Utlåtande i anledning av motioner om utredning angående utformningen av den svenska rgmdverksamheten.
1967-12-01 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1967:193, Utlåtande i anledning av motioner om utredning angående utformningen av den svenska rgmdverksamheten.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 193 år 1967
7
Nr 193
Utlåtande i anledning av motioner om utredning angående utformningen
av den svenska rgmdverksamheten.
(2:a avd.)
I de likalydande motionerna 1:141 av herr Gösta Jacobsson m.fl. och
II: 178 av herr Gustafson i Göteborg m. fl. har hemställts att riksdagen, med
hänsyn till den stora roll som rymdverksamheten spelar såväl för det tekniska
framåtskridandet, bl. a. i vad avser telekommunikationer och TVdistribution,
som för naturvetenskaplig forskning, måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t begära en utredning om utformningen av den svenska rymdverksamheten.
Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttranden över motionerna från Ingeniörsvetenskapsakademien och Sveriges
mekanförbund. Se Bilaga till detta utlåtande.
Utskottet. Frågan om och i vad mån man i Sverige bör satsa på rymdforskning
är mycket svår att bedöma och vilken ståndpunkt man än väljer kan
konsekvenserna få synnerligen stor räckvidd. Motionärerna synes finna
starka skäl för en svensk satsning på rymdforskningen men anser det dock
angeläget att man börjar med en utredning som belyser rymdverksamheten
i dess helhet, analyserar behovet av en välavvägd nationell och internationell
insats — ekonomisk och organisatorisk — och anger en målsättning för det
framtida arbetet.
Viktiga synpunkter på frågan har framförts av Ingeniörsvetenskapsakademien
i dess yttrande. Akademien har bland annat framhållit att ett rymdprogram
torde bli så dyrbart och binda så många kvalificerade forskare och
tekniker att det måste påverka möjligheten att driva andra tänkbara utvecklingsprojekt,
som därför bör övervägas innan man beslutar sig för ett
rymdprogram. Som argument för rymdverksamhet anföres — fortsätter
akademien — att de flesta andra stora industriländerna satsar stora summor
på sådana. Detta kan likaväl anföras som ett skäl för att man skall söka
andra kvalificerade projekt, där andra länder inte gör lika koncentrerade
insatser utan Sverige skulle ha möjlighet att bli ledande. Sammanfattningsvis
tillstyrker akademien den föreslagna utredningen av rymdverksamheten
under förutsättning att den inte begränsas till rymdprojekt utan behandlar
dessa i sitt sammanhang med andra kvalificerade industriella utvecklings
-
8
Statsutskottets utlåtande nr 193 år 1967
projekt och med statens möjligheter att driva sådana och därigenom skapa
tillgång till värdefulla tekniska resultat och höja den svenska industrins
tekniska nivå.
Utskottet anser i likhet med akademien att frågan om svensk satsning
på rymdverksamhet måste bedömas i samband med frågor om satsning på
andra kvalificerade tekniska projekt. Någon fristående utredning om utformningen
av svensk rymdverksamhet, såsom motionärerna föreslagit, anser
sig utskottet därför inte böra tillstyrka. Utskottet får också erinra om dels
att rymdfrågorna i somras behandlades på en europeisk ministerkonferens
i Rom och kommer att tas upp på en ny sådan konferens i Bonn i början
av nästa år, sedan en av Romkonferensen tillsatt kommitté redovisat sitt
arbete, dels att en särskild arbetsgrupp inom finansdepartementet för närvarande
är sysselsatt med att arbeta fram ett underlag för bedömning av
frågan om svensk rymdindustri. Tilläggas kan att förslag helt nyligen framlagts
om inrättande av ett statligt centralorgan för tekniska forskningsfrågor
med uppgift bl. a. att få fram underlag för samordning och överblick
i vad gäller olika forskningsområden. Man torde kunna räkna med att de
problem, som aktualiserats genom motionerna och Ingeniörsvetenskapsakademiens
yttrande över dessa, naturligen hör hemma inom arbetsområdet
för ett dylikt centralorgan.
Vad utskottet i det föregående anfört i anledning av motionerna synes
böra ges till känna för Kungl. Maj :t.
Utskottet hemställer
att riksdagen i anledning av motionerna I: 141 och II: 178
i skrivelse till Kungl. Maj :t ger till känna vad utskottet
anfört.
