Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om sänkt skolålder.

1967-11-14 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1967:157, Utlåtande i anledning av motioner om sänkt skolålder.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 157 år 1967

3

Nr 157

Utlåtande i anledning av motioner om sänkt skolålder.

(2:a avd.)

I de likalydande motionerna I: 488 av herrar Dahlén och Bengtson samt

II: 618 av herrar Hedlund och Ohlin har hemställts att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning av förutsättningarna för en

successiv sänkning av åldern för inträde i grundskolan eventuellt genom

inrättande av en allmän förskola enligt i motionerna angivna riktlinjer samt

av de pedagogiska, psykologiska och ekonomiska effekterna av sådana reformer.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttrande över motionerna från skolöverstyrelsen. Se Bilaga till detta utlåtande.

Utskottet kan inte dela motionärernas uppfattning att tiden för en omprövning

av skolinträdesåldern nu är inne. Som ett huvudskäl för sin ståndpunkt

vill utskottet framhålla, att den vetenskapliga forskningen om den

psykiska utvecklingen hos förskolebarn och barn i de lägre skolåldrarna

ännu långt ifrån hunnit ge tillräckligt underlag för en bedömning av frågan.

En kraftig utveckling av denna forskning är därför inte bara önskvärd —

vilket motionärerna också anser — utan en förutsättning för att de många

problem, som är förknippade med frågan om skolinträdesåldern, skall kunna

bli allsidigt belysta och penetrerade i en utredning av den art motionärerna

tänkt sig. Det angelägna i dagens läge är enligt utskottets mening att

man inom ramen för den organisation vi för närvarande har successivt

bygger ut förskolan i dess nuvarande form och etablerar ett närmare samarbete

mellan förskolan och grundskolans lågstadium. Utskottet avstyrker

alltså motionerna och hemställer

att riksdagen icke bifaller motionerna 1:488 och II: 618.

Stockholm den 14 november 1967

På statsutskottets vägnar:

GÖSTA BOHMAN

Närvarande: se under utlåtandet nr 158.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 157 år 1967

Reservation

av herrar Virgin (h), Axel Andersson (fp), Kaijser (h), Per Jacobsson

(fp), Nils Theodor Larsson (ep), Wallmark (h), Thorsten Larsson (ep),

Bohman (h), Ståhl (fp), Mattsson (ep), Turesson (h), Källstad (fp), Sjönell

(ep) och Westberg (fp), som anser att utskottets yttrande och hemställan

bort ha följande lydelse:

»Utskottet delar motionärernas uppfattning att frågan om vid vilken ålder

skolplikten skall inträda nu bör utredas. Redan det förhållandet att vi i vårt

land har en högre skolpliktsålder än åtskilliga andra länder ger anledning

till frågan om vilka skäl som kunnat och alltjämt kan åberopas härför. Den

snabba samhällsutvecklingen har onekligen medfört att 1960-talets barn befinner

sig i en helt annan situation än barnen i början av vårt århundrade.

Som motionärerna framhållit har dagens sexåring störa möjligheter att nå

en snabbare mognad och få en rikare erfarenhetsvärld an barnen ett halvsekel

tidigare tack vare moderna kommunikationer, massmedia m. m. Enligt

utskottets mening är detta ett tungt vägande skäl för en utredning om skolpliktsåldern.

Det finns mycket som talar för att en tidigare skolstart än den

nuvarande kan ha många fördelar ur social, medicinsk och psykologisk synvinkel.

En stark föräldraopinion torde kräva en utbyggnad av förskolan.

Utskottet finner det önskvärt att en sådan kommer till stånd men anser

samtidigt att vi just om så sker har anledning att i en utredning ta upp frågan

om hur man i framtiden skall ta hand om sexåringarna — i förskolan

eller i en efter den ändrade uppgiften anpassad grundskola. Som redan 19o7

års skolberedning framhöll har man anledning räkna med att förskolan så

småningom införlivas med det allmänna skolväsendet, vilket onekligen

skulle medföra påtagliga fördelar i fråga om möjligheten till önskvärd samordning

mellan de båda skolformerna.

