Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om flyttning av Villingsbergs skjutfält i Kilsbergen.

1967-04-04 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1967:49, Utlåtande i anledning av väckta motioner om flyttning av Villingsbergs skjutfält i Kilsbergen.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1967

5

Nr 49

Utlåtande i anledning av väckta motioner om flyttning av Villingsbergs

skjutfält i Kilsbergen.

(l:a avd.)

I två likalydande vid 1966 års riksdag väckta motioner, den ena inom

första kammaren av herr Wirmark m. fl. (I: 378) och den andra inom andra

kammaren av herr Allard m. fl. (II: 443), har hemställts att riksdagen i

skrivelse till Kung], Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag om att

Villingsbergs skjutfält i Kilsbergen ersättes av motsvarande anläggning på

annan plats.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas

till motionen II: 443.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttranden över motionerna från överbefälhavaren, länsstyrelsen i Örebro

län och försvarets fastighetsnämnd. Överbefälhavaren har inhämtat yttrande

av chefen för armén; länsstyrelsen av länsarkitektkontoret i Örebro

län och av drätselkammaren i Örebro stad, vilken senare inhämtat idrottsintendentens

yttrande. Se Bilaga till detta utlåtande.

Utskottet. Av chefens för armén yttrande i ärendet framgår bl. a. att, om

verksamheten vid Villingsbergsfältet skulle flyttas, frågan om skjutmöjligheterna

för artilleriet och I 3 måste prövas på nytt. För den militära utbildningen

vore en flyttning av verksamheten icke möjlig utan betydande olägenheter

och stora kostnader. Vidare framhåller arméchefen, att ett gemensamt

utnyttjande av mark för stridsskjutningar och för fritidsändamål icke

är lämpligt samt att mark för fritidsändamål torde vara möjlig att erhålla

inom andra delar av Kilsbergen. Det erinras om att skjutfältet endast omfattar

en femtedel av Kilsbergens sammanlagda yta.

Överbefälhavaren har i sitt yttrande uttalat, att han helt biträder de av

arméchefen framförda synpunkterna ävensom framhållit, att de aktualiserade

förhållandena ingå i överbefälhavarens utredningsuppdrag jämlikt försvarsdepartementets

ämbetsskrivelse den 27 maj 1966.

Enligt åberopade ämbetsskrivelse har försvarsministern uppdragit åt

överbefälhavaren att under medverkan av försvarsgrenscheferna och fortifikationsförvaltningen

utföra vissa undersökningar rörande den nuvarande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1967

lokaliseringen av militära etablissement med hänsynstagande till bl. a. den

samhälleliga utvecklingen, framför allt tätorternas expansion.

Länsstyrelsen i Örebro län har föreslagit en utredning för prövning av

frågan om flyttning av skjutfältet till annan plats, alternativt undersökning

om ej en minskning av detsamma vore möjlig.

Försvarets fastighetsnämnd ifrågasätter om icke behovet av fritids- och

rekreationsområden inom Örebroregionen utan alltför stora olägenheter kan

tillgodoses utan att därvid behöver tillgripas en så omfattande och med

vittgående följder förenad åtgärd som att ersätta Villingsbergs skjutfält med

ett skjutfält på annan plats. Enligt nämnden torde det inom regionen finnas

tillgång till mycket stora markområden, som synas väl lämpade för friluftsliv

och som icke äro berörda av någon militär övningsverksamhet.

Nämnden har i anledning av interpellation vid 1966 års riksdag berört

frågan om förflyttning av Livregementets grenadjärers övningsläger vid

Falkasjön till annan plats i syfte att justera skjutfältets östra gräns till förmån

för det utanförliggande fritidsområdet. Huruvida möjligheter härtill

föreligga utan att väsentligt försämra övningsmöjligheterna vid såväl artilleri-

som infanteriskjutningar vore enligt nämnden en fråga, som icke

kunde avgöras utan en ingående utredning. Nämnden vore för sin del beredd

att — därest en sådan utredning befunnes påkallad — verkställa densamma.

