Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 4 kap. 5 § föräldrabalken, in. m.
1968-05-07 · 11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1968:31, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 4 kap. 5 § föräldrabalken, in. m.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande nr 31 år 1968
1
Nr 31
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 4 kap. 5 § föräldrabalken,
in. m.
Genom en den 5 april 19(58 dagtecknad proposition, nr 114, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslagit riksdagen att
dels godkänna den inom Europarådet den 24 april 1967 avslutade europeiska
konventionen om adoption av barn,
dels antaga ett vid propositionen fogat förslag till lag om ändrad lydelse
av 4 kap. 5 § föräldrabalken.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en inom Europarådet
avslutad europeisk konvention om adoption av barn. Vidare föreslås att
i föräldrabalken införs en av konventionen påkallad särskild bestämmelse
om tidpunkten för moders samtycke till adoption.
Konventionen
Konventionen jämte en inom justitiedepartementet verkställd översättning
av densamma återfinnes i propositionen på s. 20—45, vartill utskottet
hänvisar. 1
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 1 avd. Nr 31
2
Första lagutskottets utlåtande nr 31 år 1968
Lagförslaget
Det vid propositionen fogade lagförslaget är av följande lydelse.
Lag
om ändrad lydelse av 4 kap. 5 § föräldrabalken
Härigenom förordnas, att 4 kap. 5 § föräldrabalken1 skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan anges.
4 KAP.
(Nuvarande lydelse)
Utan eget---------
Den som ej fyllt tjuguett år må ej
adopteras ntan föräldrarnas samtycke.
År endera sinnessjuk, sinnesslö,
utan del i vårdnaden eller å
okänd ort, vare hans samtycke ej erforderligt.
År sådant fall för handen
beträffande båda föräldrarna,
skall i stället förmyndarens samtycke
inhämtas.
Den som-------
(Föreslagen lydelse)
---han tillfrågas.
Den som ej fyllt tjuguett år må ej
adopteras utan föräldrarnas samtycke.
Moderns samtycke skall hava
lämnats sedan hon hunnit tillräckligt
återhämta sig efter nedkomsten. Är
endera av föräldrarna sinnessjuk,
sinnesslö, utan del i vårdnaden eller
å okänd ort, vare hans samtycke ej
erforderligt. Är sådant fall för handen
beträffande båda föräldrarna,
skall i stället förmyndarens samtycke
inhämtas.
--förmyndarens samtycke.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1968. 1
1 Senaste lydelse av 4 kap. 5 § se 1958: 640.
Första lagutskottets utlåtande nr 31 år 1968
3
Inledning
Europarådets ministerkommitté utsåg år 1961 på förslag av rådets sociala
kommitté och i överensstämmelse med rådgivande församlingens rekommendation
nr 292 en expertkommitté, som skulle behandla frågor rörande
internationella adoptioner. På förslag av expertkommittén bestämdes dess
uppdrag sedermera till att avse förslag till en allmän konvention om
adoption av barn. Denna skulle innehålla dels vissa grundläggande regler,
som varje konventionsstat skulle förbinda sig att införliva med sin rätt,
dels regler som det skulle stå konventionsstat fritt att godta eller avvisa.
Sedan expertkommittén upprättat utkast till europeisk konvention om
adoption av barn och detta godkänts av ministerkommittén, öppnades
konventionen för undertecknande vid kommitténs 40 :e möte, som inleddes
i Strasbourg den 24 april 1967. Konventionen undertecknades vid detta
möte av bl. a. Sverige, Danmark och Norge.
Medlemsstat i Europarådet som önskar ansluta sig till konventionen
skall ratificera eller godkänna den. Konventionen, som träder i kraft tre
månader efter det att det tredje ratifikations- eller godkännandeinstrumentet
har deponerats hos rådets generalsekreterare, har ratificerats av Irland,
Malta och Storbritannien och träder som följd därav i kraft den 26 april
1968. För stat som ratificerar eller godkänner konventionen senare träder
den i kraft tre månader efter ratifikationen eller godkännandet.
Frågan om nordisk anslutning till konventionen behandlades vid nordiskt
justitieministermöte i Stockholm den 24 och 25 oktober 1967. Därvid enades
man från dansk, norsk och svensk sida om att de tre länderna borde
ratificera konventionen den 1 juli 1968.
