Utlåtande i anledning av motioner om särskilda prov för erhållande av vapenlicens.
1968-02-27 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1968:10, Utlåtande i anledning av motioner om särskilda prov för erhållande av vapenlicens.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande nr 10 år 1968
1
Nr 10
Utlåtande i anledning av motioner om särskilda prov för erhållande av
vapenlicens.
I de likalydande motionerna 1:133 av herr Arvidson och 11:177 av herrar Hedin
och Ringahy hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa
om att Kungl. Maj:t låter utarbeta bestämmelser om särskilda prov för erhållande
av vapenlicenser.
Till stöd för yrkandet anför motionärerna följande.
För förvärv av älgstudsare gäller för närvarande den bestämmelsen att vederbörande
innan vapenlicens meddelas måste kunna styrka sin förmåga att rätt handhava
vapnet; detta sker som regel genom avläggande av prov för älgskyttemärke. Genom
denna bestämmelse har man lyckats erhålla kontroll över att innehavare av älgvapen
också är kompetent att handhava desamma. Beträffande övriga typer av jaktvapen
finns inget motsvarande krav på bevisad kompetens. För att erhålla vapenlicens
för hagelgevär erfordras sålunda endast att man uppnått föreskriven ålder
samt att man kan styrka tillgången till jaktmark.
Med hänsyn till det lidande som ett oskickligt uppträdande under jakten kan
medföra för villebrådet är det av största vikt att endast den som äger förmåga att
rätt handhava skjutvapen får licens för detsamma. Införande av ett obligatoriskt
krav på kunskapsprov före utfärdande av vapenlicenser skulle medföra ett önskvärt
höjande av standarden på jägarna. Detta så mycket mer som jakten numera
visar en klar tendens att bli en utbredd fritidssysselsättning för människor som normalt
inte är vana att umgås med naturen.
Det bör enligt vårt förmenande uppdragas åt statens naturvårdsverk eller annan
institution att utarbeta prov för erhållande av vapenlicens. Avläggandet av provet
torde, som nu är fallet för älgskyttemärket, kunna ske inom redan befintliga skytteorganisationer.
Förutsättningar för erhållande av vapenlicens
Enligt 8 § 1 mom. vapenförordningen får tillstånd för enskild person att inneha
skjutvapen meddelas endast om det skäligen kan antagas att vapnet inte kommer att
missbrukas. Dessutom kräves i regel att sökanden har behov av vapnet. Tillståndet
skall sökas hos polismyndigheten.
Rörande tillämpningen av vapenförordningen har Kungl. Maj:t år 1961 utfärdat
utförliga anvisningar och föreskrifter, varav här må återges följande.
Såsom allmän regel gäller, att prövningen — som alltså skall omfatta såväl sökandens
personliga kvalifikationer som, med några undantag, hans behov av vapnet —
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 1 avd. Nr 10
2
Första lagutskottets utlåtande nr 10 år 1968
bör ske efter strängare principer i fråga om särskilt farliga skjutvapen (jaktstudsare,
kulsprutepistoler, pistoler och revolvrar) än beträffande mindre farliga vapen (exempelvis
hagelgevär och kolsyrevapen). Vidare bör beaktas, att vissa typer av vapen, såsom
salongsgevär, lätt kunna missbrukas, t.ex. för olaga jakt.
Beträffande de personliga kvalifikationerna bör som allmän fordran uppställas, att
sökanden är känd för pålitlighet och laglydnad samt är omdömesgill och eljest
lämplig att anförtros innehav av skjutvapen.
För tillstånd att inneha kulsprutepistol bör alltid fordras att sökanden fyllt 21 år.
Samma fordran bör regelmässigt uppställas för tillstånd att inneha jaktstudsare,
pistol eller revolver. För andra vapen bör i allmänhet krävas att sökanden fyllt 18 år.
