Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 19 maj 1956 om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg, in. m.

1968-11-19 · 78 sidor, varav 74 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 74 av 78 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1968:47, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 19 maj 1956 om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg, in. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

1

Nr 47

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag med anledning av Sveriges tillträde till konventionen

den 19 maj 1956 om fraktavtalet vid internationell

godsbefordran på väg, in. m.

Genom en den 28 juni 1968 dagtecknad proposition, nr 132, har Kungl.

Maj.t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitieärenden och lagradets protokoll, föreslagit riksdagen att

dels godkänna den i Geneve den 19 maj 1956 avslutade konventionen om

fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg (CMR),

dels antaga elt vid propositionen fogat förslag till lag med anledning av

Sveriges tillträde till konventionen den 19 maj 1956 om fraktavtalet vid internationell

godsbefordran på väg.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen töreslås att riksdagen godkänner en år 1956 avslutad konvention

om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg. Samtidigi

läggs fram förslag till lag med anledning av Sveriges tillträde till konventionen.

Lagförslaget innehåller föreskrift att konventionen, med undanlag

lör slutbestämmelserna, skall gälla som svensk lag och upptar därutöver

\ issa bestämmelser som är nödvändiga för alt fylla ut konventionens regelsystem.

Konventionen innehåller regler om fraktsedel och om fraktförares

ansvarighet för transporterat gods samt vissa processuella bestämmelser.

Konventionen

Konventionen i de franska och engelska versionerna samt en inom justitiedepartementet

utarbetad översättning till svenska är fogad vid detta utlåtande

såsom bilaga.

Lagförslaget

Förslaget har följande lydelse.

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 1 avd. Nr 47

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

Förslag

till

Lag

med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 19 maj 1956

om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Artiklarna 1—41 av den i Geneve den 19 maj 1956 avslutade konventionen

om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg skall, med iakttagande

av vad som ytterligare föreskrives i det följande, gälla som svensk

lag.

2 §•

Konungen kan efter överenskommelse med främmande stal och under

förutsättning av ömsesidighet förordna, att befordran av gods på väg i lokal

gränstrafik mellan Sverige och den staten skall vara helt eller delvis undantagen

från tillämpning av konventionen.

3 §•

På fraktsedel som upprättas i Sverige får fraktförarens och avsändarens

underskrifter vara tryckta. Stämpel får användas i stället för underskrift.

4 §•

Försäljning enligt artikel 16 tredje stycket av gods som finnes i Sverige

skall ske på offentlig auktion eller, om sådan icke lämpligen kan äga rum,

på annat betryggande sätt. Såvitt det är möjligt skall fraktföraren i god tid

underrätta den som äger förfoga över godset om tid och plats för försäljningen.

5 §•

Vid tillämpning av artikel 29 och artikel 32 första stycket skall grov vårdslöshet

likställas med uppsåt.

G §•

Talan som enligt artikel 31 första stycket kan upptagas i Sverige får väckas,

utom vid domstol som är behörig enligt rättegångsbalken, vid domstolen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968 3

i den ort där godset mottogs för befordran eller vid domstolen i bestämmelseorten.

Finnes ej behörig domstol enligt första stycket, väckes talan vid Stockholms

rådhusrätt.

7 §•

Ansökan om verkställighet av utländsk dom, som enligt artikel 31 tredje

och fjärde styckena kan verkställas i Sverige, göres hos Svea hovrätt. Vid

ansökningen skall fogas

1. domen i huvudskrift eller i avskrift som bestyrkts av myndighet;

2. förklaring av behörig myndighet i den stat där domen meddelats, att

domen avser tvist angående befordran som är underkastad konventionen

samt att den vunnit laga kraft och kan verkställas i nämnda stat.

Nu nämnda handlingar skall vara försedda med bevis om utfärdarens behörighet.

Beviset skall vara utställt av svensk beskickning eller konsul eller

av chefen för justitieförvaltningen i den stat där domen meddelats. Är handling

i ärendet avfattad på annat främmande språk än danska eller norska,

skall handlingen åtföljas av översättning till svenska. Översättningen skall

vara bestyrkt av diplomatisk eller konsulär tjänsteman eller av svensk notarius

publicus.