Efter remiss har yttranden över konventionen avgetts av socialstyrelsen,
Stockholms rådhusrätt och utredningen rörande internationell adoptionsrätt.
Rörande gällande svensk rätt och remissyttrandena torde utskottet få
hänvisa till propositionen s. 4—6 resp. 9—14.
Redogörelse för konventionens innehåll
Konventionen innehåller fyra avdelningar. Avdelning I (art. 1—3) med
rubriken »Åtaganden och tillämpningsområde» anger omfattningen av
konventionsåtagandet och konventionens tillämpningsområde. Avdelning II
(art. 4—16) bär rubriken »Grundläggande bestämmelser» och innehåller
huvudsakligen regler om förutsättningarna för adoption och om adoptions
rättsverkningar. Avdelning III (art. 17—20) med rubriken »Tilläggsbestämmelser»
innehåller vissa bestämmelser som närmast har karaktär av rekommendationer
och som det står konventionsstat fritt att följa eller inte. Avdel
1*
— Biliang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 1 avd. Nr 31
4
Första lagutskottets utlåtande nr 31 år 1968
ning IV (art. 21—28) slutligen med rubriken »Slutbestämmelser» innehåller
bestämmelser om undertecknande, ratifikation, ikraftträdande m. in.
Konventionen avser bara adoption i rättslig mening av den som är under
18 år och omyndig samt inte är eller har varit gift (art. 3). Enligt art. 1 förbinder
sig konventionsstaterna att se till att deras lagstiftning stämmer
överens med de grundläggande bestämmelserna om adoption i avdelning II
samt att underrätta Europarådets generalsekreterare om de åtgärder som
har vidtagits i sådant syfte. Enligt expertkommittén torde dessa bestämmelser
i allmänhet böra ta sig uttryck i regler i lag eller i administrativ författning.
Emellertid framhålls att konventionsåtagandet får anses uppfyllt om
de principer som bestämmelserna avser motsvaras av en stadigvarande
praxis i vederbörande land. I samband med ratificering eller godkännande
av konventionen får konventionsstat reservera sig mot högst två av reglerna
i avdelning II (art. 25). Konventionsstat får vidare tillämpa regler som är
gynnsammare för adoptivbarnet (art. 16). Enligt art. 2 förbinder sig konventionsstat
att överväga de ytterligare regler rörande adoption, som finns
i avdelning III. Konventionsstat, som beslutar att tillämpa någon av dessa
regler eller att upphöra därmed, skall underrätta generalsekreteraren därom.
Avdelning II inleds med en bestämmelse om att adoption för att vara giltig
skall ha beviljats av judiciell eller administrativ myndighet (art. 4). Därefter
behandlas frågan om vilka samtycken som krävs för att adoption skall
få äga rum (art. 5). Beträffande barn i äktenskap skall föräldrarnas och
beträffande barn utom äktenskap moderns samtycke inhämtas. Saknar barnet
föräldrar som kan lämna samtycke, fordras samtycke av den person eller
det organ som utövar föräldramyndigheten i deras ställe. Vidare krävs samtycke
av adoptantens make (art. 5 punkt 1). I vissa speciella fall kan man
underlåta att inhämta samtycke eller bortse från att samtycke har vägrats
(art. 5 punkt 2 och 3). Moders samtycke till adoption får inte lämnas förrän
viss tid, minst sex veckor, har förflutit efter barnets födelse. Om sådan tid
inte har föreskrivits i lag, gäller att så lång tid skall ha förflutit från barnets
födelse att modern enligt adoptionsmyndighetens uppfattning har kunnat
återhämta sig tillräckligt efter nedkomsten (art 5. punkt 4).
Barn får adopteras antingen av äkta makar eller av en person. Ett adoptivbarn
får inte adopteras på nytt av annan än adoptantens make, såvida inte
den förre adoptanten har avlidit eller adoptionen har ogiltigförklarats eller
upphört (art. 6). Adoptanten skall ha uppnått viss i lag angiven minimiålder,
vilken får vara lägst 21 och högst 35 år. Undantag från kravet på
minimiålder medges dock för fall där adoptanten är fader eller moder till
barnet eller där synnerliga skäl föreligger (art. 7).