Avsteg från dessa regler bör göras endast då sökanden äger sådan erfarenhet i bruk
av skjutvapen att risk för missbruk kan anses utesluten. År sökanden omyndig, erfordras
alltid samtycke till innehavet av den, som har att sörja för hans person.---
Vid utredningen rörande de personliga kvalifikationerna bör i de fall, då vapensökanden
vistats endast en kort tid i orten, yttrande inhämtas från polismyndigheten
i den ort, där sökanden tidigare varit bosatt. Vidare bör nykterhetsnämnd höras, så
snart anledning förekommer därtill.---
Vid tillståndsprövningen (rörande innehav av vapen för jaktändamål) bör sökandens
lämplighet att inneha jaktvapen och hans behov av vapnet bedömas med hänsyn
till det slag av jakt, för vilket det i ansökningen avsedda vapnet är tillåtet enligt
gällande bestämmelser, och ej till det slags jakt sökanden uppger sig ämna utöva med
vapnet. Den som t.ex. vill förvärva ett vapen, som får användas för jakt efter älg,
skall således fylla kraven för innehav av vapen för sådan jakt även om han förklarar
sig ämna använda vapnet endast för jakt efter mindre villebråd.
För tillstånd till innehav av jaktvapen bör i regel krävas att sökanden genom intyg
från jaktvårdsförening eller skyttesammanslutning eller av minst två erfarna och omdömesgilla
jägare i orten styrker sin skjutskicklighet och sin lämplighet i övrigt att
handha jaktvapen.
Är fråga om vapen för jakt efter älg eller annat högvilt bör i stället som regel
krävas, att sökanden avlagt godkänt prov för erhållande av Svenska jägareförbundets
älgskyttemärke i brons. I vissa fall, såsom då möjligheter att avlägga sådant prov
saknas såväl i orten som i närbelägna orter, bör det emellertid vara tillräckligt, att
sökanden genom intyg som nämnts ovan visar, att han i allt väsentligt fyller de krav,
som uppställas för älgskyttemärket.
Vad nu sagts om prövning av ansökan att få inneha jaktvapen gäller vare sig ansökan
avser tillstånd att förvärva sådant vapen eller tillstånd att såsom lån inneha
skjutvapen för jakt.--—
För tillstånd att inneha jaktvapen bör som regel även fordras att sökanden har
tillgång till jaktmarker. Detta innebär dock icke att sökanden själv måste äga eller
arrendera jaktmarker. Kravet bör anses uppfyllt även därigenom att han är medlem
i sammanslutning, som äger jakträtt inom visst område, eller har tillåtelse att mera
stadigvarande jaga på annans marker. Även den som visar att han är inbjuden att
deltaga i jakt på annans marker bör i vissa fall kunna erhålla tillstånd att inneha
skjutvapen.
Hänsyn bör även tagas till jaktmarkernas storlek och beskaffenhet. I fråga om vapen
med större skottvidd, t.ex. älgstudsare, bör sålunda som regel krävas större jaktmarker
än beträffande t.ex. ett hagelgevär. Generella krav på innehav av viss minimiareal
böra dock icke uppställas.---
Tillståndsgivningen beträffande salongsgevär bör vara mycket restriktiv. Tillstånd
att förvärva sådant vapen för jakt bör som regel lämnas endast då sökanden visar sig
ha behov av vapnet för att döda smärre skadedjur---. Då salongsgevär ofta an
vändas
för olaga jakt, bör en särskilt noggrann prövning ske beträffande såväl sökan
-
Första lagutskottets utlåtande nr 10 år 1968
3
dens personliga kvalifikationer som hans behov av vapnet. I sistnämnda hänseende
bör sålunda fordras, att sökanden styrker, antingen att han har jakträtt å mark, som
är lämplig för jakt med kulgevär och där smärre skadedjur förekomma i sådan utsträckning
som är till men för viltvården, eller att han innehar anläggning av förut
berört slag, där skottlossning kan ske utan fara för närboende. Tillstånd att förvärva
salongsgevär av automat- eller pumptyp bör endast undantagsvis meddelas. Om
licens för salongsgevär icke gäller vapen av automat- eller pumptyp, bör detta anges
i licensen.
