Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motion om vidgad möjlighet att erhålla befrielse från åttonde och nionde skolåret i grundskolan.

1967-11-07 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1967:153, Utlåtande i anledning av motion om vidgad möjlighet att erhålla befrielse från åttonde och nionde skolåret i grundskolan.

Dokumentets text

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 153 år 1967

Nr 153

Utlåtande i anledning av motion om vidgad möjlighet att erhålla

befrielse från åttonde och nionde skolåret i grundskolan.

(2:a avd.)

I motionen II: 353 av herrar Åkerlind och Nordgren har hemställts att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag

om vidgade möjligheter för skoltrötta elever att erhålla befrielse från

åttonde och nionde skolåret i grundskolan samt att sådan befrielse kompletteras

med rätt att erhålla denna undervisning vid senare tidpunkt.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttrande över motionen från skolöverstgrelsen. Se Bilaga till detta utlåtande.

Utskottet får till en början erinra om att enligt 36 § skollagen möjlighet

finns att medge att en elev får avsluta sin skolgång med utgången av vårterminen

det kalenderår då han fyller femton år även om han då ej fullgjort

sin skolplikt. En förutsättning för medgivandet är dock att särskilda

skäl med hänsyn till elevens bästa anses föreligga. Denna bestämmelse bör

kunna tillämpas i en del av de fall då det föreligger sådan skoltrötthet som

motionärerna avser. Andra fall — framför allt då eleven är yngre eller tillhör

lägre årskurs — faller däremot utanför den angivna bestämmelsen.

Utskottet är medvetet om det allvarliga i de skoltrötta elevernas situation

och om de svåra störningar de ofta vållar sina kamrater och lärare i skolarbetet.

Utskottet kan dock inte ansluta sig till motionärernas önskemål om

förslag om vidgade möjligheter till befrielse från skolgången. De åtgärder

skolöverstyrelsen rekommenderat bör först prövas i praktiken och därjämte

bör ansträngningarna inriktas på att finna ytterligare utvägar att lösa de

skoltröttas problem.

Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen och hemställer

alltså

att riksdagen icke bifaller motionen II: 353.

Stockholm den 7 november 1967

På statsutskottets vägnar:

GÖSTA BOHMAN

Närvarande: se under utlåtandet nr 148.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 153 år 1967

17

Bilaga

Skolöverstyrelsens yttrande den 24 maj 1967 över motionen 11:353

Vad 1957 års skolberedning anförde rörande förtida avgång från den obligatoriska

skolan torde alltjämt äga giltighet (SOU 1961: 30 s. 240). »En elev,

som slutar skolan i förtid, går ut i livet med sämre kunskapsgrund än som

skulle vara nödvändigt och med sämre grund än kamraterna. För hans egen

skulle bör detta inte tillåtas om inte mycket övertygande skäl föreligger» och

med garanti för att eleven »direkt från skolan övergår till annan utbildning

eller till för honom lämplig anställning eller verksamhet.» Det är svårt att få

en sådan garanti beträffande 15-åringar, dvs. elever som normalt skall tillhöra

årskurs 9 och som enligt gällande bestämmelser kan befrias från vidare

skolgång, och än svårare torde det vara för yngre elever. Att kombinera

medgivande om förtida avgång från skolan med skyldighet att senare återuppta

studierna skulle medföra svåröverskådliga konsekvenser för skolorganisationen

och den enskilde individen. Kontrollen av att skolgången fullgjordes

skulle i dagens samhälle med dess stora befolkningsrörlighet kräva

en omfattande organisation för registrering av kvarvarande skolplikt. Därtill

kommer, att man helt saknar garantier för att det avslutande året kommer

att te sig välkommet för eleven och av honom utnyttjas på rätt sätt.

Erfarenheterna från de uppskov med fullgörandet av fortsättningsskolplikten,

som kunde beviljas av skolstyrelserna, är i detta avseende inte

goda.

Frågan om de skoltrötta elevernas skolsituation har varit föremål för

uppmärksamhet bl. a. i den intensivstudie rörande arbets-, trivsel- och

ordningsförhållanden i den obligatoriska skolan, som 1965 utfördes av en

arbetsgrupp inom SÖ (SÖ:s utredningar i skolfrågor nr 14, Stockholm

1965). Denna ledde till att SÖ meddelade anvisningar om att i undantag

kunde beträffande elever med uttalade anpassningssvårigheter tillgripas

förlängd praktisk yrkesorientering, kompletterad med viss teoretisk undervisning.

Denna åtgärd får dock inte tillgripas förrän andra åtgärder, som

står skolan till buds, prövats.

En åtgärd som alltid i första hand bör prövas för dessa elever är placering

i observationsklinik. I denna kan eleven vistas vissa timmar i veckan,

vissa dagar i veckan eller kontinuerligt. Placeringen i observationsklinik

med dess möjligheter till individualiserad undervisning och kontinuerligt

stöd av klinikföreståndaren har i praktiken visat sig ge positiva resultat.

SÖ avstyrker bifall till motionen.

MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670027

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.