Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om en beredskapsplan för samordning av transportresurserna i Norrland.

1967-11-28 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1967:186, Utlåtande i anledning av motioner om en beredskapsplan för samordning av transportresurserna i Norrland.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1967

1

Nr 186

Utlåtande i anledning av motioner om en beredskapsplan för samordning

av transportresurserna i Norrland.

(4:e avd.)

I de likalydande motionerna I: 538 av fröken Stenberg m. fl. och II: 678 av

herr Petersson m. fl. har hemställts att riksdagen måtte besluta att ge

Kungl. Maj :t i uppdrag att utarbeta en beredskapsplan för samordning av

transportresurserna vintertid för Norrland.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttrande över motionerna från statens järnvägar, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och sjöfartsstyrelsen. Härjämte har på utskottets begäran Sveriges

industriförbund yttrat sig i ärendet. Se Bilaga till detta utlåtande.

Utskottet. I enlighet med förslag i årets statsverksproposition har viss

prioritering av investeringsobjekt för vinterberedskapen inom SJ beslutats.

Åtgärder har f. ö. redan tidigare vidtagits i samma syfte. De sålunda

vidtagna eller planerade åtgärderna avser bl. a. förstärkt snöberedskap,

anskaffning av kraftiga el-lok och utökning av godsvagnsparken samt en

mer centraliserad och effektiv transportledning. Därest SJ på sätt motionärerna

synes ha avsett under svåra isvintrar skall ombesörja isvintertransporterna

snabbt, fortlöpande och på avtalade tider och samtidigt sköta sina

normala året runt föreliggande transportuppgifter på godtagbart sätt måste

SJ enligt verket tillföras ytterligare ökade resurser. Utskottet delar SJ :s

därvid framförda uppfattning att det företagsekonomiskt sett är uteslutet,

att SJ skulle kunna hålla en stor extra kapacitet, som används endast

enstaka år och då endast några få månader.

Även isbrytarberedskapen förbättras successivt och får en avsevärd förstärkning

genom den av statsmakterna beslutade anskaffningen av en ny

havsisbrytare, som beräknas kunna tas i bruk under vintern 1969/70.

Vad beträffar väghållningen har väg- och vattenbyggnadsverket en särskild

vinterväghållningsberedskap avsedd att kunna insättas där särskilt

svårartade snöförhållanden eller liknande kan uppstå. Denna beredskap,

som fungerat i 20 år, har enligt verket aldrig behövt tas i anspråk inom

Norrland. Erfarenheterna har visat att i vad avser huvudvägnätet därstä1—Bihang

till riksdagens protokoll 1967. 6 samt. Nr 186

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1967

des ev. förekommande trafikavbrott är av sådan kort varaktighet att de

inte torde vara av större betydelse i sammanhanget.

Av sjöfartsstyrelsens yttrande i frågan framgår att styrelsen under de

tider av året som isbrytningen pågår håller nära kontakt med SJ både för

allmänna överväganden i syfte att samordna tillgängliga transportresurser

och för lösning av mera lokala problem. Sjöfartsstyrelsen har vidare

med ledning av under årens lopp vunna erfarenheter gjort upp en normalplan

för isbrytarverksamhetens bedrivande, varvid beaktats de förändringar

beträffande transportvägar och godsvolym som successivt skett.

Styrelsen redogör i anslutning härtill också för den principiella beredskapsplan

som gjorts upp i samråd med såväl näringslivet som trafikintressenterna,

däribland statens järnvägar, samt varit föremål för diskussioner

och överväganden inom isbrytarnämnden där även statens järnvägar är representerade.

För att få största möjliga effekt av den totala transportapparaten

hålles, som redan förut nämnts, under isbrytarsäsongen en mycket

nära kontakt mellan sjöfartsstyrelsen och SJ, varvid de båda verkens dispositioner

anpassas så nära som möjligt till varandra.

Styrelsen understryker också att en angelägen uppgift synes vara att,

då förutsättningarna medger, i förväg fixera de regionhamnar dit trafiken

bör dragas när vissa kustavsnitt stängs på grund av isen.