Med hänsyn till vad de militära myndigheterna och försvarets fastighetsnämnd

anfört anser utskottet sig böra avstyrka motionärernas förslag om

flyttning av Villingsbergs skjutfält. Däremot kan det i anslutning till vad

fastighetsnämnden uttalat finnas anledning att närmare pröva frågan om

möjligheterna till ändrad gränsdragning av skjutfältets östra del till förmån

för det utanförliggande fritidsområdet. Utskottet vill därför föreslå, att

riksdagen hemställer att Kungl. Maj :t uppdrager åt fastighetsnämnden att

verkställa sådan utredning.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 378 och

11:443, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl.

Maj :t måtte uppdraga åt försvarets fastighetsnämnd att

verkställa utredning rörande möjligheterna till ändrad

dragning av Villingsbergs skjutfälts östra gräns till förmån

för det utanförliggande fritidsområdet.

Stockholm den 4 april 1967

På statsutskottets vägnar:

GÖSTA BOHMAN

Närvarande: se under utlåtandet nr 48.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1967

7

Bilaga

Yttranden över motionerna I: 378 och II: 443

Överbefälhavaren (14.9.1966)

Överbefälhavaren biträder helt de av arméchefen framförda synpunkterna.

Överbefälhavaren vill dessutom framhålla att de förhållanden, som aktualiserats,

ingår i överbefälhavarens utredningsuppdrag jämlikt FöD äs

27/5 1966.

Chefen för armén (2.9.1966)

Då Villingsbergsfältet förvärvades 1943 (proposition 1943:250) i samband

med att A 9 sattes upp, diskuterades ytterligare två alternativ nämligen

Älvdalen samt Hede i Härjedalen. I de olika undersökningar, som utfördes

då, konstaterades att Villingsberg borde förvärvas av olika skäl, bl. a.

på grund av de större avstånden till Älvdalen och Hede. Dessa avstånd

skulle ge eu ogynnsam driftsekonomi och innebära stora tidsförluster.

Dessa motiv äger alltjämt giltighet och har genom den utveckling som ägt

rum sedan 1943 fått ökad vikt.

1959 års skjutfältsutredning behandlade bl. a. frågorna om skjutfälten

i Prästtomta, Villingsberg och Älvdalen. I prop. 1961: 123 anfördes bl. a.

att Älvdalsfältet skall utnyttjas för en del av A 9 skjutningar samt att A 1

behov av skjutfält därigenom kan tillgodoses genom utnyttjande av Villingsberg.

En förutsättning för dessa åtgärder var även att ArtSS förflyttades

till Älvdalen.

A. Nuvarande utnyttjande. Konsekvenser av en flyttning av fältet

Villingsbergsfältet utnyttjas f. n. dels som artilleriskjutfält av A 1 och

A 9, dels som övnings- och skjutfält av I 3. Det är belagt under huvuddelen

av året.

A 9 genomför en stor del av sin utbildning vid Villingsberg. Andra skjutningar

förläggs till Älvdalens skjutfält, främst sådana, som bedrivs i större

enheter och såsom samövningar med andra förband. Avståndet —■ ca 35

mil — gör det emellertid icke möjligt att förlägga ytterligare övningar dit.

A 1 är helt hänvisat till Villingsberg, utom beträffande vissa skjutningar

i samband med InfSS utbildning, vilka förläggs till Prästtomta. I prop.

1961: 123 angavs av föredragande departementschefen att Prästtomta icke

var avsett såsom artilleriskjutfält.

Även andra artilleriförband utnyttjar tidvis Villingsberg för sina mest

utrymmeskrävande skjutningar. Detta gäller bl. a. A 6, som annars huvudsakligen

bedriver sin skjututbildning vid Skillingaryd. Till detta fält är

emellertid även A 3 hänvisat för stora delar av sina skjutningar.

I 3 är för sina samtliga skjutningar och huvuddelen av sina förbandsövningar

helt hänvisat till Villingsberg.

