Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motion angående preskriptionstiden för talan om äktenskaplig börd.

1968-03-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1968:18, Utlåtande i anledning av motion angående preskriptionstiden för talan om äktenskaplig börd.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 18 år 1968

1

Nr 18

Utlåtande i anledning av motion angående preskriptionstiden

för talan om äktenskaplig börd.

I motionen 11:504 av herr Rimås m.fl. hemställes att riksdagen måtte besluta

att hos Kungl. Maj :t hemställa om vidtagande snarast möjligt av åtgärder

för upphävande av gällande preskriptionstid för mannens talan om

barns hörd, varvid det även i fall, där äldre lagstiftning gällt, bör införas

möjlighet att få barns börd klarlagd.

Gällande rätt

De rättsregler som är av intresse för bedömningen av förevarande motion

återfinnes i 2 kap. 1 och 2 §§ föräldrabalken.

Enligt 1 § första stycket första punkten gäller följande. Om mannen beträffande

barn, som fötts under äktenskap eller så snart efter äktenskapets

upplösning att det kan vara avlat dessförinnan, vill erhålla förklaring att

barnet icke har äktenskaplig börd, skall han väcka talan mot barnet eller,

om barnet avlidit, dess arvingar inom tre år från det han fick kunskap om

barnets födelse. 1 § första stycket andra punkten innehåller en särskild regel

för det fallet då mannen inte har varaktigt sammanbott med barnet.

Mannen förlorar då inte sin rätt att föra talan förrän ett år förflutit från

det att talan, som grundats på att barnet bär äktenskaplig börd, blivit väckt

mot honom och han erhållit del därav. — Det bör framhållas, att den frist

av tre år från vunnen kunskap om barnets födelse, varom stadgas i första

punkten, alltid står mannen till buds. Andra punkten avser alltså att ge

mannen ett ytterligare rådrum, om fristen enligt första punkten redan skulle

vara tilländalupen. — Enligt 1 § andra stycket får talan som behandlas i

första stycket inte äga rum om mannen, sedan han fått kunskap om att modern

haft samlag med annan under tid, då barnet kan vara avlat, efter barnets

födelse erkänt barnet såsom sitt.

2 § reglerar talemöjligheterna efter mannens död. Om mannen varken

försuttit tid till talan enligt 1 § eller efter barnets födelse erkänt barnet

såsom sitt, må envar, som jämte eller näst efter barnet är berättigad

till arv efter mannen, väcka sådan talan inom ett år från det

han erhållit kännedom om barnets födelse och om mannens död. Om mannen

inte har sammanbott varaktigt med barnet, går arvinge inte miste om

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 1 avd. Nr 18

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 18 år 1968

sin rätt till talan förrän ett år förflutit från det att anspråk, som grundats

på att barnet har äktenskaplig börd, har framställts mot dödsboet. Om den

avlidne jämte maka efterlämnar fader, moder, syskon eller syskons avkomling

är dessa taleberättigade.

Motionen

Till stöd för yrkandet anför motionärerna bl. a. följande.

Det är uppenbart, att det även långt efter tre år från ett barns födelse

kan bli klarlagt, att mannen ej är den verklige fadern till ett barn samt att

hans erkännande av barnet såsom sitt kan ha skett i god tro. Det framstår

därför i många fall som stötande för rättskänslan, att mannen då skall vara

berövad möjligheten att vid domstol få fastslaget, att han ej är fader till

ett barn. Särskilt påtagligt är detta, då ett äktenskap upplöses genom skilsmässa

och mannen ingår nytt äktenskap och får egna bara i detta senare

äktenskap. Ifall barnet då ej för talan om sin börd mot mannen, är denne

formellt antecknad som fader till ett barn, som i verkligheten har en annan

fader. Då mannen avlider, blir det barn, till vilket han i verkligheten ej

är fader, automatiskt arvinge, och mannens egna barn och — ifall äktenskapsförord

ej finnes —- hans senare hustru måste finna sig i att avstå en betydande

del av hemmet och andra tillgångar till en fullständigt utomstående

person. Även försäkringar, livräntor och pensioner, som utgår i anledning

av mannens frånfälle, kan med nuvarande mindre tillfredsställande

lagstiftning komma att utbetalas till ett barn, vars verklige far är i livet.

För personer, vilkas släkter redovisas i allmänt tillgängliga genealogiska

arbeten som adels- och släktkalendrar, är det många gånger obehagligt

att offentligen angivas som far till barn, som ej är deras eget. För

medlemmar av adliga släkter kan den genom preskriptionstiden uppkomna

omöjligheten att rätta till uppenbara oriktigheter i fråga om ett barns

börd på ett rättskränkande sätt alltjämt inverka på fideikommissarv samt

stipendier och underhåll från släktfonder.

