Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för att minska arb etsb alansen inom lantmäteriet.
1967-03-14 · 10 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1967:4, Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för att minska arb etsb alansen inom lantmäteriet.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1967
1
Nr 4
Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för att
minska arb etsb alansen inom lantmäteriet.
I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: 363 av herr Eskilsson m. fl. och II: 579 av herrar
Nilsson i Bästekille och Krönmark, har hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla att åtgärder vidtas för att minska eftersläpningen
av förrättningar och uppdrag inom lantmäteriet samt att härvid
skall beaktas möjligheter att viss lantmäteriförrättning kan anförtros privat
lantmäteriper sonal.
Beträffande det närmare innehållet i motionerna får utskottet hänvisa
till motionen II: 579.
Yttranden över motionerna har avgivits av lantmäteristyrelsen och Kommunernas
Konsultbyrå LBF.
Lantmäteristyrelsen anser i nuvarande personal-, lagstiftnings- och organisationsläge
att motionerna inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
I fråga om arbetsbalansen inom lantmäteriet anför styrelsen inledningsvis
följande.
Motionärerna anför inledningsvis att utöver den av lantmäteristyrelsen
redovisade arbetsbalansen hos allmänheten torde finnas en icke obetydlig
dold balans av förrättningar beträffande vilka ansökningar icke inges då
väntetiden skulle vara så lång att man icke finner det lönt att söka. Det är
möjligt att en viss dold balans finns men om vederbörande avstår från att
söka förrättning torde detta bero på att förrättningen anses vara av låg
angelägenhetsgrad för tillfället. Förmodad lång väntetid torde icke avhålla
allmänheten från att söka önskvärda förrättningar. Fullt klart är emellertid
att hela den redovisade balansen icke är reell balans. Vid bedömning av
lantmäteriets arbetsbalans måste nämligen beaktas att de balanserade avstyckningsförrättningarna
— vilken förrättningstyp antalsmässigt är helt
dominerande — i stor utsträckning vilar i avvaktan på att oklara planförhållanden
skall klaras upp. Bristerna i planberedskapen såväl beträffande
detaljplanering som översiktlig planering medför också att fastighetsbildningsverksamheten
blir onödigt arbetskrävande genom att de enstaka
ärendena kräver särskilda insatser — ofta av grundläggande natur
— i form av planutredningar, överläggningar och samråd av olika slag.
Detta innebär i sin tur en minskning av lantmäteriets kapacitet med ökad
arbetsbalans som följd och därmed ofta väsentligt ökade kostnader. En betydelsefull
rationalisering av fastighetsbildningsverksamlieten skulle ernås
om ökad samordning kunde ske av fastighetsbildning och planläggning.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1967.10 saml. Nr 4
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 är 1067
Detta spörsmål bär behandlats i skilda sammanhang. Så bar bl. a. skett i
lantmäteristyrelsens yttrande till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
den 12 oktober 1966 över promemoria angående uppdelning
av byggnadsstyrelseorganisationen. Enligt vad styrelsen har sig bekant
har statskontoret avgivit yttrande i samma ämne, vari här ifrågavarande
förhållanden berörts.
Enligt styrelsen har ett av de främsta skälen till att lantmäteriet under
senare år i många fall haft svårt att utan besvärande väntetider utföra de
arbetsuppgifter som åligger verket varit bristande personella resurser. Detta
har i sin tur berott på att eu olämplig uppsplittring av samhällets samlade
fastighetsbildningsresurser successivt har skett. Styrelsen fortsätter.
Ett av huvudsyftena med 1960 års omorganisation av lantmäteriet var
att tillskapa större organisationsenheter för att tillgängliga resurser härigenom
skulle kunna utnyttjas på ett mera rationellt sätt. Efter år 1960 har
åtskilliga kommuner — utöver dem som vid sagda tidpunkt hade egna kommunala
mätningsorganisationer — tillskapat sådana organisationer. Samtidigt
har konsultfirmor av olika slag i icke ringa omfattning åtagit sig
uppgifter av förberedande karaktär i fastighetsbildningsprocessen i framför
allt samhällen på landet. Ifrågavarande utveckling bär medfört att de
samlade resurserna blivit splittrade och av lönemässiga orsaker ojämnt fördelade.
