Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t utredning angående fördelningen av kostnaderna i mål och ärenden som avgörs av förvaltningsmyndighet.

1968-03-26 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1968:21, Skrivelse till Kungl. Maj :t utredning angående fördelningen av kostnaderna i mål och ärenden som avgörs av förvaltningsmyndighet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1968

1

Nr 21

l ilåtande i anledning av motioner om ersättning åt enskild för

kostnad i förvaltningsförfarande.

I motionen II: 506 av herrar Rubin och Sjöholm hemställes, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t ville anhålla om att Kungl. Maj :t snarast ville

framlägga förslag till lagregler om ersättning åt enskild för kostnader i förvaltningsmål.

Beträffande motiveringen till denna hemställan får utskottet hänvisa till

motionen.

Inledning

I ärenden inför förvaltningsdomstolar och förvaltningsmyndigheter uppstår

liksom i rättegång kostnader av olika slag såväl för myndigheterna

som för parterna. En part ådrager sig i regel kostnader åtminstone för

skrivmateriel och porto samt ofta även för telefonsamtal och skrivhjälp.

För den, som icke anser sig kunna eller böra föra sin talan utan sakkunnigt

biträde, tillkommer kostnader för sådant biträdes anlitande. Vidare

märkes utgifter för bevisning, t. ex. vittneskostnad och arvoden till experter

för särskilda utredningar och utlåtanden. I den mån muntlig handläggning

eller annan förrättning äger rum i ärendet, tillkommer utlägg för resa och

uppehälle samt ofta även förlust av arbetsinkomst. Att beakta är också den

tidsspillan som, även om handläggningen är helt skriftlig, åsamkas en part

genom befattningen med ett ärende. I den mån stämpel eller annan avgift

uttages av parten åsamkas denne ytterligare ekonomisk belastning.

Den för rättegången i tvistemål gällande huvudregeln att part, som vinner

målet, skall erhålla ersättning av den tappande parten för sina rättegångskostnader,

tillämpas i viss utsträckning hos förvaltningsdomstolar

och förvaltningsmyndigheter. Det är då fråga om fall, där enskilda rättssubjekt

står mot varandra på ett sätt som erinrar om civilprocessen. I ordinära

förvaltningsärenden, där enskild motpart saknas, gäller däremot

praktiskt taget utan undantag att den enskilde har att själv svara för sina

kostnader i förfarandet.

Möjlighet att erhålla fri rättegång finns enligt gällande bestämmelser hos

de allmänna och särskilda domstolarna; däremot icke hos förvaltningsdomstolarna

eller hos några förvaltningsmyndigheter. Fri rättegång innebär för

den part som åtnjuter förmånen bl. a. att kostnad för personlig inställelse

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 1 avd. Nr 21

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1968

och för bevisning utgår av allmänna medel samt att rättegångsbiträde kan

förordnas att bistå parten mot ersättning av allmänna medel.

Vid sidan av den fria rättegången finns vissa särskilda anordningar för

meddelande av rättshjälp till mindre bemedlade med det allmännas stöd.

Detta sker genom rättshjälpsanstalter eller genom advokater enligt avtal

med vederbörande landsting. Fri rättshjälp i dessa former står i princip till

förfogande även i förvaltningsärenden.

Vissa utredningar in. m.

På förslag av första lagutskottet begärde 1948 års riksdag i skrivelse till

Kungl. Maj :t utredning angående fördelningen av kostnaderna i mål och

ärenden som avgörs av förvaltningsmyndighet.

I de ursprungliga direktiven för besvärssakkunniga, vilka tillkallades år

1949, framhöll föredragande departementschefen att nämnda riksdagsskrivelse

borde uppmärksammas vid utredningen.

År 1955 framlade besvärssakkunniga ett principbetänkande — Administrativt

rättsskydd (SOU 1955:19) — vari allmänna riktlinjer i korthet

angavs för de förslag som de sakkunniga ämnade avge, sedan utredningen

slutförts. Sedan betänkandet remissbehandlats uppdrogs år 1958 åt de sakkunniga

att från delvis ändrade utgångspunkter fullfölja sin utredning.

