Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för att minska arb etsb alansen inom lantmäteriet.

1967-03-14 · 10 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1967:4, Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för att minska arb etsb alansen inom lantmäteriet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1967

1

Nr 4

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för att

minska arb etsb alansen inom lantmäteriet.

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande

motioner, nämligen I: 363 av herr Eskilsson m. fl. och II: 579 av herrar

Nilsson i Bästekille och Krönmark, har hemställts, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla att åtgärder vidtas för att minska eftersläpningen

av förrättningar och uppdrag inom lantmäteriet samt att härvid

skall beaktas möjligheter att viss lantmäteriförrättning kan anförtros privat

lantmäteriper sonal.

Beträffande det närmare innehållet i motionerna får utskottet hänvisa

till motionen II: 579.

Yttranden över motionerna har avgivits av lantmäteristyrelsen och Kommunernas

Konsultbyrå LBF.

Lantmäteristyrelsen anser i nuvarande personal-, lagstiftnings- och organisationsläge

att motionerna inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

I fråga om arbetsbalansen inom lantmäteriet anför styrelsen inledningsvis

följande.

Motionärerna anför inledningsvis att utöver den av lantmäteristyrelsen

redovisade arbetsbalansen hos allmänheten torde finnas en icke obetydlig

dold balans av förrättningar beträffande vilka ansökningar icke inges då

väntetiden skulle vara så lång att man icke finner det lönt att söka. Det är

möjligt att en viss dold balans finns men om vederbörande avstår från att

söka förrättning torde detta bero på att förrättningen anses vara av låg

angelägenhetsgrad för tillfället. Förmodad lång väntetid torde icke avhålla

allmänheten från att söka önskvärda förrättningar. Fullt klart är emellertid

att hela den redovisade balansen icke är reell balans. Vid bedömning av

lantmäteriets arbetsbalans måste nämligen beaktas att de balanserade avstyckningsförrättningarna

— vilken förrättningstyp antalsmässigt är helt

dominerande — i stor utsträckning vilar i avvaktan på att oklara planförhållanden

skall klaras upp. Bristerna i planberedskapen såväl beträffande

detaljplanering som översiktlig planering medför också att fastighetsbildningsverksamheten

blir onödigt arbetskrävande genom att de enstaka

ärendena kräver särskilda insatser — ofta av grundläggande natur

— i form av planutredningar, överläggningar och samråd av olika slag.

Detta innebär i sin tur en minskning av lantmäteriets kapacitet med ökad

arbetsbalans som följd och därmed ofta väsentligt ökade kostnader. En betydelsefull

rationalisering av fastighetsbildningsverksamlieten skulle ernås

om ökad samordning kunde ske av fastighetsbildning och planläggning.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967.10 saml. Nr 4

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 är 1067

Detta spörsmål bär behandlats i skilda sammanhang. Så bar bl. a. skett i

lantmäteristyrelsens yttrande till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet

den 12 oktober 1966 över promemoria angående uppdelning

av byggnadsstyrelseorganisationen. Enligt vad styrelsen har sig bekant

har statskontoret avgivit yttrande i samma ämne, vari här ifrågavarande

förhållanden berörts.

Enligt styrelsen har ett av de främsta skälen till att lantmäteriet under

senare år i många fall haft svårt att utan besvärande väntetider utföra de

arbetsuppgifter som åligger verket varit bristande personella resurser. Detta

har i sin tur berott på att eu olämplig uppsplittring av samhällets samlade

fastighetsbildningsresurser successivt har skett. Styrelsen fortsätter.

Ett av huvudsyftena med 1960 års omorganisation av lantmäteriet var

att tillskapa större organisationsenheter för att tillgängliga resurser härigenom

skulle kunna utnyttjas på ett mera rationellt sätt. Efter år 1960 har

åtskilliga kommuner — utöver dem som vid sagda tidpunkt hade egna kommunala

mätningsorganisationer — tillskapat sådana organisationer. Samtidigt

har konsultfirmor av olika slag i icke ringa omfattning åtagit sig

uppgifter av förberedande karaktär i fastighetsbildningsprocessen i framför

allt samhällen på landet. Ifrågavarande utveckling bär medfört att de

samlade resurserna blivit splittrade och av lönemässiga orsaker ojämnt fördelade.

