Utlåtande i anledning av motioner angående rätt till bcrikiigande av uppgifter i press och radio.
1967-03-07 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1967:28, Utlåtande i anledning av motioner angående rätt till bcrikiigande av uppgifter i press och radio.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28 år 1967
I
Nr 28
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motioner
angående rätt till bcrikiigande av uppgifter i press
och radio.
I de likalydande motionerna nr 468 i första kammaren av herr Blomquist
och nr 600 i andra kammaren av herr Sjöholm m. fl. hemställs, »att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning rörande införande
av lagregler om gratis rättshjälp till enskilda, som ärekränkts i något
massmedium, och om en lagstadgad plikt för press och radio att i tidning
eller utsändning införa beriktigande av oriktiga uppgifter som lämnats».
Motionerna har hänvisats till lagutskott i vad de avser fri rättshjälp och
i övrigt, dvs. i vad de avser beriktigande av uppgifter i press och radio, till
konstitutionsutskottet. Texten är tryckt i andra kammaren.
Frågans tidigare behandling i riksdagen
Motioner med i sak samma yrkande som de nu föreliggande, i vad de här
behandlas, har väckts vid flera tillfällen under de senaste åren. I en motion
vid 1962 års riksdag hemställdes om skyndsam utredning angående införande
av genmälesrätt i tryckfrihetsförordningen. I konstitutionsutskottets utlåtande
(nr 7) redovisades bl. a. de överväganden som förekommit i frågan
under förarbetena till 1949 års tryckfrihetsförordning. Utskottet avstyrkte
motionen som avslogs av riksdagen. Frågan återupptogs i motioner vid
1963 års riksdag. Till konstitutionsutskottets utlåtande (nr 5) fogades som
bilaga en promemoria innehållande utförliga redogörelser för frågans tidigare
behandling och för förhållandena i ett flertal främmande länder. I
promemorian berördes även motsvarande spörsmål för radions och televisionens
vidkommande. Motionerna avstyrktes av utskottet och avslogs av
riksdagen. I motioner vid 1965 års riksdag aktualiserades frågan ånyo. Denna
gång hemställdes om utredning av möjligheterna alt införa bestämmelser
om rätt till beriktigande för den, om vilken oriktig uppgift blivit lämnad i
massmedia. I konstitutionsutskottets utlåtande (nr 4) redogjordes bl. a. för
de dittillsvarande övervägandena i ämnet i samband med arbetet på en lagstiftning
om radions juridiska ansvar och inom Nordiska rådet. Utskottet
yttrade för egen del:
1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 5 samt. 2 avd. Nr 28
2
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28 år 1H67
En regel som präglar domstolars och andra myndigheters förfarande är,
att ingen skall dömas ohörd. Att den som har blivit utsatt för klander själv
skall få komma till tals anses även i andra sammanhang naturligt. Den
svenska tryckfrihetsrätten har som grundläggande regel, att var och en som
vill yttra en mening eller upplysa om ett förhållande kan göra detta genom
att s"jälv författa och låta trycka en skrift eller — vad som för flertalet medborgare
är viktigare — genom att lämna ett bidrag eller meddelande för
offentliggörande i tidning eller annan tryckt skrift. Eftersom pressen rymmer
företrädare för skilda meningsriktningar torde den som har utsatts
för ett angrepp i en tidning ha mojligheter att få ett beriktigande framfört
till allmänheten. Redan härigenom uppkommer ett tryck på utgivaren av den
tidning som innehållit angreppet att införa ett beriktigande i sin egen tidning.
Det är också en allmänt erkänd sed inom pressen att bereda plats åt
befogade genmälen och beriktiganden. En rekommendation härom har influtit
i Publicistklubbens publiceringsregler; dessa utgör riktlinjer för den
prövning av publiceringsfrågor som pressens egen hedersdomstol, Pressens
opinionsnämnd, fullgör.
Den viktigaste förutsättningen för allsidigheten i debatten genom tidningar,
tidskrifter och andra tryckta skrifter är således rätten att fritt ge ut
skrifter. Någon motsvarighet härtill finns icke för radions — ljudradions
eller televisionens — del. Frågan om rätt till beriktigande måste därför för
radions vidkommande diskuteras från andra utgångspunkter än för pressens
del. Vad det gäller är att få komma till tals just genom samma företag
som tidigare har publicerat den uppgift man vänder sig mot.
Motionärerna har för sin del yttrat, att, om det i ett televisionsprogram
lämnas ett felaktigt meddelande, ingen annan möjlighet finns att få fram
ett beriktigande till dem som har sett programmet än via en ny sändning i
televisionen. Även utskottet anser att, här som eljest, ett beriktigande helst
bör offentliggöras på samma sätt som den oriktiga uppgiften. Redan nu
finns emellertid omständigheter, som är ägnade att stimulera Sveriges radio
alt publicera beriktiganden. Företaget är sålunda ständigt utsatt för
pressens uppmärksamhet, övertramp i ett program påtalas i tidningar. Den
som blir angripen i radion torde oftast kunna få ett genmäle eller beriktigande
publicerat i en tidning, om radion inte skulle låta honom framträda.