Konsekvenserna av en flyttning av Villingsbergs skjutfält blir därför

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1967

1. A 9 lokalisering i Kristinehamn måste ev. omprövas eftersom ett tillräckligt

stort skjutfält i dess närhet torde bli svårt att förvärva.

2. A 1 måste tillföras ett nytt skjutfält. Ev. kan detta ske genom utvidgning

av Prästtomta.

3. För I 3 behov erfordras ett nytt övnings- och skjutfält.

4. Skjutfältet i Sltillingaryd kan behöva utvidgas.

B. Behovet av mark för fritidsändamål

Det är icke lämpligt att utnyttja skjutfält såsom fritidsområden. Det är

förenat med vissa risker att vistas inom dessa fält framför allt för personer

med bristande insikt om bl. a. sättet att handha blindgångare.

De diskussioner, som skett om civilt nyttjande av Villingsbergsfältet,

tyder på att huvudfrågan — fritidsområde för Örebroregionen — inte kan

lösas genom smärre justeringar av skjutfältsgränsen. Skolungdomsproblemet,

som varit föremål för diskussion i annat sammanhang, torde i och för

sig vara ringa jämfört härmed.

Hela Kilsbergen utgör ett lämpligt fritidsområde. Skjutfältet omfattar endast

en femtedel av Kilsbergens sammanlagda yta. De anläggningar för

friluftsliv, som fanns före förvärvet av skjutfältet, var belägna utanför

fältet, vilket då ansågs vara av sekundär betydelse för friluftsverksamheten.

Från fritidssynpunkt lämpliga områden finns bl. a. även söder om E 18

inom Kilsbergens södra del. Vägsystemet inom detta område är icke lika

väl utvecklat som inom skjutfältet.

Det syns angeläget att berörda myndigheter tar upp frågan om ett utvidgat

utnyttjande av detta södra område för fritidsändamål. Därigenom

torde huvuddelen av fritidsintressena kunna tillgodoses.

C. Sammanfattning

1959 års skjutfältsutredning byggde sina förslag på att Villingsbergstältet

stod till förfogande. Om detta fält utgår måste frågan om skjutmöjligheterna

för artilleriet och I 3 prövas på nytt.

För den militära utbildningen är en flyttning av verksamheten från Villingsbergsfältet

icke möjlig utan att betydande olägenheter och stora kostnader

uppstår.

Ett gemensamt utnyttjande av mark för stridsskjutningar och för fritidsändamål

är icke lämpligt.

Mark för fritidsändamål för Örebroregionen torde vara möjlig att erhålla

inom andra delar av Kilsbergen.

Länsstyrelsen i Örebro län (13.9.1966)

Länsstyrelsen vitsordar behovet av ytterligare mark för friluftsändamål

inom örebro-området. Länsstyrelsen tillstyrker därför en utredning för

prövning av frågan, om skjutfältet kan flyttas till annan plats. Om en flyttning

ej anses kunna äga rum, bör undersökas, om ej en minskning av

skjutfältet kan ske, förslagsvis så att delen öster om en linje genom sjöarna

L. Noren och St. Ymningen frigöres.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1967

9

Länsarkitektkontoret i Örebro län (12.9.1966)

Enligt den statliga utredningen beträffande friluftslivet i Sverige kan i

fråga om behovet av områden för friluftslivet anges vissa riktlinjer enligt

följande.

Friluftslivets totala volym kommer antagligen att fördubblas inom något

decennium. Organiserandet av anläggningar för friluftslivets tillgodoseende

på lång sikt måste söka möta differentierade behov. Dels skall områden

och anläggningar i hemortens närhet iordningställas. Närområdena

blir av begränsad omfattning och syftar till att tillgodose olika slag av

dagligen återkommande fritidsaktiviteter. Dels bör dessa närområden kompletteras

med andra områden på sådant avstånd från hemorten, att de

kan vara lämpliga mål för dagsutflykter. Dessa utflyktsmål bör innehålla

strövområden i en kvalificerad och orörd natur med lämpliga bad- och

fiskevatten. Sådana naturtillgångar kompletteras med anordningar och

anläggningar för ett rikt differentierat friluftsliv. I stort sett har utredningen

utgått från att det rörliga friluftslivet under veckoslutledigheten

kan godta ett tidsavstånd på 1 timma mellan bostadsorten och utflyktsmålet.