Såsom bl. a. framhållits av departementschefen i prop. 1960: 74 angående

viss omorganisation av bl. a. lantmäteriväsendet är fastighetsbildningsuppgifterna

i flertalet nuvarande landskommuner och mindre städer

icke av sådan omfattning att de helt tar i anspråk en lantmätararbetskraft

eller i övrigt ger tillräckligt stort verksamhetsunderlag för att en egen

mätningsorganisation skall kunna rationellt sysselsättas där (s. 119). Detta

förhållande torde komma att föreligga även sedan den pågående kommunreformen

genomförts.

Den inom riket förefintliga tillgången på personal med utbildning för

handhavande av fastighetsbildningsuppgifter är given. Det är då ur samhällets

synpunkt utomordentligt angeläget att de samlade personalresurserna

utnyttjas väl. Mycket tyder på att den nuvarande tillgången på personal

med högskoleutbildning för fastighetsbildningsuppgifter skulle totalt

sett vara tillräcklig om hela fastighetsbildningsväsendet eller i vart fall

större delen därav organisatoriskt samordnades. Spörsmålet torde komma

att bli föremål för överväganden av de sakkunniga som med stöd av Kungl.

Maj :ts bemyndigande den 17 december 1965 tillkallats för att utreda frågan

om huvudmannaskapet för fastighetsbildningsväsendet och därmed

sammanhängande spörsmål samt framlägga förslag om fastighetsbildningsväsendets

framtida organisation in. in.

Med hänsyn till vad sålunda anförts skulle åtgärder ägnade att möjliggöra

för privat lantmäteripersonal att handlägga lantmäteriförrättningar

enligt lantmäteristyrelsens bestämda uppfattning medföra en ytterligare ur

samhällets synpunkt olycklig uppsplittring av de samlade personalresurserna.

Vidare anser styrelsen, att handläggning av fastighetsbildningsförrätlningar

är eu myndighetsuppgift för vilken bör anlitas förrättningsmän an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1967

3

ställda i offentlig tjänst. Samma ståndpunkt har, erinrar styrelsen, intagits

av 1954 års fastighetsbildningskommitté i dess betänkande med förslag till

ny fastighetsbildningslag (SOU 1963: 68, s. 225). Något annat skulle också

enligt styrelsens mening vara främmande för allmänhetens rättsmedvetande.

Styrelsen lämnar följande redogörelse för nuvarande ordning.

Nuvarande regler om vilka förrättningsmän som skall handlägga fastighetsbildningsförrättningar

är upptagna i 2 kap. 1 §, 19 kap. 5 § samt 20

kap. 6 § 1 mom. och 8 § jorddelningslagen ävensom 5 kap. 2 § samt 6 kap.

2 och 12 §§ 1917 års lag om fastighetsbildning i stad. Vid förrättning enligt

jorddelningslagen tjänstgör distriktslantmätaren i det lantmäteridistrikt

där den mark som förrättningen avser helt eller delvis är belägen som förrättningsman.

Genom att annan personal än den ordinarie innehavaren av

distriktlantmätarebefattningen i administrativ ordning tillerkänns behörighet

att i viss omfattning utöva befattningen kan en lämplig arbetsfördelning

ernås. Enligt 1917 års lag skall laga skifte i stad likaledes förrättas

av distriktslantmätaren men i vissa fall må i stadens tjänst anställd mätningsman

verkställa skifte. I stort sett samma regler gäller för handläggningen

av fristående ägoutbyte och servitutsutbrytning i stad. Avstyckning

däremot skall alltid verkställas av i stadens tjänst anställd mätningsman

eller, om sådan icke finns, av annan person som förordnas av länsstyrelsen

och som företrädesvis skall vara behörig till befattning som mätningsman

och ha föreslagits av byggnadsnämnden.

Lantmäteriinstruktionen (SFS 794/65, 32 §) föreskriver i bär aktuellt

avseende att chef inom förrättningsorganisationen äger uppdra åt honom

underställd personal att självständigt handlägga förekommande tjänstegöromål.

