Memorial angående användande av riksbankens vinst för år 1966.
1967-02-28 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1967:7, Memorial angående användande av riksbankens vinst för år 1966.
Dokumentets text
Nr 7—8
Bankoutskottets memorial nr 7 år 1967
1
Nr 7
Memorial angående användande av riksbankens vinst för år
1966.
Enligt § 1 i den för bankoutskottet gällande instruktionen åligger det utskottet
att till riksdagen meddela yttrande och förslag om användande av
den under föregående år upplupna bankovinsten.
I riksstaten för budgetåret 1966/67 har såsom inkomst på driftbudgeten
under rubriken Riksbanksfonden upptagits ett belopp av 150 miljoner"kronor.
Enligt den av fullmäktige i riksbanken till utskottet avgivna berättelsen
angående riksbankens tillstånd, rörelse och förvaltning under år 1966 uppgick
riksbankens nettovinst för nämnda år till 229 479 061 kronor 80 öre.
Såsom balanserade vinstmedel från föregående år redovisades ett belopp
av 710 843 kronor 34 öre. Till förfogande stående vinstmedel utgör sålunda
230 189 905 kronor 14 öre.
Utskottet har i fråga om bankovinsten för år 1966 inhämtat yttrande
från fullmäktige i riksbanken. I skrivelse den 16 februari 1967 har fullmäktige
hemställt, att utskottet ville föreslå riksdagen besluta att av riksbankens
tillgängliga vinstmedel
a) ett belopp av 150 000 000 kronor skall inlevereras till statsverket under
budgetåret 1966/67;
b) ett belopp av 80 000 000 kronor skall överföras till kursdifferenskontot;
och
c) återstående belopp, 189 905 kronor 14 öre skall kvarstå på räkningen
för odisponerade vinstmedel.
Fullmäktiges beslut att föreslå denna disposition av bankovinsten har
fattats av en majoritet, bestående av herrar Wärnberg, Åsbrink, Holmberg,
Nilsson, Johansson och Hansson. Någon särskild motivering för förslaget
har icke lämnats. En reservant inom fullmäktige, herr Kollberg, har
yrkat att med hänsyn till den för året speciellt höga vinsten ett belopp av
200 miljoner kronor skall inlevereras till statsverket och 30 miljoner kronor
tillföras kursdifferenskontot.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 8 samt. Nr 7_8
2
Banko ut sko Hets memorial nr 7 år 1967
Disposition av riksbankens vinst under senare år
Sedan slutet av 1950-talet har riksbankens bruttovinst till följd av rörelsens
ökade omslutning och en högre förräntning på bankens portfölj av
svenska och utländska värdepapper legat på en avsevärt högre nivå än tidigare;
särskilt har detta varit fallet under år 1966. En del av bruttovinsten
användes årligen för nedskrivningar på bankens innehav av svenska obligationer.
Återstoden, riksbankens redovisade vinst, disponeras för varje år
genom särskilt beslut av riksdagen, i regel innebärande att ett visst, på förhand
i riksstaten beräknat belopp inlevereras till statsverket, medan vinstmedlen
i övrigt användes till förstärkning av riksbankens reserver genom
avsättning till ett kursdifferenskonto. I vissa fall har också gjorts avsättningar
till andra ändamål. Det till statsverket inlevererade beloppet utgjorde
under en följd av år 15 milj. kr. Av vinstmedlen för vart och ett av åren
1959—1961 inlevererades 50 milj. kr., varefter inleveransen höjdes till 100
milj. kr. I riksstaten för budgetåret 1966/67 har beräknats att vinstmedel
från riksbanken under år 1966 skall kunna inlevereras till ett ytterligare
förhöjt belopp av 150 milj. kr.
Vid utgången av år 1961 uppgick kursdifferenskontot till 686 milj. kr.