Kilsbergssluttningen kan nås på en halvtimme från de flesta av

tätorterna inom centrala delarna av Örebro län, och terrängavsnittet ifråga

torde i mycket hög grad svara mot kraven på ett kvalificerat friluftsområde.

Dock inskränker Villingsbergs skjutfält avsevärt utnyttjandemöjligheterna,

genom att skjutfältsgränsen är dragen i övergången mellan högplatån

och den kraftigt markerade ostsluttningen.

Vid en bedömning av den betydelse för friluftslivet, som skall tillmätas

Kilsbergen, faller i ögonen i första hand den rika naturtillgången för olika

friluftsaktiviteter; stora strövområden tämligen fredade från bebyggelse,

möjligheter till bad och fiske i ett källsjösystem utan vattenföroreningar,

samt ovanligt lämplig skidterräng. Härtill kommer det ringa avståndet till

friluftskonsumenterna på den tättbefolkade närkesslätten och i städerna

Örebro, Karlskoga och Kumla.

Som ytterligare cn faktor i bedömningen tillkommer att de lägre sluttningarna

med rik, kalkbetingad vegetation, erbjuder mycket gynnsamma

bebyggelseförutsättningar. Denna lägre sluttning är delvis utnyttjad för

permanentbebyggelse och kan väntas dra till sig ytterligare bebyggelse i

framtiden. Kilsbergen kan sålunda ha betydelse även som närområde för

denna bebyggelse. Genom beskaffenhet och läge är det dock framförallt ett

område av primär betydelse för friluftslivet i Örebrotrakten. (Se karta över

friluftslivets intresseområden i centrala delarna av Örebro län, bil. I.)1

Över den östra Kilsbergssluttningen sträcker sig ett redan utbyggt rikt

förgrenat nät av skid- och vandringsleder, från Mogetorp i nordost till

Lekenområdet i sydväst. I anslutning härtill har olika organisationer uppfört

en råd replipunkter för friluftslivet i form av fritidsgårdar, raststugor,

semesterhem och föreningsgårdar, såsom t. ex. Mogetorp, Kilsbergsstugan,

Ånnaboda, Suttareboda, Kilsbergsgården in. fl. (Se karta över friluftslivets

utredning på Kilsbergens ostsluttning, bil. 2.)1

Det vägnät, som betjänar friluftsområdet är för närvarande så utformat,

att från en längsgående väg nedanför sluttningen ett flertal vägar följer

tvärdalarna upp mot högplatån. Att dessa vägar inte har tillgång till den

sammanbindningsväg, som löper inom skjutfältet på högplatån, måste be
1

Ej här medtagen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1967

tecknas som en stor olägenhet. Denna längsgående väg utmed sjöarna Ö.

Hällsjön—Falkasjön—Stora och Lilla Axsjöarna—Gilsåssjön—Kärmen—

Stora Noren borde rimligen höra till det för allmänheten oinskränkt tillgängliga

vägnätet.

Sjösystemet inom östra delen av Kilsbergens högplatå, strax väster om

Garphyttan, innehåller en råd sjöar och tjärnar av varierande storlek, från

små gölar till tämligen stora vattenytor. De ligger insprängda i ett kuperat

och intressant landskap, som har kvar sin vildmarkskaraktär. Vattensystemet

ligger inom ett källsjöområde, varför vattenföroreningar inte förekommer.