Även utskottet finner det angeläget att bättre organisatoriska och tekniska

förutsättningar skapas för den långtgående samordning av transportapparaten

som vid svåra isförhållanden är erforderlig för att näringslivets

transportbehov skall kunna tillgodoses på ett tillfredsställande sätt. Under

de senaste åren har, såsom av yttrandena framgår, flera åtgärder i detta

syfte vidtagits eller planerats, varjämte viss utredningsverksamhet inom

området pågår. Sålunda har åt den under hösten 1965 tillsatta hamnutredningen

uppdragits att mot bakgrunden av dess allmänna ställningstaganden

även undersöka och lägga fram förslag rörande en ändamålsenlig uppläggning

av vinter sjöfarten på Norrland.

Under hänvisning till det anförda och i avvaktan på resultatet av förenämnda

utredningsarbete finner utskottet någon särskild åtgärd i ämnet

från riksdagens sida ej påkallad och avstyrker därför motionerna.

Utskottet hemställer

att riksdagen icke bifaller motionerna 1:538 och 11:678.

Stockholm den 28 november 1967

På statsutskottets vägnar:

GÖSTA BOHMAN

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1967

3

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström (s), Gillström (s), Einar

Persson (s), Virgin (h), Axel Andersson (fp), Kaijser (h), fru Wallentheim

(s), herrar Mårtensson (s), Herbert Larsson (s), Nils Theodor Larsson (ep),

Rönnberg (s), Wååg (s), Thorsten Larsson (ep), Strandberg (h) och Nyman

(fp); samt

från andra kammaren: herrar Bohman (h), Karlsson i Olofström (s),

Blidfors (s), Ståhl (fp), Almgren (s), Mattsson (ep), fröken Olsson (s), herrar

Gustafsson i Skellefteå (fp), Lindholm (s), Johansson i Norrköping (s),

Alemyr (s), Cassel (h), Fagerlund (s), Tobé (fp) och Elmstedt (ep).

Reservation

av herr Strandberg (h)

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 6 saml. Nr 186

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1967

Bilaga

Yttranden över motionerna 1:538 och 11:678

Statens järnvägar (12.5.1967)

I motionerna framhålles det norrländska näringslivets krav på transportmöjligheter

för ökande varuvolymer och på snabba, fortlöpande leveranser

på avtalade tider. Det säges, att den stränga vintern 1965—66 med tre månaders

avbrott i sjöfarten beräknas ha kostat landsändan 60 miljoner kronor,

att transporterna blev orimligt försenade med stora återverkningar på företagens

lönsamhet och på de förtroendefulla kundkontakterna. Det säges, att

isbrytarledningen beräknar, att stränga vintrar återkommer vart fjärde år.

Det frågas, om samordningen mellan statens transportresurser till och från

Norrland och inom Norrland är utan brister, om beredskapsplan upprättats

och åtgärder vidtagits i samordnande syfte med hänsyn till återkommande

svåra isvintrar och med beaktande av ökande varuvolymer. Det uttalas, att

statsmakternas ansvar för att transportapparaten fungerar är ostridigt. Det

hemställes slutligen att riksdagen måtte besluta att ge Kungl. Maj :t i uppdrag

att utarbeta en beredskapsplan för samordning av transportresurserna vintertid

för Norrland.

Med anledning av vad sålunda anförts och yrkats får SJ anföra följande.

Vintern 1965—66, som särskilt nämnts i motionerna, har av Sveriges

Meteorologiska och Hydrologiska institut karakteriserats så: Började ovanligt

tidigt i södra och mellersta Sverige, var ovanligt kall i större delen av

landet, i Norrland den kallaste hittills under 1900-talet, var ovanligt snörik i

mellersta och norra Götaland, Svealand och sydvästra Norrland.

Det är sålunda en vinter av sällan förekommande typ som synes ha initierat

motionerna.

Det är också ostridigt, att vintern 1965—66 medförde störningar av ovanlig

omfattning i SJ trafik.

