Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om bistånd åt befrielserörelsen i Mogambique.

1967-03-30 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

UU 1967:4, Utlåtande i anledning av motioner om bistånd åt befrielserörelsen i Mogambique.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 4 år 1967

1

Nr 4

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av motioner om bistånd

åt befrielserörelsen i Mogambique.

I en i första kammaren av herr Werner väckt motion, nr 466, samt en i

andra kammaren av herr Hector m. fl. väckt motion, nr 590, vilka såvitt

angår medelsanvisningar hänvisats till statsutskottet och i övrigt till utrikesutskottet,

föreslås att riksdagen i skrivelse till regeringen hemställer

om effektiva påtryckningar och åtgärder mot Portugal inom FN, EFTA och

andra internationella organisationer; att riksdagen måtte anslå 500 000

kronor i ekonomiskt stöd till Mozambique Institute; samt att riksdagen i

skrivelse till regeringen hemställer om förslag angående ekonomiskt och

materiellt stöd åt befrielserörelsen i Mocambique.

Beträffande motiveringen till motionärernas yrkanden får utskottet hänvisa

till motionerna.

Sverige har i olika sammanhang, bl. a. i FN och i riksdagen, givit uttryck

för sitt starka fördömande av den portugisiska kolonialpolitiken.

Från svensk sida har man förbehållslöst godtagit rätten för folken i de

olika portugisiska besittningarna till självbestämmande och understrukit

att man ansett det oriktigt att förvägra dem möjligheten att utöva denna.

Opinionen mot Portugals politik i fråga om dess afrikanska områden

kom vid 1966 års möte med FN :s generalförsamling ånyo till uttryck bl. a.

genom antagandet av resolutionen 2184 (XXI) om områden under portugisisk

administration (Aktstycken utgivna av Kungl. Utrikesdepartementet

Ny serie 1: A : 16 s. 192 ff.). Mycket i denna resolution när det gällde fördömande

av Portugals kolonialpolitik och kravet på självbestämmanderätt

för befolkningen i de afrikanska områdena under portugisisk administration

överensstämde med Sveriges och de övriga nordiska ländernas inställning

till dessa frågor. Emellertid innehöll resolutionen även bestämmelser

som Sverige liksom de andra nordiska länderna icke ansåg sig kunna stödja.

Detta föranledde Sverige att nedlägga sin röst på resolutionen i dess helhet.

Sålunda uttalades i resolutionen att säkerhetsrådet skulle ålägga alla stater

direkt eller genom åtgärder i de internationella organ där de är medlemmar

att bojkotta all handel med Portugal, förbjuda sina fartyg att anlöpa hamnar

i Portugal eller dess besittningar, stänga sina hamnar för portugisiska

fartyg och att avbryta sina diplomatiska förbindelser med Portugal. På

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 5 samt. 1 avd. Nr 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Utrikesutskottets utlåtande nr 4 år 1967

svensk sida ansåg man det viktigt att generalförsamlingen icke i detalj

föreskriver åtgärder som uteslutande ligger inom säkerhetsrådets kompetensområde.

Vidare innehöll resolutionen en vädjan till Världsbanken och

Internationella valutafonden att icke ge Portugal bistånd så länge landet

icke genomfört FN:s kolonialdeklaration. Härvidlag är förhållandet att

Världsbankens stadga ej medger att hänsyn tas till politiska rekommendationer

av generalförsamlingen. Ehuru Internationella valutafondens stadga

icke är så preciserad på dessa punkter torde den dock böra tolkas så att

principerna är desamma. En röstning för den nu åsyftade punkten i resolutionen

skulle sålunda ha stått i strid med Sveriges förpliktelser gentemot

dessa två organisationer.