Vegetationen runt sjöarna består i huvudsak av barrskog uppblandad

med enstaka lövträd. Området rymmer vidare en rad mossar och myrar,

som med sin speciella, lågvuxna vegetation bidrar till omväxlingen och

spänningen i landskapet. (Se bildserie, fotograf er ingspunkterna utmärkta

på kartan över friluftslivets utredning, bil. 2.)1

Sommarstugebyggandet har attraherats av Kilsbergssluttningarna. Såsom

framgår av kartbilaga är denna ställvis ganska förtätad. Speciellt har

områdena kring sjön Leken tagits i anspråk för tät sommarbebyggelse. Då

denna sjö dessutom är en mycket livligt frekventerad badsjö, har sommartid

svåra trafikproblem uppstått. Dessa skulle lösas om vägen som når E

18 strax väster om Leken, även inom skjutfältet kunde få utnyttjas som

del i en rundfart kring sjön. Då sommarbebyggelsen även i övrigt sökt sig

upp mot skjutfältets gräns, framstår områdena kring sjösystemet inom

fältets östra del som ett naturligt närområde till bebyggelsen.

Sedan artilleriskjutskolan sommaren 1966 flyttats till annan ort torde

Villingsbergs skjutfält huvudsakligen vara av betydelse för A 9 och I 3.

Fältet har enligt kartan en längd av 16 kilometer och en bredd av 8 kilometer.

Till jämförelse har från tillgängliga kartors visning sammanställts

arealbiider av skjutfälten i Rinkaby, Skillingaryd, Tofta, Remmene, Marina,

Grytan och Avaheden, vilka förefaller ha analog användning. Dessa skjutfält

är mindre och genomgående smalare än Villingsbergsfältets. (Se bil.

3.)1 Detta synes kunna antyda att en minskning i bredd av Villingsbergsfältet

vore möjlig, åtminstone så att det ganska smala sjöområdet vid fältets

östra gräns göres tillgängligt för allmänheten.

Länsarkitektkontoret vill därför ifrågasätta om icke, med anledning av

artilleriskjutskolans flyttning, en modifiering av skjutfältets gränser vore

möjlig, för att tillmötesgå friluftslivets angelägna utrymmesbehov i Kilsbergens

östra delar. De delar av skjutfältet som då i första hand borde ställas

till allmänhetens förfogande synes vara sjösystemet från Leken till

Falkasjön inklusive den väster om sjöarna löpande vägen.

Drätselkammaren i Örebro stad (1.9.1966)

Drätselkammaren åberopar idrottsintendentens yttrande såsom sitt eget.

Idrottsintendenten (17.8.1966)

När militära skjutfält och övningsområden förlädes till Kilsbergen i början

av 1940-talet innebar detta ett svårt slag mot den fritidsaktivitet, som

sedan många år utövats inom Kilsbergsområdet. Kilsbergen har sedan gammalt

ett utomordentligt stort attraktionsvärde för befolkningen i Örebro

län.

Ej här medtagen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1967

11

Sjöarna, bärmarkerna, skid- och terrängspår är utflyktsmål som året

runt besökes av människorna från närliggande tätorter.

De flesta av dessa utflyktsmål ligga idag oåtkomliga och de områden,

som kan besökas, är otillräckliga till sin storlek och bjuder icke tillräcklig

variation ur natursynpunkt.

Den friluftsgård, som omnämnes i motionen, Ånnaboda, besökes ofta pr

dag under vintersäsong av flera tusental människor, som till sitt förfogande

för skidåkning endast har ett några kvadratkilometer stort område och

där man efter bara några minuters åkning riskerar att komma in på av

militäranordningar belagda områden.

Kilsbergen utgör kanske det allra bästa av mellersta Sveriges fritidsområden

med ett utomordentligt vackert sjösystem, lämpligt för bad och

fiske, med en skidterräng, som behåller skidföret ofta långt in i mars månad

och med vackra utflyktsmål sommartid i rika bär- och svampmarker.

Den omständigheten att ett naturområde med sådana kvaliteter nästan

helt skall vara outnyttjat för en friluftsälskande allmänhet måste bedömas

som mycket otillfredsställande.

