Utlåtande i anledning av motion om viss begränsning av rätten att göra bandupptagning m. m.
1968-02-27 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1968:12, Utlåtande i anledning av motion om viss begränsning av rätten att göra bandupptagning m. m.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande nr 12 år 1968
1
Nr 12
Utlåtande i anledning av motion om viss begränsning av rätten
att göra bandupptagning m. m.
I motionen II: 861 av herr Rubin yrkas att riksdagen ville i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa att förslag till lagregler utarbetas om hur rätten
att fritt göra bandupptagningar, fotografera och filma bör avgränsas i förhållande
till det skydd den enskilde behöver åtnjuta för sitt privatliv enligt
bl. a. art. 8 i Europarådets konvention angående de mänskliga rättigheterna.
Beträffande motiveringen till detta yrkande får utskottet hänvisa till
motionen.
Integritetsskyddskommittén
Under år 1966 har den s. k. integritetsskyddskommittén tillsatts för att
utreda frågor om förstärkt integritetsskydd på personrättens område. Direktiven
för kommittén innehåller bl. a. följande (anförande av statsrådet
Kling till statsrådsprotokollet den 13 maj 1966).
Som ett resultat av den tekniska utvecklingen har under senare år kommit
fram en mångfald nya apparater för ljudöverföring, ljudupptagning
och fotografering. Det har bl. a. blivit möjligt att tillverka mikrofoner,
radiosändare, bandspelare och kameror i sådant format att de lätt kan döljas
i kläder, tändsticksaskar, pennor eller andra bruksföremål. Vissa apparattyper
kan utan svårighet anbringas på väggar och möbler på ett sådant
sätt att de lätt undgår upptäckt. Också smygfotografering på stora avstånd
är möjlig.
Med hjälp av dold apparatur kan man på stora avstånd avlyssna ett samtal
i ett slutet rum. Samtalet kan registreras på band och vad som i övrigt tilldrar
sig i rummet kan — utan att någon av de närvarande märker det —
uppfångas av en kamera.
Möjligheterna att i hemlighet skaffa sig underrättelser av olika slag har
alltså kraftigt ökat. Denna tekniska utveckling har på flera håll i världen
väckt farhågor för missbruk. Även i vårt land har pekats på riskerna för att
övervakningsapparater i mikroformat kan komma att finna vägen bl. a.
till mindre nogräknade personer som vill använda dem för att utspionera
andras privatliv eller för att sätta sig i besittning av affärs- eller yrkeshemligheter.
Mikrofoner, radiosändare, bandspelare och kameror i mikroformat
kan framställas till jämförelsevis låg kostnad och marknadspriserna behöver
inte bli så höga att de avskräcker någon från att köpa.
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 1 avd. Nr 12
2
Första lagutskottets utlåtande nr 12 år 1968
Sammanfattningsvis kan om gällande lagstiftning sägas att det visserligen
finns bestämmelser som kan användas för att bekämpa åtskilliga former
av kränkningar av privatlivet men att rättssystemet f. n. inte erbjuder
ett effektivt skydd mot de ökade risker för integritetskränkningar som
den moderna transistor- och fototekniken medför. I och för sig kan, för att
ta ett exempel, den förut omnämnda radiolagen användas för att begränsa
spridningen av en del av den farligaste tekniska apparaturen, men åtskilliga
av de apparater som det här är fråga om förutsätter inte överföring
av ljud eller bild genom radiovågor och träffas därför inte av denna lag.
En installation i hemlighet i en privatbostad eller ett arbetsrum av avlyssningsapparatur
kan förutsätta att ett hemfridsbrott begås men installationen
kan mycket väl tänkas äga rum under sådana förhållanden att installatören
inte kan dömas till straff i händelse av upptäckt. Privata skriftliga
meddelanden skyddas i betydande utsträckning av bestämmelserna om brytande
av post- eller telehemlighet och om intrång i förvar men för muntliga
meddelanden är rättsskyddet väsentligt sämre. Svagt utbyggt är vidare
skyddet mot smygfotografering — t. ex. med hjälp av kamera med teleobjektiv
— och publicering utan lov av bilder ur enskilda personers privatliv.
Det är alltså uppenbart att det behövs ytterligare lagstiftningsåtgärder
i förebyggande syfte, och jag förordar att särskilda sakkunniga nu tillkallas
för att göra en allsidig översyn av de olika rättsregler som är aktuella
i detta sammanhang.
Man kan tänka sig att med lagstiftningens hjälp förstärka skyddet för
privatlivet på flera olika sätt. Ett förbättrat skydd för privatlivet kan åstadkommas
genom en ändrad utformning av bestämmelserna om straff för
hemfridsbrott och annat intrång i enskildas privata angelägenheter. I viss
utsträckning kan man vidare kriminalisera offentliggörande utan lov och
annat obehörigt utnyttjande av vissa slag av informationer beträffande enskilda
personer. Tillverkningen och handeln med tekniska apparater som
lätt kan missbrukas kan dessutom regleras. Man kan också utöver vad som
redan gäller belägga innehavet av sådana apparater med licenstvång. Metoderna
utesluter inte varandra. Det är tvärtom sannolikt att den bästa
effekten uppnås om två eller flera av dem kombineras.
De sakkunniga bör vara oförhindrade att ta upp även andra frågor om
en förstärkning av integritetsskyddet på personrättens område än dem jag
här uppehållit mig vid, särskilt i den mån frågorna har samband med den
utveckling på teknikens område som föranlett utredningsuppdraget.
Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. Det är angeläget att en ny lagstiftning
kan träda i kraft så snart att man kan förebygga en spridning i
stor skala bland allmänheten av tekniska apparater som lätt skulle kunna
missbrukas till intrång i hemmen och på arbetsplatserna.
Utskottet
I motionen föreslås riksdagen hemställa hos Kungl. Maj :t om förslag
till lagregler om eu avgränsning mellan å ena sidan rätten att fritt göra
bandupptagningar, fotografera och filma och å andra sidan det skydd den
enskilde bör åtnjuta för sitt privatliv.
Första lagutskottets utlåtande nr 12 år 1968
3
Som framgår av redogörelsen ovan ligger motionens ämne helt inom
direktiven för den i maj 1966 tillsatta integritetsskyddskommittén. Ifrågavarande
lagstiftningsspörsmål har sålunda redan uppmärksammats av
Kungl. Maj :t. Utskottet får med hänsyn härtill hemställa,
att förevarande motion, 11:861, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 27 februari 1968
På första lagutskottets vägnar:
INGRID GÄRDE WIDEMAR
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Erik Svedberg (s), fröken Mattson (s)*,
herrar Hjorth (s), Arvidson (h), Ernulf (fp), Svanström (ep), fru Lindström
(s) och herr Schött (h)*;
från andra kammaren: fru Gärde Widemar (fp), fru Johansson (s),
herrar Ekström i Björkvik (s), Svensson i Vä (ep), fröken Bergegren (s)*,
herrar Gustafsson i Borås (fp), Oskarson (h) och Hansson i Piteå (s).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.