En snar ändring av här ovan berörda ur rättssynpunkt mindre tillfredsställande

förhållanden synes vara påkallad, varvid man även i de fall, där

äldre lagstiftning gällt, bör ha möjlighet att vinna rättelse, där så ske kan.

Ur förarbetena

I prop. 1949:93 med förslag till föräldrabalk m. m. anförde föredragande

departementschefen, statsrådet Zetterberg, bl. a. följande.

Det torde vara en utbredd uppfattning att den nu stadgade preskriptionstiden

för mannens talerätt (6 mån.) är alltför kort och jag är ense med de

sakkunniga om att en förlängning bör ske. Att helt slopa bestämmelsen om

viss tidsfrist för talans anhängiggörande från mannens sida synes däremot

knappast tillrådligt. Det är visserligen ett allmänt intresse att barnets rättsliga

ställning såvitt möjligt bringas i överensstämmelse med sanna förhållandet,

varför ur denna synpunkt hinder för en prövning av barnets börd

i görligaste mån böra undvikas. Även för mannen är det självfallet ett intresse

att icke av formella skrankor hindras att föra talan å börden. Ä and
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 18 år 1968

3

ra sidan är det naturligtvis icke lämpligt att frågan om börden hålles svävande

alltför länge. I regel torde barnet ha ett starkt intresse av att den äktenskapliga

börden efter viss tid blir oangriplig från mannens sida. Såsom

de sakkunniga framhållit är det framför allt av vikt för barnet att ej efter

en längre tid behöva skiljas från den miljö, där det känt sig höra hemma.

Efter en längre tids förlopp möta även särskilda svårigheter att med framgång

mot annan man föra talan om faderskapet. Även om sålunda skälen

för bibehållande av en viss preskriptionstid få anses avgörande, måste emellertid

vid bestämmandet av dennas längd tagas hänsyn till de skäl som tala

i motsatt riktning.

I de sakkunnigas förslag rörande preskriptionstiden skiljes mellan å ena

sidan de fall, då mannen varaktigt sammanbott med barnet, samt å andra

sidan övriga fall. Även enligt min mening är en uppdelning efter denna

linje lämplig. I de senare fallen möta nämligen icke så stora betänkligheter

mot en mera avsevärd utsträckning av preskriptionstiden; bifall till

mannens talan medför nämligen här i och för sig icke någon miljöförändring

för barnet.

Utskottet

Beträffande barn, som fötts under äktenskapet eller så snart efter äktenskapets

upplösning att det kan vara avlat dessförinnan, skall mannen, om

han vill erhålla förklaring att barnet icke har äktenskaplig börd, väcka talan

inom tre år från det han fick kunskap om barnets födelse. Har mannen

inte varaktigt sammanbott med barnet, förlorar han, som närmare framgår

av redogörelsen ovan, dock inte sin rätt att föra talan förrän ett år efter

det att talan om t. ex. underhållsbidrag åt barnet riktats mot honom.

I förevarande motion framhålles att det även långt efter ett barns födelse

kan bli klarlagt, att mannen inte är den verklige fadern till barnet och att

någon särskild preskriptionstid för talans anhängiggörande därför inte bör

gälla.

I regel torde barnet ha ett starkt intresse av att den äktenskapliga börden

efter viss tid blir oangriplig från mannens sida. Det är framför allt av vikt

att barnet inte efter en längre tid skall behöva skiljas från den miljö där det

känt sig höra hemma. Efter en längre tids förlopp möter även särskilda svårigheter

att med framgång föra talan om faderskapet mot annan man. —

Utskottet anser att dessa synpunkter, som åberopades av departementschefen

vid införandet av nu gällande bestämmelser, alltjämt äger giltighet och

kan därför icke tillstyrka bifall till motionen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 18 år 1968

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion, 11:504, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 12 mars 1968

På första lagutskottets vägnar:

INGRID GÄRDE WIDEMAR

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Erik Svedberg (s), fröken Mattson (s)*,

herrar Hjorth (s), Ernulf (fp), fru Lindström (s), herrar Lidgard (h)* och

Nils Nilsson (ep);

från andra kammaren: fru Gärde Widemar (fp), fru Löfqvist (s)*, fröken

Bergegren (s), herrar Keijer (fp)*, Dockered (ep)*, fru Lindekvist (s),

herr Jönsson i Malmö (s) och fru Heurlin (h).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

EMIL KIHLSTRÖMS TRYCKERI AB

680271

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.