Såsom bl. a. framhållits av departementschefen i prop. 1960: 74 angående
viss omorganisation av bl. a. lantmäteriväsendet är fastighetsbildningsuppgifterna
i flertalet nuvarande landskommuner och mindre städer
icke av sådan omfattning att de helt tar i anspråk en lantmätararbetskraft
eller i övrigt ger tillräckligt stort verksamhetsunderlag för att en egen
mätningsorganisation skall kunna rationellt sysselsättas där (s. 119). Detta
förhållande torde komma att föreligga även sedan den pågående kommunreformen
genomförts.
Den inom riket förefintliga tillgången på personal med utbildning för
handhavande av fastighetsbildningsuppgifter är given. Det är då ur samhällets
synpunkt utomordentligt angeläget att de samlade personalresurserna
utnyttjas väl. Mycket tyder på att den nuvarande tillgången på personal
med högskoleutbildning för fastighetsbildningsuppgifter skulle totalt
sett vara tillräcklig om hela fastighetsbildningsväsendet eller i vart fall
större delen därav organisatoriskt samordnades. Spörsmålet torde komma
att bli föremål för överväganden av de sakkunniga som med stöd av Kungl.
Maj :ts bemyndigande den 17 december 1965 tillkallats för att utreda frågan
om huvudmannaskapet för fastighetsbildningsväsendet och därmed
sammanhängande spörsmål samt framlägga förslag om fastighetsbildningsväsendets
framtida organisation in. in.
Med hänsyn till vad sålunda anförts skulle åtgärder ägnade att möjliggöra
för privat lantmäteripersonal att handlägga lantmäteriförrättningar
enligt lantmäteristyrelsens bestämda uppfattning medföra en ytterligare ur
samhällets synpunkt olycklig uppsplittring av de samlade personalresurserna.
Vidare anser styrelsen, att handläggning av fastighetsbildningsförrätlningar
är eu myndighetsuppgift för vilken bör anlitas förrättningsmän an
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1967
3
ställda i offentlig tjänst. Samma ståndpunkt har, erinrar styrelsen, intagits
av 1954 års fastighetsbildningskommitté i dess betänkande med förslag till
ny fastighetsbildningslag (SOU 1963: 68, s. 225). Något annat skulle också
enligt styrelsens mening vara främmande för allmänhetens rättsmedvetande.
Styrelsen lämnar följande redogörelse för nuvarande ordning.
Nuvarande regler om vilka förrättningsmän som skall handlägga fastighetsbildningsförrättningar
är upptagna i 2 kap. 1 §, 19 kap. 5 § samt 20
kap. 6 § 1 mom. och 8 § jorddelningslagen ävensom 5 kap. 2 § samt 6 kap.
2 och 12 §§ 1917 års lag om fastighetsbildning i stad. Vid förrättning enligt
jorddelningslagen tjänstgör distriktslantmätaren i det lantmäteridistrikt
där den mark som förrättningen avser helt eller delvis är belägen som förrättningsman.
Genom att annan personal än den ordinarie innehavaren av
distriktlantmätarebefattningen i administrativ ordning tillerkänns behörighet
att i viss omfattning utöva befattningen kan en lämplig arbetsfördelning
ernås. Enligt 1917 års lag skall laga skifte i stad likaledes förrättas
av distriktslantmätaren men i vissa fall må i stadens tjänst anställd mätningsman
verkställa skifte. I stort sett samma regler gäller för handläggningen
av fristående ägoutbyte och servitutsutbrytning i stad. Avstyckning
däremot skall alltid verkställas av i stadens tjänst anställd mätningsman
eller, om sådan icke finns, av annan person som förordnas av länsstyrelsen
och som företrädesvis skall vara behörig till befattning som mätningsman
och ha föreslagits av byggnadsnämnden.
Lantmäteriinstruktionen (SFS 794/65, 32 §) föreskriver i bär aktuellt
avseende att chef inom förrättningsorganisationen äger uppdra åt honom
underställd personal att självständigt handlägga förekommande tjänstegöromål.