Sådana göromål som enligt gällande bestämmelser är förbehållna

lantmätare må dock anförtros allenast åt lantmätare. Vidare stadgas att

chef, om anledning därtill finns, äger överta och slutföra handläggningen

av förrättning eller uppdrag som han överlåtit på honom underställd tjänsteman.

Lantmäteristyrelsen har i arbetsordning för lantmäteristaten, vilken utfärdats

den 18 juni 1966 med tillämpning fr. o. in. den 1 juli 1966, beträffande

arbetsfördelning föreskrivit bl. a. följande.

»Vid fördelningen av arbetet skall chef eftersträva att personalen användes

på sådant sätt att hög effektivitet ernås. Härvid skall särskilt beaktas

tjänstemännens kompetens och kvalifikationer i övrigt med hänsyn till

yedcrbörandes grundutbildning och genomgången särskild utbildning inom

ämnesområden med anknytning till förekommande arbetsuppgifter. Vidare

bör de enskilda tjänstemännens personliga fallenhet och intresseinriktning

i avseende på skilda arbetsuppgifter tillvaratagas. Vid arbetsfördelningen

bör beaktas att olika personalkategorier icke ovillkorligen måste vara bundna

till sina normala arbetsfunktioner.

Chef är ansvarig för att till honom underställd tjänsteman för självständig

handläggning överlåtas endast sådana förrättningar, uppdrag och

Övriga tjänstegöromål som denne med hänsyn till behörighet, kunskaper

och erfarenhet har förutsättningar att utföra. Det skall dock tillses att

orutinerad tjänsteman beredes tillfälle att successivt vinna erfarenhet av

alltmer kvalificerade arbetsuppgifter inom sitt verksamhetsområde och att

denne därvid lämnas erforderlig handledning.»

lf Bihang till riksdagens protokoll 1967. 10 samt. Nr 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1967

Enligt den förut nämnda kungörelsen den 1 juni 1951 äger lantmäteristyrelsen

utse den som har behörighet att inneha befattning som mätningsman

i stad och som kan anses skickad för uppgiften, att i viss distriktslantmätares

ställe verkställa avstyckning enligt lagen om delning av jord

å landet för bostadsändamål eller för beredande av plats för industriell eller

kommunikationsteknisk anläggning eller i liknande syfte inom samhälle

där byggnadslagens bestämmelser för stad äger tillämpning samt inom

annat område för vilket stadsplan eller byggnadsplan fastställts eller jämlikt

äldre lag förordnats att stadsplan skall upprättas. Sådant förordnande

som här avses innehas f. n. av åtta personer, varav sju är innehavare av

kommunal tjänst medan den åttonde är anställd såsom mätningsman i

vissa samhällen.

Styrelsen fortsätter.

På förrättningsmän som skall handlägga fastighetsbildningsförrättningar

måste ställas de kraven att de ständigt följer utvecklingen på den allmänna

samhällsplaneringens område särskilt såvitt angår jordpolitik och planpolitik.

De skall därvid hålla sig underrättade om riktlinjerna för det arbete

som bedrivs inom andra organ, statliga och kommunala, vilka inom

sina verksamhetsområden har funktioner som berör markdispositionsfrågornas

avgörande. Det åligger därjämte förrättningsmännen att, när behov

därav uppkommer, under pågående förrättning, uppta samråd med annan

myndighet i frågor av väsentlig eller principiell vikt. Även om det ankommer

på förrättningsmännen att självständigt besluta i fastighetsbildningsärendena

(jfr tredje lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande 1959:

14 s. 14 och 1959:26 s." 140) löses uppkommande problem bäst genom att

förrättningsmännen under handläggningen upprätthåller nära samarbete

med övriga myndigheter. Av särskild betydelse är att samråd vid behov

kommer till stånd med länsstyrelsen som högsta planmyndighet inom länet

och med lantbruksnämnden. Självfallet måste förrättningsmännen stå lielt

fria i ekonomiskt avseende gentemot sakägarna.

Därefter redogör styrelsen för vad som görs för att genom olika rationaliseringsåtgärder

öka lantmäteriets kapacitet.

