Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående reformerad lärarutbildning samt anslag för budgetåret 1967/68 till lärarhögskolor och folkskoleseminarier m. m. jämte i dessa ämnen väckta motioner.

1967-04-07 · 49 sidor, varav 46 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 46 av 49 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1967:51, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående reformerad lärarutbildning samt anslag för budgetåret 1967/68 till lärarhögskolor och folkskoleseminarier m. m. jämte i dessa ämnen väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967

1

Nr 51

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående reformerad

lärarutbildning samt anslag för budgetåret

1967/68 till lärarhögskolor och folkskoleseminarier m. m.

jämte i dessa ämnen väckta motioner.

(2: a avd.)

I propositionen nr 1 (bilaga 10, punkterna F 1—6 och F 11 av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet för den 3 januari 1967) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1967/

68 beräkna till Lärarhögskolorna: Avlöningar ett förslagsanslag av 84 310 000

kr., till Lärarhögskolorna: Omkostnader ett förslagsanslag av 4 712 000 kr., till

Lärarhögskolorna: Materiel, böcker m. m. ett reservationsanslag av 1 960 000 kr.,

till Folkskoleseminarierna: Avlöningar ett förslagsanslag av 39 570 000 kr., till

Folkskoleseminarierna: Omkostnader ett förslagsanslag av 3 306 000 kr., till

Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m. ett reservationsanslag av

2 215 000 kr. och till Kostnader för praktisk lärarkurs m. in. ett förslagsanslag

av 13 550 000 kr.

I propositionen nr 4 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet för den 3 januari 1967, föreslagit riksdagen att

1) besluta att den 1 juli 1968 skall införas en ny utbildning av klasslärare på

grundskolans låg- och mellanstadier samt lärare i läroämnen på grundskolans

högstadium och i gymnasiala skolor med mål, studietid, innehåll och uppläggning

enligt de riktlinjer som angivits i statsrådsprotokollet;

2) besluta att

a) utbildning av klasslärare och speciallärare i grundskolan skall ske vid lärarhögskolor,

b) utbildning av lärare i läroämnen skall ske i fråga om praktisk-pedagogisk

utbildning vid lärarhögskolor och i fråga om ämnesteori vid universitet och vissa

högskolor, i vad avser ämnen tillhörande de filosofiska fakulteterna i fasta studiegångar

som utformas särskilt för lärarutbildning,

c) lärarhögskolorna skall svara för fortbildning och vidareutbildning av lärare

enligt de riktlinjer som angivits i statsrådsprotokollet;

3) besluta att delar av det allmänna skolväsendet skall användas för lärarhögskolornas

försöks- och dcmonstrationsverksamhet jämte praktisk lärarutbildning

samt att särskilda lärartjänster skall finnas för denna verksamhet och

utbildning med de uppgifter som angivits i statsrådsprotokollet;

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 6 sarnl. Nr 51

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr Öl år 1967

4) besluta att lärarhögskolorna i Stockholm, Malmö, Göteborg och Uppsala

får de uppgifter och den uppbyggnad som angivits i statsrådsprotokollet;

5) besluta att inrätta nya lärarhögskolor med de uppgifter och den uppbyggnad

som angivits i statsrådsprotokollet, i Umeå den 1 juli 1967 och i Linköping

den 1 juli 1968;

6) besluta att — under i statsrådsprotokollet angivna förutsättningar — inrätta

nya lärarhögskolor med de uppgifter och den uppbyggnad som där angivits

i Falun, Gävle, Härnösand, Jönköping, Kalmar, Karlstad, Kristianstad,

Luleå och Växjö den 1 juli 1968;

7) besluta att folkskoleseminarierna i Falun, Gävle, Härnösand, Jönköping,

Kalmar, Karlstad, Kristianstad, Luleå och Växjö skall — i den mån lärarhögskolor

enligt punkt 6 inrättas — upphöra vid utgången av juni 1968 och att då

ännu inte avslutade lärokurser skall fullföljas inom ramen för de lärarhögskolor

som avses i punkt 6;

8) besluta att folkskoleseminarierna i Göteborg (Guldheden), Linköping,

Stockholm, Umeå och Uppsala skall avvecklas fr. o. m. läsåret 1968/69 med en

årskurs i sänder;

9) besluta att vid de folkskoleseminarier som inte avvecklas tills vidare får

meddelas utbildning för klasslärare enligt i huvudsak nu gällande bestämmelser,

10) besluta att statens försöksskola i Linköping skall upphöra vid utgången

av juni 1968;

11) besluta att de nuvarande lärarhögskolornas och folkskoleseminariernas

övningsskolor utom vid de seminarier som ej avvecklas skall upphöra vid utgången

av juni 1968 eller den senare tidpunkt Kungl. Maj:t för särskilt fall bestämmer;
12)

godkänna vad i statsrådsprotokollet anförts om avveckling av treterminsutbildning

av ämneslärare vid lärarhögskolor, av praktisk lärarkurs och av

den i Umeå försöksvis anordnade utbildningen av ämneslärare;

13) godkänna i statsrådsprotokollet förordade grunder för fördelningen mellan

staten och kommunerna av kostnaderna för försöks- och demonstrationsverksamhet

samt praktisk lärarutbildning inom det allmänna skolväsendet;

14) bemyndiga Kungl. Maj:t att träffa de avtal med kommuner som fordras

för lärarutbildningen;

15) besluta att läsåret fr. o. in. läsåret 1967/68 skall omfatta vid lärarhögskolorna

40 veckor samt vid universiteten och de övriga högskolor som Kungl.

Maj:t bestämmer 270 dagar;

16) besluta att det inom det allmänna skolväsendet skall finnas huvudlärare

och skilda slag av lärare i huvudsak enligt de riktlinjer som angivits i statsrådsprotokollet;
17)

bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollet

angivna grunder och riktlinjer utfärda de bestämmelser och

andra föreskrifter, fatta de beslut samt i övrigt vidta de åtgärder, som fordras

för den därstädes förordade reformeringen av lärarutbildningen;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967 3

18) bemyndiga Kungl. Maj:t att besluta om antalet intagningsklasser vid folkskoleseminarierna;
19)

bemyndiga Kungl. Maj:t att på personalförteckning för lärarhögskolorna

föra upp en tjänst som rektor i Up 27 och en tjänst som professor i praktisk

pedagogik i Uo 27;

20) för budgetåret 1967/68 anvisa följande anslag, nämligen till Lärarhögskolorna:

Avlöningar ett förslagsanslag av 84 310 000 kr., till Lärarhögskolorna: Omkostnader

ett förslagsanslag av 4 712 000 kr., till Lärarhögskolorna: Materiel,

böcker m. m. ett reservationsanslag av 1 960 000 kr., till Folkskoleseminarierna:

Avlöningar ett förslagsanslag av 39 570 000 kr., till Folkskoleseminarierna: Omkostnader

ett förslagsanslag av 3 306 000 kr., till Folkskoleseminarierna: Materiel,

böcker m. m. ett reservationsanslag av 2 215 000 kr. och till Kostnader för

praktisk lärarkurs m. m. ett förslagsanslag av 13 550 000 kr.

Propositionen

I propositionen läggs fram förslag rörande en reformering av utbildningen av

klass- och ämneslärare.

Den nya utbildningen, som avses bli införd med början läsåret 1968/69,

ersätter dels nuvarande utbildning av småskollärare och folkskollärare vid folkskoleseminarium

och lärarhögskola, dels utbildning av lärare i läroämnen vid

universitet och högskolor, lärarhögskolor och praktisk lärarkurs.

Den årliga intagningskapaciteten, som f. n. uppgår till sammanlagt ca 2 800

klasslärarkandidater och ca 2 000 ämneslärarkandidater, beräknas under 1960- talet böra öka till ca 3 200 resp. 2 300 studerande.

Lärarutbildningen skall svara mot de krav som de nya skolformernas målsättning,

kursinnehåll och verksamhetsformer ställer. Ett huvudmål för utbildningen

är att hos lärarna grundlägga vilja och förmåga till omvärdering

och ständig förbättring av skolans verksamhet samt att ge dem förutsättningar

att följa det pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet.

Den blivande läraren skall få dels ämnesteoretisk utbildning, dels praktiskpedagogisk

utbildning omfattande pedagogik, metodik och praktik. Utbildningen

föreslås liksom hittills bli specialiserad på olika läi’arkategorier. Lärarna skall

dock, även då utbildningen blir stadieinriktad, kunna i viss utsträckning undervisa

över stadiegränserna.

Den sammanlagda utbildningstiden för klasslärare på lågstadiet föreslås bli

2V2 år och för klasslärare på mellanstadiet 3 år. Inom denna tid skall rymmas

en fördjupad utbildning, som ger kompetens att i viss utsträckning undervisa

på överliggande stadium, samt utbildning i engelska för alla lärare på lågstadiet.

Som allmänt behörighetsvillkor till utbildning av klasslärare för lågstadiet och

mellanstadiet skall gälla att sökande genomgått gymnasium, fackskola eller äger

motsvarande utbildning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967

Den ämnesteoretiska utbildningen för blivande ämneslärare på grundskolans

högstadium och det gymnasiala stadiet skall bedrivas inom universitetsväsendet

och skall i fråga om nivå och omfattning ansluta till vad som nu gäller för

behörighet till adjunktstjänst på resp. stadier. För adjunktstjänst i allmänna

läroämnen skall utbildningen vara enhetlig så till vida att behörighet skall uppnås

av den som vid filosofisk fakultet avlagt primärexamen med lärarinriktning.

Den ämnesteoretiska utbildningen av blivande lärare i tekniska ämnen bör tillgodoses

genom teknisk magisterutbildning eller civilingenjörsutbildning och av

blivande lärare i ekonomiska ämnen genom studier vid universiteten eller utbildning

vid handelshögskolorna. Den ämnesteoretiska utbildningens närmare

utformning fixeras inte i propositionen utan avses ytterligare prövas av universitetskanslersämbetet

i samband med ämbetets utredning rörande bl. a. fasta

studiegångar vid filosofisk fakultet.

Den praktisk-pedagogiska utbildningen av ämneslärare skall bestå av en

förberedande del i anslutning till den ämnesteoretiska utbildningen och en avslutande

del omfattande det sista studieåret. Denna utbildning liksom utbildningen

av klasslärare föreslås förlagd till självständiga lärarhögskolor.

Lärarhögskolorna skall spela en central roll inom det pedagogiska forskningsoch

utvecklingsarbetet samt inom fortbildningen.

I avvaktan på en mer allsidig översyn av övningslärarutbildningen föreslås

provisoriska åtgärder, som innebär att lärartjänst på högstadiet, i gymnasiet,

fackskolan och yrkesskolan skall kunna avse en kombination av läroämnen och

övningsämnen samt vissa andra ämnen.

En fastare organisation av huvudlärarsystemet föreslås. I grundskolan och

samtliga gymnasiala skolformer skall inrättas arvodestjänster som huvudlärare.

Intagning till lärarutbildningen skall grundas huvudsakligen på betyg från

föregående utbildning medan lämplighetsprövning tills vidare skall utnyttjas

endast för att undvika intagning av för yrket klart olämpliga sökande.

Varje lärarhögskola föreslås få förfoga över en eller flera skolenheter inom det

allmänna skolväsendet för försöks- och demonstrationsändamål. För handledning

av lärarkandidater under den praktiska utbildningen skall därutöver finnas särskilda

handledare, så långt möjligt samlade till särskilda skolenheter eller s. k.

praktikcentra.

Utöver de lärarhögskolor för utbildning av såväl klass- som ämneslärare,

som redan är organiserade, föreslås nya sådana bli upprättade i Umeå den 1 juli

1967 och i Linköping den 1 juli 1968. Flertalet av de nuvarande folkskoleseminarierna

ersätts den 1 juli 1968 med lärarhögskolor för enbart klasslärarutbildning.

Vid några folkskoleseminarier skall den utbildning av klasslärare som bygger

direkt på grundskolan fortsätta övergångsvis. I avvaktan på en utredning

om utbildning av lärare för bl. a. den finsktalande befolkningen i Sverige skall

verksamheten vid folkskoleseminariet i Haparanda tills vidare fortsätta.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967

D

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat följande motioner, nämligen

dels en vid 1966 års riksdag inom andra kammaren av herr Källstad väckt

motion (1966: II: 65), vars behandling uppskjutits till 1967 års riksdag och i vilken

hemställts

1. att riksdagen måtte besluta att ge Kungl. Maj:t i uppdrag att igångsätta

försöksverksamhet, där mellanstadielärare, samtidigt som en ny årskurs 4 påbörjas,

som klassföreståndare följer sin tidigare klass upp i årskurs 7 i lämpligt

ämne,

2. att riksdagen måtte besluta, att mellanstadielärarutbildningen utöver den

av lärarutbildningssakkunniga föreslagna ämnesfördjupningen också skall innehålla

en frivillig vidareutbildningskurs, varigenom mellanstadieläraren blir kompetent

att undervisa i ett ämne på högstadiet,

3. att riksdagen måtte förorda försöksverksamhet, där högstadieläraren undervisar

i ett ämne på mellanstadiet i en klass som han under klassens högstadieår

kan vara klassföreståndare för,

4. att riksdagen måtte medverka till att sådan tjänstgöring i arvoderingsavseende

likställes med tjänstgöring på högstadiet, samt

5. att riksdagen måtte besluta, att det i högstadielärarutbildningen kan ingå

frivillig undervisning i mellanstadiets metodik för lärare med inriktning på

tjänstgöring i ett ämne på mellanstadiet;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Thorsten Larsson to. fl. (I: 85) och den andra inom andra kammaren av herr

Källstad to. fl. (II: 116), i vilka hemställts, såvitt nu är i fråga, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om skyndsam utredning genom

universitetskanslersämb etets försorg om inrättande under de närmaste budgetåren

av ytterligare professurer i utvecklingspsykologi, särskilt förskolålderns

psykologi och pedagogik;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herrar Harald Pettersson och Svanström (I: 396) och den andra inom andra

kammaren av herr Börjesson i Glömminge m. fl. (II: 494), i vilka hemställts att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala sig för att intagningsprövningarna

till lärarhögskolor och seminarier tidigareläggs i enlighet med vad i motionerna

anförts;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Bengtson (I: 687) och den andra inom andra kammaren av herr Dockered to. fl.

(II: 859), i vilka hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla

om åtgärder med syftningen, att humanbiologien vid ämnesutbildningen

av biologilärare för grundskolans högstadium får en tidsram som svarar mot dess

betydelse inom skolämnet biologi, att särskild vikt fästes vid sådana moment,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967

som för eleven har stor praktisk betydelse, t. ex. sexualfrågor, alkohol- och narkotikafrågan,

frågor som rör fysisk och mental hälsa, att i ämnesutbildningen konsekvent

de mest kompetenta lärarkrafterna anlitas från såväl medicinsk som

filosofisk fakultet, att detta, om det befinnes ändamålsenligt, sker genom att

tillskapa ett nytt universitetsämne jämställt med övriga biologiska ämnen förslagsvis

benämnt humanbiologi alternativt hälsolära;

dels en inom första kammaren av herr Bengt Gustavsson väckt motion

(I: 688), i vilken hemställts att riksdagen beaktar i motionen framförda synpunkter

angående en förlängning av läsåret vid universitet och högskolor;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Bengtson m. fl. (I: 689) och den andra inom andra kammaren av herr Hedlund

to. fl. (II: 865), i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta

I. att lärarutbildningens mål ges en klarare definition än den som anges i propositionen

i syfte att dels göra lärarkandidaterna medvetna om sin uppgift som

fostrare, dels komplettera lärarkandidaternas skolning till objektivitet med en

orientering om de etiska och moraliska normer vilka genom skolbesluten vid

1962 och 1964 års riksdagar angetts som riktningsgivande för skolans verksamhet;
II.

att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förslag angående innehåll och

organisation när det gäller vidareutbildning av klasslärare;

III. att i skrivelse till Ivungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag angående

effektivisering av studiedagarna för lärarnas fortbildning enligt i motionerna

anförda riktlinjer;

IV. att uttala att ställning till frågan om läsårets förlängning till 40 veckor i

samband med införande av femdagarsvecka inte bör tas förrän skolarbetstidsutredningen

avslutat sitt arbete och särskild proposition i ämnet förelagts riksdagen;
V.

att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förslag med anledning av resultatet

av pågående utredning beträffande system med fasta studiegångar;

VI. att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla dels om att i anslutning till aviserad

utredning beträffande den ämnesteoretiska utbildningen för adjunktstjänst

jämväl prövas den i motionerna förordade adjunktsutbildningen i form av treårig

ämnesteoretisk utbildning med inriktning på grundskolans högstadium

samt ytterligare ett års studier för dem som avser att bli gymnasieadjunkter,

dels om förslag med anledning av nämnda utredning; samt

VII. att i övrigt beakta vad i motionerna anförts;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar

Eric Carlsson och Axel Kristiansson (I: 690) och den andra inom andra kammaren

av herr Larsson i Borrby (II: 867), i vilka hemställts att riksdagen måtte

uttala, att intagningsprövningarna till lärarhögskolor skall tidigareläggas i enlighet

med vad i motionerna anförts;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Dahlberg (I: 691) och den andra inom andra kammaren av herrar Carlstein och

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967

7

Fagerlund (II: 864), i vilka hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

måtte anhålla om prövning av förutsättningarna för inrättandet av en professur

i pedagogik vid lärarhögskolan i Stockholm med uppgift att särskilt beakta det

pedagogiska utvecklingsarbetet inom fritidsfostran;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Dahlén m. jl. (I: 692) och den andra inom andra kammaren av herr Ohlin to. fl.