Besvärssakkunniga avlämnade i maj 1964 sitt slutbetänkande »Lag om

förvaltningsförfarandet» (SOU 1964:27). I lagförslaget lämnas bestämmelser

om gäldande av kostnad in. in. Det föreslås att myndighets kostnad

för handläggning av förvaltningsärende skall stanna på det allmänna och att

för part i förvaltningsärende uppkommande kostnad skall bestridas av parten

själv i den mån annat inte föreskrives. Om enskild part i ärende, som

ej väsentligen avser tvist mellan enskilda parter, haft särskild kostnad för

sin medverkan vid utredningen, må han, om det med hänsyn till sakens

beskaffenhet, medverkans art, myndighets åtgörande, ärendets utgång eller

annat förhållande framstår som uppenbart oskäligt att kostnaden bäres av

honom, av allmänna medel erhålla ersättning för kostnaden eller del därav.

Även i annat fall må för kostnad i besvärsärende, då särskilda skäl därtill

är, ersättning av allmänna medel utgå till enskild part, som vinner bifall till

sin talan. I ärende som väsentligen avser tvist mellan enskilda parter, skall

part enligt förslaget kunna åläggas att helt eller delvis ersätta motparts

kostnader.

De sakkunniga berörde även frågan om en motsvarighet till fri rättegång

i förvaltningsärenden men ansåg att det knappast förelåg tillräckliga skäl

för att införa ett sådant institut för förvaltningsförfarandet i allmänhet.

Förvaltningsdomstolskommittén framlade i november 1966 betänkandet

Förvaltningsrättsskipning (SOU 1966:70), vilket bl. a. innehåller förslag

till lag om regeringsrätten och till lag om rikets kammarrätter. Enligt för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1968

slagen skall i dessa domstolar enskild part kunna erhålla ersättning av allmänna

medel för inställelse, förutsatt att målet inte väsentligen avser tvist

mellan enskilda parter. Avser målet väsentligen sådan tvist skall samma

regel gälla som för detta fall föreslagits av besvärssakkunniga.

I november 1958 framlade 1951 års rättegångskommitté betänkande med

förslag till lag om rättegångshjälp in. in. (SOU 1958:40). Enligt förslaget

hade möjligheten att erhålla processuell rättshjälp vidgats främst genom

att part kunde erhålla sådan förmån mot att han till statsverket inbetalade

ett efter hans ekonomiska förmåga avpassat kostnadsbidrag.

Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande i juni 1962 tillkallades sakkunniga

att verkställa utredning rörande revision av lagstiftningen om rättshjälp i

rättegång och därmed sammanhängande frågor. De sakkunniga har i februari

1965 framlagt betänkande med reviderat förslag till lag om rättegångshjälp

in. m. (SOU 1965: 13). Förslaget bygger i det väsentliga på rättegångskommitténs

förslag.

Beträffande frågan om rättshjälp inom förvaltningsförfarandet framhåller

de sakkunniga att det är avsett att den föreslagna rättegångshjälpen i princip

skall kunna beviljas i samtliga mål och ärenden som förekommer vid allmän

underrätt, ägodelningsrätt, expropriationsdomstol, vattendomstol,

krigsrätt, hovrätt, högsta domstolen samt arbetsdomstolen. Frågan om rättshjälp

inför administrativa myndigheter — bland dem förvaltningsdomstolarna

— torde däremot falla utanför det för utredningen utstakade området.

Med ledning av inkomna remissyttranden pågår f. n. inom justitiedepartementet

en överarbetning av vissa delar av besvärssakkunnigas lagförslag.

Vid denna översyn har det visat sig att det i frågan om kostnaderna i förvaltningsförfarandet

behövs kompletterande undersökningar av sådan omfattning

att de inte kan utföras inom departementet.

Med anledning härav har sakkunniga tillkallats för att utreda och göra en

samlad bedömning av frågorna om kostnaderna i förvaltningsförfarandet,

om rättshjälp i förvaltningsärenden samt om förordnande av offentligt biträde

åt part i vissa sådana ärenden.

I direktiven (statsrådsprotokollet över justitieärenden den 1 mars 1968)

anför departementschefen bl. a. följande.

