Utlåtande i anledning av motioner om sänkt skolålder.
1967-11-14 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1967:157, Utlåtande i anledning av motioner om sänkt skolålder.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 157 år 1967
3
Nr 157
Utlåtande i anledning av motioner om sänkt skolålder.
(2:a avd.)
I de likalydande motionerna I: 488 av herrar Dahlén och Bengtson samt
II: 618 av herrar Hedlund och Ohlin har hemställts att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning av förutsättningarna för en
successiv sänkning av åldern för inträde i grundskolan eventuellt genom
inrättande av en allmän förskola enligt i motionerna angivna riktlinjer samt
av de pedagogiska, psykologiska och ekonomiska effekterna av sådana reformer.
Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttrande över motionerna från skolöverstyrelsen. Se Bilaga till detta utlåtande.
Utskottet kan inte dela motionärernas uppfattning att tiden för en omprövning
av skolinträdesåldern nu är inne. Som ett huvudskäl för sin ståndpunkt
vill utskottet framhålla, att den vetenskapliga forskningen om den
psykiska utvecklingen hos förskolebarn och barn i de lägre skolåldrarna
ännu långt ifrån hunnit ge tillräckligt underlag för en bedömning av frågan.
En kraftig utveckling av denna forskning är därför inte bara önskvärd —
vilket motionärerna också anser — utan en förutsättning för att de många
problem, som är förknippade med frågan om skolinträdesåldern, skall kunna
bli allsidigt belysta och penetrerade i en utredning av den art motionärerna
tänkt sig. Det angelägna i dagens läge är enligt utskottets mening att
man inom ramen för den organisation vi för närvarande har successivt
bygger ut förskolan i dess nuvarande form och etablerar ett närmare samarbete
mellan förskolan och grundskolans lågstadium. Utskottet avstyrker
alltså motionerna och hemställer
att riksdagen icke bifaller motionerna 1:488 och II: 618.
Stockholm den 14 november 1967
På statsutskottets vägnar:
GÖSTA BOHMAN
Närvarande: se under utlåtandet nr 158.
4
Statsutskottets utlåtande nr 157 år 1967
Reservation
av herrar Virgin (h), Axel Andersson (fp), Kaijser (h), Per Jacobsson
(fp), Nils Theodor Larsson (ep), Wallmark (h), Thorsten Larsson (ep),
Bohman (h), Ståhl (fp), Mattsson (ep), Turesson (h), Källstad (fp), Sjönell
(ep) och Westberg (fp), som anser att utskottets yttrande och hemställan
bort ha följande lydelse:
»Utskottet delar motionärernas uppfattning att frågan om vid vilken ålder
skolplikten skall inträda nu bör utredas. Redan det förhållandet att vi i vårt
land har en högre skolpliktsålder än åtskilliga andra länder ger anledning
till frågan om vilka skäl som kunnat och alltjämt kan åberopas härför. Den
snabba samhällsutvecklingen har onekligen medfört att 1960-talets barn befinner
sig i en helt annan situation än barnen i början av vårt århundrade.
Som motionärerna framhållit har dagens sexåring störa möjligheter att nå
en snabbare mognad och få en rikare erfarenhetsvärld an barnen ett halvsekel
tidigare tack vare moderna kommunikationer, massmedia m. m. Enligt
utskottets mening är detta ett tungt vägande skäl för en utredning om skolpliktsåldern.
Det finns mycket som talar för att en tidigare skolstart än den
nuvarande kan ha många fördelar ur social, medicinsk och psykologisk synvinkel.
En stark föräldraopinion torde kräva en utbyggnad av förskolan.
Utskottet finner det önskvärt att en sådan kommer till stånd men anser
samtidigt att vi just om så sker har anledning att i en utredning ta upp frågan
om hur man i framtiden skall ta hand om sexåringarna — i förskolan
eller i en efter den ändrade uppgiften anpassad grundskola. Som redan 19o7
års skolberedning framhöll har man anledning räkna med att förskolan så
småningom införlivas med det allmänna skolväsendet, vilket onekligen
skulle medföra påtagliga fördelar i fråga om möjligheten till önskvärd samordning
mellan de båda skolformerna.
