Utlåtande i anledning av motion angående preskriptionstiden för talan om äktenskaplig börd.
1968-03-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1968:18, Utlåtande i anledning av motion angående preskriptionstiden för talan om äktenskaplig börd.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande nr 18 år 1968
1
Nr 18
Utlåtande i anledning av motion angående preskriptionstiden
för talan om äktenskaplig börd.
I motionen 11:504 av herr Rimås m.fl. hemställes att riksdagen måtte besluta
att hos Kungl. Maj :t hemställa om vidtagande snarast möjligt av åtgärder
för upphävande av gällande preskriptionstid för mannens talan om
barns hörd, varvid det även i fall, där äldre lagstiftning gällt, bör införas
möjlighet att få barns börd klarlagd.
Gällande rätt
De rättsregler som är av intresse för bedömningen av förevarande motion
återfinnes i 2 kap. 1 och 2 §§ föräldrabalken.
Enligt 1 § första stycket första punkten gäller följande. Om mannen beträffande
barn, som fötts under äktenskap eller så snart efter äktenskapets
upplösning att det kan vara avlat dessförinnan, vill erhålla förklaring att
barnet icke har äktenskaplig börd, skall han väcka talan mot barnet eller,
om barnet avlidit, dess arvingar inom tre år från det han fick kunskap om
barnets födelse. 1 § första stycket andra punkten innehåller en särskild regel
för det fallet då mannen inte har varaktigt sammanbott med barnet.
Mannen förlorar då inte sin rätt att föra talan förrän ett år förflutit från
det att talan, som grundats på att barnet bär äktenskaplig börd, blivit väckt
mot honom och han erhållit del därav. — Det bör framhållas, att den frist
av tre år från vunnen kunskap om barnets födelse, varom stadgas i första
punkten, alltid står mannen till buds. Andra punkten avser alltså att ge
mannen ett ytterligare rådrum, om fristen enligt första punkten redan skulle
vara tilländalupen. — Enligt 1 § andra stycket får talan som behandlas i
första stycket inte äga rum om mannen, sedan han fått kunskap om att modern
haft samlag med annan under tid, då barnet kan vara avlat, efter barnets
födelse erkänt barnet såsom sitt.
2 § reglerar talemöjligheterna efter mannens död. Om mannen varken
försuttit tid till talan enligt 1 § eller efter barnets födelse erkänt barnet
såsom sitt, må envar, som jämte eller näst efter barnet är berättigad
till arv efter mannen, väcka sådan talan inom ett år från det
han erhållit kännedom om barnets födelse och om mannens död. Om mannen
inte har sammanbott varaktigt med barnet, går arvinge inte miste om
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 1 avd. Nr 18
2
Första lagutskottets utlåtande nr 18 år 1968
sin rätt till talan förrän ett år förflutit från det att anspråk, som grundats
på att barnet har äktenskaplig börd, har framställts mot dödsboet. Om den
avlidne jämte maka efterlämnar fader, moder, syskon eller syskons avkomling
är dessa taleberättigade.
Motionen
Till stöd för yrkandet anför motionärerna bl. a. följande.
Det är uppenbart, att det även långt efter tre år från ett barns födelse
kan bli klarlagt, att mannen ej är den verklige fadern till ett barn samt att
hans erkännande av barnet såsom sitt kan ha skett i god tro. Det framstår
därför i många fall som stötande för rättskänslan, att mannen då skall vara
berövad möjligheten att vid domstol få fastslaget, att han ej är fader till
ett barn. Särskilt påtagligt är detta, då ett äktenskap upplöses genom skilsmässa
och mannen ingår nytt äktenskap och får egna bara i detta senare
äktenskap. Ifall barnet då ej för talan om sin börd mot mannen, är denne
formellt antecknad som fader till ett barn, som i verkligheten har en annan
fader. Då mannen avlider, blir det barn, till vilket han i verkligheten ej
är fader, automatiskt arvinge, och mannens egna barn och — ifall äktenskapsförord
ej finnes —- hans senare hustru måste finna sig i att avstå en betydande
del av hemmet och andra tillgångar till en fullständigt utomstående
person. Även försäkringar, livräntor och pensioner, som utgår i anledning
av mannens frånfälle, kan med nuvarande mindre tillfredsställande
lagstiftning komma att utbetalas till ett barn, vars verklige far är i livet.
För personer, vilkas släkter redovisas i allmänt tillgängliga genealogiska
arbeten som adels- och släktkalendrar, är det många gånger obehagligt
att offentligen angivas som far till barn, som ej är deras eget. För
medlemmar av adliga släkter kan den genom preskriptionstiden uppkomna
omöjligheten att rätta till uppenbara oriktigheter i fråga om ett barns
börd på ett rättskränkande sätt alltjämt inverka på fideikommissarv samt
stipendier och underhåll från släktfonder.
