Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om kommunikationsmöjligheterna i skärgården.

1967-11-14 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1967:162, Utlåtande i anledning av motioner om kommunikationsmöjligheterna i skärgården.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 162—163

Statsutskottets utlåtande nr 162 år 1967

1

Nr 162

Utlåtande i anledning av motioner om kommunikationsmöjligheterna

i skärgården.

(4:e avd.)

I de likalydande motionerna I: 13 av herr Tistad m. fl. och II: 18 av herr

Åberg m. fl. har yrkats att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa

om utredning och förslag om lämpliga åtgärder från samhällets sida

för att komma till råtta med de försämringar i kommunikationsmöjligheterna

som uppkommit för befolkningen i många ösamhällen i samband med

ändringar i allmänna kommunikationsleder.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttrande över motionerna från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt länsstyrelserna

i Stockholms, Blekinge och Göteborgs och Bohus län.

Väg- och vattenbgggnadsstgrelsen erinrar om att kommunikationsförhållandena

i de viktigaste skärgårdsområdena vid olika tillfällen har varit föremål

för statliga utredningar. Av dessa utredningar nämnes den åren 1959—

1960 av en särskild utredningsman utförda undersökningen av trafikförhållandena

i Bohusläns kustland och skärgårdar samt den av skärgårdstrafikutredningen

år 1966 avgivna utredningen om den reguljära båttrafiken i

Stockholms södra skärgård. I utredningarna har en kartläggning skett av

kommunikationsbehovet i skärgårdarna och förslag till åtgärder framlagts.

Nämnda utredningar och förslag har enligt styrelsen varit vägledande för

inriktningen och omfattningen av olika statliga och kommunala åtgärder i

berörda områden.

Styrelsen erinrar vidare om att frågan om att tillgodose trafikbehovet i

glesbygder och skärgårds- eller öområden behandlades av 1953 års trafikutredning

och i Kungl. Maj :ts proposition nr 191 till 1963 års riksdag med

riktlinjer för den statliga trafikpolitiken. Enligt dessa riktlinjer förutsättes

insatser från det allmännas sida, såvida dessa områden ej på annat sätt kan

erhålla en tillfredsställande transportförsörjning. Enligt nämnda proposition

torde det därvid vara »ogörligt att på förhand fastställa vilken underslcottstrafik

som är nödvändig från allmän synpunkt. En prövning från fall

1—Bihang till riksdagens protokoll 1967. 6 saml. Nr 162—163

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 162 år 1967

till fall bör i stället äga rum i samband med att frågan om stöd från det allmänna

blir aktuell.»

Styrelsen erinrar också om att fr. o. m. budgetåret 1960/61 ingår under

bidragsanslaget till enskild väghållning under sjätte huvudtiteln medel som

avser att täcka underskott bl. a. i viss båttrafik i skärgårdarna. Tidigare

redovisades medel för motsvarande ändamål under anslaget bidrag till vissa

kommunikationsändamål. Dessa bidrag har successivt höjts och har för

1967/68 beräknats till 0,6 milj. kr.

Med hänsyn till att kommunikationsbehoven i skärgårdsområdena är relativt

väl kartlagda och till att, enligt riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken,

frågor om stöd från det allmänna vid eventuell underskottstrafik bör

avgöras från fall till fall, finner styrelsen motiv ej föreligga för en utredning

angående kommunikationsmöjligheterna i skärgården.

Länsstyrelsen i Stockholms län förklarar sig principiellt dela motionärernas

synpunkter att man från samhällets sida så långt möjligt bör bereda

befolkningen på skärgårdsöarna sådana kommunikationsmöjligheter att den

kan komma i åtnjutande av en god service på olika områden. Ställning bör

därför snarast tagas till frågan om detta skall vara en statlig eller en landstingskommunal

uppgift. Skärgårdskommunerna förmår nämligen enligt länsstyrelsen

icke på egen hand lösa detta omfattande problem.