De då gjorda erfarenheterna har inom SJ givit anledning till bl. a.

förstärkt snöberedskap, bl. a. anskaffning av modern snöröjningsmateriel,

el-uppvärmning av ett stort antal växlar

anskaffning av kraftiga el-lok, 60 enheter är beställda, leveransen har påbör

j ats

konstruktionsförbättringar av el-lok

förstärkning av reparationsresurserna för lok

utökning av godsvagnsparken, utöver normal ersättningsplan anskaffas

2 000 godsvagnar

en mer centraliserad och effektivare transportledning

införande av datasystem för transportövervakning m. m.; beräknas klart

till kommande vinter.

Sedan nämnda åtgärder vidtagits — lok- och godsvagnsanskaffningen löper

över en femårsperiod — står SJ bättre rustat att motsvara normala vinterkrav.

Det måste dock konstateras, att under svåra isvintrar, d. v. s. sådana som

stänger Bottniska viken och Bottenhavet och ännu mer sådana som stänger

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1967

5

även Östersjön för sjöfart, kraven på SJ blir så störa att SJ omöjligen kan

fullt ut svara mot dem, om samtidigt åretruntkundernas transportbehov

skall nöjaktigt tillgodoses. Hur störa isvinter kraven blir, beror på situationen

vid varje tillfälle, såsom isspärrens omfattning till tid och ruin samt exportindustrins

aktuella transportbehov kvantitetsmässigt och mot vilka exporthamnar

behovet riktar sig.

På val av exporthamn har SJ svårt att inverka. Därvidlag ligger avgörandet

hos trafikanten. På dennes val inverkar bl. a. hamnarnas kapacitet i olika

avseenden, hamnkostnaderna, sjöfartens möjligheter och fraktkostnaderna

för vidaretransport från hamnen.

Det synes vara oklart, vilka hamnar som i framtiden kan bli lämpliga för

vintertransporter från Norrland. Det torde emellertid få förutsättas att den

nu arbetande hamnutredningen även behandlar detta problem.

Skall SJ under svåra isvintrar sköta isvintertransporter snabbt, fortlöpande

och på avtalade tider som motionerna ifrågasätter och samtidigt sköta

sina normala året runt föreliggande transportuppgifter på godtagbart sätt,

måste SJ tillföras ytterligare ökade resurser. Det gäller bl. a. lok, godsvagnar,

utbildad personal, sannolikt på några sträckor också linjekapacitet. Företagsekonomiskt

sett är det uteslutet, att SJ kan hålla en stor extra kapacitet,

som skulle användas endast enstaka år och då endast få månader. Kostnaderna

för sådan extra kapacitet kan inte tänkas bli täckta av fraktinkomster

från »isvintertransporterna» eftersom dessa då skulle behöva belastas med

mycket höga fraktsatser.

Statens isbrytartjänst ställs vad havsisbrytningen angår än så länge avgiftsfritt

till näringslivets förfogande. Skulle statsmakterna på motsvarande

sätt vilja ställa extra kapacitet på SJ för isvinterbehov till näringslivets förfogande

och i särskild ordning täcka SJ kostnader, har SJ inga invändningar.

Det synes emellertid vara lämpligare från samhällsekonomisk synpunkt att

undersöka, i vilken utsträckning och under vilka ekonomiska betingelser

exportindustrin i Norrland kan vara intresserad av att låta den tidskänsliga

delen av sin export, d. v. s. den del, som ej anses böra lagras i väntan på

öppet vatten, gå på järnväg året runt. Tonkiiometerkostnaden vid åretrunttransporter

måste bli vida lägre än vid transporter, som utnyttjar resurserna

endast del av året eller del av vart f järde år eller med ännu längre intervaller.

Skulle sjötransporten betala kostnaderna för isbrytartjänster, vilket SJ

anser borde krävas vid en konsekvent tillämpning av den accepterade trafikpolitiska

tesen om konkurrens på lika villkor transportmedlen emellan,

skulle åretrunttransporter på järnväg sannolikt komma att framstå i en fördelaktigare

dager.