Sådana göromål som enligt gällande bestämmelser är förbehållna
lantmätare må dock anförtros allenast åt lantmätare. Vidare stadgas att
chef, om anledning därtill finns, äger överta och slutföra handläggningen
av förrättning eller uppdrag som han överlåtit på honom underställd tjänsteman.
Lantmäteristyrelsen har i arbetsordning för lantmäteristaten, vilken utfärdats
den 18 juni 1966 med tillämpning fr. o. in. den 1 juli 1966, beträffande
arbetsfördelning föreskrivit bl. a. följande.
»Vid fördelningen av arbetet skall chef eftersträva att personalen användes
på sådant sätt att hög effektivitet ernås. Härvid skall särskilt beaktas
tjänstemännens kompetens och kvalifikationer i övrigt med hänsyn till
yedcrbörandes grundutbildning och genomgången särskild utbildning inom
ämnesområden med anknytning till förekommande arbetsuppgifter. Vidare
bör de enskilda tjänstemännens personliga fallenhet och intresseinriktning
i avseende på skilda arbetsuppgifter tillvaratagas. Vid arbetsfördelningen
bör beaktas att olika personalkategorier icke ovillkorligen måste vara bundna
till sina normala arbetsfunktioner.
Chef är ansvarig för att till honom underställd tjänsteman för självständig
handläggning överlåtas endast sådana förrättningar, uppdrag och
Övriga tjänstegöromål som denne med hänsyn till behörighet, kunskaper
och erfarenhet har förutsättningar att utföra. Det skall dock tillses att
orutinerad tjänsteman beredes tillfälle att successivt vinna erfarenhet av
alltmer kvalificerade arbetsuppgifter inom sitt verksamhetsområde och att
denne därvid lämnas erforderlig handledning.»
lf Bihang till riksdagens protokoll 1967. 10 samt. Nr 4
opaginerad Kontrollera mot PDF
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1967
Enligt den förut nämnda kungörelsen den 1 juni 1951 äger lantmäteristyrelsen
utse den som har behörighet att inneha befattning som mätningsman
i stad och som kan anses skickad för uppgiften, att i viss distriktslantmätares
ställe verkställa avstyckning enligt lagen om delning av jord
å landet för bostadsändamål eller för beredande av plats för industriell eller
kommunikationsteknisk anläggning eller i liknande syfte inom samhälle
där byggnadslagens bestämmelser för stad äger tillämpning samt inom
annat område för vilket stadsplan eller byggnadsplan fastställts eller jämlikt
äldre lag förordnats att stadsplan skall upprättas. Sådant förordnande
som här avses innehas f. n. av åtta personer, varav sju är innehavare av
kommunal tjänst medan den åttonde är anställd såsom mätningsman i
vissa samhällen.
Styrelsen fortsätter.
På förrättningsmän som skall handlägga fastighetsbildningsförrättningar
måste ställas de kraven att de ständigt följer utvecklingen på den allmänna
samhällsplaneringens område särskilt såvitt angår jordpolitik och planpolitik.
De skall därvid hålla sig underrättade om riktlinjerna för det arbete
som bedrivs inom andra organ, statliga och kommunala, vilka inom
sina verksamhetsområden har funktioner som berör markdispositionsfrågornas
avgörande. Det åligger därjämte förrättningsmännen att, när behov
därav uppkommer, under pågående förrättning, uppta samråd med annan
myndighet i frågor av väsentlig eller principiell vikt. Även om det ankommer
på förrättningsmännen att självständigt besluta i fastighetsbildningsärendena
(jfr tredje lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande 1959:
14 s. 14 och 1959:26 s." 140) löses uppkommande problem bäst genom att
förrättningsmännen under handläggningen upprätthåller nära samarbete
med övriga myndigheter. Av särskild betydelse är att samråd vid behov
kommer till stånd med länsstyrelsen som högsta planmyndighet inom länet
och med lantbruksnämnden. Självfallet måste förrättningsmännen stå lielt
fria i ekonomiskt avseende gentemot sakägarna.
Därefter redogör styrelsen för vad som görs för att genom olika rationaliseringsåtgärder
öka lantmäteriets kapacitet.
