Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om upphävande av förbudet mot offentlig nöjestillställning på vissa kyrkliga helgdagar.

1968-04-23 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1968:29, Utlåtande i anledning av motioner om upphävande av förbudet mot offentlig nöjestillställning på vissa kyrkliga helgdagar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1968

1

Nr 29

Utlåtande i anledning av motioner om upphävande av förbudet

mot offentlig nöjestillställning på vissa kyrkliga helgdagar.

I de likalydande motionerna I: 77 av herrar Hjorth och Paul Jansson och

II: 111 av fru Thunvall m. fl. hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag om ett slopande av 10 § i 1956

års allmänna ordningsstadga.

Motionerna har remissbehandlats.

Inledning

Enligt 10 § i 1956 års allmänna ordningsstadga får offentlig tillställning

inte anordnas på juldagen, långfredagen och påskdagen efter klockan sex

på morgonen. För tillställning, vars innehåll och syfte kan anses förenligt

med högtidens helgd, kan emellertid undantag medges av länsstyrelsen.

Flera bestämmelser i ordningsstadgan syftar till att garantera förbudets

efterlevnad. Bl. a. föreskrives att den som bryter mot förbudet skall straffas

med dagsböter. Begreppet offentlig tillställning är definierat i 9 §. Därmed

avses bl. a. teaterföreställning, konsert, tävling och uppvisning i sport och

idrott, danstillställning, biografföreställning, cirkusföreställning, tivoli- och

marknadsnöjen, festtåg samt tillställning av annat slag, som anordnas för

allmänheten och som inte avses i lagen om allmänna sammankomster.

I förarbetena till 10 § uttalade föredragande departementschefen följande

(prop. 1956: 143 s. 162).

Vad först angår frågan om förbud mot tillställningar å

vissa kyrkliga högtidsdagar torde det liksom hittills böra

avse tillställningar å juldagen, långfredagen och påskdagen. Förbudet bör

däremot icke avse allmänna sammankomster. Från något håll har föreslagits

att offentliga nöjestillställningar skall förbjudas nätterna mot de

nämnda högtidsdagarna. En sådan utvidgning av förbudsbestämmelsen är

jag dock icke beredd att förorda.

När det gäller arten av de tillställningar som bör förbjudas konstaterar

utredningen, att samtliga de tillställningar som avses i dess förslag till allmän

ordningsstadga torde omfattas av gällande förbudsbestämmesler med undantag

dock för konsert och därmed jämförlig tillställning. I enlighet därmed

har utredningen föreslagit, att förbudsbestämmelsen skall avse varje

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 1 avd. Nr 29

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1968

offentlig tillställning utom konsert. Jag anser emellertid i likhet med en del

remissinstanser, att vissa former av musikunderhållning å ifrågavarande

dagar för många människor skulle framstå som direkt stötande. Jag kan

därför icke finna tillräckliga skäl att göra särskilt undantag för konserter.

Framförande i kyrka av religiös musik torde i regel få anses som en sammankomst

för religionsutövning och alltså falla utanför förbudet.

Ett ytterligare skäl för att icke i detta sammanhang skilja på olika slag

av offentliga tillställningar är att det, såsom utredningen förordat, synes

böra införas möjlighet att under vissa förutsättningar medgiva undantag

från förbudet. I motsats till utredningen anser jag att dispens bör kunna

meddelas för varje slag av tillställning, såvida dess innehåll och syfte kan

anses förenligt med högtidens helgd. En noggrann prövning bör ske i varje

särskilt fall och undantagsbestämmelserna bör tillämpas restriktivt. Det

blir alltså här fråga om en mycket grannlaga prövning från myndigheternas

sida. Det är också angeläget att undantagsbestämmelsen tillämpas så

likformigt som möjligt. Främst av dessa skäl kan jag icke ansluta mig till

utredningens förslag att låta prövningen ankomma på polismyndigheten.

Enligt min mening synes prövningen i stället böra ankomma på länsstyrelsen,

en uppfattning som också framförts i flera remissyttranden.

