Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av utredning angående åtgärder för att effektivisera riksdagens revisorers verksamhet.

1967-12-12 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1967:63, Utlåtande i anledning av utredning angående åtgärder för att effektivisera riksdagens revisorers verksamhet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 63 år 1967

1

Nr 63

Utlåtande i anledning av utredning angående åtgärder för att

effektivisera riksdagens revisorers verksamhet.

Riksdagen beslöt i februari 1966 att låta verkställa utredning angående

åtgärder för att effektivisera riksdagens revisorers verksamhet. Enligt riksdagens

uppdrag tillsatte talmanskonferensen i mars 1966 en kommitté, som

antog benämningen utredningen angående riksdagens revisorers verksamhet.

Utredningen framlade i september 1966 ett delbetänkande rörande

suppleants medverkan i revisionsarbetet samt sättet för redovisning av

granskningens resultat. I mars 1967 avgavs utredningens slutbetänkande,

vari behandlades revisorernas konstitutionella ställning, revisionen av riksdagens

förvaltningsorgan samt personalorganisationen.

Det förstnämnda betänkandet hänvisades till bankoutskottet, såvitt det

avsåg revisionsverksamheten, och i övrigt till konstitutionsutskottet. På

hemställan av de båda utskotten uppsköts dess behandling till 1967 års riksdag.

Det senare betänkandet hänvisades till konstitutionsutskottet, såvitt

det avsåg revisorernas konstitutionella ställning, och i övrigt till bankoutskottet.

De båda utskotten har funnit lämpligt att vart för sig avge utlåtande

över de två betänkandena och därvid behandla dessa i ett sammanhang.

Vissa spörsmål, som det egentligen bort falla på bankoutskottets

lott att behandla, har av praktiska skäl, med hänsyn till sitt nära samband

med frågan om revisorernas konstitutionella ställning, i första hand tagits

upp av konstitutionsutskottet, vilket i anledning av bl. a. utredningen angående

riksdagens revisorers verksamhet avgivit sitt utlåtande nr 60.

På grundval av organisatoriska förutsättningar, som framgått dels av

vad konstitutionsutskottet anfört i sitt nämnda utlåtande, dels av vad

bankoutskottet i anslutning därtill beslutat hemställa i fråga om inrättandet

av tjänster, har riksdagens förvaltningskontor den 5 december 1967 förhandlat

och träffat avtal med vederbörande arbetstagarorganisationer om

lönegradsplaceringen av tjänster vid riksdagens revisorers kansli. Detta avtal

har den 8 december 1967 godkänts av riksdagens lönedelegation, dock

under förbehåll att riksdagen godkänner de organisatoriska förutsättningar

som legat till grund för detsamma. Förvaltningskontoret har vidare med

vederbörande arbetstagarorganisationer fört överläggningar angående lönegradsplaceringen

av tjänsten som kanslichef hos revisorerna. Med skrivelse

den 7 december 1967 har förvaltningskontorets styrelse till bankoutskottet

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 8 samt. Nr 63

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 63 år 1967

överlämnat förslag därom, vilket tillkommit i anslutning till överläggningarna

och av organisationerna lämnats utan erinran.

Beträffande de överväganden som gjorts av utredningen angående riksdagens

revisorers verksamhet hänvisar utskottet till dess betänkanden. Dessa

har som bilaga 2 och bilaga 4 fogats till konstitutionsutskottets utlåtande nr

60, vari också återges en i slutbetänkandet införd sammanfattning av utredningens

förslag.

Riktlinjer för den statliga redovisnings- och revisionsverksamheten

Kungl. Maj :t har tidigare i år i proposition nr 79 framlagt ett principförslag

om organisationen av den statliga redovisnings- och revisionsverksamheten.

Propositionen har bifallits av riksdagen. Innebörden av de riktlinjer

som sålunda antagits är bl. a. följande.

Redovisning och utbetalning centraliseras till större kamerala enheter,

kallade centrala kameralmyndigheter. Som en förutsättning för rationellt

arbete vid dessa betraktas en övergång till automatisk databehandling

(ADB). Sådana myndigheter vilkas utbetalning och bokföring ombesörjs

av centrala kameralmyndigheter kallas anslutna myndigheter. Dessa är icke

underställda vederbörande centralmyndighet utan disponerar själva riksstatsanslag,

d. v. s. har ansvaret för hur anslagen utnyttjas.

