Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motion om obligatoriskt stöldskydd på bilar. i motionen 11:29 av herr Sjönell hemställes att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning och därav föranledda förslag vad avser frågan om obligatoriskt stöldskydd på bilar. Motionen har remissbehandlats.

1968-04-23 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1968:28, Utlåtande i anledning av motion om obligatoriskt stöldskydd på bilar. i motionen 11:29 av herr Sjönell hemställes att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning och därav föranledda förslag vad avser frågan om obligatoriskt stöldskydd på bilar. Motionen har remissbehandlats.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 28 år 1968

1

Nr 28

Utlåtande i anledning av motion om obligatoriskt stöldskydd på

bilar.

i motionen 11:29 av herr Sjönell hemställes att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om utredning och därav föranledda förslag

vad avser frågan om obligatoriskt stöldskydd på bilar.

Motionen har remissbehandlats.

I motionen anföres att under senare år antalet tillgrepp av motorfordon

och då särskilt bilar ökat påtagiigt samt att bilstölderna åsamkar samhället

stora ekonomiska förluster. De personer, som tillgriper bilar, är ofta dåligt

utbildade som förare och utgör särskilt vid flyktförsök en allvarlig trafikfara.

För att komma till rätta med de problem, som bilstölderna utgör,

är enligt motionären tillgreppsförsvårande åtgärder i varje fall på kort sikt

mest effektivt. Motionären anser en skärpt lagstiftning i detta avseende

nödvändig och förordar en utredning av frågan om obligatoriskt stöldskydd

för bilar.

Frågans tidigare behandling

Frågan om åtgärder mot tillgrepp av motorfordon har tidigare i olika

sammanhang varit föremål för behandling. En utförlig redogörelse återfinnes

i utskottets utlåtande 196(5: 22, vartill utskottet hänvisar. Utskottet

torde därför i detta sammanhang få inskränka sig till en sammanfattning

av vad som förevarit de senaste åren.

Under år 1959 utfördes inom justitiedepartementet av numera justitierådet

E. Wahlberg en undersökning av möjligheterna att snabbt öka förekomsten

av effektiva stöldlås inom bilparken. Utredningsmannen antog att

utan tvingande lagstiftning praktiskt taget samtliga personbilar i landets

tätorter i mitten av 1960-talet skulle vara försedda med stöldskydd. Vidare

anförde utredningsmannen:

Effekten av en lagstiftning blir emellertid i väsentlig grad beroende av de

kontrollmöjligheter, som står till buds. Det torde vara praktiskt ogenomförbart

att anordna en effektiv kontroll av samtliga bilar med avseende å förefintligheten

av stöldskydd. Inskränker man sig å andra sidan till stickprovskontroller,

är det emellertid tvivelaktigt, om i realiteten lagstiftningsåtgärder

överhuvudtaget kommer att leda snabbare till målet än den hittills valda

0112198

Bih.ang till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 1 avd. Nr 28

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första lagutskottets utlåtande nr 28 år 1968

vägen med frivilliga åtaganden från bilorganisationernas sida. Lagstiftningsvägen

har den nackdelen, att bestämmelserna måste omfatta alla bilar,

alltså även bilar i glesbygder, där stöldrisken är liten. Biltillgreppen har

under 1959 visat en markant nedgång. Då nedgången, åtminstone delvis,

torde vara att tillskriva det successivt ökande inslaget av stöldskydd i bilparken,

kan, även utan en lagstiftning om stöldskydd, biltillgreppen under

de närmaste åren väntas förete en fallande kurva.

Utredningsmannen föreslog att lagstiftningsåtgärder inte skulle vidtagas

utan all den fortsatta utvecklingen skulle avvaktas.

Utredningen remissbehandlades. Det helt övervägande antalet remissinstanser

anslöt sig till utredningsmannens ställningstagande. Kungi. Maj :t

beslöt den 1 april 1960 att icke företaga någon åtgärd i ärendet.