(II: 877), i vilka hemställts att riksdagen måtte besluta

1. att uttala att lärarutbildningen i dess helhet på sikt bör inordnas i universitetsorganisationen,

2. att lärarutbildningens mål ges en klarare definition än den som anges i propositionen

i syfte att dels göra lärarkandidaterna medvetna om sin fostrande

uppgift, dels komplettera lärarkandidaternas skolning till objektivitet med en

orientering om de etiska normer vilka genom skolbesluten vid 1962 och 1964

års riksdagar angetts som riktningsgivande för skolans verksamhet,

3. att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning genom

kompetensutredningens försorg om den allmänna förkunskapsnivå som bör gälla

för olika former av lärarutbildning, varvid särskilt frågan om det gymnasiala

skolstadiets ställning i behörighetsavseende bör utredas, samt att avvägningen

mellan förkunskaper och kunskaper förvärvade under den egentliga lärarutbildningen

bör bli föremål för en samlad bedömning,

4. att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att vid den närmare utformningen

av de speciella behörighetsvillkor, som avses gälla för inträde till klasslärarutbildning,

väsentliga ämnen blir uttryckta i krav på kunskaper enligt gymnasiets

läroplan och ej som departementschefen föreslår enbart i fackskolans

läroplan,

5. att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning samt förslag

om adjunktsutbildningens utformning syftande till gemensam primärexamen

för adjunkter men med krav på 4-årig ämnesteoretisk utbildningsgång för de

lärare som avser att tjänstgöra på gymnasium,

6. att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förslag om en samordnad vidareutbildningsorganisation

avsedd för samtliga lärarkategorier,

7. att uttala att frågan om fortbildningens anordnande m. m. bör avgöras

efter förhandlingar mellan företrädare för arbetsgivaren/staten och lärarnas

personalorganisationer,

8. att uttala att ställning till frågan om läsårets förlängning till 40 veckor i

samband med införande av femdagarsvecka inte kan las förrän skolarbetstidsutredningen

avslutat sitt arbete och särskild proposition i ämnet framlagts,

9. att uttala att samtliga lärare om möjligt ges enhetlig tjänstebenämning,

10. att uttala att lärarkandidaterna ges tillräckligt medinflytande i de organ

av bl. a. samverkanskaraktär, som föreslås inrättade, samt

11. att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära utredning och förslag om en vidgad

användning av radio- och TV-undervisning i lärarutbildningssyfte;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av fru

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967

IIamrin- Thorell to. fl. (I: 693) och den andra inom andra kammaren av herr

Jönsson i Ingemarsgården to. fl. (II: 866), i vilka hemställts att riksdagen måtte

besluta dels att undanröja alla formella hinder mot kombination i ämneslärartjänst

i grundskola, fackskola och gymnasium av s. k. övningsämne med s. k.

läroämne, dels att inrätta eu 1-årig akademisk kurs för utbildning av lärare i

familje- och konsumentkunskap i enlighet med lärarutbildningssakkunnigas

förslag, dels ock att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att den planerade

överarbetningen av frågan om vidareutbildningens innehåll och organisation

måtte innefatta även en 1-årig akademisk kurs i ämnet familje- och konsumentkunskap,

samt att behörighetsfrågan vad gäller tjänst med undervisning i ämnet

familje- och konsumentkunskap upptages till prövning;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Nils Hansson m. fl. (I: 694) och den andra inom andra kammaren av fru Nettelbrandt

to. fl. (II: 869), i vilka hemställts att riksdagen måtte besluta att som

förutbildningskrav för tillträde till klasslärarutbildning skall gälla kunskaper

motsvarande genomgånget gymnasium;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Holmberg m. fl. (I: 695) och den andra inom andra kammaren av herr Bohman

•ro. fl. (II: 863), i vilka hemställts att riksdagen måtte besluta

a) att som allmänt behörighetsvillkor för tillträde till klasslärarutbildning skall

gälla krav på genomgånget gymnasium eller motsvarande utbildning,

b) att kompetens för adjunktstjänst skall normalt uppnås för grundskolan i

tre skolämnen med en studietid om minst två terminer per ämne samt för gymnasiet

i två skolämnen med en studietid om minst tre terminer per ämne,

c) att frågan om alternativt ledigförklarande av lektors- och adjunktstjänster

icke nu avgöres utan tas upp i samband med behandlingen av forskarutredningens

betänkande rörande lektorsutbildningen,

d) att därest yrkandet under a) inte skulle bifallas utbildningstiden för lågstadielärare

skall utökas till 3 år, samt

e) att i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad i motionerna i övrigt anförts;
dels

två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Lidgard (I: 696) och den andra inom andra kammaren av herr Nordstrandh

(II: 870), i vilka hemställts att riksdagen icke måtte uttala sig om läsårets

längd vid övergång till 5-dagarsvecka;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Lidgard och fröken Stenberg (I: 697) och den andra inom andra kammaren av

herr Nordstrandh (II: 876), i vilka hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t skall hemställa om utredning och förslag rörande inrättande av musik-,

gymnastik- och teckningslärartjänster, baserade på undervisningsbehovet i dessa

ämnen på grundskolans samtliga stadier;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Lidgard och fröken Stenberg (I: 698) och den andra inom andra kammaren av

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967

9

herr Nordstrandh (II: 875), i vilka hemställts att riksdagen för närvarande icke

godtar förslaget rörande studiesociala förmåner såvitt det gäller studerande vid

lärarhögskolans ämneslärarlinj e;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Lidgard och fröken Stenberg (I: 699) och den andra inom andra kammaren av

herr Nordstrandh (II: 874), i vilka hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t hemställer att riktlinjer beträffande lärarutbildning i dramatik snarast

utarbetas och förelägges riksdagen;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Lidgard och fröken Stenberg (I: 700) och den andra inom andra kammaren av

herr Nordstrandh (II: 871), i vilka hemställts att riksdagen icke måtte biträda

departementschefens uttalande om fortbildningens förläggning utan hänskjuta

frågan till förhandlingar mellan arbetsgivaren/staten och arbetstagarna;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Lidgard och fröken Stenberg (I: 701) och den andra inom andra kammaren av

herr Nordstrandh (II: 873), i vilka hemställts att riksdagen måtte uttala att lärares

medverkan i lärarutbildning i görligaste mån skall bygga på frivilligt åtagande;
dels

två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar

Erik Filip Petersson och Blomquist (1:702) och den andra inom andra

kammaren av herr Neländer m. fl. (II: 868), i vilka hemställts att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla att Kungl. Maj:t vid utformningen av

bestämmelser för den framtida lärarutbildningen och vid omarbetningen av de

föreliggande studieplanerna måtte ta hänsyn till det som framhållits i motionerna

och då särskilt med syftning

1. att utbildningen ser det som en huvuduppgift att göra lärarkandidaterna

medvetna om sin uppgift som fostrare,

2. att lärarkandidaternas skolning till objektivitet kompletteras med en klarläggande

orientering om de etiska och moraliska värden, som genom skolbesluten

vid 1962 och 1964 års riksdagar angetts som riktningsgivande för skolans

verksamhet och till vilkas accepterande skolans fostran av eleverna skall leda,

3. att i biologilärarutbildningen större utrymme än hittills ägnas åt humanbiologi,

som bör tillerkännas en tidsram som svarar mot dess betydelse inom

skolämnet biologi,

4. att vid utbildningen av lärare såväl i biologi som samhällskunskap och

kristendomskunskap/religionskunskap särskild vikt fästes vid sådana moment

som sexualkunskap, undervisningen om de narkotiska ämnena och alkoholen

samt över huvud taget frågor som rör elevens fysiska och mentala hälsa,

5. att liksom fallet är med övriga läroämnen inom grundskolan full kongruens

skapas mellan benämningarna på utbildningsämne och skolämne när det

gäller religionsundervisningen, där utbildningsämnets namn genomgående bör

vara kristendomskunskap,

6. att tiden för klasslärarutbildningen i kristendomskunskap utökas så att

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967

ämnesutbildningen för lågstadiet sättes till 45 timmar och för mellanstadiet till

60 timmar och att därutöver metodikavsnittet tilldelas 15 timmar,

7. att det med hänsyn till den från lärarutbildningens synpunkt irrelevanta

undervisningen i religionskunskap i fackskola och gymnasium och med tanke

på den relativt ringa omfattning denna undervisning har även på humanistisk

och samhällsvetenskaplig lärokurs uppställes speciella behörighetsvillkor i kristendomskunskap

varigenom lärarutbildningen kan bygga på någorlunda enhetlig

grund,

8. att vidareutbildning av mellanstadielärare till högstadielärare i kristendomskunskap

liksom hittills skall förekomma,

9. att det vid vidareutbildning av lågstadielärare för undervisning i kristendomskunskap

på mellanstadiet skall ingå ämnesfördjupning med hänsyn till olikheterna

i de båda stadiernas undervisning också i fråga om lärostoffet,

10. att religionspedagogiken blir tillgodosedd vid uppbyggnaden av lärarhögskolornas

forskningsinstitutioner i pedagogik och ämnesmetodik, samt

11. att tillämpningsbestämmelserna till lärarutbildnings- och lärarhögskolestadga

utformas så att gemenskapslivet inom studentkårerna och de ideella föreningarna

vid lärarhögskolorna främjas;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av fröken

Stenberg och herr Lidgard (I: 703) och den andra inom andra kammaren av

herr Nordstrandh (II: 872), i vilka hemställts att riksdagen måtte uttala att utbildningen

av de personer, som saknar lärarutbildning men under många år på

ett förtjänstfullt sätt verkat som klasslärare på heltid, icke avsevärt förkortas

utan i det stora hela blir likvärdig med den reguljära utbildningen;

dels en inom andra kammaren av herr Arvidson väckt motion (II: 860), i vilken

hemställts att riksdagen ville uttala

1. att utbildningen av ämneslärare och utbildningen av klasslärare skall i princip

vila på samma förutbildningsgrund,

2. att studerande, som syftar mot adjunktskompetens, tillerkänns studiemedel

för den tid som kan anses erforderlig för inhämtande av kunskaper för högre

betyg än vad som erfordras för vanlig adjunktskompetens, samt

3. att den av Kungl. Maj:t föreslagna organisationen av klasslärarutbildningen

skall betraktas som provisorisk i avvaktan på en bättre samordning mellan

klass- och ämneslärarutbildning;

dels en inom andra kammaren av herr Arvidson väckt motion (II: 861), i vilken

hemställts att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa

att åtgärder vidtas för att igångsätta lärarutbildning av personer med tillräcklig

lärarerfarenhet med början höstterminen 1867;

dels en inom andra kammaren av herr Arvidson väckt motion (II: 862), i vilken

hemställts att riksdagen uttalar att lärarutbildningen inom de givna tidsramarna

förstärks i avsikt att göra lärarna skickade att medverka i den estetiska

skolning av eleverna, som är en gemensam uppgift för skolans alla ämnen;

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967

11

dels ock en inom andra kammaren av herrar Oskarson och Nordstrandh

väckt motion (II: 878), i vilken hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte anhålla att samordning mellan värnpliktsutbildningen och den tidsmässigt

utökade civila studiegången ingående prövas med beaktande av vad i

motionen anförts.

Beträffande motiveringen till de motionsvis framställda yrkandena får utskottet

hänvisa till motionerna 1966:11:65, 11:116, 11:494, 11:859, 1:688, 11:865,

I: 690, II: 864, II: 877, I: 693, II: 869, I: 695, II: 870, I: 697, I: 698, I: 699, II: 871,

II: 873, II: 868, II: 872, II: 860, II: 861, II: 862 och II: 878.

Utskottet

Lärarutbildningens uppgifter. Efter ett inledande avsnitt om det utredningsarbete

av 1960 års lärarutbildningssakkunniga (LUS) som ligger bakom

propositionen behandlas i ett andra avsnitt med rubriken »Lärarutbildningens

uppgifter» dels behovet av lärare och dels lärarutbildningens mål. Vad

beräffar lärarbehovet betonas därvid, att lärarutbildningen inte kan dimensioneras

så snävt att den svarar bara mot skolväsendets beräknade behov, detta bl. a.

därför att det regelmässigt visar sig att en del av de lärarutbildade söker sig till

annan verksamhet än lärarverksamhet. I dagens läge med en besvärande lärarbrist

och med förutsedda ökade behov av lärare inom skolväsendets område

måste man för den period som kan överblickas räkna med att intagningen till

lärarutbildningen måste ligga på en påtagligt högre nivå än nu. Till lågstadielärarutbildning

anses ca 1 400 och till mellanstadielärarutbildning ca 1 800 studerande

böra intas omkring år 1970. Även den praktisk-pedagogiska delen av

ämneslärarutbildningen anses böra öka i omfattning. Samtidigt understrykes i

propositionen den osäkerhet, som kännetecknar prognoser rörande behovet av

pedagogiskt utbildad arbetskraft, och framhålles att utbildningsorganisationen

bör göras så elastisk att den lätt och snabbt kan ställas om med hänsyn till förändringar

i intagningens omfattning.

I motionerna I: 695 och II: 863 påpekas att man vid lärarbrist på lågstadiet

inte har tillgång till ersättningspersonal med något slag av lärarutbildning. Systemet

att lärare får undervisa på högre stadium får därför i en lärarbristsituation

särskilt besvärande konsekvenser på detta stadium. Motionärerna understryker

angelägenheten av att småskollärarutbildningen snarast ges tillräcklig

kapacitet.

Utskottet, som för sin del inte har något att erinra mot vad i propositionen

anförts angående lärarbehovet, vill särskilt understryka departementschefens

uttalande att utbildningsorganisationen måste göras elastisk. Vidare får utskottet

med anledning av motionerna I: 695 och II: 863 framhålla, att utskottet

förutsätter att de särskilda problem, som lärarbristen kan vålla på olika skol
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967

stadier, beaktas vid kommande fortsatta överväganden angående utbildningsorganisationens

storlek.

LUS har mot bakgrunden av en analys av skolreformernas innebörd funnit,

att en stark förändring av målsättningen för lärarutbildningen är nödvändig.

I tolv punkter som återges i propositionen (s. 16 och 17) har de sakkunniga sammanfattat

utbildningens uppgifter i det nya läget. I anslutning härtill har departementschefen

framhållit, vilket även LUS gjort, att lärarutbildningens mål givetvis

måste fastställas med utgångspunkt i de nya skolformernas målsättning,

kursinnehåll och verksamhetsformer så som dessa närmare angivits i läroplanen.

Samtidigt har han betonat, att skolan inte får vara statisk utan ständigt

måste utvecklas i takt med förändringarna i samhället. Den nya lärarutbildningen

måste bli ett led i den fortgående skolreformen och hos läraren grundlägga

vilja och förmåga till omvärdering och ständig förbättring av skolans arbetssituation,

av kurser och lärostoff. Det fordras också, att hos läraren skapas

förmåga att kritiskt bedöma företeelser och problem liksom att han ges goda förutsättningar

att följa det pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet. I denna

mening bör lärarutbildningen, framhåller departementschefen, stå på vetenskaplig

grund.

I de inbördes likalydande motionsparen I: 689 och II: 865, I: 692 och II: 877

samt I: 702 och II: 868 har, såvitt nu är i fråga, framförts nära samstämmiga

yrkanden med avseende på lärarutbildningens mål. Yrkandena går i alla motionerna

— med någon mindre variation i ordvalet — ut på dels att lärarkandidaternas

blivande uppgift som fostrare skall betonas starkare, dels att deras skolning

till objektivitet skall kompletteras med en orientering om normer och

värden, som genom skolbesluten vid 1962 och 1964 års riksdagar angetts som

riktningsgivande för skolans verksamhet. I motionerna I: 702 och II: 868 tillfogas

att skolans fostran av eleverna skall leda till accepterande av nämnda

värden.

Med anledning av nu ifrågavarande motionsyrkanden får utskottet för sin

del anföra, att redan det av departementschefen klart angivna sambandet mellan

målet för lärarutbildningen och de nya skolformernas målsättning innebär, att

blivande bestämmelser eller anvisningar angående lärarutbildningen måste komma

att både klart betona lärarens uppgift som fostrare och anknyta till de

grundläggande etiska värderingar som innefattas i 1962 och 1964 års skolbeslut.

Utskottet vill för sin del understryka vikten av att de blivande lärarna bibringas

en klar uppfattning i dessa frågor och samtidigt framhålla det stora ansvar

för ungdomens fostran som åvilar hemmen. Nu ifrågavarande motionsyrkanden

torde inte böra föranleda annan åtgärd än att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t ger till känna vad utskottet anfört angående lärarutbildningens mål.

Lärarutbildningens innehåll och utformning behandlas i propositionens

tredje avsnitt. Departementschefen uttalar här inledningsvis att innehållet i lärarutbildningen

bör grupperas i fyra huvuddelar nämligen ämnesutbildning,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967

13

pedagogik, metodik och praktik. Han framhåller vidare bl. a. att pedagogikutbildningen

måtte få en klart starkare inriktning mot läraryrket än hittills, dvs.

mot undervisningsprocessen, dess mål, betingelser och resultat. En så inriktad

pedagogikutbildning utgör enligt departementschefen en mycket väsentlig del av

lärarutbildningen, men även övriga komponenter i denna kan göra anspråk på

vidgat utrymme. Han understryker också, att lärarutbildningen inte utgörs

enbart av grundutbildning utan att en lika viktig komponent är den fortbildning

som varje lärare kontinuerligt måste skaffa sig, ibland på egen hand,

ibland med samhällets direkta stöd.

I propositionen behandlas därefter frågan om lärarutbildningens specialisering

på olika lärarkategorier. Därvid uttalas bl. a. att man i nuvarande läge

bör räkna med två typer av klasslärare, den ena utbildad för lågstadiet och den

andra för mellanstadiet. Samtidigt understrykes vikten av en helhetssyn på

läraruppgiften och en kontinuerlig samverkan genom alla skolstadier och lärarkategorier.

Lärarna bör, även då deras utbildning blir stadieinriktad, i viss utsträckning

kunna undervisa över stadiegränsema.

I propositionen uttalas, att i fråga om behörighet för tillträde till klasslärarutbildningen

som allmänt villkor bör gälla krav på genomgången fackskola,

gymnasium eller motsvarande utbildning. Som stöd härför framhålles först

att allmänna utbildningspolitiska skäl talar för att denna utbildning inte bör

bygga enbart på den del av det gymnasiala skolsystemet, som utgörs av gymnasiet.