Stockholm den 1 december 1967
På statsutskottets vägnar:
GÖSTA BOHMAN
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Gillström (s), Virgin (h), Ivar Johansson
(ep), Svensson (s), fru Wallentheim (s), herrar Mårtensson (s), Bertil
Petersson (s), Holmberg (h), Hjorth (s), Wallmark (h), Björk (s) och
Nyman (fp); samt
från andra kammaren: herrar Bohman (h), Karlsson i Olofström (s),
Blidfors (s), Almgren (s), fru Lewén-Eliasson (s), herrar Nihlfors (fp),
Gustafsson i Skellefteå (fp), Lindholm (s), Johansson i Norrköping (s),
Gustafsson i Kårby (ep), Cassel (h), Källstad (fp), Jönsson i Arlöv (s) och
Elmstedt (ep).
Reservationer
1) av herr Wallmark (h)
2) av herr Nyman (fp)
3) av herr Källstad (fp).
Statsutskottets utlåtande nr 193 år 1967
9
Bilaga
Yttranden över motionerna 1:141 och 11:178
Ingeniörsvetenskapsakademien (21.11.1967)
Akademien instämmer i motionärernas bedömning att ställningstagande till
Sveriges engagemang i rymdverksamhet är av mycket stor betydelse för den
tekniska och industriella utvecklingen. Ett försök att definiera vissa av dessa
problem gjordes i verkställande direktörens rapport till akademiens högtidssammankomst
den 24 oktober 1967 och akademien vill ur denna citera
följande avsnitt:
»I förhållande till de båda supermakternas insatser är de västeuropeiska
av ytterligt blygsam omfattning. Detta gäller även om man drar bort sådana
saker som bemannade rymdflygningar och håller sig till arbeten med rent
vetenskapliga målsättningar i utforskningen av vår planet och tillämpningssatelliter.
Samtliga västeuropeiska nationella program utom möjligen det
franska synes f. n. vara inne i allvarliga kriser och detta gäller även de västeuropeiska
samarbetsorganisationerna ESRO, ELDO och CETS. Vad som
vållar problemen är givetvis i första hand värderingen av de indirekta fördelarna
av rymdforskningen, framför allt utvecklingen av sådan teknik, som
kan finna andra tillämpningar och även den effekt stora rymdbeställningar
har på inriktningen och omfattningen av industriföretagens utvecklingsarbete.
De företag som lagt ned egna medel i forsknings- och utvecklingsarbete
eller som byggt upp anläggningar för att möta enstaka beställningar
av rymdmateriel från nationella och internationella organisationer ropar
högljutt på intensifierad rymdforskning och på beställning av tillämpningssatelliter,
och regeringarna i många länder förefaller hågade att gå kraven
tillmötes under förutsättning att man kan få tillräckligt stor skala på verksamheten.
Man uttalar sig också klart för att gemensam bearbetning av
rymdproblem måste leda till skapandet av industrikonsortier, som sträcker
sig över de nuvarande nationsgränserna. Det är också med den målsättningen
som man under det senaste året skapat en ny västeuropeisk regeringsorganisation,
den europeiska rymdkonferensen, som inom sig skall kunna integrera
all den gemensamma rymdverksamhet som nu bedrivs i Europa och
sannolikt också åtskilligt av den nationella.
Det är ett betydelsefullt avgörande för Sverige och svensk industri att
taga ställning till dessa samarbetssträvanden. Ställer vi oss utanför behöver
vi inte betala någon del av de gemensamma kostnaderna, men kan heller
inte räkna med att få några väsentliga beställningar eller bidrag till utveckling
av den ena eller andra för rymdverksamhet nödvändiga produkten.
Inte heller får vi del av utländska företags erfarenheter. Går vi med är det
tveksamt i vilken utsträckning vi kan påverka vilka projekt vår industri
får bearbeta, och vi riskerar därigenom att erhålla projekt som bara är av sekundärt
intresse och som inte direkt leder till att stärka vår position inom
sådana industrisektorer eller specialområden, där vi tidigare är starka. En
västeuropeisk rymdorganisation av en storlek som på något sätt kan jämföras
med de amerikanska eller ryska, kräver inte bara en integration av
denna industri utan av hela det ekonomiska systemet.»