Under hänvisning till vad sålunda anförts tillstyrker utskottet motionerna

och hemställer alltså TT 0,0

att riksdagen med bifall till motionerna I: 488 och II: 618

i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om utredning av förutsättningarna

för en successiv sänkning av åldern för inträde

i grundskolan eventuellt genom inrättande av en allmän förskola

enligt i motionerna angivna riktlinjer samt av de pedagogiska,

psykologiska och ekonomiska effekterna av sådana

reformer.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 157 år 1967

5

Bilaga

Skolöverstyrelsens yttrande den 9 juni 1967 över motionerna I: 488

och II: 618

Den fråga som väckts i motionerna 1:488 och 11:618 har i olika delar

varit föremål för riksdagens, andra myndigheters etc. uppmärksamhet vid

ett flertal tillfällen. SÖ finner det därför lämpligt att inleda sitt yttrande

med en relativt detaljerad redovisning av vad som tidigare anförts inom

det problemkomplex som motionerna avser, inbegripande även de synpunkter

som SÖ själv i förekommande fall tidigare anfört.

1940 års skolutredning uppmärksammade behovet av att vid uppgörande

av framtidsprogram för skolan ta större hänsyn till den s. k. förskoleåldern

»ej blott ur social utan även och ej mindre ur pedagogisk synpunkt». SU

syns därvid i första hand ha tänkt på barn från mindre gynnsam hemmiljö

(s. 101—102). Någon utredning verkställdes dock ej, eftersom en

särskild kommitté, 1946 års kommitté för den halvöppna barnavården,

var sysselsatt med utredning av ärendet.

1946 års skolkommission hänvisade till denna utredning men ägnade

dock frågan en viss uppmärksamhet. SK framhåller sålunda lörskolornas

praktiska betydelse i samband med skolmognadsavgörandet (s. 142, 186).

Man betonar även att många av de uppfostringsuppgifter och mycket av det

stoff, som nu måste räknas såsom tillhörande småskolan, med större utvecklingspsykologisk

rätt torde böra komma på förskolestadiet (s. 186). SK

uttalar sammanfattningsvis att en utbyggnad av förskoleinstitutionerna ligger

i linje med kommissionens planläggning för skolväsendet. »Ett närmare

pedagogiskt samarbete mellan förskola och de egentliga skolstadierna måste

uppmuntras» (s. 187).

SÖ uttalar i sitt utlåtande över 1940 och 1946 års skolutredningar, att den

delar utredningarnas uppfattning om behovet av förskoleinstitutioner och

om att dessa bör vara frivilliga.

SÖ yttrar i anslutning till SIv:s betänkande, att »förskolornas pedagogiska

funktion är så framträdande och betydelsefull, att det är fullt naturligt,

att förskoleinstitutionerna organisatoriskt anknyts till skolväsendet

i övrigt, dock utan att därigenom förlora sin egen karaktär. Enligt SÖ:s

mening är nämligen särskilt viktigt, att förskoleinstitutionerna, ehuru de

har vissa fostringsuppgifter gemensamma med småskolan, icke kommer att

inriktas på skolmässig undervisning i vanlig mening utan får behålla sin

karaktär av lekskola» (s. 51).

1946 års kommitté för den halvöppna barnavården (Daghem och Förskolor,

SOU 1951: 15) anförde under rubriken Anknytningen till skolan (s. 111

tf) att »målet är att förskolor en gång i framtiden skola finnas i sådan

utsträckning, att alla familjer, som så önskar, kunna begagna sig av dem».