För egen del vill jag framhålla, att det inte är tillfredsställande att den

enskilde enligt nuvarande ordning — bortsett från vissa undantagsfall —

under alla omständigheter själv måste stå för sina kostnader i förvaltningsförfarandet.

Särskilt beträffande sådana förvaltningsärenden där den enskilde

förhållandevis ofta kan ha befogad anledning att vidta mera kostnadskrävande

åtgärder för att tillvarata sina intressen finns det ett påtagligt

behov av regler som möjliggör viss kostnadsersättning till den enskilde. Det

allmännas krav på medverkan från den enskildes sida i förvaltningsförfarandet

synes inte böra sträckas så långt att den enskilde betungas oskäligt. Frågan

om att införa bestämmelser om kostnadsersättning i vissa förvaltnings
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1968

ärenden bör därför prövas. Sådana bestämmelser är emellertid inte tillräckliga

för att skapa garantier för åt t enskilda personer inte av ekonomiska

skäl hindras att tillvarata sina intressen i förvaltningssammanhang. Därför

behövs också åtgärder som gör det möjligt för de ekonomiskt sämst lottade

parterna att få rättshjälp. För vissa förvaltningsområden som är av central

betydelse för den enskildes person bör vidare det allmänna i större utsträckning

än vad som nu är fallet ha möjlighet att förordna offentligt biträde åt

enskild.

Viss tidigare riksdagsbehandling

Som ovan nämnts begärde 1948 års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj :t

utredning angående fördelningen av kostnaderna i mål och ärenden som

avgörs av förvaltningsmyndighet.

Vid 1964 års riksdag behandlade utskottet motioner om rättshjälp i

administrativa mål. 1 motionerna, som remissbehandlades, upptogs dels frågan

om rättshjälp åt medborgarna i skattemål och mål om administrativa

frihetsberövande!! samt i administrativa processförfaranden i övrigt, dels

frågan om rätt för den enskilde att erhålla ersättning för utgivna kostnader

i mål eller ärenden av sagda beskaffenhet. Motionerna utmynnade i förslag

om eu förutsättningslös utredning rörande dessa frågor. I sitt av riksdagen

godkända utlåtande nr 25 avstyrkte utskottet bifall till motionerna under

hänvisning till pågående utredningsarbete. I sakfrågan anförde utskottet

hl. a. följande.

Med hänsyn till alt den administrativa processen i huvudsak är skriftlig

och att utredningsskyldighet i regel åligger administrativ myndighet torde

behovet av rättshjälp och kostnadsersättning åt den enskilde generellt sett

icke vara lika framträdande här som i fråga om mål och ärenden vid de

allmänna och särskilda domstolarna. Enligt utskottets mening är det likväl

tydligt att nuvarande ordning på förevarande område icke kan anses

tillfredsställande. Särskilt beträffande vissa typer av mål, såsom i synnerhet

mål om administrativa frihetsberövande!!, är det påfallande hur mycket

sämre den enskildes ställning kan vara i det administrativa förfarandet

än i det judiciella. Utskottet anser därför att de av motionärerna upptagna

spörsmålen förtjänar uppmärksamhet från statsmakternas sida och

instämmer sålunda i det syfte som uppbär motionerna.

I motioner vid 1965 års riksdag hemställdes om utredning angående dels

erforderlig rättshjälp i skattemål, mål om administrativa frihetsberövanden

och administrativa processförfaranden i övrigt, dels ersättning för kostnader

i sådana mål och ärenden, dels ock möjligheten att utöka den enskildes

rätt till kostnadsfri process.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 18 erinrade utskottet om den

tidigare riksdagsbehandlingen av frågorna samt anförde därefter:

Sedan riksdagen senast behandlade dessa frågor har besvärssakkunniga

avlämnat slutbetänkande och utredningen om rättegångshjälp fullgjort sitt

uppdrag. Besvärssakkunniga bär sökt tillgodose de reformkrav, som fram
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1968

förts i fråga om kostnadsfördelningen i förvaltningsförfarandet, genom

förslag om regler angående viss rätt för enskild part till ersättning av allmänna

medel för särskilda kostnader, som han ådragit sig vid fullgörande

av sina utredningsplikter. Utredningen om rättegångshjälp har beträffande

den ekonomiska gränsdragningen för rättegångshjälp föreslagit att den

krets som kan komma i åtnjutande av denna förmån skall vidgas.