Med anledning av en framställning till Kungl. Maj :t från Filmbranschens

samarbetskommitté om upphävande av förbudet i 10 § i ordningsstadgan

såvitt avsåg biografföreställningar har justitiekanslern i remissyttrande 22

februari 1965 bl. a. uttalat att, eftersom gränserna mellan olika former av

offentliga tillställningar är flytande, en gränsdragning lätt kan framstå som

konstlad och att en omprövning av förbudsbestämmelserna i 10 § är motiverad.

Ärendet är beroende på Kungl. Maj :ts prövning.

Motionerna

Till stöd för yrkandet anför motionärerna följande.

Ifrån både kyrkligt håll och frikyrkliga sammanslutningars sida har man

varit kritiskt inställd mot detta nöjesförbud på vissa kyrkliga högtidsdagar,

som man ansett kunde upphävas. Det har framhållits att allt tvång måste

uppfattas som eu kränkning av kristendomens grundidéer. De helger det berör

innebär ingenting för de flesta och de som det verkligen betyder något

för går till kyrkan eller frikyrkolokalen ändå. Det får anses ankomma på

kyrkan och de religiösa organisationerna själva att genom upplysning och

undervisning försöka få flera människor att sätta sig in i bakgrunden till

helgerna och delta i firandet av dessa högtider. En del anser att åtminstone

någon dag under året borde vara helt nöjesfri, men ett nöjesförbud i sig självt

lockar inte till andakt och gudstjänstbesök. Tvärtom kan den sysslolöshet

som ungdomen ofta upplever dessa dagar leda till nöjen av mera tvivelaktig

natur. Det kan tilläggas att allmänna ordningsstadgan inte är tillämplig på

radio- och televisionsprogrammen. Vi kan inte längre se några skäl tala för

att bibehålla nöjesförbudet under dessa kyrkliga helgdagar.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1968

Remissyttrandena

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttrande över motionerna från rikspolisstyrelsen, Uppsala domkapitel och

länsstyrelsen i Stockholms län. Därjämte har tillfälle att avgiva yttrande

beretts Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund, Folkpartiets ungdomsförbund,

Centerns ungdomsförbund, Högerns ungdomsförbund, Sveriges frikyrkoråd,

Sveriges kristna ungdomsråd och Frikyrkliga ungdomsrådet.

Motionerna har mottagits mycket välvilligt av remissinstanserna; flertalet

anser att 10 § bör upphävas och ingen motsätter sig att frågan blir föremål

för utredning.

Rikspolisstyrelsen framhåller att varje dispensförfarande innebär risk

för bristande likformighet även om prövningen reserverats för ett fåtal myndigheter

och anför vidare att med hänsyn till allmän ordning och säkerhet

synes inte några hinder föreligga mot att upphäva 10 §.

Uppsala domkapitel tillstyrker bestämt att förbudet upphäves samt anför

vidare följande.

Förbudet mot offentlig nöjestillställning på juldagen, långfredagen och

påskdagen saknar otvivelaktigt relevans i ett modernt samhälle. Att genom

juridiskt tvång söka värna om de stora kristna högtidernas helgd förefaller

knappast förenligt med statens religiösa neutralitet och kan inte heller för

kyrkan utgöra ett legitimt intresse. Den kristna evangelieförkunnelsen vädjar

till människors fria mottagande i tro, och för dem som tar emot evangelium

om Jesus Kristus får de nämnda dagarna givetvis sin särskilda prägel

genom hågkomsten av Jesu födelse, död och uppståndelse. Men många människor

i vår tid står mer eller mindre främmande för dagarnas religiösa innebörd

och värderar dem främst för de tillfällen de kan ge till vila, rekreation

och förströelse. Dessa människor bör inte genom en negativ lagstiftning

hindras att fritt planera sin fritid. Lika litet som man kan tvinga människor

till tro, lika litet finns det anledning att tvinga på dem en bestämd attityd

till kyrkliga högtidsdagar.

Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter om förbudet längre har stöd

hos folkmajoriteten. Då dessutom förbudet knappast är förenligt med religionsfriheten

och ej heller torde ha någon uppgift ur ordningssynpunkt ansluter

sig länsstyrelsen till motionernas syfte. Länsstyrelsen lämnar också

upplysningar rörande lagrummets tillämpning:

Inkomna ansökningar om undantag från tillställningsförbudet har till

den ojämförligt största delen avsett tillstånd till biografföreställning därvid

angivits den film som skall visas. Däremot har några dipensansökningar beträffande

exempelvis idrottsevenemang inte förekommit. Då förbudet får

anses betingat av rent religiösa skäl har regelmässigt yttrande begärts av

biskopen i Stockholms stift. Eftersom filmföretagen inskränkt sina ansökningar

till att avse filmer med viss religiös anknytning eller eljest av

seriös beskaffenhet eller av typen oförarglig familjeunderhållning samt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1968

biskopen med några få undantag ej haft någon erinran mot en dispens bär

ansökningarna som regel bifallits. Tillståndsmyndigheterna har nämligen ej

lunnit anledning inta eu strängare hållning än som förordats av den högsta

lokala kyrkliga myndigheten.

Under år 1967 inkom till överståhållarämbetet 22 och till länsstyrelsen i

förutvarande Stockholms län 3 dispensansökningar. Alla utom en-----

gällde tillstånd att förevisa film. Samtliga ansökningar bifölls.

Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU) anför följande.

SSU delar i princip motionärernas uppfattning om att förbudet bör upphävas.

SSU :s ställningstagande grundar sig på, som också anges i motionen,

att det bör stå varje människa fritt att välja sysselsättning, även på

s. k. kyrkliga dagar. Det bör dock framhållas att SSU:s uppfattning inte

grundas på föreställningen att det kommersiella nöjeslivet skulle ha drabbats

särskilt hårt av förbudet.

Förhållandet är snarare atl framför allt det profana organisationslivet

haft och bär sämre betingelser än det kommersialiserade "nöjeslivet. EU

upphävande av förbudet skulle inte förändra detta. EU fortsatt förbud kan

dock enligt vår mening inte påverka opinionen mot ett mer kyrkligt levnadssätt.

Detta måste, som anges i motionen, ske på andra vägar, exempelvis genom

att de religiösa organisationerna själva genom upplysning och undervisning

försöker ge människorna möjlighet till ett självständigt ställningstagande.

Detsamma torde gälla det profana organisationslivet."

SSU har under en lång tid haft enskilda s. k. kamratfester för medlemmarna

på de angivna helgdagarna och funnit att ett stort behov av sammankomster

föreligger även under dessa dagar. Det förbud som för närvarande

råder får betraktas som otidsenligt och SSU vill instämma i motionärernas

krav.

Folkpartiets ungdomsförbund anser att förbudet bör upphävas eftersom

det strider mot religionsfriheten samt uttalar vidare följande.

För ensamstående personer känns ofta ensamheten särskill tung under

de stora helgerna med deras karaktär av familjesammankomster" Nöjesförbudet

innebär att de ensamståendes problem ökas eftersom de också

därigenom förhindras att söka sig till offentliga tillställningar som bio, teater,

restauranger etc. för att på ett angenämt och stimulerande sätt fira helgen.

Även Centerns ungdomsförbund (CUF) anser att förbudet bör upphävas

samt anför:

Förbundet anser att det, i likhet med vad som gäller för årets övriga dagar,

måste vara den enskilda människans ensak att avgöra på vilket sätt

hon önskar disponera de av förbudet berörda kyrkliga helgdagarna. Som

framhålles i motionerna framkommer i vissa sammanhang att allt tvång

måste uppfattas som en kränkning av kristendomens grundidé. På samma

sätt finns ett motsatsförhållande i nuvarande lagstiftning, ett motsatsförhållande

till den religionsfrihet, varom enighet råder. Det är osannolikt

att eu lagstiftning av aktuellt slag påverkar till en positivare inställning till

religionen. Däremot bedömer CUF det som möjligt att förbudet kan försvåra

kyrkans möjligheter att upprätthålla goda kontakter med vissa sam
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1968 5

hällsgrupper. Förbundet anser också, som framhålles i motionerna, att kyrkan

och de religiösa samfunden för att möta en ur kyrklig synpunkt negativ

inställning har att genom upplysning och undervisning inspirera till ett

högtidlighållande av de aktuella helgdagarna i enlighet med kyrkans uppfattning.

Högerns ungdomsförbund tillstyrker en förutsättningslös utredning av

frågan men framhåller att utredningen särskilt bör undersöka om det trots

allt inte kan finnas motiv för att bibehålla vissa inskränkningar i rätten att

anordna offentliga nöjestillställningar, exempelvis sådana som anordnas

utomhus å allmän plats. I övrigt anför förbundet följande.