Arbetsfördelningen mellan ansluten kameralmyndighet och central

kameralmyndighet avses i huvudsak bli följande. Den anslutna myndigheten

tar emot fakturor och upprättar underlag för löneberäkning. Attestering

och den kontroll som ligger i detta begrepp samt kontering utförs på den

anslutna myndigheten. Utbetalningsbesked tecknas på handlingarna, innan

dessa skickas över till den centrala kameralmyndigheten. Vid denna sker

siffergranskning, kontroll av rabatter, reseräkningsgranskning in. m. Avlöningslistor

upprättas även hos centralmyndigheten. Efter utanordning

sker i ett manuellt system utbetalning och bokföring. Den centrala kameralmyndigheten

svarar för bokslut m. m. I ett ADB-redovisningssystem tar den

centrala kameralmyndigheten emot materialet, granskar det samt ansvarar

för stansning, bokföring och utbetalning, rapportering till den anslutna myndigheten

och kontakten med datacentralen.

Om intern kontroll, intern revision och förvaltningsrevision anfördes i

propositionen bl. a. följande. Med intern kontroll avses en kontrollåtgärd

som företas före, parallellt med eller omedelbart efter den egentliga verksamheten

och som försiggår oavbrutet och som en regelbunden del av denna.

För utformningen av denna kontroll bör finnas en plan, som löpande ses

över. Arbetsordning och övriga arbetsinstruktioner bör utformas skriftligt.

Ändamålsenliga regler bör finnas för ansvar, beslut, attest, utanordning och

redovisning. Arbetsuppgifter och redovisningsrutiner skall om möjligt fördelas

på olika personer för säkerhetens och rättstillämpningens skull.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 63 år 1967

3

Revision företas regelmässigt efter det att den egentliga verksamheten utförts.

Den görs inte alltid regelbundet utan på obestämda tider och överraskande.

Revisionen förutsätter i allmänhet att kontroll redan skett. Det

ankommer på revisionen att undersöka om, hur och i vilken utsträckning

kontroll utövas. I större företag inom det enskilda näringslivet förekommer

i stor utsträckning särskilda interna revisionsenheter, vilkas uppdragsgivare

är företagsledningen. Även på det statliga området finns intern

revision, hittills i huvudsak inriktad på kameral revision. Den interna revisionen

anses i framtiden böra koncentreras på att granska verksamheten,

d. v. s. på en värdering av olika transaktioner, använda metoder, uppnådda

resultat m. m. Till dess uppgifter bör alltså höra även att i viss utsträckning

utföra sakrevision.

Riksrevisionsverket skall beträffande den Kungl. Maj :t underställda delen

av statsverksamheten centralt svara för förvaltningsrevision. I detta begrepp

inläggs en i jämförelse med den nuvarande sakrevisionen utvidgad

och intensifierad revisionsverksamhet, en granskning från lönsamhets- och

ändamålssynpunkt. Till grund för förvaltningsrevisionen skall utom huvudböckerna

i princip även ligga verksamhetsberättelser.

Utskottet

Om riksdagens revisorers arbetsuppgifter och inriktningen av deras aktivitet

har utredningen angående revisorernas verksamhet med instämmande

av konstitutionsutskottet (uti. nr 60) anfört bl. a. följande. Inom ramen för

en helhetssyn på statsverksamheten, vilken får förutsättas i första hand

ta sikte på frågor av principiell och generell innebörd, skall det vara en

huvuduppgift för revisorerna att närmare undersöka den ekonomiska ändamålsenligheten

av vidtagna förvaltningsåtgärder genom att ställa den sakliga

effekten av myndigheternas dispositioner i relation till nedlagda kostnader.

Revisorerna bör därvid peka på möjligheter till besparing, rationalisering

eller allmän förbättring av förvaltningsarbetet. Granskningens syfte

bör inte vara att framför allt finna fel utan att främja en sådan inriktning

av verksamheten, att god hushållning med statens medel åstadkommes.

Bankoutskottet vill för sin del framhålla att en sådan granskning är motiverad

även vad gäller de under riksdagen lydande förvaltningsorganen.

Riksdagsförvaltningen utgör endast en ringa del av den totala statsverksamheten

och kan följaktligen endast i begränsad utsträckning ge anledning

till insatser från revisorernas sida. Det slags frågor av principiell och

generell innebörd, varom ovan talats, kan dock uppenbarligen ha aktualitet

även inom riksdagsförvaltningen. I detta sammanhang må erinras om att

riksdagens verk handhar en del verksamhetsgrenar — riksbanken viss kreditgivning,

riksgäldskontoret åtgärder för att befrämja lönsparande, riksdagsbiblioteket

bl. a. bibliografiska uppgifter — som anförtrotts dem av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 63 år 1967

praktiska snarare än principiella skäl och som således naturligen bör ses

i samband med angränsande verksamhet bedriven av Kungl. Maj :t underställda

myndigheter. Ytterligare må påpekas att, såsom utredningen framhållit,

riksdagens organ icke omfattas av de rationaliseringsundersökningar

som fortlöpande verkställs inom statsförvaltningen i övrigt.

