Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående rätt till bcrikiigande av uppgifter i press och radio.

1967-03-07 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1967:28, Utlåtande i anledning av motioner angående rätt till bcrikiigande av uppgifter i press och radio.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28 år 1967

I

Nr 28

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motioner

angående rätt till bcrikiigande av uppgifter i press

och radio.

I de likalydande motionerna nr 468 i första kammaren av herr Blomquist

och nr 600 i andra kammaren av herr Sjöholm m. fl. hemställs, »att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning rörande införande

av lagregler om gratis rättshjälp till enskilda, som ärekränkts i något

massmedium, och om en lagstadgad plikt för press och radio att i tidning

eller utsändning införa beriktigande av oriktiga uppgifter som lämnats».

Motionerna har hänvisats till lagutskott i vad de avser fri rättshjälp och

i övrigt, dvs. i vad de avser beriktigande av uppgifter i press och radio, till

konstitutionsutskottet. Texten är tryckt i andra kammaren.

Frågans tidigare behandling i riksdagen

Motioner med i sak samma yrkande som de nu föreliggande, i vad de här

behandlas, har väckts vid flera tillfällen under de senaste åren. I en motion

vid 1962 års riksdag hemställdes om skyndsam utredning angående införande

av genmälesrätt i tryckfrihetsförordningen. I konstitutionsutskottets utlåtande

(nr 7) redovisades bl. a. de överväganden som förekommit i frågan

under förarbetena till 1949 års tryckfrihetsförordning. Utskottet avstyrkte

motionen som avslogs av riksdagen. Frågan återupptogs i motioner vid

1963 års riksdag. Till konstitutionsutskottets utlåtande (nr 5) fogades som

bilaga en promemoria innehållande utförliga redogörelser för frågans tidigare

behandling och för förhållandena i ett flertal främmande länder. I

promemorian berördes även motsvarande spörsmål för radions och televisionens

vidkommande. Motionerna avstyrktes av utskottet och avslogs av

riksdagen. I motioner vid 1965 års riksdag aktualiserades frågan ånyo. Denna

gång hemställdes om utredning av möjligheterna alt införa bestämmelser

om rätt till beriktigande för den, om vilken oriktig uppgift blivit lämnad i

massmedia. I konstitutionsutskottets utlåtande (nr 4) redogjordes bl. a. för

de dittillsvarande övervägandena i ämnet i samband med arbetet på en lagstiftning

om radions juridiska ansvar och inom Nordiska rådet. Utskottet

yttrade för egen del:

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 5 samt. 2 avd. Nr 28

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28 år 1H67

En regel som präglar domstolars och andra myndigheters förfarande är,

att ingen skall dömas ohörd. Att den som har blivit utsatt för klander själv

skall få komma till tals anses även i andra sammanhang naturligt. Den

svenska tryckfrihetsrätten har som grundläggande regel, att var och en som

vill yttra en mening eller upplysa om ett förhållande kan göra detta genom

att s"jälv författa och låta trycka en skrift eller — vad som för flertalet medborgare

är viktigare — genom att lämna ett bidrag eller meddelande för

offentliggörande i tidning eller annan tryckt skrift. Eftersom pressen rymmer

företrädare för skilda meningsriktningar torde den som har utsatts

för ett angrepp i en tidning ha mojligheter att få ett beriktigande framfört

till allmänheten. Redan härigenom uppkommer ett tryck på utgivaren av den

tidning som innehållit angreppet att införa ett beriktigande i sin egen tidning.

Det är också en allmänt erkänd sed inom pressen att bereda plats åt

befogade genmälen och beriktiganden. En rekommendation härom har influtit

i Publicistklubbens publiceringsregler; dessa utgör riktlinjer för den

prövning av publiceringsfrågor som pressens egen hedersdomstol, Pressens

opinionsnämnd, fullgör.

Den viktigaste förutsättningen för allsidigheten i debatten genom tidningar,

tidskrifter och andra tryckta skrifter är således rätten att fritt ge ut

skrifter. Någon motsvarighet härtill finns icke för radions — ljudradions

eller televisionens — del. Frågan om rätt till beriktigande måste därför för

radions vidkommande diskuteras från andra utgångspunkter än för pressens

del. Vad det gäller är att få komma till tals just genom samma företag

som tidigare har publicerat den uppgift man vänder sig mot.

Motionärerna har för sin del yttrat, att, om det i ett televisionsprogram

lämnas ett felaktigt meddelande, ingen annan möjlighet finns att få fram

ett beriktigande till dem som har sett programmet än via en ny sändning i

televisionen. Även utskottet anser att, här som eljest, ett beriktigande helst

bör offentliggöras på samma sätt som den oriktiga uppgiften. Redan nu

finns emellertid omständigheter, som är ägnade att stimulera Sveriges radio

alt publicera beriktiganden. Företaget är sålunda ständigt utsatt för

pressens uppmärksamhet, övertramp i ett program påtalas i tidningar. Den

som blir angripen i radion torde oftast kunna få ett genmäle eller beriktigande

publicerat i en tidning, om radion inte skulle låta honom framträda.