Innan adoptionsmyndigheten bifaller ansökan om adoption skall den
övertyga sig om att adoptionen kommer att bli till gagn för barnet. Särskild
vikt skall fästas vid att barnet genom adoptionen får ett stabilt och harmo
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första lagutskottets utlåtande nr 31 år 1968 ö
niskt hem. Åldersskillnaden mellan adoptant och adoptivbarn bör inte vara
mindre än normal åldersskillnad mellan föräldrar och barn (art. 8). Vederbörliga
undersökningar skall göras beträffande adoptanten, barnet och dess
familj. Dessa undersökningar bör omfatta vissa närmare angivna frågor. De
skall om möjligt utföras av socialtjänstemän med kompetens på området
(art. 9). Konventionsstaterna skall hjälpa varandra med undersökningar i
adoptionsärenden, som har anknytning till olika stater (art. 14), och
Europarådets generalsekreterare skall underrättas om de myndigheter till
vilka hänvändelser om sådan hjälp kan riktas (art. 26).
Genom adoptionen förvärvar adoptivbarnet och adoptanten samma rättigheter
och skyldigheter i förhållande till varandra som barn i äktenskap och
dess föräldrar. Samtidigt upplöses motsvarande band mellan barnet och de
naturliga föräldrarna. Det finns dock möjlighet att låta vissa av föräldrarnas
skyldigheter bestå subsidiärt. Adoptivbarnet bör kunna förvärva adoptantens
släktnamn. I fråga om arv efter adoptanten skall adoptivbarnet behandlas
som om det var dennes barn i äktenskap (art. 10). Om adoptivbarnet har
annat medborgarskap än adoptanten, skall det underlättas för barnet att
förvärva dennes medborgarskap. Adoption får inte medföra förlust av medborgarskap
annat än då den som adopteras har eller förvärvar annat medborgarskap
(art. 11).
Det är inte tillåtet att genom lag begränsa det antal barn som får adopteras
av samma person. Inte heller får rätten att adoptera barn inskränkas i
fråga om den som har eller skulle kunna få barn i äktenskap. Om adoption
skulle förbättra ett barns rättsliga ställning får det inte uppställas binder
mot adoption av eget barn utom äktenskap (art. 12).
Hävning av adoptivförhållande får så länge barnet är underårigt företas
bara av judiciell eller administrativ myndighet. Det skall föreligga särskilda
skäl för åtgärden, och vidare krävs att det är i lag medgivet att häva adoptivförhållande
på sådana skäl (art. 13).
Åtgärder skall vidtas för att hindra varje otillbörlig vinning på grund av
att barn lämnats till adoption (art. 15).
De icke obligatoriska bestämmelserna i avdelning III inleds med eu föreskrift
om att adoption inte får beviljas förrän barnet har varit i adoptantens
vård under så lång tid att adoptionsmyndigheten kan bilda sig en rimlig
uppfattning om det framtida förhållandet dem emellan (art. 17). Vidare
föreskrivs att rådgivningsorgan i adoptionsfrågor skall främjas (art. 18)
och att orientering i sådana frågor skall ingå i undervisningen för socialtjänstemän
(art. 19).
Denna avdelning innehåller också vissa sekretessbestämmelser (art. 20).
Adoption skall kunna genomföras utan att adoptantens identitet avslöjas för
barnets familj. Adoptionsförfarandet skall kunna äga rum inom stängda
dörrar. Adoptant och adoptivbarn skall kunna få utdrag ur allmänna register,
som ger upplysning om tid och plats för barnets födelse men inte anger
6
Första lagutskottets utlåtande nr 31 år 1968
adoptivförhållandet eller de naturliga föräldrarnas identitet. Allmänna
handlingar skall förvaras eller deras innehåll i vart fall återges på sådant
sätt att upplysningar om sistnämnda förhållanden inte blir kända för andra
än dem som har ett berättigat intresse av att få del av dem.
