Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 4 kap. 5 § föräldrabalken, in. m.

1968-05-07 · 11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1968:31, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 4 kap. 5 § föräldrabalken, in. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 31 år 1968

1

Nr 31

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse av 4 kap. 5 § föräldrabalken,

in. m.

Genom en den 5 april 19(58 dagtecknad proposition, nr 114, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslagit riksdagen att

dels godkänna den inom Europarådet den 24 april 1967 avslutade europeiska

konventionen om adoption av barn,

dels antaga ett vid propositionen fogat förslag till lag om ändrad lydelse

av 4 kap. 5 § föräldrabalken.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en inom Europarådet

avslutad europeisk konvention om adoption av barn. Vidare föreslås att

i föräldrabalken införs en av konventionen påkallad särskild bestämmelse

om tidpunkten för moders samtycke till adoption.

Konventionen

Konventionen jämte en inom justitiedepartementet verkställd översättning

av densamma återfinnes i propositionen på s. 20—45, vartill utskottet

hänvisar. 1

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 1 avd. Nr 31

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 31 år 1968

Lagförslaget

Det vid propositionen fogade lagförslaget är av följande lydelse.

Lag

om ändrad lydelse av 4 kap. 5 § föräldrabalken

Härigenom förordnas, att 4 kap. 5 § föräldrabalken1 skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan anges.

4 KAP.

(Nuvarande lydelse)

Utan eget---------

Den som ej fyllt tjuguett år må ej

adopteras ntan föräldrarnas samtycke.

År endera sinnessjuk, sinnesslö,

utan del i vårdnaden eller å

okänd ort, vare hans samtycke ej erforderligt.

År sådant fall för handen

beträffande båda föräldrarna,

skall i stället förmyndarens samtycke

inhämtas.

Den som-------

(Föreslagen lydelse)

---han tillfrågas.

Den som ej fyllt tjuguett år må ej

adopteras utan föräldrarnas samtycke.

Moderns samtycke skall hava

lämnats sedan hon hunnit tillräckligt

återhämta sig efter nedkomsten. Är

endera av föräldrarna sinnessjuk,

sinnesslö, utan del i vårdnaden eller

å okänd ort, vare hans samtycke ej

erforderligt. Är sådant fall för handen

beträffande båda föräldrarna,

skall i stället förmyndarens samtycke

inhämtas.

--förmyndarens samtycke.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968. 1

1 Senaste lydelse av 4 kap. 5 § se 1958: 640.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 31 år 1968

3

Inledning

Europarådets ministerkommitté utsåg år 1961 på förslag av rådets sociala

kommitté och i överensstämmelse med rådgivande församlingens rekommendation

nr 292 en expertkommitté, som skulle behandla frågor rörande

internationella adoptioner. På förslag av expertkommittén bestämdes dess

uppdrag sedermera till att avse förslag till en allmän konvention om

adoption av barn. Denna skulle innehålla dels vissa grundläggande regler,

som varje konventionsstat skulle förbinda sig att införliva med sin rätt,

dels regler som det skulle stå konventionsstat fritt att godta eller avvisa.

Sedan expertkommittén upprättat utkast till europeisk konvention om

adoption av barn och detta godkänts av ministerkommittén, öppnades

konventionen för undertecknande vid kommitténs 40 :e möte, som inleddes

i Strasbourg den 24 april 1967. Konventionen undertecknades vid detta

möte av bl. a. Sverige, Danmark och Norge.

Medlemsstat i Europarådet som önskar ansluta sig till konventionen

skall ratificera eller godkänna den. Konventionen, som träder i kraft tre

månader efter det att det tredje ratifikations- eller godkännandeinstrumentet

har deponerats hos rådets generalsekreterare, har ratificerats av Irland,

Malta och Storbritannien och träder som följd därav i kraft den 26 april

1968. För stat som ratificerar eller godkänner konventionen senare träder

den i kraft tre månader efter ratifikationen eller godkännandet.

Frågan om nordisk anslutning till konventionen behandlades vid nordiskt

justitieministermöte i Stockholm den 24 och 25 oktober 1967. Därvid enades

man från dansk, norsk och svensk sida om att de tre länderna borde

ratificera konventionen den 1 juli 1968.