I samma riktning torde skillnaden mellan tidningarnas och radions ansvarighetssystem
verka. En tidning för en linje. Dess innehall produceras
på utgivarens ansvar. Ett angrepp på en person härrör i rättslig mening
från honom. Mångstämmigheten i pressdebatten uppnås främst genom att
tidningen inte är den enda. Radion har å sin sida som en av sina uppgifter
att släppa fram företrädare för olika åsikter; mångstämmigheten måste här
vinnas genom att ledningen träder tillbaka i fråga om ansvaret för och utformningen
av de särskilda inslagen. Eu osann uppgift eller ett omdömeslöst
angrepp behöver inte engagera ledningen; en rättelse eller ett bemötande låter
väl inpassa sig i radions allmänna programpolitik.
Det är således knappast möjligt att av radions konstruktion som ett monopolföretag
dra slutsatsen att lagregler om beriktigande är motiverade. Sådana
regler — vilka måste bli ganska komplicerade — bör införas endast
om erfarenheten ger belägg för att radioföretaget i någon omfattning underlåter
att ge plats för beriktiganden då sådana är påkallade.
Sveriges radios styrelse har fastställt vissa regler för programverksamheten,
däribland publiceringsregler väsentligen sammanfallande med Publi
-
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28 år 1967
3
cistklubbens. Efterlevnaden kontrolleras av radionämnden. I den utredning
om radions juridiska ansvar, som framlades år 1962, redovisades icke någon
erfarenhet att radion skulle underlåta att lämna plats för befogade beriktiganden.
Övervägandena i denna fråga mynnade också ut i att lagregler om
beriktigande inte behövdes. Ej heller under remissbehandlingen synes nämnvärda
anmärkningar ha riktats mot radions praxis i frågor om genmälen och
beriktiganden.
Emellertid är frågan om radions juridiska ansvar nu föremål för ytterligare
utredning efter uppdrag av chefen för justitiedepartementet. Utskottet
utgår från att frågan om beriktigande, ehuru den inte är särskilt omnämnd
i direktiven, kommer att uppmärksammas under utredningsarbetet.
Utskottet hemställde att motionerna måtte anses besvarade genom vad
sålunda anförts. Detta bifölls av kamrarna.
Frågans vidare utveckling
Utskottet torde i förevarande sammanhang få hänvisa till ovannämnda
utlåtanden åren 1962, 1963 och 1965 med avseende på frågans tidigare behandling
och förhållandena i utlandet samt inskränker sig till att lämna eu
redogörelse för vad som förekommit efter behandlingen av 1965 års motioner.
Beträffande pressen må till en början anmärkas, att de av Publicistklubben
antagna publiceringsreglerna blivit föremål för översyn och omprövning.
Eu härför tillsatt kommitté har i dagarna framlagt ett förslag till nya publiceringsregler.
Under arbetet har frågan om beriktigande särskilt övervägts.
I fråga om radion och televisionen är att anteckna, att arbetet på lagstiftning
om dess juridiska ansvar slutfördes under höstsessionen av förra årets
riksdag med antagande av en radioansvarighetslag (prop. 156, KL''U 1). Den
utredning i ämnet, som utskottet pekade på i slutet av sitt ovan återgivna
yttrande, avslutades på hösten 1965 då betänkande avlämnades (SOU 1965:
58). Frågan om beriktigande behandlades ingående (s. 40 f och 73 ff). Det
upplystes att vid remissbehandlingen av det första betänkandet (SOU 1962:
27; se KU 1965: 4) utredningsmannens ståndpunkt, att lagstadgad rätt till
beriktigande inte borde införas, vunnit riksåklagarämbetets, hovrättens
över Skåne och Blekinge samt Sveriges advokatsamfunds uttryckliga gillande,
medan Stockholms rådhusrätt förordat ytterligare överväganden och
Svenska arbetsgivareföreningen uttalat sig för lagregler. Vidare redovisades
en undersökning av de fall under de senaste åren, då framställning om berikiigande
avvisats av Sveriges Radio. Utredningsmannen uttalade som sin
mening, att det inte finns belägg för några påtagliga missförhållanden. Betänkandet
utmynnade i ett avstyrkande av lagregler. Frågan berördes inte
i propositionen till 1966 års riksdag (se s. 6) och den aktualiserades inte
heller under riksdagsbehandlingen.
4
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28 år 1967
Vid ett nordiskt radiocliefsmöte i Helsingfors den 4—5 maj 1966 antogs
normer för beriktigande i nordisk rundradio. Dessa är av följande lydelse:
1 §. Undertecknade nordiska radioföretag har antagit följande normer om
beriktigande i rundradio, dvs rättelse av felaktiga sakuppgifter.
