Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motion angående formerna för anslutning till religiöst samfund och politiskt parti.

1967-02-08 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1967:7, Utlåtande i anledning av motion angående formerna för anslutning till religiöst samfund och politiskt parti.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1967

1

Nr 7

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av motion

angående formerna för anslutning till religiöst samfund

och politiskt parti.

I motionen nr 7 i andra kammaren av herr Sjöholm hemställs, »att riksdagen

måtte besluta att hos Kungl. Maj :t begära att pågående författningsutredning

meddelas direktiv att till övervägande uppta frågan, huruvida icke

för anslutning till religiöst samfund eller politiskt parti bör erfordras av

vederbörande egenhändigt undertecknad skriftlig ansökan med stadgande

tillika att barn under sexton år i religiöst avseende skall anses tillhöra samma

samfund som vårdnadshavare^.

Frågan om kollektivanslutning till politiskt parti

Denna fråga har vid flera tillfällen varit föremål för riksdagens behandling.

Sålunda beslöt 1934 års riksdag att hos Kungl. Maj :t hemställa om »eu

allsidig och förutsättningslös utredning angående fackliga eller andra yrkesorganisationers

kollektiva anslutning till politiska partier» samt framläggande

för riksdagen av de förslag vartill utredningen kunde föranleda.

Beslutet fattades med bifall till andra lagutskottets hemställan i utlåtande

(nr 52) över vissa motioner. Sju ledamöter hade reserverat sig för avslag

på motionerna i fråga. Riksdagens skrivelse föranledde ingen Kungl. Maj :ts

åtgärd.

I motioner vid 1950 års riksdag hemställdes om begäran hos Kungl. Maj :t

om utredning och förslag till »lagstiftning innebärande förbud mot kollektiv

anslutning av organisationers och föreningars medlemmar till politiska

partier». Motionerna avslogs på hemställan av första lagutskottet, som i avgivet

utlåtande (nr 21) anförde bl. a. följande:

Av vad här anförts torde framgå, att den nuvarande möjligheten till kollektiv

anslutning av en förenings medlemmar till politiskt parti icke är

tillfredsställande ur demokratiska eller andra synpunkter. Den i och för sig

tänkbara möjligheten att genom lagstiftning inskrida mot kollektiv anslutning

vill utskottet dock för närvarande ej förorda. Eu sådan lagstiftning,

som givetvis endast skulle avse anslutning till politiskt parti, skulle nämligen

bli av rätt komplicerad natur. Denna utväg synes utskottet icke böra

tillgripas, förrän andra möjligheter att ernå en tillfredsställande ordning

på förevarande område försökts. De av utskottet anförda skälen böra där1

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 5 samt. 2 avd. Nr 7

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1967

för göra det angeläget för organisationerna själva att upptaga och överväga

frågan om avveckling av systemet med kollektiv partianslutning. Vissa

händelser, som nyligen inträffat, giva anledning till antagande, att även

inom fackföreningsrörelsen lämpligheten av detta system satts i fråga.

Ätta ledamöter reserverade sig mot utskottets motivering. I reservationen

anfördes avslutningsvis följande:

Hur den fackliga anslutningen till partiet ter sig i praktiken framgår av

det förhållandet, att 1948 voro 31,7 procent av till Landsorganisationen anslutna

fackföreningsmedlemmar också kollektivt anslutna till partiet. Motsvarande

siffra var 1929 omkring 28 procent, sålunda ett ganska konstant

förhållande.

Att de synpunkter som motionärerna tagit till motiv för sitt önskemål om

en lagstiftning mot kollektivanslutningen skulle äga någon motsvarighet i

förekommande praktiska missförhållanden, torde sålunda icke kunna påvisas.

Motionärernas argumentering svarar näppeligen mot synen på denna

fråga inom vårt lands fackligt organiserade arbetarvärld. Snarare torde det

lagstiftningsförfarande, som satts i fråga, inom fackföreningsrörelsen komma

att betraktas som ett försök till intrång i fackföreningsmedlemmarnas

och fackföreningarnas mödosamt vunna fri- och rättigheter.

Vid 1965 års riksdag hemställdes i motioner, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om utredning rörande möjligheterna till förbättrat

skydd för medborgarnas politiska integritet. Som ett exempel på

att detta skydd inte vore tillfredsställande framhöll motionärerna den kollektiva

anslutningen av fackföreningsmedlemmar till ett politiskt parti. Allmänna

beredningsutskottet, till vilket motionerna hänvisades, beredde

SACO, TCO, SR, LO och SAF tillfälle att inkomma med yttranden. SACO

avstyrkte motionerna under uttalande beträffande kollektivanslutningen,

att denna fråga måste anses vara en angelägenhet för berörda fackliga organisationer.

