Sök i Ratio Lex

Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens och riksgäldskontorets styrelse och förvaltning.

1967-02-28 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1967:6, Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens och riksgäldskontorets styrelse och förvaltning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 6 år 1967

1

Nr 6

Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens och

riksgäldskontorets styrelse och förvaltning.

Enligt § 4 i den för bankoutskottet gällande instruktionen har utskottet

att undersöka och granska riksbankens tillstånd och huru densamma styrd

och förvaltad blivit, och bör utskottet därvid med synnerlig uppmärksamhet

följa de fullmäktiges åtgärder, som avser metalliska kassans upprätthållande

samt myntväxlingens fortgång och bestånd.

För granskningens verkställande har utskottet tagit del av dels fullmäktiges

i riksbanken allmänna och särskilda protokoll samt direktionens och

industristyrelsens protokoll ävensom protokoll från gemensamt sammanträde

med fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret, samtliga protokoll

för tiden från och med den 10 januari 1966, intill vilken dag ansvarsfrihet

beviljats för fullmäktiges i protokollen antecknade beslut och åtgärder,

och till början av innevarande års riksdag, dels den av riksdagens revisorer

avgivna berättelsen om verkställd granskning av riksbankens tillstånd

och förvaltning under år 1965, dels ock fullmäktiges med utskottets memorial

nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse angående riksbankens tillstånd,

rörelse och förvaltning under år 1966, ävensom de redogörelser som

av styrelserna för riksbankens avdelningskontor lämnats i avseende å dessa

kontors förvaltning under samma år. Vid granskningen har för utskottet

varit tillgängliga jämväl särskilda redogörelser för verksamheten vid riksbankens

pappersbruk och vid dess sedeltryckeri under år 1966.

I fråga om metalliska kassans ställning, sedelutgivning, in- och utlåningsrörelse

ävensom övrig verksamhet vid riksbankens huvud- och avdelningskontor

samt vid riksbankens pappersbruk och sedeltryckeri tillåter sig utskottet

att för en närmare kännedom om hithörande förhållanden hänvisa

till de redogörelser som lämnats i ovan angivna berättelser av riksdagens

revisorer och fullmäktige i riksbanken.

På sin utlånings- och övriga rörelse under år 1966 har riksbanken erhållit

en nettovinst av 229 479 061 kronor och 80 öre.

I avseende härpå hänvisas till de specificerade uppgifter beträffande riksbankens

vinst- och förlusträkning, som förekommer i fullmäktiges nyssnämnda,

av utskottet med memorial nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 8 samt. Nr 6

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 6 år 1967

För den granskning av riksgäldskontorets styrelse och förvaltning som

åligger innevarande års riksdags bankoutskott har utskottet tagit del av

dels de allmänna och särskilda protokoll, som blivit förda hos fullmäktige

i riksgäldskontoret från och med den 10 januari 1966, intill vilken dag ansvarsfrihet

tillerkänts fullmäktige för deras i protokollen antecknade beslut

och åtgärder, till och med den 9 januari 1967, dels den av riksdagens revisorer

avgivna berättelsen om granskning av riksgäldskontorets tillstånd och

förvaltning för tiden 1 juli 1965—30 juni 1966, dels ock fullmäktiges med

utskottets memorial nr 2 överlämnade, till 1967 års riksdag avgivna berättelse.

Sedan utskottet numera fullgjort sitt granskningsuppdrag får utskottet

avgiva berättelse över den verkställda granskningen.

