Utlåtande i anledning av motioner om användning av nedlagda järnvägar som cykelvägar.
1967-10-24 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1967:133, Utlåtande i anledning av motioner om användning av nedlagda järnvägar som cykelvägar.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1967
1
Nr 133
Utlåtande i anledning av motioner om användning av nedlagda
järnvägar som cykelvägar.
(4:e avd.)
I de likalydande motionerna 1:293 av herr Hjorth och 11: 378 av herr
Lindahl har hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj :t måtte begära att
frågan om nedlagda järnvägslinjers framtida användning som cykelvägar
blir föremål för utredning.
Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttrande över motionerna från statens järnvägar och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Därjämte har på utskottets begäran Cykel- och Mopedfrämjandet
yttrat sig i ärendet.
Statens järnvägar framhåller att ägare till fastigheter gränsande till nedlägd
järnvägslinje har visat stort intresse att förvärva järnvägsmarken.
Även berörda kommuner har i många fall visat intresse att få förvärva sådan
mark. För statens järnvägars del är det synnerligen angeläget att mark
och byggnader säljes så snart som möjligt sedan banan lagts ned och spåret
rivits upp.
Av de 102 bandelar, varå bemyndigande om nedläggning begärts, används
enligt SJ i dag 54 helt eller delvis som industrispår. Försäljning av
mark har avslutats eller delvis skett på 41 bandelar. På resterande 7 bandelar
är marken i dag helt i statens ägo.
Mot bakgrund av anförda skäl synes enligt SJ :s uppfattning möjligheterna
att i någon större omfattning använda nedlagda järnvägar som cykelvägar
vara små. Om t. ex. kommun eller landsting i dylika fall är intresserade
för att köpa marken av SJ till marknadspris, är dock från SJ:s sida
ej något att erinra mot att nedlagda järnvägslinjer i framtiden används
som cykelvägar. Någon utredning av frågan från SJ:s sida anses ej erforderlig.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen erinrar om att styrelsen — för att i
anslutning till den nu pågående vägplaneutredningen illustrera cykeltrafikens
utveckling på landsbygden i Sverige — under 1965 liksom tidigare
under åren 1942—1958 utförde vissa manuella trafikräkningar. Trots den
ökade försäljningen av cyklar har cykeltrafiken mellan 1958 och 1965 i
Bihang till riksdagens protokoll 1967. 6 saml. Nr 133
2
Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1967
de studerade vägsnitten minskat med 55 %, medan motorfordonstrafiken
ökat med 70 %. Det genomsnittliga antalet cyklar och motorfordon som
passerade vägsnitten 1965 var ca 44 resp. 4 175 st. Även på de mindre trafikerade
vägarna har skett en minskning av cykeltrafiken. I undersökta
vägsnitt med motorfordonstrafik mellan 0—500 och 500—1 000 motorfordon
per dag minskade cykeltrafiken med 22 % resp. 50 % medan motorfordonstrafiken
ökade med 40 % resp. 18 .
De sedan 1950 nedlagda järnvägarnas längd uppgår till ca 320 mil. Vissa
av dessa bandelar har ombyggts till landsvägar och vissa har övergått till
privat ägo. Kostnaderna för en upprustning av de nedlagda järnvägarna
till cykelvägar kan enligt styrelsen ej beräknas utan att en omfattande inventering
angående bandelarnas kondition utförts. En enkel justering och
beläggning med asfalt av en smalspårig handel i god kondition bedömes
i runt tal kunna kosta ca 10 kr. per längdmeter. För en normalspårig handel
synes motsvarande kostnad kunna uppskattas till ca 15 kr. per meter.
För bandelar i dålig kondition och vid t. ex. korsningar med allmän väg
eller vattendrag torde kostnaderna kunna bli av helt annan och större ordning.
För erforderliga skyddsräcken och andra säkerhetsanordningar tillkommer
även kostnader.
