Utlåtande i anledning av motioner om skyldighet för kyrkoråd att återställa skändade gravar.
1967-10-18 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1967:45, Utlåtande i anledning av motioner om skyldighet för kyrkoråd att återställa skändade gravar.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 45 år 1967
43
Nr 45
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motioner om
skyldighet för kyrkoråd att återställa skändade gravar.
I de likalydande motionerna nr 471 i första kammaren av herr Harald
Pettersson och nr 593 i andra kammaren av herr Börjesson i Falköping
m- fl- hemställs, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära
sådan ändring i gällande lagstiftning, att det kommer att åvila kyrkoråden
att med stöd av allmänna medel återställa skändade gravar i deras ursprungliga
skick. — Texten är tryckt i andra kammaren.
Gällande ordning m. m.
Lagen den 2 juni 1961 om församlingsstyrelse stadgar bl. a. följande.
Församling äger att själv vårda sina angelägenheter, såvitt inte liandhavandet
därav enligt lagen eller särskild författning tillkommer annan. Med
församlings angelägenheter avses bl. a. anskaffande av och vård om begravningsplats.
Om Konungen för särskilt fall så förordnar, skall begravningsplats
anskaffas eller vårdas av borgerlig kommun. Församlings beslutanderätt
utövas av kyrkofullmäktige eller å kyrkostämma. Förvaltning och
verkställighet tillkommer församlingens kyrkoråd och övriga nämnder. För
handhavande av ekonomiska församlingsangelägenheter må församlingar
enligt särskilda regler förenas till kyrklig samfällighet. Församling och
kyrklig samfällighet må för handhavande av särskilda förvaltnings- eller
verkställighetsbestyr tillsätta de nämnder, som finnes erforderliga.
Enligt lagen den 18 oktober 1963 om gravrätt m. m. gäller bl. a. följande.
Det åligger församling eller, om Konungen för särskilt fall så förordnat,
borgerlig kommun att hålla allmän begravningsplats. Begravningsplats
skall genom innehavarens försorg hållas i ordnat och värdigt skick, och den
helgd skall städse iakttagas som tillkommer de dödas vilorum. Den skall
så underhållas och skötas att sanitär olägenhet ej uppstår. Underlåter
innehavaren att fullgöra sina åligganden, äger länsstyrelsen vid vite förelägga
honom att vidtaga erforderlig rättelse. Gravrätt uppkommer, då
visst område på allmän begravningsplats upplåtes för jordande av avlidens
stoft eller förvaring av avlidens aska. Gravrätt medför i allmänhet rätt
att förse grav med gravvård. Sedan gravvård blivit uppsatt, får den ej utan
medgivande av upplåtaren bortföras. Gravplats skall av gravrättsinnehava
-
44
Konstitutionsutskottets utlutande nr A5 år 1967
ren hållas i ordnat och värdigt skick. Vid uppenbar vanvård kan gravrätten
förklaras förverkad. Är myndighet ansvarig för gravplatsens vård och underhåll,
må gravrätt ej förklaras förverkad. Gravrätt, gravvård eller annan
gravöverbyggnad får inte pantsättas eller utmätas. Gravrätt får inte överlåtas
till annan än närstående eller upplåtaren.
Genom brottsbalkens 16 kap. 10 § kriminaliseras såsom brott mot griftefrid
bl. a. åtgärder innebärande skada eller ofog på grav eller gravvård.
Skadeståndsskyldighet för förövare av sådant brott föreligger jämlikt 6 kap.
strafflagen.
Förvaltning av allmän begravningsplats handhas i regel av kyrkoråd. På
många håll förekommer s. k. kyrkogårdsnämnd. Undantagsvis förekommer
allmänna begravningsplatser med annan huvudman än kommun. Det finns
också ett mindre antal enskilda begravningsplatser, varav flertalet större
torde tillhöra annat trossamfund än svenska kyrkan.
1963 års lag om gravrätt och äldre ordning
Före tillkomsten av 1963 års lag om gravrätt m. m. skildes mellan två
huvudtyper av gravplatser, nämligen s. k. egen gravplats och s.k. allmängrav.
De egna gravarna hade mot avgift och efter avtal upplåtits med nyttjanderätt
enligt 1916 års lag om nyttjanderätt till gravplats och dessförinnan
genom liknande upplåtelser. Allmängrav ställdes till förfogande genom
ensidig upplåtelse utan avgift och i princip utan de förmåner och förpliktelser
som följde med nyttjanderätten. Den genom 1963 års lag tillskapade
gravrätten ersatte den tidigare nyttj anderätten. Gravrätten gäller för alla
gravar, alltså även för de tidigare allmängravarna. Härigenom har den
tidigare kategoriklyvningen upphört. Gravrätten har blivit en ny typ av
rättighet, närmast besläktad med nyttjanderätt men med vissa särpräglade
drag. Gravrätt grundas inte på avtal utan på en av offentlig myndighet
verkställd ensidig upplåtelse. Nyttj anderätten enligt 1916 års lag hade
huvudsakligen privaträttslig karaktär. Den nya gravrätten har i stället fått
en offentligrättslig prägel. 1963 års lag gäller även för gravplatser, som
upplåtits före lagens ikraftträdande. I övrigt skall här endast beröras skillnaderna
mellan 1963 års lag och tidigare ordning vad gäller gravvård och
annan gravöverbyggnad. På allmängravarna medgavs ibland endast uppsättande
av enkelt träkors eller motsvarande markeringsanordning. På de
med nyttjanderätt upplåtna gravplatserna uppsattes i regel en gravanläggning
av sten, som bekostades och ägdes av nyttjanderättshavaren. Reglerna
i 1963 års lag har refererats i avsnittet om gällande ordning. Genom lagen
har skett sådana inskränkningar i gravrättsinnehavarens befogenheter med
avseende på fast gravanläggning, att hans rätt därtill inte kan betecknas som
äganderätt utan närmast som ett särskilt led i gravrätten.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 45 år 1967 45
Motionerna
Motionärerna uttalar, alt gravskändning är ett brott med särskilt sårande
och plågsam innebörd för anhöriga till de döda, vilkas gravplatser vandaliserats.