1 :o) Penning- och valutapolitiken. Den restriktiva kreditpolitik som fördes

och gradvis skärptes under konjunkturuppgången sedan 1963 fortsatte

utan nämnvärda förändringar under första delen av 1966. Det förutsedda

efterfrågetrycket med därav följande tendenser till prisstegring och

till rubbad balans i utrikeshandeln föranledde emellertid ytterligare skärpningar

av kreditpolitiken. Som uttryck härför höjdes riksbankens officiella

diskonto med verkan från den 10 juni från 5 1/2 till 6 procent. Denna

åtgärd vidtogs med hänsyn till den åtstramade likviditeten, som medförde

svårigheter att vid rådande räntenivå emittera obligationslån i tillräcklig

omfattning för att säkerställa att den av statsmakterna fastställda

bostadsbyggnadsplanen och bostadsbyggandets följ dinvesteringar skulle kunna

genomföras. I konsekvens med höjningen av diskontot höjdes den s. k.

straffräntan för affärsbankernas lån i riksbanken från 11 till 12 procent.

Härvid tillämpades den tidigare genomförda differentieringen av innebörd

att för banker, som uppfyllde de av riksbanken rekommenderade likviditetskvoterna,

straffränta uttogs endast på belopp överstigande hälften av

bankens fonder, medan för andra banker straffränta uttogs på belopp överstigande

en fjärdedel av fonderna. De rekommenderade likviditetskvoterna

ändrades inte och utgjorde alltså fortfarande 30 procent för större banker

och 25 procent för mindre banker.

Under senare delen av året minskade det tidigare rådande efterfrågeövertrycket

inte minst till följd av de vidtagna ekonomisk-politiska åtgärderna.

Högkonjunkturen gick nu in i ett lugnare skede. Den tidigare rådande överefterfrågan

på arbetskraft avtog samtidigt som utrikeshandelsbalansen

åtminstone tillfälligt förbättrades. Kreditpolitiken anpassades till denna utveckling

och fick under senare delen av året en något mindre restriktiv inriktning

än i början av året. Likviditetsläget lättades, och bankernas beroende

av lån i riksbanken minskades under andra halvåret avsevärt jämfört

med motsvarande tid 1965. Mot slutet av juli ändrades bestämmelser
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 6 år 1967

3

na om straffräntan på så sätt att sådan ränta behövde erläggas endast av

banker som inte uppfyllde likviditetskvoterna.

Kreditexpansionen fortsatte under 1966 i avsevärt snabbare takt än under

1965. Nettoupplåningen, d. v. s. tillväxten i skuldsättningen på den organiserade

kreditmarknaden från årets början till dess slut, uppgick till närmare

13 miljarder kr. mot drygt 10 miljarder kr. året innan och ca 9 miljarder

kr. år 1964. Ett betydelsefullt inslag i utvecklingen på kreditmarknaden

under 1966 var att den statliga totalbudgeten detta år klart underbalanserades

efter att under en följd av år ha uppvisat endast obetydliga övereller

underskott. Samtidigt minskade kommunernas nettoupplåning genom

den förstärkning av deras budgetutfall som inträdde. Den offentliga sektorns

nettoupplåning steg till ca 2 1/2 miljarder kr., d. v. s. närmare 19 procent

av den totala kreditökningen, och nådde därmed, efter en nedgång

under 1965, samma andel som den hade 1964. Den privata sektorns nettoupplåning

uppgick till ca 10 1/2 miljarder kr., vilket var i runt tal 1 miljard

kr. mer än under 1965. Bostadssektorn och näringslivet i övrigt svarade

för vardera ungefär hälften av denna upplåning, och ökningstakten

var ungefär densamma i båda sektorerna. Den snabba expansionen av näringslivets

krediter återspeglar framför allt en ökning för industriens del.

Praktiskt taget alla större kreditgivargrupper ökade sin nettoutlåning.

Bland kapitalmarknadsinstituten gällde detta framför allt allmänna pensionsfonden,

men också sparbankernas kreditgivning expanderade kraftigt.

Av den totala nettoutlåningen på nära 13 miljarder kr. hänförde sig omkring

10 miljarder kr. eller ca 2 miljarder kr. mer än 1965 till kapitalmarknaden,

d. v. s. den del av kreditmarknaden som avser långfristiga krediter.