Sammanfattningsvis vill SJ framhålla

att mycket har gjorts och än mer kommer att göras för att förbättra SJ

vinterberedskap

att trots detta SJ kapacitet vid en ny vinter av samma slag som vintern

1965/66 icke kommer att räcka till för att tillgodose de krav i fråga om

Norrlandstransporterna, som motionärerna ställer upp

att en beredskapsplan av den art motionärerna synes ifrågasätta måste innebära

en kapacitetsutbyggnad vid SJ som med hänsyn till den dåliga utnyttjningen

icke låter sig förena med SJ företagsekonomiska riktlinjer (och inte

heller med samhällsekonomiska principer) och

att därför en viktig beredskapsåtgärd från trafikanternas sida vore en

övergång till åretrunttransporter på järnväg i all möjlig utsträckning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr ISO år 1067

Väg- och vattenbyggnad--tyreIsen (10.5.1967)

I vad avser väghållningen har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen en särskild

vinterväghållningsberedskap avsedd att kunna insättas där särskilt

svårartade snöförhållanden eller liknande kan uppstå. Denna, som har

fungerat i cirka 20 år, har aldrig behövt tagas i anspråk inom Norrland.

Erfarenheterna har visat att i vad avser huvudvägnätet därstädes ev. förekommande

trafikavbrott till följd av snösvårigheter äro av sådan kort varaktighet

att de icke torde vara av betydelse i förevarande sammanhang. Huvudparten

av det huvudvägnät, som i samband med en isavspärrning skulle

kunna komma i fråga för landsvägstransporter i stället för sjötransporter,

är upplåtet för fordon med 10 tons axeltryck och 16 tons boggitryck i enlighet

med bilagda karta. Under tjällossningsperioder kan dock på begränsade

sträckor vissa inskränkningar tillfälligt få vidtagas i det tillåtna axel- och

boggitrycket. Då emellertid tjällossning som regel torde inträffa relativt

nära islossningen borde detta förhållande icke utgöra ett alltför stort hinder

för upprätthållande av en i förevarande avseende betryggande transportberedskap.

Sjöfartsstyrelsen (14.6.1967)

1 motionerna hänvisas till de speciella förutsättningar som gäller för det

norrländska näringslivet och de insatser statsmakterna via lokaliseringspolitiken

är i färd med att vidtaga för att differentiera produktionen och

öka sysselsättningen. Som ett viktigt instrument i syfte att förbättra näringslivets

konkurrensförmåga nämner motionärerna snabba, fortlöpande transporter

och kommer därvid in på de merkostnader m. m. för olika industriföretag

som den stränga isvintern 1965/66 innebar. Motionärerna ställer följande

tre frågor. Är samordningen mellan statens transportresurser till och

från Norrland och inom Norrland utan brister? Har beredskapsplan upprättats

och åtgärder vidtagits i samordnande syfte med hänsyn till de återkommande

svåra isvintrarna? Tages den ökande varuvolymen med i beräkningen?
Sjöfartsstyrelsen

får anföra följande i ärendet.

Under de tider av året som isbrytningen pågår håller sjöfartsstyrelsen

nära kontakt med statens järnvägar både för allmänna överväganden i syfte

att samordna tillgängliga transportresurser och för lösning av mera lokala

problem. Statens järnvägar är också representerad i statens isbrytarnämnd.

Ett samarbete sker fortlöpande mellan driftsavdelningen inom statens järnvägars

centralförvaltning och isbrytarledningen inom sjöfartsstyrelsen. Härvid

lämnas ömsesidiga orienteringar om aktuella förhållanden såsom tillgänglig

kapacitet och belastningen av denna. Isbrytarledningen söker att

i så god tid som möjligt ange den troliga utvecklingen av isförhållandena

och av dessa betingade restriktioner för fartygstrafiken på olika kustavsnitt,

hamnar och lastageplatser. Så långt det är möjligt med hänsyn till rådande

isutveckling anpassar styrelsen insatser av tillgängliga isbrytarresurser efter

de önskemål statens järnvägar uttalar mot bakgrund av belastningen på

olika bandelar, tillgången på lok och vagnar samt hamnarnas resurser. Då

isläget och isbrytarkapaciteten tillåter att endast ett begränsat antal hamnar

kan hållas öppna bedömer styrelsen i samråd med statens järnvägar

prioriteringen med utgångspunkt från vad som är lämpligt för att få den

största möjliga transportkapaciteten.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1967