Beträffande anknytningen till den obligatoriska skolan anser kommittén,

att starka skäl talar för att barnstugorna (inkluderande såväl förskolor som

daghem) sorterar under skolmyndigheterna. Man bör emellertid enligt

kommitténs uppfattning slå vakt om att barnstugorna och i synnerhet för
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 157 år 1967

skolorna inte förlorar sin roll av frivilliga institutioner. SÖ understryker i

sitt yttrande (4.1.1952) vikten av ett intimare samarbete mellan förskola

och skola och menar att grunden för detta samarbete bör läggas genom en

sammankoppling av för- och småskollärarutbildningen.

1958 års för skottår ar utbildning (Förskollärarutbildningens organisation,

SOU 1960: 33) föreslog likaledes en intimare samverkan och menade att

SÖ borde bli tillsynsmyndighet för såväl förskoleseminarierna som daghem,

förskolor och eftermiddagshem (kap. 8). SÖ anser i sitt yttrande

(29.10.1960), att vad de tre sistnämnda institutionerna beträffar frågan

måste ytterligare utredas. »Därvid måste även beaktas de uppgifter som

skulle komma att åvila skolstyrelserna och länsskolnämnderna» (s. 14).

Grundskolebetänkandet (SOU 1961:30) tar under avsnittet Skolmognad

(s. 244 ff) upp frågan om ett tidigt omhändertagande av barnen och uttalar,

»under dessa förhållanden kommer vi säkerligen icke ifrån att förr

eller senare allvarligt överväga inrättandet av förskoleklasser eller att låta

barnen börja skolan redan i sexårsåldern» (s. 244). Eftersom beredningen

enligt direktiven inte har att syssla med detta problem, uttalas i betänkandet

endast vissa allmänna synpunkter på förskoleväsendet. Sålunda konstateras

att detta är föga utvecklat och att en viktig uppgift under kommande

decennier blir att bygga ut förskoleväsendet, med syfte att så småningom

införliva det med det allmänna skolväsendet (s. 244—245, 246).

I remissyttrandena beklagar flera instanser, att direktiven för beredningens

arbete icke tillåtit att förskolornas uppgifter och eventuellt inlemmande

i det obligatoriska skolväsendet kunnat tas upp till behandling.

»Så länge denna anknytning nedåt saknas, kommer skolmognads- och inskolningsproblemen

att till vissa delar förbli olösta» (Ln i U län, prop.

1962: 54 s. 114). Ett flertal remissinstanser förordar att förskolan införlivas

i det obligatoriska skolväsendet, varvid förskolorna sålunda skulle lyda under

skolstyrelserna och SÖ. Ett antal remisser (LO, SACO, TCO, FPU) föreslår

tillsättandet av en utredning för snabbehandling av den viktiga förskolefrågan.

Enligt SSU bör utbildningskapaciteten dimensioneras efter

målsättningen att alla barn efter uppnådda fem år beredas plats i förskola.

SÖ pekar i sitt remissyttrande på de möjligheter som stödundervisningen i

samband med den första läsundervisningen erbjuder för att bättre tillgodose

vissa elevers behov av en mjukare, individualiserad skolstart.

Departementschefen understryker betydelsen av att förskoleväsendet

byggs ut och hänvisar bl. a. till prop. 1962:42 angående en vidgning av förskollärarutbildningen

»i syfte att ge förskoleverksamheten bättre betingelser»

(prop. 1962: 54 s. 262).

I yttrande över motion 196b II: 10 (av herr Larsson i Hedenäset m. fl., lika

lydande med motion 1:8) om införande av allmän förskoleundervisning

erinrar SÖ i anslutning till motionärernas krav på »kompletterande forskning

och försök» om att det tidigare till den pedagogiska institutionen vid

universitetet i Stockholm knutna barnpsykologiska forskningsinstitutet från

och med 1.7.1964 överflyttas till lärarhögskolan i Stockholm med skyldighet

för föreståndaren att meddela undervisning och bedriva forskning avseende

förskoleålderns psykologi och pedagogik. SÖ understryker vidare, att samhällets

behov av familjestödjande verksamhet starkt motiverar en utbyggnad

av lekskolor, daghem och fritidshem men anser samtidigt, under hänvisning

till utbildningsbehovets totala expansion, »tidpunkten ännu ej vara

inne att till utredning uppta frågan om ett generellt tidigareläggande av

skolplikten».