Enligt slutbestämmelserna i avdelning IV är konventionen öppen för
undertecknande av Europarådets medlemsstater. Som nämnts inledningsvis
skall den ratificeras eller godkännas. För signatärstat, som ratificerar
eller godkänner konventionen sedan den har trätt i kraft, blir konventionen
tillämplig tre månader efter det att ratifikations- eller godkännandeinstrument
har deponerats hos Europarådets generalsekreterare (art. 21). Enligt
art. 22 kan stat, som inte är medlem i Europarådet, inbjudas att ansluta
sig till konventionen, sedan den har trätt i kraft. Av övriga slutbestämmelser
kan här nämnas, att konventionen gäller utan tidsbegränsning men att konventionsstat
äger säga upp konventionen hos Europarådets generalsekreterare
(art. 27).
Konventionen behandlar inte frågor om tillämplig lag vid internationella
adoptioner. Sådana frågor regleras i en haagkonvention den 15 november
1965 om behörig myndighet, tillämplig lag och erkännande av beslut rörande
adoption. Denna konvention har ännu inte trätt i kraft. Den har hittills inte
ratificerats av något av de nordiska länderna.
Departementschefen
Vid lagrådsremissen anförde föredragande departementschefen, statsrådet
Kling, följande.
Den nu förevarande europarådskonventionen upptar en rad bestämmelser
till ledning för innehållet i konventionsstaternas interna adoptionslagstiftning.
Dessa stämmer i allt väsentligt väl överens med gällande svensk rätt.
I likhet med denna kan konventionen sägas bygga på grundtanken, att det är
barnets intressen som i första hand skall tas tillvara. Denna grundtanke
kommer till uttryck i bl. a. regler som garanterar, att adoption kommer till
stånd bara då detta är förenligt med barnets bästa, och som tillförsäkrar
adoptivbarnet samma ställning i förhållande till adoptanten som ett barn i
äktenskap. Eftersom konventionens bestämmelser tillgodoser de anspråk
som enligt rättsuppfattningen i vårt land bör ställas på en adoptionslag,
finns det från svensk synpunkt anledning att verka för att den vinner så
vidsträckt anslutning som möjligt.
Konventionen främjar tillkomsten av enhetliga adoptionsregler i skilda
stater. Därigenom underlättas adoptioner som har internationell anknytning.
Utsikterna för att ett beslut om adoption som meddelas i ett land skall
godkännas i ett annat blir därmed större. Också detta talar till förmån för
en svensk anslutning till konventionen.
Vissa frågor rörande internationella adoptioner behandlas i en i Haag år
Första lagutskottets utlåtande nr .“11 år 1968
7
1965 upprättad konvention om behörig myndighet, tillämplig lag och erkännande
av beslut rörande adoption. I denna uppställs ett antal villkor för att
en adoption, som har beslutats i en stat och som har anknytning även till
annan stat, skall godkännas utomlands. Frågan om svensk anslutning till
haagkonventionen torde få tas upp sedan utredningen om internationell
adoptionsrätt har slutfört sitt arbete. Som utredningen påpekat i sitt remissyttrande
kan europarådskonventionen ses som ett värdefullt komplement
till haagkonventionen. Ingendera av konventionerna gör den andra överflödig.
Mot bakgrund av vad jag nu har anfört anser jag i likhet med remissinstanserna,
att Sverige bör ansluta sig till europarådskonventionen. Företrädare
för de danska och norska justitieministerierna har, som jag inledningsvis
bär antytt, gett uttryck åt motsvarande bedömning för sina länders
vidkommande.
Konventionens centrala innehåll utgörs av ett stort antal regler, benämnda
grundläggande bestämmelser, om förutsättningarna för adoption och om
adoptionens rättsverkningar m. m. Dessa är obligatoriska i den meningen att
konventionsstat förbinder sig att se till att dess lagstiftning stämmer överens
med dem. Konventionen medger dock konventionsstat att avge högst två
reservationer i fråga om dessa regler, varvid varje reservation får avse högst
en bestämmelse. I en särskild avdelning av konventionen finns vidare vissa
tilläggsbestämmelser, som konventionsstat åtar sig att överväga men som
den inte är skyldig att följa.