7

Som underlag för styrelsens åtgärder ligger förutom samverkan med järnvägen

en kontinuerlig uppföljning av isförhållandena i samarbete med istjänstens

och väderlekstjänstens prognosavdelningar vid Sveriges meteorologiska

och hydrologiska institut. Dessutom förekommer ömsesidiga och

upprepade dagliga kontakter med isbrytarombuden i de olika skeppningsdistrikten

samt med avlastare, mäklare och rederier beträffande fartygstrafik

och skeppningar. Där fartyg och laster på grund av isförhållandena

måste omdirigeras till alternativa hamnar sker detta alltid efter samråd

med järnvägen och berörda sjöfartsintressenter. Samarbete äger även rum

med Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap i frågor, som rör oljeimporten.

I synnerhet under strängare isvintrar tages dagliga kontakter

för att samordna till förfogande stående transport- och isbrytarresurser.

Enligt en överenskommelse mellan de nordiska länderna hålles direkt

kontakt mellan isbrytarledningarna i dessa länder och vad beträffar de

norrländska farvattnen speciellt med den finska sjöfartsstyrelsen för att

vid behov samordna trafiken och insatsen av de samlade statliga isbrytarresurserna.

Kontakter och samarbete etableras även direkt mellan de svenska

och finska statsisbrytarna för att åstadkomma erforderlig samordning.

Beträffande beredskapsplan och åtgärder i samordnande syfte med hänsyn

till de återkommande svåra isvintrarna får sjöfartsstyrelsen framhålla,

att enligt det av sjöfartsstyrelsen fastställda reglementet för den statliga

isbrytarverksamheten skall statsisbrytarna vara klargjorda för isbrytarexpedition

i god tid före issäsongens början. Kontrakt är tecknade med

ett stort antal bärgnings- och bogseringsbolag för att inom olika kustavsnitt

säkerställa tillgången på erforderliga hjälpisbrytare. Åtgärder är vidtagna

för att vid behov kunna förhyra tillgängliga statsisbrytare från övriga nordiska

länder om så skulle visa sig nödvändigt och lämpligt.

Sjöfartsstyrelsen har med ledning av under årens lopp vunna erfarenheter

uppgjort en normalplan för isbrytarverksamhetens bedrivande, varvid

beaktats de förändringar beträffande transportvägar och godsvolym,

som successivt skett. I denna normalplan anges hamn för hamn, när sjöfarten

genomsnittligt på grund av inträdande ishinder måste upphöra och

när skeppningarna under föråret eller våren regelmässigt bör kunna återupptagas.

Denna normalplan ligger till grund för isbrytarnas utrustning

och basering, liksom för avlastares och redares skeppningsdispositioner.

Den torde också ligga som en naturlig bakgrund för statens järnvägars

åtgärder av olika slag för vintertrafikens genomförande.

Normalplanen utgör som nämnts ett erfarenhetsmässigt genomsnitt. I

praktiken avviker emellertid den faktiska bilden merendels mer eller mindre.

Vid milda vintrar kan skeppningarna pågå väsentligt längre än normalt.

Vid hårda vintrar kan stoppet i sjötrafiken inträffa tidigare och vara längre.

Härtill kommer att medan normalplanen räknar med att isläggningen sker

successivt med början längst i norr, uppstår vid hårda vintrar ofta svårigheter

för sjötrafiken samtidigt på olika kuststräckor. Vind- och strömförhållanden

m. m. medför också ofta, att en nordligare belägen hamn kan

hållas öppen, medan trafiken på en sydligare nödgas upphöra.

