Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om fullständig lärarutbildning i Montessoripedagogik.

1967-11-14 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1967:160, Utlåtande i anledning av motioner om fullständig lärarutbildning i Montessoripedagogik.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 160 år 1967

Nr 160

Utlåtande i anledning av motioner om fullständig lärarutbildning i

Montessoripedagogik.

(2:a avd.)

I de likalydande motionerna I: 498 av herr Lidgard och fröken Stenberg

samt II: 638 av fru Sundberg har hemställts att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag rörande anordning av

fullständig lärarutbildning i Montessoripedagogik åtminstone vid någon lärarutbildningsanstalt.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttrande över motionerna från skolöverstyrelsen. Se Bilaga till detta utlåtande.

Utskottet. Huvudtanken i skolöverstyrelsens yttrande över motionerna

synes vara att Montessoripedagogiken erbjudit mycket av värde för den

pedagogiska utvecklingen i allmänhet men också att mycket av vad som

återfinnes där förts fram även av andra pedagoger och är att betrakta som

pedagogisk allmänegendom. Montessoripedagogiken präglas, framhåller överstyrelsen,

av en tendens till avskärmning från andra pedagogiska riktningar

och häri ligger en viss fara. Lärarutbildningen bör stimuleras och vidareutvecklas

genom att man tar upp idéer som uppkommit och prövats på skilda

håll, däribland inom Montessoripedagogiken.

Utskottet, som haft tillfälle att ta del av synpunkter även från företrädare

för Montessoripedagogiken i Sverige, finner det önskvärt att man i

det pedagogiska forsknings-, utvecklings- och undervisningsarbetet söker

sammansmälta och nyttiggöra vad enskilda pedagogiska riktningar kan

erbjuda av erfarenheter och idéer. En vidareutveckling av det samarbete

som redan förekommer mellan lärarhögskolan i Göteborg och Göteborgs

högre samskola just inom Montessoripedagogikens fält synes vara en väg

att i denna lärarhögskolas pedagogiska verksamhet ta till vara vad Montessorimetoden

kan erbjuda. Utskottet, som finner det önskvärt att en sådan

vidareutveckling kommer till stånd, anser sig däremot inte böra föreslå

riksdagen att nu hos Kungl. Maj :t anhålla om utredning och förslag om

fullständig lärarutbildning i Montessoripedagogik, vare sig i form av specialkurs

utöver den vanliga lärarutbildningen eller som en fristående full
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160 år 1967 5

ständig utbildningslinje. Utskottet avstyrker alltså motionerna och hemställer
att

riksdagen icke bifaller motionerna 1: 498 och II: 638.

Stockholm den 14 november 1967

På statsutskottets vägnar:

GÖSTA BOHMAN

Närvarande: se under utlåtandet nr 159.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 160 år 1967

Bilaga

Skolöverstyrelsens

yttrande den 29 augusti 1967 över motionerna 1:498 och 11:688

SÖ har i ett tidigare uttalande, som gällde den vid Göteborgs högre samskola

bedrivna försöksverksamheten med undervisning enligt montessorimetoden

— petita avseende budgetåret 1967/68 punkten 27: 4 — bl. a. anfört

att en genomgående tillämpning av montessorimetodiken är värdefull och

kan ge viktiga bidrag till den pedagogiska utvecklingen samt att det finns

anledning att för grundskolans räkning ta vara på de erfarenheter, som ett

studium av en konsekvent tillämpning av montessoripedagogiken kan ge.

Detta uttalande grundas på uppfattningen att montessoripedagogiken i likhet

med andra pedagogiska skolor jämsides med nutida pedagogisk och

psykologisk forskning ger dagens skolarbete värdefulla impulser.

Om montessorimetoden kan följande anföras.

Med utgångspunkt i tidigare utexperimenterad materiel för (isolerad)

träning av olika sinnesfunktioner hos bl. a. döva och »efterblivna» barn

konstruerade Maria Montessori i början av 1900-talet en serie övningsmateriel

för normala barn och utarbetade en detaljerad metodik för materielens

användning. Materielen avser övning av syn- och hörselsinne, lukt- och

smaksinne, färgsinne och formuppfattning. Materiel och metodik är vidare

inriktade på träning av motoriken, på inlärning av skrivning, läsning och

räkning samt även sådana skolämnen som biologi, geografi och historia.

Montessori kallade själv sitt tillvägagångssätt för »den vetenskapliga pedagogikens

metod» (Il metodo della pedagogia scientifica---Rom

1909).

Översättningarna av hennes skrifter använder benämningen montessorimetoden

— ett nu vedertaget begrepp, varmed menas pedagogisk verksamhet

med av Montessori konstruerad materiel, använd enligt av henne

fastställda regler.