TCO hänvisade till sitt yttrande till första lagutskottet år

1950, i vilket inte togs uttrycklig ställning i frågan. SR tillstyrkte motionerna;

LO däremot avstyrkte desamma. SAF tillstyrkte att frågan om kollektivanslutning

till politiskt parti gjordes till föremål för närmare utredning.

Utskottet uttalade i sitt utlåtande (nr 35), att frågan om kollektivanslutningen

enligt utskottets mening var en intern angelägenhet för de

fackliga organisationerna och att statliga ingripanden i någon form därför

inte borde ifrågasättas. Sju ledamöter reserverade sig. Med bifall till utskottets

hemställan avslog riksdagen motionerna.

Frågan om anslutning till religiöst samfund

Lagregler i detta ämne ges i 1951 års religionsfrihetslag. I första kapitlet,

om religionsfrihet, stadgas bl. a. (4 §) att ingen är skyldig att tillhöra trossamfund

och att åtagande i strid häremot är utan verkan. Andra kapitlet

innehåller bestämmelser om medlemskap i svenska kyrkan. Huvudreglerna

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1967

3

är att barn i äktenskap inträder i kyrkan vid födelsen om båda föräldrarna

tillhör kyrkan (7 §), att barn utom äktenskap inträder i kyrkan vid födelsen

om modern tillhör kyrkan (8 §), att inträde i övrigt må sökas hos

pastor i kyrkobokföringsförsamlingen (10 §) och att utträde sker genom

anmälan hos pastor i kyrkobokföringsförsamlingen, endera personligen eller

enskilt i egenhändigt undertecknad, av två personer bevittnad handling

(11 §). Om barns ställning stadgas vidare (12 §) att ansökan eller anmälan

för den som står under annans vårdnad och ej fyllt 18 år görs av vårdnadshavare^

dock att barnets samtycke krävs om det fyllt 15 år.

Lagen avviker sålunda på väsentligen följande sätt från den ordning,

som synes åsyftad i den nu föreliggande motionen enligt dess ovan återgivna

hemställan. Krav på att ansökan om inträde i kyrkan skall vara

skriftlig uppställs inte i något fall. Barns beroende av vårdnadshavaren bör

enligt motionen regleras med en gräns vid 16 år, medan lagen drar en

gräns vid 15 år och en vid 18 år. Vidare innebär lagen att barn som inträtt

i kyrkan genom vårdnadshavaren förblir medlem om det inte självt

ansöker om utträde, medan motionären måhända åsyftar att en särskild

viljeförklaring skall krävas för kvarstående efter fyllda 16 år; motionären

uttalar sig emellertid ej uttryckligen på denna punkt.

Till belysning av de spörsmål som aktualiseras genom motionen må

följande antecknas ur förarbetena till religionsfrihetslagen (prop. 1951: 100,

SäU 1951: 1). Om övervägandena rörande barns inträde i kyrkan inhämtas

följande ur utskottets utlåtande (s. 62):

Vad särskilt angår frågan om barns inträde i kyrkan har i några motioner

den uppfattningen uttalats, att det vore bättre förenligt med religionsfrihet,

om barn icke, såsom föreslagits, följde föräldrarna enligt i stort

sett automatiskt verkande regler. Departementschefens ståndpunkt är däremot

den, att det ur religionsfrihetssynpunkt icke är i och för sig avgörande,

om ett barn växer upp inom eller utom kyrkan, utan att det väsentliga

är att den enskilda människan, sedan hon uppnått en sådan ålder att hon

har förmåga att taga ståndpunkt i religiösa frågor, icke hindras att ändra

sin ställning till kyrkan. Det torde härutöver kunna tilläggas att ur religionsfrihetssynpunkt

så mycket mindre kan vara att invända mot den föreslagna

principen för barns förhållande till kyrkan, som denna princip är

konsekvent tillämpad även då det gäller barn, vilkas föräldrar icke tillhöra

kyrkan. Det kan vidare icke bortses från att frågan om barns inträde i

kyrkan icke enbart är en lämplighetsfråga; olika uppfattningar rörande denna

fråga synas ytterst bottna i religiöst motiverade ställningstaganden, vilka

icke böra bli föremål för något bedömande i ett lagstiftningsärende. Denna

omständighet utgör emellertid ett ytterligare skäl att icke frångå vad som

av ålder varit det vanliga, nämligen att barn i stort sett automatiskt följa

sina föräldrar såsom medlemmar av kyrkan.