10
Statsutskottets utlåtande nr 193 är 1967
Situationen fordrar sålunda en noggrann analys för att olika handlingsmöjligheter
skall kunna preciseras och jämföras. Som motivering för större
satsning på rymdverksamhet anföres oftast i den allmänna debatten rymdforskningens
biprodukter, s. k. »spin off». Dessa framställes som i stort sett
bestämmande för den allmänna tekniska utvecklingen. Sådana anspråk torde
emellertid vara betydligt överdrivna. Om nya komponenter eller material,
som utvecklats därför att de behövts i rymdverksamheten, har så stor betydelse
i andra sammanhang att fördelarna av den nya tekniken skulle motsvara
någon större del av uppoffringarna för rymdverksamhet, skulle de
sannolikt ha kunnat utvecklas även direkt för dessa andra användningar.
Möjligen skulle detta ha tagit längre tid.
I rapporter som argumenterar för ökade rymdinsatser förefaller man
också att pressa det tillgängliga materialet så långt det är möjligt för att tillskriva
rymdverksamheten äran av nya tekniska utvecklingar. Uppgifter
från Förenta Staterna om försök att värdera användningen av rymdforskningens
resultat i annan tillverkning tyder dock på att sådana tillämpningar
visserligen förekommer men inte har varit av större eller avgörande betydelse
för industrins utveckling.
Rymdverksamheten i Förenta Staterna har inte heller på något sätt motiverats
med sina biprodukter. Den har startats och genomförts främst på
grund av försvars- och prestigesynpunkter. När man av sådana skäl beslutat
sig för ett omfattande rymdprogram är det naturligtvis angeläget att i maximal
idsträckning utnyttja dess resultat i andra sammanhang. Stora ansträngningar
göres även i detta syfte men detta betyder inte att överföringsvinsterna
ensamma skulle utgöra en bärande motivering för det nuvarande
rymdprogrammet.
‘ Om Sverige skulle besluta sig för en betydligt större insats på detta
område än hittills skulle detta betyda att man binder sig för höga kostnader
under lång tid. Ett eller ett par år kommer inte att utgöra en tillräckligt
lång period för att resultaten skall kunna överblickas och en prövning
av det fortsatta programmet företagas utan man måste räkna med
att beslutet i realiteten kommer att avse en period av fem till tio år och att
den samlade insatsen under den tiden kan bli av storleken 500—1 000 miljoner
kronor.
En sådan satsning förutsätter naturligtvis en grundlig utredning innan
beslutet fattas. För Sverige torde situationen vara densamma som ovan angivits
för Förenta Staterna. Rymdverksamheten eller snarare den del därav
som Sverige kan besluta sig för att bearbeta måste ha ett tillräckligt stort
självständigt värde för att motivera kostnaderna.
Rymdverksamhetens vinster kan dels vara rent kunskapsmässiga, dels
bestå av direkta praktiska tillämpningar. Den rent vetenskapliga rymdforskningen
syftar till att skaffa ökad kunskap om jorden och dess omgivning.
Den kan t. ex. avse att utanför jordens skärmande atmosfär registrera
och studera strålningen från olika himlakroppar och ge information om
världens uppkomst och utveckling.
De rymdprojekt som syftar till direkt tillämpbara resultat kan som
anges i motionen avse satelliter för meteorologiska observationer eller kommunikationsändamål.
I sådana fall kan man uppskatta hur produkterna
skall användas, i hur stort antal de kan komma att behövas och vilket
ekonomiskt resultat som kan väntas. För närvarande är t. ex. planer aktuella
på satelliter som kan direkt användas för utsändning av TV-program
som kan uppfångas av de enskilda mottagarna i hemmen. Dessa satelliter
Statsutskottets utlåtande nr 193 år 1967
11
kommer att innebära ett stort framsteg jämfört med nuvarande förhållanden
genom att de kommer att kunna täcka stora områden och TV-programmens
tillgänglighet kan bli betydligt större än för närvarande. Man kan i så
fall förutse en situation då man kan välja TV-program på samma sätt som
man nu kan ta in radioprogram från främmande länder. Sådana satelliter
beräknas vara tillgängliga om några år och det bör vara möjligt att kalkylera
de ekonomiska konsekvenserna av att använda satelliter i stället för nuvarande
sändare. Det finns alltså vissa möjligheter att uppskatta projektens
lönsamhet och att väga denna mot kostnader och risk.