Lantmäteristyrelsen har under senare tid gjort betydande insatser för att

rationalisera fastighetsbildningsverksamheten, och effektiviteten har därigenom

i icke ringa mån kunnat ökas. Redogörelse för vidtagna rationaliseringsåtgärder

in. m. har lämnats i lantmäteristyrelsens anslagsäskanden för

budgetåret 1967/68. Sålunda har såsom ett led i rationaliseringsarbetet

utarbetats en ny arbetsordning för lantmäteristaten, vilken trädde i kraft

den 1 juli 1966. Vid utarbetandet av arbetsordningen har de riktlinjer för

verksamhetens bedrivande vilka angivits i de inom finansdepartementet utgivna

anvisningarna angående myndigheternas anslagsframställningar för

budgetåret 1967/68 varit vägledande. Betydande insatser har gjorts för att

omfördela uppgifter i överensstämmelse med principen i 6 § allmänna verksstadgan.

I viss utsträckning har handläggning av förrättningar anförtrotts

ingenjörer. Så har skett med vägförrättningar samt i mindre omfattning

tomtmätningar och avstyckningar enligt lagen om fastighetsbildning i stad.

Erfarenheterna av denna delegering är goda.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1967

5

I syfte att öka elasticiteten i lantmäteriorganisationen för att därigenom

förbättra möjligheterna till koncentrerade insatser i samband med uppgifter

hänförliga till omstruktureringen av samhället har styrelsen inrättat

vissa rörliga arbetsgrupper. För att ytterligare effektivisera lantmäteriets

tekniska verksamhet har styrelsen inom ramen för tillgängliga resurser vid

vissa länslantmäterikontor inrättat tekniska sektioner. En successiv utbyggnad

av detta system pågår. Sektionerna lämnar geodetisk och fotogrammetrisk

service till organisationsenheterna inom vissa med hänsyn till

storlek och arbetsuppgifter lämpliga områden. Den tekniska utvecklingen

har sålunda medfört en genomgående vertikal integration av hela lantmäteriverksamheten.

Såsom förut anförts föreligger ett nära samband mellan planläggning och

plangenomförande genom fastighetsbildning. Lantmäteristyrelsen har därför

under senare år ägnat förevarande spörsmål särskilt intresse. Genom

att i konkreta planläggningsfrågor samordna erfarenheterna från lantmäteriets

verksamhetsområde med erfarenheter och rön från andra håll samt

genom egna utvecklingsarbeten i allmänna planläggningsspörsmål har styrelsen

kunnat lämna främst lantmäteriets regionala och lokala organ betydelsefull

service. Denna verksamhet har successivt utökats.

En viktig faktor i rationaliseringen av fastighetsbildningsverksamheten

utgör också den centrala service lantmäteristyrelsen lämnar de regionala

och lokala fastighetsbildningsorganen då det gäller värderingsfrågor, frågor

angående jordbrukets och skogsbrukets rationalisering samt i allmänhet

tillämpningen av gällande lagstiftning för fastighetsbildning och närliggande

rättsområden. Behovet av serviceinsatser och understödjande verksamhet

gentemot förrättningsorganisationen inom det fastighetsrättsliga,

-tekniska och -ekonomiska området ökar alltmer beroende på att man i den

moderna fastighetsbildningsverksamheten möter nya problem av skiftande

art, vilket kräver speciell kunskap av varierande art.

Av det anförda torde framgå, fortsätter styrelsen, att en rationellt arbetande

fastighetsbildningsorganisation måste präglas av ett samarbete

mellan olika nivåer och produktionsenheter inom organisationen. Härigenom

kan specialister och avancerad teknisk utrustning kopplas in direkt

i den löpande produktionen. Genom de ökade kraven på effektivitet blir utrymmet

för enskilt opererande förrättningsmän allt mindre.

I fråga om vissa av lantmäteristyrelsen föreslagna ytterligare rationaliseringsåtgärder

anför styrelsen.