Efter remiss har yttranden över konventionen avgetts av socialstyrelsen,

Stockholms rådhusrätt och utredningen rörande internationell adoptionsrätt.

Rörande gällande svensk rätt och remissyttrandena torde utskottet få

hänvisa till propositionen s. 4—6 resp. 9—14.

Redogörelse för konventionens innehåll

Konventionen innehåller fyra avdelningar. Avdelning I (art. 1—3) med

rubriken »Åtaganden och tillämpningsområde» anger omfattningen av

konventionsåtagandet och konventionens tillämpningsområde. Avdelning II

(art. 4—16) bär rubriken »Grundläggande bestämmelser» och innehåller

huvudsakligen regler om förutsättningarna för adoption och om adoptions

rättsverkningar. Avdelning III (art. 17—20) med rubriken »Tilläggsbestämmelser»

innehåller vissa bestämmelser som närmast har karaktär av rekommendationer

och som det står konventionsstat fritt att följa eller inte. Avdel
1*

— Biliang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 1 avd. Nr 31

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 31 år 1968

ning IV (art. 21—28) slutligen med rubriken »Slutbestämmelser» innehåller

bestämmelser om undertecknande, ratifikation, ikraftträdande m. in.

Konventionen avser bara adoption i rättslig mening av den som är under

18 år och omyndig samt inte är eller har varit gift (art. 3). Enligt art. 1 förbinder

sig konventionsstaterna att se till att deras lagstiftning stämmer

överens med de grundläggande bestämmelserna om adoption i avdelning II

samt att underrätta Europarådets generalsekreterare om de åtgärder som

har vidtagits i sådant syfte. Enligt expertkommittén torde dessa bestämmelser

i allmänhet böra ta sig uttryck i regler i lag eller i administrativ författning.

Emellertid framhålls att konventionsåtagandet får anses uppfyllt om

de principer som bestämmelserna avser motsvaras av en stadigvarande

praxis i vederbörande land. I samband med ratificering eller godkännande

av konventionen får konventionsstat reservera sig mot högst två av reglerna

i avdelning II (art. 25). Konventionsstat får vidare tillämpa regler som är

gynnsammare för adoptivbarnet (art. 16). Enligt art. 2 förbinder sig konventionsstat

att överväga de ytterligare regler rörande adoption, som finns

i avdelning III. Konventionsstat, som beslutar att tillämpa någon av dessa

regler eller att upphöra därmed, skall underrätta generalsekreteraren därom.

Avdelning II inleds med en bestämmelse om att adoption för att vara giltig

skall ha beviljats av judiciell eller administrativ myndighet (art. 4). Därefter

behandlas frågan om vilka samtycken som krävs för att adoption skall

få äga rum (art. 5). Beträffande barn i äktenskap skall föräldrarnas och

beträffande barn utom äktenskap moderns samtycke inhämtas. Saknar barnet

föräldrar som kan lämna samtycke, fordras samtycke av den person eller

det organ som utövar föräldramyndigheten i deras ställe. Vidare krävs samtycke

av adoptantens make (art. 5 punkt 1). I vissa speciella fall kan man

underlåta att inhämta samtycke eller bortse från att samtycke har vägrats

(art. 5 punkt 2 och 3). Moders samtycke till adoption får inte lämnas förrän

viss tid, minst sex veckor, har förflutit efter barnets födelse. Om sådan tid

inte har föreskrivits i lag, gäller att så lång tid skall ha förflutit från barnets

födelse att modern enligt adoptionsmyndighetens uppfattning har kunnat

återhämta sig tillräckligt efter nedkomsten (art 5. punkt 4).

Barn får adopteras antingen av äkta makar eller av en person. Ett adoptivbarn

får inte adopteras på nytt av annan än adoptantens make, såvida inte

den förre adoptanten har avlidit eller adoptionen har ogiltigförklarats eller

upphört (art. 6). Adoptanten skall ha uppnått viss i lag angiven minimiålder,

vilken får vara lägst 21 och högst 35 år. Undantag från kravet på

minimiålder medges dock för fall där adoptanten är fader eller moder till

barnet eller där synnerliga skäl föreligger (art. 7).