Statistiskt är det svårare att fånga utvecklingen på denna marknad än på

kreditmarknaden i dess helhet. Här har använts ett av olika möjliga alternativ

vilket tar sikte på finansobjekten. Denna metod innebär att man summerar

de placeringar som normalt är uttryck för långfristiga engagemang,

d. v. s. långfristiga obligationer och förlagslån, aktier, reverslån från andra

banker än affärsbanker samt reverslån från enskilda och offentliga försäkringsinrättningar.

Inom ramen för den nyss angivna ökningen skedde en

omfördelning så till vida att den offentliga sektorns långfristiga upplåning

förblev av ungefär oförändrad omfattning eller 1,6 miljard kr., samtidigt

som näringslivets och bostadssektorns andel ökade.

Som antytts i det föregående utgjorde omsvängningen från ungefärlig

balans till underskott i statens totalbudget ett betydelsefullt inslag i utvecklingen

på kreditmarknaden under 1966. Omsvängningen i jämförelse

med närmast föregående år uppgick till ca 1 500 milj. kr. och innebar att

budgetunderskottet belöpte sig till ca 1 250 milj. kr. Statens inkomster och

utgifter expanderade mindre än tidigare år; mest markerad var dämpningen

på inkomstsidan. Denna utveckling betingades i betydande utsträckning

av sänkningen av den statliga inkomstskatten fr. o. m. 1966 men utgör ockl-f

Bihang till riksdagens protokoll 1967. S samt. Nr 6

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 6 år 1967

så i övrigt till stor del ett resultat av den ekonomiska politiken. Denna syftade

till en dämpning av efterfrågeökningen och ledde, i den mån detta

mål uppnåddes, till en avsaktning av statsinkomsternas ökningstakt. Till

saldoförskjutningen bidrog vidare de förskott på preliminärt beviljade statliga

bostadslån som utbetalades under september månad som ett led i strävandena

att reducera kreditsvårigheterna för bostadsbyggandet. Den något

avtagande ekonomiska aktiviteten i landet med därav följande minskande

krav på likviditetsåtstramning motiverade att den statliga upplåningen

i ökad utsträckning gjordes kortfristig till skillnad från 1965, då

statsupplåningen utformades i syfte att reducera kreditsystemets och allmänhetens

likviditet.

Kommunernas nettoupplåning, som under de första åren av 1960-talet

växte mycket snabbt, var 1966 något mindre än 1965. Den förstärkning av

kommunernas budgetutfall som registrerades 1966 föranleddes dels av en

gynnsam inkomstutveckling, dels av statsmakternas ekonomiska politik,

som medförde en dämpning av den kommunala investeringsaktiviteten. Den

kommunala sektorns kreditsituation synes därför i stort ha förbättrats något,

även om det finansiella läget förblev ansträngt för många av de mest

expansiva kommunerna.

Näringslivets, exklusive bostadssektorns, nettoupplåning belöpte sig till

ca 5 miljarder kr., vilket innebar en lägre stegringstakt än under 1965. Bidragande

faktorer i denna utveckling var nedgången i lagerinvesteringarna

samt det under en stor del av året strama kreditmarknadsläget. Näringslivets

investeringar (inkl. lager) ökade med ca 5 procent i värde samtidigt

som dess vinstmarginaler sannolikt krympte. Tillsammans med den lägre

stegringstakten i upplåningen medförde denna utveckling en viss påfrestning

på näringslivets likviditet. I varje fall inom industrien och handeln

synes en allmän likviditetsförsämring ha ägt rum. Ökningen av näringslivets

och då framför allt industriens upplåning föll under en stor del av

året på affärsbankerna. Under senare delen av året emitterades emellertid

obligations- och förlagslån till betydande belopp och för året som helhet

blev upplåningens fördelning ungefär densamma som 1965.

