Utlåtande i anledning av motioner om medborgarvittnen vid demonstrationer m. m.
1968-03-05 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1968:17, Utlåtande i anledning av motioner om medborgarvittnen vid demonstrationer m. m.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande nr 17 år 1968
1
Nr 17
Utlåtande i anledning av motioner om medborgarvittnen vid demonstrationer
m. m.
I de likalydande motionerna 1:674 av herr Sveningsson samt 11:862 av
herrar Thylén och Nordstrandh hemställes att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla att en arbetsgrupp tillsättes med uppgift att
utarbeta och framlägga förslag om införande av medborgarvittnen att följa
polisens arbete vid större folksamlingar såsom demonstrationer och liknande.
Motionsskälen
Motiveringen till ovannämnda hemställan innehåller följ ande.
Demonstrationernas antal har under senare år ökat betydligt. I Stockholm
var antalet genomförda eller aviserade politiska demonstrationer 9 år
1963, 6 år 1964, 75 år 1965, 66 år 1966 samt 102 år 1967. Under föregående
år har antalet ökat betydligt särskilt som antalet aviserade och inte genomförda
demonstrationer var tämligen ofta förekommande under 1965 och
särskilt 1966. Demonstrationerna kräver stora personella insatser från
polisens sida. Under 1967 har sammanlagt över 3 000 tjänstgöringspass fullgjorts
från stockholmspolisens sida vid demonstrationerna. Den specificerade
kostnaden för ständig bevakning under 1967 uppgick i Stockholm till
ca 850 000 kr., medan kostnaderna för demonstrationerna uppgick till drygt
400 000 kr. Till detta kommer vidare kostnaden för åverkan på enskild egendom
och gatukontorets borttvättning av politiska slagord på gatorna.
Demonstrationerna har även en konsekvens som berör de inblandade
polismännen. Som framgått av demonstrationerna utsättes polismännen
för hårda ofta oöverstigliga psykiska prov. Tillmålen och provokationer
riktas ofta av demonstranterna mot de enskilda polismännen med syfte att
skapa tumult och slagsmål.
Skärmytslingar och handgemäng mellan demonstranter och polis resulterar
allt oftare i anmälningar — bl. a. till JO och justitieministern — av poliskårens
medlemmar. Om demonstranterna orättfärdigt hävdar att de blivit
brutalt behandlade, är det för polisen ofta svårt att styrka motsatsen.
Anledningen till detta är att opartiska vittnen sällan finnes att tillgå. De
enskilda polismännen kan med berättigande känna sig utlämnade. Resultatet
av en anmälan mot denna yrkeskår får nämligen till följd att de inblandade
polismännen förhöres och utfrågas av en överordnad — ofta polismästaren
— om händelseförloppet i det aktuella fallet. En naturlig motsatsställning
uppstår därvid mellan över- och underordnad. Den enskilde polismannen
kan vidare känna sig utlämnad gentemot allmänheten och framför
allt gentemot vissa delar av pressen. Att bättre arbetsbetingelser måste
skapas för ordningsmakten torde vara uppenbart för envar.
0H0918 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 1 avd. Nr 17
2
Första lagutskottets utlåtande nr 17 år 1968
Ett led i denna strävan torde vara att införa medborgarvittnen vid demonstrationer
och större folksamlingar. Dessa vittnen skulle utses parlamentariskt,
ersättas med allmänna medel och i möjligaste mån närvara som
observatörer vid förekommande demonstrationer. Ett problem utgör därvid
de allt oftare förekommande spontana demonstrationerna, dit polis ofta alltför
sent och i ringa utsträckning kan sändas. I de flesta fall är dock demonstrationerna
förebådade på förhand och resultat av större politiska möten
varvid polisen kan intaga beredskapsläge. Därvid torde medborgarvittnen
— i likhet med polisen — kunna varskos i god tid.
Ett system med medborgarvittnen vid politiska demonstrationer torde ge
kunskap kring demonstrationernas händelseförlopp och därigenom verksamt
öka förståelsen för polisens uppgifter och engagemang.