Utskottet vill — i likhet med vad utskottet uttalat när dessa problem tidigare

aktualiserats — instämma i de önskemål som framföres i motionerna

om förbättrade möjligheter för den enskilde till kostnadsersättning i förvaltningsärenden

och till rättshjälp över huvud. De omnämnda utredningarna

har också framlagt vissa förslag i denna riktning och frågorna får härigenom

anses ha bringats närmare sin lösning. Vid sådant förhållande och i avvaktan

på de åtgärder Kungl. Maj :t efter remissbehandling av betänkande^

kan komma att föreslå beträffande berörda spörsmål synes enligt utskottet

ytterligare utredning på ifrågavarande områden icke böra förordas.

Vid 1967 års riksdag väcktes motioner, vari riksdagen föreslogs hemställa

till Kungl. Maj :t att förslag till lagregler om kostnadsersättning till enskilda

i förvaltningsärenden snarast framlades för riksdagen.

Utskottet, vars utlåtande (nr 21) godkändes av riksdagen, anförde bl. a.

följande.

I överensstämmelse med sina uttalanden då förevarande spörsmål tidigare

aktualiserats vill utskottet instämma i motionärernas önskemål om förbättrade

möjligheter för den enskilde till kostnadsersättning i förvaltningsärenden.

Även om behovet av regler för kostnadsersättning icke är lika framträdande

i den administrativa processen som i mål vid de allmänna domstolarna,

är det enligt utskottets mening tydligt att nuvarande ordning icke kan

anses tillfredsställande.

Som framgår av redogörelsen ovan har besvärssakkunniga avlämnat slutbetänkande

med förslag till lag om förvaltningsförfarandet. Lagförslaget innehåller

ett särskilt kapitel om kostnader, vari bl. a. ges regler angående

rätt för enskild part till ersättning av allmänna medel för särskilda kostnader

som han ådragit sig. Betänkandet är efter en omfattande remissbehandling

föremål för bearbetning inom Kungl. Maj :ts kansli, därvid enligt vad

utskottet erfarit kostnadsfrågan ägnas särskild uppmärksamhet. Med hänsyn

härtill anser utskottet att något initiativ från riksdagens sida med anledning

av motionerna icke bör ifrågakomma.

Utskottet

I motionen föreslås riksdagen anhålla att Kungl. Maj :t snarast framlägger

förslag till lagregler om ersättning åt enskild för kostnader i förvaltningsärenden.

Kostnadsregler med allmän räckvidd inom förvaltningsförfarandet ingår

i det förslag som besvärssakkunniga framlagt i sitt slutbetänkande. Vid den

bearbetning av förslaget som för närvarande pågår inom justitiedepartementet

har det visat sig att det i frågan om kostnaderna i förvaltningsförfarandet

behövs kompletterande undersökningar av sådan omfattning att de inte kan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1968

utföras inom departementet. Med anledning härav har i dagarna sakkunniga

tillkallats för att utreda och göra en samlad bedömning av frågorna om kostnaderna

i förvaltningsförfarandet, om rättshjälp i förvaltningsärenden samt

om förordnande av offentligt biträde åt part i visa sådana ärenden.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att initiativ från riksdagens

sida i anledning av motionen icke erfordras.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motion, II: 506, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 mars 1968

På första lagutskottets vägnar:

INGRID GÄRDE WIDEMAR

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Erik Svedberg (s), Hjorth (s), År vidson

(h)*, Ernulf (fp), Svanström (ep), fru Lindström (s)*, herr Schött (h),

och fru Lilly Ohlsson (s);

från andra kammaren: fru Gärde Widemar (fp), fru Johansson (s),

herr Svensson i Vä (ep)*, fru KristeUsson (h)*, fröken Bergegren (s)*,

herrar Jönsson i Malmö (s), Björk (s) och Sjöholm (fp).

* Ej närvarande vid justeringen.

ESSELTE AB. STHLM 68

814184

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.