Vad utskottet nu uttalat åsyftar inte någon ändring av vad som hittills

får anses principiellt sett ha gällt för revisorerna utan innebär endast ett

understrykande av de synpunkter på revisorernas fortsatta verksamhet som

konstitutionsutskottet anfört. Vad gäller riksbanken och riksgäldskontoret

ankommer emellertid på revisorerna en fortlöpande granskning av dessa

verks tillstånd, styrelse och förvaltning som är av annan innebörd än revisorernas

huvudsakliga verksamhet enligt de ovan refererade riktlinjerna.

Utredningen har i detta avseende föreslagit vissa förändringar, bl. a. innebärande

att revisorerna icke längre skall avge årliga revisionsberättelser

rörande riksbanken och riksgäldskontoret.

Utskottet finner anledning att i detta sammanhang mera allmänt beröra

frågan om kontroll och revision inom riksdagsförvaltningen mot bakgrund

av vad som i motsvarande hänseende gäller inom statsförvaltningen i övrigt.

De riktlinjer som tidigare i år antagits för den statliga redovisnings- och

revisionsverksamheten i stort är enligt utskottets uppfattning i allt väsentligt

tillämpliga också för riksdagsförvaltningens del. Detta innebär bl. a.

att revisionsarbetet — såsom också utredningen förutsatt — i första hand

skall vara ett åliggande för interna revisionsorgan. Till uppgifterna för

dessa skall höra icke blott kameral revision utan även i viss utsträckning

sakrevision.

Interna revisionsenheter finns för närvarande inom riksbanken och riksgäldskontoret.

I enlighet med vad som uttalats vid tillkomsten av riksdagens

förvaltningskontor (sammansatt konstitutions- och bankoutskotts betänkande

1966 nr 1, s. It) ombesörjer riksgäldskontoret för närvarande

revisionen av förvaltningskontorets räkenskaper. Denna anordning står enligt

bankoutskottets mening i god överensstämmelse med de riktlinjer för

den statliga revisionen som ovan redovisats. Riksgäldskontoret kan sägas i

förhållande till övriga riksdagens verk och riksdagens förvaltningskontor

inta ställningen som central kameralmyndighet. Det är då naturligt att till

riksgäldskontoret är knuten en internrevision med uppgift att granska även

anslutna kameralmyndigheters räkenskaper. Som anslutna kameralmyndigheter

får betraktas dels riksdagens förvaltningskontor, dels de mindre

riksdagsverken.

En jämförelse med de riktlinjer som generellt avsetts gälla inom statsförvaltningen

visar att arbetsfördelningen mellan den centrala kameralmyndigheten

riksgäldskontoret och de mindre riksdagsverken i deras egenskap

av anslutna kameralmyndigheter något avviker från riktlinjerna, i det att

förvaltningskontoret handhar vissa kamerala funktioner som i princip

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 63 år 1967

5

borde ankomma på riksgäldskontoret. Denna av bl. a. praktiska skäl genomförda

arbetsfördelning kan bibehållas; i framtiden torde dock böra uppmärksammas,

huruvida ändringar däri skulle kunna leda till mera rationella

handläggningsformer. Anmärkas må att den förutsedda övergången till

ADB-system vad gäller avlöningar inom riksdagsförvaltningen kommer att

medföra helt andra arbetsrutiner än de nu tillämpade.

Liksom hittills bör riksgäldskontorets revisionsavdelning bedriva intern

revision med avseende på hela riksdagsförvaltningen utom riksbanken. Denna

revision bör i den mån så är motiverat utvidgas i enlighet med det syfte

som i riktlinjerna för den statliga revisionsverksamheten angivits för de

centrala kameralmyndigheternas internrevision. De påpekanden vartill

granskningen kan föranleda skall av revisionsavdelningens chef direkt delges

vederbörande myndighet. Observeras bör alltså att riksgäldsfullmäktiges

huvudmannaskap över revisionsavdelningen inte innebär, att fullmäktige

har att ta ställning till de vid revisionen gjorda iakttagelser som berör andra

organ än riksgäldskontoret, utan vad gäller dessa organ är av rent administrativ

karaktär. Om anledning skulle uppkomma bör de interna revisionsenheterna

på sätt utredningen anvisat göra anmälan till riksdagens revisorer.