Innan adoptionsmyndigheten bifaller ansökan om adoption skall den

övertyga sig om att adoptionen kommer att bli till gagn för barnet. Särskild

vikt skall fästas vid att barnet genom adoptionen får ett stabilt och harmo
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 31 år 1968 ö

niskt hem. Åldersskillnaden mellan adoptant och adoptivbarn bör inte vara

mindre än normal åldersskillnad mellan föräldrar och barn (art. 8). Vederbörliga

undersökningar skall göras beträffande adoptanten, barnet och dess

familj. Dessa undersökningar bör omfatta vissa närmare angivna frågor. De

skall om möjligt utföras av socialtjänstemän med kompetens på området

(art. 9). Konventionsstaterna skall hjälpa varandra med undersökningar i

adoptionsärenden, som har anknytning till olika stater (art. 14), och

Europarådets generalsekreterare skall underrättas om de myndigheter till

vilka hänvändelser om sådan hjälp kan riktas (art. 26).

Genom adoptionen förvärvar adoptivbarnet och adoptanten samma rättigheter

och skyldigheter i förhållande till varandra som barn i äktenskap och

dess föräldrar. Samtidigt upplöses motsvarande band mellan barnet och de

naturliga föräldrarna. Det finns dock möjlighet att låta vissa av föräldrarnas

skyldigheter bestå subsidiärt. Adoptivbarnet bör kunna förvärva adoptantens

släktnamn. I fråga om arv efter adoptanten skall adoptivbarnet behandlas

som om det var dennes barn i äktenskap (art. 10). Om adoptivbarnet har

annat medborgarskap än adoptanten, skall det underlättas för barnet att

förvärva dennes medborgarskap. Adoption får inte medföra förlust av medborgarskap

annat än då den som adopteras har eller förvärvar annat medborgarskap

(art. 11).

Det är inte tillåtet att genom lag begränsa det antal barn som får adopteras

av samma person. Inte heller får rätten att adoptera barn inskränkas i

fråga om den som har eller skulle kunna få barn i äktenskap. Om adoption

skulle förbättra ett barns rättsliga ställning får det inte uppställas binder

mot adoption av eget barn utom äktenskap (art. 12).

Hävning av adoptivförhållande får så länge barnet är underårigt företas

bara av judiciell eller administrativ myndighet. Det skall föreligga särskilda

skäl för åtgärden, och vidare krävs att det är i lag medgivet att häva adoptivförhållande

på sådana skäl (art. 13).

Åtgärder skall vidtas för att hindra varje otillbörlig vinning på grund av

att barn lämnats till adoption (art. 15).

De icke obligatoriska bestämmelserna i avdelning III inleds med eu föreskrift

om att adoption inte får beviljas förrän barnet har varit i adoptantens

vård under så lång tid att adoptionsmyndigheten kan bilda sig en rimlig

uppfattning om det framtida förhållandet dem emellan (art. 17). Vidare

föreskrivs att rådgivningsorgan i adoptionsfrågor skall främjas (art. 18)

och att orientering i sådana frågor skall ingå i undervisningen för socialtjänstemän

(art. 19).

Denna avdelning innehåller också vissa sekretessbestämmelser (art. 20).

Adoption skall kunna genomföras utan att adoptantens identitet avslöjas för

barnets familj. Adoptionsförfarandet skall kunna äga rum inom stängda

dörrar. Adoptant och adoptivbarn skall kunna få utdrag ur allmänna register,

som ger upplysning om tid och plats för barnets födelse men inte anger

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr 31 år 1968

adoptivförhållandet eller de naturliga föräldrarnas identitet. Allmänna

handlingar skall förvaras eller deras innehåll i vart fall återges på sådant

sätt att upplysningar om sistnämnda förhållanden inte blir kända för andra

än dem som har ett berättigat intresse av att få del av dem.

Enligt slutbestämmelserna i avdelning IV är konventionen öppen för

undertecknande av Europarådets medlemsstater. Som nämnts inledningsvis

skall den ratificeras eller godkännas. För signatärstat, som ratificerar

eller godkänner konventionen sedan den har trätt i kraft, blir konventionen

tillämplig tre månader efter det att ratifikations- eller godkännandeinstrument

har deponerats hos Europarådets generalsekreterare (art. 21). Enligt

art. 22 kan stat, som inte är medlem i Europarådet, inbjudas att ansluta

sig till konventionen, sedan den har trätt i kraft. Av övriga slutbestämmelser

kan här nämnas, att konventionen gäller utan tidsbegränsning men att konventionsstat

äger säga upp konventionen hos Europarådets generalsekreterare

(art. 27).

