Utlåtande i anledning av motion om obligatoriskt stöldskydd på bilar. i motionen 11:29 av herr Sjönell hemställes att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning och därav föranledda förslag vad avser frågan om obligatoriskt stöldskydd på bilar. Motionen har remissbehandlats.
1968-04-23 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1968:28, Utlåtande i anledning av motion om obligatoriskt stöldskydd på bilar. i motionen 11:29 av herr Sjönell hemställes att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning och därav föranledda förslag vad avser frågan om obligatoriskt stöldskydd på bilar. Motionen har remissbehandlats.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande nr 28 år 1968
1
Nr 28
Utlåtande i anledning av motion om obligatoriskt stöldskydd på
bilar.
i motionen 11:29 av herr Sjönell hemställes att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om utredning och därav föranledda förslag
vad avser frågan om obligatoriskt stöldskydd på bilar.
Motionen har remissbehandlats.
I motionen anföres att under senare år antalet tillgrepp av motorfordon
och då särskilt bilar ökat påtagiigt samt att bilstölderna åsamkar samhället
stora ekonomiska förluster. De personer, som tillgriper bilar, är ofta dåligt
utbildade som förare och utgör särskilt vid flyktförsök en allvarlig trafikfara.
För att komma till rätta med de problem, som bilstölderna utgör,
är enligt motionären tillgreppsförsvårande åtgärder i varje fall på kort sikt
mest effektivt. Motionären anser en skärpt lagstiftning i detta avseende
nödvändig och förordar en utredning av frågan om obligatoriskt stöldskydd
för bilar.
Frågans tidigare behandling
Frågan om åtgärder mot tillgrepp av motorfordon har tidigare i olika
sammanhang varit föremål för behandling. En utförlig redogörelse återfinnes
i utskottets utlåtande 196(5: 22, vartill utskottet hänvisar. Utskottet
torde därför i detta sammanhang få inskränka sig till en sammanfattning
av vad som förevarit de senaste åren.
Under år 1959 utfördes inom justitiedepartementet av numera justitierådet
E. Wahlberg en undersökning av möjligheterna att snabbt öka förekomsten
av effektiva stöldlås inom bilparken. Utredningsmannen antog att
utan tvingande lagstiftning praktiskt taget samtliga personbilar i landets
tätorter i mitten av 1960-talet skulle vara försedda med stöldskydd. Vidare
anförde utredningsmannen:
Effekten av en lagstiftning blir emellertid i väsentlig grad beroende av de
kontrollmöjligheter, som står till buds. Det torde vara praktiskt ogenomförbart
att anordna en effektiv kontroll av samtliga bilar med avseende å förefintligheten
av stöldskydd. Inskränker man sig å andra sidan till stickprovskontroller,
är det emellertid tvivelaktigt, om i realiteten lagstiftningsåtgärder
överhuvudtaget kommer att leda snabbare till målet än den hittills valda
0112198
Bih.ang till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 1 avd. Nr 28
2 Första lagutskottets utlåtande nr 28 år 1968
vägen med frivilliga åtaganden från bilorganisationernas sida. Lagstiftningsvägen
har den nackdelen, att bestämmelserna måste omfatta alla bilar,
alltså även bilar i glesbygder, där stöldrisken är liten. Biltillgreppen har
under 1959 visat en markant nedgång. Då nedgången, åtminstone delvis,
torde vara att tillskriva det successivt ökande inslaget av stöldskydd i bilparken,
kan, även utan en lagstiftning om stöldskydd, biltillgreppen under
de närmaste åren väntas förete en fallande kurva.
Utredningsmannen föreslog att lagstiftningsåtgärder inte skulle vidtagas
utan all den fortsatta utvecklingen skulle avvaktas.
Utredningen remissbehandlades. Det helt övervägande antalet remissinstanser
anslöt sig till utredningsmannens ställningstagande. Kungi. Maj :t
beslöt den 1 april 1960 att icke företaga någon åtgärd i ärendet.