Vid dispositionen av bankovinsten för sistnämnda år beslöt riksdagen att
ytterligare 130 milj. kr. skulle överföras till kursdifferenskontot men att
därefter av de medel som avsatts bl. a. på detta konto 500 milj. kr. skulle
avskrivas på riksbankens fordran på svenska staten och 250 milj. kr. avsättas
till en riksbankens jubileumsfond. Till följd härav har kursdifferenskontot
sedan dess haft mindre omfattning än under åren 1957—1961.
Dispositionen av riksbankens vinst samt storleken av kursdifferenskontot
under de senaste åren framgår av nedanstående sammanställning, utvisande
belopp i milj. kr.
Verksamhetsår
Disponib- la vinst- medel
Till stats- verket
Till kurs- differens- kontot
Till bygg- nadsfond
Till avbe-
talnings-
lånefond
Kursdif- ferenskon- tot 31/12
följande
år
1961..............
230
50
130
50
_
137
1962..............
227
100
27
—
100
169
1963..............
134
100
9
—
25
178
1964..............
167
100
67
—
—
252
1965..............
208
100
108
—
—
365
1966..............
230
Bankoutskottets memorial nr 7 år 1967
3
Principer för dispositionen av riksbankens vinst
De principiella spörsmål som är förknippade med uppkomsten och dispositionen
av en centralbanks vinster behandlades utförligt i en skrivelse
från bankofullmäktige till bankoutskottet år 1962 och i utskottets utlåtande
däröver (1962 nr 13).
Fullmäktiges synpunkter sammanfattades i skrivelsen på följande sätt:
Riksbankens vinster och uppbyggandet av reserver inom banken kan
icke bedömas på samma sätt som i vanliga affärsdrivande företag. Själva
överförandet av vinstmedel från riksbanken till staten är, under förutsättning
att de inte i övrigt påverkar statsverkets vare sig övriga inkomster eller
utgifter, neutralt ur samhällsekonomisk synpunkt, men en vinstöverföring
skulle verka samhällsekonomiskt försvagande på budgeten, om den
ledde antingen till en ökning av statens utgifter eller till en minskning av
dess övriga inkomster. Riksbanken behöver reserver för att i allmänt accepterade
former kunna bokföringsmässigt möta förluster, som kan uppstå
i rörelsen, och uppbyggandet av reserverna bidrager även till att skapa
den nödvändiga marginalen vid uppfyllandet av sedeltäckningsbestämmelserna.
Den sakligt viktigaste synpunkten i detta sammanhang är emellertid,
att riksbanken måste till sitt förfogande ha en tillräckligt stor och differentierad
värdepappersportfölj för genomförandet av marknadsoperationer.
Flera skäl talar för att kraven i detta avseende i framtiden blir större, än
vad som hittills varit fallet.
Utskottet tog för sin del i nyssnämnda utlåtande först upp frågan om
bankovinstens uppkomst. Till viss del kan denna vinst, framhöll utskottet,
sättas i samband med riksbankens ensamrätt att utge sedlar och med de bestämmelser
som gäller rörande sedeltäckning. Tillhandahållandet av betalningsmedel
ger visserligen i och för sig ingen direkt påtaglig avkastning.
De värden, med vilka stat och allmänhet tillhandlar sig sedlar från riksbanken,
kan emellertid ge en lägre eller högre förräntning. I den mån bankens
sedelutgivning motsvaras av en uppläggning av reserver i guld uppkommer
ingen omedelbar vinst av rörelsen. Ett överskott uppstår däremot
då sedlar utbyts mot räntebärande obligationer eller andra värdepapper.
Från dessa utgångspunkter fann utskottet att dels den ökade sedelutgivningen
och dels den relativa förskjutning mot värdepapper, som skett beträffande
riksbankens sedeltäckningstiiigångar, fick tillmätas betydelse för
utvecklingen av bankens vinst.
Vid sidan av förändringar i sedelutgivningen och i fördelningen mellan
räntebärande och icke räntebärande tillgångar i riksbanken påverkas vinsten
vidare, konstaterade utskottet, av det allmänna ränteläget, som är bestämmande
för avkastningen på de subsidiära sedeltäckningstillgångarna.