Sverige kan delta i denna utveckling genom sådana internationella samarbetsprojekt
som för närvarande organiseras genom ESRO men som i framtiden
kan bli betydligt större. Svenska företag måste då för att kunna få
beställningar på utvecklingsarbete sannolikt gå in i internationella konsortier
som tillsammans lämnar in anbud på den nödvändiga utrustningen.
Problemet kan i så fall bli att garantera att de svenska företagen får tillgång
till de intressanta resultaten och får uppdrag att utföra delprojekt som kan
bidra till att stärka den svenska industriella kompetensen. Det är emellertid
inte självklart att svenska företag kommer att få utföra någon större del av
de intressanta tillverkningsobjekten i den hårda konkurrens om beställningarna
som säkerligen kommer att råda.
En alternativ möjlighet skulle kunna vara att Sverige driver ett självständigt
utvecklingsarbete koncentrerat på en snäv sektor av rymdverksamheten
och utvecklar en egen konstruktion för denna. Fördelen därmed skulle vara
att man själv bestämmer vilken produkt man tillverkar. Risken är att den
egna produkten inte kan hävda sig eller att en konkurrent hinner före med
sin konstruktion. Detta är emellertid en normal risk i industriellt utvecklingsarbete.
I detta fall torde risken och problemen vid marknadsföringen vara betydligt
större genom att beslut om inköp och användning av rymdutrustning
i stor utsträckning är politiska och genom att i de flesta länder torde finnas
en stark ambition att använda utrustning som konstruerats och tillverkats
av den egna industrin. En tekniskt tillfredsställande produkt kan därför
inte med säkerhet säljas och exporteras. Kostnaderna och risken blir därigenom
så stora att endast staten torde ha möjlighet att bekosta verksamheten.
Om Sverige skulle driva ett självständigt utvecklingsarbete måste man ha
tillgång till utskjutningsanordningar och man får i så fall i förväg skaffa
sig garantier att få utnyttja amerikanska eller ryska anläggningar. Möjligheterna
att utnyttja dessa bör undersökas antingen man avser att genomföra
ett rent vetenskapligt eller ett tillämpningsinriktat program.
Den framtida utvecklingen kommer sannolikt att medföra ännu högre
kostnader för rymdverksamheten så att dessa blir betungande även för stormakterna
och kan framtvinga ett globalt samarbete kring de framtida
projekten, möjligen organiserat genom FN. Ett eventuellt svenskt rymdprogram
bör även utformas så att det om möjligt kan befordra ett sådant
samarbete.
Om Sverige skulle ge sig in på ett omfattande rymdprogram bör detta ha
ett klart definierat mål som förefaller tillräckligt värdefullt för att motivera
de stora kostnaderna.
Ett rymdprogram torde bli så dyrbart och binda så många kvalificerade
forskare och tekniker att det måste påverka möjligheten att driva andra
tänkbara utvecklingsprojekt och dessa bör därför övervägas innan man
12
Statsutskottets utlåtande nr 193 år 1967
beslutar sig för elt rymdprogram. Som argument för rymdverksamhet anföres
att de flesta andra stora industriländerna satsar stora summor pa
sådana. Detta kan likaväl anföras som ett skäl för att man skall söka andra
projekt där andra länder inte gör lika koncentrerade insatser utan Sverige
skulle kunna ha möjlighet att bli ledande.
Statliga beställningar av svåra och kvalificerade utvecklingsarbeten behöver
inte koncentreras till rymd- eller försvarsområdet utan kan även gälla
andra områden som hittills inte bearbetats på detta sätt. Akademien vill
förslagsvis skissera några sådana områden som bör tas med i en sådan bedömning.
Ett tänkbart område skulle kunna vara undervisningsteknik. En snabb
utveckling av tekniska hjälpmedel bl. a. datamaskiner för undervisning
förutspås och stora undervisningsbehov kommer otvivelaktigt att finnas.
Man kan därför förutse en stor marknad men området är ännu föga utvecklat.
