläget att LIC:s och

KAB:s upphandling sker enligt regler med samma syfte och likartad utformning

som för den statliga upphandlingen.

Det är f. ö. anmärkningsvärt att av den av statens pris- och kartellnämnd

på begäran av näringsfrihetsombudsmannen nyligen verkställda utredningen

om LIC och KAB bl. a. framgår att LIC i viss utsträckning arbetar

med avtal som är »i allt väsentligt muntliga» (SPK:s utredning s. 11). I

annat sammanhang heter det i samma utredning (s. 37): »I fråga om formerna

för upphandling har LIC och KAB upplyst, att de i stort sett inte har

några skriftliga regler utfärdade för ändamålet. Deras interna verksamhet

anpassas sålunda med hänsyn till förhållandena på olika varuområden och

omständigheterna i aktuella fall.» — Vi vill ifrågasätta om det sätt varpå

LIC:s och KAB:s upphandling sålunda synes ske verkligen kan anses vara

tillfredsställande med hänsyn till både kommunernas och näringslivets

intresse av fri och öppen konkurrens. — I det sammanhanget vill vi också

fästa uppmärksamheten på att det av SPK-utredningen synes framgå att i

varje fall LIC har den uppfattningen att en leverantör till LIC inte skall

konkurrera med LIC genom att sälja direkt till LIC:s kunder.

Vi vill också påpeka alt Näringslivets byggnadsdelegation, d. v. s. näringslivets

gemensamma organ för handläggning av byggnadsfrågor, i ett yttrande

till Kungl. Maj :t av den 30 juli 1967 över pris- och kartellnämndens

utredning »Samordning och splittring inom byggområdet» skriver att anbudsprövningen

när det gäller byggnadsfrågor måste bli utomordentligt

svår men att det inte torde vara »något oöverstigligt problem att utarbeta

ett system för bedömning av anbuden». Byggnadsdelegationen fortsätter:

»De under det kommunala organet inrättade kommittéerna måste naturligen

organiseras så att kostnads-, kvalitets- och miljömässiga frågor blir

sakkunnigt belysta. Enhetliga normer för upphandlingen, eventuellt sammanförda

i en kommunal upphandlingsförordning, och allmängiltiga funktionskrav,

knutna till generella och objektiva beräkningsmetoder, kan utformas

beträffande många om inte t. o. m. för flertalet av de faktorer som

ingår i bebyggelseprogrammet. Redan nu skall exempelvis byggnadsstyrelsens

anvisningar i viss omfattning utformas som sådana funktionskrav.»

Även på detta område har alltså behovet av enhetliga normer för den kommunala

upphandlingen aktualiserats.

Köpmannaförbundet, som tagit del av riksrevisionsverkets yttrande över

motionen, understryker de synpunkter verket anfört. Förbundet anser det

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 56 år i067

19

oklart i vilken utsträckning kommunförbundens rekommendation efterföljs

och påpekar att den inte är bindande för kommunerna. Även där den i princip

efterföljs finns risk för jämkningar i enskilda fall. Det föreligger också,

enligt förbundets mening, risk för att rekommendationen upphör att tilllämpas.

Under åberopande härav och av att den kommunala upphandlingen fått

en så betydande omfattning förordar förbundet att för den kommunala upphandlingen

fastställes regler som är likartade med den statliga upphandlingsförordningen.

Några olägenheter av sistnämnda förordning har såvitt

förbundet har sig bekant icke uppkommit. Ett sådant tillvägagångssätt

borde därför inte heller medföra några olägenheter för den kommunala

upphandlingen. I varje fall bör —• om avvikelser från den statliga upphandlingsförordningen

i vissa hänseenden anses nödvändiga — bindande regler

fastställas för den kommunala upphandlingen.

Förbundet tillstyrker motionen, vars yrkanden den finner vara ägnade

att främja en från såväl rättssäkerhets- som konkurrenssynpunkt mer tillfredsställande

ordning på området.

Styrelsen för Kooperativa förbundet anser det självklart att den kommunala

upphandlingen bör ske på sådant sätt att genom fri konkurrens det

fördelaktigaste anbudet erhålles. Styrelsen fortsätter:

Emellertid torde det i åtskilliga fall vara fördelaktigt för såväl de köpande

kommunerna som deras leverantörer om upphandlingen kan ske gemensamt

för en större grupp av kommuner. Såväl LIC som KAB bör enligt styrelsens

uppfattning betraktas som sådana inköpsorgan.

