Utlåtande i anledning av motioner om upphävande av förbudet mot offentlig nöjestillställning på vissa kyrkliga helgdagar.
1968-04-23 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1968:29, Utlåtande i anledning av motioner om upphävande av förbudet mot offentlig nöjestillställning på vissa kyrkliga helgdagar.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1968
1
Nr 29
Utlåtande i anledning av motioner om upphävande av förbudet
mot offentlig nöjestillställning på vissa kyrkliga helgdagar.
I de likalydande motionerna I: 77 av herrar Hjorth och Paul Jansson och
II: 111 av fru Thunvall m. fl. hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag om ett slopande av 10 § i 1956
års allmänna ordningsstadga.
Motionerna har remissbehandlats.
Inledning
Enligt 10 § i 1956 års allmänna ordningsstadga får offentlig tillställning
inte anordnas på juldagen, långfredagen och påskdagen efter klockan sex
på morgonen. För tillställning, vars innehåll och syfte kan anses förenligt
med högtidens helgd, kan emellertid undantag medges av länsstyrelsen.
Flera bestämmelser i ordningsstadgan syftar till att garantera förbudets
efterlevnad. Bl. a. föreskrives att den som bryter mot förbudet skall straffas
med dagsböter. Begreppet offentlig tillställning är definierat i 9 §. Därmed
avses bl. a. teaterföreställning, konsert, tävling och uppvisning i sport och
idrott, danstillställning, biografföreställning, cirkusföreställning, tivoli- och
marknadsnöjen, festtåg samt tillställning av annat slag, som anordnas för
allmänheten och som inte avses i lagen om allmänna sammankomster.
I förarbetena till 10 § uttalade föredragande departementschefen följande
(prop. 1956: 143 s. 162).
Vad först angår frågan om förbud mot tillställningar å
vissa kyrkliga högtidsdagar torde det liksom hittills böra
avse tillställningar å juldagen, långfredagen och påskdagen. Förbudet bör
däremot icke avse allmänna sammankomster. Från något håll har föreslagits
att offentliga nöjestillställningar skall förbjudas nätterna mot de
nämnda högtidsdagarna. En sådan utvidgning av förbudsbestämmelsen är
jag dock icke beredd att förorda.
När det gäller arten av de tillställningar som bör förbjudas konstaterar
utredningen, att samtliga de tillställningar som avses i dess förslag till allmän
ordningsstadga torde omfattas av gällande förbudsbestämmesler med undantag
dock för konsert och därmed jämförlig tillställning. I enlighet därmed
har utredningen föreslagit, att förbudsbestämmelsen skall avse varje
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 1 avd. Nr 29
2
Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1968
offentlig tillställning utom konsert. Jag anser emellertid i likhet med en del
remissinstanser, att vissa former av musikunderhållning å ifrågavarande
dagar för många människor skulle framstå som direkt stötande. Jag kan
därför icke finna tillräckliga skäl att göra särskilt undantag för konserter.
Framförande i kyrka av religiös musik torde i regel få anses som en sammankomst
för religionsutövning och alltså falla utanför förbudet.
Ett ytterligare skäl för att icke i detta sammanhang skilja på olika slag
av offentliga tillställningar är att det, såsom utredningen förordat, synes
böra införas möjlighet att under vissa förutsättningar medgiva undantag
från förbudet. I motsats till utredningen anser jag att dispens bör kunna
meddelas för varje slag av tillställning, såvida dess innehåll och syfte kan
anses förenligt med högtidens helgd. En noggrann prövning bör ske i varje
särskilt fall och undantagsbestämmelserna bör tillämpas restriktivt. Det
blir alltså här fråga om en mycket grannlaga prövning från myndigheternas
sida. Det är också angeläget att undantagsbestämmelsen tillämpas så
likformigt som möjligt. Främst av dessa skäl kan jag icke ansluta mig till
utredningens förslag att låta prövningen ankomma på polismyndigheten.
Enligt min mening synes prövningen i stället böra ankomma på länsstyrelsen,
en uppfattning som också framförts i flera remissyttranden.