Konventionen behandlar inte frågor om tillämplig lag vid internationella

adoptioner. Sådana frågor regleras i en haagkonvention den 15 november

1965 om behörig myndighet, tillämplig lag och erkännande av beslut rörande

adoption. Denna konvention har ännu inte trätt i kraft. Den har hittills inte

ratificerats av något av de nordiska länderna.

Departementschefen

Vid lagrådsremissen anförde föredragande departementschefen, statsrådet

Kling, följande.

Den nu förevarande europarådskonventionen upptar en rad bestämmelser

till ledning för innehållet i konventionsstaternas interna adoptionslagstiftning.

Dessa stämmer i allt väsentligt väl överens med gällande svensk rätt.

I likhet med denna kan konventionen sägas bygga på grundtanken, att det är

barnets intressen som i första hand skall tas tillvara. Denna grundtanke

kommer till uttryck i bl. a. regler som garanterar, att adoption kommer till

stånd bara då detta är förenligt med barnets bästa, och som tillförsäkrar

adoptivbarnet samma ställning i förhållande till adoptanten som ett barn i

äktenskap. Eftersom konventionens bestämmelser tillgodoser de anspråk

som enligt rättsuppfattningen i vårt land bör ställas på en adoptionslag,

finns det från svensk synpunkt anledning att verka för att den vinner så

vidsträckt anslutning som möjligt.

Konventionen främjar tillkomsten av enhetliga adoptionsregler i skilda

stater. Därigenom underlättas adoptioner som har internationell anknytning.

Utsikterna för att ett beslut om adoption som meddelas i ett land skall

godkännas i ett annat blir därmed större. Också detta talar till förmån för

en svensk anslutning till konventionen.

Vissa frågor rörande internationella adoptioner behandlas i en i Haag år

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr .“11 år 1968

7

1965 upprättad konvention om behörig myndighet, tillämplig lag och erkännande

av beslut rörande adoption. I denna uppställs ett antal villkor för att

en adoption, som har beslutats i en stat och som har anknytning även till

annan stat, skall godkännas utomlands. Frågan om svensk anslutning till

haagkonventionen torde få tas upp sedan utredningen om internationell

adoptionsrätt har slutfört sitt arbete. Som utredningen påpekat i sitt remissyttrande

kan europarådskonventionen ses som ett värdefullt komplement

till haagkonventionen. Ingendera av konventionerna gör den andra överflödig.

Mot bakgrund av vad jag nu har anfört anser jag i likhet med remissinstanserna,

att Sverige bör ansluta sig till europarådskonventionen. Företrädare

för de danska och norska justitieministerierna har, som jag inledningsvis

bär antytt, gett uttryck åt motsvarande bedömning för sina länders

vidkommande.

Konventionens centrala innehåll utgörs av ett stort antal regler, benämnda

grundläggande bestämmelser, om förutsättningarna för adoption och om

adoptionens rättsverkningar m. m. Dessa är obligatoriska i den meningen att

konventionsstat förbinder sig att se till att dess lagstiftning stämmer överens

med dem. Konventionen medger dock konventionsstat att avge högst två

reservationer i fråga om dessa regler, varvid varje reservation får avse högst

en bestämmelse. I en särskild avdelning av konventionen finns vidare vissa

tilläggsbestämmelser, som konventionsstat åtar sig att överväga men som

den inte är skyldig att följa.