Under hänvisning till vad sålunda anförts tillstyrker utskottet motionerna
och hemställer alltså TT 0,0
att riksdagen med bifall till motionerna I: 488 och II: 618
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om utredning av förutsättningarna
för en successiv sänkning av åldern för inträde
i grundskolan eventuellt genom inrättande av en allmän förskola
enligt i motionerna angivna riktlinjer samt av de pedagogiska,
psykologiska och ekonomiska effekterna av sådana
reformer.»
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 157 år 1967
5
Bilaga
Skolöverstyrelsens yttrande den 9 juni 1967 över motionerna I: 488
och II: 618
Den fråga som väckts i motionerna 1:488 och 11:618 har i olika delar
varit föremål för riksdagens, andra myndigheters etc. uppmärksamhet vid
ett flertal tillfällen. SÖ finner det därför lämpligt att inleda sitt yttrande
med en relativt detaljerad redovisning av vad som tidigare anförts inom
det problemkomplex som motionerna avser, inbegripande även de synpunkter
som SÖ själv i förekommande fall tidigare anfört.
1940 års skolutredning uppmärksammade behovet av att vid uppgörande
av framtidsprogram för skolan ta större hänsyn till den s. k. förskoleåldern
»ej blott ur social utan även och ej mindre ur pedagogisk synpunkt». SU
syns därvid i första hand ha tänkt på barn från mindre gynnsam hemmiljö
(s. 101—102). Någon utredning verkställdes dock ej, eftersom en
särskild kommitté, 1946 års kommitté för den halvöppna barnavården,
var sysselsatt med utredning av ärendet.
1946 års skolkommission hänvisade till denna utredning men ägnade
dock frågan en viss uppmärksamhet. SK framhåller sålunda lörskolornas
praktiska betydelse i samband med skolmognadsavgörandet (s. 142, 186).
Man betonar även att många av de uppfostringsuppgifter och mycket av det
stoff, som nu måste räknas såsom tillhörande småskolan, med större utvecklingspsykologisk
rätt torde böra komma på förskolestadiet (s. 186). SK
uttalar sammanfattningsvis att en utbyggnad av förskoleinstitutionerna ligger
i linje med kommissionens planläggning för skolväsendet. »Ett närmare
pedagogiskt samarbete mellan förskola och de egentliga skolstadierna måste
uppmuntras» (s. 187).
SÖ uttalar i sitt utlåtande över 1940 och 1946 års skolutredningar, att den
delar utredningarnas uppfattning om behovet av förskoleinstitutioner och
om att dessa bör vara frivilliga.
SÖ yttrar i anslutning till SIv:s betänkande, att »förskolornas pedagogiska
funktion är så framträdande och betydelsefull, att det är fullt naturligt,
att förskoleinstitutionerna organisatoriskt anknyts till skolväsendet
i övrigt, dock utan att därigenom förlora sin egen karaktär. Enligt SÖ:s
mening är nämligen särskilt viktigt, att förskoleinstitutionerna, ehuru de
har vissa fostringsuppgifter gemensamma med småskolan, icke kommer att
inriktas på skolmässig undervisning i vanlig mening utan får behålla sin
karaktär av lekskola» (s. 51).
1946 års kommitté för den halvöppna barnavården (Daghem och Förskolor,
SOU 1951: 15) anförde under rubriken Anknytningen till skolan (s. 111
tf) att »målet är att förskolor en gång i framtiden skola finnas i sådan
utsträckning, att alla familjer, som så önskar, kunna begagna sig av dem».