Vid issituationer av nu nämnd art är isbrytarkapaciteten i allmänhet

för liten för att helt tillgodose behovet av isbrytarhjälp. En prioriteringmåste

ske. För dispositionen av isbrytarna i ett sådant läge har olika beredskapsplaner

uppgjorts. Den principiella innebörden därav är, att när isbrytarnas

verksamhetsområden måste begränsas, stoppas i första hand isbrytar
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1967

hjälpen till hamnarna vid Bottenviken, därefter trafiken på de mindre hamnarna

i Bottenhavet. En ytterligare skärpning av läget medför att de nordligare

s. k. regionhamnarna i Bottenhavet stängs. I sista hand koncentreras

stödet till trafiken vid stockholmsområdet, syd- och västkusten.

Denna principiella beredskapsplan har gjorts upp i samråd med såväl

näringslivet som trafikintressenterna, däribland statens järnvägar, som

varit föremål för diskussioner och överväganden inom isbrytarnämnden. Av

skäl som framgått av det föregående, måste emellertid i varje särskilt fall

en anpassning ske till de aktuella förhållandena, alltså den lokala issituationen,

godsanhopningen, tillgängliga transportmedel m. m. En viktig faktor

är härvid statens järnvägars transportmöjligheter, omfattningen och

dispositionen av dess lok- och vagnpark. För att få största möjliga effekt

av den totala transportapparaten hålles, som redan nämnts, under isbrytarsäsongen

en mycket nära kontakt mellan sjöfartsstyrelsen och statens järnvägar,

varvid de bägge verkens dispositioner anpassas så nära som möjligt

till varandra.

Styrelsen vill understryka det mycket positiva intresse statens järnvägar

visat för en dylik samordning, såväl vid verksamhetens generella planläggning

som vid dess praktiska bedrivande.

Det är emellertid naturligt, att då transporterna på grund av ishinder

måste läggas om från sjötransport till landtransport en bristsituation lätt

uppstår på grund av otillfredsställande proportion mellan efterfrågan och

tillgång på järnvägsmateriel. Denna disproportion har ytterligare markerats

genom de svårigheter järnvägarna mött vid vintertrafik i form av snöhinder

och lokskador m. m. Järnvägens möjligheter att hålla beredskap för att ta

hand om gods, som normalt fraktas sjövägen, begränsas av nödvändigheten

för verket att som affärsdrivande erhålla full täckning för sina kostnader.

Även vid aldrig så god vilja och bästa möjliga samordning kan därför bristsituationer

uppstå. Två vägar synes styrelsen möjliga för att i varje fall

begränsa en uppkommande bristsituation. Den ena är att öka transportunderlaget

för järnvägen och därmed dess möjligheter att ytterligare bygga

ut vagn- och lokbeståndet, den andra är att täcka viss del av uppkommande

merkostnad för en större vagn- och lokreserv på annan väg än den reguljära.

Vad den förstnämnda vägen beträffar, vill styrelsen framhålla, att enligt

gällande trafikpolitiska riktlinjer kostnaderna för isbrytarverksamheten i

fortsättningen helt kommer att belasta de berörda trafikanterna, varigenom

kostnadsförhållandet mellan järnvägs- och sjötrafik vintertid i viss utsträckning

kommer att påverkas. I vilken mån detta kommer att medföra förändringar

i trafiken och därmed öka underlaget för järnvägens kapacitet låter

sig dock inte nu överblickas. Styrelsen är vidare medveten om de ansträngningar

som i samma syfte görs från järnvägens sida för att få till stånd

långsiktiga fraktavtal med berörda trafikanter. Frågan om avgiftsbeläggning

av den statliga isbrytarhjälp, som lämnas, är föremål för överväganden,

förutom inom styrelsen, inom den pågående sjöfartsutredningen.