Frågan om obligatoriskt stöldskydd på bilar aktualiserades på nytt vid

1966 års riksdag genom motioner av samma lydelse som årets motion, i

sitt av riksdagen godkända utlåtande (1966:22) hemställde utskottet att

motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd samt anförde

följande.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att biltillgreppen, som under

de sista åren ökat oroväckande, är ett från flera synpunkter mycket allvarligt

samhällsproblem. Olika möjligheter synes erbjuda sig för att komma

till rätta med problemet. Den av motionärerna anvisade utvägen om

obligatoriskt stöldskydd har, såsom framgår av redogörelsen ovan, tidigare

varit under övervägande. Bfter en utredning år 1959 avvisades emellertid

denna lösning under hänvisning främst till att en några år tidigare ingången

överenskommelse mellan bl. a. bilhandelns organisationer kunde beräknas

medföra att allt flera fordon blev försedda med stöldskydd. Detta antagande

har visat sig riktigt. Av remissyttrandena över årets motioner framgår

nämligen att numera flertalet nya bilar vid leveransen är försedda med

stöldskydd och att 90 procent av samtliga bilar är utrustade med sådant

skydd mot 50 procent år 1959. Något behov av att tillgripa lagstiftning för

att bilar skall förses med stöldskydd kan därför ej anses föreligga. Härtill

pomirier att en lagstiftning pa området för att bli effekti\ torde böia innefatta

förbud för bilförare att lämna fordonet utan att tillsluta låsanordningen.

Att ålägga bilföraren detta lagstiftningsvägen synes enligt utskottet icke

lämpligt. Utskottet kan på grund av det anförda icke biträda motionärernas

förslag''. Detta ställningstagande får emellertid ej undanskymma angelägenheten

"av atl man på annat sätt söker nedbringa antalet biltillgrepp. Utskottet

ser därför med tillfredsställelse att såsom framgår av remissyttrandena

åtskilliga åtgärder företages i detta syfte. Särskilt värdefullt synes vara att

rikspolisstyrelsen utarbetat ett speciellt handlingsprogram för att med olika

medel bekämpa ifrågavarande brottslighet.

Yttranden över årets motion

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhäm
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 28 år 1968

3

tat yttranden över motionen från rikspolisstyrelsen och statens trafiksäkerhetsverk.

Vidare har tillfälle att avge yttrande beretts Svenska försäkringsbolags

riksförbund, Trafikförsäkringsföreningen, Motorbranschens

riksförbund, Motororganisationernas samarbetsdelegation och Folksam.

Folksam bar under åberopande av sitt medlemskap i Trafikförsäkringsföreningen

avstått från att yttra sig. Motionen tillstyrkes av Trafikförsäkringsföreningen

och avstyrkes av övriga remissinstanser.

Ett flertal remissinstanser erinrar om att företrädare för statsmakterna,

bilbranschen, motororganisationerna och försäkringsbranschen haft överläggningar

för att finna vägar att nedbringa antalet bilstölder. Därvid har

bilbranschen åtagit sig att medverka till att nya bilar förses med godtagbara

stöldskydd och försäkringsbranschen att genom stöldförsäkringens utformning

stimulera till att stöldskydden verkligen användes.

Rikspolisstyrelsen anser att resultatet av de redan vidtagna och planerade

åtgärderna bör avvaktas innan man fattar beslut om en särskild utredning

angående obligatoriskt stöldskydd på bilar.

1 sitt yttrande lämnar styrelsen i följande tabell uppgifter om antalet

bilstölder, vilka under senare år undergått en fortgående stegring.

År

Fullbordade

brott

Försök

Hela

antalet

Ändring i %

sedan före- gående år

1958 ..........................

11 860

9 018

20 698

+ 14,6

1959 ..........................

10 046

7 676

17 722

— 14,9

1960 ..........................

10 210

8 009

18 219

+ 2,8

1961 ..........................

11 583

9 385

20 968

+ 15,1

1962 ..........................

12 862

10 974

23 836

+ 13,7

1963 ..........................

13 300

11 687

24 987

+ 4,8

1964 ..........................

14 770

12 189

26 959

+ 7,9

1965 ..........................

17 200

13 504

30 804

+ 14,0

1966 ..........................

1967 ..........................

17 663

9 665

27 328

29 372

(prei.)

— 11,0

+ 7,5

Styrelsen anför vidare följande.