Också andra skäl anses tala härför, exempelvis att fackskolan erhållit

en målsättning och utformning som kan beräknas attrahera många ungdomar

med en för bl. a. pedagogiska yrken lämplig intresseinriktning. Vad angår de

speciella behörighetsvillkor, som enligt departementschefens mening utöver de

allmänna villkoren bör gälla för antagning till klasslärarutbildningen, bör dessa

uttryckas i krav på kunskaper i särskilt specificerade ämnen enligt fackskolans

läroplan. Som skäl för detta ställningstagande, som avviker från LUS’ förslag,

anges i propositionen också, att en av skolöverstyrelsen verkställd jämförelse

mellan timplanerna för gymnasiet och för fackskolan givit vid handen, att

fackskolans sociala linje och i stort sett också dess ekonomiska linje ger en med

gymnasiet jämförbar standard i de för klasslärarutbildningen relevanta ämnena.

Avsikten är att kompetensutredningen i samråd med skolöverstyrelsen skall

framlägga förslag till detaljerade bestämmelser rörande tillträde till klasslärarutbildning.

Frågan om vilka krav på förutbildning som bör ställas för tillträde till klasslärarutbildningen

behandlas i flera motioner. Sålunda hemställes i motionen

II: 860, såvitt nu är i fråga, att riksdagen måtte uttala att utbildningen av ämneslärare

och utbildningen av klasslärare i princip skall vila på samma förutbildningsgrund.

Bakgrunden är ett önskemål om att det nya skolsystemets helhetssyn

får sin motsvarighet i en helhetssyn på lärarutbildningen och att detta

i vad gäller utbildningen resulterar i att en gemensam grund förutsättes för all

lärarutbildning. Motionären åberopar, att departementschefen i propositionen

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967

(s. 124) uttalat, att kompetensutredningens uppdrag att undersöka möjligheten

att i en del fall grunda postgymnasial utbildning på fackskolekompetens i viss

mening bör gälla även den s. k. akademiska postgymnasiala utbildningen. För att

fackskolan skall kunna godtagas som grundval för klasslärarutbildningen krävs

enligt motionären garanti i form av ett riksdagsuttalande att ämneslärarutbildningen

skall vila på principiellt samma förutbildningsgrund som klasslärarutbildningen.

Vidare yrkas, såvitt nu är i fråga, i motionerna I: 695 och II: 863 att riksdagen

måtte besluta att som allmänt behörighetsvillkor för tillträde till klasslärarutbildning

skall gälla krav på genomgånget gymnasium eller motsvarande utbildning.

Samma yrkande framställs i motionerna I: 694 och II: 869.

I motionerna 1:692 och 11:877 slutligen erinras om att för närvarande nio

av tio mellanstadielärarkandidater som bas för sin lärarutbildning har genomgånget

gymnasium. Motionärerna uttalar att det givetvis kan ifrågasättas om

det i nuvarande läge är riktigt att ändra på detta förhållande. Enligt deras

mening bör hela frågan om kravet på viss allmän förkunskapsnivå lösas i ett

större sammanhang, lämpligen först efter yrkesskolereformen och efter utredning

av kompetensutredningen angående den allmänna förkunskapsnivå som bör

gälla för olika former av lärarutbildning. Motionärerna, som yrkar att riksdagen

måtte anhålla om skyndsam utredning i frågan, vill emellertid inte motsätta

sig, att genomgången fackskola godkännes som allmänt förkunskapskrav

för klasslärarutbildningen, men hävdar samtidigt, att de speciella behörighetsvillkoren,

åtminstone i ett antal väsentliga ämnen, måste bli uttryckta i krav

på kunskaper enligt gymnasiets läroplan och ej enbart enligt fackskolans läroplan.

Vad först angår yrkandet i motionen II: 860 om samma förutbildningsgrund

för utbildning av ämneslärare och utbildning av klasslärare anser utskottet, att

riksdagen inte för närvarande bör göra något uttalande i frågan.

Vad så angår preciseringen av det allmänna behörighetsvillkoret för klasslärarutbildningen

har utskottet ingen erinran mot kravet att sökande skall ha

genomgått fackskola eller gymnasium eller förvärvat motsvarande utbildning.

Som »motsvarande utbildning» bör kunna anses exempelvis vissa folkhögskolekurser.

Utskottet vill tillägga att man framdeles, när en reform av yrkesskolan

genomförts, bör överväga i vad mån genomgången utbildning inom denna del av

det gymnasiala skolväsendet också bör medföra tillträde till ifrågavarande utbildning.

Utskottet kan sålunda inte ansluta sig till den uppfattning, som uttalats

i motionerna I: 692 och II: 877, nämligen att genomgång av fackskola endast

under viss förutsättning beträffande de speciella behörighetsvillkoren skall accepteras

som uppfyllt allmänt behörighetsvillkor. Utskottet avstyrker vidare motionerna

I: 694 och II: 869 samt det i motionerna I: 695 och II: 863 gjorda yrkandet

att genomgånget gymnasium eller motsvarande utbildning skall fastställas som

allmänt behörighetsvillkor för tillträde till klasslärarutbildning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967

15

Utskottet får vidare med anledning av yrkandet i motionerna I: 692 och

II: 877 om skyndsam utredning om de allmänna förkunskapskraven framhålla,

att det synes utskottet uppenbart, bl. a. genom departementschefens uttalanden

i propositionen, att man kan räkna med att frågan om de allmänna förkunskapskrav,

som bör gälla för olika former av lärarutbildning, uppmärksammas av

Kungl. Maj:t och i erforderlig mån utredes. Vidare får utskottet, med hänsyn till

att motionsyrkandet gäller skyndsam utredning, påpeka dels att motionärerna

själva synes ha ansett att yrkesskolreformen först bör avvaktas, dels att förevarande

proposition inte, annat än i vad gäller vissa provisorier, behandlar utbildningen

av lärare i övnings- och yrkesämnen och att frågan om krav på förkunskaper

för dylik utbildning rimligen bör prövas först i samband med en mer

genomgripande översyn av denna utbildning. Utskottet anser med hänsyn till

det nu sagda, att ifrågavarande motioner, såvitt nu är i fråga, inte bör bifallas

av riksdagen.

Som framgått av det föregående har departementschefen räknat med att utöver

allmänna behörighetskrav skall förekomma speciella behörighetskrav uttryckta

i krav på kunskaper i särskilt specificerade ämnen enligt fackskolans

läroplan. Han har dock inte tagit ståndpunkt till utformningen av dylika speciella

behörighetskrav utan förutsatt att frågan härom skall utredas särskilt.

I motionerna I: 692 och II: 877 har, som framgått av det föregående, yrkats, att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa, att de speciella behörighetskraven

i vad gäller väsentliga ämnen uttryckes i krav på kunskaper enligt

gymnasiets läroplan.

Utskottet kan för sin del med hänsyn bl. a. till vad som nyss redovisats angående

utfallet av skolöverstyrelsens jämförelse mellan fackskolan och gymnasiet

som grund för lärarutbildning inte ansluta sig till detta yrkande och anser

därför att nämnda motioner, såvitt nu är i fråga, inte bör bifallas av riksdagen.

Det i motionerna I: 702 och II: 868 framställda yrkandet angående speciella

behörighetsvillkor i ämnet kristendomskunskap innebär förslag att riksdagen —

innan den av departementschefen förutskickade närmare prövningen av dylika

villkor i olika ämnen ägt rum — skall uttala sig för speciella behörighetsvillkor

just i det angivna ämnet. Utskottet anser sig inte böra föreslå riksdagen att på

detta sätt föregripa den utredning och prövning av frågan om dylika villkor,

som förutsatts skola äga rum, och anser därför att motionerna i denna del

inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

I propositionen förordas att den sammanlagda utbildningstiden för klasslärare

på lågstadiet blir 2V2 år och för klasslärare på mellanstadiet 3 år. I jämförelse

med LUS’ förslag innebär detta en förlängning av utbildningstiden vid lärarutbildningsanstalt

men totalt sett i åtskilliga fall en viss förkortning då förutbildningen

medräknas. Som skäl för sin ståndpunkt åberopar departementschefen

bl. a. önskvärdheten av att lärarna får kompetens att i viss utsträckning

undervisa på överliggande stadium och vidare att man genom en förlängning

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967

av utbildningen skapar förutsättningar för att minska den genomsnittliga belastningen

på lärarkandidaterna jämfört med LUS’ förslag.

I motionerna I: 695 och II: 863 uttalas viss tveksamhet huruvida den i propositionen

föreslagna utbildningstiden för lågstadielärare kommer att vara tillräcklig

med hänsyn bl. a. till att utbildning i engelska skall vara obligatorisk.

Motionärerna anser att frågan inte nu bör slutgiltigt avgöras. Därest det i samma

motioner framförda yrkandet om genomgånget gymnasium eller motsvarande

utbildning som grund för klasslärarutbildningen inte bifalles, anser motionärerna

dock att det redan nu bör beslutas att utbildningstiden för lågstadielärare skall

vara 3 år.

Utskottet anser förslaget om en utbildningstid på 2V2 år för klasslärare på

lågstadiet och 3 år för klasslärare på mellanstadiet vara väl avvägt. Utskottet

avstyrker därför yrkandet i motionerna I: 695 och II: 863 om en förlängning

till 3 år av utbildningstiden för lågstadielärare.

Departementschefen ansluter sig i propositionen till grundtankarna i LUS’

förslag i vad gäller innehåll och uppläggning av klasslärarutbildningen men framhåller

att, med hänsyn till bl. a. den förlängda utbildningstiden, en överarbetning

av förslagen till studieplaner är nödvändig. Han uttalar att de av LUS föreslagna

möjligheterna till val av fördjupningskurs bör vidgas till att i princip omfatta

samtliga ämnen eller ämnesgrupper. Klasslärarkandidaternas praktiktjänstgöring

föreslås, med ändring av LUS’ förslag, koncentrerad till en termin.

I motionerna I: 702 och II: 868 uttalas, såvitt nu är i fråga, att full kongruens

mellan benämningarna på utbildnings- och skolämne bör skapas när det gäller

religionsundervisningen och att utbildningsämnets benämning genomgående bör

vara kristendomskunskap då utbildningen avser grundskolan. Utskottet finner

för sin del inte vad som anförts i motionerna utgöra skäl för ett uttalande i den

angivna riktningen och anser därför att nämnda motioner, såvitt de nu är i

fråga, inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Beträffande utbildningstidens längd i de enskilda ämnena uttalas vidare i

samma motioner, att tiden för klasslärarutbildningen i kristendomskunskap bör

utökas så att ämnesutbildningen för lågstadiet sättes till 45 timmar och för

mellanstadiet till 60 timmar och att därutöver metodikavsnittet tilldelas 15

timmar. Motionärerna anser, att det timtal som LUS föreslagit i ämnet kommer

att medföra risk såväl för objektiviteten i skolundervisningen som för lärarens

självständighet i förhållande till läroboken. Med hänsyn till att en överarbetning

av studieplanerna förutsättes i propositionen anser sig utskottet inte böra

göra något uttalande i denna fråga.

I motionen II: 862 föreslås ett uttalande av riksdagen att lärarutbildningen

inom de givna tidsramarna bör förstärkas i avsikt att göra lärarna skickade att

medverka i den estetiska skolning av eleverna, som är en gemensam uppgift

för skolans alla ämnen. Utskottet får med anledning härav framhålla önskvärdheten

av att möjligheterna till estetisk fostran beaktas såväl vid detaljutformningen

av planerna för lärarutbildningen som vid den framtida tillämpningen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967

17

Utskottet föreslår, att riksdagen i skrivelse till Ivungl. Maj:t ger till känna vad

utskottet sålunda anfört i anledning av motionen II: 862.

Propositionen innebär i fråga om lärartjänster -på grundskolans låg- och mellanstadium

inga väsentliga förändringar i förhållande till vad som nu gäller.

De nuvarande tjänstekategorierna bibehålies och lärarnas åligganden och anställningsform

m. m. förblir oförändrade. På låg- och mellanstadierna bör i ämnena

musik, slöjd och gymnastik och på mellanstadiet dessutom i teckning och

hemkunskap behörighet att undervisa tillkomma även lärare med särskild utbildning

i dessa ämnen.

I motionerna I: 697 och II: 876 föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t skall hemställa om utredning och förslag rörande inrättande av musik-,

gymnastik- och teckningslärartjänster, baserade på undervisningsbehovet i dessa

ämnen på grundskolans samtliga stadier. Med anledning av detta yrkande får

utskottet framhålla, att det ovan refererade uttalandet om behörighet att undervisa

på låg- och mellanstadierna i musik m. fl. ämnen inte torde innebära

någon ändring i förhållande till vad som nu tillämpas. Däremot skulle ett bifall

till yrkandet i motionerna I: 697 och II: 876 innebära en principiell nyhet, som

väsentligt skulle rubba grundvalen för själva klasslärarsystemet. Utskottet

finner inte vad som anförts i motionerna utgöra skäl för en hemställan om

utredning och förslag i ämnet och anser därför att motionerna inte bör föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Som framgått i det föregående förutsättes i propositionen att grundskolans

lärare i viss utsträckning skall kunna undervisa över stadiegränserna. I den vid

1966 års riksdag väckta motionen II: 65 hemställes, att riksdagen måtte dels

besluta om försöksverksamhet med undervisning av mellanstadielärare på högstadiet,

dels förorda motsvarande försöksverksamhet med högstadielärare på

mellanstadiet och dels besluta om frivillig utbildning med sikte på dylik undervisning.

Därjämte hemställes att riksdagen måtte medverka till att högstadielärares

tjänstgöring på mellanstadiet i arvoderingsavseende likställes med

tjänstgöring på högstadiet. Med den ståndpunkt till undervisning över stadiegränserna

och utbildning härför som intagits i propositionen får enligt utskottets

mening syftet med motionen i väsentlig mån anses tillgodosett. Utskottet anser

sig därför inte böra biträda yrkandena om försöksverksamhet och viss frivillig

undervisning. Vad angår arvoderingen av högstadielärare vid tjänstgöring på

mellanstadiet är detta en förhandlingsfråga, som inte bör behandlas i förevarande

sammanhang.

För grundskolans högstadium och för gymnasiet föreslås i propositionen att

undervisningen liksom nu skall ombesörjas av ämneslärare, dvs. lärare som var

och en undervisar endast i ett fåtal ämnen. Utbildningen av ämneslärare föreslås

omfatta dels en ämnesteoretisk utbildning inom universitetsväsendet, dels

en praktisk-pedagogisk utbildning som skall bestå av en förberedande del i anslutning

till den ämnesteoretiska utbildningen och av ett avslutande år vid

lärarhögskola.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 6 samt. Nr 51

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967

Den ämnesteoretiska utbildningen föreslås av departementschefen anordnad

i form av s. k. fasta studiegångar, varmed avses att utbildningen skall ha en

fast inre organisation. Detta överensstämmer med LUS’ förslag och ligger —

framhåller departementschefen — i linje med de av riksdagen accepterade

riktlinjerna för en omläggning av utbildningen vid de filosofiska fakulteterna.

Den förnyade prövning av den ämnesteoretiska utbildningen som departementschefen

finner erforderlig bör göras av universitetskanslersämbetet i samband

med ämbetets uppdrag rörande den närmare utformningen av de fasta

studiegångarna. Departementschefen understryker, att kraven på elasticitet i

fråga om den yttre organisationen medför att studiegångarna för blivande ämneslärare

bör kunna väljas även av studerande som ej direkt siktar till att bli

lärare. Departementschefen betonar också att systemet med fasta studiegångar

inte innebär att tillträdet till lärarutbildningen avses bli spärrat, dvs. reglerat

med ett år för år fixerat intag. Det bör med hänsyn bl. a. till rekryteringsunderlaget

vara fritt i samma mening som tillträdet till universitetsutbildningen

i övrigt.

Det ä motionerna 1:689 och II: 865 framförda yrkandet att förslag med anledning

av utredningen om fasta studiegångar skall framläggas för riksdagen,

ansluter nära till vissa motionsyrkanden vid 1965 års riksdag i anledning av

propositionen 1965:141. Ehuru dessa sistnämnda yrkanden, vilka avsåg att principerna

för fasta studiegångar vid filosofisk fakultet skulle underställas riksdagens

prövning, inte föranledde någon riksdagens åtgärd, torde man med

hänsyn till uttalanden i den debatt som frågan väckte i riksdagens kamrar

kunna utgå från att Kungl. Maj:t framdeles kommer att finna anledning att

återkomma till riksdagen i fråga om principerna för fasta studiegångar. Utskottet

anser därför att nu ifrågavarande yrkande i motionerna 1:689 och

II: 865 inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

I motionerna 1:687 och 11:859 hemställes att riksdagen hos Kungl. Maj:t

måtte anhålla om åtgärder med syfte att på olika sätt, bl. a. genom anvisande

av tillräcklig tid, förstärka de blivande biologilärarnas ämnesutbildning inom

humanbiologin. Vikten av en tillräcklig tidsram för detta ämne understrykes också

i motionerna I: 702 och II: 868, i vilka därjämte framhålles angelägenheten

av att vid utbildningen av lärare såväl i biologi som i samhällskunskap och

kristendomskunskap/religionskunskap särskild vikt fästes vid frågor som rör

elevens fysiska och mentala hälsa. Utskottet får med anledning av dessa yrkanden

framhålla, att lärarutbildningen enligt propositionen skall ske inom

fasta studiegångar som utformas särskilt för lärarutbildning. Utskottet vill

understryka vikten av att detta genomföres så att lärarutbildningens innehåll

och omfattning i de enskilda ämnena anpassas till de krav de olika skolformernas

läroplaner ställer. Utskottet delar visserligen motionärernas uppfattning

om vikten av att de blivande biologilärarna får en adekvat utbildning i humanbiologi

och över huvud taget av att frågor som rör elevernas fysiska och mentala

hälsa får en omsorgsfull behandling i lärarutbildningen men anser sig mot

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967

bakgrund av vad nyss sagts om utformningen av den blivande ämneslärarutbildningen

inte ba tillräcklig anledning att beträffande de i motionerna angivna

ämnena föreslå någon särskild framställning till Kungl. Maj:t. Nu ifrågavarande

motionsyrkanden bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

LUS’ förslag innebar att adjunktskåren skulle klyvas i två kategorier, en för

grundskolans högstadium och en för gymnasiet med en utbildningstid av 4

respektive 5 år, varav 3 respektive 4 i huvudsak skulle anslås åt den ämnesteoretiska

delen. Departementschefen har av flera skäl avvisat tanken på en

dylik uppdelning i två kategorier och hävdat, att det bör vara möjligt med

en utbildning av samma omfång för högstadiet och gymnasiet, dock utan att

utbildningen fördenskull behöver vara identisk för båda stadierna.