Med anledning av en framställning till Kungl. Maj :t från Filmbranschens
samarbetskommitté om upphävande av förbudet i 10 § i ordningsstadgan
såvitt avsåg biografföreställningar har justitiekanslern i remissyttrande 22
februari 1965 bl. a. uttalat att, eftersom gränserna mellan olika former av
offentliga tillställningar är flytande, en gränsdragning lätt kan framstå som
konstlad och att en omprövning av förbudsbestämmelserna i 10 § är motiverad.
Ärendet är beroende på Kungl. Maj :ts prövning.
Motionerna
Till stöd för yrkandet anför motionärerna följande.
Ifrån både kyrkligt håll och frikyrkliga sammanslutningars sida har man
varit kritiskt inställd mot detta nöjesförbud på vissa kyrkliga högtidsdagar,
som man ansett kunde upphävas. Det har framhållits att allt tvång måste
uppfattas som eu kränkning av kristendomens grundidéer. De helger det berör
innebär ingenting för de flesta och de som det verkligen betyder något
för går till kyrkan eller frikyrkolokalen ändå. Det får anses ankomma på
kyrkan och de religiösa organisationerna själva att genom upplysning och
undervisning försöka få flera människor att sätta sig in i bakgrunden till
helgerna och delta i firandet av dessa högtider. En del anser att åtminstone
någon dag under året borde vara helt nöjesfri, men ett nöjesförbud i sig självt
lockar inte till andakt och gudstjänstbesök. Tvärtom kan den sysslolöshet
som ungdomen ofta upplever dessa dagar leda till nöjen av mera tvivelaktig
natur. Det kan tilläggas att allmänna ordningsstadgan inte är tillämplig på
radio- och televisionsprogrammen. Vi kan inte längre se några skäl tala för
att bibehålla nöjesförbudet under dessa kyrkliga helgdagar.
3
Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1968
Remissyttrandena
Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttrande över motionerna från rikspolisstyrelsen, Uppsala domkapitel och
länsstyrelsen i Stockholms län. Därjämte har tillfälle att avgiva yttrande
beretts Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund, Folkpartiets ungdomsförbund,
Centerns ungdomsförbund, Högerns ungdomsförbund, Sveriges frikyrkoråd,
Sveriges kristna ungdomsråd och Frikyrkliga ungdomsrådet.
Motionerna har mottagits mycket välvilligt av remissinstanserna; flertalet
anser att 10 § bör upphävas och ingen motsätter sig att frågan blir föremål
för utredning.
Rikspolisstyrelsen framhåller att varje dispensförfarande innebär risk
för bristande likformighet även om prövningen reserverats för ett fåtal myndigheter
och anför vidare att med hänsyn till allmän ordning och säkerhet
synes inte några hinder föreligga mot att upphäva 10 §.
Uppsala domkapitel tillstyrker bestämt att förbudet upphäves samt anför
vidare följande.
Förbudet mot offentlig nöjestillställning på juldagen, långfredagen och
påskdagen saknar otvivelaktigt relevans i ett modernt samhälle. Att genom
juridiskt tvång söka värna om de stora kristna högtidernas helgd förefaller
knappast förenligt med statens religiösa neutralitet och kan inte heller för
kyrkan utgöra ett legitimt intresse. Den kristna evangelieförkunnelsen vädjar
till människors fria mottagande i tro, och för dem som tar emot evangelium
om Jesus Kristus får de nämnda dagarna givetvis sin särskilda prägel
genom hågkomsten av Jesu födelse, död och uppståndelse. Men många människor
i vår tid står mer eller mindre främmande för dagarnas religiösa innebörd
och värderar dem främst för de tillfällen de kan ge till vila, rekreation
och förströelse. Dessa människor bör inte genom en negativ lagstiftning
hindras att fritt planera sin fritid. Lika litet som man kan tvinga människor
till tro, lika litet finns det anledning att tvinga på dem en bestämd attityd
till kyrkliga högtidsdagar.
Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter om förbudet längre har stöd
hos folkmajoriteten. Då dessutom förbudet knappast är förenligt med religionsfriheten
och ej heller torde ha någon uppgift ur ordningssynpunkt ansluter
sig länsstyrelsen till motionernas syfte. Länsstyrelsen lämnar också
upplysningar rörande lagrummets tillämpning:
Inkomna ansökningar om undantag från tillställningsförbudet har till
den ojämförligt största delen avsett tillstånd till biografföreställning därvid
angivits den film som skall visas. Däremot har några dipensansökningar beträffande
exempelvis idrottsevenemang inte förekommit. Då förbudet får
anses betingat av rent religiösa skäl har regelmässigt yttrande begärts av
biskopen i Stockholms stift. Eftersom filmföretagen inskränkt sina ansökningar
till att avse filmer med viss religiös anknytning eller eljest av
seriös beskaffenhet eller av typen oförarglig familjeunderhållning samt
4
Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1968
biskopen med några få undantag ej haft någon erinran mot en dispens bär
ansökningarna som regel bifallits. Tillståndsmyndigheterna har nämligen ej
lunnit anledning inta eu strängare hållning än som förordats av den högsta
lokala kyrkliga myndigheten.
Under år 1967 inkom till överståhållarämbetet 22 och till länsstyrelsen i
förutvarande Stockholms län 3 dispensansökningar. Alla utom en-----
gällde tillstånd att förevisa film. Samtliga ansökningar bifölls.
Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU) anför följande.
SSU delar i princip motionärernas uppfattning om att förbudet bör upphävas.
SSU :s ställningstagande grundar sig på, som också anges i motionen,
att det bör stå varje människa fritt att välja sysselsättning, även på
s. k. kyrkliga dagar. Det bör dock framhållas att SSU:s uppfattning inte
grundas på föreställningen att det kommersiella nöjeslivet skulle ha drabbats
särskilt hårt av förbudet.
Förhållandet är snarare atl framför allt det profana organisationslivet
haft och bär sämre betingelser än det kommersialiserade "nöjeslivet. EU
upphävande av förbudet skulle inte förändra detta. EU fortsatt förbud kan
dock enligt vår mening inte påverka opinionen mot ett mer kyrkligt levnadssätt.
Detta måste, som anges i motionen, ske på andra vägar, exempelvis genom
att de religiösa organisationerna själva genom upplysning och undervisning
försöker ge människorna möjlighet till ett självständigt ställningstagande.
Detsamma torde gälla det profana organisationslivet."
SSU har under en lång tid haft enskilda s. k. kamratfester för medlemmarna
på de angivna helgdagarna och funnit att ett stort behov av sammankomster
föreligger även under dessa dagar. Det förbud som för närvarande
råder får betraktas som otidsenligt och SSU vill instämma i motionärernas
krav.
Folkpartiets ungdomsförbund anser att förbudet bör upphävas eftersom
det strider mot religionsfriheten samt uttalar vidare följande.
För ensamstående personer känns ofta ensamheten särskill tung under
de stora helgerna med deras karaktär av familjesammankomster" Nöjesförbudet
innebär att de ensamståendes problem ökas eftersom de också
därigenom förhindras att söka sig till offentliga tillställningar som bio, teater,
restauranger etc. för att på ett angenämt och stimulerande sätt fira helgen.
Även Centerns ungdomsförbund (CUF) anser att förbudet bör upphävas
samt anför:
Förbundet anser att det, i likhet med vad som gäller för årets övriga dagar,
måste vara den enskilda människans ensak att avgöra på vilket sätt
hon önskar disponera de av förbudet berörda kyrkliga helgdagarna. Som
framhålles i motionerna framkommer i vissa sammanhang att allt tvång
måste uppfattas som en kränkning av kristendomens grundidé. På samma
sätt finns ett motsatsförhållande i nuvarande lagstiftning, ett motsatsförhållande
till den religionsfrihet, varom enighet råder. Det är osannolikt
att eu lagstiftning av aktuellt slag påverkar till en positivare inställning till
religionen. Däremot bedömer CUF det som möjligt att förbudet kan försvåra
kyrkans möjligheter att upprätthålla goda kontakter med vissa sam
-
Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1968 5
hällsgrupper. Förbundet anser också, som framhålles i motionerna, att kyrkan
och de religiösa samfunden för att möta en ur kyrklig synpunkt negativ
inställning har att genom upplysning och undervisning inspirera till ett
högtidlighållande av de aktuella helgdagarna i enlighet med kyrkans uppfattning.
Högerns ungdomsförbund tillstyrker en förutsättningslös utredning av
frågan men framhåller att utredningen särskilt bör undersöka om det trots
allt inte kan finnas motiv för att bibehålla vissa inskränkningar i rätten att
anordna offentliga nöjestillställningar, exempelvis sådana som anordnas
utomhus å allmän plats. I övrigt anför förbundet följande.