Då det gäller lantmäteriets fastighetsbildningsverksamhet för helårs- och

fritidsbebyggelse, dvs. den i kvantitativt hänseende dominerande verksamheten,

utgör skyldigheten att vid varje förrättning hålla sammanträde ett

allvarligt hinder mot att åstadkomma rationella arbetsformer. Härigenom

tvingas högskoleutbildad arbetskraft till ofta tidskrävande och dyrbara resor

som i stor utsträckning icke fyller någon reell funktion. Ett slopande

av detta obligatoriska krav skulle verksamt bidra till en effektivisering av

verksamheten. Härigenom skulle det nämligen bli möjligt att omfördela

arbetsuppgifter mellan högskoleutbildad personal och lantmäteriets ingenjörspersonal

på sådant sätt att ingenjörspersonalen kan anförtros handläggningen

av avstyckningar på förrättningsstället — dit lantmätaren icke

skulle behöva resa. Förrättningen kan sedan avslutas på expeditionen en
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1067

6

dast med att lantmätaren meddelar ett avslutande beslut. Detta beslut kan

avges efter föredragning av den handläggande ingenjören.

EU förfarande på sätt nyss skisserats kräver emellertid ändring i jorddelningslagen

och lagen om fastighetsbildning i stad. Lantinäteristyrelsen har

därför i skrivelse^till Kungl. Maj :t den 10 januari 1967 hemställt att lagändring

av angiven innebörd snarast vidtas i de båda lagarna. Genomförs

en sådan lagändring innebär detta eu avsevärd kapacitetsökning inom tastighetsbildningsorganen.

Styrelsen har cj ansett det vara möjligt att nu

framlägga andra förslag än det förut angivna.

I sammanhanget kan också nämnas att lantinäteristyrelsen låtit verkställa

särskild utredning angående möjligheterna att påskynda slutförandet

av pågående laga skiften i Kopparbergs län, där allmänheten hittills kunnat

ta lantmäteriets tjänster i anspråk utan marknadsinässig ersättning.

På grundval av utredningen har lantinäteristyrelsen i skrivelse till Kungl.

Maj :t den 26 februari 1966 framlagt vissa förslag i ämnet. Kungl. Maj :t

har också fattat visst beslut i ärendet. Lantinäteristyrelsen har sig också

bekant att i propositionsförteckningen till innevarande riksdag upptagits

fråga om ändringar i jorddelningslagen.

Med anledning av vad i motionerna anförts om att lantmäteriets tjänster

inte debiteras med marknadsmässiga priser lämnar styrelsen följande upplysningar

rörande den nya lantmäteritaxan m. in.

Efter därom av lantinäteristyrelsen gjord framställning har Kungl. Maj :t

fastställt ny lantmäteritaxa att gälla fr. o. in. den 1 oktober 1966. Beräkningarna

av lantmäteriets självkostnader har i den nya taxan grundats på

under åren 1964 och 1965 utförda tidsstudier inom lantmäteriet. Lönekostnaderna

har beräknats efter 1967 års lönenivå. Kostnaderna för pensioner,

sociala förmåner samt för avskrivning och ränta på utrustningskapitalet har

beräknats i enlighet med av riksrevisionsverket meddelade anvisningar.

Omkostnaderna har beräknats på grundval av anslagstilldelningen för budgetåret

1966/67 med undantag för avskrivning å utrustningen, vilken beräknats

till 10 % av utrustningens återanskaffningsvärde. Av det sagda

torde framgå att lantmäteritaxan är aktuell med hänsyn till kostnadsutvecklingen

och i överensstämmelse med de synpunkter i ämnet som framförts

beträffande debitering av statliga tjänster i bl. a. de förut nämnda

anvisningarna angående myndigheternas anslagsframställningar iör budgetåret

1967/68. I anslutning till nyssnämnda anvisningar har kostnadsoch

produktivitetsfrågorna inom lantmäteriet varit föremål för överläggningar

mellan lantinäteristyrelsen och rikets överlantmätare, överläggningarna

har sedermera följts upp med konferenser med lantmäteripersonalen

inom de olika länen. Vid senaste sammanträdet med lantmäteriets

företagsnämnd har också understrukits vikten av att all personal iakttar

kostnadsmedvetenhet.

Slutligen anför styrelsen i fråga om den kostnadsfria rådgivningen följande.