Dessa synpunkter måste bedömas ännu mer beaktansvärda idag med

ökat intresse för friluftsliv, bättre kommunikationer, ökad befolkning i

närliggande tätorter, än under krigsåren i början av 40-talet, när ofredsåren

lade hämsko på intresset för friluftsliv.

Avsaknaden av eget kustområde och försämrade badmöjligheter i vissa

sjösystem accentuerar ytterligare behovet av ett mera intakt Kilsbergsområde

för befolkningen i Närke och Bergslagen.

Intresset för friluftsliv och motionsfrämjande sysselsättningar omfattas

f. n. av allt flera kategorier människor och behovet av rekreation i lämplig

och lättillgänglig natur är av uppenbar betydelse för den moderna människan,

och att Kilsbergen är det naturliga utflyktsmålet för Örebroregionen

med minst 200 000 människor inom bekvämt dagsreseavstånd är också lika

uppenbart. Härtill kommer att Kilsbergen vid veckosluten även besökes av

människor som bor utanför länet och har reseavstånd på bortåt 10 mil. Det

föreligger idag också stort intresse av att utvidga de organiserade fritidsaktiviteterna

i Kilsbergen med ytterligare fasta anläggningar. Sådana åtgärder

är dock svåra eller ibland helt omöjliga att genomföra antingen på

grund av närheten till riskområden eller på grund av begränsad marktillgång.

Den omständigheten att cirka 25 år förflutit sedan beslutet fattades om

en förläggning av skjutfältet till Kilsbergen bör kunna vara anledning till

en omprövning av de tekniska och militära krav, som utgjorde motiven för

riksdagens beslut i början av 1940-talet. Bl. a. torde bedömningen av transportfrågan

nu kunna ske från helt andra utgångspunkter och förutsättningar.

En prövning av de militära aktiviteterna i Kilsbergen bör ske i första

hand för att ersätta dessa med andra förläggningsorter och i andra hand

för att åstadkomma en begränsning av områdenas nuvarande storlek.

Försvarets fastighetsnämnd (28.2.1967)

Villingsbergs skjutfält är ett av arméns viktigaste och mest utnyttjade

artilleriskjutfält. Det utnyttjas i första hand av Svea artilleriregemente och

Bergslagens artilleriregemente, vilka förband för den övervägande delen av

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1967

sina artilleriskjutningar är hänvisade till detta skjutfält. Även andra artilleriförband

utnyttjar fältet tidvis för mera utrymmeskrävande skjutningar.

Slutligen är Livregementets grenadjärer hänvisat till detta fält för sina

stridsskjutningar och huvuddelen av sina förbandsövningar i övrigt.

Mycket betydande investeringar har gjorts i skjutfältet med tillhörande

anordningar. Det i fältets sydvästra del befintliga övningslägret för artilleriförbanden

har sålunda sedan år 1945 dragit investeringskostnader av

storleksordningen 12 milj. kr. Livregementets grenadjärers övningsläger vid

Falkasjön i fältets östra del har dragit kostnader av storleksordningen 4

milj. kr. Vägar har anlagts och förbättrats för en kostnad av i runt tal 3

milj. kr. Betydande belopp har även nedlagts i fasta utbildningsanordningar

o. d.

En flyttning av Villingsbergs skjutfält förutsätter att ett lämpligt och för

ändamålet tillräckligt stort markområde kan ställas till förfogande för anordnande

av ett nytt skjutfält. Området bör omfatta en areal av 10 000—

15 000 hektar och vara beläget inom rimligt avstånd från de förband, som

nu utnyttjar Villingsbergs skjutfält. Det bör därför vara beläget någonstans

i Mellan-Sverige. Tidigare gjorda utredningar, senast den utredning som

verkställdes av 1959 års skjutfältsutredning, har visat att det torde erbjuda

mycket stora svårigheter att inom denna del av landet finna ett tillräckligt

stort och lämpligt beläget område, inom vilket ett skjutfält skulle kunna

anordnas utan betydande sociala och samhällsekonomiska konsekvenser.