Med hänsyn till cykeltrafikens hittillsvarande och beräknade utveckling
och till att bandelarnas sträckning endast undantagsvis är belägna där behov
av cykelväg finns är det enligt styrelsens uppfattning ej troligt att någon
större del av de nedlagda järnvägarna är lämplig och nyttig som cykelväg.
En eventuell utredning av bandelarnas kondition och förutsättningarna för
att överföra marken till cykelväg bör därför begränsas till bandelar där ett
behov av cykelväg redan nu är uppenbart och kan påvisas.
Cykel- och Mopedfrämjandet (CMFj anför följande.
CMF bedriver bl. a. en upplysnings- och informationsverksamhet för att
väcka allmänhetens intresse inriktad på nödvändigheten av en ökad motion.
En regelbunden cykelåkning, som enligt nyligen publicerade undersökningsresultat
från Karolinska Sjukhuset i Solna kan medföra upp till
16 % bättre kondition, bedöms från läkarhåll som en lämplig form av
motionerande.
Som motionärerna påpekar, har också allmänhetens intresse för cykelåkning
visat en markant ökning under de senaste åren, en ökning som
alltfort pågår. Emellertid utgör, vilket är allom bekant, bilismens utbredning,
även bokstavligt, på våra gator och vägar på olika sätt en försvårande
faktor i trafikbilden för cyklisterna. Den differentiering av trafiken som
är en målsättning för all modern trafikplanering lider tyvärr av stor brist
på erforderliga medel för att i önskvärd utsträckning kunna fullfölja dagens
trafiksäkerhetskrav. Cykelbanor och cykelvägar finnes därför icke på långt
när i den omfattning, som med hänsyn till trafikintensiteten är motiverad.
När därför en möjlighet nu yppas att med förhållandevis blygsamma
kostnader kunna överföra därför lämpliga sträckor av nedlagda järnvägs
-
Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1967
3
linjer till cykelvägar, måste detta enligt CMFs bedömning vara ett tillfälle
som icke får försittas.
I CMFs arbete att verka för såväl större trafiksäkerhet som ökade möjligheter
till rekreation bland annat genom överföring av nedlagda bandelar
till cjdcelvägar har det visat sig att vi redan är för sent ute i vissa fall. En
ur både lokal och regional synpunkt mycket önskvärd omvandling av den
s. k. Ätranbanan från Varberg upp till den stora friluftsanläggningen Åkulla
till cykelväg har omöjliggjorts genom att marken för banvallen redan försålts
till enskilda markägare. I andra fall såsom Säröbanan utanför Göteborg
och Bolmenbanan från Halmstad genom Simlångsdalen mot Smålandsgränsen
är dock nu efter framställning från vår och andra organisationers
sida kommunala organ i arbete för att realisera mycket önskvärda cykelvägsprojekt.
Emellertid har det visat sig bl. a. med hänsyn till att nedlagda bandelar
passerar olika kommuner och olika vägdistrikt både svårarbetat och omständligt
att ta vara på de möjligheter som nu står till buds. Samtidigt som
det står klart att icke alla nedlagda järnvägssträckor är lämpade som cykelvägar,
måste det enligt CMFs mening vara synnerligen angeläget att en inventering
genomföres snarast för att möjligheten skall bestå att överföra
lämpliga sträckor till cykelvägar. Under tiden vore det nödvändigt att SJ
icke t. v. måtte försälja några bandelar, förrän inventeringen genomförts.
CMF uppfattar stämningen från en bred folkopinion så, att samhällsnyttan
genom en förbättrad allmänkondition icke kan nonchaleras och att en
framställning, som genom nämnda motioner kommit fram, måste leda till
allvarliga överväganden. CMF vill också anmäla sin vilja och sitt intresse
för att — om så befinnes önskvärt — ställa krafter till förfogande för att
medverka till genomförandet av inventeringen.
CMF vill slutligen understryka, att ingen tid måtte förspillas i denna
angelägna uppgift, som icke kan beräknas återkomma, och vill genom vad
som ovan framförts klart markera sin fulla anslutning till motionärernas
framställning.
