Sök i Ratio Lex

Skrivelse till talmännen angående vissa smärre reformer som kunde beslutas av dessa utan författningsändring. Kommittén anförde

1967-02-21 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1967:21, Skrivelse till talmännen angående vissa smärre reformer som kunde beslutas av dessa utan författningsändring. Kommittén anförde

Dokumentets text

s. 35 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21 år 1967

35

Nr 21

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motioner

angående måltidsraster vid arbetsplenum i riksdagen.

Konstitutionsutskottet har till gemensam behandling förehaft:

1) de likalydande motionerna nr 261 i första kammaren av herrar Hjorth

och Paul Jansson samt nr 336 i andra kammaren av fru Thunvall och herr

Lundmark, vari hemställs, »att riksdagen måtte uppdra till talmanskonferensen

att utreda frågan om lunchrast vid arbetsplenum»; samt

2) motionen nr 473 i första kammaren av fru Segerstedt Wiberg och herr

Ernulf, vari hemställs, »att i riksdagsstadgan måtte intagas regler om

lunch- och middagsraster under arbetsplena i kamrarna».

Texten till motionerna vid 1) är tryckt i första kammaren.

Frågans tidigare behandling

För kamrarnas plena gäller sedan länge den ordningen, att de fortgår

utan avbrott tills de avslutas eller avbryts för fortsättande vid kvällsplenum.

Avvikelser härifrån sker mycket sällan. Måltidsrast förekommer sålunda

före kvällsplenum men inte annars. Vid flera tillfällen har fråga väckts

om införande av lunchuppehåll. Under senare tid har detta spörsmål behandlats

i förarbetena till 1933 års ordningsstadgor för kamrarna och till

1949 års reformer beträffande riksdagens arbetsformer samt även berörts

av författningsutredningen.

Frågan om lunchuppehåll i arbetsplena upptogs av 1930 års kommitté

för översyn av riksdagens arbetsformer i en skrivelse till talmännen angående

vissa smärre reformer som kunde beslutas av dessa utan författningsändring.

Kommittén anförde (se SOU 1931: 26 s. 167) att inom densamma

ifrågasatts införande av måltidspaus under förmiddagsplena till undvikande

av att kamrarnas ledamöter i stor utsträckning avlägsnade sig från förhandlingarna

för att inta måltid. Kommittén hade ansett sig böra, utan att

för egen del ta bestämd ståndpunkt i frågan, till talmännens övervägande

framföra tanken på ett anordnande försöksvis av måltidspauser. Om sådana

anordnades, borde plena börja kl. 10 i stället för som dittills kl. 11, och med

hänsyn till det begränsade utrymmet i riksdagsrestaurangen borde pauserna

förläggas till olika tider för de båda kamrarna. I sitt betänkande antecknade

kommittén sedermera (SOU 1931:26 s. 127) att några måltidspauser inte

opaginerad Kontrollera mot PDF

36

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21 år 1967

kommit till stånd vid 1931 års riksdag. Bland riksdagens ledamöter torde

meningarna vara synnerligen delade om lämpligheten av dylika pauser, uttalade

kommittén, och beaktansvärda skäl torde också kunna anföras både

för och emot en sådan ändring. Med hänsyn härtill ville kommittén inte

framföra något förslag i detta avseende.

Vid 1933 års riksdag antogs nya ordningsstadgor för kamrarna i anslutning

till de reformer som genomförts på grundval av nyssnämnda kommittés

betänkande (FK 3:e tillf. utsk. nr 1, AK 6:e tillf. utsk. nr 1). Därvid

hade första kammaren att ta ställning till en motion (nr 271) vari bl. a.

yrkades att som regel plena skulle börja kl. 10 och avbrytas för lunch kl.

13—14. Utskottet (s. 14) antecknade att frågan om lunchpauser nyligen varit

föremål för prövning av talmanskonferensen utan positivt resultat och

att redan riksdagsrestaurangens begränsade utrymme omöjliggjorde införandet

av en regel om bestämda lunchraster. Motionen avstyrktes och avslogs.