Den ålder, efter vilken barns samtycke skulle fordras för ändring av dess

ställning till kyrkan, föreslogs i propositionen bestämd till 12 år men höjdes

på utskottets förslag (s. 72) till 15 år.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1967

För utträde ur kyrkan fordrade lagen från början anmälan vid personlig

inställelse hos pastor. Möjlighet att utträda genom skriftlig anmälan

infördes år 1963 (prop. 146, L4U 33) genom lagändring som trädde i kraft

följande årsskifte.

Frågans behandling vid 1966 års riksdag

Vid 1966 års riksdag väcktes en motion av samme motionär och med

samma syfte som den nu föreliggande. I avgivet utlåtande (nr 17) anförde

konstitutionsutskottet följande:

Såsom framgår av redogörelsen ovan har frågan om kollektiv anslutning

av fackföreningsmedlemmr till politiskt parti vid olika tillfällen behandlats

av riksdagen. Riksdagen har sålunda såväl år 1950 som år 1965 avslagit

motioner som syftat till lagstiftning innebärande förbud mot kollektiv anslutning

av fackföreningsmedlemmar till politiskt parti.

Vad angår den av motionären aktualiserade frågan om sättet för anslutning

till religiöst samfund förhåller det sig visserligen så, att flertalet

svenska medborgare formellt genom födelsen inträder som medlemmar i

svenska kyrkan. Beträffande nu rådande ordning bör emellertid antecknas,

att den som fyllt aderton år själv kan anmäla sitt utträde ur svenska kyrkan.

Formerna för sådan anmälan har med verkan från och med år 1964

betydligt förenklats. Utredningen kyrka — stat är vidare enligt vad utskottet

inhämtat för närvarande sysselsatt med att utreda frågan om medlemskap

i svenska kyrkan, och betänkande vari frågan behandlas kan väntas

bli avlämnat nästa år.

Med hänvisning till det ovan anförda och då utskottet icke finner skäl

för införande i grundlag av sådant förbud som motionären avser, avstyrker

utskottet motionen.

I ett särskilt yttrande anförde tre ledamöter, att de ville särskilt betona

att deras ställningstagande i frågan om kollektiv anslutning till politiska

partier endast avsett i vad mån lagstiftningsåtgärder borde vidtagas och

att de ansåg problemet böra angripas genom andra åtgärder.

Motionen avslogs av riksdagen i enlighet med utskottets hemställan.

Motionen

Motionären antecknar, att tidigare förslag i ämnet avslagits med motiveringen

dels att resultatet av den pågående utredningen kyrka — stat bör

avvaktas, dels att ingrepp i fackförbundens frihet att vårda sina egna angelägenheter

inte bör få förekomma. Inget av dessa båda argument är hållbart

enligt motionärens mening. Även sedan kyrkan skilts från staten

finns behov av garantier mot obehörig anslutning till religiöst samfund. En

klar och otvetydig viljeförklaring är under alla förhållanden motiverad.

Vidare är det, anför motionären, uppenbart att den demokratiska friheten

inom den fackliga rörelsen inte skulle minskas utan tvärtom väsentligt ökas

med en vidgad frihet för den enskilde medlemmen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 7 år 1967

5

Utskottet

En motion med samma syfte som den förevarande väcktes även vid 1966

års riksdag och avslogs då i enlighet med utskottets hemställan. Utskottets

yttrande har återgetts ovan. Utskottet har inte funnit skäl att nu intaga en

annan ståndpunkt i den aktuella frågan. En sådan reglering av formerna

för anslutning till politiskt parti och religiöst samfund, som motionären

åsyftar, bör inte införas i en ny grundlag. Utskottet avstyrker därför, att

frågan överlämnas åt grundlagberedningen för övervägande.

Utskottet hemställer sålunda,

att motionen II: 7 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 8 februari 1967

På konstitutionsutskottets vägnar:

GEORG PETTERSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Georg Pettersson, Torsten Andersson,

Damström, Sveningsson, fru Segerstedt Wiberg*, herrar Carl Albert Anderson*,

Dahl, Sörenson*, Högström* och Svenungsson; samt

från andra kammaren: herrar Adamsson, Nilsson i Östersund, von

Friesen, Henningsson, Wahlund, fru Thunvall, herrar Hamrin i Jönköping,

Andersson i Rillingsfors, Boo och Werner.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Sveningsson, Svenungsson och Werner.

MARCUS BOKTR. STHLMI967 670026

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.