Utskottet. I sitt yttrande över förevarande motioner har järnvägsstyrelsen
framhållit att möjligheterna att i någon större omfattning använda nedlagda
järnvägar som cykelvägar synes vara små. Någon utredning av frågan från
SJ:s sida anses bi. a. därför ej erforderlig. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har erinrat om att enligt utförda trafikräkningar cykeltrafiken mellan 1958
och 1965 minskat kraftigt och detta även på mindre trafikerade vägar. Med
hänsyn till cykeltrafikens hittillsvarande samt beräknade framtida utveckling
och till att bandelarnas sträckning endast undantagsvis är belägna där
behov av cykelväg finns är det enligt styrelsens förmenande ej troligt att
någon större del av de nedlagda järnvägarna är lämplig eller nyttig som
cykelväg. En eventuell utredning av bandelarnas kondition och förutsättningarna
för att överföra marken till cykelväg bör därför enligt styrelsen
begränsas till bandelar där ett behov av cykelväg redan nu är uppenbart och
kan prövas. Cykel- och mopedfrämjandet däremot anser den aktualiserade
frågan böra allvarligt övervägas och uttalar sin fulla anslutning till motionärernas
förslag.
4
Statsutskottets utlåtande nr 133 år 1967
Utskottet vill för sin del erinra om att 1963 års riksdag i anledning av
väckta motioner prövade frågan om en för cykeltrafik bättre anpassad
planering av vägar och gator. Allmänna beredningsutskottet framhöll därvid
i sitt utlåtande (nr 40) bl. a. att vid frågans bedömande hänsyn syntes
böra tagas inte endast till att cykeln är ett billigt och smidigt fortskaffningsinedel
utan också till att cykelåkning har ett stort värde från hälsooch
rekreationssynpunkt inte minst för befolkningen i städer och tätorter.
Mot bakgrund bl. a. härav tillstyrkte utskottet en utredning i ämnet i syfte
att klarlägga de samhällsekonomiska vinster som stode att vinna på en från
cyklisinens synpunkt bättre planering av samhällen och vägbyggnader,
däri inräknat vinsten av ökad trafiksäkerhet och minskade sjukvårdskostnader
m. m. Riksdagen fattade sedermera beslut i enlighet med vad utskottet
sålunda föreslagit (rskr. nr 393). Som följd härav har enligt de direktiv som
meddelats vägplaneutredningen åt denna uppdragits att även taga härmed
sammanhängande spörsmål under övervägande. Att därutöver från riksdagens
sida nu begära en särskild utredning av det slag motionärerna yrkat
kan utskottet inte finna motiverat. Under hänvisning härtill och med beaktande
jämväl av vad i förenämnda remissyttranden av järnvägsstyrelsen och
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i övrigt anförts avstyrkes därför motionerna
i fråga.
Utskottet hemställer således
att riksdagen icke bifaller motionerna I: 293 och II: 378.
Stockholm den 24 oktober 1967
På statsutskottets vägnar:
GÖSTA BOHMAN
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström (s), Gillström (s), Einar
Persson (s), Axel Andersson (fp), Birger Andersson (s), Ivar Johansson
(ep), Svensson (s), Kaijser (h), fru Wallentheim (s), herrar Bengtson (ep),
Mårtensson (s), Hjorth (s), Wallmark (h), Strandberg (h) och Karl-Erik
Eriksson (fp); samt
från andra kammaren: herrar Bohman (h), Blidfors (s), Ståhl (fp),
Almgren (s), Mellqvist (s), fru Lewén-Eliasson (s), herrar Bergman (s),
Mattsson (ep), Turesson (h), fröken Olsson (s), herrar Gustafsson i Skellefteå
(fp), Lindholm (s), Gustafsson i Kårby (ep), Källstad (fp) och Lindahl
(s).
Reservationer
1) av herr Hjorth (s)
2) av herr Lindahl (s).
ESSELTE AB, STHLM 67
714841
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.