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 157 år 1967

7

I sitt yttrande över familjeberedningens PM angående utbyggnad av samhällets

barntillsyn och departementspromemorian angående ökat statligt

stöd till barnstugor (Socialdepartementet 1965:3 respektive 1965:4) understryker

SÖ betydelsen av att förskolefostran för åldrarna 4—7 år så

snabbt resurserna det medger kommer alla barn i dessa åldrar till godo. SÖ

anför också att enligt dess mening »fyller inte minst de lekskolor som kommit

till stånd i landsbygdskommuner ett stort behov». Såsom beredningen

menar bör också den integrerade barnstugan kunna tillgodose dessa landsbygdsbehov,

särskilt som det skall ankomma på kommunerna själva att

avgöra vilken form för organisation, som de med hänsyn till de lokala förutsättningarna

föredrar (SÖ:s yttrande 2.2.1966, s. 2).

I sitt yttrande över socialstyrelseutredningens och MCA-utredningens betänkande

Hälso- och socialvårdens centrala administration (SOU 1965:49)

säger SÖ bl. a. att SÖ icke frångått sin tidigare ståndpunkt att förskolorna

och — om erfarenheten visar det lämpligt — barnstugeverksamheten bör

ställas under SÖ:s tillsyn. Med hänsyn till de stora uppgifter som ännu

sammanhänger med genomförandet av grundskolan, fackskolan och det

nya gymnasiet avstår SÖ dock från att framställa något yrkande om att

»denna överföring sker i förevarande sammanhang» (SÖ:s yttrande 3.11.

1965, s. 2).

1 ett svar på fråga angående ökade resurser för förskoleålderns psykologi

och pedagogik (II, 25.5.1967, anf. nr 44) anför statsrådet Odhnoff bl. a.: »Familj

eberedningen bär i sitt för ett par månader sedan avlämnade slutbetänkande

(SOU 1967:8) behandlat frågan om en utbyggnad av den beteendevetenskapliga

forskningen om barn i förskoleåldern. Därvid har beredningen

föreslagit, att barnpsykologiska forskningsinstitutet vid lärarhögskolan

i Stockholm skall ge ökade resurser för att intensifiera sin forskning rörande

utvecklings- och mognadsförlopp under de tidigare barnaåren. Familjeberedningens

betänkande remissbehandlas för närvarande. När remissbehandlingen

avslutas, kommer de av beredningen framlagda förslagen att i

vanlig ordning prövas av regeringen.»

I ett svar på en fråga något tidigare under 1967 års riksdag om den av

riksdagen år 196b begärda utredningen om införandet av en allmän förskoleundervisning

och om lekskoleverksamhetens utformning kan anses fullgjord

i och med familjeberedningens arbete (II, 23.2.1967) säger statsrådet

Odhnoff bl. a.: »Jag skall inte gå in på huruvida riksdagsskrivelsen 1964 avsåg

''införandet av en allmän förskoleundervisning’. I vart fall ansåg regeringen,

att vad som i varje fall borde utredas var utbyggnadsmöjligheterna

för hela barnstugeverksamheten, dvs. såväl lekskolor och fritidshem som i

synnerhet dagbarnhem. Detta utredningsarbete har familjeberedningen

verkställt. Ett av betänkandena bildade utgångspunkt för den omfattande

utbyggnad av barnstugeverksamheten som regeringen föreslog riksdagen i

fjol och som redan har kommit igång ute i kommunerna.»