I samma riktning torde skillnaden mellan tidningarnas och radions ansvarighetssystem

verka. En tidning för en linje. Dess innehall produceras

på utgivarens ansvar. Ett angrepp på en person härrör i rättslig mening

från honom. Mångstämmigheten i pressdebatten uppnås främst genom att

tidningen inte är den enda. Radion har å sin sida som en av sina uppgifter

att släppa fram företrädare för olika åsikter; mångstämmigheten måste här

vinnas genom att ledningen träder tillbaka i fråga om ansvaret för och utformningen

av de särskilda inslagen. Eu osann uppgift eller ett omdömeslöst

angrepp behöver inte engagera ledningen; en rättelse eller ett bemötande låter

väl inpassa sig i radions allmänna programpolitik.

Det är således knappast möjligt att av radions konstruktion som ett monopolföretag

dra slutsatsen att lagregler om beriktigande är motiverade. Sådana

regler — vilka måste bli ganska komplicerade — bör införas endast

om erfarenheten ger belägg för att radioföretaget i någon omfattning underlåter

att ge plats för beriktiganden då sådana är påkallade.

Sveriges radios styrelse har fastställt vissa regler för programverksamheten,

däribland publiceringsregler väsentligen sammanfallande med Publi
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28 år 1967

3

cistklubbens. Efterlevnaden kontrolleras av radionämnden. I den utredning

om radions juridiska ansvar, som framlades år 1962, redovisades icke någon

erfarenhet att radion skulle underlåta att lämna plats för befogade beriktiganden.

Övervägandena i denna fråga mynnade också ut i att lagregler om

beriktigande inte behövdes. Ej heller under remissbehandlingen synes nämnvärda

anmärkningar ha riktats mot radions praxis i frågor om genmälen och

beriktiganden.

Emellertid är frågan om radions juridiska ansvar nu föremål för ytterligare

utredning efter uppdrag av chefen för justitiedepartementet. Utskottet

utgår från att frågan om beriktigande, ehuru den inte är särskilt omnämnd

i direktiven, kommer att uppmärksammas under utredningsarbetet.

Utskottet hemställde att motionerna måtte anses besvarade genom vad

sålunda anförts. Detta bifölls av kamrarna.

Frågans vidare utveckling

Utskottet torde i förevarande sammanhang få hänvisa till ovannämnda

utlåtanden åren 1962, 1963 och 1965 med avseende på frågans tidigare behandling

och förhållandena i utlandet samt inskränker sig till att lämna eu

redogörelse för vad som förekommit efter behandlingen av 1965 års motioner.

Beträffande pressen må till en början anmärkas, att de av Publicistklubben

antagna publiceringsreglerna blivit föremål för översyn och omprövning.

Eu härför tillsatt kommitté har i dagarna framlagt ett förslag till nya publiceringsregler.

Under arbetet har frågan om beriktigande särskilt övervägts.

I fråga om radion och televisionen är att anteckna, att arbetet på lagstiftning

om dess juridiska ansvar slutfördes under höstsessionen av förra årets

riksdag med antagande av en radioansvarighetslag (prop. 156, KL''U 1). Den

utredning i ämnet, som utskottet pekade på i slutet av sitt ovan återgivna

yttrande, avslutades på hösten 1965 då betänkande avlämnades (SOU 1965:

58). Frågan om beriktigande behandlades ingående (s. 40 f och 73 ff). Det

upplystes att vid remissbehandlingen av det första betänkandet (SOU 1962:

27; se KU 1965: 4) utredningsmannens ståndpunkt, att lagstadgad rätt till

beriktigande inte borde införas, vunnit riksåklagarämbetets, hovrättens

över Skåne och Blekinge samt Sveriges advokatsamfunds uttryckliga gillande,

medan Stockholms rådhusrätt förordat ytterligare överväganden och

Svenska arbetsgivareföreningen uttalat sig för lagregler. Vidare redovisades

en undersökning av de fall under de senaste åren, då framställning om berikiigande

avvisats av Sveriges Radio. Utredningsmannen uttalade som sin

mening, att det inte finns belägg för några påtagliga missförhållanden. Betänkandet

utmynnade i ett avstyrkande av lagregler. Frågan berördes inte

i propositionen till 1966 års riksdag (se s. 6) och den aktualiserades inte

heller under riksdagsbehandlingen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28 år 1967

Vid ett nordiskt radiocliefsmöte i Helsingfors den 4—5 maj 1966 antogs

normer för beriktigande i nordisk rundradio. Dessa är av följande lydelse:

1 §. Undertecknade nordiska radioföretag har antagit följande normer om

beriktigande i rundradio, dvs rättelse av felaktiga sakuppgifter.