Beträffande den kostnadsfria rådgivningen stadgas i 2 § punkt 2 lantmäteritaxan

(SFS 1966:507) att ersättning icke utgår för muntlig eller

skriftlig upplysning eller rådgivning som icke påkallar särskilt undersöknings-

eller utredningsarbete. I anvisningar till lantmäteritaxan har lant
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1967

mäteristyrelsen beträffande tillämpningen av nyssnämnda stadgande föreskrivit

att det skall tillses att kostnadsfri rådgivnings- och upplysningsverksamhet

begränsas i all den utsträckning det är möjligt och rimligt. Vidare

har föreskrivits att när fråga är om ärende av sådan art som icke direkt

berör lantmäteriets verksamhetsområde och ej heller bär direkt anknytning

till lantmäteriförrättning eller uppdrag som är under handläggning

skall vederbörande hänvisas till myndighet eller annan som närmast har

att ta befattning med ifrågavarande spörsmål. Om begärd rådgivning eller

upplysning är av sådan beskaffenhet, att det tillkommer organ inom lantmäteri

taten att ta befattning med ärendet och vidare befinns ha sådan

karaktär eller omfattning, att arbetet med besvarandet beräknas ta mer

än 1/4 timme i anspråk, skall uppdraget verkställas mot ersättning, varvid

vederbörande i förväg skall underrättas härom.

Kommunernas Konsultbijrå LBF uttalar, att möjligheterna för lantmätare

utanför det statliga lantmäteriet att utföra fastighetsbildning bör ökas.

Byrån lämnar inledningsvis följande redogörelse för sin verksamhet.

Företaget är en ekonomisk förening, som ägs av följande riksorganisationer,

nämligen Svenska Kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska

landstingsförbundet och Sveriges Lantbruksförbund. Som direkta andelsägare

återfinns även ett antal av förbundens regionala och lokala organisationer.

Företaget, som är riksomfattande, utför projektering av byggnader och

anläggningar, översikts- och detaljplanering i tätorter, byggnadsledning,

byggnadskontroll, geotekniska undersökningar, grundkartering, utredningar

i samband med fastighetsförvärv och exploatering av mark samt tekniskekonomiska

utredningar rörande drift av byggnader och anläggningar. På

grund av sin allsidighet har verksamheten i stor utsträckning kunnat inriktas

på totalprojektering.

För att kunna hålla god kontakt med uppdragsgivare över hela landet är

verksamheten decentraliserad till regionala kontor. Antalet sådana kontor

uppgår f. n. till 46. Härav är 22 länskontor och 24 filialer till dessa.

De regionala kontorens uppbyggnad och personaluppsättning kan variera

beroende på de lokala förutsättningarna. Vanligtvis finns på länskontoren

avdelningar för samhällsplanering, väg- och vattenbyggnadsteknik, geoteknik,

byggnadsproj ektering, installationsteknik samt byggnadsledning och

kontroll. På vissa kontor finns dessutom avdelningar för lantmäteri, lantbruksprojektering

och driftskontroll.

För att kunna hålla en stab av mera utpräglade experter inom vissa specialiteter

finns dessutom ett centralt kontor med hela landet som verksamhetsfält.

De regionala kontoren kan således vid behov kompletteras med

centralt placerade specialister. Dessutom samverkar länskontoren i stor

utsträckning, varigenom företagets produktionskapacitet ökas.

Antalet anställda uppgår f. n. till närmare 1 200 personer. Företagets verksamhet,

som inte är vinstinriktad, drivs efter företagsekonomiska grunder

med hänsynstagande till erforderlig kapitalbildning för att säkerställa såväl

nödig självfinansiering som anställningstrygghet.

Vad speciellt företagets lantmäteriverksamhet beträffar kan nämnas, att

lantmäteriavdelningar finns på 12 av länskontoren. Dessutom finns på centralkontoret

en avdelning för fotogrammetri och beräkningar.

Den fotogrammetriska instrumentuppsättningen omfattar bland annat

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1967

fem stereoautografer och två optiska dubbelprojektorer. Den lantmäteritekniska

personalen består av 12 högskoleexaminerade lantmätare med

kompetens som mätningsmän i stad, 40 mätningsingenj örer, 5 stereooperatörer,

25 kartriterskor och fältpersonal.