Vid sill bedömning av hur stort detta omfång bör vara dvs. av frågan om

utbildningstidens längd för de blivande adjunkterna utgår departementschefen

från nu gällande förhållanden. F. n. krävs för behörighet till adjunkttjänst

i allmänna läroämnen såväl i grundskolan som på det gymnasiala stadiet i fråga

om ämnesteoretisk utbildning i regel filosofisk ämbetsexamen. Denna skall

omfatta totalt minst sex betygsenheter varav minst en kan avse pedagogik.

I vissa fall erfordras därutöver särskilda, mindre kurser. Ofta har, beroende

på den studerandes val av ämnen och i examen ingående betygsenheter, endast

fyra av de sex betygsenheterna direkt betydelse för behörigheten i den ämneskombination

tjänsten omfattar, nämligen två betygsenheter i vartdera av två

ämnen, som motsvarar skolämnen. I vissa fall motsvaras emellertid ett skolämne

av två universitetsämnen varvid fem, ibland sex betygsenheter får direkt

betydelse för behörighet i tjänstens ämnen. Det sagda visar, framhåller departementschefen,

att inom ramen för det omfång nuvarande filosofisk ämbetsexamen

har en väsentligt förbättrad ämnesutbildning kan erhållas genom att

hela omfånget effektivt utnyttjas för ämnesteoretisk utbildning med direkt

inriktning på lärarverksamhet. Han uttalar vidare att man med någon förenkling

kan säga, att minimikravet för behörighet till undervisning i enskilt ämne

i gymnasiet f. n. är två betygsenheter och i grundskolan en betygsenhet, samt

påpekar, att det nya gymnasiet, även om många förändringar genomförts, inte

är avsett att i det stora hela kräva mer än nuvarande gymnasium.

Enligt nu gällande regler skall undervisningen — fortsätter departementschefen

— läggas upp så att, bortsett från tid för eventuellt erforderlig kurs i

psykologi samt pedagogikens teori och historia, den s. k. normalstudietiden i regel

omfattar sex terminer för filosofisk ämbetsexamen med sex betygsenheter.

Den enskilde studerandens studietid överstiger emellertid — såsom redovisats

i bl. a. prop. 1965:141 — i mycket stor utsträckning denna tid. Detta förhållande

synes ha utgjort ett tungt vägande motiv för det ställningstagande LUS

gör i fråga om studietidens längd. I nyssnämnda proposition har angetts ett

flertal åtgärder för att bringa de faktiska studietiderna i bättre överensstämmel
-

2* — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 6 sand. Nr 51

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967

se med normalstudietiderna, däribland införandet av fasta studiegångar vid

filosofisk fakultet.

Departementschefen framhåller vidare att diskussionen om utbildningen av

adjunkter för undervisning på det gymnasiala stadiet till stor del synes ha präglats

av önskemål om att gymnasielärarna får en fördjupad utbildning i jämförelse

med lärarna i grundskolan, varvid man i alltför ringa grad synes ha beaktat

att gymnasiet utgör endast en del av det gymnasiala skolsystemet och att det i

nästan varje ämne finns ett flertal kurser med stor variation i kraven. Vidare

måste man enligt departementschefen ta hänsyn till lektorsinstitutionen, som

har till uppgift bl. a. att till gymnasiet rekrytera lärare med en väsentligt fördjupad

ämnesteoretisk utbildning. Han finner emellertid för egen del skäl tala

för att adjunkterna på det gymnasiala stadiet i viss utsträckning har en fördjupad

ämnesteoretisk utbildning av den karaktär gymnasieutredningen på sin

tid fann önskvärd. Denna fördjupning anses dock ej böra krävas i mer än ett

ämne.

Mot bakgrund av det nu sagda uttalar departementschefen att vid den förnyade

prövningen av den ämnesteoretiska utbildningen utgångspunkten för

övervägandena beträffande utbildningens nivå och omfattning när det gäller

adjunkttjänst i allmänna läroämnen böra vara, att denna utbildning i princip

bör ansluta till vad som nu gäller i fråga om ämnesteoretisk utbildning för behörighet

för adjunkttjänst på grundskolans högstadium resp. det gymnasiala

stadiet. Ådjunktsutbildningen bör vara enhetlig i den mening, att behörigheten

skall uppnås av den som vid filosofisk fakultet avlagt primärexamen med lärarinriktning,

varmed avses motsvarigheten till nuvarande grundexamina.

Den sammanlagda studietiden för primärexamen bör enligt departementschefen

bestämmas med utgångspunkt i för fil. mag.- och fil. kand.-examina nu

gällande s. k. normalstudietider, ett begrepp vartill utskottet återkommer i det

följande. För att bredda, fördjupa eller, därest särskilda omständigheter föreligger,

avsluta utbildningen, bör möjlighet finnas till en viss tids ytterligare

studier på primärexamensnivå. Detta innebär att den enskilde studeranden bör

medges större elasticitet i sitt studieprogram än enligt LUS’ förslag.

Inom primärexamens ram bör studerande, som avser att tjänstgöra på företrädesvis

gymnasialt stadium, normalt uppnå kompetens för adjunkttjänst på

detta stadium i två skolämnen. I åtminstone ett av dessa bör studierna fördjupas

och omfatta tre terminer. Departementschefen vill inte utesluta möjligheten

att studerande som så önskar ägnar ytterligare en termin åt fördjupning

i detta ämne. Studerande, som syftar till att tjänstgöra på företrädesvis

grundskolans högstadium, bör normalt uppnå kompetens för adjunkttjänst på

detta stadium i tre skolämnen enligt gällande läroplan och för gymnasialt stadium

i ett eller två skolämnen.

Frågan om utbildningstidens längd för blivande ämneslärare behandlas i flera

motioner. Sålunda yrkas i motionerna I: 695 och II: 863, såvitt nu är i fråga, att

riksdagen måtte besluta att kompetens för adjunkttjänst normalt skall upp
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967 21

nås för grundskolan i tre skolämnen med en studietid om minst två terminer

pei ämne samt för gymnasiet i två skolämnen med en studietid om minst tre

terminer per ämne. För grundskolans högstadium respektive gymnasiet anses

sålunda samma betygsnivå och därmed samma grad av fördjupning i studierna

— inom minimikompetensens ram — böra vara uppnådd i de olika ämnena i

examen. Därutöver bör ges möjlighet till ytterligare fördjupning.

I motionerna 1:692 och 11:877 yrkas, såvitt nu är i fråga, att riksdagen i

skrivelse till Ivungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam utredning och därefter

framlaggande av ett nytt förslag om adjunktsutbildningens utformning syftande

till gemensam primärexamen för adjunkter men med krav på 4-årig ämnesteoretisk

utbildningsgång för de lärare som avser att tjänstgöra på gymnasium.

Som skäl för detta yrkande, som alltså siktar till en i förhållande till förslaget i

propositionen med ett år förlängd utbildning för adjunkter, som utbildas för

tjänstgöring på gymnasiet, uttalas att den ämnesfördjupning som krävs av

dessa adjunkter inte kan uppnås utan en dylik förlängning av studietiden.

Av vikt är vidare enligt motionärerna att utbildningsgången hålls samman under

de första åren, varefter breddning eller fördjupning av studierna kan ske

alltefter den blivande lärarens inriktning mot tjänstgöring på grundskolans högstadium

respektive gymnasiet.

Vad slutligen angår motionerna I: 689 och 11:865 yrkas i dessa, såvitt nu är

i fråga, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla att — i anslutning

till aviserad utredning beträffande den ämnesteoretiska utbildningen

föi adjunkttjänst jämväl prövas en i motionerna förordad adjunktsutbildning

i form av treårig ämnesteoretisk utbildning med inriktning på grundskolans

högstadium samt ytterligare ett års studier för dem som avser att bli gymnasieadjunkter,

samt att förslag med anledning av nämnda utredning måtte

föreläggas riksdagen.

Bakgrunden till detta yrkande är att motionärerna känner sig tveksamma

om den kunskapsfördjupning för adjunkter på gymnasiestadiet som departementschefen

räknat med kan anses tillräcklig och vidare om studietiderna kommer

att kunna hållas.

Med anledning av de nu redovisade motionsyrkandena angående adjunktsutbildningens

längd får utskottet till en början framhålla, att man i detta sammanhang

måste skilja mellan undervisningstid och studietid. Undervisningstiden

för ett visst betyg i ett ämne är den tid under vilken meddelas undervisning

för ifrågavarande betyg, medan studietiden är den tid den studerande faktiskt

använder för att uppnå betyget. Vad beträffar begreppet normalstudietid,

vilket användes i propositionen, innebär detta att undervisning och kursfordringar

skall vara avpassade så att 2/3 av de studerande normalt skall kunna

genomföra studierna för ett betyg i anslutning till undervisningsterminen

(normalt torde räknas med fem månaders studier) och därjämte så att normalt

4/5 av de studerande över huvud taget skall lyckas fullfölja studierna. Den

faktiska studietiden kommer därför för många studerande — även efter att man

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967

uppnått den anpassning mellan undervisning och kursfordringar å ena och studietid

å andra sidan som förutsatts genomförd — att ligga över normalstudietiden.

När departementschefen i propositionen anger utbildningstidens längd, uttrycker

han denna i normalstudietid med den innebörd detta begrepp redan nu

har. Förvärv av minimikompetens för adjunkttjänst enligt propositionen kommer

därför att kräva samma tid som nu förvärv av de sex betygsenheter som

erfordras för avläggande av filosofie magisterexamen. Det kan tilläggas, att

propositionen i detta hänseende förutsätter ett väsentligt stöne hänsynstagande

till den enskilde studerande än LUS, som räknade med att 85 ä 90% av

de studerande skulle bli färdiga inom den tillmätta tiden.

En annan omständighet som bör noteras när man jämför nuvarande förhållanden

med förslaget i propositionen är att innehållet i den föreslagna lärarutbildningen

avses bli anpassat till skolans läroplaner, vilket kan komma att innebära

både fördjupning i vissa ämnesdelar och krympning av stoffet i andra

delar. Utbildningen avses bli uppbyggd av olika komponenter av betydelse för

lärarverksamheten, dock utan att fördenskull fullständig kongruens anses

böra föreligga mellan det ämnesstoff som skall läras in och det som senare

skall läras ut. Tyngdpunkten i utbildningen avses ligga på centrala teorier och

problemställningar.

Det i motionerna I: 695 och II: 863 framförda, nyss redovisade yrkandet angående

innehållet i ämneslärarutbildningen ansluter sa till vida nära till förslaget

i propositionen som motionärerna räknar med samma normalstudietid som

propositionen, nämligen sex terminer för minimikompetens som adjunkt såväl

på grundskolans högstadium som på det gymnasiala stadiet. Motionsyrkandet

innebär däremot en fastare låsning av studierna än förslaget i propositionen.

I motsats till motionärerna finner utskottet det vara ett värdefullt inslag i

propositionsförslaget att blivande adjunkter pa gymnasiestadiet fai möjlighet

att koncentrera ämnesfördjupningen till ett ämne med möjlighet att använda

fyra terminer till detta ämne. Även beträffande utbildning av adjunktei pa

högstadiet finner utskottet det önskvärt att man undviker den låsning som föreslås

i motionerna d. v. s. till två terminer för ettvart av tre ämnen. Vad beträffar

uttalandet i motionerna angående ytterligare fördjupning i ett eller flera

ämnen får utskottet framhålla, att dylik fördjupning utanför de minimikrav,

som gäller för erhållande av kompetens, redan ingår i departementschefens förslag.

Med hänvisning till det nu sagda avstyrker utskottet nu ifrågavarande

motionsyrkande.

Av de nyss redovisade yrkandena i motionerna I: 692 och II: 877 samt i motionerna

1:689 och II: 865 innebär det i de båda förstnämnda motionerna framställda,

att förslaget i propositionen om eu treårig utbildning för adjunkter, som avser

att erhålla tjänst på gymnasiet, inte kan godkännas utan att ett nytt förslag

efter ytterligare utredning bör framläggas. Yrkandet i de båda sistnämnda

motionerna avser att — jämsides med den i propositionen förutsatta fortsatta

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967

23

prövningen av den ämnesteoretiska utbildningen för adjunkttjänst — skall

utredas frågan om en adjunktsutbildning med fyra års studier för dem som

åsyftar att erhålla tjänst på gymnasiestadiet. I de förstnämnda två motionerna

uttalas, att utbildningsgången för alla blivande adjunkter bör hållas samman under

de första åren, alltså minst två år, varefter breddning eller fördjupning av

studierna kan ske. I de sistnämnda två motionerna förordas, att de blivande adjunkterna

får samma utbildning under tre år och att därefter för adjunkter som

avser att få tjänst på gymnasiet tillkommer ett år. I båda motionsparen motiveras

förlängningen av studierna med att bättre möjligheter till ämnesfördjupning

erfordras.

Utskottet får med anledning av dessa motioner erinra om att den tid som

enligt propositionen anslås till ämnesutbildning medger att fördjupning sker

så att den antingen koncentreras till ett ämne (3 eller 4 betyg enligt nuvarande

terminologi) eller fördelas på två ämnen (3 betyg i vartdera). En analys av

förslaget i motionerna synes ge vid handen, att en förlängning av studietiden

med två terminer ingalunda alltid ger den studerande möjlighet att nå längre

i fråga om fördjupning än enligt förslaget i propositionen. Om den studerande

disponerar sina studier så — vilket torde kunna anses vara ett normalfall —

att han först förvärvar 2 betyg i ettvart av tre ämnen ger honom i själva

verket ytterligare ett års studier inte någon möjlighet till annan ämnesfördjupning

än den förslaget i propositionen erbjuder. Däremot får han en ökad

bredd i sin examen.

Utskottet har ingående övervägt frågan om den teoretiska ämneslärarutbildningens

längd och därvid särskilt uppmärksammat de farhågor för en standardsänkning

som uttalats från olika håll främst i vad gäller skolämnet svenska,

vilket på universitetsstadiet motsvaras av två ämnen, nordiska språk och

litteraturhistoria. Den analys departementschefen gjort av de olika faktorerna i

sammanhanget visar enligt utskottets mening, att den föreslagna nya ämneslärarutbildningen

kan väntas ge en bättre reell kompetens för lärarverksamheten

än nuvarande utbildning. Utskottet, som ännu en gång vill framhålla att

vad som avses i propositionen är en minimikompetens inhämtad på en studietid

bestämd enligt nu gällande regler, har inte funnit anledning att biträda

de i motionerna gjorda yrkandena om utredning om utökning av kraven för

denna minimikompetens. Utskottet har därvid beaktat även de ekonomiska

aspekterna på frågan. Utskottet finner därför, att motionerna I: 692 och 11:877,

såvitt nu är i fråga, inte bör bifallas av riksdagen.

Med den ståndpunkt utskottet sålunda intagit bör motionerna I: 689 och

11:865, såvitt nu är i fråga, inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Med anledning av det i motionen II: 860 framställda yrkandet angående studiemedel

till den som studerar för erhållande av högre kompetens än minimikompetens

får utskottet framhålla, att redan gällande bestämmelser medger

detta. Utskottet anser därför att nämnda motion, såvitt nu är i fråga, inte bör

föranleda någon åtgärd av riksdagen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967

Den ämnesteoretiska utbildningen av blivande lärare i tekniska ämnen föreslås

i propositionen liksom hittills bli tillgodosedd genom såväl teknisk magisterutbildning

som civilingenjörsutbildning. För blivande lärare i ekonomiska ämnen

föreslås utbildningen tillgodosedd genom dels fasta studiegångar vid universiteten,

dels utbildning vid handelshögskolorna.

Vad angår den p ra k t is k-p e dag o g is ka- utbildningen förordas i propositionen

som redan nämnts att denna, i enlighet med LUS’ förslag, skall bestå av en förberedande

del lagd i omedelbar anslutning till den ämnesteoretiska utbildningen

och en avslutande del omfattande det sista studieåret. En viss ytterligare

bearbetning av de frågor som är förknippade med den praktisk-pedagogiska

utbildningen förutsattes genomförd av skolöverstyrelsen i samråd med universitetskanslersämbetet.

Efter adjunktsutbildningen berörs i propositionen frågan om lektorsutbildningen.

Med hänvisning till att forskarutredningen nyligen framlagt sina förslag

och att lektorsutbildningen bör bedömas även med hänsyn till dessa förklarar

departementschefen, att han inte för närvarande vill föreslå någon förändring

i fråga om behörighetsreglerna för lektorat. Han framhåller att i stort

sett hälften av antalet lektorstjänster är vakanta och inte kan beräknas bli

besatta med behöriga sökande inom överskådlig tid. Med hänsyn till de olägenheter

för gymnasiet som detta innebär föreslås i propositionen, att lektorstjänst

skall kunna ledigförklaras som lektors- alternativt adjunkttjänst så att

om någon för lektorstjänst behörig inte anmäler sig som sökande till sådan

tjänst, denna kan göras till adjunkttjänst och besättas av adjunktskompetent

sökande. I den mån så blir fallet och en adjunkttjänst senare ledigförklaras

bör denna ledigförklaras som lektors- alternativt adjunkttjänst.