2 §. Felaktiga sakuppgifter skall beriktigas utom då

(1) de inte får anses leda till nämnvärd skada för någon eller

(2) ett beriktigande blott kan antas öka den skada uppgiften medfört eller

(3) det inte heller i övrigt finns något legitimt intresse att ett beriktigande

sker.

3 §. Beriktigande enligt 2 § skall företas av radioföretaget, när detta uppmärksammar

att en sakuppgift är felaktig och oavsett om beriktigande begärts

av en utomstående eller ej.

Har en månad förflutit från den dag, då uppgiften sändes, utan att felet

genom begäran om beriktigande eller på annat sätt uppmärksammats, är radioföretaget

ej skyldigt att lämna beriktigande.

4 §. Radioföretaget har att på eget ansvar formulera beriktigandet. Beriktigandet

skall efter noggrant övervägande av dess innehåll och form offentliggöras

utan oskäligt dröjsmål. Det bör undersökas, om beriktigande

lämpligen kan ske utan att den felaktiga uppgiften återges.

5 §. Beriktigande bör ske på sådant sätt att man därmed når så stor del

som möjligt av den publik som fick del av den felaktiga uppgiften. I första

band bör därför en felaktig sakuppgift beriktigas i samma typ av program

som den där uppgiften lämnades. Beriktigandet bör dock ske i annat sammanhang,

t. ex. i samband med nyhetsprogram, där så erfordras för att undvika

oskäligt dröjsmål.

På anmodan är radioföretaget skyldigt att till den förfördelade eller pressen

utlämna beriktigandets text.

6 §. Den som är missnöjd med radioföretagets beslut om att beriktigande

inte skall ske eller om beriktigandets innehåll, form eller plats har rätt att

påtala beslutet hos ett särskilt organ med uppgift att uttala sig om huruvida

radioföretagets beslut står i överensstämmelse med god sed på området.

Radioföretaget skall på lämpligt sätt i program eller tryck offentliggöra

avgöranden härom av det nämnda organet, för så vitt detta inte annorlunda

bestämmer.

7 §. Ändringar av dessa normer kan endast ske i samarbete mellan de

nordiska radioföretagen.

Slutligen må nämnas att den här berörda frågan är föremål för behandling

inom Nordiska rådet. I januari 1965 väcktes ett medlemsförslag, avseende

att rådet »måtte rekommendera regeringarna att förbereda och utarbeta

enhetlig nordisk lagstiftning om rätt till beriktigande av oriktiga uppgifter

i radio- och TV-sändning». Förslaget behandlades av juridiska utskottet

den 9 februari 1967, varvid en majoritet av sju ledamöter avstyrkte

ett initiativ i frågan. Fem ledamöter förordade en rekommendation i förslagets

syfte, medan en ledamot avstod från att rösta.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 28 är 1967

5

Utskottet

Frågan om införande av lagregler angående rätt till beriktigande av uppgifter

i pressen, radion och televisionen var senast föremål för riksdagens

behandling år 1965, då motioner med begäran om utredning i ämnet avslogs

på utskottets hemställan. Det yttrande, som då avgavs av utskottet,

har återgetts ovan. Sedan dess har frågan varit föremål för uppmärksamhet

i flera sammanhang. Den behandlades ingående i det betänkande år 1965

som låg till grund för den förra året genomförda radioansvarighetslagen.

Utredningsmannen föreslog inga lagregler om beriktigande, och frågan därom

upptogs inte heller i propositionen eller under riksdagsbehandlingen.

Vidare har de nordiska radiocheferna våren 1966 beslutit gemensamma normer

för beriktigande; innehållet har intagits ovan. Frågan har också behandlats

i Nordiska rådet. Ett initiativ för gemensam nordisk lagstiftning i

ämnet har föreslagits men avstyrkts av vederbörande utskott. Slutligen

bör nämnas att frågan om beriktigande av uppgifter i pressen har uppmärksammats

under det pågående arbetet på en revision av de av Publicistklubben

antagna publiceringsreglerna.

Mot den angivna bakgrunden avstyrker utskottet det i förevarande motioner

framförda utredningskravet rörande lagregler om rätt till beriktigande

av uppgifter i press och radio. Utskottet hemställer,

att motionerna 1: 468 och II: 600 i vad de hänvisats till

konstitutionsutskottet icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 7 mars 1967

På konstitutionsutskottets vägnar:

GEORG PETTERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Torsten Andersson,

Damström, Erik Olsson, fru Segerstedt Wiberg, herrar Dahl, Hernelius,

Sörenson, Sörlin och fröken Stenberg; samt

från andra kammaren: herrar Adamsson, Nilsson i Östersund, von

Friesen, Henningsson, fru Thunvall, herrar Johansson i Trollhättan, Hamrin

i Jönköping, Larsson i Luttra, Boo och Werner.

MAKCUS BOKT*. STHLMI967 670026

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.