Frågan återupptogs vid 1943 års riksdag i en motion (I: 9 av herr Herlitz)

vari bl. a. anfördes:

Enär det nu till dags torde ingå i levnadsvanorna för ett flertal av kamrarnas

ledamöter att — någon gång mellan kl. 12 och kl. 14 — intaga lunch,

och tiden för middagsätandet undan för undan framskjutes, medför den rådande

ordningen mycket allvarliga olägenheter, i det att flertalet av kamrarnas

ledamöter knappast kan undgå att någon gång under lunchtiden lämna

plenisalarna. Det är överflödigt att understryka, hur hinderligt detta förhållande

är för kamrarnas arbete. Det är också till men för riksdagens anseende,

att den bibehåller arbetsvanor, som helt visst i äldre tid voro lämpliga,

men som numera avsevärt förringa riksdagsarbetets effektivitet.

Olägenheterna kunna avhjälpas antingen genom sammanträdenas utsättande

till något senare tidpunkt (exempelvis kl. 13.30) eller därigenom att

de avbrytas vid lunchtid under ungefär en timme — varvid, med hänsyn

till utrymmet i riksdagsrestauranten, avbrottet icke bör inträffa samtidigt i

båda kamrarna. Den förra utvägen kan med fördel anlitas i början av riksdagen,

medan arbetsbördan ännu är jämförelsevis ringa. Den senare utvägen

ligger däremot närmast till hands under de tider då arbetsbelastningen är

större.

Motionären hemställde, att bestämmelser om måltidsraster skulle intas i

riksdagens reglementariska föreskrifter. Konstitutionsutskottet (nr 13) avstyrkte

motionen utan att närmare ingå på sakfrågan, under uttalande att

frågan om en allmän översyn av riksdagens arbetsformer var föremål för

utskottets behandling. I ett memorial hösten samma år (nr 16) hemställde

utskottet sedermera, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t begära en skyndsam

utredning av frågan om revision av riksdagens arbetsformer. Riksdagen

biföll denna hemställan.

Spörsmålet om lunchuppehåll upptogs av 19^3 års sakkunniga som i anledning

av nämnda riksdagsbeslut tillkallades för översyn av riksdagens arbetsformer.

De sakkunniga (SOU 1944:8 s. 49) överläde med talmännen

s. 37 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21 år 1967 37

i frågan. Därvid framkom att gemensamma lunchraster ansågs inge starka

betänkligheter, inte minst med hänsyn till de praktiska svårigheter som

måste uppstå då det gällde att avbryta en debatt vid en på förhand bestämd

tidpunkt. De sakkunniga uttalade för egen del att de ansåg, att införande

av lunchrast skulle vara en beaktansvärd rationaliseringsåtgärd, men att de

avstått från att framlägga förslag därom med hänsyn till de praktiska svårigheter

som var förenade med en sådan reform. Enligt de sakkunnigas mening

var emellertid uppslaget förtjänt att försöksvis prövas genom utnyttjande

av möjligheten att avbryta sammanträde.

I det betänkande angående riksdagens arbetsformer som framlades av

1946 års sakkunniga intogs bl. a. ett detaljerat förslag rörande dispositionen

av riksdagens arbetsvecka (SOU 1947: 79 s. 42). Schemat innebar bl. a.

att varje förmiddag tisdag t. o. m. fredag skulle anslås till utskottsarbete

med början kl. 10 och slut kl. 13 på tisdagar och eljest kl. 12.30 och att

eftermiddagarnas arbete, såväl utskottssammanträden som kammarplena,

skulle börja kl. 14. De sakkunniga antecknade att den i 1943 års motion

väckta frågan om införande av lunchraster i regel skulle lösas automatiskt

med den föreslagna ordningen.

Det särskilda utskott, som vid 1948 års riksdag beredde frågan om revision

av riksdagens arbetsformer, uttalade på den här aktuella punkten i

sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 1 s. 31 f), att det inte fann det

lämpligt att föreslå en så detaljerad plan för riksdagens arbetsvecka som de

sakkunniga upprättat. Även i konkreta detaljer avvek utskottet från de sakkunnigas

rekommendationer. Frågan om lunchraster berördes ej. Utskottet

underströk dock särskilt, att långa sammanhängande plena såvitt möjligt

borde undvikas.