2 §. Felaktiga sakuppgifter skall beriktigas utom då
(1) de inte får anses leda till nämnvärd skada för någon eller
(2) ett beriktigande blott kan antas öka den skada uppgiften medfört eller
(3) det inte heller i övrigt finns något legitimt intresse att ett beriktigande
sker.
3 §. Beriktigande enligt 2 § skall företas av radioföretaget, när detta uppmärksammar
att en sakuppgift är felaktig och oavsett om beriktigande begärts
av en utomstående eller ej.
Har en månad förflutit från den dag, då uppgiften sändes, utan att felet
genom begäran om beriktigande eller på annat sätt uppmärksammats, är radioföretaget
ej skyldigt att lämna beriktigande.
4 §. Radioföretaget har att på eget ansvar formulera beriktigandet. Beriktigandet
skall efter noggrant övervägande av dess innehåll och form offentliggöras
utan oskäligt dröjsmål. Det bör undersökas, om beriktigande
lämpligen kan ske utan att den felaktiga uppgiften återges.
5 §. Beriktigande bör ske på sådant sätt att man därmed når så stor del
som möjligt av den publik som fick del av den felaktiga uppgiften. I första
band bör därför en felaktig sakuppgift beriktigas i samma typ av program
som den där uppgiften lämnades. Beriktigandet bör dock ske i annat sammanhang,
t. ex. i samband med nyhetsprogram, där så erfordras för att undvika
oskäligt dröjsmål.
På anmodan är radioföretaget skyldigt att till den förfördelade eller pressen
utlämna beriktigandets text.
6 §. Den som är missnöjd med radioföretagets beslut om att beriktigande
inte skall ske eller om beriktigandets innehåll, form eller plats har rätt att
påtala beslutet hos ett särskilt organ med uppgift att uttala sig om huruvida
radioföretagets beslut står i överensstämmelse med god sed på området.
Radioföretaget skall på lämpligt sätt i program eller tryck offentliggöra
avgöranden härom av det nämnda organet, för så vitt detta inte annorlunda
bestämmer.
7 §. Ändringar av dessa normer kan endast ske i samarbete mellan de
nordiska radioföretagen.
Slutligen må nämnas att den här berörda frågan är föremål för behandling
inom Nordiska rådet. I januari 1965 väcktes ett medlemsförslag, avseende
att rådet »måtte rekommendera regeringarna att förbereda och utarbeta
enhetlig nordisk lagstiftning om rätt till beriktigande av oriktiga uppgifter
i radio- och TV-sändning». Förslaget behandlades av juridiska utskottet
den 9 februari 1967, varvid en majoritet av sju ledamöter avstyrkte
ett initiativ i frågan. Fem ledamöter förordade en rekommendation i förslagets
syfte, medan en ledamot avstod från att rösta.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28 är 1967
5
Utskottet
Frågan om införande av lagregler angående rätt till beriktigande av uppgifter
i pressen, radion och televisionen var senast föremål för riksdagens
behandling år 1965, då motioner med begäran om utredning i ämnet avslogs
på utskottets hemställan. Det yttrande, som då avgavs av utskottet,
har återgetts ovan. Sedan dess har frågan varit föremål för uppmärksamhet
i flera sammanhang. Den behandlades ingående i det betänkande år 1965
som låg till grund för den förra året genomförda radioansvarighetslagen.
Utredningsmannen föreslog inga lagregler om beriktigande, och frågan därom
upptogs inte heller i propositionen eller under riksdagsbehandlingen.
Vidare har de nordiska radiocheferna våren 1966 beslutit gemensamma normer
för beriktigande; innehållet har intagits ovan. Frågan har också behandlats
i Nordiska rådet. Ett initiativ för gemensam nordisk lagstiftning i
ämnet har föreslagits men avstyrkts av vederbörande utskott. Slutligen
bör nämnas att frågan om beriktigande av uppgifter i pressen har uppmärksammats
under det pågående arbetet på en revision av de av Publicistklubben
antagna publiceringsreglerna.
Mot den angivna bakgrunden avstyrker utskottet det i förevarande motioner
framförda utredningskravet rörande lagregler om rätt till beriktigande
av uppgifter i press och radio. Utskottet hemställer,
att motionerna 1: 468 och II: 600 i vad de hänvisats till
konstitutionsutskottet icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 7 mars 1967
På konstitutionsutskottets vägnar:
GEORG PETTERSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Torsten Andersson,
Damström, Erik Olsson, fru Segerstedt Wiberg, herrar Dahl, Hernelius,
Sörenson, Sörlin och fröken Stenberg; samt
från andra kammaren: herrar Adamsson, Nilsson i Östersund, von
Friesen, Henningsson, fru Thunvall, herrar Johansson i Trollhättan, Hamrin
i Jönköping, Larsson i Luttra, Boo och Werner.
MAKCUS BOKT*. STHLMI967 670026
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.