Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om skyldighet för kyrkoråd att återställa skändade gravar.

1967-10-18 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1967:45, Utlåtande i anledning av motioner om skyldighet för kyrkoråd att återställa skändade gravar.

Dokumentets text

s. 43 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 45 år 1967

43

Nr 45

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motioner om

skyldighet för kyrkoråd att återställa skändade gravar.

I de likalydande motionerna nr 471 i första kammaren av herr Harald

Pettersson och nr 593 i andra kammaren av herr Börjesson i Falköping

m- fl- hemställs, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära

sådan ändring i gällande lagstiftning, att det kommer att åvila kyrkoråden

att med stöd av allmänna medel återställa skändade gravar i deras ursprungliga

skick. — Texten är tryckt i andra kammaren.

Gällande ordning m. m.

Lagen den 2 juni 1961 om församlingsstyrelse stadgar bl. a. följande.

Församling äger att själv vårda sina angelägenheter, såvitt inte liandhavandet

därav enligt lagen eller särskild författning tillkommer annan. Med

församlings angelägenheter avses bl. a. anskaffande av och vård om begravningsplats.

Om Konungen för särskilt fall så förordnar, skall begravningsplats

anskaffas eller vårdas av borgerlig kommun. Församlings beslutanderätt

utövas av kyrkofullmäktige eller å kyrkostämma. Förvaltning och

verkställighet tillkommer församlingens kyrkoråd och övriga nämnder. För

handhavande av ekonomiska församlingsangelägenheter må församlingar

enligt särskilda regler förenas till kyrklig samfällighet. Församling och

kyrklig samfällighet må för handhavande av särskilda förvaltnings- eller

verkställighetsbestyr tillsätta de nämnder, som finnes erforderliga.

Enligt lagen den 18 oktober 1963 om gravrätt m. m. gäller bl. a. följande.

Det åligger församling eller, om Konungen för särskilt fall så förordnat,

borgerlig kommun att hålla allmän begravningsplats. Begravningsplats

skall genom innehavarens försorg hållas i ordnat och värdigt skick, och den

helgd skall städse iakttagas som tillkommer de dödas vilorum. Den skall

så underhållas och skötas att sanitär olägenhet ej uppstår. Underlåter

innehavaren att fullgöra sina åligganden, äger länsstyrelsen vid vite förelägga

honom att vidtaga erforderlig rättelse. Gravrätt uppkommer, då

visst område på allmän begravningsplats upplåtes för jordande av avlidens

stoft eller förvaring av avlidens aska. Gravrätt medför i allmänhet rätt

att förse grav med gravvård. Sedan gravvård blivit uppsatt, får den ej utan

medgivande av upplåtaren bortföras. Gravplats skall av gravrättsinnehava
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Konstitutionsutskottets utlutande nr A5 år 1967

ren hållas i ordnat och värdigt skick. Vid uppenbar vanvård kan gravrätten

förklaras förverkad. Är myndighet ansvarig för gravplatsens vård och underhåll,

må gravrätt ej förklaras förverkad. Gravrätt, gravvård eller annan

gravöverbyggnad får inte pantsättas eller utmätas. Gravrätt får inte överlåtas

till annan än närstående eller upplåtaren.

Genom brottsbalkens 16 kap. 10 § kriminaliseras såsom brott mot griftefrid

bl. a. åtgärder innebärande skada eller ofog på grav eller gravvård.

Skadeståndsskyldighet för förövare av sådant brott föreligger jämlikt 6 kap.

strafflagen.

Förvaltning av allmän begravningsplats handhas i regel av kyrkoråd. På

många håll förekommer s. k. kyrkogårdsnämnd. Undantagsvis förekommer

allmänna begravningsplatser med annan huvudman än kommun. Det finns

också ett mindre antal enskilda begravningsplatser, varav flertalet större

torde tillhöra annat trossamfund än svenska kyrkan.

1963 års lag om gravrätt och äldre ordning

Före tillkomsten av 1963 års lag om gravrätt m. m. skildes mellan två

huvudtyper av gravplatser, nämligen s. k. egen gravplats och s.k. allmängrav.

De egna gravarna hade mot avgift och efter avtal upplåtits med nyttjanderätt

enligt 1916 års lag om nyttjanderätt till gravplats och dessförinnan

genom liknande upplåtelser. Allmängrav ställdes till förfogande genom

ensidig upplåtelse utan avgift och i princip utan de förmåner och förpliktelser

som följde med nyttjanderätten. Den genom 1963 års lag tillskapade

gravrätten ersatte den tidigare nyttj anderätten. Gravrätten gäller för alla

gravar, alltså även för de tidigare allmängravarna. Härigenom har den

tidigare kategoriklyvningen upphört. Gravrätten har blivit en ny typ av

rättighet, närmast besläktad med nyttjanderätt men med vissa särpräglade

drag. Gravrätt grundas inte på avtal utan på en av offentlig myndighet

verkställd ensidig upplåtelse. Nyttj anderätten enligt 1916 års lag hade

huvudsakligen privaträttslig karaktär. Den nya gravrätten har i stället fått

en offentligrättslig prägel. 1963 års lag gäller även för gravplatser, som

upplåtits före lagens ikraftträdande. I övrigt skall här endast beröras skillnaderna