En genomgång av de obligatoriska reglerna i konventionen visar att de
stämmer väl överens med gällande svensk rätt. Somliga saknar visserligen
uttrycklig motsvarighet i svensk lag, men de iakttas i praxis och anses följa
av gällande bestämmelser. Detta är sålunda fallet med föreskrifterna i art. 8
om att adoptionsmyndigheten skall fästa vikt vid att barnet genom adoptionen
får ett stabilt och harmoniskt hem och om att åldersskillnaden mellan
adoptanten och adoptivbarnet inte bör vara mindre än normal åldersskillnad
mellan föräldrar och barn. Någon motsvarighet till de utförliga
anvisningarna i art. 9 punkt 2 om vad utredningen i ett adoptionsärende skall
omfatta finns inte hos oss. Föreskrifterna torde emellertid iakttas i praxis,
och någon lagändring torde därför inte behövas för att konventionen skall
kunna antas. Däremot kan det vara anledning att bringa innehållet på denna
och vissa andra punkter till barnavårdsnämndernas kännedom, lämpligen
genom anvisningar från socialstyrelsen. Det i art. 9 punkt 3 uppställda
kravet, att den som gör utredning i adoptionsärende skall ha särskilt angiven
kompetens på området, torde i allmänhet vara uppfyllt hos oss. Bestämmelsen
är f. ö. inte ovillkorlig och kräver sålunda inte någon särskild åtgärd.
Jag kan ansluta mig till utredningens bedömning, att bestämmelserna i
art. 10 om adoptionens rättsverkningar inte reglerar eventuella rättigheter
och skyldigheter mellan adoptant eller adoptivbarn och tredje man, t. ex.
8 Första lagutskottets utlåtande nr 31 år 1968
staten. De arvsrättsliga bestämmelserna i art. 10 punkt 5 är inte helt förenliga
med vad som hos oss gäller för sådana fall då adoption har beviljats
innan 1958 års lagändringar trädde i kraft och särskild förklaring inte har
meddelats att de nya reglerna skall tillämpas. Som utredningen har anfört
kan emellertid konventionen inte antas gälla äldre rättsförhållanden eller
påverka utformningen av övergångsbestämmelser som rör dem. Reglerna i
art. 11 om adoptionens betydelse för medborgarskapet tillgodoses av den
praxis som har utbildats vid Kungl. Maj :ts tillämpning av medborgarskapslagens
regler om naturalisation. Jag anser vidare i likhet med utredningen,
att bestämmelserna i art. 13 om hävande av adoptivförhållande inte påkallar
några ändringar i svensk lag.
På en punkt ifrågasätter samtliga remissinstanser om inte konventionen
kräver en ändring i gällande svensk rätt. Det gäller art. 5 punkt 4. Enligt
denna får moders samtycke till adoption godtas bara om det har lämnats
sedan viss tid förflutit efter barnets födelse. Denna tid kan vara fastställd i
lag och får då inte understiga sex veckor. Finns ingen sådan lagbestämmelse,
skall adoptionsmyndigheten se till att samtycket har lämnats först när modern
har kunnat återhämta sig tillräckligt efter nedkomsten. Svensk lag
saknar motsvarighet till konventionen på denna punkt. Remissinstanserna
är ense om att konventionsbestämmelsen ger uttryck åt en riktig princip,
men de har framfört olika uppfattningar rörande frågan, i vilken utsträckning
den motsvarar praxis i Sverige.
Det är enligt min mening uppenbart att beslut i en så viktig fråga som
samtycke till adoption bör fattas först efter moget övervägande. Redan på
grund därav finns det skäl att dröja med det definitiva beslutet till dess
någon tid bar förflutit från barnets födelse. Härtill kommer emellertid att
moderns hälsotillstånd och sinnesstämning omedelbart efter nedkomsten
kan vara påverkade av de påfrestningar havandeskapet och barnsbörden har
inneburit, så att hon är benägen att förstora de svårigheter och problem av
olika slag som möter om hon själv försöker ta hand om sitt barn. Detta kan
leda till att hon gör ett adoptionsmedgivande som hon senare bedömer som
överilat och inte vill stå fast vid. Att sådana situationer undviks ligger inte
bara i moderns utan också i barnets och adoptantens intresse. Från deras
synpunkt är det nämligen angeläget att modern inte ångrar sig och tar tillbaka
sitt samtycke efter det att barnet har placerats i adoptantens hem men
innan adoption har beviljats. Jag ansluter mig därför till den princip som
har kommit till uttryck i konventionen. Det kan visserligen med visst fog
göras gällande att den allmänna plikt att pröva adoptionens lämplighet som
FB ålägger domstolen innefattar skyldighet att beakta dessa synpunkter.