En genomgång av de obligatoriska reglerna i konventionen visar att de

stämmer väl överens med gällande svensk rätt. Somliga saknar visserligen

uttrycklig motsvarighet i svensk lag, men de iakttas i praxis och anses följa

av gällande bestämmelser. Detta är sålunda fallet med föreskrifterna i art. 8

om att adoptionsmyndigheten skall fästa vikt vid att barnet genom adoptionen

får ett stabilt och harmoniskt hem och om att åldersskillnaden mellan

adoptanten och adoptivbarnet inte bör vara mindre än normal åldersskillnad

mellan föräldrar och barn. Någon motsvarighet till de utförliga

anvisningarna i art. 9 punkt 2 om vad utredningen i ett adoptionsärende skall

omfatta finns inte hos oss. Föreskrifterna torde emellertid iakttas i praxis,

och någon lagändring torde därför inte behövas för att konventionen skall

kunna antas. Däremot kan det vara anledning att bringa innehållet på denna

och vissa andra punkter till barnavårdsnämndernas kännedom, lämpligen

genom anvisningar från socialstyrelsen. Det i art. 9 punkt 3 uppställda

kravet, att den som gör utredning i adoptionsärende skall ha särskilt angiven

kompetens på området, torde i allmänhet vara uppfyllt hos oss. Bestämmelsen

är f. ö. inte ovillkorlig och kräver sålunda inte någon särskild åtgärd.

Jag kan ansluta mig till utredningens bedömning, att bestämmelserna i

art. 10 om adoptionens rättsverkningar inte reglerar eventuella rättigheter

och skyldigheter mellan adoptant eller adoptivbarn och tredje man, t. ex.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första lagutskottets utlåtande nr 31 år 1968

staten. De arvsrättsliga bestämmelserna i art. 10 punkt 5 är inte helt förenliga

med vad som hos oss gäller för sådana fall då adoption har beviljats

innan 1958 års lagändringar trädde i kraft och särskild förklaring inte har

meddelats att de nya reglerna skall tillämpas. Som utredningen har anfört

kan emellertid konventionen inte antas gälla äldre rättsförhållanden eller

påverka utformningen av övergångsbestämmelser som rör dem. Reglerna i

art. 11 om adoptionens betydelse för medborgarskapet tillgodoses av den

praxis som har utbildats vid Kungl. Maj :ts tillämpning av medborgarskapslagens

regler om naturalisation. Jag anser vidare i likhet med utredningen,

att bestämmelserna i art. 13 om hävande av adoptivförhållande inte påkallar

några ändringar i svensk lag.

På en punkt ifrågasätter samtliga remissinstanser om inte konventionen

kräver en ändring i gällande svensk rätt. Det gäller art. 5 punkt 4. Enligt

denna får moders samtycke till adoption godtas bara om det har lämnats

sedan viss tid förflutit efter barnets födelse. Denna tid kan vara fastställd i

lag och får då inte understiga sex veckor. Finns ingen sådan lagbestämmelse,

skall adoptionsmyndigheten se till att samtycket har lämnats först när modern

har kunnat återhämta sig tillräckligt efter nedkomsten. Svensk lag

saknar motsvarighet till konventionen på denna punkt. Remissinstanserna

är ense om att konventionsbestämmelsen ger uttryck åt en riktig princip,

men de har framfört olika uppfattningar rörande frågan, i vilken utsträckning

den motsvarar praxis i Sverige.

Det är enligt min mening uppenbart att beslut i en så viktig fråga som

samtycke till adoption bör fattas först efter moget övervägande. Redan på

grund därav finns det skäl att dröja med det definitiva beslutet till dess

någon tid bar förflutit från barnets födelse. Härtill kommer emellertid att

moderns hälsotillstånd och sinnesstämning omedelbart efter nedkomsten

kan vara påverkade av de påfrestningar havandeskapet och barnsbörden har

inneburit, så att hon är benägen att förstora de svårigheter och problem av

olika slag som möter om hon själv försöker ta hand om sitt barn. Detta kan

leda till att hon gör ett adoptionsmedgivande som hon senare bedömer som

överilat och inte vill stå fast vid. Att sådana situationer undviks ligger inte

bara i moderns utan också i barnets och adoptantens intresse. Från deras

synpunkt är det nämligen angeläget att modern inte ångrar sig och tar tillbaka

sitt samtycke efter det att barnet har placerats i adoptantens hem men

innan adoption har beviljats. Jag ansluter mig därför till den princip som

har kommit till uttryck i konventionen. Det kan visserligen med visst fog

göras gällande att den allmänna plikt att pröva adoptionens lämplighet som

FB ålägger domstolen innefattar skyldighet att beakta dessa synpunkter.

