Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om medborgarvittnen vid demonstrationer m. m.

1968-03-05 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1968:17, Utlåtande i anledning av motioner om medborgarvittnen vid demonstrationer m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 17 år 1968

1

Nr 17

Utlåtande i anledning av motioner om medborgarvittnen vid demonstrationer

m. m.

I de likalydande motionerna 1:674 av herr Sveningsson samt 11:862 av

herrar Thylén och Nordstrandh hemställes att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla att en arbetsgrupp tillsättes med uppgift att

utarbeta och framlägga förslag om införande av medborgarvittnen att följa

polisens arbete vid större folksamlingar såsom demonstrationer och liknande.

Motionsskälen

Motiveringen till ovannämnda hemställan innehåller följ ande.

Demonstrationernas antal har under senare år ökat betydligt. I Stockholm

var antalet genomförda eller aviserade politiska demonstrationer 9 år

1963, 6 år 1964, 75 år 1965, 66 år 1966 samt 102 år 1967. Under föregående

år har antalet ökat betydligt särskilt som antalet aviserade och inte genomförda

demonstrationer var tämligen ofta förekommande under 1965 och

särskilt 1966. Demonstrationerna kräver stora personella insatser från

polisens sida. Under 1967 har sammanlagt över 3 000 tjänstgöringspass fullgjorts

från stockholmspolisens sida vid demonstrationerna. Den specificerade

kostnaden för ständig bevakning under 1967 uppgick i Stockholm till

ca 850 000 kr., medan kostnaderna för demonstrationerna uppgick till drygt

400 000 kr. Till detta kommer vidare kostnaden för åverkan på enskild egendom

och gatukontorets borttvättning av politiska slagord på gatorna.

Demonstrationerna har även en konsekvens som berör de inblandade

polismännen. Som framgått av demonstrationerna utsättes polismännen

för hårda ofta oöverstigliga psykiska prov. Tillmålen och provokationer

riktas ofta av demonstranterna mot de enskilda polismännen med syfte att

skapa tumult och slagsmål.

Skärmytslingar och handgemäng mellan demonstranter och polis resulterar

allt oftare i anmälningar — bl. a. till JO och justitieministern — av poliskårens

medlemmar. Om demonstranterna orättfärdigt hävdar att de blivit

brutalt behandlade, är det för polisen ofta svårt att styrka motsatsen.

Anledningen till detta är att opartiska vittnen sällan finnes att tillgå. De

enskilda polismännen kan med berättigande känna sig utlämnade. Resultatet

av en anmälan mot denna yrkeskår får nämligen till följd att de inblandade

polismännen förhöres och utfrågas av en överordnad — ofta polismästaren

— om händelseförloppet i det aktuella fallet. En naturlig motsatsställning

uppstår därvid mellan över- och underordnad. Den enskilde polismannen

kan vidare känna sig utlämnad gentemot allmänheten och framför

allt gentemot vissa delar av pressen. Att bättre arbetsbetingelser måste

skapas för ordningsmakten torde vara uppenbart för envar.

0H0918 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 1 avd. Nr 17

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 17 år 1968

Ett led i denna strävan torde vara att införa medborgarvittnen vid demonstrationer

och större folksamlingar. Dessa vittnen skulle utses parlamentariskt,

ersättas med allmänna medel och i möjligaste mån närvara som

observatörer vid förekommande demonstrationer. Ett problem utgör därvid

de allt oftare förekommande spontana demonstrationerna, dit polis ofta alltför

sent och i ringa utsträckning kan sändas. I de flesta fall är dock demonstrationerna

förebådade på förhand och resultat av större politiska möten

varvid polisen kan intaga beredskapsläge. Därvid torde medborgarvittnen

— i likhet med polisen — kunna varskos i god tid.

Ett system med medborgarvittnen vid politiska demonstrationer torde ge

kunskap kring demonstrationernas händelseförlopp och därigenom verksamt

öka förståelsen för polisens uppgifter och engagemang.