Ansökan om verkställighet får ej bifallas utan att motparten haft tillfälle

att yttra sig över ansökningen.

Bifalles ansökningen, verkställes domen på samma sätt som svensk domstols

laga kraft ägande dom, om ej högsta domstolen efter talan mot hovrättens

beslut förordnar annat.

8 §.

Konungen meddelar de ytterligare bestämmelser som kan behövas för

konventionens tillämpning.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

Inledning

Den 19 maj 1956 avslutades i Geneve en konvention om fraktavtalet vid

internationell godsbefordran på väg, vanligen kallad CMR efter sin franska

benämning ”Convention relative au contrat de transport international de

marchandises par route.” Konventionen trädde i kraft den 2 juli 1961 och

gäller numera mellan Belgien, Danmark, Frankrike, Italien, Jugoslavien,

Luxemburg, Nederländerna, Polen, Storbritannien, Förbundsrepubliken

Tyskland och Österrike. Stat som har undertecknat konventionen kan ratificera

den. Annan stat kan under vissa förutsättningar ansluta sig till

konventionen. Sverige och Schweiz har undertecknat men inte ratificerat

konventionen.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade chefen för justitiedepartementet

den 11 november 1960 sakkunniga för att utreda bl. a. frågan

om lagstiftning i anledning av ett svenskt tillträde till konventionen (Utredningen

angående fraktavtalet vid godsbefordran på väg). Utredningen har

bedrivit sitt arbete i samverkan med motsvarande danska, finska och norska

utredningskommittéer. År 1966 avlämnade utredningen betänkandet ”Vägfraktavtalet

I — Internationell befordran” (SOU 1966:36) med förslag till

lag om internationell befordran av gods på väg.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Göta hovrätt,

statens järnvägar, järnvägsrådet, statens biltrafiknämnd, generaltullstyrelsen,

försäkringsinspektionen, kommerskollegium — efter hörande av Stockholms

handelskammare, handelskammaren i Göteborg och Skånes handelskammare

— riksbanksfullmäktige, Sveriges advokatsamfund, Näringslivets

trafikdelegation, Sveriges allmänna exportförening, Sveriges grossistförbund,

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund, Kooperativa

förbundet, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation,

Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund,

Folksam, Svenska lasttrafikbilägareförbundet, Sjöassuradörernas förening,

Svenska flygförsäkringspoolen, Svenska petroleum institutet och Internationella

handelskammarens svenska nationalkommitté.

Gällande svensk rätt

I Sverige finns f. n. inte någon lagstiftning om fraktavtal rörande godsbefordran

på väg. I viss utsträckning torde de frakträttsliga regler som gäller

på andra områden av transportväsendet vara av allmängiltig natur och således

vara åtminstone analogiskt tillämpliga också på vägfraktavtal. Handelsbruk

och annan sedvänja spelar en betydande roll. Vissa regler på området

har utbildats i rättstillämpningen, men tvister rörande vägfraktavtal har

sällan blivit föremål för domstolsprövning. Detta beror till stor del på att avtalen

ofta innehåller skiljedomsklausul.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

Det är med hänsyn till dessa förhållanden knappast möjligt att lämna en

närmare redogörelse för gällande svensk rätt på detta område. Vissa påpekanden

bör dock göras. Frågor om fraktförarens ansvarighet för förlust av

eller skada på godset och för dröjsmål med dess utlämnande avgörs enligt

den allmänna culparegeln och allmänna regler om s. k. principalansvar i

inomobligatoriska förhallanden. Det innebär att fraktföraren är ansvarig

lör skada som han själv eller hans medhjälpare vållar uppsåtligen eller genom

vårdslöshet. Liksom inom sjö- och lufträtten är emellertid bevisbördan

i vållandefrågan omkastad, så att fraktföraren blir ersättningsskyldig,

om han inte kan visa att skadan inte beror på vållande från hans eller hans

medhjälpares sida.

Rättsförhållandet mellan fraktförare och lastägare på den svenska vägtransportmarknaden

är i stor utsträckning reglerat genom standardiserade

partsavtal. Av dessa hör främst nämnas de ansvars- och befordringsbestämmelser

som antagits av de flesta större svenska lastbilstransportföretagen

och som gäller fr. o. in. den 1 januari 1967. Dessa befordringsvillkor ansluter

i stor utsträckning till konventionens bestämmelser. I fråga om villkoren

för fraktförarens ansvarighet bör följande nämnas. Fraktföraren påtar sig

i princip ett objektivt ansvar för händelser som medför att godset förkommer,

minskas eller skadas under den tid fraktföraren omhänderhar godset.