Förbundet delar i stort de i motionen framförda åsikterna. Utan tvivel

liar synen på de stora kyrkliga helgdagarna hunnit förändras under den

tid som förflutit sedan 1956. Vi kan i och för sig inte finna det nuvarande

förbudet mot anordnande av publika nöjestillställningar särskilt kränkande.

Ä andra sidan är det ofrånkomligt, att majoriteten av svenska medborgare

idag inte längre betraktar de angivna helgdagarna på annat sätt än vilka

lediga dagar som helst och att det nuvarande förbudet därför knappast fyller

någon egentlig funktion.

Sveriges frikgrkoråd har den uppfattningen, att en majoritet av Sveriges

folk alltjämt tillmäter juldagen, långfredagen och påskdagen en sådan helgd,

att de inte endast finner sig i lydelsen av 10 § utan önskar att den bibehålies.

Rådet anser emellertid att frågan bör bli föremål för behandling i samband

med kyrka—stat-frågan och anför till stöd härför följande.

Rådet utgår ifrån, att det inom en överskådlig framtid blir nya relationer

mellan den svenska staten och trossamfunden. Vi har tagit del av vad 1958

års utredning kyrka—stat (SOU 1967:45) säger om sön- och helgdagar på

s. 546 och följande. Enligt kyrka—stat-utredningen hör det i ett fritt läge tillkomma

trossamfunden att själva bestämma vilka helgdagar de vill fira och

vilken religiös innebörd de vill ge var och en av dem. Det ankommer då på

staten att avgöra vilka dagar, som skall vara arbetsfria.

Även Sveriges kristna ungdomsråd och Frikyrkliga ungdomsrådet anser

i första hand att frågan bör behandlas i samband med kyrka—stat-frågan och

hänskjutas till en parlamentarisk utredning som bör få i uppdrag alt ta

ställning till förhållandet kyrka—stat. Man kan emellertid även tänka sig

att frågan om förbudets slopande utredes separat.

Sveriges kristna ungdomsråd uttalar även följande.

1 ett demokratiskt samhälle krävs, att respekt visas för olika synsätt. Det

kan då inte vara rimligt att hävda ett synsätt på bekostnad av ett annat

genom lagtext, så länge det inte rör sig om att gardera samhället och enskilda

mot skada. För vår del står det klart att förbudet mot offentliga nöjestillställningar

vissa helgdagar inte innebär ett skydd av det slaget. I stället

innebär förbudet ett tvång för många att ta hänsyn till en åskådning, som

de inte delar eller är likgiltiga för.

Vi anser, att ett tvång av den art, som nöjesförbudet innebär, mer skadar

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1968

än gagnar sitt syfte. Därför skulle vi med tillfredsställelse hälsa ett upphävande

av förbudet. Samtidigt vill vi understryka, att respekten för olika

synsätt också kräver, att man ålägger nöjesarrangörer ansvaret att visa rimlig

hänsyn till de kristnas firande av jul- och påskhelgerna, som för kyrkor

och samfund intar en central plats i gudstjänstlivet.

Frikyrkliga ungdomsrådet (FUR) anför, utöver vad som ovan återgivits,

följ ande.

Staten skall vara religiöst neutral dvs. staten skall inte ha någon egen

religion och inte heller ge något eller några trossamfund speciella privilegier

eller särskild statlig sanktion.

Evangeliet är ett fritt erbjudande och det är trossamfundens plikt att förmedla

evangeliets budskap till människorna.

Utifrån denna grunduppfattning och vid konstaterandet att vi i dag lever

i ett samhälle med olika normsystem, värdesystem, vanor och religiösa

övertygelser anser FUR alt förbudet mot anordnande av offentlig nöjestillställning

på vissa kyrkliga helgdagar bör omprövas. Det ankommer på trossamfunden

att bestämma vilka dagar dessa vill fira som högtidsdagar. Statens

uppgift är att bestämma de dagar, som skall vara arbetsfria och ha

karaktär av »allmänna helgdagar». Dessa helgdagar kan med fördel sammanfalla

med trossamfundens högtidsdagar. Givetvis kan staten — om

den så önskar — med socialt motiv men ej religiöst besluta om att vilken dag

som helst på året skall vara fri från offentliga nöjestillställningar. Detta är

dock ingen religiös fråga.