Det kan inte uteslutas att en snabb och kraftig satsning på detta område
skulle medföra stora vinster för det svenska undervisningssystemet och ge
svensk industri en framskjuten ställning på ett tillväxtområde. En utveckling
av undervisningshjälpmedel för elementära behov skulle kunna naturligt
infogas i de svenska insatserna för u-länderna och avse ett område som nödvändigtvis
måste ägnas stor uppmärksamhet om dessa länder skall kunna
nå högre standard. Åtgärder som ger Sverige en stabil datamaskintillverkning
med framskjuten teknisk ställning på ett specialiserat tillämpningsområde
skulle kunna vara av mycket stor betydelse för landets framtida
industriella utveckling och tekniska nivå.
Ett annat område där utvecklingsinsatserna ännu är små i förhållande
till sektorns ekonomiska betydelse är sjukvårdsområdet. Den svenska sjukvården
står redan på en hög teknisk nivå och detta kan också vara ett område
där svensk teknik och industri kan få ett försprång. Samtidigt kan stora
behov förutses över hela världen. Insatser för att utveckla avancerade system
kan därför visa sig få stor betydelse för den svenska exporten. Målmedvetna
insatser på området kommer att beröra industrigrenar av stor och växande
betydelse såsom datamaskin- och instrumentindustrin samt elektronisk
industri. Insatser för att studera sjukvårdssystemet i sin helhet kan visa sig
få mycket stor betydelse både ur ekonomisk och humanitär synpunkt.
Transportproblem i tätbefolkade regioner är svåra på många ställen
i världen. Även detta är ett område där dellösningar prövats men där förmodligen
bättre lösningar skulle vinnas genom grundliga systematiska studier
av transportsystem och transportmöjligheter för både gods och personer.
Möjligheterna att utnyttja resultat inom något av dessa områden torde
snarast vara större än inom rymdområdet genom att de nationella preferenserna
och strävan att driva fram nationella lösningar inte torde vara lika
framträdande. Exportmöjligheterna torde därför vara större.
Flera andra möjligheter skulle säkerligen kunna anges men dessa kan
vara tillräckliga som exempel på tänkbara alternativ som bör vägas mot
rymdprojekt.
I samband med diskussionen av dessa frågor bör även övervägas vilken
organisation som fordras från statens sida för att utvecklingsprojekt av
denna omfattning skall kunna genomföras och leda till resultat. På försvarets
område har funnits en organisation för ändamålet och denna har i samarbete
med industrin åstadkommit högtstående tekniska lösningar. Inom
övriga samhällssektorer finns emellertid inte motsvarande organisationer
och inom såväl undervisning som sjukvård och trafikplanering är admi
-
Statsutskottets utlåtande nr 193 år 1967
13
nistrationen uppdelad mellan centrala och lokala myndigheter . För att ett
utvecklingsarbete skall kunna drivas framgångsrikt fordras att en kvalificerad
myndighet kan uppträda som beställare och ange specifikationerna
för den begärda lösningen. Dessa kan naturligtvis behöva modifieras med
hänsyn till tekniska möjligheter och till kostnaderna och detta fordrar ett
fortlöpande samarbete mellan den beställande myndigheten och det tillverkande
industriföretaget. Förutsättningen för lyckligt genomförda utvecklingsprojekt
torde vara att en sådan kompetent beställare finns och denna
fråga måste alltså vara löst då man beslutar att ge sig in på ett sådant
projekt.
För varje aktuellt projekt bör därför även övervägas, vilken organisation
som eventuellt efter någon komplettering skulle kunna fungera som beställare.
För vissa tänkbara projekt skulle ett centralt ämbetsverk kunna
vara den myndighet som naturligt kunde ges sådana uppgifter, och en förändring
av verkets instruktion så att detta fick befogenhet att handlägga
större utvecklingsprojekt kan i flera fall vara befogad.
Akademien vill därför sammanfattningsvis tillstyrka den föreslagna utredningen
av rymdverksamheten under förutsättning att utredningen inte
begränsas till rymdprojekt utan behandlar dessa i sitt sammanhang med
andra kvalificerade industriella utvecklingsprojekt och med statens möjligheter
genom att driva sådana och därigenom skapa tillgång till värdefulla
tekniska resultat och höja den svenska industrins tekniska nivå. Med hänsyn
till problemens vikt bör utredningsarbetet bedrivas skyndsamt så att beslut
kan fattas redan under 1968.