Utvecklingen av riksbankens vinst under senare tid finge i konsekvens därmed
ses mot bakgrund av det rådande ganska höga ränteläget. Vidare kunde
förändringar i vinsten uppträda genom bankens marknadsoperationer.
lf Bihang till riksdagens protokoll 1967. 8 saml. Nr 7—8
4
Bankoutskottets memorial nr 7 år 1967
Med de köp och försäljningar av värdepapper, som för riksbanken utgör
ett medel att genomföra dess kredit- och penningpolitiska uppgifter, kunde
följa förmögenhetsvinster eller förmögenhetsförluster med betydande återverkningar
på bankens vinst.
De tillgångar som balanseras mot riksbankens skuld i utelöpande sedlar
och som ger en ränteavkastning utgörs till betydande del av statsobligationer
och skattkammarväxlar. Riksbankens vinst kan därför, anförde utskottet,
i viss utsträckning sägas bestå av från statsverket erlagda statsskuldräntor.
Om man betraktade statsverket och riksbanken som en enhet och
sammanförde deras tillgångar och skulder samt därvid såge sedelutgivningen
som en form av statsupplåning, skulle följande resultat uppkomma. Den
på så sätt konsoliderade »statsskulden» skulle, därest för riksbankens del
endast utelöpande sedlar och däremot svarande tillgångsposter beaktades,
till sitt belopp bli lika med statsskulden i riksgäldskontorets räkenskaper.
Däremot skulle kostnaderna för statsupplåningen komma att reduceras
med ett belopp motsvarande den del av riksbankens vinst som kunde hänföras
till sedelutgivningen.
Utskottet framhöll att det angivna betraktelsesättet inte i allt ägde giltighet
beträffande riksbankens vinst. Vinstutvecklingen under senare år hade
även påkallats av sådana speciella faktorer som t. ex. insättningar av medel
på konton för investering i rörelse. Den förda diskussionen syntes dock
tillämplig så till vida att därav framginge att frågan om disposition av överskotten
från riksbankens rörelse äger ett naturligt samband med redovisningen
av statsskulden och av kostnaderna för statsupplåningen. I förening
med de övriga synpunkter på frågan som anförts i fullmäktiges skrivelse
fann utskottet detta tala för att man vid inleverans till statsverket av överskottsmedel
från riksbanken söker finna former därför, som inte medför
några reala effekter utöver dem som sammanhänger med en förändring i
statsskuldens storlek.
Motion vid 1966 års riksdag angående beräkningen av inkomsten från
riksbanksfonden
Vid 1966 års riksdag väcktes en motion med hemställan att riksdagen vid
fastställandet av riksstaten för budgetåret 1966/67 skulle upptaga inkomsten
av riksbanksfonden till ett belopp av 200 milj. kr. I sitt utlåtande över
motionen (nr 36) påpekade bankoutskottet att denna inkomst i riksstaten
beräknats till 150 milj. kr. I vad mån den faktiska inleveransen skulle verkställas
med det beräknade beloppet eller annat belopp komme, framhöll utskottet,
att fastställas av 1967 års riksdag vid dess beslut om dispositionen
av 1965 års bankovinst. Utslagsgivande vid avvägningen mellan inleverans
till statsverket och fondering inom riksbanken av vinstmedel vore främst
Bankoutskottets memorial nr 7 år 1967 5
behovet att inom riksbanken uppbygga reserver ävensom göra avsättningar
för andra ändamål. Utskottet hänvisade till de ovan refererade principer
som ansetts tillämpliga härvidlag och fann icke skäl att vid detta tillfälle
föreslå en höjning av inleveransen. I en reservation, vari yrkades bifall till
motionen, uttalades att det vore önskvärt med en ordning innebärande att
vinstlevei anserna anpassas till det faktiska resultatet och att vinstmedlen
inte i stor utsträckning hålles utanför riksstaten. Riksdagen följde utskottsmajoritetens
linje.