Det är ur denna synpunkt icke orimligt att inköp via dessa organ undantagits

från de föreslagna kommunala upphandlingsnormerna. Om emellertid

upphandling på detta sätt överförts till gemensamma organ, bör enligt

styrelsens mening det ankomma på de berörda kommunerna att tillse att

de kommunala upphandlingsnormerna tillämpas av dessa inköpsorgan. Som

en konsekvens av detta betraktelsesätt bör också den av sådana organ bedrivna

verksamheten vara underkastad samma offentlighetsregler, som

gäller för kommunerna. Detta torde också vara avsikten med den formulering,

som § 3 kap. 2 fått i det föreliggande förslaget till ändrad lydelse i

tryckfrihetsförordningen (SOU 1966: 60), vari sägs att det som stadgas

om myndighet skall äga motsvarande tillämpning på bolag, förening, stiftelse

och annat enskilt organ i vad dess åtgärder genom klagan eller underställning

kan dragas under myndighets prövning.

Styrelsen framhåller också att den finner det angeläget att, såvida ett

gemensamt inköpsorgan bildats av en grupp kommuner, detta inköpsorgan

icke ingår sådana avtal med sina leverantörer alt normalt anbudsförfarande

till utomstående kommuner förhindras. Då det faller på statens pris- och

kartellnämnd och näringsfrihetsombudsmannen att övervaka avtal av sådant

slag och vidta eventuellt erforderliga åtgärder anser styrelsen dock icke

ytterligare anstalter för att möta denna risk vara erforderliga.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande nr 56 år 1967

Styrelsen finner inte anledning att ta ställning till frågan om behov föreligger

av en skrivelse, som bekräftar de värderingar och principer som redan

kommit till uttryck i fastställd lag. Att föreskrifter till och från myndigheter

inte bör strida mot dessa principer finner förbundet självklart.

Några remissinstanser har behandlat den av motionären berörda frågan

om LIC:s och K A B : s befattning med viss upphandling

för skolväsendet. Riksrevisionsverket erinrar om att inom dåvarande

överstyrelsen för yrkesutbildning fanns en särskild enhet som hade

till uppgift att inköpa undervisningsmateriel för bl. a. kommunala anstalter

för yrkesundervisning, centrala verkstadsskolor och statliga omskolningskurser.

Denna centralupphandling utnyttjades också av statliga myndigheter.

Ämbetsverket nämner vidare att statsmakterna, i samband med att den nya

skolöverstyrelsen organiserades, beslöt att sektionen för centralupphandling

skulle upphöra. Ämbetsverket anför att detta beslut grundades på tidigare

utredningar, i vilka föreslagits att upphandlingsverksamheten för kommunernas

räkning skulle upphöra samt att inköpen för den statliga skolsektorn

skulle överlåtas på KAB och LIC. Härigenom skulle de statliga inköpen av

skolmateriel kunna sammankopplas med större kommunala upphandlingar

och sålunda medverka till förmånligare prissättning för statens inköp. Ämbetsverket

fortsätter:

För att möjliggöra arrangemanget föreslogs att skolöverstyrelsen skulle

lämnas dispens från upphandlingskungörelsens bestämmelser. Något beslut

härom fattades emellertid icke i samband med att centralupphandlingen

avskaffades. Mot bakgrunden härav får ses den överenskommelse, som

sedermera av skolöverstyrelsen träffades med KAB och LIC liksom också

de direktiv som i anslutning härtill utsändes til! statliga skolor, omskolningskurser

med flera. Skolöverstyrelsen synes nämligen ha varit av den

uppfattningen att beslutet om nedläggandet av centralupphandlingen också

inneburit godkännande av övriga föreslagna åtgärder i samband därmed,

nämligen överflyttande av de statliga inköpen på KAB respektive LIC.

Då sedermera tveksamhet kom att råda — bl. a. efter påpekanden från

riksrevisionsverket — huruvida beslutet verkligen innebar dispens från

upphandlingskungörelsens bestämmelser, d. v. s. suspendering från skyldighet

att enligt kungörelsen infordra anbud från ett flertal konkurrerande

firmor, underställdes frågan Kungl. Maj :t av skolöverstyrelsen genom skrivelse

den 23 mars 1965 med anhållan om tillstånd att anlita LIC och KAB

för inköp till statliga skolor. Framställningen föranledde jämlikt beslut den

12 november 1965 ingen Kungl. Maj :ts åtgärd.