Investeringarna i bostäder, som under 1960-talet ökat oavbrutet fram

t. o. m. 1965 och under de första åren av årtiondet i mycket snabb takt,

växte under 1966 ett par procent i värde. Igångsättningen kan preliminärt

beräknas ha uppgått till drygt 93 000 lägenheter, varigenom den av statsmakterna

fastställda bostadsbyggnadsplanen, omfattande 92 000 lägenheter,

kom att något överträffas. Igångsättningens säsongmässiga fördelning försköts

under 1966, ett förhållande som betingades dels av att den ovanligt

kalla vintern i många fall försenade igångsättningen, dels av att knappheten

på kreditiv försvårade ett fullföljande av igångsättningarna på avsedda tidpunkter.

Det under 1965 introducerade systemet att avlyft av utestående byggnads
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 6 år 1967 5

kreditiv vid obligationsemissioner för de bostadsfinansierande hypoteksinstituten

skulle följas av beviljande av nya byggnadskreditiv tillämpades

även under 1966. Bankernas åtstramade likviditet i förening med de krav

På nya krediter som gjordes gällande från skilda håll skapade nämligen en

situation, där man enligt riksbankens bedömning utan denna ordning inte

kunde räkna med att avlyft av kreditiv skulle leda till ny kreditgivning för

den av statsmakterna fastställda bostadsbyggnadsplanen. Vidare deltog

riksbanken i överläggningar med berörda kreditinstitut för att söka nå eu

lösning av bostadsbyggandets kreditförsörjningsproblem.

Inom ramen för rådande emissionskontroll uppgick de bostadsfinansierande

hypoteksinstitutens obligationsemissioner till inte mindre än 4,2 miljarder

kr. (tecknade belopp) eller i det närmaste dubbelt så mycket som

1965. Emissionerna fördelade sig med 1,7 miljard kr. på första halvåret och

2,5 miljarder kr. på andra halvåret och låg därmed under vartdera halvåret

ca 1 miljard kr. över motsvarande halvår 1965. Fr. o. m. slutet av november

försiggick försäljningarna av de bostadsfinansierande hypoteksinstitutens

obligationer kontinuerligt.

Affärsbankernas under året ianspråktagna bostadsbyggnadskrediter uppgick

till drygt 3,8 miljarder kr. och var därmed drygt 100 milj. kr. större

än 1965. Avlyften uppgick till nära 3,7 miljarder kr. eller ca 600 milj. kr.

mer än året innan. Affärsbankernas nettokreditgivning till bostadsbyggandet

avtog sålunda. Trots att de i ökad utsträckning bidrog till bostadskreditförsörjningen

genom förvärv av obligationer blev deras totala bidrag på

detta område något mindre 1966 än 1965.

I anslutning till sin granskning av riksbankens verksamhet under år 1965

uttalade utskottet (uti. 1966: 8), att det under rådande samhällsekonomiska

förhållanden måste betraktas som en huvuduppgift för kreditpolitiken

att i första hand tillgodose de kreditbehov som motsvarade det av statsmakterna

uppställda investeringsprogrammet. Att riksbanken, under beaktande

av sin primära uppgift att verka för penningvärdets stabilisering, i ett sådant

läge medverkade till att brister i anpassningen mellan samhällets bostadsbyggnadsplaner

och tillgången på kredit i görligaste mån reducerades,

fann utskottet nödvändigt.

Den angivna principen framstår alltjämt som giltig. Enligt utskottets bedömning

har också emissionspolitiken och kreditpolitiken i övrigt under

1966 inom ramen för rådande kreditknapphet så långt det varit möjligt tillgodosett

det investeringsprogram som statsmakterna uppställt. Säsongmässigt

fördelade sig emissionerna av de bostadsfinansierande institutens obligationer

väl i överensstämmelse med kontrakteringen av nya byggnadskreditiv

i affärsbankerna. Det mot slutet av året givna tillståndet till kontinuerlig

försäljning av dessa instituts obligationer torde kunna bidra till

att förbättra anpassningen mellan den långfristiga finansieringen och den

önskvärda säsongmässiga fördelningen av igångsättningen. Enligt utskottets

mening var det ofrånkomligt att i rådande kreditmarknadssituation

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 6 år 1967

fortsätta det under 1965 införda systemet att avlyft av byggnadskreditiv vid

emissioner för hypoteksinstituten skall följas av att nya byggnadskreditiv

beviljas. Det torde emellertid föreligga enighet om att detta system inte är

tillräckligt för att trygga finansieringen av det bostadsbyggande som statsmakterna

fattar beslut om, eftersom det inte innebär mera än en garanti

för att bankernas nyutlåning till bostadsbyggandet sker i takt med avlyften.