Det må understrykas, att FUR med denna propå ej på något sätt undervärderar

eller ger avkall på de nämnda högtidernas budskap. FUR avser

att också i en ändrad situation intensivt söka förmedla detta till samtiden

med de möjligheter en rätt tillämpad religionsfrihet ger.

Utskottet

Enligt 10 § allmänna ordningsstadgan är det förbjudet att på juldagen,

långfredagen och påskdagen anordna offentlig tillställning såsom t. ex. teaterföreställning,

konsert, idrottstävling, danstillställning och cirkusföreställning.

Arrangemang inom den normala föreningsverksamheten av enskild

karaktär hindras icke av förbudet. 10 § innehåller även en dispensregel

enligt vilken länsstyrelsen kan tillåta tillställning, vars innehåll och

syfte kan anses vara förenligt med högtidens helgd.

I förevarande motioner hemställes att riksdagen hos Kungl. Maj :t anhåller

om utredning och förslag rörande upphävande av 10 §. Som framgår

av redogörelsen ovan har detta utredningsyrkande från olika utgångspunkter

vunnit stöd av samtliga remissorgan.

Vid bedömningen av frågan måste det å ena sidan beaktas att förbudet

tjänar att skydda helgfriden på de tre största kristna högtidsdagarna mot

störande nöjesarrangemang. Det skulle otvivelaktigt av många uppfattas som

stötande om offentliga tillställningar med prägel av kommersiell nöjesin
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1968

7

dustri tillätes på dessa dagar. Å andra sidan uppfattas förbudet uppenbarligen

av många som ett principiellt oriktigt tvång.

Enligt vad utskottet erfarit torde spörsmålet om förhållandet mellan kyrka

och stat och därmed sammanhängande lagstiftning komma att hänskjutas

till en parlamentarisk utredning. En sådan utredning torde inom kort tillsättas

av Kungl. Maj :t och få till uppdrag att bedriva sitt arbete på grundval

av föreliggande betänkanden om relationerna mellan kyrkan och staten.

Utskottet utgår ifrån att den genom förevarande motioner väckta frågan

härvid kommer under förutsättningslös prövning och anser att något initiativ

av riksdagen i ämnet därför icke är påkallat.

Utskottet hemställer,

att förevarande motioner, I: 77 och II: 111, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 april 1968

På första lagutskottets vägnar:

ERIK SVEDBERG

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Erik Svedberg (s), fröken Mattson (s),

herrar Hjorth (s)*, Arvidson (h), Ernulf (fp), Schött (h), Ferdinand Nilsson

(ep)* och fru Lilly Ohlsson (s);

från andra kammaren: fru Johansson (s), herrar Svensson i Vä (ep),

Gustafsson i Borås (fp), Keijer (fp), fru Lindekvist (s), herrar Jönsson i

Malmö (s), Fridolfsson i Stockholm (h) och Hansson i Piteå (s)*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Erik Svedberg, fröken Mattson, herr Hjorth, fru Lilly Ohlsson,

fru Johansson, fru Lindekvist, herrar Jönsson i Malmö och Hansson i Piteå

(samtliga s), vilka ansett,

dels att de två sista styckena i utskottets yttrande bort ersättas med text

av följande lydelse.

Även enligt utskottets mening kan det ifrågasättas om det finnes anledning

att behålla det ovan nämnda förbudet mot att anordna offentliga till
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1968

ställningar. I likhet med motionärerna anser utskottet därför det vara önskvärt

att frågan om upphävande av 10 § allmänna ordningsstadgan g öres

till föremål för utredning. Vissa remissorgan har framhållit att denna kan

ske inom ramen för det arbete som förestår rörande förhållandet kyrka—

stat. Utskottet har emellertid inte ansett sig böra närmare överväga hur utredningen

lämpligen skall utföras utan anser att det bör få ankomma på

Ivungl. Maj :t att taga ställning härtill.

dels oek att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte med bifall till förevarande motioner,

1:77 och 11:111, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om

utredning rörande upphävande av 10 § allmänna ordningsstadgan.

ESSELTE AB. STHLM 68

814224

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.