Upphandlingskungörelsens bestämmelser skall sålunda äga tillämpning,

vilket torde innebära att upphandlingen ifråga måste ombesörjas i statlig

regi. Riksrevisionsverket har därför påbörjat en undersökning hur detta

lämpligen bör ske. Antalet statliga beställningar som nu ombesörjes av

KAB och LIC kan beräknas uppgå till omkring 25 000 per år fördelade på

i huvudsak 1 000 omskolningskurser. Till mer än 90 % uppgår beställningarna

till relativt små belopp. Därtill kommer att beställningsvolymen på grund

av omskolningskursernas karaktär kan beräknas fluktuera högst väsentligt

år från år och därför ställa högst varierande krav på en inköpsorgani
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 56 år 1967

21

sations dimensionering. Sett från dessa synpunkter kan ett arrangemang av

det slag, som skolöverstyrelsen träffat med KAB och LIC, icke bedömas vara

ekonomiskt ofördelaktigt för statsverket.

Skolöverstyrelsen (SÖ) anför att det efter riksdagens beslut år 1965, varigenom

sektionen för centralupphandling avvecklades, inte längre fanns

någon personal för uppbandlingsverksamhet inom överstyrelsen. Enligt överstyrelsens

mening måste därför riksdagens beslut innebära ett godkännande

av det förslag som var en konsekvens av avvecklingen av ifrågavarande sektion,

d. v. s. att den centrala upphandlingen skulle ombesörjas av KAB och

LIC. överenskommelse träffades därför med KAB och LIC att dessa förelag

fr. o. m. juli 1965 skulle överta ifrågavarande upphandlingsverksamhet för

SÖ:s räkning. I anslutning härtill utsändes direktiv till berörda rektorer och

föreståndare vid omskolningskurser, överstyrelsen fortsätter:

För att emellertid få en formell bekräftelse på riksdagens beslut hemställde

So i skrivelse till Kungl. Maj :t 23.3.1965 »att Kungl. Maj :t måtte föreskriva,

att statliga skolor under överstyrelsens inseende från och med den

1 juli 1965 skall i den omfattning, som överstyrelsen äger bestämma, vid

upphandling av materiel, som ej tillhandahålls av statliga myndigheter —

med undantag därvid från upphandlingskungörelsens föreskrifter för upphandling

— hänvända sig till Kommunaktiebolaget och Landstingens Inköpscentral».

Framställningen föranledde inte någon Kungl. Maj :ts åtgärd

(12.11.1965).

Beslutet kunde tills vidare inte föranleda någon ändring i SÖ:s upphandIingsförfarande.

Någon personal för ändamålet fanns alltjämt inte inom So

och någon anvisning om hur upphandlingsfrågorna skulle lösas hade heller

inte lämnats i Kungl. Maj :ts skrivelse.

Som stöd för sin uppfattning alt verket rätt uppfattat vad statsmakterna

avsåg med sitt beslut 1965 anför överstyrelsen följande ur kungl. brev den

25 maj 1967 angående anslag till överstyrelsen för budgetåret 1967/68:

»Kungl. Maj:t uppdrager åt skolöverstyrelsen att tillse, att den cenlralupphandling

för statlig utbildning, som Kommunaktiebolaget och Landstingens

Inköpscentral ombesörjer för skolöverstyrelsens räkning, bedrivs

enligt 1952 års upphandlingskungörelse, varvid skall gälla, att anbud får

infordras på sätt i 7 § första stycket kungörelsen föreskrivs.»

överstyrelsen anför i anslutning härtill bl. a. följande:

Den kontrolluppgift som SÖ åläggs i regleringsbrevet innebär ingenting

nytt för So. Utan att ha haft direkt uppdrag att kontrollera upphandlingsverksamheten

har So — i fullt samförstånd med KAB, som enligt överenskommelse

gentemot So representerar även LIC — utövat viss kontroll över

att upphandlingen sker i upphandlingsförordningens anda. Med hänsyn till

personalsituationen och omfattningen av övriga arbetsuppgifter har denna

kontroll begränsats till stickprovsundersökningar. Härvid har konstaterats

att vid jämförelse mellan priser som åstadkommits av KAB (under 1966j

och de som tillämpats av CU [sektionen för centralupphandling] (1964/65)

den genomsnittliga prisökningen för de undersökta varuslagen uppgått till i

medeltal 1,9 %. Det bör i detta sammanhang beaktas, att KAB:s priser i

motsats till CU:s inkluderar administrationskostnader m. m. En jämförelse

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande nr 56 år 1967

mellan nettopriser som erhållits vid kursföreståndarnas inköp genom KAB

resp. andra leverantörer under tiden juli—augusti 1966 visar vidare att inköp

genom KAB, med ett undantag, ställt sig billigare.

Motionärens påstående att inrättande av KAB och LIC »inte alltid lett till

en fördelaktigare utan tvärtom till en dyrare upphandling för olika myndigheter»

får sålunda inte stöd i de erfarenheter som SÖ hittills gjort.