Eu ökning av bankernas nyutlåning till bostadsbyggandet kräver enligt

detta system ökade avlyft, d. v. s. större obligationsemissioner för de

bostadsfinansierande hypoteksinstituten. I ett läge då obligationsmarknadens

resurser till fullo är utnyttjade, måste detta innebära att utrymmet för

emissioner av industri- och kommunobligationer minskar. Under rådande

förhållanden mellan kreditgivarna på den svenska kreditmarknaden förutsätter

ett fullföljande av investeringsprogrammet uppenbarligen att också

bankernas nettobidrag till bostadsfinansieringen successivt ökar.

Valutapolitiken fortsatte under året efter samma linjer som tidigare. I

enlighet med gällande principer för valutaregleringen eftersträvades att förhindra

en finansiering utomlands som skulle ha motverkat syftet med den

inhemska finans- och kreditpolitiken. Tillstånd till finansiell upplåning

utomlands gavs emellertid i något större utsträckning än 1965. Det sammanlagda

beloppet var ca 1 070 milj. kr. Härutöver torde en viss kommersiell

nettoupplåning ha ägt rum i utlandet.

1 det internationella ekonomiska samarbetet under året spelade strävandena

att stödja pundvalutan en framträdande roll. Tidigare gällande stödarrangemang

ersattes i juli med nya arrangemang mellan parterna, d. v. s.

Bank of England, Internationella regleringsbanken och ett antal centralbanker,

däribland riksbanken. Studierna inom den s. k. tioländergruppen

angående det internationella valutasamarbetet fortsatte under året, men

åtskilliga svårigheter återstår att övervinna. Sverige har under året tecknat

5 miljoner dollar i den nyupprättade Asiatiska utvecklingsbankens andelskapital.

Vad i detta ärende förekommit har utskottet härigenom velat för riksdagen
omförmäla.

2 :o) Protokoll och berättelser. Fullmäktige i riksbanken lämnar i sin berättelse

vissa uppgifter rörande förvaltningen av riksbankens jubileumsfond.

Utskottet torde senare få verkställa granskning av Stiftelsen Riksbankens

jubileumsfonds verksamhet under året och för riksdagen redovisa resultatet

av denna granskning.

Vid granskning av ovannämnda protokoll och berättelser har utskottet i

övrigt icke funnit något förhållande, som påkallat särskilt yttrande från utskottets

sida; vilket utskottet härmed får för riksdagen

anmäla.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 6 år 1967 7

3:o) Ansvarsfrihet för fullmäktige i riksbanken. Riksdagens revisorer har

för sin del tillstyrkt att ansvarsfrihet för riksbankens förvaltning under

den tid revisionen omfattat beviljas fullmäktige i riksbanken.

I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktionen

vill utskottet meddela, att, med avseende på riksbankens tillstånd, styrelse

och förvaltning under den tid granskningen omfattat, utskottet för

sin del anser, att ansvarsfrihet bör beviljas fullmäktige.

Utskottet hemställer alltså,

att ansvarsfrihet må beviljas fullmäktige i riksbanken

dels för förvaltningen under år 1965 av bankens såväl huvudkontor

som samtliga avdelningskontor i orterna, dels

ock för de beslut och åtgärder som finnes antecknade i fullmäktiges

protokoll från och med den 10 januari 1966 till

och med den 9 januari innevarande år.