Fraktföraren fritar sig emellertid från ansvarighet i vissa fall, såsom då

skadan orsakas av fel eller försummelse på avsändarens eller mottagarens

sida, av godsets egen beskaffenhet eller av force majeure. Vidare påtar sig

fraktföraren ansvarighet för skada som uppkommit till följd av sådant

dröjsmål med transportuppdragets utförande som beror av uppenbar försummelse

på fraktförarens sida. Den skadelidandes rätt till ersättning är

begränsad, vid förlust, minskning eller skada till 200 kronor för kilogram

av godsets bruttovikt och vid dröjsmål till fraktens dubbla belopp.

Slutligen bör nämnas att avtal om vägtransport till Sverige från stat som

redan har tillträtt konventionen regelmässigt är underkastade dennas reglering,

eftersom konventionen föreskriver att fraktsedel som utfärdas i konventionsstat

skall innehålla bestämmelse att befordringen är underkastad

konventionens bestämmelser även om annat är avtalat.

Det nordiska lagstiftningssamarbetet

Efter beslut på nordiskt justitieministermöte år 1960 tillkallades i Danmark,

Finland, Norge och Sverige sakkunnigkommittéer för att i samarbete

utreda frågan om utformningen av den lagstiftning som är nödvändig för

ett tillträde till CMR från de nordiska ländernas sida och frågan huruvida i

samband med en sådan lagstiftning också bör införas lagregler om det

inhemska vägfraktavtalet. Den danska kommittén avlämnade redan år 1962

opaginerad Kontrollera mot PDF

(j

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

betänkande med förslag till lagstiftning om internationella vägfraktavtal

(betaenkning nr 319). På grundval av förslaget genomfördes ”lov af 10

marts 1965 (nr 47) om fragtaftaler ved International vejtransport”, vilken

trädde i kraft den 1 juli 1965. I samband härmed ratificerade Danmark

CMR. Den norska kommittén lade fram ett motsvarande betänkande år

1964, och inom det norska justisdepartementet förbereds f. n. lagstiftning i

ämnet på grundval av kommittéförslaget med sikte på att Norge skall tillträda

CMR under år 1968. I Finland har något betänkande ännu inte lagts

fram. Den svenska utredningen avlämnade sitt betänkande med förslag till

lag om internationell befordran av gods på väg (”Vägfraktavtalet I”) i april

1966. Efter remissbehandling av betänkandet har förslaget varit under övervägande

inom justitiedepartementet.

De danska, finska, norska och svenska kommittéerna fortsätter utredningsarbetet

med att överväga frågan om lagstiftning angående vägtraktavtalet

vid inhemsk godstransport på väg. Arbetet är f. n. inriktat på alt regler

härom skall inarbetas i de tidigare avlämnade förslagen till lagstiftning —

i Danmark gällande lag — om det internationella vägfraktavtalet. Utredningsarbetet

väntas vara avslutat tidigast någon gång vid mitten av år 1969.

Huvuddragen av konventionen

Konventionen har utarbetats inom Förenta Nationernas ekonomiska kommission

för Europa (ECE) och kan tillträdas av stater som är medlemmar

i ECE eller som enligt kommissionens stadga har rätt att delta i dennas arbete.

Konventionen syftar till att åstadkomma enhetliga regler om internationell

godsbefordran på väg, särskilt såvitt gäller skriftliga handlingar som

används vid sådan befordran och i fråga om fraktförarens ansvarighet.

Konventionen är indelad i åtta kapitel. Kap. I behandlar tillämpningsområdet

(art. 1 och 2). Kap. Ii innehåller bestämmelse om för vilka personer

fraktföraren ansvarar (art. 3). Kap. III behandlar frågor om slutande

och fullgörande av fraktavtal (art. 4—16). Kap. IV innehåller regler om

fraktförarens ansvarighet (art. 17—29). Kap. V upptar reklamationsregler

och vissa processuella bestämmelser samt preskriptionsbestämmelser (art.