Montessori baserade utformandet av metodik och materiel på omfattande

barnobservationer. Hon iakttog därvid att barn kunde arbeta med materielen

under stark koncentration, att de gärna upprepade arbetsmomenten tills

säkerhet i hanterandet uppnåddes och att den genom den egna aktiviteten

vunna erfarenheten och upptäckten av rätta lösningar beredde barnen

glädje. De uppsökte gärna frivilligt den materiel, som läraren tidigare gjort

dem bekanta med.

Med utgångspunkt i observationer av barn i aktivitet med Montessoris

materiel, hanterad enligt hennes direktiv, framlade Montessori sin hypotes

om känsliga perioder för utvecklingen. Hon menade, att barnet under vissa

utvecklingsskeden är särskilt mottagligt för viss kunskapsmateriel och vissa

övningar. Om man inte utnyttjade tillfället att låta barn i ett visst mottagligt

stadium lära sig vad det just då var intresserat av och hade lätt för,

blev inlärandet betydligt mödosammare, när barnet nått ett senare utvecklingsskede.

Genom de konsekventa tillämpningarna av denna hypotes skiljer sig Montessoris

pedagogiska system från tidigare presenterade uppfostringssystem

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 160 år 1967

7

eller filosofiska spekulationer om uppfostran. Det har med råtta framhållits

att Montessori upptäckt känsliga perioder i barns utveckling och att »montessoripedagogiken»

vill anpassa uppfostran till dem.

Montessori har därmed anknutit sin metodik till en uppfattning om barn,

som hon underbyggt med vetenskaplig forskning. Men hennes naturvetenskapliga

utgångspunkt och ensidigheten i hennes observationsmetod medför

en begränsning av värdet i hennes barnpsykologi som underlag för modern

pedagogik.

Montessori deklarer t. ex. som sin uppfattning, att fysisk och psykisk

utveckling är avgränsade från varandra, även om hon utgår från antagandet

att det finns ett samband mellan intelligens och motorisk förmåga.

Enligt Montessori är barnet ett psykiskt embryo från födelsen upp till treårsåldern,

då dess »psykiska organ» börjar fungera. Hennes psykologiska

uppfattning stöder hennes metodiks tillämpning men ger föga utrymme för

en modifikation.

Montessoris namn är nu knutet till pedagogisk verksamhet i förskola och

skola i flera världsdelar. Verksamhet enligt montessorimetoden innebär att

uppfostran och undervisning bedrivs efter detaljbestämda riktlinjer.

Maria Montessoris verksamhet och författarskap har stimulerat och berikat

1900-talets pedagogiska debatt. Av henne konstruerad materiel har

visat sig värdefull som komplement till annan materiel för olika åldrar och

ändamål och med tidigare eller senare ursprung.

Som reformpedagog erbjuder Montessori många jämförelsepunkter med

andra reformpedagoger. Hennes metod intar dock en särställning genom

att den av henne och hennes anhängare avgränsats från assimilering med

andra pedagogers forskningsresultat, tankegångar och metoder.

Många av de tankar Montessori tänkt om uppfostran och undervisning

har också presenterats av andra och är i stor utsträckning allmän egendom.

Den strävan att främja barns självverksamhet, koncentration, självdisciplin

och frihet, som återfinns i montessoripedagogiken, har sedan länge

präglat den allmänna pedagogiska debatten. Metodiska och attitydmässiga

frågor som bearbetats i denna debatt och i många fall funnit stöd i de rön

som pedagogisk och psykologisk forskning fortlöpande presenterar har lett

till konkreta åtgärder inom såväl förskola och skola som lärarutbildning i

Sverige.

För att nå målet för uppfostran — eller åtminstone komma det så nära

som möjligt — måste man dock ständigt ompröva vilka medel och arbetssätt

forskning och erfarenhet kan anvisa som de bästa, och den använda materielen

måste ständigt modifieras och kompletteras med utgångspunkt i den

aktuella pedagogiska forskningen och erfarenheten.

Enligt SÖ:s uppfattning är det naturligt att det pedagogiska arbetet i

förskolan och grundskolan utgör en syntes av de olika impidser och metoder

som vuxit fram under årens lopp.

Det torde vara uppenbart, att en pedagogisk verksamhet som är bunden

till ett enda system med en speciell pedagogs prägel löper risken att begränsas

och präglas av ensidighet. Möjlighet att utveckla och berika verksamheten

finns, då man har tillfälle att i pedagogiken införliva skilda forskningsmässigt

och erfarenhetsmässigt vunna och prövade idéer. Enligt SÖ:s

mening är detta det sätt varpå det värdefulla också i montessoripedagogiken

bör tillföras lärarutbildningen. Däremot anser SÖ skäl inte föreligga för

att anordna en fullständig lärarutbildning i montessoripedagogik.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.