Lantmäteristyrelsen har under senare tid gjort betydande insatser för att
rationalisera fastighetsbildningsverksamheten, och effektiviteten har därigenom
i icke ringa mån kunnat ökas. Redogörelse för vidtagna rationaliseringsåtgärder
in. m. har lämnats i lantmäteristyrelsens anslagsäskanden för
budgetåret 1967/68. Sålunda har såsom ett led i rationaliseringsarbetet
utarbetats en ny arbetsordning för lantmäteristaten, vilken trädde i kraft
den 1 juli 1966. Vid utarbetandet av arbetsordningen har de riktlinjer för
verksamhetens bedrivande vilka angivits i de inom finansdepartementet utgivna
anvisningarna angående myndigheternas anslagsframställningar för
budgetåret 1967/68 varit vägledande. Betydande insatser har gjorts för att
omfördela uppgifter i överensstämmelse med principen i 6 § allmänna verksstadgan.
I viss utsträckning har handläggning av förrättningar anförtrotts
ingenjörer. Så har skett med vägförrättningar samt i mindre omfattning
tomtmätningar och avstyckningar enligt lagen om fastighetsbildning i stad.
Erfarenheterna av denna delegering är goda.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1967
5
I syfte att öka elasticiteten i lantmäteriorganisationen för att därigenom
förbättra möjligheterna till koncentrerade insatser i samband med uppgifter
hänförliga till omstruktureringen av samhället har styrelsen inrättat
vissa rörliga arbetsgrupper. För att ytterligare effektivisera lantmäteriets
tekniska verksamhet har styrelsen inom ramen för tillgängliga resurser vid
vissa länslantmäterikontor inrättat tekniska sektioner. En successiv utbyggnad
av detta system pågår. Sektionerna lämnar geodetisk och fotogrammetrisk
service till organisationsenheterna inom vissa med hänsyn till
storlek och arbetsuppgifter lämpliga områden. Den tekniska utvecklingen
har sålunda medfört en genomgående vertikal integration av hela lantmäteriverksamheten.
Såsom förut anförts föreligger ett nära samband mellan planläggning och
plangenomförande genom fastighetsbildning. Lantmäteristyrelsen har därför
under senare år ägnat förevarande spörsmål särskilt intresse. Genom
att i konkreta planläggningsfrågor samordna erfarenheterna från lantmäteriets
verksamhetsområde med erfarenheter och rön från andra håll samt
genom egna utvecklingsarbeten i allmänna planläggningsspörsmål har styrelsen
kunnat lämna främst lantmäteriets regionala och lokala organ betydelsefull
service. Denna verksamhet har successivt utökats.
En viktig faktor i rationaliseringen av fastighetsbildningsverksamheten
utgör också den centrala service lantmäteristyrelsen lämnar de regionala
och lokala fastighetsbildningsorganen då det gäller värderingsfrågor, frågor
angående jordbrukets och skogsbrukets rationalisering samt i allmänhet
tillämpningen av gällande lagstiftning för fastighetsbildning och närliggande
rättsområden. Behovet av serviceinsatser och understödjande verksamhet
gentemot förrättningsorganisationen inom det fastighetsrättsliga,
-tekniska och -ekonomiska området ökar alltmer beroende på att man i den
moderna fastighetsbildningsverksamheten möter nya problem av skiftande
art, vilket kräver speciell kunskap av varierande art.
Av det anförda torde framgå, fortsätter styrelsen, att en rationellt arbetande
fastighetsbildningsorganisation måste präglas av ett samarbete
mellan olika nivåer och produktionsenheter inom organisationen. Härigenom
kan specialister och avancerad teknisk utrustning kopplas in direkt
i den löpande produktionen. Genom de ökade kraven på effektivitet blir utrymmet
för enskilt opererande förrättningsmän allt mindre.
I fråga om vissa av lantmäteristyrelsen föreslagna ytterligare rationaliseringsåtgärder
anför styrelsen.