Beträffande anknytningen till den obligatoriska skolan anser kommittén,
att starka skäl talar för att barnstugorna (inkluderande såväl förskolor som
daghem) sorterar under skolmyndigheterna. Man bör emellertid enligt
kommitténs uppfattning slå vakt om att barnstugorna och i synnerhet för
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 157 år 1967
skolorna inte förlorar sin roll av frivilliga institutioner. SÖ understryker i
sitt yttrande (4.1.1952) vikten av ett intimare samarbete mellan förskola
och skola och menar att grunden för detta samarbete bör läggas genom en
sammankoppling av för- och småskollärarutbildningen.
1958 års för skottår ar utbildning (Förskollärarutbildningens organisation,
SOU 1960: 33) föreslog likaledes en intimare samverkan och menade att
SÖ borde bli tillsynsmyndighet för såväl förskoleseminarierna som daghem,
förskolor och eftermiddagshem (kap. 8). SÖ anser i sitt yttrande
(29.10.1960), att vad de tre sistnämnda institutionerna beträffar frågan
måste ytterligare utredas. »Därvid måste även beaktas de uppgifter som
skulle komma att åvila skolstyrelserna och länsskolnämnderna» (s. 14).
Grundskolebetänkandet (SOU 1961:30) tar under avsnittet Skolmognad
(s. 244 ff) upp frågan om ett tidigt omhändertagande av barnen och uttalar,
»under dessa förhållanden kommer vi säkerligen icke ifrån att förr
eller senare allvarligt överväga inrättandet av förskoleklasser eller att låta
barnen börja skolan redan i sexårsåldern» (s. 244). Eftersom beredningen
enligt direktiven inte har att syssla med detta problem, uttalas i betänkandet
endast vissa allmänna synpunkter på förskoleväsendet. Sålunda konstateras
att detta är föga utvecklat och att en viktig uppgift under kommande
decennier blir att bygga ut förskoleväsendet, med syfte att så småningom
införliva det med det allmänna skolväsendet (s. 244—245, 246).
I remissyttrandena beklagar flera instanser, att direktiven för beredningens
arbete icke tillåtit att förskolornas uppgifter och eventuellt inlemmande
i det obligatoriska skolväsendet kunnat tas upp till behandling.
»Så länge denna anknytning nedåt saknas, kommer skolmognads- och inskolningsproblemen
att till vissa delar förbli olösta» (Ln i U län, prop.
1962: 54 s. 114). Ett flertal remissinstanser förordar att förskolan införlivas
i det obligatoriska skolväsendet, varvid förskolorna sålunda skulle lyda under
skolstyrelserna och SÖ. Ett antal remisser (LO, SACO, TCO, FPU) föreslår
tillsättandet av en utredning för snabbehandling av den viktiga förskolefrågan.
Enligt SSU bör utbildningskapaciteten dimensioneras efter
målsättningen att alla barn efter uppnådda fem år beredas plats i förskola.
SÖ pekar i sitt remissyttrande på de möjligheter som stödundervisningen i
samband med den första läsundervisningen erbjuder för att bättre tillgodose
vissa elevers behov av en mjukare, individualiserad skolstart.
Departementschefen understryker betydelsen av att förskoleväsendet
byggs ut och hänvisar bl. a. till prop. 1962:42 angående en vidgning av förskollärarutbildningen
»i syfte att ge förskoleverksamheten bättre betingelser»
(prop. 1962: 54 s. 262).
I yttrande över motion 196b II: 10 (av herr Larsson i Hedenäset m. fl., lika
lydande med motion 1:8) om införande av allmän förskoleundervisning
erinrar SÖ i anslutning till motionärernas krav på »kompletterande forskning
och försök» om att det tidigare till den pedagogiska institutionen vid
universitetet i Stockholm knutna barnpsykologiska forskningsinstitutet från
och med 1.7.1964 överflyttas till lärarhögskolan i Stockholm med skyldighet
för föreståndaren att meddela undervisning och bedriva forskning avseende
förskoleålderns psykologi och pedagogik. SÖ understryker vidare, att samhällets
behov av familjestödjande verksamhet starkt motiverar en utbyggnad
av lekskolor, daghem och fritidshem men anser samtidigt, under hänvisning
till utbildningsbehovets totala expansion, »tidpunkten ännu ej vara
inne att till utredning uppta frågan om ett generellt tidigareläggande av
skolplikten».