En snar ändring av här ovan berörda ur rättssynpunkt mindre tillfredsställande
förhållanden synes vara påkallad, varvid man även i de fall, där
äldre lagstiftning gällt, bör ha möjlighet att vinna rättelse, där så ske kan.
Ur förarbetena
I prop. 1949:93 med förslag till föräldrabalk m. m. anförde föredragande
departementschefen, statsrådet Zetterberg, bl. a. följande.
Det torde vara en utbredd uppfattning att den nu stadgade preskriptionstiden
för mannens talerätt (6 mån.) är alltför kort och jag är ense med de
sakkunniga om att en förlängning bör ske. Att helt slopa bestämmelsen om
viss tidsfrist för talans anhängiggörande från mannens sida synes däremot
knappast tillrådligt. Det är visserligen ett allmänt intresse att barnets rättsliga
ställning såvitt möjligt bringas i överensstämmelse med sanna förhållandet,
varför ur denna synpunkt hinder för en prövning av barnets börd
i görligaste mån böra undvikas. Även för mannen är det självfallet ett intresse
att icke av formella skrankor hindras att föra talan å börden. Ä and
-
Första lagutskottets utlåtande nr 18 år 1968
3
ra sidan är det naturligtvis icke lämpligt att frågan om börden hålles svävande
alltför länge. I regel torde barnet ha ett starkt intresse av att den äktenskapliga
börden efter viss tid blir oangriplig från mannens sida. Såsom
de sakkunniga framhållit är det framför allt av vikt för barnet att ej efter
en längre tid behöva skiljas från den miljö, där det känt sig höra hemma.
Efter en längre tids förlopp möta även särskilda svårigheter att med framgång
mot annan man föra talan om faderskapet. Även om sålunda skälen
för bibehållande av en viss preskriptionstid få anses avgörande, måste emellertid
vid bestämmandet av dennas längd tagas hänsyn till de skäl som tala
i motsatt riktning.
I de sakkunnigas förslag rörande preskriptionstiden skiljes mellan å ena
sidan de fall, då mannen varaktigt sammanbott med barnet, samt å andra
sidan övriga fall. Även enligt min mening är en uppdelning efter denna
linje lämplig. I de senare fallen möta nämligen icke så stora betänkligheter
mot en mera avsevärd utsträckning av preskriptionstiden; bifall till
mannens talan medför nämligen här i och för sig icke någon miljöförändring
för barnet.
Utskottet
Beträffande barn, som fötts under äktenskapet eller så snart efter äktenskapets
upplösning att det kan vara avlat dessförinnan, skall mannen, om
han vill erhålla förklaring att barnet icke har äktenskaplig börd, väcka talan
inom tre år från det han fick kunskap om barnets födelse. Har mannen
inte varaktigt sammanbott med barnet, förlorar han, som närmare framgår
av redogörelsen ovan, dock inte sin rätt att föra talan förrän ett år efter
det att talan om t. ex. underhållsbidrag åt barnet riktats mot honom.
I förevarande motion framhålles att det även långt efter ett barns födelse
kan bli klarlagt, att mannen inte är den verklige fadern till barnet och att
någon särskild preskriptionstid för talans anhängiggörande därför inte bör
gälla.
I regel torde barnet ha ett starkt intresse av att den äktenskapliga börden
efter viss tid blir oangriplig från mannens sida. Det är framför allt av vikt
att barnet inte efter en längre tid skall behöva skiljas från den miljö där det
känt sig höra hemma. Efter en längre tids förlopp möter även särskilda svårigheter
att med framgång föra talan om faderskapet mot annan man. —
Utskottet anser att dessa synpunkter, som åberopades av departementschefen
vid införandet av nu gällande bestämmelser, alltjämt äger giltighet och
kan därför icke tillstyrka bifall till motionen.
4
Första lagutskottets utlåtande nr 18 år 1968
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motion, 11:504, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 12 mars 1968
På första lagutskottets vägnar:
INGRID GÄRDE WIDEMAR
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Erik Svedberg (s), fröken Mattson (s)*,
herrar Hjorth (s), Ernulf (fp), fru Lindström (s), herrar Lidgard (h)* och
Nils Nilsson (ep);
från andra kammaren: fru Gärde Widemar (fp), fru Löfqvist (s)*, fröken
Bergegren (s), herrar Keijer (fp)*, Dockered (ep)*, fru Lindekvist (s),
herr Jönsson i Malmö (s) och fru Heurlin (h).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
EMIL KIHLSTRÖMS TRYCKERI AB
680271
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.