Då det gäller lantmäteriets fastighetsbildningsverksamhet för helårs- och
fritidsbebyggelse, dvs. den i kvantitativt hänseende dominerande verksamheten,
utgör skyldigheten att vid varje förrättning hålla sammanträde ett
allvarligt hinder mot att åstadkomma rationella arbetsformer. Härigenom
tvingas högskoleutbildad arbetskraft till ofta tidskrävande och dyrbara resor
som i stor utsträckning icke fyller någon reell funktion. Ett slopande
av detta obligatoriska krav skulle verksamt bidra till en effektivisering av
verksamheten. Härigenom skulle det nämligen bli möjligt att omfördela
arbetsuppgifter mellan högskoleutbildad personal och lantmäteriets ingenjörspersonal
på sådant sätt att ingenjörspersonalen kan anförtros handläggningen
av avstyckningar på förrättningsstället — dit lantmätaren icke
skulle behöva resa. Förrättningen kan sedan avslutas på expeditionen en
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1067
6
dast med att lantmätaren meddelar ett avslutande beslut. Detta beslut kan
avges efter föredragning av den handläggande ingenjören.
EU förfarande på sätt nyss skisserats kräver emellertid ändring i jorddelningslagen
och lagen om fastighetsbildning i stad. Lantinäteristyrelsen har
därför i skrivelse^till Kungl. Maj :t den 10 januari 1967 hemställt att lagändring
av angiven innebörd snarast vidtas i de båda lagarna. Genomförs
en sådan lagändring innebär detta eu avsevärd kapacitetsökning inom tastighetsbildningsorganen.
Styrelsen har cj ansett det vara möjligt att nu
framlägga andra förslag än det förut angivna.
I sammanhanget kan också nämnas att lantinäteristyrelsen låtit verkställa
särskild utredning angående möjligheterna att påskynda slutförandet
av pågående laga skiften i Kopparbergs län, där allmänheten hittills kunnat
ta lantmäteriets tjänster i anspråk utan marknadsinässig ersättning.
På grundval av utredningen har lantinäteristyrelsen i skrivelse till Kungl.
Maj :t den 26 februari 1966 framlagt vissa förslag i ämnet. Kungl. Maj :t
har också fattat visst beslut i ärendet. Lantinäteristyrelsen har sig också
bekant att i propositionsförteckningen till innevarande riksdag upptagits
fråga om ändringar i jorddelningslagen.
Med anledning av vad i motionerna anförts om att lantmäteriets tjänster
inte debiteras med marknadsmässiga priser lämnar styrelsen följande upplysningar
rörande den nya lantmäteritaxan m. in.
Efter därom av lantinäteristyrelsen gjord framställning har Kungl. Maj :t
fastställt ny lantmäteritaxa att gälla fr. o. in. den 1 oktober 1966. Beräkningarna
av lantmäteriets självkostnader har i den nya taxan grundats på
under åren 1964 och 1965 utförda tidsstudier inom lantmäteriet. Lönekostnaderna
har beräknats efter 1967 års lönenivå. Kostnaderna för pensioner,
sociala förmåner samt för avskrivning och ränta på utrustningskapitalet har
beräknats i enlighet med av riksrevisionsverket meddelade anvisningar.
Omkostnaderna har beräknats på grundval av anslagstilldelningen för budgetåret
1966/67 med undantag för avskrivning å utrustningen, vilken beräknats
till 10 % av utrustningens återanskaffningsvärde. Av det sagda
torde framgå att lantmäteritaxan är aktuell med hänsyn till kostnadsutvecklingen
och i överensstämmelse med de synpunkter i ämnet som framförts
beträffande debitering av statliga tjänster i bl. a. de förut nämnda
anvisningarna angående myndigheternas anslagsframställningar iör budgetåret
1967/68. I anslutning till nyssnämnda anvisningar har kostnadsoch
produktivitetsfrågorna inom lantmäteriet varit föremål för överläggningar
mellan lantinäteristyrelsen och rikets överlantmätare, överläggningarna
har sedermera följts upp med konferenser med lantmäteripersonalen
inom de olika länen. Vid senaste sammanträdet med lantmäteriets
företagsnämnd har också understrukits vikten av att all personal iakttar
kostnadsmedvetenhet.
Slutligen anför styrelsen i fråga om den kostnadsfria rådgivningen följande.