I motionerna I: 695 och II: 863 uttalas, att en fullständig tillämpning av ett

dylikt system med alternativt ledigförklarande skulle komma att medföra, att

praktiskt taget alla vakanta lektorstjänster på ett stort antal orter snart komme

att besättas som adjunkttjänster. Detta skulle stå i strid med 1964 års beslut

att 50 procent av de ordinarie lärartjänsterna i läroämnen skall vara lektorstjänster.

Motionärerna anser att frågan om alternativt ledigkungörande ej bör

avgöras nu utan tas upp i samband med forskarutredningens betänkande om

lektorsutbildningen.

Med anledning av de i motionerna uttalade farhågorna för att ett alltför

stort antal lektorstjänster kommer att efter alternativt ledigkungörande bli besatta

som adjunkttjänster får utskottet påpeka att det i propositionen torde

vara avsett att bestämmelserna i vad gäller alternativt ledigkungörande skall

meddelas av Kungl. Maj:t. Man kan i varje fall enligt utskottets mening utgå

från att systemet inte i tillämpningen tillåtes utveckla sig så som motionärerna

befarat. Utskottet finner det lämpligt att man på det sätt som föreslagits i

propositionen söker nedbringa antalet vakanta ordinarie tjänster i gymnasiet

och avstyrker därför motionerna 1:695 och 11:863, såvitt de nu är i fråga.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967 25

Departementschefen förklarar sig i propositionen vara positiv till kombination

i lärartjänst av läro- och övningsämne men framhåller, att de praktiska

svårigheter som är förknippade härmed gör att en definitiv lösning av problemet

ej kan erhållas förrän efter en mera genomgripande utredning av övningslärarutbildningen.

I avvaktan härpå anses vissa provisoriska åtgärder

kunna vidtas. Sålunda förordas att i lärartjänst på högstadiet skall kunna ingå

läroämnen och övningsämnen samt vissa andra ämnen och i lärartjänst på

gymnasiet läroämnen samt övningsämnena musik, teckning och gymnastik.

I fackskolan liksom i yrkesskolan avses tjänster med liknande kombinationer

mellan läro- och övningsämnen kunna inrättas.

I motionerna I: 693 och II: 866 yrkas, såvitt nu är i fråga, att riksdagen

måtte. besluta att undanröja alla formella hinder mot kombination i ämneslärartjänst

i grundskola, fackskola och gymnasium av s. k. övningsämne med

s. k. läroämne. Motionärerna har ansett departementschefens ovan redovisade

ståndpunkt i denna fråga stå i motsats mot de uttryck han i övrigt givit åt

sin helhetssyn på skolans verksamhet. Utskottet kan för sin del inte finna att

så är förhållandet och anser därför att nämnda motioner, såvitt nu är i fråga,

inte bör bifallas av riksdagen.

I anslutning till frågan om kombination i lärartjänst av läro- och övningsämnen

berörs i propositionen frågan om behörighetskrav för vissa lärarkategorier

i det nya gymnasiet och fackskolan. Departementschefen nämner därvid

bl. a. att han beträffande ämnena dramatik, familjekunskap och konsumentkunskap

räknar med att någon särskild lärarutbildning inte skall skapas innan erfarenhet

vunnits av undervisningen i skolan.

I motionerna 1:699 och 11:874 påpekas gentemot detta att viss försöksverksamhet

med undervisning i dramatik redan förekommit och att det därför torde

föreligga ett ganska omfattande erfarenhetsmaterial från lärare som sysslat

med undervisning i ämnet. Motionärerna yrkar därför att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte hemställa, att riktlinjer beträffande lärarutbildning i

dramatik snarast utarbetas och förelägges riksdagen.

Utskottet är medvetet om att viss erfarenhet av dramatikundervisning redan

vunnits. Denna avser dock inte det nya gymnasiet och knappast heller fackskolan,

i vilka skolformer dramatik fått helt andra möjligheter än i den tidigare

försöksverksamheten. Utskottet vill därför ansluta sig till departementschefens

uppfattning att tillskapandet av särskild lärarutbildning i ämnet bör anstå till

dess att större erfarenhetsunderlag föreligger. Utskottet anser därför, att motionerna

1: 699 och 11:874 inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vad angår ämnena familj ekunskap och konsumentkunskap erinras i motionerna

I: 693 och II: 866, att LUS föreslagit inrättande av en ettårig akademisk kurs

avsedd främst för vidareutbildning av hushållslärare, textillärare och barnavårdslärare.

Motionärerna hemställer att riksdagen måtte besluta inrätta en

dylik kurs, dock utan att någon tidpunkt för inrättandet anges.

Med anledning av detta yrkande får utskottet framhålla ämnenas betydelse

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967

och understryka angelägenheten av att man, när tillräckligt erfarenhetsunderlag

föreligger, sörjer för att en adekvat lärarutbildning kommer till stånd, I dagens

läge anser utskottet emellertid att motionerna I: 693 och II: 866, såvitt

de nu är i fråga, inte bör bifallas av riksdagen.

I samband med att i propositionen i korthet beröres vilka lärarkategorier

man räknar med i de gymnasiala skolorna samt lärarnas allmänna åligganden

förklarar sig departementschefen redan nu vilja anmäla, att han räknar med

att läsåret inom skolväsendet i samband med en övergång till 5-dagarsvecka

skall omfatta 40 veckor. Detta uttalande har föranlett yrkanden i flera motioner.

Sålunda hemställes i motionerna I: 696 och II: 870, att riksdagen inte

måtte uttala sig om läsårets längd vid övergång till 5-dagarsvecka. Som skäl

härtill framhålles att skolarbetstidsutredningen har att behandla denna fråga

och att utredningens arbete och ett kommande remissförfarande inte bör föregripas.

Även i motionerna 1:689 och 11:865 samt 1:692 och 11:877 framförs

samma åsikt, nämligen att riksdagen inte nu bör ta ställning till frågan utan

avvakta en på nämnda utredningsarbete grundad proposition i ämnet.

Enligt utskottets uppfattning kan ifrågavarande uttalande i propositionen

inte uppfattas som annat än vad det enligt ordalagen är, nämligen eu anmälan

av departementschefen om i vilken riktning han räknar med att utvecklingen

kommer att gå. Med hänsyn härtill anser utskottet att nu ifrågavarande motionsyrkanden

inte bör föranleda annan riksdagens åtgärd än att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t ger till känna vad utskottet anfört.

I propositionen behandlas härnäst vidareutbildningen, varmed i sammanhanget

avses sådana studier som ger lärare med behörighet för tjänst på ett visst

stadium behörighet till tjänst på närmast högre stadium. Departementschefen

redovisar olika synpunkter på vidareutbildningen sedd både från lärarnas och

från skolväsendets sida.

Han framhåller i detta sammanhang att det finns klart iakttagbara tendenser

i utvecklingen som pekar mot en differentiering av de pedagogiska arbetsuppgifterna

och förordar i anslutning härtill en vidareutveckling av det sedan

länge existerande huvudlärarsystemet.

Vad angår vidareutbildningens utformning förordas i propositionen att särskilda

vidareutbildningsformer tillskapas för klasslärare på låg- och mellanstadiet,

vilka erhållit den nya grundutbildningen. De av LUS framlagda förslagen

beträffande denna vidareutbildning måste dock överarbetas till såväl innehåll

som organisation. Denna överarbetning bör uppdragas åt skolöverstyrelsen,

som därvid bör samråda med universitetskanslersämbetet. Några särskilda anordningar

för vidareutbildning av ämneslärare anses inte erforderliga.

I motionerna I: 689 och II: 865 hemställes, såvitt nu är i fråga, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om förslag angående innehåll och organisation

vad gäller vidareutbildning av klasslärare. Även i motionerna 1:692

och 11:877 uttalas, att förslag angående vidareutbildningsorganisationen bör

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967 27

underställas riksdagen. Enligt motionärerna bör denna organisation avse samtliga

lärarkategorier.

Vad först angar yrkandet i de bada förstnämnda motionerna får utskottet

framhålla, att utskottet anser sig kunna utgå ifrån att Kungi. Maj:t, när resultatet

av den i propositionen förutskickade utredningen angående vidareutbildning

av klasslärare föreligger, kommer att — exempelvis i samband med framställning

om anslag — för riksdagen redovisa detta resultat och sina egna ståndpunktstaganden

i frågan. Utskottet anser därför, att motionerna 1:689 och

II: 865, såvitt nu är i fråga, inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd. Vad

så angår det till synes vidsträcktare yrkandet i motionerna I: 692 och II: 877

om förslag angående en samordnad vidareutbildningsorganisation för alla lärarkategorier

synes det utskottet rimligen inte böra tolkas så att, motionärerna

häri inbegriper även de lärarkategorier, vilkas grundutbildning inte behandlas

i propositionen, nämligen främst vad i dag kallas yrkes- och övningslärare. Motionernas

innebörd torde då till stor del överensstämma med de först behandlade.

Utskottet anser det därför inte heller beträffande detta motionsyrkande

erforderligt att i särskild skrivelse till Kungl. Maj:t hemställes om förslag i ämnet.

Motionerna I: 692 och II: 877 synes därför, såvitt nu är i fråga, inte böra

föranleda någon riksdagens åtgärd.

En speciell vidareutbildningsfråga tas upp i motionerna 1:702 och 11:868

nämligen vidareutbildningen av lärare i kristendomskunskap. I dessa motioner

yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa dels att vidareutbildning

av mellanstadielärare till högstadielärare liksom hittills skall förekomma,

dels att det vid vidareutbildning av lågstadielärare för undervisning

i kristendomskunskap på mellanstadiet skall ingå ämnesfördjupning med hänsyn

till olikheterna i de båda stadiernas undervisning också i fråga om lärostoffet.

Vad angår det första yrkandet i motionerna får utskottet framhålla, att behovet

av och intresset för vidareutbildning i ett ämne måste vara avgörande

för om vidareutbildning skall komma till stånd. Någon anledning för riksdagen

att göra en särskild framställning till Kungl. Maj:t i denna fråga synes inte

föreligga. Vad angår det andra yrkandet i motionerna konstaterar utskottet,

att vidareutbildningens innehåll givetvis måste anpassas till skolans läroplaner.

Ej heller i denna fråga finner utskottet anledning förorda någon särskild framställning

till Kungl. Maj:t. Utskottet anser sålunda, att motionerna 1:702 och

II: 868, såvitt nu är i fråga, inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

I motionerna I: 693 och II: 866 yrkas, såvitt nu är i fråga, att riksdagen måtte

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att den planerade överarbetningen

av LUS’ förslag angående vidareutbildningens innehåll och organisation

måtte innefatta även en ettårig akademisk kurs i familje- och konsumentkunskap

samt att behörighetsfrågan i vad gäller tjänst med undervisning i familje-

och konsumentkunskap upptages till prövning. Sista ledet av detta yrkande

innebär, att motionärerna anser att det bör prövas när genomgången

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967

kurs av angivet slag kan uppställas som formellt behörighetskrav för tjänst

med undervisning i dessa ämnen.

Utskottet får till en början erinra om att utskottet i det föregående tagit

ställning till ett motionsvis framställt yrkande att riksdagen måtte besluta att

inrätta en ettårig akademisk kurs för utbildning av lärare i familje- och konsumentkunskap,

och därvid betonat ämnenas betydelse och vikten av att man

framdeles, när tillräckligt erfarenhetsunderlag föreligger, sörjer för en adekvat

lärarutbildning i ämnena. Utskottet har dock inte ansett sig böra tillstyrka

ett beslut av riksdagen att inrätta kursen. Även i vad gäller de nu aktuella

yrkandena anser utskottet att ytterligare erfarenheter lämpligen bör avvaktas

innan någon utredning initieras. Utskottet kan därför inte tillstyrka nu

ifrågavarande motionsyrkanden utan anser, att motionerna I: 693 och II: 866,

såvitt nu är i fråga, inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

I propositionen uttalas, att det finns ett inte obetydligt antal ''personer som

saknar lärarutbildning men under många år på ett förtjänstfullt sätt verkat

i grundskolan som klasslärare på heltid. I åtskilliga fall är det fråga om personer,

som skulle vara ett värdefullt tillskott till den permanenta lärarkåren, om

de erhöll lärarutbildning. Denna utbildning skulle enligt departementschefens

mening eventuellt kunna vara kortare än den normala. I enlighet med uttalande

av 1966 års riksdag har det uppdragits åt skolöverstyrelsen att närmare

utreda frågan om en dylik utbildning.

I motionerna I: 703 och II: 872 yrkas, att riksdagen måtte uttala att dylik

utbildning i det stora hela bör bli likvärdig med den reguljära utbildningen och

inte bör avsevärt förkortas i jämförelse med denna. I motionen II: 861 yrkas,

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att åtgärder

vidtas för att igångsätta ifrågavarande utbildning höstterminen 1967. Som

stöd härför åberopas bl. a. att en av Stockholms skoldirektion verkställd undersökning

givit vid handen att ett stort och omedelbart behov av utbildningen

föreligger.

Vad först angår yrkandet i motionerna I: 703 och II: 872 vill utskottet betona

vikten av att den planerade utbildningen blir fullvärdig. Emellertid finner utskottet

med hänsyn till innebörden av det utredningsuppdrag som skolöverstyrelsen

erhållit inte anledning föreslå riksdagen att göra något uttalande angående

längden av ifrågavarande utbildning. Motionerna bör därför inte bifallas

av riksdagen.

Vad åter angår tidpunkten för igångsättandet av ifrågavarande utbildning

delar utskottet den i motionen II: 861 utttalade uppfattningen att utbildningen

bör komma i gång snarast. Å andra sidan finner utskottet det värdefullt om

ifrågavarande utbildning kunde utformas så att den i fråga om mål och innehåll

ansluter till den nya klasslärarutbildningen. Detta kan knappast realiseras

till kommande läsår. Det förefaller även av andra skäl inte troligt att igångsättningen

kan ske redan kommande hösttermin och utskottet finner därför att

motionen II: 861 inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967

29

Efter vidareutbildningen behandlas i propositionen j ortbildning en. Därvid

fram hålles att syftet med denna är att fullfölja och även förändra grundutbildningen

samt att de snabba förändringarna inom skolväsendet gör fortbildningen

till en oundgänglig del av varje lärares utbildning. Det betonas att i lärarens

dagliga arbete först och främst genom lektionsförberedelser ingår åtskilligt som

har karaktär av fortbildning. Denna är sålunda eu viktig angelägenhet för den

enskilde läraren, men även stat och kommun har betydelsefulla uppgifter i sammanhanget.

De verksamhetsformer som hittills utvecklats bör enligt departementschefen

i huvudsak bibehållas. En så rationell arbetsfördelning som möjligt

måste eftersträvas mellan de myndigheter, institutioner och personalkategorier

som är verksamma inom fortbildningen. Ytterligare vikt bör läggas

vid sådana verksamhetsformer som tar hänsyn till att många lärare är bundna

vid bostads- och skolort. Bl. a. bör möjligheterna till ökad användning av radio

och TV undersökas. Departementschefen uttalar också att den för fortbildningen

viktiga verksamheten med studie- och planeringsdagar bör effektiviseras.

Beträffande fortbildningens verksamhetsformer yrkas i motionerna I: 689 och

11:865 att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning

och förslag angående effektivisering av studiedagarna för lärarnas fortbildning

enligt i motionerna anförda riktlinjer. Dessa riktlinjer innebär att man vid fortbildningen

under studiedagar delvis bör lita till televisionen. Detta förutsätter

att studiedagarna anordnas samtidigt för en och samma skolform över hela landet.

Med hänsyn dels till att departementschefen, som framgått av det föregående,

har sin uppmärksamhet riktad på både frågan om ökad användning i fortbildningen

av radio och TV och vikten av en effektivisering av studiedagarna, dels

till de förslag angående användningen av radio och TV i utbildningssyfte som

framlagts i propositionen 1967:85 angående vissa åtgärder inom vuxenutbildningens

område finner utskottet inte anledning att föreslå riksdagen att i enlighet

med yrkandet i motionerna I: 689 och II: 865 anhålla om utredning och

förslag om effektivisering på angivet sätt av studiedagarna.

I motionerna I: 692 och II: 877 yrkas, såvitt nu är i fråga, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte begära utredning och förslag om en vidgad användning

av radio- och TV-undervisning i lärarutbildningssyfte. I motionerna förordas,

att radio och TV i vidgad omfattning användes för lärarutbildning, vidareutbildning

och fortbildning. Motionärerna avser såväl undervisning via

intern TV som radio- och TV-undervisning över de ordinarie programkanalerna.

Frågan om vilka positiva effekter en dylik undervisning kan få anses dock inte

tillräckligt utredd.

Utskottet får med anledning av detta motionsyrkande erinra om att intern

TV efter hand kommit till användning vid lärarhögskolorna. Därtill kommer

att i nyssnämnda proposition angående vuxenutbildningen föreslås anvisande

av medel för fortsatta försök med intern TV vid lärarhögskolorna i Stockholm,

Göteborg och Malmö. Över huvud taget visar såväl denna proposition som den

utskottet för närvarande har till behandling att frågan om användningen av

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967

radio och TV i utbildningssammanhang är föremål för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet.

Utskottet finner därför inte anledning att föreslå riksdagen att hos

Kungl. Maj:t hemställa om utredning om vidgad användning av radio- och TVundervisning

i lärarutbildningssyfte. Utskottet anser sålunda att motionerna

I: 692 och II: 877, såvitt de nu är i fråga, inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

I propositionen uttalar departementschefen, att det finns skäl som talar för

att de praktiska konsekvenserna av principen att fortbildning utgör en oundgänglig

del av varje lärares utbildning klarare fastslås. Enligt hans mening bör

fortbildningen regelmässigt förläggas vid sidan av lärarnas övriga tjänstgöring,

antingen under ferietid eller parallellt med tjänstgöring under läsåret.