Det mycket höga antalet bilstölder utgör från flera synpunkter ett allvarligt

samhällsproblem. Biltjuven saknar sålunda vanligen körkort och

körvana och är inte förtrogen med det fordon, som han framför. Hans

färdsätt utgör därför en betydande fara från trafiksäkerhetssynpunkt. - Bilstölden, som huvudsakligen förövas av ungdom, utgör ofta det första

steget mot en mera allvarlig och bestående kriminalitet. För att skaffa

mat, bensin och husrum under de färder, som biltjuvar företar med stulna

fordon, förövas nämligen ofta bl. a. inbrott i sommarstugor, kiosker och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 28 år 1968

bensinstationer. Biltjuven blir härigenom »invand» i en grövre brottslighet.

— Bilstölderna innebär också en relativt hård ekonomisk belastning.

De årliga kostnaderna och förlusterna med anledning av bilstölder kan

beräknas uppgå till i runt tal 60 miljoner kronor.

Inom rikspolisstyrelsen har ett särskilt handlingsprogram utarbetats för

att bekämpa den växande bilbrottsligheten.

För att med större framgång kunna uppspåra gärningsmännen har styrelsen

utfärdat anvisningar rörande kriminalteknisk undersökning av anträffade

stulna fordon. — Från styrelsen utgick sommaren 1966 en broschyr

i miljonupplaga till bilägarna med råd och upplysningar om hur de själva

genom skilda slag av åtgärder kan skydda sina fordon mot brottsliga angrepp.

Bilägarna uppmanas här att skaffa tillförlitliga stöldskydd, att alltid

sätta dessa skydd i funktion, då de lämnar bilen, att inte kvarlämna kameror,

kikare och annan liknande egendom i bilar, osv. — Styrelsen har

också utfärdat anvisningar om central registrering av stulna motorfordon.

Enligt samma anvisningar skall de inkomna uppgifterna enligt vissa regler

snabbt spridas över landet bl. a. via telex och radio. Åtgärderna syftar till

att underlätta efterspaningen av stulna fordon. — I avsikt att förbättra möjligheterna

till att identifiera motorfordon, som tillgripes i tillägnelseuppsåt,

föreslog styrelsen vidare i en framställning till Kungl. Maj :t den 14.3.1966

sådan ändring av vägtrafikförordningen, att dåvarande väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

skulle bemyndigas meddela bestämmelser, som kunde

tillgodose vissa angivna krav på identifiering av motorfordon. 1 Kunglig

skrivelse om ändring av vägtrafikförordningen (SFS 1967:856) har nu

också stadgats att registrerat fordon skall vara försett med tydligt och

på varaktigt sätt anbringad märkning för fordonets identifiering. Statens

trafiksäkerhetsverk har bemyndigats att utfärda bestämmelser om sådan

märkning. För det ändamålet har trafiksäkerhetsverket inlett samråd med

rikspolisstyrelsen och ett första förslag till bestämmelser är för närvarande

ute på remiss.

Beträffande motionärens förslag om obligatoriskt stöldskydd på bilar

vill styrelsen först som sin mening uttala, att alla åtgärder som bedöms

vara ägnade att minska biltillgreppen bör prövas. I vissa andra länder som

t. ex. Finland och Västtyskland har man också på senare år genom ändrad

lagstiftning låtit stöldskydd ingå som en obligatorisk detalj i bilens utrustning.

I Sverige är i dag uppskattningsvis omkring 95 procent av personbilarna

utrustade med sådant skydd. Denna utveckling har föranletts av att bilfabrikanterna

i allt större utsträckning låter stöldskydd ingå i bilens standardutrustning

och genom försäkringsbolagens villkor att bilägaren står

viss självrisk om fordonet inte är utrustat med stöldskydd.

Att den höga stöldskyddsfrekvensen inte fått den brottshämmande effekt

som förväntats beror på att många av de nu förekommande stöldskydden är

mycket lätta att forcera. På vissa modeller hos ett av våra vanligast förekommande

bilmärken utgörs stöldskyddet av ett förstärkt tändningslås

med armerad kabel och spole, vilkas skyddande egenskaper i dag är nästan

helt illusoriska. Detta märke toppar också tillgrepsstatistiken. Vad som

skulle vinnas med ett obligatorium vore främst möjligheten att höja standarden

på stöldskydden till önskad nivå samt att vid besiktningarna hos

Svensk bilprovning fortlöpande kontrollera om låset fyller angivna krav

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 28 år 1968

o

eller om det på grund av felmontering, slitage eller andra omständigheter

skall justeras eller bytas ut.