Beträffande möjligheterna att inom EFTA:s ram genomföra påtryckningar

mot Portugal må framhållas att EFTA — liksom även GATT — är en

organisation med rent handelspolitiska och i övrigt ekonomiska uppgifter

och att några formella förutsättningar för en medlemsstat att vidtaga påtryckningsåtgärder

av politisk art mot en annan medlemsstat icke finnes.

Ej heller förutser EFTA-avtalet att en medlemsstat kan uteslutas. Däremot

finns i EFTA-avtalet liksom för övrigt även i GATT-avtalen stadganden

som uttryckligen berör frågan om lojalitet mot FN-stadgan. Enligt dessa

har medlemsstat rätt att vidtaga åtgärder till fullgörande av förpliktelser

enligt FN :s stadga i syfte att upprätthålla internationell fred och säkerhet.

Ett eventuellt beslut om sanktioner av säkerhetsrådet kommer självfallet

att lojalt tillämpas av Sverige.

Sverige har 1965 lämnat ett bidrag på 87 000 kronor till den utbildningsverksamhet

som bedrives bland flyktingar från Mocambique i Rutamba i

Tanzania. Vidare har Sverige under budgetåret 1964/65 lämnat 150 000

kronor och under innevarande budgetår 300 000 kronor som stöd till undervisningen

vid Mozambique Institute, som också ligger i Tanzania, nära

Dar es Salaam. Mer än 50 % av institutets utbildningsprogram bekostas av

svenska medel.

Även flyktingar från Angola kommer i åtnjutande av svenskt utbildningsstöd.

Sålunda lämnas bidrag till angoleser i Kongo för yrkesskole- och

gymnasiestudier. Under budgetåret 1965/66 ställdes 70 000 kronor till

FN:s flyktingkommissaries förfogande för detta ändamål. Förutom detta

bidrag har svenska stipendier lämnats till 124 angoleser i Kongo.

Utskottet anser att Sverige inom FN :s ram i samverkan med övriga nordiska

länder skall verka för realistiska åtgärder på bredast möjliga bas i

syfte att förmå Portugal att uppge sin nuvarande kolonialpolitik och i stället

främja en utveckling ledande till självbestämmanderätt för befolkningen i

de afrikanska områdena under portugisisk administration.

Utskottet hemställer,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande nr 4 år 1967

3

att motionerna 1:466 och 11:590 i de av utskottet behandlade

delarna må anses besvarade med vad utskottet

anfört.

Stockholm den 30 mars 1967

På utrikesutskottets vägnar:

ARNE GEIJER

Närvarande:

från första kammaren: herrar Arne Geijer (s), Lundström (fp), John

Ericsson (s), Birger Andersson (s), Bengtson (ep)*, Möller (s), Axel Andersson

(fp), Ivar Johansson (ep) och Hernelius (h);

från andra kammaren: fru Renström-Ingenäs (s), herrar Alemyr (s)*,

Ohlin (fp), Skoglund (s), Mellqvist (s), Wedén (fp), fru Eriksson i Stockholm

(s) samt herrar Wahlund (ep) och Cassel (h).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Särskilt yttrande

av herrar Axel Andersson (fp), Lundström (fp), Ohlin (fp) och Wedén

(fp):

Vi delar uppfattningen att de i utskottets utlåtande berörda frågorna i

första band bör behandlas inom Förenta Nationerna. Sverige bör där verka

för åtgärder som kan leda till att Portugal medger den afrikanska befolkningen

självständighet i de områden som i dag behärskas av Portugal. Om

säkerhetsrådet beslutar eller rekommenderar sanktioner mot Portugal bör

Sverige självfallet omedelbart stödja dessa.

Om inte energiska åtgärder vidtages av FN inom en nära framtid bör

man från svensk sida i samverkan med andra nordiska länder taga upp

frågan i lämplig form inom EFTA:s krets för att påskynda en utveckling i

Angola, Mocambique och portugisiska Guinea i riktning mot självständighet

och demokratisk styrelse.

MARCUS 30KTR. STHLM 1967 670025

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.