I motionerna 1:692 och II: 877 uttalas att det inte entydigt framgår av propositionen

om departementschefen anser, att lärarna bör vara skyldiga att

delta i fortbildning. Motionärerna har inget att erinra mot att en dylik skyldighet

fastslås men anser, att frågan bör avgöras efter förhandlingar med vederbörande

organisationer, och yrkar därför att riksdagen gör ett uttalande härom.

Frågan om fortbildningen tas upp även i motionerna I: 700 och II: 871, i vilka

yrkas att riksdagen inte måtte biträda departementschefens uttalande om

fortbildningens förläggning vid sidan av lärarnas övriga tjänstgöring utan hänskjuta

denna fråga till förhandlingar mellan arbetsgivaren/staten och arbetstagarna.

Även i motionerna I: 689 och II: 865 uttalas att frågan om fortbildningens

förläggning vid sidan av övrig tjänstgöring bör bli föremål för förhandlingar.

Vad först angår frågan om skyldighet för lärarna att delta i fortbildning får

utskottet framhålla, att viss fortbildning, exempelvis deltagande i studiedagar,

otvivelaktigt är ett tjänsteåliggande. Huruvida principen att fortbildningen är

en oundgänglig del av varje lärares utbildning bör medföra skyldighet för

lärarna att delta även i fortbildning exempelvis på ferietid är en fråga som i dagens

läge saknar direkt aktualitet, eftersom fortbildning i denna form f. n.

kan erbjudas endast en del av de lärare som önskar genomgå dylik. Det kan

också konstateras, att fortbildning i dag i stor utsträckning äger rum vid sidan

av lärarnas tjänstgöring och att departementschefens uttalande att detta regelmässigt

bör vara förhållandet sålunda inte i och för sig innebär att någon

förändring föreslås. Vad beträffar de lönefrågor in. m. som kan hänga samman

med anordningen av fortbildningen får dessa givetvis lösas i förhandlingssammanhang.

Under åberopande av det anförda förordar utskottet, att motionerna

1:692 och 11:877 samt 1:700 och 11:871, förstnämnda två motioner såvitt

nu är i fråga, lämnas utan bifall av riksdagen.

Lärarutbildningens yttre organisation behandlas i propositionens fjärde

huvudavsnitt. I frågan huruvida lärarutbildningen i sin helhet bör vara anknuten

till universiteten eller ej intar departementschefen av olika skäl den ståndpunkten,

att utbildningen av klasslärare samt den praktisk-pedagogiska utbild
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967

31

ningen av ämneslärare bör förläggas till självständiga lärarhögskolor, medan

ämnesteoretisk utbildning av ämneslärare föreslås ske vid universitet och vissa

högskolor.

Beträffande denna fråga yrkas i motionerna I: 692 och II: 877 att riksdagen

måtte besluta att uttala att lärarutbildningen i dess helhet på sikt bör inordnas

i universitetsorganisationen. Utskottet finner för sin del övervägande skäl i

dagens läge tala för en lösning av lärarutbildningens organisation enligt den

modell som föreslagits i propositionen. Huruvida utvecklingen på lång sikt

kan komma att leda till en ändring därvidlag torde inte nu kunna förutsägas.

Ifrågavarande motionsyrkande bör därför inte bifallas av riksdagen.

I motionen II: 860 uttalas, att lärarutbildningen i princip bör förläggas enbart

till städer som har universitet eller universitetsfilial och yrkas att den i propositionen

föreslagna klasslärarutbildningen fördenskull skall betraktas som provisorisk

i avvaktan på en bättre samordning mellan klasslärarutbildning och ämneslärarutbildning.

Utskottet finner liksom departementschefen i dagens läge

övervägande fördelar vara förenade med den mer decentraliserade lärarutbildningsorganisation

som föreslås i propositionen och anser därför att motionen

II: 860, såvitt nu är i fråga, inte bör bifallas av riksdagen.

Departementschefen är inte beredd att nu ta ställning till frågan om inrättande

av nya organ in. rrv. med samverkansuppgifter utan räknar med att universitetskanslersämbetet

bör få i uppdrag att närmare undersöka hur erforderlig

samverkan skall kunna tryggas. Samråd förutsättes därvid skola ske med skolöverstyrelsen.

I motionerna I: 692 och 11:877 uttalas att vid denna utredning

också bör beaktas bl. a. frågan om ett rimligt studerandeinflytande i eventuella

nya organ av denna art. Motionärerna hemställer att riksdagen måtte uttala

sig härför.

Enligt utskottets mening är principen om de studerandes medverkan i organ

av samverkanskaraktär redan knäsatt. Man torde kunna utgå från att den

beaktas vid den kommande utredningen. Något särskilt uttalande av riksdagen

med anledning av ifrågavarande motionsyrkande synes därför inte vara erforderligt,

och motionerna I: 692 och II: 877 bör alltså, såvitt nu är i fråga, inte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Den omständigheten att ämneslärarutbildningen föreslås förlagd dels till universiteten,

dels till lärarhögskolorna nödvändiggör en viss samordning. Departementschefen

förordar att läsåret från och med 1967/68 vid lärarhögskolorna

skall omfatta 40 veckor, inberäknat tid för inträdesprövning, samt vid universitet

och de högskolor Kung], Maj:t bestämmer 270 dagar. För universitetsväsendet,

där en förlängning i och för sig erfordras vid införandet av fasta

studiegångar och alltså oberoende av samordningen med lärarutbildningen, innebär

förslaget att undervisning och examination anordnas under den angivna

tidrymden men på sådant sätt att i princip tjänstgöringen för varje enskild lärare

inte behöver utsträckas över sammanlagt längre tidsperiod än det nuvarande

läsårets längd.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967

Frågan om läsårets längd och dess samband med värnpliktstjänstgöringen

behandlas i två olika motioner. Sålunda framhålles i motionen I: 688, att den

reform av värnpliktsutbildningen som är under genomförande bygger på ingående

behovsberäkningar beträffande den militära grundutbildningens längd

och på en sådan inpassning under året av denna utbildning att högst två civila

studieterminer tas i anspråk härför. Denna bör därjämte om möjligt inpassas

mellan den 1 juni första året och den 1 september påföljande år. Motionären

ifrågasätter om inte den i propositionen föreslagna förlängningen av läsåret

vid universitet och vissa högskolor till 270 dagar kommer att medföra att de

studerande i många fall tvingas avbryta sina studier i slutet av en termin eller

hindras från att påbörja dem i början av en termin. Konsekvenserna av den

föreslagna förlängningen bör närmare undersökas anser motionären och yrkar,

att riksdagen vid behandlingen av propositionen beaktar de av honom framförda

synpunkterna.

De nu redovisade synpunkterna överensstämmer nära med dem som angivits

i motionen II: 878. I denna framhålles också att den föreslagna läsårsförlängningen

kan komma att verka hämmande på rekryteringen av värnpliktiga officerare

och underofficerare. Motionärerna anser det nödvändigt med en noggrann

prövning av ifrågavarande spörsmål och hemställer, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhåller om en sådan prövning.

Enligt vad utskottet inhämtat har det vid utarbetandet av propositionen

bedömts att det föreslagna längre läsåret skall kunna kombineras med värnpliktstjänstgöringen

så som den enligt nu gällande regler skall förläggas. Utskottet

utgår från att universitetskanslersämbetet vid planeringen av undervisningen

beaktar detta. Om så sker och tillbörlig smidighet visas i tillämpningen

torde de befarade olägenheterna inte behöva uppstå. Utskottet föreslår att riksdagen

med anledning av nämnda motioner i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till

känna vad utskottet anfört i denna fråga.

Spörsmålet om vid vilken tidpunkt på året intagning till lärarutbildningsanstalt

bör ske behandlas inte i propositionen men tas upp dels i motionerna I: 690

och II: 867, dels i motionerna I: 396 och II: 494. I samtliga motioner framhålles,

att nuvarande system med intagning i slutet av augusti innebär att de sökande

får besked först kort tid innan undervisningen börjar till olägenhet både för

dem själva och — eftersom många av dem sökt lärarvikariat för det fall att de

ej blir antagna — i många fall även för kommunernas skolstyrelser. I motionerna

hemställes om ett riksdagsuttalande till förmån för tidigareläggning av intagningen.

Utskottet är medvetet om de svårigheter för kommunerna som uppstår då en

redan anställd lärarvikarie önskar frånträda sitt vikariat med kort varsel därför

att han vunnit inträde vid lärarhögskola. Även andra synpunkter kan dock

behöva tagas med vid bedömningen av detta spörsmål, exempelvis hänsynei}

till den möjlighet att få tid för behörighetskomplettering som en sen intagning

ger de sökande. Utskottet som utgår från att skolöverstyrelsen, som en
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967

ligt propositionen skall närmare utforma intagningsförfarandet, har sin uppmärksamhet

riktad på frågan, anser sig inte böra föreslå riksdagen att göra det

uttalande i frågan, som föreslagits i motionerna. Dessa bör därför inte bifallas

av riksdagen.

Tjänstebenämningarna småskollärare och folkskollärare är inte adekvata i den

nya skolsituationen framhåller departementschefen, som dock inte framlägger

något förslag utan uttalar, att beslut i frågan, därest riksdagen inte har något

att erinra däremot, bör få meddelas av Kungl. Maj:t. I motionerna 1:692 och

II: 877 betonas betydelsen av att samtliga lärarkategorier om möjligt ges en

enhetlig tjänstebenämning och hemställes att riksdagen måtte besluta att uttala

sig härför. Utskottet anser visserligen att en enhetlig tjänstebenämning kan

ha sin betydelse men då något konkret förslag inte föreligger anser sig utskottet

inte böra föreslå något uttalande i frågan. Nämnda motioner bör därför, såvitt

nu är i fråga, inte bifallas av riksdagen.

Den nya lärarutbildningen kommer för ämneslärarkandidaterna likaväl som

nu är fallet för klasslärarkandidaterna att utgöra en sammanhängande utbildning.

De ämnesteoretiska och de praktisk-pedagogiska momenten blir — utom

under själva praktikterminen — integrerade. Vid tjänstgöring under praktikterminen

avses lärarkandidaterna erhålla anställning som lärare med lön enligt

kollektivavtal. Under den övriga utbildningstiden blir de studerande berättigade

till studiesociala förmåner enligt studiemedelsförordningen. I jämförelse

med nuvarande förhållanden innebär detta att studerande vid lärarhögskolas

ämneslärarlinje kommer att erhålla lön under en termin mot f. n. två. Detta

föreslås första gången tillämpat i fråga om studerande som under andra halvåret

1971 påbörjar det avslutande årets praktisk-pedagogiska studier vid lärarhögskola.

Frågan om de studiesociala förmånerna behandlas i motionerna I: 698 och

II: 875, i vilka uttalas att frågan om lön eller studiesociala förmåner bör avgöras

efter förhandlingar mellan vederbörande parter. Därför yrkas att riksdagen inte

godtar propositionens förslag i denna del.

Utskottet får för sin del framhålla, att departementschefens ståndpunkt innebär

en konsekvent åtskillnad i studiehjälpshänseende mellan å ena sidan själva

studietiden vid universitet och lärarhögskola och å andra sidan praktiktjänstgöring.

Varken den omständigheten att detta i jämförelse med nuvarande förhållanden

innebär en förkortning av den tid under vilken lön utgår eller andra

synpunkter — exempelvis den eventuellt r c kry t e ri n gs f rä in j an de effekten av

längre tids avlönad tjänstgöring — utgör enligt utskottets mening skäl att göra

avsteg från departementschefens ståndpunkt. Utskottet anser därför att motionerna

I: 698 och II: 875 inte bör bifallas av riksdagen.

I avsnittet lärarhögskolornas organisation och verksamhetsformer uttalar

departementschefen bl. a. att grundutbildningen för lärare bör organiseras

på olika linjer, en för varje lärarkategori dvs. en klasslärarlinje, en speciallärarlinje

och en ämneslärarlinje vartill bedömes relativt snart kunna komma en

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967

yrkeslärarlinje genom inordnande av de yrkespedagogiska instituten i lärarhögskoleorganisationen.

Vidare föreslås de nuvarande fortbildningsinstituten inordnade

i lärarhögskolorna som fortbildningsavdelningar. Ledningen av en lärarhögskola

föreslås skola utövas av en rektor. I mån av behov bör under denne

finnas biträdande utbildningsledare och en fortbildningsledare. Förslag av

LUS om rektorsnämnd och lärarråd anses behöva övervägas ytterligare varvid

en riktpunkt bör vara att lärare och studerande bereds ett större inflytande i

vissa frågor än vad LUS synes ha räknat med.

I motionerna I: 702 och II: 868 betonas betydelsen av de personliga kontakterna

under lärarutbildningen och de olägenheter i detta hänseende som är förknippade

med alltför stora utbildningsenheter. Motionärerna hemställer, såvitt

nu är i fråga, om ett riksdagsuttalande om att tillämpningsbestämmelserna till

lärarutbildnings- och lärarhögskolestadgor bör utformas så att gemenskapslivet

inom studentkårerna och de ideella föreningarna vid lärarhögskolorna

främjas.

Med anledning av detta yrkande får utskottet framhålla att även enligt utskottets

mening den personliga miljön vid lärarutbildningsanstalterna har stor

betydelse för ett gott utbildningsresultat. De möjligheter som kan finnas att

genom stadgebestämmelser främja tillkomsten av en god miljö bör givetvis

tillvaratas. Utskottet anser sig kunna utgå ifrån att så kommer att ske utan att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t gör ett formligt uttalande i frågan. Nämnda

motioner bör därför, såvitt nu är i fråga, inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vid lärarhögskolorna bör enligt propositionen finnas fristående institutioner

för pedagogik och metodik. Det betonas att förekomsten av vetenskapliga institutioner

för ''pedagogik är en oundgänglig förutsättning för ett fortsatt framgångsrikt

arbete på skolväsendets utveckling. Institutionerna bör naturligen

vara inriktade på skolväsendets frågor men får inte isoleras från motsvarande

institutioner vid universiteten. Frågan om samverkan mellan institutionerna

vid lärarhögskolorna å ena sidan och universitetsinstitutionerna å den andra ges

inte någon lösning i propositionen utan förutsättes jämte därmed sammanhängande

frågor bli prövad av en särskild utredning. Departementschefen uttalar

även att vid varje större lärarhögskola den pedagogiska institutionen bör byggas

upp som en vetenskaplig institution med i huvudsak lärare och övrig personal av

det slag och med de uppgifter LUS förordar. Bl. a. bör där finnas en professor.

I motionerna I: 85 och II: 116 yrkas, såvitt nu är i fråga, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte hemställa om utredning om inrättande under de

närmaste budgetåren av ytterligare professurer i utvecklingspsykologi, särskilt

förskolålderns psykologi och pedagogik. En förstärkning av professorsorganisationen

vid lärarhögskolorna ifrågasättes i motionerna I: 691 och II: 864, i vilka

hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om prövning

av förutsättningarna för inrättande vid lärarhögskolan i Stockholm av en professur

i pedagogik med uppgift att särskilt beakta det pedagogiska utveck
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967

35

lingsarbetet inom fritidsfostran. I motionerna 1:702 och 11:868 uttalas, att den

religionspedagogiska forskningen är en i vårt land försummad sektor inom skolforskningen.

Motionärerna hemställer, såvitt nu är i fråga, att riksdagen hos

Kungl. Maj:t måtte anhålla att religionspedagogiken måtte bli tillgodosedd vid

lärarhögskolornas forskningsinstitutioner i pedagogik och ämnesmetodik.

Med anledning av de nu redovisade motionsyrkandena med sikte på förstärkning

av personalorganisationen får utskottet framhålla att den av departementschefen

förutskickade närmare utredningen rimligen bör komma att behandla

även personalfrågor av denna art. Utskottet anser det inte lämpligt

att föregripa denna utredning och föreslår därför att nämnda motioner, I: 85 och

II: 116 samt I: 702 och II: 868 såvitt nu är i fråga, inte föranleder någon riksdagens

åtgärd.

Departementschefen behandlar i propositionen personalfrågor beträffande

metodikinstitutionerna, beträffande icke-pedagogiska uppgifter och beträffande

den praktiska utbildningen. Han uttalar därvid bl. a. att lärare som tjänstgör

vid skolenhet som ställts till lärarhögskolas förfogande bör vara skyldiga att

fullgöra särskilda utgifter som lärarutbildare. Till deras uppgifter bör höra

att enligt anvisningar som lärarhögskolan meddelar medverka vid demonstrationsundervisning,

delta i försöksverksamhet, handleda lärarkandidaterna vid

deras övningsundervisning, delta i konferenser angående lärarutbildning och

fullgöra de övriga uppgifter som står i samband med denna utbildning. För

övriga lärare som tjänstgör vid skolenheten men inte innehar sådan särskild

lärartjänst som nyss sagts bör, framhåller departementschefen, gälla den allmänna

skyldighet att biträda vid lärarutbildning som han tidigare angett.

I motionerna I: 701 och II: 873 hemställes att riksdagen måtte uttala att lärares

medverkan i lärarutbildning i görligaste mån skall bygga på frivilligt åtagande.

Motionärerna torde härmed ha åsyftat sådana lärare som utan att inneha

»lärarutbildartjänst» tjänstgör vid skolenhet som anlitas för lärarutbildning.

Utskottet får med anledning härav framhålla, att nämnda skyldighet givetvis

måste göras gällande med omdöme. Utskottet finner emellertid inte anledning

att föreslå riksdagen att göra det i motionerna angivna uttalandet.

I propositionen behandlas vidare frågor berörande praktikutbildningen och de

enskilda lärarhögskolornas organisation. Vad angår den nya organisationens

genomförande räknar departementschefen med att den nya utbildningen av

klasslärare och lärare i läroämnen skall kunna successivt införas med början

budgetåret 1968/69.