Frågan om obligatoriskt stöldskydd på bilar aktualiserades på nytt vid
1966 års riksdag genom motioner av samma lydelse som årets motion, i
sitt av riksdagen godkända utlåtande (1966:22) hemställde utskottet att
motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd samt anförde
följande.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att biltillgreppen, som under
de sista åren ökat oroväckande, är ett från flera synpunkter mycket allvarligt
samhällsproblem. Olika möjligheter synes erbjuda sig för att komma
till rätta med problemet. Den av motionärerna anvisade utvägen om
obligatoriskt stöldskydd har, såsom framgår av redogörelsen ovan, tidigare
varit under övervägande. Bfter en utredning år 1959 avvisades emellertid
denna lösning under hänvisning främst till att en några år tidigare ingången
överenskommelse mellan bl. a. bilhandelns organisationer kunde beräknas
medföra att allt flera fordon blev försedda med stöldskydd. Detta antagande
har visat sig riktigt. Av remissyttrandena över årets motioner framgår
nämligen att numera flertalet nya bilar vid leveransen är försedda med
stöldskydd och att 90 procent av samtliga bilar är utrustade med sådant
skydd mot 50 procent år 1959. Något behov av att tillgripa lagstiftning för
att bilar skall förses med stöldskydd kan därför ej anses föreligga. Härtill
pomirier att en lagstiftning pa området för att bli effekti\ torde böia innefatta
förbud för bilförare att lämna fordonet utan att tillsluta låsanordningen.
Att ålägga bilföraren detta lagstiftningsvägen synes enligt utskottet icke
lämpligt. Utskottet kan på grund av det anförda icke biträda motionärernas
förslag''. Detta ställningstagande får emellertid ej undanskymma angelägenheten
"av atl man på annat sätt söker nedbringa antalet biltillgrepp. Utskottet
ser därför med tillfredsställelse att såsom framgår av remissyttrandena
åtskilliga åtgärder företages i detta syfte. Särskilt värdefullt synes vara att
rikspolisstyrelsen utarbetat ett speciellt handlingsprogram för att med olika
medel bekämpa ifrågavarande brottslighet.
Yttranden över årets motion
Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhäm
-
Första lagutskottets utlåtande nr 28 år 1968
3
tat yttranden över motionen från rikspolisstyrelsen och statens trafiksäkerhetsverk.
Vidare har tillfälle att avge yttrande beretts Svenska försäkringsbolags
riksförbund, Trafikförsäkringsföreningen, Motorbranschens
riksförbund, Motororganisationernas samarbetsdelegation och Folksam.
Folksam bar under åberopande av sitt medlemskap i Trafikförsäkringsföreningen
avstått från att yttra sig. Motionen tillstyrkes av Trafikförsäkringsföreningen
och avstyrkes av övriga remissinstanser.
Ett flertal remissinstanser erinrar om att företrädare för statsmakterna,
bilbranschen, motororganisationerna och försäkringsbranschen haft överläggningar
för att finna vägar att nedbringa antalet bilstölder. Därvid har
bilbranschen åtagit sig att medverka till att nya bilar förses med godtagbara
stöldskydd och försäkringsbranschen att genom stöldförsäkringens utformning
stimulera till att stöldskydden verkligen användes.
Rikspolisstyrelsen anser att resultatet av de redan vidtagna och planerade
åtgärderna bör avvaktas innan man fattar beslut om en särskild utredning
angående obligatoriskt stöldskydd på bilar.
1 sitt yttrande lämnar styrelsen i följande tabell uppgifter om antalet
bilstölder, vilka under senare år undergått en fortgående stegring.
År
Fullbordade
brott
Försök
Hela
antalet
Ändring i %
sedan före- gående år
1958 ..........................
11 860
9 018
20 698
+ 14,6
1959 ..........................
10 046
7 676
17 722
— 14,9
1960 ..........................
10 210
8 009
18 219
+ 2,8
1961 ..........................
11 583
9 385
20 968
+ 15,1
1962 ..........................
12 862
10 974
23 836
+ 13,7
1963 ..........................
13 300
11 687
24 987
+ 4,8
1964 ..........................
14 770
12 189
26 959
+ 7,9
1965 ..........................
17 200
13 504
30 804
+ 14,0
1966 ..........................
1967 ..........................
17 663
9 665
27 328
29 372
(prei.)
— 11,0
+ 7,5
Styrelsen anför vidare följande.