Beträffande den kostnadsfria rådgivningen stadgas i 2 § punkt 2 lantmäteritaxan
(SFS 1966:507) att ersättning icke utgår för muntlig eller
skriftlig upplysning eller rådgivning som icke påkallar särskilt undersöknings-
eller utredningsarbete. I anvisningar till lantmäteritaxan har lant
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1967
mäteristyrelsen beträffande tillämpningen av nyssnämnda stadgande föreskrivit
att det skall tillses att kostnadsfri rådgivnings- och upplysningsverksamhet
begränsas i all den utsträckning det är möjligt och rimligt. Vidare
har föreskrivits att när fråga är om ärende av sådan art som icke direkt
berör lantmäteriets verksamhetsområde och ej heller bär direkt anknytning
till lantmäteriförrättning eller uppdrag som är under handläggning
skall vederbörande hänvisas till myndighet eller annan som närmast har
att ta befattning med ifrågavarande spörsmål. Om begärd rådgivning eller
upplysning är av sådan beskaffenhet, att det tillkommer organ inom lantmäteri
taten att ta befattning med ärendet och vidare befinns ha sådan
karaktär eller omfattning, att arbetet med besvarandet beräknas ta mer
än 1/4 timme i anspråk, skall uppdraget verkställas mot ersättning, varvid
vederbörande i förväg skall underrättas härom.
Kommunernas Konsultbijrå LBF uttalar, att möjligheterna för lantmätare
utanför det statliga lantmäteriet att utföra fastighetsbildning bör ökas.
Byrån lämnar inledningsvis följande redogörelse för sin verksamhet.
Företaget är en ekonomisk förening, som ägs av följande riksorganisationer,
nämligen Svenska Kommunförbundet, Svenska stadsförbundet, Svenska
landstingsförbundet och Sveriges Lantbruksförbund. Som direkta andelsägare
återfinns även ett antal av förbundens regionala och lokala organisationer.
Företaget, som är riksomfattande, utför projektering av byggnader och
anläggningar, översikts- och detaljplanering i tätorter, byggnadsledning,
byggnadskontroll, geotekniska undersökningar, grundkartering, utredningar
i samband med fastighetsförvärv och exploatering av mark samt tekniskekonomiska
utredningar rörande drift av byggnader och anläggningar. På
grund av sin allsidighet har verksamheten i stor utsträckning kunnat inriktas
på totalprojektering.
För att kunna hålla god kontakt med uppdragsgivare över hela landet är
verksamheten decentraliserad till regionala kontor. Antalet sådana kontor
uppgår f. n. till 46. Härav är 22 länskontor och 24 filialer till dessa.
De regionala kontorens uppbyggnad och personaluppsättning kan variera
beroende på de lokala förutsättningarna. Vanligtvis finns på länskontoren
avdelningar för samhällsplanering, väg- och vattenbyggnadsteknik, geoteknik,
byggnadsproj ektering, installationsteknik samt byggnadsledning och
kontroll. På vissa kontor finns dessutom avdelningar för lantmäteri, lantbruksprojektering
och driftskontroll.
För att kunna hålla en stab av mera utpräglade experter inom vissa specialiteter
finns dessutom ett centralt kontor med hela landet som verksamhetsfält.
De regionala kontoren kan således vid behov kompletteras med
centralt placerade specialister. Dessutom samverkar länskontoren i stor
utsträckning, varigenom företagets produktionskapacitet ökas.
Antalet anställda uppgår f. n. till närmare 1 200 personer. Företagets verksamhet,
som inte är vinstinriktad, drivs efter företagsekonomiska grunder
med hänsynstagande till erforderlig kapitalbildning för att säkerställa såväl
nödig självfinansiering som anställningstrygghet.
Vad speciellt företagets lantmäteriverksamhet beträffar kan nämnas, att
lantmäteriavdelningar finns på 12 av länskontoren. Dessutom finns på centralkontoret
en avdelning för fotogrammetri och beräkningar.
Den fotogrammetriska instrumentuppsättningen omfattar bland annat
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1967
fem stereoautografer och två optiska dubbelprojektorer. Den lantmäteritekniska
personalen består av 12 högskoleexaminerade lantmätare med
kompetens som mätningsmän i stad, 40 mätningsingenj örer, 5 stereooperatörer,
25 kartriterskor och fältpersonal.