Motionärerna anför fortsättningsvis i huvudsak följande. I ett fall
för några år sedan visade det sig, att kyrkogårdsförvaltning ej ansåg sig ha
skyldighet att återställa en vandaliserad gravvård i ursprungligt skick ens
om särskilda medel donerats till kyrkorådet för gravens skötsel. Från
kyrkligt håll har hävdats, att församling inte torde kunna åläggas att
teckna försäkring till skydd mot vandalisering. Försäkringsanstaltcrna
beviljar i princip inte heller sådan försäkring. Frågan om ett värdigt skydd
för fädernas gravar bör ses som ett samhälleligt ansvar. Det självfallna
kravet på att en vandaliserad grav återställes i värdigt skick bör ej vara
beroende av en ertappad vandals betalningsförmåga, ett kyrkoråds eventuella
ekonomiska välvilja vid utnyttjande av möjligen befintliga fonder för
gravars skötsel eller gravrättsinnehavarens ekonomiska resurser. Det bör
vara en uppgift för det allmänna att bota vådorna av gravvandalisering.
Utskottet
Som framgår av redogörelsen ovan är det ett kommunalt åliggande — som i
flertalet fall åvilar kyrklig kommun — att hålla allmän begravningsplats.
Däri ingår som ett viktigt led skyldighet att hålla begravningsplatsen i
ordnat och värdigt skick. Motionerna syftar uppenbarligen till att det genom
lagstiftning skall uttryckligen fastslås, att denna skyldighet omfattar att
återställa upplåten gravplats efter skadegörelse. Denna fråga har inte särskilt
uppmärksammats tidigare.
Utskottet ansluter sig för sin del till motionärernas grundsyn i frågan.
Gravskändning är ett brott, som riktar sig inte mot enskilda intressen utan
mot allmän ordning och det allmänna intresset av pietet mot de avlidnas
minne. I princip bör det enligt utskottets mening ankomma på det allmänna
som huvudman för allmän begravningsplats att återställa skändade gravar
i värdigt skick och att bära därmed förenade kostnader. Därvid måste emellertid
beaktas att ett återställande i ursprungligt skick ofta inte kan ske
och att frågan hur iståndsättandet skall göras knappast kan lösas generellt.
Samråd bör alltid, där så kan ske, äga rum mellan huvudmannen för
begravningsplatsen och gravrättsinnehavaren.
Vad utskottet sålunda uttalat synes väl förenligt med grunderna för gällande
lagstiftning och med den allmänna synen på dessa frågor. Lagen om
gravrätt har brutit mot det för den äldre lagstiftningen starka inslaget av
privaträttsligt betraktelsesätt. Utskottet anser sig också ha starka skäl att
anta, att flertalet huvudmän för allmänna begravningsplatser eftersträvar
att hålla dessa i ett värdigt skick. Sådana åtgärder, som utskottet åsyftar,
46
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 45 år 1967
behöver inte heller leda till större kostnader. Huvudman för begravningsplats
har numera möjlighet att erhålla försäkringsskydd även mot uppsåtlig
skadegörelse på upplåtna gravar.
Utskottet anser sig med hänsyn till de anförda förhållandena kunna förutsätta,
att de åtgärder som förordats kommer att vidtagas även utan lagstiftning.
Det bör även beaktas att den gravrättsliga lagstiftningen reviderats
för endast några år sedan, att gravvandalisering förekommer sällan och att
det erbjuder stora svårigheter att i lag reglera hur olika uppkommande
spörsmål skall lösas.
Utskottet hemställer,
att motionerna 1:471 och 11:593 måtte anses besvarade
med vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 18 oktober 1967
På konstitutionsutskottets vägnar:
GEORG PETTERSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Torsten Andersson*,
Damström, Erik Olsson, Sveningsson, Dahl*, Sörenson, Dahlberg, Tistad
och Svenungsson; samt
från andra kammaren: herrar Adamsson, Nilsson i Östersund, Henningsson,
Johansson i Trollhättan, Andersson i Billingsfors, Werbro, Boo,
Norrby, Werner* och Lindberg*.
* Ej närvarande vid justeringen.
ESSELTE AB. STHLM 67
714924
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.