Det mycket höga antalet bilstölder utgör från flera synpunkter ett allvarligt
samhällsproblem. Biltjuven saknar sålunda vanligen körkort och
körvana och är inte förtrogen med det fordon, som han framför. Hans
färdsätt utgör därför en betydande fara från trafiksäkerhetssynpunkt. - Bilstölden, som huvudsakligen förövas av ungdom, utgör ofta det första
steget mot en mera allvarlig och bestående kriminalitet. För att skaffa
mat, bensin och husrum under de färder, som biltjuvar företar med stulna
fordon, förövas nämligen ofta bl. a. inbrott i sommarstugor, kiosker och
4
Första lagutskottets utlåtande nr 28 år 1968
bensinstationer. Biltjuven blir härigenom »invand» i en grövre brottslighet.
— Bilstölderna innebär också en relativt hård ekonomisk belastning.
De årliga kostnaderna och förlusterna med anledning av bilstölder kan
beräknas uppgå till i runt tal 60 miljoner kronor.
Inom rikspolisstyrelsen har ett särskilt handlingsprogram utarbetats för
att bekämpa den växande bilbrottsligheten.
För att med större framgång kunna uppspåra gärningsmännen har styrelsen
utfärdat anvisningar rörande kriminalteknisk undersökning av anträffade
stulna fordon. — Från styrelsen utgick sommaren 1966 en broschyr
i miljonupplaga till bilägarna med råd och upplysningar om hur de själva
genom skilda slag av åtgärder kan skydda sina fordon mot brottsliga angrepp.
Bilägarna uppmanas här att skaffa tillförlitliga stöldskydd, att alltid
sätta dessa skydd i funktion, då de lämnar bilen, att inte kvarlämna kameror,
kikare och annan liknande egendom i bilar, osv. — Styrelsen har
också utfärdat anvisningar om central registrering av stulna motorfordon.
Enligt samma anvisningar skall de inkomna uppgifterna enligt vissa regler
snabbt spridas över landet bl. a. via telex och radio. Åtgärderna syftar till
att underlätta efterspaningen av stulna fordon. — I avsikt att förbättra möjligheterna
till att identifiera motorfordon, som tillgripes i tillägnelseuppsåt,
föreslog styrelsen vidare i en framställning till Kungl. Maj :t den 14.3.1966
sådan ändring av vägtrafikförordningen, att dåvarande väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
skulle bemyndigas meddela bestämmelser, som kunde
tillgodose vissa angivna krav på identifiering av motorfordon. 1 Kunglig
skrivelse om ändring av vägtrafikförordningen (SFS 1967:856) har nu
också stadgats att registrerat fordon skall vara försett med tydligt och
på varaktigt sätt anbringad märkning för fordonets identifiering. Statens
trafiksäkerhetsverk har bemyndigats att utfärda bestämmelser om sådan
märkning. För det ändamålet har trafiksäkerhetsverket inlett samråd med
rikspolisstyrelsen och ett första förslag till bestämmelser är för närvarande
ute på remiss.
Beträffande motionärens förslag om obligatoriskt stöldskydd på bilar
vill styrelsen först som sin mening uttala, att alla åtgärder som bedöms
vara ägnade att minska biltillgreppen bör prövas. I vissa andra länder som
t. ex. Finland och Västtyskland har man också på senare år genom ändrad
lagstiftning låtit stöldskydd ingå som en obligatorisk detalj i bilens utrustning.
I Sverige är i dag uppskattningsvis omkring 95 procent av personbilarna
utrustade med sådant skydd. Denna utveckling har föranletts av att bilfabrikanterna
i allt större utsträckning låter stöldskydd ingå i bilens standardutrustning
och genom försäkringsbolagens villkor att bilägaren står
viss självrisk om fordonet inte är utrustat med stöldskydd.
Att den höga stöldskyddsfrekvensen inte fått den brottshämmande effekt
som förväntats beror på att många av de nu förekommande stöldskydden är
mycket lätta att forcera. På vissa modeller hos ett av våra vanligast förekommande
bilmärken utgörs stöldskyddet av ett förstärkt tändningslås
med armerad kabel och spole, vilkas skyddande egenskaper i dag är nästan
helt illusoriska. Detta märke toppar också tillgrepsstatistiken. Vad som
skulle vinnas med ett obligatorium vore främst möjligheten att höja standarden
på stöldskydden till önskad nivå samt att vid besiktningarna hos
Svensk bilprovning fortlöpande kontrollera om låset fyller angivna krav
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första lagutskottets utlåtande nr 28 år 1968
o
eller om det på grund av felmontering, slitage eller andra omständigheter
skall justeras eller bytas ut.