Länsstyrelsen anför vidare följande.

Genom ett mångårigt agerande i skilda sammanhang har länsstyrelsen i

Stockholms län med kraft understrukit vikten av att denna fråga löses.

Vad beträffar kommunikationerna i Stockholms läns skärgård har dessa

varit föremål för ett flertal utredningar som kartlagt förhållandena och framlagt

förslag till åtgärder. Senast har skärgårdstrafikutredningen, vari länsstyrelsen

varit representerad, under år 1966 framlagt ett betänkande, »Den

reguljära båttrafiken i Stockholms södra skärgård». Dess förslag är för närvarande

föremål för överväganden.

Genom beslut den 5 december 1958 har Ivungl. Maj :t uppdragit åt länsstyrelsen

i Stockholms län att utreda och genom praktiska åtgärder söka

förbättra försörjnings- och därmed sammanhängande förhållanden för den

bofasta befolkningen i länets skärgård. Som ett led i denna utredning har

landshövdingen under resor i länets skärgård besökt samtliga öar med bofast

befolkning och därvid tillsammans med länsstyrelsens tjänstemän och olika

länsexperter samt företrädare för respektive kommuner hållit överläggningar

om förekommande problem. Öbefolkningens förhållanden i olika hänseenden

är därför väl kända för länsstyrelsen. Vid dessa besök har länsstyrelsen kartlagt

och initierat olika åtgärder som ansetts erforderliga. På kommunikationernas

område betyder detta att allmänna vägar utsträckts till olika platser

inom kustområdet, vissa öar fått broförbindelser, enskilda vägar förbättrats

och nyanlagts, färjförbindelser utökats och förbättrats liksom bryggor,

båt- och fiskehamnar. Dessa anordningar torde tillsammans väsentligt ha

underlättat skärgårdsbefolkningens svårigheter kommunikationsmässigt och

på flera håll därigenom också bidragit till att öka försörjningsgraden och

förbättra de ekonomiska, sociala och kulturella förhållandena.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 162 år 1967

3

Länsstyrelsen har på skilda områden tillsammans med olika länsorgan,

vägförvaltningen, hushållningssällskapet, företagarföreningen m. fl. ett väl

utvecklat samarbete genom vilket åtskilliga initiativ följts upp. Genom dessa

organ hålles länsstyrelsen också fortlöpande informerad om utvecklingen i

skärgården.

Länsstyrelsen är, oaktat vad som hittills uträttats, medveten om att öbefolkningens

förhållanden i skilda hänseenden på flera håll fortfarande kan

vara bekymmersamma; icke — som i motionen görs gällande — på grund

av samhällets åtgärder utan trots dessa.

De problem som aktualiseras i motionerna beträffande skärgårdsbefolkningens

kommunikationsmöjligheter och tillgång till service av olika slag

sammanhänger närmast med den allmänna glesbygdsproblematiken. På vad

sätt och i vilken utsträckning samhället skall garantera en minimistandard

för befolkningen i sådana glesbygdsområden, som ej kan bli föremål för

lokaliseringsåtgärder, bör utredas i större sammanhang. Dessa frågor är

för närvarande delvis föremål för ett forskningsprojekt inom inrikesdepartementet

i expertgruppens för regional utredningsverksamhet (ERU) regi.

Via genom- och vidareförande av de pågående generella studierna bör man

enligt länsstyrelsens mening få en grund för en mera realistisk bedömning av

ytterligare samhällsinsatser på berörda område.

Vad gäller samhällets möjligheter att göra insatser i speciella bygder bör

dessa bli föremål för studium och initiativverksamhet från närmast ansvariga

kommuner och regionala statliga organ, såsom primärkommuner,

landsting och länsstyrelser.

Länsstyrelsen är på grund av vad som ovan anförts för närvarande icke

benägen att tillstyrka en statlig utredning av det slag motionärerna åsyftat.

Erforderliga utredningar bör nämligen kunna ske genom befintliga centrala,

regionala och lokala instanser.