Vad angår frågan om antalet anlitade leverantörer är denna svår att avgöra

både när det gäller CU och KAB. Båda har upphandlat för andra köpare

än skolväsendet ett stort antal artiklar för flera inköpares räkning. En jämförelse

mellan antal leverantörer enligt KÖY:s inköpsregister och av KAB

uppgivet antal utfaller emellertid till IvAB:s förmån.

Slutligen framhåller skolöverstyrelsen att om den själv skulle ombesörja

den centrala upphandlingen för omskolningsverksamheten, skulle erfordras

en personalförstärkning uppgående till cirka 10 personer vid nuvarande

omfattning av kursverksamheten.

Svenska kommunförbundet påminner om att under riksdagsbehandlingen

av prop. 1964:83 ingen erinran vare sig motionsledes eller i form av uttalande

till protokollet riktades mot vad departementschefen anfört angående

KAB:s och LIC:s befattning med centralupphandlingen för skolväsendet.

Enligt Svenska landstingsförbundets uppfattning föreligger riksdagsbeslut

om överförande av vissa delar av den centrala upphandlingen

för skolväsendet till LIC och KAB. Sveriges grossistförbund anser däremot

inte att överförandet av ifrågavarande upphandling har täckning i av riksdagen

fattade beslut. Förbundet finner det anmärkningsvärt att uttalanden

av innebörd att riksdagen skulle ha fattat ett sådant gjorts både i en av

KAB utgiven broschyr och i en av skolöverstyrelsen utgiven publikation.

Utskottet

Huvudsyftet med den motion som utskottet nu behandlar är att så långt

möjligt skapa garantier för att vid offentlig upphandling det objektivt sett

bästa anbudet antas. Tillräckliga sådana garantier saknas, anser motionären,

under nuvarande förhållanden, främst när det gäller den kommunala

sektorn. De rekommendationer beträffande formerna för den kommunala

upphandlingen som utfärdades av kommunernas riksorganisationer år

1965 säges inte motsvara de krav som bör ställas. Kritiken tar i första hand

sikte på den omständigheten att det regelsystem som utformats i rekommendationen

inte är bindande för de enskilda kommunerna. Dessa kan själva

avgöra om de rekommenderade normerna skall tillämpas eller inte. Härtill

kommer att den upphandlingsverksamhet som bedrivs av företag som ägs

av flera kommuner eller sammanslutning av kommuner uttryckligen undantagits

från dessa normer. Motionären synes i första hand förutsätta att

kommunerna och deras förbund själva skall undanröja de brister som

påtalas i motionen. I avvaktan på att så sker bör emellertid, anförs det,

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t bekräfta sin genom gällande lagstift
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 56 år 1967

23

ning fastslagna uppfattning att offentlig upphandling bör ske i former som

i möjligaste mån garanterar att fri och öppen konkurrens etableras mellan

olika anbudsgivare och att det fördelaktigaste anbudet antas. I den mån

statliga föreskrifter finns som strider mot detta syfte bör de omedelbart återkallas.

En genomgång av remissyttrandena visar att flertalet näringslivsorganisationer

finner det önskvärt att bindande regler fastställs för den kommunala

upphandlingen. Dessa regler anses praktiskt taget helt kunna överensstämma

med de regler som gäller för statlig upphandling. Kommunernas

riksorganisationer hävdar däremot att de utfärdade rekommendationerna

är tillräckliga för att i rimlig grad säkerställa att den kommunala upphandlingen

sker under betryggande former. De samägda kommunala upphandiingsorganen

LIC och KAB anses inte böra omfattas av rekommendationen.

Riksrevisionsverket och näringsfrihetsombudsmannen står inte främmande

för tanken på att kommunernas upphandling kan behöva regleras i fastare

former.

Utskottet vill först notera att någon kritik mot gällande statliga bestämmelser

inte framkommit vare sig i motionen eller i remissyttrandena. Enligt

utskottets mening saknar därför motionens hemställan aktualitet i den del

den går ut på att riksdagen hos Kungl. Maj :t skall hemställa att statliga

föreskrifter som står i strid med principen om fri och öppen konkurrens

skall återkallas.

Frågan om den kommunala upphandlingen har under en följd av år

behandlats av riksdagen. Förslag med liknande syfte som det nu aktuella

har avvisats av riksdagen, under senare år med hänvisning till det arbete

på en rekommendation om den kommunala upphandlingen som pågick inom

kommunförbunden. Denna sedan länge aviserade rekommendation utfärdades

i slutet av år 1965.