De undermåliga låsen sitter emellertid till största delen på äldre bilar,
medan de nya bilmodellerna får ett allt bättre låsskydd. Även utan tvingande
lagstiftning kommer således kvaliteten på bilarnas stöldskydd att successivt
förbättras efterhand som de äldre bilarna skrotas. Styrelsen kommer
också att även i fortsättningen verka för en förbättrad konstruktion av
stöldskydden.
Trafiksäkerhetsverket anser att antalet nya bilar, som saknar stöldskydd,
är så ringa att ett obligatorium synes obehövligt. I yttrandet anföres
vidare följande.
Därest tvingande föreskrift om stöldskydd på bilar införs, bör den liksom
övriga bestämmesler om bilars utrustning och beskaffenhet vara anpassad
efter internationella bestämmelser. Frågan om stöldskydd på motorfordon
diskuteras f. n. inom Förenta nationernas ekonomiska kommission
för Europa sedan Västtysklands delegat i vederbörande rapportörgrupp lagt
fram ett förslag till bestämmelser. Arbetet inom kommissionen väntas resultera
i en rekommendation beträffande nationella bestämmelser om
stöldskydd på motorfordon. Även från vederbörande amerikanska myndigheter
har anmälts att bestämmelser om stöldskydd på bilar är att vänta
i form av Motor Vehicle Safety Standard.
Så snart dessa rekommendationer respektive bestämmelser föreligger i
färdigt skick har trafiksäkerhetsverket att pröva frågan om svenska bestämmelser
om stöldskydd på motorfordon inom ramen för arbetet rörande
säkerhetskrav på bilar. Enligt trafiksäkerhetsverkets mening är därför
någon särskild utredning av denna fråga inte erforderlig.
Svenska försäkringsbolags riksförbund har åberopat sitt yttrande över
1968 års motioner och förklarat sig intet ha att anföra därutöver. I yttrandet
fastslog riksförbundet att praktiskt taget alla nya bilar och undantagslöst
alla nya bilar av vanligare bilmärken vid leveransen var försedda med
stöldskydd av sådan kvalitet att de uppfyllde de krav som uppställts av Polisens
tekniska rådgivningssbyrå. Om man tog hänsyn även till äldre bilar
torde mer än 90 procent av bilbeståndet vara försedda med sådana stöldskydd.
Rörande premiesättningen upplyste riksförbundet följande.
Försäkringsbolagen införde först en rabatt på stöldförsäkringspremien
för sådana bilar som var försedda med fullgoda lås. Då denna rabatt i kronor
räknat blev relativt obetydlig, övergick bolagen år 1958 till att i stället
tillämpa en självrisk av 300 kronor vid stöld av fordon, som saknat godkänt
stöldskydd eller där stöldskyddet icke varit i funktion vid stöldtillfället.
Genom den nya biltariff som trädde i kraft den 1 februari 1966 har
utöver nämnda självrisk införts en generell obligatorisk självrisk om 100
kronor bl. a. vid stöldskador.
Införande av lagstadgad obligatoriskt stöldskydd på bilar skulle enligt
riksförbundet troligen inte medföra en högre grad av brottsförebyggande
6
Första lagutskottets utlåtande nr 28 år 1968
effekt än den som uppnåtts. Andra åtgärder, såsom skärpning av straffet
och skapande av effektivare möjligheter till uttagande av skadestånd, syntes
riksförbundet mera angelägna. Liknande synpunkter anlägges av Motorbranschens
riksförbund i yttrandet över årets motion.
Trafikförsäkrings före ningen lämnar i följande tabell statistiska uppgifter
om anmälda stöldförsäkringsskador i fråga om motorfordon och för dem
utbetalda ersättningsbelopp. Statistiken avser endast skador på stöldförsäkringen.
Däri ingår alltså inte de skador, som billånarna förorsakar tredje
man (trafikförsäkringsskador). Beträffande dessa finnes ingen specialstatistik,
men de uppgår enligt föreningen till ett icke ringa antal och föranleder
avsevärda ersättningar.