Lantmäteriavdelningarnas arbetsuppgifter omfattar i huvudsak följande.
Uppdrag:
a) Kartor för olika ändamål, framställda fotogrammetriskt eller geodetiskt
b)
Utsättningar och utstakningar av vägar, ledningar, byggnader, fastighetsgränser
etc.
c) Stomnätsmätningar
d) Förslag till avstyckning inom fastställd detaljplan (förrättningarna
verkställs av vederbörande distriktslantmätare)
e) Äganderätts- och fastighetsutredningar
f) Beräkningar med system ADB
Förrättningar:
g) Förrättningar enligt fastighetsbildningslagen (i 15 köpingar och kommuner
är företagets lantmätare mätningsmän), lagen om enskilda vägar,
lagen om bildande av fiskevårdsområden och lagen om bysamfälligheter.
I fråga om de i motionerna berörda spörsmålen anför konsultbyrån närmare.
Som ovan nämnts är företaget uppbyggt med tanke på totalprojektering.
Detta innebär att företaget helt eller i olika kombinationer medverkar vid
markförvärv, grundkartering, bebyggelseplanering, väg- och ledningsproj ektering,
anläggningsarbeten samt projektering av och genomförande av bebyggelse.
I detta produktionsförlopp ingår fastighetsbildningen som en integrerad
del. Uppenbara fördelar skulle givetvis stå att vinna om denna kunde
ingå i projekteringskedjan. Möjligheterna till en effektiv samordning med
övriga moment i kedjan ger vinster både i fråga om tid och kostnader.
Med den lantmäteritekniska organisation som företaget förfogar över
bör givetvis även fastighetsbildning inom detaljplan kunna utföras som separata
uppdrag.
En förutsättning för fastighetsbildningsuppdrag av nu angiven art är,
som motionärerna anfört, en vidgad tillämpning av 1951 år kungörelse.
Eftersom alla förrättningar enligt jorddelningslagen granskas av överlantmätaren,
oavsett om förrättningsmannen är statlig eller icke statlig lantmätare,
bör en utvidgad tillämpning av ifrågavarande lag kunna ske utan
att kravet på rättssäkerhet och kvalitet eftersätts.
I det föregående har omnämnts att företagets lantmätare utför förslag
till avstyckning (fastighetsutredning, utsättning, markering, mätning, beräkning
och kartering). Sådana uppdrag har förekommit i begränsad omfattning.
En grundläggande förutsättning för sådana uppdrag är ett förtroendefullt
samarbete med vederbörande distriktslantmätare. Samarbetet
har i förekommande fall varit mycket gott. En utvidgning av företagets
medverkan vid fastighetsbildning på nu angivet sätt skulle också bidra till
att tillgodose syftet med motionerna.
För att underlätta en sådan medverkan bör emellertid de för lantmäteriet
gällande taxereglerna justeras. Enligt lantmäteritaxan har lantmäte
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1967
9
ristyrelsen rätt att, om sakägaren tillhandahåller förrättningsmannen erforderlig
karta, reducera den i taxan angivna ersättningen. Den reduktion
som f. n. medges är emellertid för liten i förhållande till utfört arbete, vilket
resulterar i att den sammanlagda förrättningskostnaden icke oväsentligt
brukar överstiga de i taxan angivna ersättningarna. En generösare tillämpning
av möjligheterna till ersättningsreduktion skulle helt säkert medverka
till att förfaringssättet finge ökad spridning.
I anslutning till vad nu senast anförts må även en annan ersättningsfråga
beröras. Vid förrättningar enligt lagen om enskilda vägar utgår lägre
timersättning om förrättningen utförs av annan än i det statliga lantmäteriet
anställd person. Detta har medfört att det varit svårt för andra att utföra
dessa förrättningar med acceptabel lönsamhet. Eftersom arbetet är
detsamma oavsett person bör ersättningen rimligtvis också vara lika.
Vägförrättningar är ofta både tidsödande och betungande. En ökad medverkan
från utomstående ifråga om dessa förrättningar skulle också ge
ett bidrag i motionernas syfte.