De undermåliga låsen sitter emellertid till största delen på äldre bilar,

medan de nya bilmodellerna får ett allt bättre låsskydd. Även utan tvingande

lagstiftning kommer således kvaliteten på bilarnas stöldskydd att successivt

förbättras efterhand som de äldre bilarna skrotas. Styrelsen kommer

också att även i fortsättningen verka för en förbättrad konstruktion av

stöldskydden.

Trafiksäkerhetsverket anser att antalet nya bilar, som saknar stöldskydd,

är så ringa att ett obligatorium synes obehövligt. I yttrandet anföres

vidare följande.

Därest tvingande föreskrift om stöldskydd på bilar införs, bör den liksom

övriga bestämmesler om bilars utrustning och beskaffenhet vara anpassad

efter internationella bestämmelser. Frågan om stöldskydd på motorfordon

diskuteras f. n. inom Förenta nationernas ekonomiska kommission

för Europa sedan Västtysklands delegat i vederbörande rapportörgrupp lagt

fram ett förslag till bestämmelser. Arbetet inom kommissionen väntas resultera

i en rekommendation beträffande nationella bestämmelser om

stöldskydd på motorfordon. Även från vederbörande amerikanska myndigheter

har anmälts att bestämmelser om stöldskydd på bilar är att vänta

i form av Motor Vehicle Safety Standard.

Så snart dessa rekommendationer respektive bestämmelser föreligger i

färdigt skick har trafiksäkerhetsverket att pröva frågan om svenska bestämmelser

om stöldskydd på motorfordon inom ramen för arbetet rörande

säkerhetskrav på bilar. Enligt trafiksäkerhetsverkets mening är därför

någon särskild utredning av denna fråga inte erforderlig.

Svenska försäkringsbolags riksförbund har åberopat sitt yttrande över

1968 års motioner och förklarat sig intet ha att anföra därutöver. I yttrandet

fastslog riksförbundet att praktiskt taget alla nya bilar och undantagslöst

alla nya bilar av vanligare bilmärken vid leveransen var försedda med

stöldskydd av sådan kvalitet att de uppfyllde de krav som uppställts av Polisens

tekniska rådgivningssbyrå. Om man tog hänsyn även till äldre bilar

torde mer än 90 procent av bilbeståndet vara försedda med sådana stöldskydd.

Rörande premiesättningen upplyste riksförbundet följande.

Försäkringsbolagen införde först en rabatt på stöldförsäkringspremien

för sådana bilar som var försedda med fullgoda lås. Då denna rabatt i kronor

räknat blev relativt obetydlig, övergick bolagen år 1958 till att i stället

tillämpa en självrisk av 300 kronor vid stöld av fordon, som saknat godkänt

stöldskydd eller där stöldskyddet icke varit i funktion vid stöldtillfället.

Genom den nya biltariff som trädde i kraft den 1 februari 1966 har

utöver nämnda självrisk införts en generell obligatorisk självrisk om 100

kronor bl. a. vid stöldskador.

Införande av lagstadgad obligatoriskt stöldskydd på bilar skulle enligt

riksförbundet troligen inte medföra en högre grad av brottsförebyggande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr 28 år 1968

effekt än den som uppnåtts. Andra åtgärder, såsom skärpning av straffet

och skapande av effektivare möjligheter till uttagande av skadestånd, syntes

riksförbundet mera angelägna. Liknande synpunkter anlägges av Motorbranschens

riksförbund i yttrandet över årets motion.

Trafikförsäkrings före ningen lämnar i följande tabell statistiska uppgifter

om anmälda stöldförsäkringsskador i fråga om motorfordon och för dem

utbetalda ersättningsbelopp. Statistiken avser endast skador på stöldförsäkringen.

Däri ingår alltså inte de skador, som billånarna förorsakar tredje

man (trafikförsäkringsskador). Beträffande dessa finnes ingen specialstatistik,

men de uppgår enligt föreningen till ett icke ringa antal och föranleder

avsevärda ersättningar.