Sveriges mekanförbund (14.11.1967)
Den svenska verkstadsindustrin representerar en betydande del av vår
industriella verksamhet. Detta belyses av att 40 % av alla industrianställda
tillhör verkstadsindustrin, dvs. omkring 400 000 tjänstemän och arbetare,
samt att 40 % av landets sammanlagda export utgörs av verkstadsprodukter.
Värdet av produktionen uppgår till 25 miljarder kronor per år.
Verkstadsindustrin måste för att minska nackdelarna av höga produktionskostnader
och internationellt sett små tillverkningsenheter målmedvetet
inrikta produktionsprogrammet på mera teknologikrävande och kapitalintensiva
produkter kännetecknade av ett högt know-how-värde.
Det rymdtekniska området erbjuder för närvarande det bästa exemplet
på produkter med nämnda kvalifikationer. De erfarenheter, som kan inhämtas
på detta område i Sverige och genom samarbete med andra länder,
bidrar verksamt till att höja den teknologiska kunskapsnivån inom vår industri.
Om man i Europa enas om att satsa på ett eget rymdprogram, kan
det medföra betydande risker för vår industriella utveckling att stå utanför.
Under en följd av år har i vårt land avsevärda belopp satsats på den fredliga
utvecklingen av atomkraften. Nu är det rymdforskningen som står i
blickpunkten. Hittills har stödet till denna varit praktiskt taget obefintligt.
Det är angeläget att våra begränsade resurser ägnas områden, där man i
framtiden kan vänta sig en lönsam utveckling. En satsning på rymdteknikområdet
har betydelse inte bara för företag inom denna bransch utan även
— till följd av rymdforskningens stora teknologiska betydelse — för ett
stort antal företag inom svensk verkstadsindustri.
Av vad som ovan sagts torde framgå att vi i allt väsentligt stöder de synpunkter
som motionärerna framför.
Gruppen Rymdteknik inom Sveriges Mekanförbund består av 13 företag
14
Statsutskottets utlåtande nr 193 år 1967
enligt bifogade förteckning, vilka är aktivt intresserade av insatser inom
rymdmaterielområdet. Vid flera tillfällen under det senaste året har gruppen
uppvaktat statsmakterna med begäran om en ökad svensk satsning på det
rymdtekniska området. Dessa uppvaktningar har resulterat i att en arbetsgrupp
för rymdteknik tillsatts med departementsrådet H. Håkansson som
ordförande. I arbetsgruppen ingår representanter för industrin, statliga
myndigheter och organisationer. Dess syfte är att utreda förutsättningarna
för ett industriellt rymdprogram i Sverige.
Arbetsgruppens tillkomst, vilken ägde rum efter det att rubricerade motioner
utarbetats, påverkar enligt vår mening utgångsläget för motionärernas
hemställan. Om arbetsgruppen inom den närmaste tiden kommer fram till
resultat beträffande de programmässiga aspekterna av en framtida rymdverksamhet,
torde behov av en ny statlig utredning i denna fråga ej föreligga
Motionärernas
krav på en utredning beträffande rymdverksamhetens
organisationsmässiga aspekter vill vi kraftigt understödja. Organisationsbilden
i Sverige är, liksom på det europeiska planet, mycket splittrad. Det
är vår bestämda uppfattning, att en svensk rymdstyrelse på tillräckligt hög
nivå måste inrättas, och att man inom denna rymdstyrelse bör behandla
såväl de vetenskapliga som kommersiella aspekterna av rymdverksamheten.
Förteckning över medlemmarna i Gruppen Rymdteknik inom Sveriges
Mekanförbund
Allmänna Svenska Elektriska AB
VÄSTERÅS
AGA AB
LIDINGÖ
AB Bofors
Axel Johnson Institutet för
BOFORS
Industriforskning
NYNÄSHAMN
Philips Teleindustri AB
STOCKHOLM
SAAB AB
LINKÖPING
Sandvikens Jernverks AB
SANDVIKEN
Standard Radio & Telefon AB
BARKARBY
Svenska Ackumulator AB Jungner
OSKARSHAMN
Svenska Flygmotor AB
TROLLHÄTTAN
Svenska Radio AB
STOCKHOLM
Svenska AB Philips
STOCKHOLM
Telefon AB L. M. Ericsson
STOCKHOLM
ESSELTE AB. STHLM 67
714503
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1967:386 Skrivelse till Konungen i anledning av motioner om utredning angående utformningen av den svenska rymdverksamheten. a1 i texten