Utskottet

I motionerna hemställes att riksdagen hos Kungi. Maj :t anhåller att en

arbetsgrupp tillsättes för att utarbeta och framlägga förslag om införande

av medborgarvittnen med uppgift att följa polisens arbete vid större folksamlingar,

såsom demonstrationer och liknande. Dessa vittnen skulle utses

parlamentariskt och få ersättning av allmänna medel. Skälen för hemställan

har fullständigt återgivits ovan. Som där framgår åberopas särskilt de bevissvårigheter

som ofta föreligger, när händelser i samband med demonstrationer

lett till anmälningar mot polismän, men det framhålles också mera

allmänt att ett system med medborgarvittnen torde ge ökad kunskap kring

händelseförloppen vid demonstrationerna och därigenom verksamt öka förståelsen

för polisens uppgifter och engagemang.

Det föreslagna systemet med medborgarvittnen förefaller principiellt tämligen

främmande för den ordning som normalt gäller hos oss i fråga om utredning

i rättegång och andra liknande sammanhang. De fall då enligt särskilda

bestämmelser vittnen som utsetts i förväg skall vara närvarande vid

rättshandlingar och förrättningar av skilda slag är helt annorlunda beskaffade.

I synnerhet om ett medborgarvittnes utsaga skulle tilläggas en starkare

ställning i utredningssammanhanget än andra bevismedel blir de principiella

betänkligheterna mot förslaget allvarliga.

Det kan också starkt ifrågasättas om det föreslagna systemet är en praktiskt

användbar metod att säkra bevisning om vad som inträffat vid sammanstötningar

mellan polis och enskilda demonstranter. Bland annat är

det svårt att förstå vilka arrangemang som kan göra att medborgarvittnen

med någon högre grad av sannolikhet kommer att befinna sig i sådana positioner

intill de punkter där handgemäng eller dylikt uppstår att vittnena

får tillfälle att göra mera värdefulla iakttagelser. De svårigheter som erfarenhetsmässigt

finns även för personer som normalt är lugna och omdömesgilla

att göra objektivt riktiga iakttagelser vid hastiga och emotionellt laddade

förlopp begränsar givetvis de fördelar som möjligen skulle kunna nås

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första lagutskottets utlåtande nr t7 dr 1968

med det föreslagna systemet. Allmänt må också framhållas att tilldragelser

som efteråt behöver utredas torde vara vanligast vid sådana, icke på förhand

aviserade demonstrationer och dylikt, vid vilka man ej kan påräkna att

medborgarvittnen skall finnas tillgängliga.

De praktiska svagheter hos det föreslagna systemet som nu antytts är

enligt utskottets mening så betydande att utskottet — även med bortseende

från de principiella betänkligheterna — icke kan finna systemet lämpligt för

ändamålet att lösa ifrågavarande bevisproblem.

Vid sidan av detta ändamål eftersträvas med förslaget även att skaffa

bättre kunskaper kring händelseförloppen vid demonstrationerna och att

därigenom öka förståelsen för polisens uppgifter och engagemang. Utskottet

anser önskemålet härom angeläget men kan ej heller från denna synpunkt

finna tillräckliga skäl för förslagets genomförande, ökad förståelse mellan

polisen och allmänheten torde i stället få vinnas på andra vägar. Utskottet,

som ej kan ingå närmare härpå i artledning av förevarande motion, får i

detta sammanhang endast erinra om att enligt lagen den 29 maj 1964 om

polisnämnder huvuduppgiften för dessa nämnder är att främja ett förtroendefullt

samarbete mellan polisen och allmänheten.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, I: 674 och It: 862, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 mars 1968

På första lagutskottets vägnar:

INGRID GÄRDE WIDEMAR

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Erik Svedberg (s), fröken Mattson (s)

herrar Hjorth (s), Arvidson (h), Ernulf (fp), Svanström (ep)*, fru Lindström

(s) och herr Lidgard (h)*;

från andra kammaren: fru Gärde Widemar (fp), fru Johansson (s)*,

herr Ekström i Björkvik (s)*, fru Löfqvist (s), herrar Svensson i Vä (ep)!

Gustafsson i Borås (fp)*, Jönsson i Malmö (s) och fru Heurlin (h).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.