4:o) Ansvarsfrihet för fullmäktige i riksgäldskontoret. Riksdagens revisorer

har för sin del tillstyrkt, att ansvarsfrihet för riksgäldskontorets förvaltning

under den tid revisionen omfattat beviljas fullmäktige i riksgäldskontoret.

I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktionen

vill utskottet meddela, att, med avseende på riksgäldskontorets ställning

och förvaltning under den tid granskningen omfattat, utskottet för sin

del anser att ansvarsfrihet bör beviljas fullmäktige.

Utskottet hemställer alltså,

att fullmäktige i riksgäldskontoret må tillerkännas ansvarsfrihet

ej mindre för den av riksdagens revisorer granskade

förvaltningen av riksgäldskontoret under tiden 1 juli

1965—30 juni 1966 än även för alla beslut och åtgärder,

som finnes antecknade i fullmäktiges protokoll från och

med den 10 januari 1966 till och med den 9 januari innevarande

år.

Stockholm den 28 februari 1967

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Palm, Åkerlund, Hilding, Lundin,

Enarsson, Larfors, Stadling och Mattsson;

från andra kammaren: herrar Regnéll, Hagnell, Franzén i Motala,

Börjesson i Glömminge, Bengtsson i Landskrona, Larsson i Umeå, Ekström

i Iggesund och Löfgren.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 6 år 1967

Reservationer

1. a) av herrar Åkerlund och Enarsson, vilka ansett att efter det stycke

på s. 5 i utlåtandet som slutar med orden »mindre 1966 än 1965» bort inskjutas

ett stycke av följande lydelse:

»I sin redogörelse över den förda kreditpolitiken har utskottet ovan framhållit,

att denna under förra delen av 1966 fick en fortsatt restriktiv inriktning,

som i början av juni accentuerades genom höjning av riksbankens

officiella diskonto samt uppjustering av den s. k. straffräntan för affärsbankerna.

Att detta verkat återhållande bl. a. på bostadsproduktionen förefaller

tydligt. Under intryck av en ändrad konjunkturbedömning lättades

efter hand det åtstramade likviditetsläget. I slutet av juli ändrades bestämmelserna

om den s. k. straffräntan, så att endast de banker som ej uppfyllde

likviditetskvoterna drabbades därav. Enligt utskottets mening var sistnämnda

åtgärd befogad, i den mån den avsågs som ett steg i riktning till ett enhetligt

diskonto. Utskottet anser nämligen, att generellt verkande medel bör

eftersträvas, och finner för sin del, att en differentiering av diskontot verkar

splittrande och snedvridande på kreditmarknaden. Mot årets slut utlämnade

riksgäldskontoret kortfristiga lån till banker m. fl., varigenom likviditeten

ytterligare späddes på, och grunden lades till ändrade och billigare

kreditvillkor. Efterfrågan på kredit har dock förblivit oförminskat stark

men har, enligt utskottets mening, icke motsvarats av en sådan förstärkning

av tillgångssidan som bör ligga till grund för likviditetsökningen.»

b) av herrar Mattsson och Börjesson i Glömminge, vilka ansett att på det

under a) angivna stället i utlåtandet bort inskjutas ett stycke av följande

lydelse:

»Vad gäller den ovan redovisade diskontopolitiken vill utskottet som sin

mening anföra följande. Ett så högt diskonto som det under 1966 gällande

skulle icke ha varit erforderligt om en annorlunda utformad ekonomisk

politik hade förts. Den höjning av diskontot som företogs den 10 juni och

som medförde det högsta ränteläget sedan början av 1930-talet hade kunnat

undvikas. Så snart det tidigare rådande efterfrågeöverskottet började

minska under senare delen av året hade en sänkning av diskontot bort genomföras.

»

2. av herrar Åkerlund, Hilding, Enarsson, Mattsson, Regnéll, Börjesson

i Glömminge, Larsson i Umeå och Löfgren, vilka ansett att det avsnitt i utlåtandet

som börjar på s. 5 med orden »I anslutning till» och slutar på s.