Till försäkringsbolagen anmälda stöldförsäkringsskador i fråga om

motorfordon och för dem utbetalda ersättningsbelopp

År

Bilar

Motorcyklar

Mopeder

Antal

skador

Ersättnings-

belopp

Antal

skador

Ersättnings-

belopp

Antal

skador

Ersättnings-

belopp

1948 ..........

2 458

983 544

760

287 448

1949 ..........

2 953

1 054 770

960

389 769

1950 ..........

2 794

1 079 287

1 661

509 413

1951 ..........

3 776

1 678 212

1 891

657 517

1952 ..........

4 041

2108196

1 568

589 239

1953 ..........

4 194

2 078 584

1 941

768 850

1954 ..........

6 987

3 071 963

2 253

898 560

1955 ..........

11 651

4 890 143

3 020

1 305 026

1956 ..........

15 779

5 960 400

3 908

1 767 455

1957 ..........

21 599

8 444 295

4 050

1 870 625

1958 ..........

25 957

9 701 823

4 665

2 108 468

1959 ..........

21 749

7 882 764

2 819

1 259 339

1960 ..........

25 285

8 927 337

1 748

760 329

1961 ..........

31 083

11 743 701

1 461

639 630

1962 ..........

37 937

14 773 678

1 446

665 894

1963 ..........

44 313

16 748 836

979

465 639

5 584

1 849 468

1964 ..........

50 807

20 648 147

1 142

504 796

6 503

2 360 295

1965 ..........

60 885

26 725 176

967

586 337

8 233

3 755 514

1966 ..........

46 346

23 344 791

1 007

655 286

8 679

4 476 850

1967 ..........

43 082

25 876 940

975

973 747

8 493

4 963 293

Trafikförsäkringsföreningen åberopar vidare sitt yttrande över 1966 års

motioner. Däri anfördes bl. a. följande.

Erfarenheten har visat, att en effektiv låsanordning är av betydelse för

förhindrande av tillgrepp av bilar. Visserligen besitta våra »billånare» en

anmärkningsvärd skicklighet, när det gäller att öppna låsanordningar, men

då ett gott läs medför, att vederbörande måste sysselsätta sig med detsamma

så länge, att risk för upptäckt föreligger, bör låset i många fall ha en

värdefull preventiv verkan.

De åtgärder, som under senare år vidtagits i syfte att på frivillighetens

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första lagutskottets utlåtande nr 28 år 1968

väg få stöldskydd införda på personbilar, synas ha medfört goda resultat

och i dag förefaller det som om de allra flesta bilar skulle ha sådant skydd.

Problemet med anskaffandet av stöldskydd synes alltså vara i stor utsträckning

löst. Vad man däremot inte tycks ha lyckats lösa är det problem, som

består i att bilisterna i avsevärd omfattning underlåta att sätta stöldskyddet

i funktion, när de lämna bilen.

Enligt Trafikförsäkringsföreningens yttrande var lösningen av problemet

med bilstölderna inte enbart avhängig av om bilarna är utrustade med

stöldskydd eller inte. Man borde emellertid undersöka dagsläget beträffande

stöldskydden och om något ytterligare borde företagas på detta område

för att minska antalet bilstölder.

Även Motororganisationernas samarbetsdelegation (MSD) åberopar sitt

yttrande över 1966 års motioner och tillägger att man måste antaga att

antalet bilar med godkända stöldskydd ökat sedan år 1966. I yttrandet anförde

MSD att det förhållandet att bilstölderna trots ovannämnda överenskommelse

och försäkringsbolagens premiepolitik icke eliminerats torde

bero på att bilisterna, i synnerhet vid kortare affärsbesök o. d., icke använder

stöldskyddet, att många låstyper är lätta att forcera, att nattparkeringsplatser

ofta är obelysta och sällan besökes av patrullerande polis samt

att falska nycklar kan tillverkas, sedan nyckelnumret antecknats vid obevakad

uppställning. Härefter anförde MSD följande.