Utskottet. I motionerna I: 363 och II: 579 har hemställts om åtgärder för
att minska eftersläpningen av förrättningar och uppdrag inom lantmäteriet.
Motionärerna förordar bl. a. att möjligheterna att förordna enskild lantmätare
att göra avstyckningar inom fastställd plan i ökad utsträckning tillvaratages.
Som ytterligare åtgärd i syfte att motverka eftersläpningen inom
lantmäteriet anger motionärerna att förrättningar och uppdrag bör debiteras
efter marknadsmässiga priser.
Utskottet vill för sin del vitsorda angelägenheten av att åtgärder vidtas för
att minska den alltjämt besvärande arbetsbalansen inom lantmäteriet. Som
utskottet föregående år anförde i utlåtande nr 1 (p. 105) med anledning av
motionsyrkanden i enahanda syfte vidtas emellertid fortlöpande olika åtgärder
för att öka lantmäteriets kapacitet. Vidare erinrades om att 1954 års
fastighetsbildningskommitté lagt fram förslag om en enhetlig lagstiftning
för land och stad på fastighetsbildningsväsendets område samt att år 1965
tillkallade sakkunniga hade att göra en översyn av frågan om huvudmannaskapet
för fastighetsbildningsväsendet och därmed sammanhängande spörsmål
samt framlägga förslag om fastighetsbildningsväsendets framtida organisation
m. m. I avvaktan på de förslag som kan komma att framläggas för
riksdagen i berörda lagstiftnings- och organisationsfrågor anser utskottet sig
ej böra biträda nu föreliggande motioner i vad de avser ökat ianspråktagande
av enskild lantmätare. Med anledning av vad i motionerna anförts om
marknadsmässig debitering av lantmäteriets tjänster vill utskottet hänvisa
till att Kungl. Maj :t fastställt ny lantmäteritaxa att gälla fr. o. m. den 1 oktober
1966. Som framgår av lantmäteristyrelsens i det föregående redovisade
yttrande får lantmäteritaxan anses aktuell med hänsyn till kostnadsutvecklingen.
Någon anledning att nu påyrka ändring i taxan har utskottet ej
funnit föreligga.
Med åberopande av det anförda och då utskottet ej heller i övrigt funnit
opaginerad Kontrollera mot PDF
10
Jordbruksutskottets utlåtande nr 4 år 1967
motionerna böra föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida hemställer
utskottet,
att motionerna I: 363 och II: 579 icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 14 mars 1967
På jordbruksutskottets vägnar:
NILS G. HANSSON
Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Hedström, Carl Eskilsson, Magnusson,
Augustsson*, Skärman, Manne Olsson, Lundberg, Harald Pettersson*, fru
Lundblad och herr Karl-Erik Eriksson*;
från a ndra kammaren: herrar Hansson i Skegrie, Lindström*, Antby*,
Arweson, Eliasson i Moholm*, Persson i Skänninge, Nilsson I Lönsboda*,
fru Jäderberg, herrar Trana och Sundkvist.
* Ej närvarande vid justeringen.
Särskilt yttrande
av herrar Carl Eskilsson, Lundberg och Eliasson i Moholm, vilka anfört:
»Inom lantmäteriet råder fortfarande en betydande eftersläpning när det
gäller att lösa de arbetsuppgifter som åligger verket. Detta medför besvärande
väntetider både för enskilda personer och kommuner bl. a. i samband
med planering av bostadsbyggande. Visserligen kan man förvänta att
pågående utredningar på området kan medföra förbättrade förhållanden,
men då förändringarna torde ta lång tid att genomföra bör redan nu till
buds stående medel tillvaratagas för att förbättra situationen. Enligt vår
mening borde man utan att avvakta ytterligare utredningar allvarligt överväga
möjligheten att överlåta en del arbetsuppgifter på privat lantmäteripersonal
och därigenom utnyttja den arbetskapacitet som förefinnes utanför
det statliga lantmäteriet. Då detta bör kunna ske utan särskild hemställan
från riksdagens sida har vi ansett motionerna I: 363 och II: 579 ej
påkalla någon särskild åtgärd.»
MARCUS BOKTR. STHLMI967 6 70033
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.