I motionerna I: 85 och II: 116 vid 1967 års riksdag yrkar motionärerna

(herr Källstad m. fl.) bl. a. att riksdagen i skrivelse till Kung''1. Maj :t måtte

hemställa om utredning om inrättandet under det närmaste budgetåret »av

ytterligare professurer i utvecklingspsykologi, särskilt förskoleålderns psykologi

och pedagogik». Statsutskottet anför i anslutning härtill »att den av

departementschefen förutskickade närmare utredningen rimligen bör komma

att behandla även personalfrågor av denna art» samt föreslår att motionerna

inte föranleder någon riksdagens åtgärd (SU:s utlåtande nr 51 år

1967).

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 157 år 1967

På grundval av det ovan återgivna finner SÖ, att de nu föreliggande motionernas

innehåll på ett flertal punkter redan varit föremål för en ingående

granskning av myndigheter och remissinstanser liksom att SÖ själv vid

åtskilliga tillfällen varit i tillfälle att ge sin syn på flera av de aktuella frågorna.

Här vill SÖ ytterligare anföra följande.

I debatten om tiden för skolpliktens inträde har ibland hävdats, att skolstart

vid sex år skulle kunna innebära en tidsvinst på ett år i förhållande

till den nuvarande situationen. Den åsikten har framförts, att om eleverna

börjar vid sex år skulle skolplikten kunna upphöra vid femton år i stället

för nuvarande sexton och samma utbildning ändå ges. Det finns inga klara

belägg för att en sådan uppfattning skulle vara riktig. Det faktum att en

del barn börjar skolan vid sex år och ändå klarar sig innebär inte att alla

skulle kunna göra det. En generell skolstart vid sex år skulle kräva en annan

uppläggning av lågstadiets undervisning. Såväl innehåll som metodik

måste till stor del ändras. De undersökningar som gjorts tyder för övrigt på

att det försprång som vissa barn ibland vinner genom tidig start relativt

snart tas igen. Mognaden i olika avseenden kommer olika fort för olika

barn. Det finns exempel på att den som börjar senare på kortare tid lärt sig

lika mycket som den som börjat tidigare men då kanske inte var mogen de

uppgifter som gavs. Det är således tveksamt om man kan vinna ett år i

utbildningstid genom att låta skolplikten inträda tidigare.

De skäl som talar för en tidigare skolstart eller i varje fall tidigare kontakt

med undervisning i egentlig mening är främst de sociala. Barn som kommer

från mindre studievänliga miljöer är ofta handikappade i förhållande till

kamrater som växt upp i studievänlig miljö. Detta påverkar i hög grad möjligheterna

vid den första inlärningen. En bättre förutsättning för en god

skolstart skulle barnen få om förskoleorganisationen utbyggdes som SÖ ovan

bar nämnt.

Vidare kan framhållas att SÖ ägnar stor uppmärksamhet åt skolstartens

problem och åt den inskolning som måste förekomma. Det sker bl. a. genom

försök med olika slag av inskolning. Man bör framför allt undersöka om

det finns ytterligare möjligheter till ett mer flexibelt system för skolstart

så att den blir baserad mer på barnens mognad än på deras biologiska ålder.

Enligt SÖ:s uppfattning bör samhället och dess skolmyndigheter i första

hand satsa på en snabb utbyggnad av förskoleinstitutionen. Den lokala

samordningen och det praktiska samarbetet mellan förskola och lågstadium

är därvid av väsentlig betydelse, liksom även en intensifierad forskning rörande

förskoleålderns psykologi och pedagogik. Ingen av dessa uppgifter

torde emellertid kräva ytterligare utredningar utöver dem som redan gjorts;

det viktigaste är i stället ett konkret förverkligande av de intentioner som

redan föreligger och för vars genomförande redan avsevärda insatser gjorts

men likväl betydande ytterligare resurser behövs. SÖ finner inte skäl att

förorda den av motionärerna yrkade ytterligare utredningen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.