Utöver den interna revisionen erfordras för både offentlig och enskild

ekonomisk verksamhet en extern revision. Inom statsförvaltningen med

undantag av riksdagsförvaltningen fungerar riksrevisionsverket som externt

revisionsorgan. Dess roll härvidlag kommer i samband med den tillämnade

omläggningen av den statliga redovisnings- och revisionsverksamheten

att förändras, såsom delvis framgått av den redogörelse som ovan

.ämnats. Av allt att döma kommer emellertid ett visst mått av kontinuerligt

återkommande granskning, knuten bl. a. till förvaltningarnas huvudböcker,

att även framgent utövas av riksrevisionsverket. Av intresse i sammanhanget

är vidare de principer som enligt aktiebolagslagen och banklagen gäller för

de av bolagsstämman valda revisorernas verksamhet. Bland dessa revisorers

åligganden märks i synnerhet att de skall tillse huruvida bolagets

organisation av och kontroll över bokföringen och medelsförvaltningen är

tillfredsställande. En sådan tillsyn kan enligt utskottets mening betraktas

som huvuduppgiften för externrevisionen på riksdagsförvaltningens område.

I mån av behov bör denna externrevision givetvis därutöver på sedvanligt

sätt granska räkenskaper och handlingar etc.

Utredningen föreslår, att riksdagens revisorer visserligen skall svara för

en extern revision av riksdagsförvaltningen men icke vara skyldiga att avge

några särskilda berättelser rörande granskningens resultat. Utskottet finner

det tvivelaktigt om utredningen tillräckligt uppmärksammat skillnaden

mellan den på generella rationaliseringsspörsmål etc. inriktade granskning

som är revisorernas huvudsyssla och extern revision av den typ som utskottet

senast berört. Under alla omständigheter finner utskottet det önskvärt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bankoutskottets utlåtande nr 63 år 1967

att utskottets och riksdagens ställningstagande till frågan om ansvarsfrihet

för fullmäktige alltfort kan baseras bl. a. på årliga revisionsberättelser.

Av utredningen framgår att den granskning från revisorernas sida som

föregår avgivandet av revisionsberättelser med tiden blivit tämligen slentrianmässig.

En ändrad uppläggning av denna granskning är enligt utskottets

mening motiverad; därvid bör uppgiften att tillse hur myndigheternas

egna kontrollåtgärder är utformade stå i centrum. För att inte med denna

granskning belasta revisorernas kansli, som rekryterats med sikte på andra

arbetsuppgifter och som bör kunna koncentrera sig på vad som är huvudsyftet

med revisorernas verksamhet, torde revisorerna böra anlita särskild

expertis på externrevisionens område till att i huvudsak genomföra erforderlig

granskning av riksdagsförvaltningen och för revisorerna föredra

resultatet därav.

De bestämmelser angående revision av riksbanken och riksgäldskontoret

som ingår i revisorernas nu gällande instruktion ter sig i flera avseenden

föråldrade. Vid bifall till vad konstitutionsutskottet hemställt i sitt memorial

nr 60 kommer ifrågavarande bestämmelser att upphävas. I konstitutionsutskottets

förslag till ny instruktion ingår inga motsvarande föreskrifter.

Vissa särskilda författningsbestämmelser rörande riksdagens revisorers

uppgifter med avseende på den inre riksdagsförvaltningen torde även

fortsättningsvis vara erforderliga. Utskottet avser att återkomma med förslag

därtill. Det torde vara till fyllest att detta förslag framlägges i början

av 1968 års riksdag, något som möjliggör grundligare samråd med de berörda

instanserna om bestämmelsernas utformning än som hittills kunnat

äga rum. Av vad som ovan anförts följer att utredningens förslag om upphävande

av 37 § tredje stycket lagen den 30 juni 1934 för Sveriges riksbank

- vari stadgas om offentliggörande av revisorernas berättelse angående

granskning av riksbanken, in. in. — icke bör föranleda någon åtgärd.

Vad gäller personalorganisationen vid revisorernas kansli samt revisionskostnaderna

kan utskottet inskränka sig till att i anslutning till konstitutionsutskottets

utlåtande nr 60 anföra följande. I enlighet med konstitutionsutskottets

förslag och det av riksdagens lönedelegation godkända avtalet

om lönegradsplacering av tjänster vid revisorernas kansli bör inrättas

en ny tjänst som byråchef i lönegrad Cr 2 och tre nya tjänster som byråassistent

i lönegrad Ae 21. Tjänsten som kanslichef är för närvarande

placerad i lönegrad Cp 2, varvid viss avlöningsförstärkning utgår. Den torde

nu, såsom riksdagens förvaltningskontor efter hörande av vederbörande

arbetstagarorganisationer föreslagit, böra placeras i lönegrad Cp 4 och icke

längre vara förenad med avlöningsförstärkning. Biträdes- och vaktpersonal

för revisorernas behov erhålles enligt nu gällande instruktion från riksdagens

förvaltningskontor. Denna föreskrift återfinnes inte i den nya instruktionen.