30_33). Kap. VI innehåller särskilda bestämmelser om befordran som ut
förs

av flera fraktförare efter varandra (art. 34—40). Kap. VII upptar föreskrifter

om ogiltighet av avtalsvillkor som strider mot konventionen (art.

41) och kap. VIII innehåller sedvanliga slutbestämmelser om undertecknande,

anslutning, ratifikation, ikraftträdande, uppsägning, territoriellt lilllämpningsområde,

slitande av tvister, reservationer och revision in. in. (art.

42—51).

Konventionen gäller bara i fråga om vägtransporter som sker mot vederlag.

Den är tillämplig inte bara på befordringar mellan konventionsstaterna

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

7

utan också på befordran mellan konventionsstat och icke-konventionsstat.

Vissa postbefordringar samt begravningslransporter och befordran av flyttsaker

är undantagna från konventionens tillämpning (art. 1 första—fjärde

styckena). Genom ett särskilt signaturprotokoll undantas från tillämpningsområdet

befordran mellan Storbritannien och Republiken Irland samt förbinder

sig signatärmakterna att ta upp förhandlingar angående avtal om

transport av flyttsaker och om sammansatt befordran.

Inom sitt tillämpningsområde innefattar konventionen också en internationellt-privaträttslig

reglering. Enligt art. 1 första stycket är konventionen

tillämplig på varje avtal om internationell godsbefordran på väg, oavsett

parternas hemvist och nationalitet. Sedd mot bakgrunden av vissa andra

bestämmelser i konventionen som syftar till att säkerställa en tillämpning

av konventionens regler (art. 6 första stycket k), art. 7 tredje stycket, art.

33 samt art. 44) måste denna föreskrift ges den innebörden att konventionsstaternas

domstolar i fråga om sådana vägfraktavtal skall tillämpa konventionens

regelsystem även i fall då enligt allmänna internationellt-privaträttsliga

regler lagen i en icke-konventionsstat skulle vara tillämplig.

Förutsättningarna för att ett giltigt vägfraktavtal skall anses föreligga

regleras inte i konventionen, som inte heller innehåller några regler om hävande

av sådant avtal. Dessa frågor får bedömas enligt tillämplig nationell

lag.

Enligt konventionen skall fraktavtalet bekräftas genom att fraktsedel

upprättas (art. 4). Denna skal! undertecknas av avsändaren och fraktföraren

(art. 5). Konventionen innehåller detaljerade regler om vilka uppgifter

fraktsedeln skall innehålla (art. 6). Fraktsedeln tjänar i första hand som

bevismedel dels i fråga om avtalsvillkoren och om fraktförarens mottagande

av godset, dels i fråga om godsets och förpackningens synliga tillstånd vid

mottagandet m. m. (art. 9). Men fraktsedeln utgör också nödvändig legitimalionshandling

för den som vill utöva sin rätt att förfoga över godset under

transporten genom att ge fraktföraren nya anvisningar, t. ex. i fråga om bestämmelseorten

(art. 12 femte stycket). Till skillnad från vad som gäller beträffande

konossement är fraktsedeln däremot inte bärare av rätten till godset

i den meningen att innehav av fraktsedeln omedelbart berättigar innehavaren

att få godset utlämnat till sig.

Fraktföraren är i princip ansvarig på objektiv grund för skada som uppkommer

genom att godset förkommer, minskas eller skadas under transporten

(i det följande sammanfattas dessa skador under benämningen realskada)

eller att godset utlämnas för sent (art. 17 första stycket). Ansvarighet

inträder således oberoende av om fel eller försummelse ligger fraktföraren

eller hans folk till last. Ansvarigheten inskränks emellertid dels genom

regler som befriar fraktföraren från ansvarighet i särskilt angivna fall

(art. 17 andra och fjärde styckena) dels genom bestämmelser om undanlag

för vissa slag av skador och om begränsning av ersättningsbeloppen (art.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

23 och 25). Fraktföraren är fri från ansvarighet bl. a. om skadan vållats av

avsändaren eller mottagaren eller orsakats av godsets egen beskaffenhet

eller av force majeure (art. 17 andra stycket). Fraktföraren går vidare i

vissa fall fri från ansvarighet för realskada på den grund att risken varit

särskilt stor för att godset skulle komma till skada under transporten (art.