Till försäkringsbolagen anmälda stöldförsäkringsskador i fråga om
motorfordon och för dem utbetalda ersättningsbelopp
År
Bilar
Motorcyklar
Mopeder
Antal
skador
Ersättnings-
belopp
Antal
skador
Ersättnings-
belopp
Antal
skador
Ersättnings-
belopp
1948 ..........
2 458
983 544
760
287 448
1949 ..........
2 953
1 054 770
960
389 769
1950 ..........
2 794
1 079 287
1 661
509 413
1951 ..........
3 776
1 678 212
1 891
657 517
1952 ..........
4 041
2108196
1 568
589 239
1953 ..........
4 194
2 078 584
1 941
768 850
1954 ..........
6 987
3 071 963
2 253
898 560
1955 ..........
11 651
4 890 143
3 020
1 305 026
1956 ..........
15 779
5 960 400
3 908
1 767 455
1957 ..........
21 599
8 444 295
4 050
1 870 625
1958 ..........
25 957
9 701 823
4 665
2 108 468
1959 ..........
21 749
7 882 764
2 819
1 259 339
1960 ..........
25 285
8 927 337
1 748
760 329
1961 ..........
31 083
11 743 701
1 461
639 630
1962 ..........
37 937
14 773 678
1 446
665 894
1963 ..........
44 313
16 748 836
979
465 639
5 584
1 849 468
1964 ..........
50 807
20 648 147
1 142
504 796
6 503
2 360 295
1965 ..........
60 885
26 725 176
967
586 337
8 233
3 755 514
1966 ..........
46 346
23 344 791
1 007
655 286
8 679
4 476 850
1967 ..........
43 082
25 876 940
975
973 747
8 493
4 963 293
Trafikförsäkringsföreningen åberopar vidare sitt yttrande över 1966 års
motioner. Däri anfördes bl. a. följande.
Erfarenheten har visat, att en effektiv låsanordning är av betydelse för
förhindrande av tillgrepp av bilar. Visserligen besitta våra »billånare» en
anmärkningsvärd skicklighet, när det gäller att öppna låsanordningar, men
då ett gott läs medför, att vederbörande måste sysselsätta sig med detsamma
så länge, att risk för upptäckt föreligger, bör låset i många fall ha en
värdefull preventiv verkan.
De åtgärder, som under senare år vidtagits i syfte att på frivillighetens
7
Första lagutskottets utlåtande nr 28 år 1968
väg få stöldskydd införda på personbilar, synas ha medfört goda resultat
och i dag förefaller det som om de allra flesta bilar skulle ha sådant skydd.
Problemet med anskaffandet av stöldskydd synes alltså vara i stor utsträckning
löst. Vad man däremot inte tycks ha lyckats lösa är det problem, som
består i att bilisterna i avsevärd omfattning underlåta att sätta stöldskyddet
i funktion, när de lämna bilen.
Enligt Trafikförsäkringsföreningens yttrande var lösningen av problemet
med bilstölderna inte enbart avhängig av om bilarna är utrustade med
stöldskydd eller inte. Man borde emellertid undersöka dagsläget beträffande
stöldskydden och om något ytterligare borde företagas på detta område
för att minska antalet bilstölder.
Även Motororganisationernas samarbetsdelegation (MSD) åberopar sitt
yttrande över 1966 års motioner och tillägger att man måste antaga att
antalet bilar med godkända stöldskydd ökat sedan år 1966. I yttrandet anförde
MSD att det förhållandet att bilstölderna trots ovannämnda överenskommelse
och försäkringsbolagens premiepolitik icke eliminerats torde
bero på att bilisterna, i synnerhet vid kortare affärsbesök o. d., icke använder
stöldskyddet, att många låstyper är lätta att forcera, att nattparkeringsplatser
ofta är obelysta och sällan besökes av patrullerande polis samt
att falska nycklar kan tillverkas, sedan nyckelnumret antecknats vid obevakad
uppställning. Härefter anförde MSD följande.