6 med orden »bostadsfinansieringen successivt ökar» bort utbytas mot ett

avsnitt av följande lydelse:

»Såsom ovan angivits tillämpades även under 1966 det år 1965 införda

systemet att avlyft av byggnad skreditiv vid emissioner för hypoteksinstituten

skall följas av beviljande av nya byggnadskreditiv. Utskottet finner att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoatskottets utlåtande nr 6 år 1967

9

detta system för att söka undanröja brister i anpassningen mellan bostadsbyggnadsplanerna

och kreditför sörj ningen i princip är oriktigt och försvarbart

endast i ett synnerligen ansträngt samhällsekonomiskt läge och att det

på sikt bör avskaffas. Trots de vidtagna åtgärderna uppstod under året

betydande svårigheter för bostadsbyggandets kreditför sörj ning. Dessa svårigheter

synes i stor utsträckning ha berott på riksbankens åtgärder och då

särskilt på att avlyften av kreditiv inte skedde i takt med behovet av ny

kreditgivning. Anpassningen av hypoteksinstitutens obligationsemissioner

till bostadsbyggandets kapitalbehov var alltför ryckig och medförde allvarliga

störningar för arbetsmarknaden. Byggnadsmaterialindustrien fick genom

den ojämna igångsättningen även vidkännas störningar. En bättre säsongmässig

anpassning av hypoteksinstitutens obligationsemissioner skulle

enligt utskottets mening ha avsevärt reducerat svårigheterna.

Emissionskontrollen har upprätthållits under 1966. I samband med att

likviditetsläget lättades hade emellertid möjligheter till mjukare tillämpning

av kontrollen förelegat. Om så skett hade behovet av krediter för näringslivets

investeringar och finansiering i övrigt kunnat tillgodoses i ökad

utsträckning utan att möjligheten för bostadsbyggandet minskat. Varje system

som innebär att kapitalmarknaden utsättes för ransonering och prioritering

medför ryckighet och godtycke samt mindre effektivitet, varför en

utveckling fram mot en friare kapitalmarknad bör eftersträvas.»

3. av herrar Åkerlund och Enarsson, vilka ansett att det stycke på s. 6

i utlåtandet som börjar med orden »Valutapolitiken fortsatte» och slutar

med orden »ägt rum i utlandet» bort utbytas mot ett stycke av följande

lydelse:

»Den valutapolitiska målsättningen att upprätthålla kronans yttre värde

har under året fullföljts. Valutakurserna har varit stabila och kursläget för

den svenska kronan, som under 1965 försvagats, har under 1966 åter blivit

fastare. De för riksbanken och affärsbankerna sammanlagda guld- och valutatillgångarna

har under året ökat med 485 milj. kr. mot en ökning av 51

milj. kr. 1965 och uppgick vid årsskiftet till 6 089 milj. kr. Enligt § 4 i den

för bankoutskottet gällande instruktionen bör utskottet med synnerlig uppmärksamhet

följa de fullmäktiges åtgärder som avser metalliska kassans

upprätthållande. Utskottet har därför vid sin granskning uppmärksammat,

att guldkassan, som ökat med 3 milj. kr. under 1966, utgör endast 24 procent

av riksbankens guld och valutor och 17 procent av de sammanlagda

tillgångarna. Vid en internationell jämförelse får den svenska guldkassan

betraktas som låg och fördelningen mellan guld och valutor som ogynnsam

från likviditetssynpunkt. Valutaregleringen har varit i kraft under året.

Tillstånden till finansiell upplåning utomlands avsåg ett belopp av ca 1 070

milj. kr. Nettoinflödet av kapital har ytterligare förstärkts genom kortfristigt

kommersiellt kreditupptagande i utlandet.»

MARCUS BOKTR. STHLMI967 670029

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1967:111 Skrivelse till fullmäktige i riksbanken angående verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning. a1 i texten
  2. Rskr. 1967:112 Skrivelse till fullmäktige i riksbanken angående verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning. a1 i texten