Lantmäteriavdelningarnas arbetsuppgifter omfattar i huvudsak följande.

Uppdrag:

a) Kartor för olika ändamål, framställda fotogrammetriskt eller geodetiskt
b)

Utsättningar och utstakningar av vägar, ledningar, byggnader, fastighetsgränser

etc.

c) Stomnätsmätningar

d) Förslag till avstyckning inom fastställd detaljplan (förrättningarna

verkställs av vederbörande distriktslantmätare)

e) Äganderätts- och fastighetsutredningar

f) Beräkningar med system ADB

Förrättningar:

g) Förrättningar enligt fastighetsbildningslagen (i 15 köpingar och kommuner

är företagets lantmätare mätningsmän), lagen om enskilda vägar,

lagen om bildande av fiskevårdsområden och lagen om bysamfälligheter.

I fråga om de i motionerna berörda spörsmålen anför konsultbyrån närmare.

Som ovan nämnts är företaget uppbyggt med tanke på totalprojektering.

Detta innebär att företaget helt eller i olika kombinationer medverkar vid

markförvärv, grundkartering, bebyggelseplanering, väg- och ledningsproj ektering,

anläggningsarbeten samt projektering av och genomförande av bebyggelse.

I detta produktionsförlopp ingår fastighetsbildningen som en integrerad

del. Uppenbara fördelar skulle givetvis stå att vinna om denna kunde

ingå i projekteringskedjan. Möjligheterna till en effektiv samordning med

övriga moment i kedjan ger vinster både i fråga om tid och kostnader.

Med den lantmäteritekniska organisation som företaget förfogar över

bör givetvis även fastighetsbildning inom detaljplan kunna utföras som separata

uppdrag.

En förutsättning för fastighetsbildningsuppdrag av nu angiven art är,

som motionärerna anfört, en vidgad tillämpning av 1951 år kungörelse.

Eftersom alla förrättningar enligt jorddelningslagen granskas av överlantmätaren,

oavsett om förrättningsmannen är statlig eller icke statlig lantmätare,

bör en utvidgad tillämpning av ifrågavarande lag kunna ske utan

att kravet på rättssäkerhet och kvalitet eftersätts.

I det föregående har omnämnts att företagets lantmätare utför förslag

till avstyckning (fastighetsutredning, utsättning, markering, mätning, beräkning

och kartering). Sådana uppdrag har förekommit i begränsad omfattning.

En grundläggande förutsättning för sådana uppdrag är ett förtroendefullt

samarbete med vederbörande distriktslantmätare. Samarbetet

har i förekommande fall varit mycket gott. En utvidgning av företagets

medverkan vid fastighetsbildning på nu angivet sätt skulle också bidra till

att tillgodose syftet med motionerna.

För att underlätta en sådan medverkan bör emellertid de för lantmäteriet

gällande taxereglerna justeras. Enligt lantmäteritaxan har lantmäte
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1967

9

ristyrelsen rätt att, om sakägaren tillhandahåller förrättningsmannen erforderlig

karta, reducera den i taxan angivna ersättningen. Den reduktion

som f. n. medges är emellertid för liten i förhållande till utfört arbete, vilket

resulterar i att den sammanlagda förrättningskostnaden icke oväsentligt

brukar överstiga de i taxan angivna ersättningarna. En generösare tillämpning

av möjligheterna till ersättningsreduktion skulle helt säkert medverka

till att förfaringssättet finge ökad spridning.

I anslutning till vad nu senast anförts må även en annan ersättningsfråga

beröras. Vid förrättningar enligt lagen om enskilda vägar utgår lägre

timersättning om förrättningen utförs av annan än i det statliga lantmäteriet

anställd person. Detta har medfört att det varit svårt för andra att utföra

dessa förrättningar med acceptabel lönsamhet. Eftersom arbetet är

detsamma oavsett person bör ersättningen rimligtvis också vara lika.

Vägförrättningar är ofta både tidsödande och betungande. En ökad medverkan

från utomstående ifråga om dessa förrättningar skulle också ge

ett bidrag i motionernas syfte.

