Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om sänkning av riksbankens diskonto.

1967-02-28 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1967:8, Utlåtande i anledning av motioner om sänkning av riksbankens diskonto.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 8 år 1967

7

Nr 8

Utlåtande i anledning av motioner om sänkning av riksbankens

diskonto.

I två till bankoutskottet hänvisade likalydande motioner, nr 105 i första

kammaren av herr Werner och nr 140 i andra kammaren av herr Nilsson

i Gävle m. fl., har hemställts, att riksdagen i skrivelse till riksbanksfullmäktige

skall föreslå fullmäktige att vidtaga åtgärder i syfte att sänka

riksbankens diskonto.

Beträffande motiveringen för denna hemställan hänvisas, i den mån redogörelse

därför icke lämnas i det följande, till motionen II: 140.

Uppgifter rörande riksbankens diskonto

Riksbankens officiella diskonto, d. v. s. den räntesats som riksbanken

normalt tillämpar vid långivning till bankerna, verkar i huvudsak normerande

för kreditinstitutens räntesättning vid in- och utlåning. Förändringar

av diskontot är en av de metoder som riksbanken utnyttjar för att i den

riktning som penningpolitiska överväganden motiverar påverka tillgången

och efterfrågan på krediter. Avvägningen mellan penningpolitiska åtgärder

och andra åtgärder för att öva inflytande på den ekonomiska utvecklingen

sker i praktiken under samverkan mellan riksbanken och de övriga instanser

som bär ansvaret för den ekonomiska politiken.

Om bankofullmäktiges befogenhet att fastställa diskontot stadgas i 11 §

bankoreglementet. Efter varje års slut avger fullmäktige jämlikt 37 § riksbankslagen

till bankoutskottet berättelse angående riksbankens tillstånd,

rörelse och förvaltning. Enligt § 4 instruktionen för bankoutskottet åligger

det utskottet att därefter granska riksbankens förvaltning och avge berättelse

till riksdagen om denna granskning. Utskottet lämnar därvid enligt

praxis en redogörelse för penningpolitiken under den tid som granskningen

omfattar. Riksdagen får sålunda tillfälle att varje vårsession taga ställning

till riksbankens diskontopolitik under närmast föregående kalenderår.

Diskontoförändringarna under de senaste tio åren framgår av följande

tabell:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 8 år 1967

Från och med

Diskonto

(procent)

23/11

1956 .........

.......... 4

11/7

1957 .........

.......... 5

3/5

1958 .........

......... 4 1/2

15/1

1960 .........

......... 5

6/4

1962 .........

.......... 4 1/2

8/6

1962 .........

.......... 4

18/1

1963 .........

.......... 3 1/2

14/6

1963 .........

.......... 4

31/1

1964 .........

......... 41/2

6/11

1964 .........

.......... 5

9/4

1965 .........

.......... 5 1/2

10/6

1966 .........

.......... 6

3/2

1967 .........

......... 5 1/2

Bankoutskottets ställningstaganden till diskontohöjningar under

senare år

Den diskussion som förekom i anledning av de åren 1957 och 1960 vidtagna

diskontohöjningarna torde det inte vara erforderligt att här redovisa

(se BoU:s utlåtanden 1958: 6 och 1961: 7); nämnas må dock att den kritik

som bankoutskottets majoritet år 1958 riktade mot bankofullmäktiges beslut

till väsentlig del avsåg de omständigheter under vilka detta tillkommit.

Utskottets ställningstaganden till de senaste årens diskontopolitik har redovisats

i dess utlåtanden 1964 nr 12, 1965 nr 5, 1966 nr 8 och 1967 nr 6. Utskottet

har i dessa fall vad beträffar diskontoförändringarna endast lämnat

faktiska uppgifter om vidtagna åtgärder och motiven därför; någon

erinran mot den förda diskontopolitiken har sålunda inte förekommit från

utskottets sida. Vad utskottet i de nämnda utlåtandena 1964—1966 omförmält

angående penningpolitiken har av riksdagens kamrar lagts till handlingarna.