Utskottet
I motionerna hemställes att riksdagen hos Kungi. Maj :t anhåller att en
arbetsgrupp tillsättes för att utarbeta och framlägga förslag om införande
av medborgarvittnen med uppgift att följa polisens arbete vid större folksamlingar,
såsom demonstrationer och liknande. Dessa vittnen skulle utses
parlamentariskt och få ersättning av allmänna medel. Skälen för hemställan
har fullständigt återgivits ovan. Som där framgår åberopas särskilt de bevissvårigheter
som ofta föreligger, när händelser i samband med demonstrationer
lett till anmälningar mot polismän, men det framhålles också mera
allmänt att ett system med medborgarvittnen torde ge ökad kunskap kring
händelseförloppen vid demonstrationerna och därigenom verksamt öka förståelsen
för polisens uppgifter och engagemang.
Det föreslagna systemet med medborgarvittnen förefaller principiellt tämligen
främmande för den ordning som normalt gäller hos oss i fråga om utredning
i rättegång och andra liknande sammanhang. De fall då enligt särskilda
bestämmelser vittnen som utsetts i förväg skall vara närvarande vid
rättshandlingar och förrättningar av skilda slag är helt annorlunda beskaffade.
I synnerhet om ett medborgarvittnes utsaga skulle tilläggas en starkare
ställning i utredningssammanhanget än andra bevismedel blir de principiella
betänkligheterna mot förslaget allvarliga.
Det kan också starkt ifrågasättas om det föreslagna systemet är en praktiskt
användbar metod att säkra bevisning om vad som inträffat vid sammanstötningar
mellan polis och enskilda demonstranter. Bland annat är
det svårt att förstå vilka arrangemang som kan göra att medborgarvittnen
med någon högre grad av sannolikhet kommer att befinna sig i sådana positioner
intill de punkter där handgemäng eller dylikt uppstår att vittnena
får tillfälle att göra mera värdefulla iakttagelser. De svårigheter som erfarenhetsmässigt
finns även för personer som normalt är lugna och omdömesgilla
att göra objektivt riktiga iakttagelser vid hastiga och emotionellt laddade
förlopp begränsar givetvis de fördelar som möjligen skulle kunna nås
3
Första lagutskottets utlåtande nr t7 dr 1968
med det föreslagna systemet. Allmänt må också framhållas att tilldragelser
som efteråt behöver utredas torde vara vanligast vid sådana, icke på förhand
aviserade demonstrationer och dylikt, vid vilka man ej kan påräkna att
medborgarvittnen skall finnas tillgängliga.
De praktiska svagheter hos det föreslagna systemet som nu antytts är
enligt utskottets mening så betydande att utskottet — även med bortseende
från de principiella betänkligheterna — icke kan finna systemet lämpligt för
ändamålet att lösa ifrågavarande bevisproblem.
Vid sidan av detta ändamål eftersträvas med förslaget även att skaffa
bättre kunskaper kring händelseförloppen vid demonstrationerna och att
därigenom öka förståelsen för polisens uppgifter och engagemang. Utskottet
anser önskemålet härom angeläget men kan ej heller från denna synpunkt
finna tillräckliga skäl för förslagets genomförande, ökad förståelse mellan
polisen och allmänheten torde i stället få vinnas på andra vägar. Utskottet,
som ej kan ingå närmare härpå i artledning av förevarande motion, får i
detta sammanhang endast erinra om att enligt lagen den 29 maj 1964 om
polisnämnder huvuduppgiften för dessa nämnder är att främja ett förtroendefullt
samarbete mellan polisen och allmänheten.
Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motioner, I: 674 och It: 862, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 5 mars 1968
På första lagutskottets vägnar:
INGRID GÄRDE WIDEMAR
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Erik Svedberg (s), fröken Mattson (s)
herrar Hjorth (s), Arvidson (h), Ernulf (fp), Svanström (ep)*, fru Lindström
(s) och herr Lidgard (h)*;
från andra kammaren: fru Gärde Widemar (fp), fru Johansson (s)*,
herr Ekström i Björkvik (s)*, fru Löfqvist (s), herrar Svensson i Vä (ep)!
Gustafsson i Borås (fp)*, Jönsson i Malmö (s) och fru Heurlin (h).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.