Utskottet
I likhet med bankofullmäktiges majoritet anser utskottet att av riksbankens
vinst för år 1966 bör till statsverket inlevereras det belopp som i riksstaten
för innevarande budgetår upptagits under inkomsttiteln Riksbanksfonden.
En avsättning till kursdifferenskontot av den storlek som fullmäktige
föreslagit synes angelägen för att ytterligare förstärka riksbankens
reserv för mötande av förlustrisker vid handeln med valutor och värdepapper
samt vid riksbankens internationella engagemang i övrigt.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen måtte besluta, att av riksbankens tillgängliga
vinstmedel
a) ett belopp av 150 000 000 kronor skall inlevereras till
statsverket under budgetåret 1966/67;
b) ett belopp av 80 000 000 kronor skall överföras till
kursdifferenskontot; och
c) återstående belopp, 189 905 kronor 14 öre, skall kvarstå
på räkningen för odisponerade vinstmedel.
Stockholm den 28 februari 1967
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Palm, Åkerlund, Hilding, Lundin, Nils
Theodor Larsson*, Enarsson, Larfors och Stadling;
från andra kammaren: herrar Regnéll, Hagnell, Franzén i Motala
Börjesson i Glömminge, Bengtsson i Landskrona, Larsson i Umeå, Ekström
i Iggesund och Löfgren.
* Ej närvarande vid justeringen.
6
Bankoutskottets memorial nr 7 år 1967
Reservation
av herrar Åkerlund, Hilding, Enarsson, Regnéll, Larsson i Umeå och
Löfgren, vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande
lydelse:
»Riksbankens bruttovinst har, såsom framgår av bankofullmäktiges förvaltningsberättelse
för år 1966 (BoU:s mem. nr 1, s. 34), under det senaste
året legat betydligt högre än tidigare beroende framför allt på det höga
ränteläget såväl för inhemska värdepapper som för utländska valutabehållningar.
Fullmäktige har utnyttjat denna situation för att göra större nedskrivningar
på riksbankens värdepappersinnehav än tidigare år. Den kvarstående
nettovinsten ligger likväl på en nivå som uppnåtts endast vid ett
par tidigare tillfällen.
Med hänsyn till de stora nedskrivningar som skett innan nettovinsten
framkom finner utskottet det icke erforderligt med en så stor avsättning
till kursdifferenskontot som fullmäktiges majoritet föreslagit. Detta konto,
som kraftigt reducerades år 1962 genom en avskrivning på statsverkets
skuld till riksbanken och inrättandet av riksbankens jubileumsfond, kommer
redan med den avsättning som förordats av reservanten inom fullmäktige
att ha nått en storlek som överträffats endast under åren 1957—
1961. En fortsatt snabb tillväxt av kursdifferenskontot synes snart nog
kunna aktualisera en ny avskrivning av samma slag som år 1962. Vid valet
mellan sådana avskrivningar med längre mellanrum och en successiv inleverans
till statsverket av de vinstmedel som icke erfordras för riksbankens
rörelse synes den senare metoden vara att föredraga. Med de principer
för disposition av riksbankens vinst som bankofullmäktige och hanlcoutskottet
angav år 1962 står den enligt utskottets mening i god överensstämmelse.
Åberopande vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen måtte besluta, att av riksbankens tillgängliga
vinstmedel
a) ett belopp av 200 000 000 kronor skall inlevereras till
statsverket under budgetåret 1966/67;
b) ett belopp av 30 000 000 kronor skall överföras till
kursdifferenskontot; och
c) återstående belopp, 189 905 kronor 14 öre, skall kvarstå
på räkningen för odisponerade vinstmedel.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1967:116 Skrivelse till Konungen om medverkan av statens grupplivnämnd och statens personalpensionsverk vid handläggningen av ärenden angående grupplivförsäkring för arb a1 i texten