Förbundet delar i stort de i motionen framförda åsikterna. Utan tvivel
liar synen på de stora kyrkliga helgdagarna hunnit förändras under den
tid som förflutit sedan 1956. Vi kan i och för sig inte finna det nuvarande
förbudet mot anordnande av publika nöjestillställningar särskilt kränkande.
Ä andra sidan är det ofrånkomligt, att majoriteten av svenska medborgare
idag inte längre betraktar de angivna helgdagarna på annat sätt än vilka
lediga dagar som helst och att det nuvarande förbudet därför knappast fyller
någon egentlig funktion.
Sveriges frikgrkoråd har den uppfattningen, att en majoritet av Sveriges
folk alltjämt tillmäter juldagen, långfredagen och påskdagen en sådan helgd,
att de inte endast finner sig i lydelsen av 10 § utan önskar att den bibehålies.
Rådet anser emellertid att frågan bör bli föremål för behandling i samband
med kyrka—stat-frågan och anför till stöd härför följande.
Rådet utgår ifrån, att det inom en överskådlig framtid blir nya relationer
mellan den svenska staten och trossamfunden. Vi har tagit del av vad 1958
års utredning kyrka—stat (SOU 1967:45) säger om sön- och helgdagar på
s. 546 och följande. Enligt kyrka—stat-utredningen hör det i ett fritt läge tillkomma
trossamfunden att själva bestämma vilka helgdagar de vill fira och
vilken religiös innebörd de vill ge var och en av dem. Det ankommer då på
staten att avgöra vilka dagar, som skall vara arbetsfria.
Även Sveriges kristna ungdomsråd och Frikyrkliga ungdomsrådet anser
i första hand att frågan bör behandlas i samband med kyrka—stat-frågan och
hänskjutas till en parlamentarisk utredning som bör få i uppdrag alt ta
ställning till förhållandet kyrka—stat. Man kan emellertid även tänka sig
att frågan om förbudets slopande utredes separat.
Sveriges kristna ungdomsråd uttalar även följande.
1 ett demokratiskt samhälle krävs, att respekt visas för olika synsätt. Det
kan då inte vara rimligt att hävda ett synsätt på bekostnad av ett annat
genom lagtext, så länge det inte rör sig om att gardera samhället och enskilda
mot skada. För vår del står det klart att förbudet mot offentliga nöjestillställningar
vissa helgdagar inte innebär ett skydd av det slaget. I stället
innebär förbudet ett tvång för många att ta hänsyn till en åskådning, som
de inte delar eller är likgiltiga för.
Vi anser, att ett tvång av den art, som nöjesförbudet innebär, mer skadar
6
Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1968
än gagnar sitt syfte. Därför skulle vi med tillfredsställelse hälsa ett upphävande
av förbudet. Samtidigt vill vi understryka, att respekten för olika
synsätt också kräver, att man ålägger nöjesarrangörer ansvaret att visa rimlig
hänsyn till de kristnas firande av jul- och påskhelgerna, som för kyrkor
och samfund intar en central plats i gudstjänstlivet.
Frikyrkliga ungdomsrådet (FUR) anför, utöver vad som ovan återgivits,
följ ande.
Staten skall vara religiöst neutral dvs. staten skall inte ha någon egen
religion och inte heller ge något eller några trossamfund speciella privilegier
eller särskild statlig sanktion.
Evangeliet är ett fritt erbjudande och det är trossamfundens plikt att förmedla
evangeliets budskap till människorna.
Utifrån denna grunduppfattning och vid konstaterandet att vi i dag lever
i ett samhälle med olika normsystem, värdesystem, vanor och religiösa
övertygelser anser FUR alt förbudet mot anordnande av offentlig nöjestillställning
på vissa kyrkliga helgdagar bör omprövas. Det ankommer på trossamfunden
att bestämma vilka dagar dessa vill fira som högtidsdagar. Statens
uppgift är att bestämma de dagar, som skall vara arbetsfria och ha
karaktär av »allmänna helgdagar». Dessa helgdagar kan med fördel sammanfalla
med trossamfundens högtidsdagar. Givetvis kan staten — om
den så önskar — med socialt motiv men ej religiöst besluta om att vilken dag
som helst på året skall vara fri från offentliga nöjestillställningar. Detta är
dock ingen religiös fråga.