I likhet med övriga riksdagens verk bör revisorerna i fort
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 63 år 1967

7

sättningen disponera egen biträdes- och vaktpersonal. Det torde få ankomma

på revisorerna att i mån av behov besluta om inrättande av icke-ordinarie

tjänster för sådan personal. Tills vidare kan behov beräknas föreligga av en

tjänst som kansliskrivare i lönegrad A 11 och en tjänst som vaktmästare i

högst lönegrad A 9.

Till följd av personalökningen och de förhöjda arvoden som enligt den nya

instruktionen skall utgå till revisorerna och deras suppleanter kan kostnaderna

för revisionsverksamheten beräknas under återstoden av budgetåret

1967/68 stiga så att budgeterade anslagsbelopp kommer att visa sig

otillräckliga. Då båda de anslag som anvisats till riksdagens revisorer och

deras kansli — till avlöningar och till omkostnader — har karaktär av förslagsanslag,

torde det icke vara erforderligt att nu anvisa medel på tillläggsstat

för de ökade revisionskostnaderna. Riksdagen bör i stället medgiva,

att även de nytillkommande kostnaderna bestrids från de i riksstaten anvisade

anslagen. Anslaget till avlöningar, från vilket också revisorernas

arvoden utgår, har i riksstaten beräknats till 356 000 kr. Merkostnaden

under andra hälften av budgetåret kan, inberäknat kostnader för tillfällig

personal, komma att belöpa sig till ca 190 000 kr. Anslaget till omkostnader,

vilket beräknats till 45 000 kr., kan komma att överskridas med ca 25 000

kr., avseende främst dels ökade kostnader för reseersättningar till följd

av vad som föreslagits beträffande revisorernas inpektionsverksamhet och

suppleanternas deltagande däri, dels ökade expenser i samband med anordnande

av arbetsplatser för den nytillkommande personalen. Någon uppdelning

av de här beräknade merkostnaderna på de olika anslagsposter som

angivits i specifikationen till anslagen på fjortonde huvudtiteln (BaU:s

uti. nr 39) torde icke vara erforderlig i sammanhanget.

Utskottet hemställer,

att riksdagen måtte i anledning av de båda betänkanden

som avgivits av utredningen angående riksdagens revisorers

verksamhet, i vad dessa hänvisats till bankoutskottet,

1) godkänna vad utskottet ovan anfört om revisionen av

riksdagens förvaltningsorgan,

2) besluta om inrättande från och med den 1 januari 1968

av de nya tjänster vid riksdagens revisorers kansli som ovan

angivits,

3) besluta att tjänsten som chef för riksdagens revisorers

kansli skall från och med den 1 januari 1968 vara placerad

i lönegrad Cp 4,

4) godkänna vad utskottet i övrigt anfört om personalorganisationen

vid riksdagens revisorers kansli,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 63 år 1967

5) godkänna vad utskottet anfört beträffande utnyttjande

av anslag till riksdagens revisorer och deras kansli under

budgetåret 1967/68.

Stockholm den 12 december 1967

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande

såvitt gäller inrättande av tjänster:

från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Palm (s),

Åkerlund (h), Hilding (fp), Lundin (s), Enarsson (h) och Mattsson (ep)*;

från andra kammaren: herr Regnéll (h), fru Renström-Ingenäs (s)*,

herrar Hagnell (s), Franzén i Motala (s), Rörjesson i Glömminge (ep)*,

Bengtsson i Landskrona (s), Plyltander (fp)* och Ullsten (fp);

såvitt gäller övriga frågor:

från första kammaren: herrar Ståhle (s), Åke Larsson (s), Palm (s),

Åkerlund (h), Hilding (fp), Lundin (s) och Enarsson (h);

från andra kammaren: herrar Regnéll (h), Hagnell (s), Franzén i

Motala (s), Bengtsson i Landskrona (s) och Ullsten (fp).

* Ej närvarande vid justeringen.

ESSELTE AB. STHLM 67

715041

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1967:415 Skrivelse till Styrelsen för riksdagsbiblioteket i anledning av riksdagens revisorers särskilda berättelse om riksdagsbiblioteket. a1 i texten
  2. Rskr. 1967:416 Skrivelse till Styrelsen för riksdagens förvaltningsningskontor angående åtgärder för att effektivisera riksdagens revisorers verksamhet. s. 1 i texten