17 fjärde stycket). Fraktföraren har i princip bevisbördan för att sådan omständighet

förelegat som befriar honom från ansvar (art. 18). Ersättning

för realskada skall beräknas efter godsets värde (art. 23 första och andra

styckena). Dessutom utgår ersättning för frakt, tullavgifter och andra kostnader

(art. 23 fjärde stycket). Däremot utgår inte ersättning för utebliven

handelsvinst eller annan allmän förmögenhetsskada. Ersättning för godsets

värde får inte överstiga 25 guldfrancs (f. n. motsvarande 42: 25 kr.) per kilogram

bruttovikt (art. 23 tredje stycket). Vid dröjsmål med godsets utlämnande

utgår ersättning för all skada, således även allmän förmögenhetsskada,

men ersättningen är begränsad till fraktens belopp (art. 23 femte

stycket).

Konventionens bestämmelser är enligt uttrycklig föreskrift i art. 41 tvingande.

Det innebär bl. a. att ett åtagande från fraktförarens sida att svara

med högre belopp än konventionen föreskriver inte är bindande för honom.

Konventionen föreskriver emellertid, att om avsändaren mot erläggande av

avtalad tilläggsavgift anger högre värde på godset än som svarar mot detta

belopp, det angivna värdet i stället gäller som maximigräns för skadeersättning

(art. 24). Avsändaren kan vidare, mot erläggande av avtalad tilläggsavgift,

i fraktsedeln ange ett belopp motsvarande det särskilda intresset av

att befordringen fullgörs utan realskada eller dröjsmål, s. k. särskilt leveransintresse,

och i sådant fall är fraktföraren skyldig att intill detta belopp

utge ersättning för all skada, bl. a. även för utebliven handelsvinst vid realskada

(art. 26).

Konventionen föreskriver vissa reklamationsfrister och preskriptionstider.

Reklamationsfristen är i fråga om minskning eller skada på godset i intet

fall längre än sju dagar från godsets mottagande (art. 30 första och andra

styckena). Vid dröjsmål är reklamationsfristen 21 dagar från den dag godset

ställdes till mottagarens förfogande (art. 30 tredje stycket). Rätt alt

föra ersättningstalan preskriberas efter ett år eller, vid uppsåt eller därmed

jämställt förfarande, efter tre år. Preskriptionstiden räknas vid minskning,

skada eller dröjsmål från den dag godset utlämnades och vid förlust från

trettionde dagen efter den då godset skulle ha utlämnats eller, i vissa fall,

från sextionde dagen efter den dag då godset togs emot till befordran samt

i övriga fall från det tre månader gått sedan fraktavtalet slöts (art. 32 första

stycket).

Konventionen innehåller jurisdiktions- och verkställighetsregler som i

huvudsak innebär, alt tvist om befordran som faller under konventionen

skall kunna väckas bara vid domstol inom stat, till vilken parterna har en

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 11)68

9

naturlig anknytning (art. 31 första stycket), att tvist mellan samma parter

angående samma sak inte skall kunna väckas på nytt, sedan den prövats

och avgjorts av behörig domstol eller under det att den är under prövning

av sådan domstol (art. 31 andra stycket) och att dom som har meddelats i

en konventionsstat är verkställbar också i övriga konventionsstater (art. 31

tredje stycket).

För s. k. genomgångstransport, dvs. befordran som enligt ett och samma

fraktavtal utförs av flera fraktförare efter varandra, föreskrivs att varje

fraktförare i princip svarar för hela befordringen och inte bara för den del

därav som han själv utför (art. 34). I anslutning härtill ges bestämmelser

om den slutliga fördelningen av ansvaret mellan fraktförarna inbördes (art.

37 och 38).

Konventionen innehåller sedvanliga slutbestämmelser. Rörande dessas

innehåll bör följande nämnas.