Jag anser det dock i likhet med remissinstanserna lämpligt att en uttrycklig

bestämmelse i ämnet införs i FB.

Bestämmelsen bör som utredningen förordat tas in i 4 kap. 5 § och innehålla,

att moderns samtycke till adoption skall ha lämnats sedan hon har

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 31 år 1968 fl

hunnit återhämta sig tillräckligt efter nedkomsten. Att i lag fastställa någon

bestämd tid som skall ha förflutit innan samtycket får lämnas synes inte

lämpligt. Frågan får bedömas från fall till fall och avgörande bör vara, om

modern är så återställd i fysiskt och psykiskt avseende att hon är i stånd att

fatta ett väl överlagt beslut i saken. Bedömningen får i första hand ankomma

på den som gör utredningen i ärendet. Domstolen torde i regel kunna

begränsa sin prövning till att undersöka hur lång tid som har förflutit mellan

barnets födelse och samtycket. Denna tid synes i allmänhet inte böra

understiga den i konventionen angivna tiden om sex veckor. I normala fall

torde den emellertid inte heller behöva vara nämnvärt längre. Som socialstyrelsen

har framhållit ligger det i allmänhet i barnets intresse att ett beslut

om adoption inte fördröjs onödigt lång tid. Har samtycket lämnats tidigare

än lagen medger, kan detta rättas till genom att modern i efterhand,

exempelvis i samband med utredningen i ärendet, bekräftar att hon vidhåller

sitt samtycke.

Ett par remissinstanser har också stannat vid en annan fråga som rör

samtycke till adoption. Det gäller frågan, om inblancosamtycke av det slag

som brukar förekomma hos oss kan anses tillåtet. Det är sålunda vanligt

att föräldrar medger att barnet adopteras av person som vederbörande barnavårdsnämnd

kan komma att utse. Av bestämmelsen i art. 20 punkt 1 om

att adoptantens identitet skall kunna hållas hemlig för barnets föräldrar

framgår, att adoption enligt konventionen förutsätts kunna ske utan att

föräldrarna vet vem adoptanten är. I likhet med utredningen kan jag inte

finna att konventionstexten lägger hinder i vägen för inblancosamtycken av

det slag som brukas i vårt land. Denna ordning synes därför kunna tilllämpas

även i fortsättningen utan hinder av konventionen.

Jag delar socialstyrelsens åsikt, att styrelsen lämpligen bör utses till sådant

organ som annan konventionsstat kan vända sig till med begäran om

upplysningar i adoptionsärenden enligt art. 14. Det torde få ankomma på

Kungl. Maj :t att utfärda föreskrifter härom sedan konventionen har ratificerats.

Vad härefter angår de icke obligatoriska bestämmelserna i avdelning III

av konventionen får regeln i art. 17 om att viss prövotid skall iakttas innan

adoption beviljas anses överensstämma med svensk praxis. Bestämmelsen i

art. 18 om institutioner, till vilka allmänheten kan vända sig för råd och

hjälp i adoptionsfrågor, torde vara tillgodosedd genom den verksamhet som

bedrivs av olika barnavårdsorgan, i första hand barnavårdsnämnderna, och

sådan undervisning i adoptionsfrågor som föreskrivs i art. 19 ingår i socionomutbildningen.

Föreskriften i art. 20 punkt 2 om handläggning av adoptionsärenden

inom stängda dörrar har sin motsvarighet i 20 kap. 38 § FB.

Art. 20 innehåller vidare i punkterna 1 och 4 vissa sekretessbestämmelser.

Dessa stämmer inte helt överens med den i vårt land gällande principen om

offentlighet i domstolsförfarandet. Och när det gäller möjligheten att ur

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Första lagutskottets utlåtande nr 31 år 1968

folkbokföringen få uppgifter om de förhållanden som åsyftas torde t. ex.

barnets biologiska föräldrar ej vara förhindrade att få del av uppgifter rörande

adoptionen. Tillräckliga skäl att nu ändra de svenska reglerna på

detta område finns enligt min mening inte. Konventionen hindrar inte att

anslutning sker trots den oöverensstämmelse som sålunda föreligger (jfr

art. 2 andra punkten).