Jag anser det dock i likhet med remissinstanserna lämpligt att en uttrycklig
bestämmelse i ämnet införs i FB.
Bestämmelsen bör som utredningen förordat tas in i 4 kap. 5 § och innehålla,
att moderns samtycke till adoption skall ha lämnats sedan hon har
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första lagutskottets utlåtande nr 31 år 1968 fl
hunnit återhämta sig tillräckligt efter nedkomsten. Att i lag fastställa någon
bestämd tid som skall ha förflutit innan samtycket får lämnas synes inte
lämpligt. Frågan får bedömas från fall till fall och avgörande bör vara, om
modern är så återställd i fysiskt och psykiskt avseende att hon är i stånd att
fatta ett väl överlagt beslut i saken. Bedömningen får i första hand ankomma
på den som gör utredningen i ärendet. Domstolen torde i regel kunna
begränsa sin prövning till att undersöka hur lång tid som har förflutit mellan
barnets födelse och samtycket. Denna tid synes i allmänhet inte böra
understiga den i konventionen angivna tiden om sex veckor. I normala fall
torde den emellertid inte heller behöva vara nämnvärt längre. Som socialstyrelsen
har framhållit ligger det i allmänhet i barnets intresse att ett beslut
om adoption inte fördröjs onödigt lång tid. Har samtycket lämnats tidigare
än lagen medger, kan detta rättas till genom att modern i efterhand,
exempelvis i samband med utredningen i ärendet, bekräftar att hon vidhåller
sitt samtycke.
Ett par remissinstanser har också stannat vid en annan fråga som rör
samtycke till adoption. Det gäller frågan, om inblancosamtycke av det slag
som brukar förekomma hos oss kan anses tillåtet. Det är sålunda vanligt
att föräldrar medger att barnet adopteras av person som vederbörande barnavårdsnämnd
kan komma att utse. Av bestämmelsen i art. 20 punkt 1 om
att adoptantens identitet skall kunna hållas hemlig för barnets föräldrar
framgår, att adoption enligt konventionen förutsätts kunna ske utan att
föräldrarna vet vem adoptanten är. I likhet med utredningen kan jag inte
finna att konventionstexten lägger hinder i vägen för inblancosamtycken av
det slag som brukas i vårt land. Denna ordning synes därför kunna tilllämpas
även i fortsättningen utan hinder av konventionen.
Jag delar socialstyrelsens åsikt, att styrelsen lämpligen bör utses till sådant
organ som annan konventionsstat kan vända sig till med begäran om
upplysningar i adoptionsärenden enligt art. 14. Det torde få ankomma på
Kungl. Maj :t att utfärda föreskrifter härom sedan konventionen har ratificerats.
Vad härefter angår de icke obligatoriska bestämmelserna i avdelning III
av konventionen får regeln i art. 17 om att viss prövotid skall iakttas innan
adoption beviljas anses överensstämma med svensk praxis. Bestämmelsen i
art. 18 om institutioner, till vilka allmänheten kan vända sig för råd och
hjälp i adoptionsfrågor, torde vara tillgodosedd genom den verksamhet som
bedrivs av olika barnavårdsorgan, i första hand barnavårdsnämnderna, och
sådan undervisning i adoptionsfrågor som föreskrivs i art. 19 ingår i socionomutbildningen.
Föreskriften i art. 20 punkt 2 om handläggning av adoptionsärenden
inom stängda dörrar har sin motsvarighet i 20 kap. 38 § FB.
Art. 20 innehåller vidare i punkterna 1 och 4 vissa sekretessbestämmelser.
Dessa stämmer inte helt överens med den i vårt land gällande principen om
offentlighet i domstolsförfarandet. Och när det gäller möjligheten att ur
10 Första lagutskottets utlåtande nr 31 år 1968
folkbokföringen få uppgifter om de förhållanden som åsyftas torde t. ex.
barnets biologiska föräldrar ej vara förhindrade att få del av uppgifter rörande
adoptionen. Tillräckliga skäl att nu ändra de svenska reglerna på
detta område finns enligt min mening inte. Konventionen hindrar inte att
anslutning sker trots den oöverensstämmelse som sålunda föreligger (jfr
art. 2 andra punkten).