Statsutskottets utlåtande nr 157 år 1967
7
I sitt yttrande över familjeberedningens PM angående utbyggnad av samhällets
barntillsyn och departementspromemorian angående ökat statligt
stöd till barnstugor (Socialdepartementet 1965:3 respektive 1965:4) understryker
SÖ betydelsen av att förskolefostran för åldrarna 4—7 år så
snabbt resurserna det medger kommer alla barn i dessa åldrar till godo. SÖ
anför också att enligt dess mening »fyller inte minst de lekskolor som kommit
till stånd i landsbygdskommuner ett stort behov». Såsom beredningen
menar bör också den integrerade barnstugan kunna tillgodose dessa landsbygdsbehov,
särskilt som det skall ankomma på kommunerna själva att
avgöra vilken form för organisation, som de med hänsyn till de lokala förutsättningarna
föredrar (SÖ:s yttrande 2.2.1966, s. 2).
I sitt yttrande över socialstyrelseutredningens och MCA-utredningens betänkande
Hälso- och socialvårdens centrala administration (SOU 1965:49)
säger SÖ bl. a. att SÖ icke frångått sin tidigare ståndpunkt att förskolorna
och — om erfarenheten visar det lämpligt — barnstugeverksamheten bör
ställas under SÖ:s tillsyn. Med hänsyn till de stora uppgifter som ännu
sammanhänger med genomförandet av grundskolan, fackskolan och det
nya gymnasiet avstår SÖ dock från att framställa något yrkande om att
»denna överföring sker i förevarande sammanhang» (SÖ:s yttrande 3.11.
1965, s. 2).
1 ett svar på fråga angående ökade resurser för förskoleålderns psykologi
och pedagogik (II, 25.5.1967, anf. nr 44) anför statsrådet Odhnoff bl. a.: »Familj
eberedningen bär i sitt för ett par månader sedan avlämnade slutbetänkande
(SOU 1967:8) behandlat frågan om en utbyggnad av den beteendevetenskapliga
forskningen om barn i förskoleåldern. Därvid har beredningen
föreslagit, att barnpsykologiska forskningsinstitutet vid lärarhögskolan
i Stockholm skall ge ökade resurser för att intensifiera sin forskning rörande
utvecklings- och mognadsförlopp under de tidigare barnaåren. Familjeberedningens
betänkande remissbehandlas för närvarande. När remissbehandlingen
avslutas, kommer de av beredningen framlagda förslagen att i
vanlig ordning prövas av regeringen.»
I ett svar på en fråga något tidigare under 1967 års riksdag om den av
riksdagen år 196b begärda utredningen om införandet av en allmän förskoleundervisning
och om lekskoleverksamhetens utformning kan anses fullgjord
i och med familjeberedningens arbete (II, 23.2.1967) säger statsrådet
Odhnoff bl. a.: »Jag skall inte gå in på huruvida riksdagsskrivelsen 1964 avsåg
''införandet av en allmän förskoleundervisning’. I vart fall ansåg regeringen,
att vad som i varje fall borde utredas var utbyggnadsmöjligheterna
för hela barnstugeverksamheten, dvs. såväl lekskolor och fritidshem som i
synnerhet dagbarnhem. Detta utredningsarbete har familjeberedningen
verkställt. Ett av betänkandena bildade utgångspunkt för den omfattande
utbyggnad av barnstugeverksamheten som regeringen föreslog riksdagen i
fjol och som redan har kommit igång ute i kommunerna.»