Länsstyrelsen i Blekinge län, som även införskaffat yttrande från landstinget

i Blekinge län, Karlskrona stad, Jämjö kommun och vägförvaltningen

i Blekinge län framhåller att den skärgårdsbefolkning som fortfarande är

beroende av båtförbindelser i Blekinge har reducerats under senare år. Anledningarna

härtill är främst att landkommunikationerna förbättrats avsevärt

samt genom en betydande avflyttning från skärgården. Sålunda är av

båtförbindelser berörda befolkning fördelad enligt följande, Aspö (Karlskrona)

440, Hanö (Mjällby) 190 och Torhamnsskärgården (Jämjö) 215.

Samtliga har med undantag för på Utklipporna boende (fyrpersonal med

familjer), reguljära, dagliga båtförbindelser med fastlandet. Landstinget i

Blekinge län samt berörda kommuner bidrager på olika sätt till att kostnaderna

för transporterna hållas vid rimlig nivå. Beträffande transporter i

samband med olycksfall, hastigt påkommen sjukdom eller liknande, ställer

polisen kostnadsfritt patrullbåt till förfogande för transport.

Länsstyrelsen förklarar sig slutligen inte finna anledning att motsätta sig

den i motionerna föreslagna utredningen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som jämväl överlämnat yttranden

från Göteborgs stadskollegium samt näringsdelegationen inom Göteborgs

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 6 sand. Nr 162—163

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 162 år 1967

och Bohus läns landstings förvaltningsutskott, framhåller inledningsvis att

de i motionerna behandlade frågorna rörande kommunikationsmöjligheterna

för skärgårdsbefolkningen har stor aktualitet i länet, trots att under senare

år nya färj förbindelser tillskapats, vilket medfört att några öar erhållit goda

allmänna förbindelser. Fortfarande återstår dock många öar, som antingen

helt saknar allmänna förbindelser eller har privata sådana vilka dock ej kan

anses godtagbara.

Länsstyrelsen anför vidare följande.

Av näringsdelegationens yttrande framgår därjämte att antalet öar utan

allmänna förbindelser uppgår till ett 60-tal med en sammanlagd folkmängd

av närmare 7 000. Flera av dessa Öar har en betydande folkmängd och ett

sjudande näringsliv där framförallt stor sjöfisket dominerar. Som komplement

till detta förekommer näringsgrenar som har anknytning till fisket

men även andra med havet sammanknippade näringsgrenar såsom fraktfart

förekommer.

Befolkningens åldersstruktur är på flera öar tillfredsställande och det

finns exempel på öar där folkmängden varit i stort sett oförändrad eller

t. o. m. ökat under senare år.

För befolkningen på öarna inom länet står de dåliga reguljära förbindelserna

med fastlandet i bjärt kontrast till övriga kommunikationsförhållanden

inom regionen.

Särskilt kritisk är frågan beträffande förbindelserna till öarna i norra

delen av länet. Dessa Öar utgör som regel avfolkningsområden och de nuvarande

förbindelsernas existens kan mycket snart äventyras. Här är fisket

i stort sett den enda näringsgrenen och befolkningens utkomst är således

helt beroende av utvecklingen och konjunkturerna inom denna näringsgren.

Inom vissa skärgårdsområden upprätthålles trafiken fortfarande tack vare

att det finns skolpliktiga barn, men när dessa försvunnit har också den

väsentligaste inkomstkällan för turbåtsägarna bortfallit.

I likhet med motionärerna finner länsstyrelsen slutligen att de påtalade

missförhållandena på lämpligt sätt bör elimineras genom lämpliga åtgärder

från samhällets sida. Länsstyrelsen tillstyrker därför att frågan snarast blir

föremål för närmare utredning varvid särskilt bör undersökas om statsbidrag

till skärgårdstrafik lämpligen kan utgå via anslaget till enskilda vägar.