mellan 1963 års lag och tidigare ordning vad gäller gravvård och

annan gravöverbyggnad. På allmängravarna medgavs ibland endast uppsättande

av enkelt träkors eller motsvarande markeringsanordning. På de

med nyttjanderätt upplåtna gravplatserna uppsattes i regel en gravanläggning

av sten, som bekostades och ägdes av nyttjanderättshavaren. Reglerna

i 1963 års lag har refererats i avsnittet om gällande ordning. Genom lagen

har skett sådana inskränkningar i gravrättsinnehavarens befogenheter med

avseende på fast gravanläggning, att hans rätt därtill inte kan betecknas som

äganderätt utan närmast som ett särskilt led i gravrätten.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 45 år 1967 45

Motionerna

Motionärerna uttalar, alt gravskändning är ett brott med särskilt sårande

och plågsam innebörd för anhöriga till de döda, vilkas gravplatser vandaliserats.

Motionärerna anför fortsättningsvis i huvudsak följande. I ett fall

för några år sedan visade det sig, att kyrkogårdsförvaltning ej ansåg sig ha

skyldighet att återställa en vandaliserad gravvård i ursprungligt skick ens

om särskilda medel donerats till kyrkorådet för gravens skötsel. Från

kyrkligt håll har hävdats, att församling inte torde kunna åläggas att

teckna försäkring till skydd mot vandalisering. Försäkringsanstaltcrna

beviljar i princip inte heller sådan försäkring. Frågan om ett värdigt skydd

för fädernas gravar bör ses som ett samhälleligt ansvar. Det självfallna

kravet på att en vandaliserad grav återställes i värdigt skick bör ej vara

beroende av en ertappad vandals betalningsförmåga, ett kyrkoråds eventuella

ekonomiska välvilja vid utnyttjande av möjligen befintliga fonder för

gravars skötsel eller gravrättsinnehavarens ekonomiska resurser. Det bör

vara en uppgift för det allmänna att bota vådorna av gravvandalisering.

Utskottet

Som framgår av redogörelsen ovan är det ett kommunalt åliggande — som i

flertalet fall åvilar kyrklig kommun — att hålla allmän begravningsplats.

Däri ingår som ett viktigt led skyldighet att hålla begravningsplatsen i

ordnat och värdigt skick. Motionerna syftar uppenbarligen till att det genom

lagstiftning skall uttryckligen fastslås, att denna skyldighet omfattar att

återställa upplåten gravplats efter skadegörelse. Denna fråga har inte särskilt

uppmärksammats tidigare.

Utskottet ansluter sig för sin del till motionärernas grundsyn i frågan.

Gravskändning är ett brott, som riktar sig inte mot enskilda intressen utan

mot allmän ordning och det allmänna intresset av pietet mot de avlidnas

minne. I princip bör det enligt utskottets mening ankomma på det allmänna

som huvudman för allmän begravningsplats att återställa skändade gravar

i värdigt skick och att bära därmed förenade kostnader. Därvid måste emellertid

beaktas att ett återställande i ursprungligt skick ofta inte kan ske

och att frågan hur iståndsättandet skall göras knappast kan lösas generellt.

Samråd bör alltid, där så kan ske, äga rum mellan huvudmannen för

begravningsplatsen och gravrättsinnehavaren.

Vad utskottet sålunda uttalat synes väl förenligt med grunderna för gällande

lagstiftning och med den allmänna synen på dessa frågor. Lagen om

gravrätt har brutit mot det för den äldre lagstiftningen starka inslaget av

privaträttsligt betraktelsesätt. Utskottet anser sig också ha starka skäl att

anta, att flertalet huvudmän för allmänna begravningsplatser eftersträvar

att hålla dessa i ett värdigt skick. Sådana åtgärder, som utskottet åsyftar,

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 45 år 1967

behöver inte heller leda till större kostnader. Huvudman för begravningsplats

har numera möjlighet att erhålla försäkringsskydd även mot uppsåtlig

skadegörelse på upplåtna gravar.

Utskottet anser sig med hänsyn till de anförda förhållandena kunna förutsätta,

att de åtgärder som förordats kommer att vidtagas även utan lagstiftning.

Det bör även beaktas att den gravrättsliga lagstiftningen reviderats

för endast några år sedan, att gravvandalisering förekommer sällan och att

det erbjuder stora svårigheter att i lag reglera hur olika uppkommande

spörsmål skall lösas.

Utskottet hemställer,

att motionerna 1:471 och 11:593 måtte anses besvarade

med vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 18 oktober 1967

På konstitutionsutskottets vägnar:

GEORG PETTERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Torsten Andersson*,

Damström, Erik Olsson, Sveningsson, Dahl*, Sörenson, Dahlberg, Tistad

och Svenungsson; samt

från andra kammaren: herrar Adamsson, Nilsson i Östersund, Henningsson,

Johansson i Trollhättan, Andersson i Billingsfors, Werbro, Boo,

Norrby, Werner* och Lindberg*.

* Ej närvarande vid justeringen.

ESSELTE AB. STHLM 67

714924

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.