Frågan om lunchuppehåll i kammarplena berördes även av författningsutredningen

som uttalade sympatier för en ordning, enligt vilken plenum ej

pågår under vanlig lunchtid, men avböjde att föreslå en föreskrift om lunchuppehåll

på grund av de därmed förenade praktiska svårigheterna. Utredningen

föreslog bestämmelser av innehåll bl. a., att sammanträde inte borde

hållas under annan tid än kl. 10—19 och inte finge pågå efter kl. 20 utan

riksdagens medgivande (tilläggsbest. till FRO 1:9, SOU 1963:16 s. 79). I

motiven anförde utredningen följande om riksdagens plena (SOU 1963: 18

s. 31 f):

Särskilda utskottet uttalade år 1948, att långa sammanhängande plena

om möjligt borde undvikas. De olägenheter, som sådana sammanträden

medför, ligger enligt utredningens mening i öppen dag. För att motverka

dessa olägenheter har i riksdagen tidigare föreslagits, att lunchtiden bör hållas

»fri» från sammanträden. Genom att icke låta sammanträdena börja

förrän tidigast kl. 14 vinnes samma syfte. En sådan ordning förutsätter, att

det hålles flera arbetsplena än för närvarande, något som utredningen för

sin del vill rekommendera. Utredningen har även övervägt en bestämmelse

av innebörd, att riksdagssammanträde ej må hållas mellan kl. 13 och 14.30,

men låtit tanken falla på grund av de svårigheter i praktiskt hänseende, som

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21 år 1967

därigenom skulle uppstå. Däremot anser utredningen, att sammanträde normalt

ej skall hållas efter kl. 19. Givet är, att undantag härifrån måste kunna

ske, särskilt mot slutet av ett riksmöte. Enligt utredningens mening bör talmannen

äga besluta att sammanträde skall pågå efter kl. 19, dock ej längre

än till kl. 20. För att sammanträde skall få pågå efter sistnämnda tid bör

fordras riksdagens medgivande.

Det må även nämnas att utredningen föreslog ett särskilt stadgande om

att beslut om avslutande av eller uppehåll i plenum skulle fattas av riksdagen

utan föregående överläggning (FRO 1: 10). I motiven pekades bl. a.

på det middagsuppehåll som i praxis förekommer ca kl. 17—19.30 då

kvällsplenum hålls.

Utskottet

Förevarande motioner åsyftar främst att lunchuppehåll skall göras i

kamrarnas arbetsplena. Utskottet vill i anledning härav erinra om att plenitidens

längd utgör en av de vanskligaste praktiska frågorna i samband med

övergång till en enkammarriksdag med väsentligt flera ledamöter än den

nuvarande andra kammaren. Enligt utskottets uppfattning är det, oavsett

vilken mening som hyses i sakfrågan i och för sig, olämpligt att i ett läge,

då en ändring av kammarsystemet i den angivna riktningen kan komma

att genomföras inom få år, införa en ändrad ordning för kamrarnas plena

på sätt motionärerna åsyftar. Utskottet hemställer därför,

att motionerna

1) I: 261 och II: 336; samt

2) 1:473

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 februari 1967

På konstitutionsutskottets vägnar:

GEORG PETTERSSON

Närvarande :

från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Torsten Andersson,

Damström, Erik Olsson, fru Segerstedt Wiberg, herrar Dahl*, Sörenson,

Dahlberg, fröken Stenberg och herr Svenungsson; samt

från andra kammaren: herrar Adamsson, Henningsson, fru Thunvall,

herrar Hamrin i Jönköping, Larsson i Luttra, Andersson i Billingsfors*,

Mossberg, Norrby och Werner.

* Ej närvarande vid justeringen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 21 år 1967

39

Reservation

av fruar Segerstedt Wiberg och Thunvall.

MARCUS BOKTR. STHLMI967 670026

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.