Vid sin bedömning av effektiviteten av den utfärdade rekommendationen

har utskottet kommit till slutsatsen att denna torde vara väl ägnad att tillgodose

de krav som rimligen kan ställas. Det är enligt utskottets mening av

värde, i fall frågan om den kommunala upphandlingens effektivitet, såsom

också förutsatts av motionären och såsom varit en vägledande tanke vid

tidigare riksdagsbehandling, kan lösas av kommunerna själva och deras

förbund utan ingripande av statsmakterna. Den omständigheten att rekommendationen

inte kunnat göras bindande för de enskilda kommunerna bör

enligt utskottets mening inte i sig själv tas till intäkt för ett sådant ingripande.

De avvikelser från de statliga bestämmelserna som antytts av riksrevisionsverket

bör inte heller föranleda lagstiftningsåtgärder för närvarande.

Den nu utfärdade rekommendationens effekt blir beroende av de enskilda

kommunernas åtgärder. Utskottet anser att det ännu är för tidigt att dra

några säkra slutsatser härvidlag och förutsätter att utvecklingen kommer

att följas, förutom av kommunförbunden, av Kungl. Maj :t och de statliga

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande nr 56 år 1967

myndigheter som främst är berörda. Om det visar sig att den utfärdade

rekommendationen inte får önskvärd verkan bör frågan om en omprövning

av reglerna aktualiseras.

Vad slutligen angår frågan huruvida den utfärdade rekommendationen

även borde gälla LIC och KAB vill utskottet erinra om att den statliga

upphandlingskungörelsen inte gäller för statsägda aktiebolag. Med hänsyn

härtill är det enligt utskottets mening inte orimligt att företag av typen LIC

och KAB undantagits från den kommunala rekommendationen. Utskottet

kan i övrigt i huvudsak dela den bedömning som kommer till uttryck i

motiveringen till normalförslaget, nämligen att den kommunala revisionen

och förvaltningen innebär sådana speciella möjligheter till insyn och kontroll

att risker för missbruk av undantagsbestämmelsen inte kan anses föreligga.

Även på denna punkt torde alltså utvecklingen kunna avvaktas innan beslut

om eventuella åtgärder fattas.

Enligt utskottets mening finns inte för närvarade anledning till något

uttalande från riksdagens sida i fråga om den kommunala upphandlingen.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet,

att motionen II: 772 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 21 november 1967

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Palm (s),

Åkerlund (h), Hilding (fp), Lundin (s), Lundberg (h) och Mattsson (ep);

från andra kammaren: herrar Regnéll (h), Hagnell (s), Berglund (fp),

Franzén i Motala (s), Börjesson i Glömminge (ep), Rask (s), Fridolfsson i

Rödeby (s) och Hyltander (fp).

Reservationer

1) av herrar Åkerlund (h), Hilding (fp), Lundberg (h), Regnéll (h),

Berglund (fp) och Hgltander (fp), vilka ansett, att utskottets yttrande

fr. o. in. det stycke som börjar på s. 23 med orden »Vid sin bedömning»

samt utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

»Vid sin bedömning av effektiviteten av den utfärdade rekommendationen

har utskottet i första hand konstaterat att bestämmelser av där angiven

innebörd inte antagits av alla kommuner. Enligt utskottets mening saknas

vid en sådan ordning tillfredsställande garantier för att den kommunala

upphandlingen sker under tillräckligt konkurrensbefrämjande former.

Härtill kommer att kommunala upphandlingsföretag såsom LIC och KAB

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 56 år 1967

25

uttryckligen undantagits från att omfattas av rekommendationen. Slutligen

bör också anföras den av riksrevisionsverket påtalade omständigheten att

de grundregler som varit normerande för utformningen av de statliga bestämmelserna

inte fullt kommit till uttryck i den kommunala rekommendationen.

Utskottet, som anser det vara ett oavvisligt krav att garantier

skapas för objektivitet och affärsmässighet i all offentlig upphandling, finner

det angeläget att åtgärder vidtas i syfte att bringa formerna för den

kommunala upphandlingen i principiell överensstämmelse med de statliga

bestämmelserna. Detta torde lämpligen böra ske genom att Kungl. Maj :t

föranstaltar om att förhandlingar i ämnet upptas med kommunernas riksorganisationer.

Utskottet hemställer således,

att riksdagen i anledning av motionen II: 772 måtte i

skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om åtgärder med avseende

på reglerna för kommunal upphandling i enlighet

med vad utskottet ovan anfört.»;

2) av herrar Mattsson (ep) och Börjesson i Glömminge (ep).

ESSELTE AB, STHLM 67

714960

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.