Enligt art. 20 punkt 3 skall adoptant och adoptivbarn kunna ur allmänna
register få utdrag med uppgift om tid och plats för adoptivbarnets födelse
men utan upplysning om adoptivförhållandet eller de naturliga föräldrarnas
identitet. Regeln torde syfta på utdrag, som upptar adoptanterna såsom barnets
föräldrar. Några uttryckliga bestämmelser härom finns inte hos oss.
Enligt min mening talar emellertid goda skäl för att det bör vara möjligt
att få ett bevis av åsyftat innehåll. I allmänhet torde nämligen uppgift om
adoptivförhållandet sakna betydelse för det ändamål beviset skall användas
till. Ibland kan dock en sådan uppgift vara av betydelse, exempelvis i vissa
familjerättsliga sammanhang. I sådana fall måste naturligtvis upplysning
om adoptivförhållandet lämnas i beviset. Frågan synes mig böra tas upp
till närmare övervägande av centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden,
som är behörig att utfärda anvisningar beträffande folkbokföringen.
Sammanfattningsvis anser jag sålunda, att Sverige bör ratificera konventionen
utan reservation och att i samband därmed ett tillägg rörande tidpunkten
för moders samtycke till adoption av hennes barn bör göras till FB:s
bestämmelser om samtycke till adoption. Vid det inledningsvis nämnda nordiska
justitieministermötet förutsattes att den svenska ratifikationen skall
ske den 1 juli 1968. Det synes lämpligt att lagändringen träder i kraft samma
dag. Särskilda övergångsbestämmelser till denna torde inte behövas,
utan den nya regeln bör vara tillämplig på alla fall där slutligt beslut om
adoption ännu inte har meddelats vid lagändringens ikraftträdande.
Lagrådet
Lagrådet lämnade lagförslaget utan erinran.
Utskottet
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en inom Europarådet
avslutad europeisk konvention om adoption av barn. Vidare föreslås att i
4 kap. 5 § föräldrabalken införes en av konventionen påkallad bestämmelse
om att moderns samtycke till adoption skall ha lämnats sedan hon hunnit
tillräckligt återhämta sig efter nedkomsten.
Konventionen överensstämmer i allt väsentligt väl med gällande svensk
rätt och kan i likhet med denna sägas bygga på grundtanken, att det är
barnets intressen som i första hand skall tillvaratas. Utskottet vill därför
tillstyrka att konventionen godkännes.
11
Första lagutskottets utlåtande nr 31 år 1968
Utskottet vill likaledes tillstyrka att nämnda bestämmelse rörande moderns
samtycke införes. I likhet med departementschefen anser utskottet
att det i första hand bör ankomma på den, som gör utredningen i ärendet,
att bedöma om modern är så återställd i fysiskt och psykiskt avseende att
hon är i stånd att fatta ett väl överlagt beslut i saken. Rörande domstolens
prövning har departementschefen uttalat att denna i regel torde kunna
begränsas till en undersökning av hur lång tid som förflutit mellan barnets
födelse och samtycket. Tiden synes enligt departementschefen i allmänhet
inte böra understiga i konventionen angivna sex veckor. Utskottet anser för
sin del att domstolen för bedömningen av om modern hunnit återhämta sig
tillräckligt innan hon givit samtycket bör ha tillgång till yttrande i frågan
av den som gjort utredningen i ärendet.
Utskottet hemställer,
att förevarande proposition, nr 114, måtte av riksdagen
bifallas.
Stockholm den 7 maj 1968
På första lagutskottets vägnar:
ERIK SVEDBERG
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Erik Svedberg (s), fröken Mattson (s)*,
herrar Arvidsson (h), Ernulf (fp), Svanström (ep), fru Lindström (s), herrar
Schött (h) och Larfors (s)*;
från andra kammaren: herr Ekström i Björkvik (s), fru Löfqvist (s),
fröken Bergegren (s)*, herrar Gustafsson i Borås (fp), Keijer (fp), Martinsson
(s)*, Dockered (ep)* och Oskarson (h).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
ESSELTE AB, STHLM 68
814314
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1968:227 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj :ts ''proposition med förslag till lag om ändrad lydelse■ av lf kap. 5 § föräldrdbalken, m. m. a1 i texten