Det må understrykas, att FUR med denna propå ej på något sätt undervärderar
eller ger avkall på de nämnda högtidernas budskap. FUR avser
att också i en ändrad situation intensivt söka förmedla detta till samtiden
med de möjligheter en rätt tillämpad religionsfrihet ger.
Utskottet
Enligt 10 § allmänna ordningsstadgan är det förbjudet att på juldagen,
långfredagen och påskdagen anordna offentlig tillställning såsom t. ex. teaterföreställning,
konsert, idrottstävling, danstillställning och cirkusföreställning.
Arrangemang inom den normala föreningsverksamheten av enskild
karaktär hindras icke av förbudet. 10 § innehåller även en dispensregel
enligt vilken länsstyrelsen kan tillåta tillställning, vars innehåll och
syfte kan anses vara förenligt med högtidens helgd.
I förevarande motioner hemställes att riksdagen hos Kungl. Maj :t anhåller
om utredning och förslag rörande upphävande av 10 §. Som framgår
av redogörelsen ovan har detta utredningsyrkande från olika utgångspunkter
vunnit stöd av samtliga remissorgan.
Vid bedömningen av frågan måste det å ena sidan beaktas att förbudet
tjänar att skydda helgfriden på de tre största kristna högtidsdagarna mot
störande nöjesarrangemang. Det skulle otvivelaktigt av många uppfattas som
stötande om offentliga tillställningar med prägel av kommersiell nöjesin
-
Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1968
7
dustri tillätes på dessa dagar. Å andra sidan uppfattas förbudet uppenbarligen
av många som ett principiellt oriktigt tvång.
Enligt vad utskottet erfarit torde spörsmålet om förhållandet mellan kyrka
och stat och därmed sammanhängande lagstiftning komma att hänskjutas
till en parlamentarisk utredning. En sådan utredning torde inom kort tillsättas
av Kungl. Maj :t och få till uppdrag att bedriva sitt arbete på grundval
av föreliggande betänkanden om relationerna mellan kyrkan och staten.
Utskottet utgår ifrån att den genom förevarande motioner väckta frågan
härvid kommer under förutsättningslös prövning och anser att något initiativ
av riksdagen i ämnet därför icke är påkallat.
Utskottet hemställer,
att förevarande motioner, I: 77 och II: 111, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 23 april 1968
På första lagutskottets vägnar:
ERIK SVEDBERG
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Erik Svedberg (s), fröken Mattson (s),
herrar Hjorth (s)*, Arvidson (h), Ernulf (fp), Schött (h), Ferdinand Nilsson
(ep)* och fru Lilly Ohlsson (s);
från andra kammaren: fru Johansson (s), herrar Svensson i Vä (ep),
Gustafsson i Borås (fp), Keijer (fp), fru Lindekvist (s), herrar Jönsson i
Malmö (s), Fridolfsson i Stockholm (h) och Hansson i Piteå (s)*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Erik Svedberg, fröken Mattson, herr Hjorth, fru Lilly Ohlsson,
fru Johansson, fru Lindekvist, herrar Jönsson i Malmö och Hansson i Piteå
(samtliga s), vilka ansett,
dels att de två sista styckena i utskottets yttrande bort ersättas med text
av följande lydelse.
Även enligt utskottets mening kan det ifrågasättas om det finnes anledning
att behålla det ovan nämnda förbudet mot att anordna offentliga till
-
8 Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1968
ställningar. I likhet med motionärerna anser utskottet därför det vara önskvärt
att frågan om upphävande av 10 § allmänna ordningsstadgan g öres
till föremål för utredning. Vissa remissorgan har framhållit att denna kan
ske inom ramen för det arbete som förestår rörande förhållandet kyrka—
stat. Utskottet har emellertid inte ansett sig böra närmare överväga hur utredningen
lämpligen skall utföras utan anser att det bör få ankomma på
Ivungl. Maj :t att taga ställning härtill.
dels oek att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte med bifall till förevarande motioner,
1:77 och 11:111, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om
utredning rörande upphävande av 10 § allmänna ordningsstadgan.
ESSELTE AB. STHLM 68
814224
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.