I motionerna I: 85 och II: 116 vid 1967 års riksdag yrkar motionärerna
(herr Källstad m. fl.) bl. a. att riksdagen i skrivelse till Kung''1. Maj :t måtte
hemställa om utredning om inrättandet under det närmaste budgetåret »av
ytterligare professurer i utvecklingspsykologi, särskilt förskoleålderns psykologi
och pedagogik». Statsutskottet anför i anslutning härtill »att den av
departementschefen förutskickade närmare utredningen rimligen bör komma
att behandla även personalfrågor av denna art» samt föreslår att motionerna
inte föranleder någon riksdagens åtgärd (SU:s utlåtande nr 51 år
1967).
8
Statsutskottets utlåtande nr 157 år 1967
På grundval av det ovan återgivna finner SÖ, att de nu föreliggande motionernas
innehåll på ett flertal punkter redan varit föremål för en ingående
granskning av myndigheter och remissinstanser liksom att SÖ själv vid
åtskilliga tillfällen varit i tillfälle att ge sin syn på flera av de aktuella frågorna.
Här vill SÖ ytterligare anföra följande.
I debatten om tiden för skolpliktens inträde har ibland hävdats, att skolstart
vid sex år skulle kunna innebära en tidsvinst på ett år i förhållande
till den nuvarande situationen. Den åsikten har framförts, att om eleverna
börjar vid sex år skulle skolplikten kunna upphöra vid femton år i stället
för nuvarande sexton och samma utbildning ändå ges. Det finns inga klara
belägg för att en sådan uppfattning skulle vara riktig. Det faktum att en
del barn börjar skolan vid sex år och ändå klarar sig innebär inte att alla
skulle kunna göra det. En generell skolstart vid sex år skulle kräva en annan
uppläggning av lågstadiets undervisning. Såväl innehåll som metodik
måste till stor del ändras. De undersökningar som gjorts tyder för övrigt på
att det försprång som vissa barn ibland vinner genom tidig start relativt
snart tas igen. Mognaden i olika avseenden kommer olika fort för olika
barn. Det finns exempel på att den som börjar senare på kortare tid lärt sig
lika mycket som den som börjat tidigare men då kanske inte var mogen de
uppgifter som gavs. Det är således tveksamt om man kan vinna ett år i
utbildningstid genom att låta skolplikten inträda tidigare.
De skäl som talar för en tidigare skolstart eller i varje fall tidigare kontakt
med undervisning i egentlig mening är främst de sociala. Barn som kommer
från mindre studievänliga miljöer är ofta handikappade i förhållande till
kamrater som växt upp i studievänlig miljö. Detta påverkar i hög grad möjligheterna
vid den första inlärningen. En bättre förutsättning för en god
skolstart skulle barnen få om förskoleorganisationen utbyggdes som SÖ ovan
bar nämnt.
Vidare kan framhållas att SÖ ägnar stor uppmärksamhet åt skolstartens
problem och åt den inskolning som måste förekomma. Det sker bl. a. genom
försök med olika slag av inskolning. Man bör framför allt undersöka om
det finns ytterligare möjligheter till ett mer flexibelt system för skolstart
så att den blir baserad mer på barnens mognad än på deras biologiska ålder.
Enligt SÖ:s uppfattning bör samhället och dess skolmyndigheter i första
hand satsa på en snabb utbyggnad av förskoleinstitutionen. Den lokala
samordningen och det praktiska samarbetet mellan förskola och lågstadium
är därvid av väsentlig betydelse, liksom även en intensifierad forskning rörande
förskoleålderns psykologi och pedagogik. Ingen av dessa uppgifter
torde emellertid kräva ytterligare utredningar utöver dem som redan gjorts;
det viktigaste är i stället ett konkret förverkligande av de intentioner som
redan föreligger och för vars genomförande redan avsevärda insatser gjorts
men likväl betydande ytterligare resurser behövs. SÖ finner inte skäl att
förorda den av motionärerna yrkade ytterligare utredningen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.