Motionerna

Motionärerna kritiserar den under senare år förda högräntepolitiken och

finner det särskilt vara »utmanande» att denna inte drabbar de stora företagen

på samma fördyrande sätt som den drabbar småföretagare, småjordbrukare

och bostadskonsumenter. Den räntesättning som tillämpas för

återlån ur allmänna pensionsfonden säges ge storföretagen en prioriterad

ställning. Högräntepolitikens inverkan på bostadskostnaderna betonas i

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 8 år 1967

9

synnerhet. I anledning av vad som anförts såsom motivering, när motioner

om initiativ för att åstadkomma räntesänkning tidigare år avvisats, uttalar

motionärerna att de icke kan acceptera att riksdagen icke skall ha möjlighet

att genom beslut och uttalanden uttrycka sin mening om och påverka

den förda räntepolitiken.

Tidigare behandling av den i motionerna väckta frågan

Under åren 1959—1964 förekom årligen motioner, vari hemställdes om

åtgärder i syfte att få till stånd en sänkning av riksbankens diskonto (se

BoU:s utlåtanden 1959:39, 1960:12, 1961:12, 1962:18, 1963:5 och 1964:

37). Motionerna har i intet fall föranlett någon riksdagens åtgärd.

I sitt utlåtande över de år 1959 väckta motionerna uttalade bankoutskottet,

att under då rådande samhällsekonomiska förhållanden någon ytterligare

uppmjukning av penningpolitiken inte syntes vara möjlig. Valet av

penningpolitiska medel sades få bero av det föreliggande lägets krav och

möjligheter. Det framstod för utskottet som ett angeläget önskemål att vid

utformningen av denna politik räntenivån inte bleve högre än vad som

nödvändigtvis krävdes för att stödja den avsedda åtstramningen. Nödvändigheten

av att anpassa de räntepolitiska åtgärderna efter de krav som

växlingarna i det ekonomiska läget ställer underströks även i utskottets

utlåtanden i ämnet åren 1960 och 1961; vid sistnämnda tillfälle instämde

utskottet därutöver, liksom bankofullmäktige gjort i ett av dem avgivet

remissyttrande, i det allmänna önskemålet om en utveckling mot en lägre

räntenivå på längre sikt. I anledning av de åren 1962—1964 väckta motionerna

om diskontosänkning uttalade utskottet, att det borde ankomma på

bankofullmäktige att själva bedöma tidpunkten för och innebörden av de

beslut i räntepolitiskt avseende som med hänsyn till konjunktursituationens

utveckling kunde visa sig vara motiverade.

Utskottet

Den relativt höga räntenivå som under senare år har upprätthållits i vårt

land är icke uttryck för ett principiellt ställningstagande till förmån för

en högräntepolitik utan föranleds av de krav som det rådande samhällsekonomiska

läget ställer på penningpolitiken. Såsom utskottet uttalat i anledning

av tidigare år väckta motioner med samma syfte som de nu förevarande

bör det ankomma på fullmäktige i riksbanken att själva bedöma

tidpunkten för och innebörden av de beslut i räntepolitiskt avseende som

med hänsyn till konjunktursituationens utveckling kan visa sig vara motiverade.

Utskottet har i sitt utlåtande nr 6 redovisat resultatet av sin gransk
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr 8 år 1967

ning av riksbankens styrelse och förvaltning under år 1966; såsom framgår

av detta utlåtande har riksbankens åtgärder med avseende på diskontot

därvid icke givit anledning till någon erinran från utskottets sida. Sedan

motionerna väcktes har riksbanken med verkan från den 3 februari i år

sänkt diskontot från 6 till 51/2 procent.

Utskottet hemställer,

att motionerna I: 105 och II: 140 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 februari 1967

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Palm, Åkerlund, Hilding, Lundin, Nils

Theodor Larsson*, Enarsson, Larfors och Stadling;

från andra kammaren: herrar Regnéll, Hagnell, Franzén i Motala,

Börjesson i Glömminge, Bengtsson i Landskrona, Larsson i Umeå, Ekström

i Iggesund och Löfgren*.

* Ej närvarande vid justeringen.

MARCUS BOKTR. STHLMI967 670029

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.