Den andra aA1 de nämnda \Tägarna, som borde bli föremål för närmare

undersökning, går ut på att öka den beredskap i form av bl. a. \ragnar och

lok, som från järmågens sida kan ställas till förfogande vid omläggning

från sjö- till landtrafik. Skäl kan enligt styrelsens mening anföras för att

denna kostnad i varje fall till viss del inte bör belasta statens järn\ågar,

då den delvis får ses som ett led i beredskapsåtgärderna för \''intertrafiken.

Det samarbete vad gäller beredskap och trafiksamordning, som OAan

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1967

9

berörts, kommer att fortsätta och vidareutvecklas. Frågan om beredskapens

utformning kommer att tas upp i bland annat isbrytarnämnden, där statens

järnvägar är representerad.

En angelägen uppgift synes därvid vara att då förutsättningarna medger

i förväg fixera de regionhamnar, dit trafiken bör dragas, när vissa kustavsnitt

stängs på grund av isen. Slutlig ställning härtill torde emellertid

inte kunna tagas förrän hamnutredningen, som har frågan om vintersjöfarten

i Norrland under övervägande, framlagt sina synpunkter och förslag

i ärendet.

Styrelsen har som av det ovanstående framgår utgått från att i framtiden

vinter sjöfarten på Norrland, liksom på övriga kustavsnitt, kommer att belastas

med kostnaderna för isbrytarverksamheten. Skulle förhållandet bli

ett annat förutsätter styrelsen, att systemet ges en sådan utformning, att

det harmonierar med här berörda allmänna riktlinjer för konkurrensen

mellan olika trafikmedel.

Sveriges industriförbund (6.9.1967)

För det norrländska näringslivet är det självfallet av vital betydelse att

transporterna av råvaror, bränslen och färdigprodukter även vintertid kan

ske på ett tillfredsställande sätt. De transportförseningar som uppstod under

den senaste stränga isvintern åsamkade företagen störa förluster till

följd av leveransförseningar. Förbundet har därför i olika sammanhang

bl. a. understrukit behovet av ytterligare en statsisbrytare för att en förbättrad

och säkrare isbrytarberedskap skall kunna upprätthållas kring

våra kuster. Vid årets riksdag har beslut fattats om anskaffning av en

sådan isbrytare och om prioritering av investeringsobjekt för vinterberedskap

inom Statens Järnvägar. Förbundet hälsar med tillfredsställelse att

transportmöjligheterna under vintertid till och från Norrland och inom

Norrland därigenom efter hand kommer att förbättras.

Utvecklingen inom transportsektorn går i stor utsträckning ut på att

åstadkomma integrerade transporter. Samordningen av olika transportfunktioner

blir därför av allt större betydelse för att effektivisera transportapparaten

och anpassa den till trafikanternas ändrade behov. Förbundet

delar motionärernas uppfattning att staten här liar ett stort ansvar.

Av särskild betydelse blir samordningen av de skilda transportgrenarna

under de svåra isvintrar som i genomsnitt återkommer vart fjärde år.

Förbundet har svårt att bedöma möjligheterna att i förväg göra upp en

mera detaljerad beredskapsplan för koordinering av transportresurserna

under sådana vintrar med hänsyn till de olikheter som föreligger beträffande

isspärrens utbredning och de transportbehov som skall tillgodoses.

Under alla förhållanden är det emellertid angeläget att skapa organisatoriska

och tekniska förutsättningar för den långtgående samordning av

transportapparaten som vid svåra isförhållanden är erforderlig för att

näringslivets transportbehov skall kunna tillgodoses på ett tillfredsställande

sätt.

Av betydelse är därvid bl. a. att klargöra vilka hamnar som bör utnyttjas

för vintertransporter och vilka åtgärder som krävs för att de på ett effektivt

sätt skall kunna fullgöra sin uppgift. Därvid bör givetvis behovet av

samordning mellan sjötransport-, hamn- och landtransportfunktionerna beaktas.

Förbundet förutsätter att sistnämnda spörsmål kommer att behandlas

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 186 år 1967

av den år 1965 tillsatta liamnutredningen, som enligt sina direktiv bl. a.

skall lägga fram förslag rörande en ändamålsenlig uppläggning av vintersjöfarten

på Norrland.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.