Utskottet. I motionerna I: 363 och II: 579 har hemställts om åtgärder för

att minska eftersläpningen av förrättningar och uppdrag inom lantmäteriet.

Motionärerna förordar bl. a. att möjligheterna att förordna enskild lantmätare

att göra avstyckningar inom fastställd plan i ökad utsträckning tillvaratages.

Som ytterligare åtgärd i syfte att motverka eftersläpningen inom

lantmäteriet anger motionärerna att förrättningar och uppdrag bör debiteras

efter marknadsmässiga priser.

Utskottet vill för sin del vitsorda angelägenheten av att åtgärder vidtas för

att minska den alltjämt besvärande arbetsbalansen inom lantmäteriet. Som

utskottet föregående år anförde i utlåtande nr 1 (p. 105) med anledning av

motionsyrkanden i enahanda syfte vidtas emellertid fortlöpande olika åtgärder

för att öka lantmäteriets kapacitet. Vidare erinrades om att 1954 års

fastighetsbildningskommitté lagt fram förslag om en enhetlig lagstiftning

för land och stad på fastighetsbildningsväsendets område samt att år 1965

tillkallade sakkunniga hade att göra en översyn av frågan om huvudmannaskapet

för fastighetsbildningsväsendet och därmed sammanhängande spörsmål

samt framlägga förslag om fastighetsbildningsväsendets framtida organisation

m. m. I avvaktan på de förslag som kan komma att framläggas för

riksdagen i berörda lagstiftnings- och organisationsfrågor anser utskottet sig

ej böra biträda nu föreliggande motioner i vad de avser ökat ianspråktagande

av enskild lantmätare. Med anledning av vad i motionerna anförts om

marknadsmässig debitering av lantmäteriets tjänster vill utskottet hänvisa

till att Kungl. Maj :t fastställt ny lantmäteritaxa att gälla fr. o. m. den 1 oktober

1966. Som framgår av lantmäteristyrelsens i det föregående redovisade

yttrande får lantmäteritaxan anses aktuell med hänsyn till kostnadsutvecklingen.

Någon anledning att nu påyrka ändring i taxan har utskottet ej

funnit föreligga.

Med åberopande av det anförda och då utskottet ej heller i övrigt funnit

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1967

motionerna böra föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida hemställer

utskottet,

att motionerna I: 363 och II: 579 icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 mars 1967

På jordbruksutskottets vägnar:

NILS G. HANSSON

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Hedström, Carl Eskilsson, Magnusson,

Augustsson*, Skärman, Manne Olsson, Lundberg, Harald Pettersson*, fru

Lundblad och herr Karl-Erik Eriksson*;

från a ndra kammaren: herrar Hansson i Skegrie, Lindström*, Antby*,

Arweson, Eliasson i Moholm*, Persson i Skänninge, Nilsson I Lönsboda*,

fru Jäderberg, herrar Trana och Sundkvist.

* Ej närvarande vid justeringen.

Särskilt yttrande

av herrar Carl Eskilsson, Lundberg och Eliasson i Moholm, vilka anfört:

»Inom lantmäteriet råder fortfarande en betydande eftersläpning när det

gäller att lösa de arbetsuppgifter som åligger verket. Detta medför besvärande

väntetider både för enskilda personer och kommuner bl. a. i samband

med planering av bostadsbyggande. Visserligen kan man förvänta att

pågående utredningar på området kan medföra förbättrade förhållanden,

men då förändringarna torde ta lång tid att genomföra bör redan nu till

buds stående medel tillvaratagas för att förbättra situationen. Enligt vår

mening borde man utan att avvakta ytterligare utredningar allvarligt överväga

möjligheten att överlåta en del arbetsuppgifter på privat lantmäteripersonal

och därigenom utnyttja den arbetskapacitet som förefinnes utanför

det statliga lantmäteriet. Då detta bör kunna ske utan särskild hemställan

från riksdagens sida har vi ansett motionerna I: 363 och II: 579 ej

påkalla någon särskild åtgärd.»

MARCUS BOKTR. STHLMI967 6 70033

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.