Motåtgärderna mot bilstölder måste alltså sättas in på flera olika punkter

för att bli effektiva. Ökad försiktighet från bilägarnas sida kan vinnas

genom propaganda och upplysning, och motororganisationerna är här beredda

till fortsatta insatser. Försäkringsbolagen kan möjligen genom ytterligare

skärpta självriskbestämmelser också stimulera till ökad aktsamhet

hos bilisterna. Polismyndigheterna kan bidra med skärpt övervakning i

den mån resurserna ökas. Kommunerna kan genom att i möjligaste mån

ordna belysning på de allmänna parkeringsplatserna försvåra tillgreppen

nattetid. Ingen av de nämnda åtgärderna kan dock framtvingas genom lagstiftning.

Vad det gäller stöldskyddens effektivitet måste det konstateras att konstruktionerna

icke alltid är tillfredsställande. Detta gäller i synnerhet på

äldre bilmodeller, där låsens svaga punkter blivit välbekanta för notoriska

»billånare». På de flesta bilmärken har dock förbättringar undan för undan

vidtagits. Den bästa vägen att förhindra att undermåliga konstruktioner

monteras är enligt MSD:s uppfattning en skärpt kontroll i samband med

typbesiktningarna. Regeln bör därvid vara, att, om stöldskydd finnes, detta

skall motsvara samma krav, som uppställts av Polistekniska rådfrågningsbyrån

på ett godkänt lås. De bestämmelser, som utfärdats av byrån, bör

dock kontinuerligt överses så att den senaste tidens rön och utveckling tillvaratas.

Låset bör t. ex. vara så konstruerat, att ratten icke kan spärras

under körning. Låset skall alltså dels ge tillräcklig säkerhet mot obehörigt

bruk av bilen, dels vara ofarligt, då det är satt ur funktion.

För att för framtiden motverka att olämpliga stöldskydd kommer till

användning kan bestämmelserna för typbesiktning kompletteras med regler

enligt ovan. Särskild lagstiftning måste då bedömas som onödig.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande nr 28 år 1968

Sammanfattningsvis uttalades att MSD avstyrkte motionernas hemställan

om utredning och hävdade att övervägandena i första hand borde gälla möjligheterna

att genom typbesiktningsförfarandet förhindra användandet tuolämpliga

stöldskydd. Vidare avstyrkte MSD bestämt förslaget om lagstiftning

angående obligatoriskt stöldskydd, då sådant monterades på praktiskt

taget alla saluförda bilmodeller.

Utskottet

I förevarande motion hemställes att frågan om lagstadgat obligatoriskt

stöldskydd på bilar blir föremål för utredning.

Som framgår av redogörelsen ovan avvisade utskottet år 1966 ett förslag

härom under framhållande av att nästan alla bilar hade stöldskydd. Utskottet

ansåg ej heller att bilförarna genom lagstiftning borde förbjudas att

lämna fordonet utan att tillsluta låsanordningen. Vad som sedan dess

förevarit har ej föranlett utskottet att ändra uppfattning.

Det är emellertid angeläget att man på annat sätt söker nedbringa det

växande antalet biltillgrepp. Bl. a. torde detta kunna ske genom förbättring

av stöldskydden och fortsatt upplysningsverksamhet med råd till bilägarna

rörande anskaffande av goda stöldskydd och dessas användning. Av rikspolisstyrelsens

yttrande över motionen framgår också att styrelsen balett

särskilt handlingsprogram för att med olika medel bekämpa ifrågavarande

brottslighet.

Utskottet vill icke utesluta att en omprövning av ställningstagandet till

förevarande lagstiftningsfråga kan bli erforderlig om vidtagna åtgärder

visar sig otillräckliga. Som framgår av statens trafiksäkerhetsverks yttrande

över motionen kan frågan också komma att upptagas till förnyat övervägande

till följd av det arbete på området som bedrives utomlands, bl. a.

inom Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion, 11:29, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 april 1968

På första lagutskottets vägnar:

ERIK SVEDBERG

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Erik Svedberg (s), fröken Mattson (s),

herrar Hjorth (s), Arvidson (h), Ernulf (fp), Svanström (ep), fru

Lindström (s) och herr Schött (h);

från andra kammaren: fru Johansson (s), herrar Ekström i Björkvik

(s), Svensson i Vä (ep), Gustafsson i Borås (fp), Keijer (fp), Oskarson

(h), fru Lindekvist (s) och herr Jönsson i Malmö (s).

K L Beckmans Tryckerier AB - Stockholm

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.