Den för klasslärare avsedda utbildning som bygger direkt på grundskolan

bör enligt propositionen bibehållas i viss utsträckning. I motionerna I: 689 och

II: 865 uttalas i anslutning härtill att man bör eftersträva sådana åtgärder

beträffande denna utbildning, att den så långt som möjligt korresponderar med

de krav som den nya skolan ställer. Utskottet finner det naturligt att så i möjligaste

mån sker.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967

Beträffande kostnaderna för den föreslagna lärarutbildningen redovisar departementschefen

vissa allmänna tendenser samt uttalar att de ekonomiska konsekvenserna

i detalj får presenteras i samband med ställningstagandena till de

årliga anslagsbehoven. Vad beträffar budgetåret 1968/69 föreslås anvisande av

de anslag som angivits i början av detta utlåtande.

Vad departementschefen anfört och föreslagit angående den nya lärarutbildningen

har inte i vidare mån än som framgått av det föregående givit utskottet

anledning till erinran eller uttalande.

Hemställan. Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

1. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 689 och

II: 865, I: 702 och II: 868 samt I: 692 och II: 877, samtliga motioner

såvitt de avser lärarutbildningens mål, i skrivelse till

Kungl. Maj:t ge till känna vad utskottet anfört i denna fråga;

2. att motionen II: 860, såvitt den avser frågan om samma

förutbildningsgrund för utbildning av klasslärare och utbildning

av ämneslärare, icke må bifallas av riksdagen;

3. att motionerna I: 694 och II: 869 samt I: 695 och II: 863,

sistnämnda båda motioner såvitt de avser det allmänna behörighetsvillkoret

för tillträde till klasslärarutbildning, icke må bifallas

av riksdagen;

4. att motionerna I: 692 och II: 877, såvitt de avser den allmänna

förkunskapsnivån för olika former av lärarutbildning,

icke må bifallas av riksdagen;

5. att motionerna I: 692 och II: 877, såvitt de avser utformningen

av speciella behörighetsvillkor, icke må bifallas av riksdagen;
6.

att motionerna I: 695 och II: 863, såvitt de avser det alternativt

framställda yrkandet om utbildningstiden för lågstadielärare,

icke må bifallas av riksdagen;

7. att riksdagen må, i anledning av motionen II: 862 om lärarnas

utbildning för medverkan i elevernas estetiska fostran,

i skrivelse till Kungl. Maj:t ge till känna vad utskottet anfört

i denna fråga;

8. att den vid 1966 års riksdag väckta motionen II: 65 om

undervisning över stadiegränserna icke må bifallas av riksdagen;
9.

att motionerna 1:695 och 11:863 samt 1:692 och 11:877,

samtliga motioner såvitt de avser adjunktsutbildningens utformning,

icke må bifallas av riksdagen;

10. att motionerna I: 693 och II: 866, såvitt de avser inrättande

av en kurs i familjekunskap och konsumentkunskap, icke

må bifallas av riksdagen;

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967

37

11. att motionerna 1:698 och 11:875 om studiesociala förmåner

icke må bifallas av riksdagen;

12. att riksdagen må besluta att den 1 juli 1968 skall införas

en ny utbildning av klasslärare på grundskolans låg- och mellanstadier

samt lärare i läroämnen på grundskolans högstadium

och i gymnasiala skolor med mål, studietid, innehåll och

uppläggning enligt de riktlinjer som angivits i statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för den 3 januari 1967 och med

hänsynstagande till vad utskottet anfört;

13. att riksdagen må besluta att

a) utbildning av klasslärare och speciallärare i grundskolan

sker vid lärarhögskolor,

b) utbildning av lärare i läroämnen sker i fråga om praktiskpedagogisk

utbildning vid lärarhögskolor och i fråga om ämnesteori

vid universitet och vissa högskolor, i vad avser ämnen tillhörande

de filosofiska fakulteterna i fasta studiegångar som

utformas särskilt för lärarutbildning;

14. att motionerna I: 702 och II: 868, såvitt de avser vidareutbildning

av mellanstadielärare i kristendomskunskap, icke

må föranleda någon riksdagens åtgärd;

15. att motionerna I: 702 och II: 868, såvitt de avser vidareutbildning

av lågstadielärare i kristendomskunskap, icke må

föranleda någon riksdagens åtgärd;

16. att motionerna 1:703 och 11:872 om utbildning av personer,

som utan att ha lärarutbildning tjänstgjort som lärare,

icke må bifallas av riksdagen;

17. att motionerna I: 692 och II: 877, såvitt de avser fortbildningens

anordnande m. m., icke må bifallas av riksdagen;

18. att motionerna I: 700 och II: 871 om fortbildningens förläggning

icke må bifallas av riksdagen;

19. att riksdagen må besluta att lärarhögskolorna skall svara

för fortbildning och vidareutbildning av lärare enligt de riktlinjer

som angivits i statsrådsprotokollet;

20. att motionerna I: 701 och II: 873 om lärares medverkan i

lärarutbildning icke må bifallas av riksdagen;

21. att riksdagen må besluta att delar av det allmänna skolväsendet

används för lärarhögskolornas försöks- och demonstrationsverksamhet

jämte praktisk lärarutbildning samt att

särskilda lärartjänster skall finnas för denna verksamhet och

utbildning med de uppgifter som angivits i statsrådsprotokollet;
22.

att riksdagen må besluta att lärarhögskolorna i Stock
-

Bihang till riksdagens protokoll 1967. 6 sand. Nr 51

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967

holm, Malmö, Göteborg och Uppsala får de uppgifter och den

uppbyggnad som angivits i statsrådsprotokollet;

23. att riksdagen må besluta att inrätta nya lärarhögskolor

med de uppgifter och den uppbyggnad som angivits i statsrådsprotokollet,

i Umeå den 1 juli 1967 och i Linköping den 1

juli 1968;

24. att riksdagen må besluta att — under förut angivna förutsättningar

— inrätta nya lärarhögskolor med de uppgifter

och den uppbyggnad som angivits i statsrådsprotokollet i Falun,

Gävle, Härnösand, Jönköping, Kalmar, Karlstad, Kristianstad,

Luleå och Växjö den 1 juli 1968;

25. att riksdagen må besluta att folkskoleseminarierna i Falun,

Gävle, Härnösand, Jönköping, Kalmar, Karlstad, Kristianstad,

Luleå och Växjö skall — i den mån lärarhögskolor enligt

punkt 24 inrättas — upphöra vid utgången av juni 1968 och

att då ännu inte avslutade lärokurser skall fullföljas inom ramen

för de lärarhögskolor som avses i punkt 24;

26. att riksdagen må besluta att folkskoleseminarierna i Göteborg

(Guldheden), Linköping, Stockholm, Umeå och Uppsala

avvecklas fr. o. m. läsåret 1968/69 med en årskurs i sänder;

27. att riksdagen må besluta att vid de folkskoleseminarier

som inte avvecklas tills vidare får meddelas utbildning för

klasslärare enligt i huvudsak nu gällande bestämmelser;

28. att riksdagen må besluta att statens försöksskola i Linköping

skall upphöra vid utgången av juni 1968;

29. att riksdagen må besluta att de nuvarande lärarhögskolornas

och folkskoleseminariernas övningsskolor utom vid de

seminarier som ej avvecklas skall upphöra vid utgången av

juni 1968 eller den senare tidpnnkt Kungl. Maj:t för särskilt

fall bestämmer;

30. att riksdagen må godkänna vad i statsrådsprotokollet anförts

om avveckling av treterminsutbildning av ämneslärare vid

lärarhögskolor, av praktisk lärarkurs och av den i Umeå försöksvis

anordnade utbildningen av ämneslärare;

31. att riksdagen må godkänna i statsrådsprotokollet förordade

grunder för fördelningen mellan staten och kommunerna

av kostnaderna för försöks- och demonstrationsverksamhet

samt praktisk lärarutbildning inom det allmänna skolväsendet;
32.

att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj:t att träffa

de avtal med kommuner som fordras för lärarutbildningen;

33. att riksdagen må, i anledning av motionen I: 688 om

läsårets förlängning vid universitet och vissa högskolor, i skri
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967

velse till Kungl. Maj:t ge till känna vad utskottet anfört i denna

fråga;

34. att riksdagen må besluta att läsåret fr. o. m. läsåret

1967/68 skall omfatta vid lärarhögskolorna 40 veckor samt vid

universiteten och de övriga högskolor som Kungl. Maj:t bestämmer

270 dagar;

35. att motionerna I: 693 och II: 866, såvitt de avser kombination

i ämneslärartjänst av s. k. övningsämne med s. k. läroämne,

icke må bifallas av riksdagen;

36. att motionerna 1:695 och 11:863, såvitt de avser alternativt

ledigkungörande av lektors- och adjunkttjänster, icke

må bifallas av riksdagen;

37. att motionerna I: 692 och II: 877, såvitt de avser lärarnas

tjänstebenämning, icke må bifallas av riksdagen;

38. att riksdagen må besluta att det inom det allmänna skolväsendet

skall finnas huvudlärare och skilda slag av lärare i

huvudsak enligt de riktlinjer som angivits i statsrådsprotokollet;
39.

att motionerna 1:702 och 11:868, såvitt de avser gemenskapslivet

inom studentkårerna och de ideella föreningarna

vid lärarhögskolorna, icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd;

40. att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig

överensstämmelse med i statsrådsprotokollet angivna

grunder och riktlinjer utfärda de bestämmelser och andra föreskrifter,

fatta de beslut samt i övrigt vidta de åtgärder, som

fordras för den i statsrådsprotokollet förordade reformeringen

av lärarutbildningen;

41. att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj:t att på personalförteckning

för lärarhögskolorna föra upp en tjänst som

rektor i Up 27 och en tjänst som professor i praktisk pedagogik

i Uo 27;

42. att riksdagen må till Lärarhögskolorna: Avlöningar för

budgetaret 1967/68 pa driftbudgeten under åttonde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 84 310 000 kr.;

43. att riksdagen må till Lärarhögskolorna: Omkostnader för

budgetåret 1967/68 på driftbudgeten under åttonde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 4 712 000 kr.;

44. att riksdagen må till Lärarhögskolorna: Materiel, böcker

to. to. för budgetåret 1967/68 på driftbudgeten under åttonde

huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 1 960 000 kr.;

45. att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj:t att besluta

om antalet intagningsklasser vid folkskoleseminarierna;

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967

46. att riksdagen må till Folkskoleseminarierna: Avlöningar

för budgetåret 1967/68 på driftbudgeten under åttonde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 39 570 000 kr.;

47. att riksdagen må till Folkskoleseminarierna: Omkostnader

för budgetåret 1967/68 på driftbudgeten under åttonde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 3 306 000 kr.;

48. att riksdagen må till Folkskoleseminarierna: Materiel,

böcker m. m. för budgetåret 1967/68 på driftbudgeten under

åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 2 215 000

kr.;

49. att riksdagen må till Kostnader för ''praktisk lärarkurs

m. m. för budgetåret 1967/68 på driftbudgeten under åttonde

huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 13 550 000 kr.;

50. att motionerna 1:85 och 11:116, såvitt de avser utredning

om inrättande av professurer i utvecklingspsykologi, särskilt

förskolålderns psykologi och pedagogik, icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd;

51. att motionerna I: 691 och II: 864 om prövning av förutsättningarna

för inrättande av en professur i pedagogik med

särskild inriktning på fritidsfostran icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd;

52. att motionerna I: 702 och II: 868, såvitt de avser tillgodoseende

av religionspedagogiken vid uppbyggandet av lärarhögskolornas

forskningsinstitutioner, icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd;

53. att motionerna I: 690 och II: 867 samt I: 396 och II: 494

om intagningsprövningarna till lärarhögskolorna icke må bifallas

av riksdagen;

54. att motionerna I: 693 och II: 866, såvitt de avser vidareutbildning

och behörighet i familjekunskap och konsumentkunskap,

icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;

55. att motionerna I: 689 och II: 865, såvitt de avser klasslärarnas

vidareutbildning, icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd;

56. att motionerna 1:692 och 11:877, såvitt de avser en

samordnad vidareutbildningsorganisation, icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd;

57. att motionerna I: 697 och II: 876 om inrättande av vissa

tjänster baserade på undervisningsbehovet på grundskolans

samtliga stadier, icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;

58. att motionerna 1:699 och 11:874 om lärarutbildning i

dramatik icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967

41

59. att motionerna I: 687 och II: 859 om ämnesutbildningen

för biologilärare icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;

60. att motionerna I: 702 och II: 868, såvitt de avser utrymme

för humanbiologin i ämneslärarutbildningen, icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd;

61. att motionerna I: 702 och II: 868, såvitt de avser utrymme

i ämneslärarutbildningen för frågor som rör elevens fysiska

och mentala hälsa, icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;

62. att motionen II: 860, såvitt den avser studiemedel, icke

må föranleda någon riksdagens åtgärd;

63. att motionen II: 860, såvitt den avser att den föreslagna

klasslärarutbildningen skall betraktas som provisorisk, icke må

bifallas av riksdagen;

64. att motionen II: 861 om igångsättande av lärarutbildning

för personer, som utan att ha lärarutbildning tjänstgjort

som lärare, icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;

65. att motionerna I: 689 och II: 865, såvitt de avser utredning

och förslag angående effektivisering av studiedagarna,

icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;

66. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 689 och

II: 865, I: 692 och II: 877 samt I: 696 och II: 870, de fyra förstnämnda

såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t ge till

känna vad utskottet anfört angående förlängning av skolornas

läsår;

67. att motionerna I: 689 och II: 865, såvitt de avser anhållan

om att förslag om fasta studiegångar skall föreläggas

riksdagen, icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;

68. att motionerna 1:689 och 11:865, såvitt de avser utredning

och förslag om den ämnesteoretiska utbildningen för adjunkttjänst,

icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;

69. att motionerna I: 702 och II: 868, såvitt de avser ämnesbenämningen

kristendomskunskap, icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd;

70. att motionerna 1:702 och II: 868, såvitt de avser tiden

för klasslärarutbildning i kristendomskunskap, icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd;

71. att motionerna I: 702 och II: 868, såvitt de avser speciella

behörighetsvillkor i kristendomskunskap, icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd;

72. att motionerna I: 692 och II: 877, såvitt de avser uttalande

om lärarutbildningens inordnande i universitetsorganisationen,

icke må bifallas av riksdagen;

73. att motionerna 1:692 och 11:877, såvitt de avser lärar
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967

kandidaternas medinflytande i organ av bl. a. samverkanskaraktär,

icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;

74. att motionerna I: 692 och II: 877, såvitt de avser utredning

och förslag om vidgad användning i lärarutbildningssyfte

av radio- och TV-undervisning, icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd;

75. att riksdagen må, i anledning av motionen 11:878 om

prövning av frågan om en samordning mellan värnpliktsutbildningen

och den civila utbildningen, i skrivelse till Kungl. Maj:t

ge till känna vad utskottet anfört i denna fråga.

Stockholm den 7 april 1967

På statsutskottets vägnar:

GÖSTA BOHMAN

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Einar Persson, Axel Andersson,

Svensson, Kaijser, fru Wallentheim, herrar Söderberg, Bengtson, Ottosson, Mårtensson,

Bertil Petersson, Wallmark, Wååg, Thorsten Larsson och Nyman; samt

från andra kammaren: herrar Bohman, Blidfors, Almgren, Bergman, Mattsson,

Turesson, fröken Olsson, herrar Gustafsson i Skellefteå, Arvidson, Nelander,

Svanberg, Jönsson i Arlöv, Westberg, Gustavsson i Ängelholm och Elmstedt.

Reservationer

1) beträffande frågan om allmänt behörighetsvillkor för tillträde till klasslärarutbildning

av herrar Axel Andersson, Kaijser, Ottosson, Jkallmark, Nyman,

Bohman, Turesson, Gustafsson i Skellefteå, Nelander och Westberg, vilka ansett
dels

att det stycke i utskottets yttrande på s. 14, som börjar med »Vad så»

och slutar med »till klasslärarutbildning», bort ha följande lydelse:

»Utskottet vill framhålla vikten av att den blivande klassläraren, innan han

börjar vid lärarhögskola, har en tillräckligt solid grund att bygga på i vad gäller

både kunskaper och direkt studievana. Med hänsyn härtill kan utskottet inte

godtaga förslaget i propositionen att genomgången fackskola skall utgöra allmänt

behörighetskrav för tillträde till klasslärarutbildningen. Visserligen avses,

att utöver det allmänna behörighetskravet även skall uppställas speciella be
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967

43

hörighetskrav, men detta innebär enligt utskottets mening inte någon väsentligare

förstärkning, eftersom de speciella behörighetskraven förutsättes uttryckta

i krav på kunskaper i särskilt specificerade ämnen enligt fackskolans läroplan.