— Förutom sådana konsekvenser från civil synpunkt har man även att beakta

de mycket stora kostnader, som med nödvändighet måste uppkomma

i samband med att ett område med den omfattning och det läge, varom här

är fråga, utlägges till skjutfält. Enbart kostnaderna för markförvärv, intrångsersättningar

o. d. torde komma att uppgå till några tiotal milj. kr.

Därtill kommer kostnaderna för erforderliga förläggningar, vägar, utbildningsanordningar

m. m. Även dessa kostnader torde mot bakgrunden av vad

som nedlagts på Villingsbergs skjutfält och det numera väsentligt högre

kostnadsläget uppgå till några tiotal milj. kr.

De sociala, ekonomiska m. fl. konsekvenser, som kan förutsättas uppkomma

i samband med anordnandet av ett nytt artilleriskjutfält i MellanSverige,

föranleder den allmänna bedömningen från fastighetsnämndens

sida att anordnandet av ett sådant fält endast bör övervägas om det gäller

att härigenom tillgodose ett civilt samhälleligt intresse av mycket hög angelägenhetsgrad.

Tillgodoseendet av behovet av utrymme för avkoppling, rekreation

och fysisk träning för befolkningen inom Örebroregionen synes i

och för sig vara ett viktigt samhällsintresse. Nämnden kan dock inte undgå

att göra den reflexionen att det inom regionen torde finnas tillgång till mycket

stora markområden, vilka — såvitt nämnden på basis av kartstudier

och utan någon närmare utredning kan bedöma — synes väl lämpade för

friluftsliv och som inte är berörda av någon militär övningsverksamhet.

Nämnden ifrågasätter därför om inte behovet av fritids- och rekreationsområden

inom Örebroregionen utan alltför stora olägenheter kan tillgodoses

utan att man skall behöva tillgripa en så omfattande och med vittgående

följder förenad åtgärd som att ersätta Villingsbergs skjutfält med ett

nytt skjutfält på annan plats.

Slutligen vill fastighetsnämnden i detta sammanhang ta upp en av herr

Andersson i Örebro genom interpellation i riksdagen väckt fråga rörande

åtgärder för att göra kilsbergsområdet bättre tillgängligt för fritidsändamål.

Herr Andersson har i interpellationen, som besvarades av chefen för för
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1967

13

svarsdepartementet den 8 december 1966, frågat om departementschefen var

beredd vidtaga sådana åtgärder — t. ex. genom en förflyttning av Livregementets

grenadjärers övningsläger vid Falkasjön till annan plats och i

samband därmed en arrondering av gränsen mellan lägret och fritidsområdet

— att kilsbergsområdet i högre grad än som nu är fallet blev tillgängligt

för fritidsändamål. Härutinnan vill fastighetsnämnden anföra att den

ifrågavarande östra delen av skjutfältet utgör det område, till vilket regementet

är hänvisat för sina stridsskjutningar och huvuddelen av sina förbandsövningar

i övrigt. Denna lokalisering är föranledd av att det härigenom

möjliggjorts för regementet att på sådana tider, då fältet icke i sin

helhet är ianspråktaget för artilleriskjutningar, utföra sina stridsskjutningar

samtidigt med till sin omfattning mera begränsade artilleriskjutningar,

varvid fördelen av gemensamt riskområde uppnås. Huruvida några möjligheter

föreligger att genom flyttning av regementets övningar och övningslägret

justera skjutfältets östra gräns till förmån för det utanförliggande

fritidsområdet utan att väsentligt försämra övningsmöjligheterna vid såväl

artilleri- som infanteriskjutningar eller åsamka det allmänna icke försvarbara

kostnader kan inte avgöras utan en ingående utredning. Nämnden

är för sin del beredd att — därest en sådan utredning befinnes påkallad

— verkställa densamma.

MARCUS BOKTR. STHLM 1967 670027

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1967:140 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag för budgetåret 1967/68 till information om Sverige a1 i texten