Tillstånd att inneha kolsyrevapen för jakt bör lämnas endast i undantagsfall, då
sökanden styrker sig ha ett verkligt behov av sådant vapen för att inom gård eller
trädgård döda smärre skadedjur tillhörande någon av de arter som angivas i 4 §
jaktstadgan.
Vid tvekan om någon vapentyps lämplighet för jakt eller uppgivna markers lämplighet
för det slag av jakt ansökningen avser eller rörande andra jaktliga spörsmål
bör polismyndigheten samråda med vederbörande jaktvårdskonsulent eller jaktvårdssammanslutning
i orten.
14 § vapenförordningen upptar bestämmelser om återkallelse av tillstånd att
inneha skjutvapen. Förbud mot fortsatt innehav skall meddelas om innehavaren
ådagalagt sådana egenskaper att han icke vidare bör betros med att inneha skjutvapen,
eller på grund av sjukdom, alkoholmissbruk eller dylikt är olämplig att inneha
sådant vapen. Förbud kan också meddelas om eljest skälig anledning förekommer
därtill.
Pågående utredning
Jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 6 oktober 1967 har chefen för jordbruksdepartementet
tillkallat sakkunniga för utredning av vissa jaktfrågor. De sakkunniga
avser, enligt vad som upplysts för utskottet, att behandla de problem som
aktualiseras genom förevarande motioner.
Utskottet
I detta utlåtande behandlar utskottet motioner om införande av obligatoriskt
prov för den som söker vapenlicens. Motionärerna erinrar om att de som beviljas
licens på vapen för jakt efter älg i regel måste ha avlagt godkänt prov för erhållande
av Svenska jägareförbundets älgskyttemärke och föreslår en liknande ordning för
dem som söker tillstånd till innehav av andra typer av jaktvapen. Detta motiveras
av ett önskemål att höja jägarnas skjutskicklighet, vilket enligt motionärerna framstår
som särskilt viktigt med hänsyn till att jakten börjar bli en alltmer utbredd
fritidssysselsättning.
Utskottet anser det självfallet vara mycket angeläget att den ordning som skall
tillämpas vid beviljande av vapenlicenser väl fyller sitt ändamål att i görligaste mån
förhindra att vapen innehas av olämpliga personer och vill inte utesluta att den av
motionärerna föreslagna prövningen av skjutskickligheten, om den visar sig praktiskt
genomförbar i större utsträckning, kan vara ägnad att bidra till skapandet av
en kår av skickliga jägare. Utskottet är emellertid icke berett att f. n. taga ställning
4
Första lagutskottet utlåtande nr 10 år 1968
till om en ändring av gällande ordning bör göras. Erforderligt underlag för bedömande
av spörsmålet torde erhållas dä de nyligen tillkallade sakkunniga för utredning
av vissa jaktfrågor, vilka avser att behandla de problem som aktualiseras genom
förevarande motioner, har slutfört sitt uppdrag. I avbidan härpå och Kungl. Maj :ts
ställningstagande till de sakkunnigas förslag är något initiativ av riksdagen icke erforderligt.
Utskottet hemställer,
att förevarande motioner, 1:133 och 11:177, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 27 februari 1968
På första lagutskottets vägnar:
INGRID GÄRDE WIDEMAR
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Erik Svedberg (s), fröken Mattson (s), herrar
Hjorth (s), Arvidson (h), Ernulf (fp), Svanström (ep), fru Lindström (s) och
herrSchött (h)
från andra kammaren: fru Gärde Widemar (fp), fru Johansson (s), herrar
Ekström i Björkvik (s), Svensson i Vä (ep), fröken Bergegren (s)*, herrar Gustafsson
i Borås (fp), Oskarson (h) och Hansson i Piteå (s).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Victor Pettersons Bokindustri AB, Stockholm 1968
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.