Enligt art. 20 punkt 3 skall adoptant och adoptivbarn kunna ur allmänna

register få utdrag med uppgift om tid och plats för adoptivbarnets födelse

men utan upplysning om adoptivförhållandet eller de naturliga föräldrarnas

identitet. Regeln torde syfta på utdrag, som upptar adoptanterna såsom barnets

föräldrar. Några uttryckliga bestämmelser härom finns inte hos oss.

Enligt min mening talar emellertid goda skäl för att det bör vara möjligt

att få ett bevis av åsyftat innehåll. I allmänhet torde nämligen uppgift om

adoptivförhållandet sakna betydelse för det ändamål beviset skall användas

till. Ibland kan dock en sådan uppgift vara av betydelse, exempelvis i vissa

familjerättsliga sammanhang. I sådana fall måste naturligtvis upplysning

om adoptivförhållandet lämnas i beviset. Frågan synes mig böra tas upp

till närmare övervägande av centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden,

som är behörig att utfärda anvisningar beträffande folkbokföringen.

Sammanfattningsvis anser jag sålunda, att Sverige bör ratificera konventionen

utan reservation och att i samband därmed ett tillägg rörande tidpunkten

för moders samtycke till adoption av hennes barn bör göras till FB:s

bestämmelser om samtycke till adoption. Vid det inledningsvis nämnda nordiska

justitieministermötet förutsattes att den svenska ratifikationen skall

ske den 1 juli 1968. Det synes lämpligt att lagändringen träder i kraft samma

dag. Särskilda övergångsbestämmelser till denna torde inte behövas,

utan den nya regeln bör vara tillämplig på alla fall där slutligt beslut om

adoption ännu inte har meddelats vid lagändringens ikraftträdande.

Lagrådet

Lagrådet lämnade lagförslaget utan erinran.

Utskottet

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en inom Europarådet

avslutad europeisk konvention om adoption av barn. Vidare föreslås att i

4 kap. 5 § föräldrabalken införes en av konventionen påkallad bestämmelse

om att moderns samtycke till adoption skall ha lämnats sedan hon hunnit

tillräckligt återhämta sig efter nedkomsten.

Konventionen överensstämmer i allt väsentligt väl med gällande svensk

rätt och kan i likhet med denna sägas bygga på grundtanken, att det är

barnets intressen som i första hand skall tillvaratas. Utskottet vill därför

tillstyrka att konventionen godkännes.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Första lagutskottets utlåtande nr 31 år 1968

Utskottet vill likaledes tillstyrka att nämnda bestämmelse rörande moderns

samtycke införes. I likhet med departementschefen anser utskottet

att det i första hand bör ankomma på den, som gör utredningen i ärendet,

att bedöma om modern är så återställd i fysiskt och psykiskt avseende att

hon är i stånd att fatta ett väl överlagt beslut i saken. Rörande domstolens

prövning har departementschefen uttalat att denna i regel torde kunna

begränsas till en undersökning av hur lång tid som förflutit mellan barnets

födelse och samtycket. Tiden synes enligt departementschefen i allmänhet

inte böra understiga i konventionen angivna sex veckor. Utskottet anser för

sin del att domstolen för bedömningen av om modern hunnit återhämta sig

tillräckligt innan hon givit samtycket bör ha tillgång till yttrande i frågan

av den som gjort utredningen i ärendet.

Utskottet hemställer,

att förevarande proposition, nr 114, måtte av riksdagen

bifallas.

Stockholm den 7 maj 1968

På första lagutskottets vägnar:

ERIK SVEDBERG

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Erik Svedberg (s), fröken Mattson (s)*,

herrar Arvidsson (h), Ernulf (fp), Svanström (ep), fru Lindström (s), herrar

Schött (h) och Larfors (s)*;

från andra kammaren: herr Ekström i Björkvik (s), fru Löfqvist (s),

fröken Bergegren (s)*, herrar Gustafsson i Borås (fp), Keijer (fp), Martinsson

(s)*, Dockered (ep)* och Oskarson (h).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

ESSELTE AB, STHLM 68

814314

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1968:227 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj :ts ''proposition med förslag till lag om ändrad lydelse■ av lf kap. 5 § föräldrdbalken, m. m. a1 i texten