Utskottet. I yttrandena över förevarande motioner erinras om att kommunikationsförhållandena

i de viktigare skärgårdsområdena varit föremål för

flera statliga utredningar som klarlagt förhållandena och framlagt förslag

till åtgärder. Dessa utredningar och förslag har sedan varit vägledande för

inriktningen och omfattningen av olika statliga och kommunala åtgärder

inom berörda områden.

Utskottet vill också erinra om att frågan om att tillgodose trafikbehovet

i glesbygder och skärgårds- eller öområden behandlades i samband med

1963 års riksdagsbeslut om riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 162 år 1967

5

I den proposition (nr 191) som låg till grund för beslutet förutsattes sålunda

särskilda insatser från samhällets sida såvida nämnda områden ej

på annat sätt kunde erhålla en tillfredsställande transportförsörjning. Med

hänsyn till de skiftande befolknings- och näringsförhållandena i olika delar

av landet torde det enligt propositionen vara ogörligt att på förhand fastställa

vilken underskottstrafik, som vore nödvändig från allmän synpunkt.

En prövning från fall till fall borde i stället äga rum i samband med att

frågan om stöd från det allmänna bleve aktuell.

Eventuellt erforderliga ytterligare utredningar i dessa frågor syns, som

länsstyrelsen i Stockholms län framhållit, lämpligen kunna ske genom befintliga,

centrala, regionala och lokala instanser.

Vad gäller trafik- och servicefrågorna i glesbygdsområdena har dessa

f. ö., såsom utskottet framhållit under punkten 4 i sitt utlåtande nr 9 till

årets riksdag, upptagits till behandling i en särskild arbetsgrupp inom

Kungl. Maj :ts kansli med uppgift att pröva och successivt lägga fram

förslag till åtgärder för att tillförsäkra dem som bor kvar i glesbygden en

godtagbar samhällelig service. Även åtgärder i syfte att vidmakthålla och

förbättra kommunikationerna samt annan service för glesbygdsbefolkningen

avses därvid skola behandlas. Arbetet med dessa frågor har enligt

vad utskottet erfarit sedan någon tid pågått och kommer under den närmaste

tiden att intensifieras.

1 vad gäller tillgodoseende av behovet av väg- och färjtrafikförbindelser

må även erinras om den planering härför som författningsenligt åligger

vederbörande vägmyndigheter. I anslutning härtill må nämnas att å det

under sjätte huvudtiteln upptagna anslaget till enskilt vägunderhåll särskilda

medel finns disponibla för bidrag till båt- och f är j förbindelser av just

det slag motionärerna närmast åsyftar. Sådana bidrag utgår också f. n. i

viss omfattning.

Med hänsyn bl. a. till vad sålunda anförts finner utskottet i likhet med

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och länsstyrelsen i Stockholms län tillräckliga

motiv ej föreligga för särskild utredning i ämnet samt avstyrker

därför motionerna i fråga.

Utskottet hemställer

att riksdagen icke bifaller motionerna I: 13 och II: 18.

Stockholm den 14 november 1967

På statsutskottets vägnar:

GÖSTA BOHMAN

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets utlåtande nr 163 år 1967

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström (s), Gillström (s), Einar

Persson (s), Virgin (h), Axel Andersson (fp), Birger Andersson (s),

Kaijser (h), fru Wallentheim (s), herrar Söderberg (s), Mårtensson (s),

Per Jacobsson (fp), Nils Theodor Larsson (ep), Rönnberg (s), Thorsten

Larsson (ep) och Strandberg (h); samt

från andra kammaren: herrar Bohman (h), Blidfors (s), Ståhl (fp),

Mellqvist (s), fru Lewén-Eliasson (s), herr Mattsson (ep), fröken Olsson

(s), herrar Johansson i Norrköping (s), Alemyr (s), Gustafsson i Kårby

(ep), Cassel (h), Fagerlund (s), Källstad (fp), fru Holmberg (s) och herr

Westberg (fp).

Reservation

av herr Mattsson (ep).

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.