Utskottet anser, att det av departementschefen uppställda allmänna behörighetskravet

— fackskola, gymnasium eller motsvarande utbildning — bör accepteras

endast under förutsättning att de speciella behörighetskraven uttryckes i

krav på kunskaper i för klasslärarutbildningen relevanta ämnen, exempelvis

svenska, engelska och matematik, enligt gymnasiets läroplan. Vad beträffar

departementschefens uttryck »motsvarande utbildning» får utskottet framhålla,

att som dylik bör kunna anses exempelvis vissa folkhögskolekurser, korrespondensstudier

eller andra studievägar, vilka leder till en kunskapsnivå enligt

gymnasiets studiepan i för klasslärarutbildningen relevanta ämnen.»

dels ock att utskottets hemställan under 3. bort ha följande lydelse:

»3. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 694 och

11:869 samt 1:695 och 11:863, sistnämnda båda motioner såvitt

nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t ge till känna

vad utskottet anfört angående det allmänna behörighetsvillkoret

för tillträde till klasslärarutbildning;»

2) beträffande frågan om speciella behörighetsvillkor av herrar Axel Andersson,

Kaijser, Ottosson, Wallmark, Nyman, Bohman, Turesson, Gustafsson i

Skellefteå, Neländer och Westberg, vilka ansett

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 15, som börjar med »Utskottet

kan» och slutar med »av riksdagen», bort ha följande lydelse:

»Utskottet ansluter sig till motionärernas uppfattning i denna fråga och tillstyrker

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till känna vad utskottet

anfört.»

dels ock att utskottets hemställan under 5. bort ha följande lydelse:

»5. att riksdagen må, i anledning av motionerna 1:692

och II: 877, såvitt de avser utformningen av speciella behörighetsvillkor,

i skrivelse till Kungl. Maj:t ge till känna vad utskottet

anfört;»

3) beträffande längden av utbildningstiden för lågstadielärare av herrar

Kaijser, Ottosson, Wallmark, Bohman, Blidfors och Turesson, vilka — om

reservationen 1) icke bifalles — ansett

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 16, som börjar med »Utskottet

anser» och slutar med »för lågstadielärare», bort ha följande lydelse:

»Utskottet, som i det föregående biträtt departementschefens ståndpunkt i

fråga om den förutbildning som bör krävas för tillträde till klasslärarutbildningen,

anser mot denna bakgrund den i propositionen föreslagna utbildningstiden

på 21/2 år för blivande klasslärare på lågstadiet för knappt tillmätt. Utskottet

biträder motionärernas uppfattning, att utbildningstiden bör förlängas till 3 år.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967

Vad utskottet sålunda anfört bör av riksdagen ges till känna för Kungl. Maj :t.»

dels och att utskottets hemställan under 6. bort ha följande lydelse:

»6. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 695 och

II: 863, såvitt de avser frågan om utbildningstiden för lågstadielärare,

i skrivelse till Kungl. Maj:t ge till känna vad utskottet

anfört;»

4) beträffande adjunktsutbildningens utformning av herrar Axel Andersson,

Kaijser, Bengtson, Ottosson, Wallmark, Thorsten Larsson, Nyman, Bohman,

Mattsson, Turesson, Gustafsson i Skellefteå, Nelander, Westberg och Elmstedt,

vilka ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande, som på s. 22 börjar med »Det i»

och på s. 23 slutar med »bifallas av riksdagen», bort ha följande lydelse:

»Det i motionerna I: 695 och II: 863 framförda, nyss redovisade yrkandet angående

innehållet i ämneslärarutbildningen ansluter så till vida nära till förslaget

i propositionen som motionärerna räknar med samma lärarledda studietid

som torde avses i propositionen, nämligen sex terminer för minimikompetens

som adjunkt såväl på grundskolans högstadium som på det gymnasiala stadiet.

Däremot ges de blivande adjunkterna på gymnasiestadiet inte i motionerna samma

möjlighet som i propositionen att inom en lärarledd studietid om sex terminer

koncentrera ämnesfördjupningen till ett ämne med möjlighet att använda fyra

terminer till detta ämne. Utskottet finner emellertid med hänsyn till den

ståndpunkt utskottet i det följande intar till frågan om längden av den ämnesteoretiska

utbildningen för blivande adjunkter på gymnasiestadiet, att motionsyrkandet

i denna del bör bli föremål för ytterligare överväganden.

Av de nyss redovisade yrkandena i motionerna I: 692 och II: 877 samt i motionerna

I: 689 och II: 865 innebär det i de båda förstnämnda motionerna framställda,

att förslaget i propositionen om en treårig utbildning för adjunkter,

som avser att erhålla tjänst på gymnasiet, icke kan godkännas utan att nytt

förslag efter ytterligare utredning bör framläggas. Yrkandet i de sistnämnda

båda motionerna avser att — jämsides med den i propositionen förutsatta

fortsatta prövningen av den ämnesteoretiska utbildningen för adjunkttjänst

— skall utredas frågan om en adjunktsutbildning med fyra års studier för den

som åsyftar att erhålla tjänst på gymnasiestadiet. I de förstnämnda två motionerna

uttalas, att utbildningsgången för alla blivande adjunkter bör hållas samman

under de första åren, alltså minst två år, varefter breddning eller fördjupning

av studierna kan ske. I de sistnämnda två motionerna förordas, att de blivande

adjunkterna får samma utbildning under tre år och att därefter för adjunkter,

som avser att få tjänst på gymnasiet, tillkommer ett år. I båda motionsparen

motiveras förlängningen av studierna med att bättre möjligheter till

ämnesfördjupning erfordras.

För egen del får utskottet till en början framhålla, att man vid bedömningen

av frågan om utbildningstidens längd måste utgå från att för varje blivande

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967

45

lärare under utbildningstiden måste läggas den grund på vilken hans kommande

lärarverksamhet i första hand skall vila. Att denna grund har tillräcklig fasthet,

dvs. att utbildningen i fråga om kvantitet och kvalitet är tillfredsställande,

är ett ofrånkomligt krav. Utskottet kan inte ansluta sig till departementschefens

uppfattning att en lärarledd studietid av tre år kan anses tillräcklig för uppnående

av fullgod kompetens för adjunkttjänst på gymnasiet.

Vid den fortsatta utredning angående lärarutbildningen, som förutsättes i

propositionen, bör man enligt utskottets mening utgå från en lärarledd studietid

av fyra år för dem som avser att förvärva behörighet för tjänst på gymnasiestadict.

Härigenom uppnås även möjlighet att erhålla den fördjupning i de av

gymnasiets läroämnen, som motsvaras av två eller flera universitetsämnen —■

exempelvis svenska — vilken från olika håll framhållits vara nödvändig för att

en standardsänkning skall kunna undvikas. De i nu ifrågavarande motioner framförda

synpunkterna på värdet av en sammanhållen utbildning bör också prövas

i utredningsarbetet. Inte blott för den enskilde läraren utan i ännu högre grad

för tillgodoseendet av behovet av lärarkrafter på högstadiet måste det vara värdefullt,

om ämneslärarna i regel har kompetens för både högstadiet och gymnasiet.

Utskottet anser, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t bör ge till

känna vad utskottet nu anfört med anledning av ifrågavarande yrkanden i motionerna

I: 695 och II: 863 samt I: 692 och II: 877.»

dels ock att utskottets hemställan under 9. bort ha följande lydelse:

»9. att riksdagen må, i anledning av motionerna 1:695 och

II: 863 samt I: 692 och II: 877, samtliga motioner såvitt de avser

adjunktsutbildningens utformning, i skrivelse till Kungl.

Maj:t ge till känna vad utskottet anfört;»

5) beträffande frågan om alternativt ledigkungörande av lektors- och adjunkttjänster

av herrar Kaijser, Ottosson, Wallmark, Bohman och Turesson, vilka

ansett

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 24, som börjar med »Med anledning»

och slutar med »i fråga», bort ha följande lydelse:

»Utskottet finner det uppenbart att förslaget i propositionen om alternativt

ledigkungörande på många orter kan komma att leda till att lektorstjänster för

lång tid framåt på ett olyckligt sätt låses som adjunkttjänster. Enligt utskottets

mening bör riksdagen både med hänsyn härtill och till det samband lektorsfrågan

har med forskarutredningens förslag om forskarkarriären inte nu ta ställning

till förslaget om alternativt ledigkungörande. Utskottet föreslår att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till känna vad utskottet sålunda anfört.»

dels ock att utskottets hemställan under 36. bort ha följande lydelse:

»36. att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 695 och

II: 863, såvitt de avser alternativt ledigkungörande av lektors-

och adjunkttjänster, i skrivelse till Kungl. Maj:t ge till

känna vad utskottet anfört;»

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967

6) beträffande den föreslagna klasslärarutbildningens karaktär av provisorium

av herr Blidfors, fröken Olsson och herr Arvidson, vilka ansett

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 31, som börjar med »I motionen»

och slutar med »av riksdagen», bort ersättas med text av följande lydelse:

»I motionen II: 860 uttalas, att lärarutbildningen i princip bör förläggas enbart

till städer som har universitet eller universitetsfilial och yrkas att den i

propositionen föreslagna klasslärarutbildningen fördenskull betraktas som provisorisk

i avvaktan på en bättre samordning mellan klasslärarutbildning och

ämneslärarutbildning.

Utskottet delar motionärens uppfattning, att all lärarutbildning bör ske i vetenskaplig

miljö och i nära kontakt med det pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet.

Detta kommer enligt departementschefens förslag att vara

fallet endast vid de blivande ämneslärarnas ämnesstudier vid universiteten och

vid utbildningen inom de s. k. större lärarhögskolorna, som förses med pedagogisk-vetenskapliga

institutioner och med vetenskapliga befattningshavare, bl. a.

professorer i praktisk pedagogik. De lärarhögskolor för enbart klasslärarutbildning,

som förläggs till orter med universitetsfilial, kan räkna med en viss vetenskapligt

stimulerande kamratmiljö och med utsikten att i en framtid kunna förses

med en pedagogisk forskningsinstitution. Därutöver skall emellertid finnas

lärarhögskolor för enbart klasslärarutbildning på orter utan akademiska institutioner.

Dessa lärarutbildningsanstalter, som väl kan karakteriseras som bevarade,

till »lärarhögskolor» omdöpta seminarier, kommer att vara helt isolerade

från pedagogisk forskning och erbjuda en ur lärarutbildningssynpunkt alltför

isolerad miljö.

Enligt propositionen skall de nuvarande seminarierna i Landskrona, Skara och

Strängnäs med enbart småskollärarutbildning bevaras endast övergångsvis. Rimligt

vore, att beslutet om bevarandet av övriga seminarier på orter utan universitet

eller universitetsfilial finge samma övergångskaraktär.

Utskottet som anser, att en centralisering till orter med universitet eller universitetsfilial

bör verkställas så snart förhållandena det medger, föreslår därför

i enlighet med motionen II: 860, att riksdagen beslutar, att den föreslagna organisationen

av klasslärarutbildningen skall vara provisorisk i avvaktan på en

bättre samordning mellan klass- och ämneslärarutbildning.»

dels ock att utskottets hemställan under 63. bort ha följande lydelse:

»63. att riksdagen må, i anledning av motionen II: 860,

besluta att den föreslagna organisationen av klasslärarutbildningen

skall betraktas som provisorisk i avvaktan på en bättre

samordning mellan klass- och ämneslärarutbildning;»

7) av herrar Axel Andersson, Kaijser, Bengtson, Ottosson, Wallmark, Thorsten

Larsson, Nyman, Bohman, Mattsson, Turesson, Gustafsson i Skellefteå, Nelander,

Westberg och Elmstedt, vilka — om reservationen 4) icke bifalles —

ansett

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967

47

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 23, som börjar med »Med den»

och slutar med »riksdagens åtgärd», bort ha följande lydelse:

»Även med den ståndpunkt utskottet sålunda intagit anser utskottet skäl föreligga

att i anslutning till den utredning som föreslagits i propositionen jämväl

prövas den i motionerna I: 689 och II: 865 förordade adjunktsutbildningen.»

dels och att utskottets hemställan under 68. bort ha följande lydelse:

»68. att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 689 och

II: 865, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

dels att i anslutning till aviserad utredning beträffande den

ämnesteoretiska utbildningen för adjunkttjänst jämväl prövas

den i motionerna förordade adjunktsutbildningen i form av treårig

ämnesteoretisk utbildning med inriktning på grundskolans

högstadium samt ytterligare ett års studier för dem som avser

att bli gymnasieadjunkter, dels om förslag med anledning av

nämnda utredning;»

8) av herr Neländer.

Särskilda yttranden

1) angående gemensam förutbildningsgrund för utbildning av klasslärare och

utbildning av ämneslärare av herrar Blidfors, Arvidson, Svanberg och Jönsson

i Arlöv, vilka anfört följande:

»Enligt principbeslut om riktlinjerna för det svenska skolväsendets utveckling,

som fattades vid 1950 års riksdag, skulle lärarutbildningen i sin helhet ha

högskolemässig karaktär och som förutbildning förutsätta genomgånget gymnasium.

Detta principbeslut har haft grundläggande betydelse för lärarutbildningens

utveckling under 1950- och 1960-talen. Vid de nya lärarhögskolorna har

— också när det gäller klasslärarutbildningen — endast studentlinjer inrättats.

Inom seminarierna har utrymmet för icke-studentlinjer alltmer inskränkts. För

närvarande bygger 90 % av klasslärarutbildningen på genomgånget gymnasium.

En av motiveringarna för kravet på genomgånget gymnasium för tillträde till

klasslärarutbildningen var den, att man borde kräva samma förutbildningsgrund,

dvs. samma allmänbildningsgrund, för ett enhetligt skolväsens alla lärarkategorier.

Enhetssynen på skolan borde motsvaras av en enhetssyn på lärarutbildningen.

Den gamla dualismen mellan å ena sidan de akademiskt utbildade

läroverkslärarna, å andra sidan folkskollärarna, vilka först på folkskolans, sedan

på realskolans grund utbildats vid särskilda seminarier, borde definitivt försvinna.

Ståndpunkten att genomgånget gymnasium skulle erfordras för yrkesutbildningen

av samtliga lärare biträddes av 1960 års lärarutbildningssakkunniga.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967

Kmig]. Maj ds proposition om reformerad lärarutbildning slår emellertid in på

en ny linje. Fackskolan jämställs med gymnasiet som grund för klasslärarutbildningen.

Vi har kunnat ansluta oss till utskottets förord för denna sistnämnda lösning,

men endast under en bestämd förutsättning. Under inga förhållanden bör

den gamla dualismen bevaras. Om genomgång av fackskola under vissa betingelser

ger tillträde till klasslärarutbildning, bör genomgång av fackskola också

under vissa betingelser ge tillträde till ämneslärarutbildning, dvs. till universitetsstudier.

Det nya gymnasiala stadiets struktur synes möjliggöra en sådan lösning, ja,

har tillkommit i avsikt att möjliggöra den. Principen om det gymnasiala stadiets

enhetliga karaktär kan upprätthållas endast om man för tillträde till vidareförande

skolor och utbildningsvägar bortser från formell kompetens och tar hänsyn

blott till de reella kunskaper som vinns på gymnasiestadiets olika skolformer,

sektorer och studievägar. Detta måste gälla om hela stadiet, dvs. också

om den yrkesskola som skall utgöra en av dess delar. Den tvååriga fackskolan

och det treåriga gymnasiet kommer på detta sätt att vara formellt och principiellt

likvärdiga, och för tillträde till olika vidareförande utbildningsvägar får

endast efterfrågas, vilka reella kunskaper de sökande tillägnat sig.

Detta synes även vara departementschefens mening, då han på s. 124 under

rubriken Utbildning av klasslärare konstaterar, dels att hela området för s. k.

icke-akademisk, postgymnasial fackutbildning i princip bör tillhöra fackskolans

kompetensområde, dels att detta i viss mening bör gälla även den s. k. akademiska

postgymnasiala utbildningen. I direktiven för den s. k. kompetensutredningen

framhålls enligt propositionen, ’att det allmänna villkoret i fråga om

bredd i förutbildning eller erfarenheter bör kunna anses tillgodosett om den utbildningssökande

har en gymnasial utbildning av inte alltför speciellt slag’ låt

vara att vissa speciella behörighetsvillkor kan behöva uppställas. Under rubriken

Utbildning av ämneslärare framhålls på s. 186 i propositionen, att de åberopade

principerna bör gälla även för ämneslärarutbildningen. Hela frågekomplexet har

hänskjutits till kompetensutredningen, som har att utarbeta detaljbestämmelserna.

Vi räknar alltså med att genom departementschefens och därmed utskottets

ställningstagande den gamla dualismen i lärarutbildningen kommer att upphävas

genom att klasslärar- och ämneslärarutbildningen byggs på samma förutbildningsgrund.

»

2) angående lärarutbildning i familje- och konsumentkunskap av herrar Axel

Andersson, Bengtson, Thorsten Larsson, Nyman, Mattsson, Gustafsson i Skellefteå,

Nelander, Westberg och Elmstedt, vilka anfört följande:

»I propositionen nr 4 angående reformerad lärarutbildning ansluter sig departementschefen

till den av 1960 års lärarutbildningssakkunniga uttalade helhetssynen

på läraruppgiften. En skarp uppdelning av lärarkåren bör motverkas.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 51 år 1967

49

De sakkunniga hade som en konsekvens av strävandena att skapa en helhet av

lärarnas verksamhet föreslagit att alla formella hinder skulle undanröjas för att

i ämneslärartjänst i grundskola, fackskola och gymnasium kombinera övningsämne

med läroämne.

I motionsparet I: 693 och II: 866 föreslås inrättande av en ettårig akademisk

kurs för utbildning av lärare i familje- och konsumentkunskap samt att den planerade

överarbetningen av vidareutbildningen också skall innefatta sadan kurs.

Vidare bör enligt motionärerna behörighetsfrågan vad gäller tjänst med undervisning

i dessa ämnen upptas till prövning.

Vid reformeringen av lärarutbildningen bör enligt vår mening också fackskolans

behov av kompetenta lärare beaktas. Det förefaller därför riktigt att också

de lärarkategorier det här gäller erhåller vidareutbildning på akademisk nivå.

Den centrala roll familje- och konsumentfrågorna i dag intar i samhällsdebatten

är ett starkt argument för att undervisningen i dessa ämnen också handhas

av en välutbildad och kvalificerad lärarkår.»

3) angående lärarutbildning i dramatik av herrar Kaijser, Ottosson, Wallmark,

Bohman och Turesson, vilka anfört följande:

»Erfarenheter av undervisning i ämnet dramatik finns sedan 1954, då viss

metodisk försöksverksamhet inleddes under skolöverstyrelsens tillsyn. Under

åren 1959—1962 har därutöver pågått en — likaledes av skolöverstyrelsen kontrollerad

— försöksverksamhet vid ett antal skolor. Vidare har skolöverstyrelsen

arrangerat kortare sommarkurser i ämnet. Det erfarenhetsmaterial, som sålunda

föreligger från lärare, som sysslat med dramatik, torde vara till fyllest som underlag

för tillskapandet av en särskild lärarutbildning. Lärarutbildningssakkunniga

har desssutom redan 1965 framlagt ett förslag till studieplan för lärarutbildning

i dramatik för det gymnasiala stadiets lärare.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1967:143 Skrivelse till Konungen i anledning amKungl. Maj:ts framställningar angående reformerad lärarutbildning samt anslag för budgetåret 1967/68 till lärarhögskolor o a1 i texten