Motåtgärderna mot bilstölder måste alltså sättas in på flera olika punkter
för att bli effektiva. Ökad försiktighet från bilägarnas sida kan vinnas
genom propaganda och upplysning, och motororganisationerna är här beredda
till fortsatta insatser. Försäkringsbolagen kan möjligen genom ytterligare
skärpta självriskbestämmelser också stimulera till ökad aktsamhet
hos bilisterna. Polismyndigheterna kan bidra med skärpt övervakning i
den mån resurserna ökas. Kommunerna kan genom att i möjligaste mån
ordna belysning på de allmänna parkeringsplatserna försvåra tillgreppen
nattetid. Ingen av de nämnda åtgärderna kan dock framtvingas genom lagstiftning.
Vad det gäller stöldskyddens effektivitet måste det konstateras att konstruktionerna
icke alltid är tillfredsställande. Detta gäller i synnerhet på
äldre bilmodeller, där låsens svaga punkter blivit välbekanta för notoriska
»billånare». På de flesta bilmärken har dock förbättringar undan för undan
vidtagits. Den bästa vägen att förhindra att undermåliga konstruktioner
monteras är enligt MSD:s uppfattning en skärpt kontroll i samband med
typbesiktningarna. Regeln bör därvid vara, att, om stöldskydd finnes, detta
skall motsvara samma krav, som uppställts av Polistekniska rådfrågningsbyrån
på ett godkänt lås. De bestämmelser, som utfärdats av byrån, bör
dock kontinuerligt överses så att den senaste tidens rön och utveckling tillvaratas.
Låset bör t. ex. vara så konstruerat, att ratten icke kan spärras
under körning. Låset skall alltså dels ge tillräcklig säkerhet mot obehörigt
bruk av bilen, dels vara ofarligt, då det är satt ur funktion.
För att för framtiden motverka att olämpliga stöldskydd kommer till
användning kan bestämmelserna för typbesiktning kompletteras med regler
enligt ovan. Särskild lagstiftning måste då bedömas som onödig.
8
Första lagutskottets utlåtande nr 28 år 1968
Sammanfattningsvis uttalades att MSD avstyrkte motionernas hemställan
om utredning och hävdade att övervägandena i första hand borde gälla möjligheterna
att genom typbesiktningsförfarandet förhindra användandet tuolämpliga
stöldskydd. Vidare avstyrkte MSD bestämt förslaget om lagstiftning
angående obligatoriskt stöldskydd, då sådant monterades på praktiskt
taget alla saluförda bilmodeller.
Utskottet
I förevarande motion hemställes att frågan om lagstadgat obligatoriskt
stöldskydd på bilar blir föremål för utredning.
Som framgår av redogörelsen ovan avvisade utskottet år 1966 ett förslag
härom under framhållande av att nästan alla bilar hade stöldskydd. Utskottet
ansåg ej heller att bilförarna genom lagstiftning borde förbjudas att
lämna fordonet utan att tillsluta låsanordningen. Vad som sedan dess
förevarit har ej föranlett utskottet att ändra uppfattning.
Det är emellertid angeläget att man på annat sätt söker nedbringa det
växande antalet biltillgrepp. Bl. a. torde detta kunna ske genom förbättring
av stöldskydden och fortsatt upplysningsverksamhet med råd till bilägarna
rörande anskaffande av goda stöldskydd och dessas användning. Av rikspolisstyrelsens
yttrande över motionen framgår också att styrelsen balett
särskilt handlingsprogram för att med olika medel bekämpa ifrågavarande
brottslighet.
Utskottet vill icke utesluta att en omprövning av ställningstagandet till
förevarande lagstiftningsfråga kan bli erforderlig om vidtagna åtgärder
visar sig otillräckliga. Som framgår av statens trafiksäkerhetsverks yttrande
över motionen kan frågan också komma att upptagas till förnyat övervägande
till följd av det arbete på området som bedrives utomlands, bl. a.
inom Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa.
Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion, 11:29, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 23 april 1968
På första lagutskottets vägnar:
ERIK SVEDBERG
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Erik Svedberg (s), fröken Mattson (s),
herrar Hjorth (s), Arvidson (h), Ernulf (fp), Svanström (ep), fru
Lindström (s) och herr Schött (h);
från andra kammaren: fru Johansson (s), herrar Ekström i Björkvik
(s), Svensson i Vä (ep), Gustafsson i Borås (fp), Keijer (fp), Oskarson
(h), fru Lindekvist (s) och herr Jönsson i Malmö (s).
K L Beckmans Tryckerier AB - Stockholm
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.