Konventionen står som nämnts öppen för tillträde från stater som är medlemmar

i ECE eller som enligt kommissionens direktiv är berättigade att delta

i dess arbete (art. 42 första stycket). Stater som enligt direktiven får delta

i kommissionens arbete i viss omfattning får ansluta sig till konventionen,

sedan denna har trätt i kraft (art. 42 andra stycket). Konventionen skall ratificeras

(art. 42 fjärde stycket). Den träder i kraft sedan fem stater har ratificerat

eller anslutit sig till den. För stat som därefter ratificerar eller ansluter

sig till konventionen träder den i kraft på nittionde dagen efter det

att ratifikations- eller anslutningsinstrument har deponerats (art. 43). Förenta

Nationernas generalsekreterare är depositarie för konventionen (art.

42 femte stycket).

Konventionen kan sägas upp av enskild konventionsstat. Uppsägning får

verkan tolv månader efter den dag då depositarien mottog uppsägningen

(art. 44).

Tvist mellan två eller flera konventionsstater om konventionens tolkning

eller tillämpning, som dessa inte har kunnat bilägga genom underhandlingar

eller på annat sätt, kan av någon av parterna hänskjutas till avgörande

av Internationella domstolen i Haag (art. 47). Mot denna bestämmelse

får reservation göras i samband med tillträde till konventionen. I övrigt är

reservationer mot konventionen inte tillåtna (art. 48).

Sedan konventionen har varit i kraft i tre år kan konventionsstat begära

hos FNs generalsekreterare att en revisionskonferens sammankallas. Om

minst en fjärdedel av konventionsstaterna samtycker skall en revisionskonferens

hållas.

Rörande utredningens förslag och remissbehandlingen får utskottet hänvisa

till propositionen s. 10—13 och 17.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

Departementschefen

Vid lagrådsremissen anförde föredragande departementschefen, statsrådet

Kling, följande allmänna synpunkter.

Frågan om Sveriges tillträde till konventionen

Den betydande ökning av den internationella handeln som har ägt rum under

det senaste århundradet har medfört ett ökat behov av en harmoni sering

av de enskilda staternas rättsregler om internationella godstransporter.

Redan år 1890 tillkom den första internationella överenskommelsen om

fraktavtal vid internationell godstransport. Då avslutades i Bern en konvention

angående godsbefordran på järnväg (CIM). Konventionen har vid flera

tillfällen reviderats. Den senast reviderade konventionen öppnades för undertecknande

år 1961 och gäller i Sverige sedan den 1 januari 1965 (SFS

1964:870).

På 1920-talet tillkom två konventioner om sjö- resp. lufttransport. Är

1924 avslutades i Bryssel den internationella konventionen rörande fastställande

av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om konossement (konossementskonventionen)

och år 1929 avslutades i Warszawa konventionen

rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om internationell

luftbefordran (Warszawakonventionen). Konossementskonventionen

införlivades med svensk rätt genom lagen den 5 juni 1936 (nr 277) i

anledning av Sveriges tillträde till 1924 års internationella konvention rörande

konossement (Haag-lagen). Denna lag trädde i kraft den 1 januari

1939 (SFS 1938:469). Warszawakonventionen införlivades med svensk rätt

genom lagen den 5 mars 1937 (nr 73) om befordran med luftfartyg, som

trädde i kraft den 1 oktober 1937. Genom ett i Flaag år 1955 avslutat protokoll

reviderades Warszawakonventionen i vissa hänseenden. Bestämmelser

grundade på Warszawakonventionen i dess sålunda reviderade lydelse

har genom lagen den 8 april 1960 (nr 69) om ändring i luftfartslagen den 6

juni 1957 (nr 297) tagits upp i 9 kap. luftfartslagen. Lagändringarna trädde

i kraft den 1 augusti 1963 (SFS 1963:399).

Arbetet på att få till stånd enhetliga regler om internationell godstransport

på väg påbörjades i slutet av 1940-talet inom Förenta Nationernas ekonomiska

kommission för Europa (ECE). Det resulterade som nämnts i att

en konvention om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg

(CMR) jämte tillhörande signaturprotokoll avslutades i Geneve den 19 maj

1956. Konventionen, som trädde i kraft år 1961, har numera tillträtts av

nio västeuropeiska och två östeuropeiska stater. Konventionen har därjämte

undertecknats av Sverige och Schweiz.

I likhet med CIM, konossementskonventionen och Warszawakonventionen

innehåller CMR i materiellträttsligt hänseende bestämmelser om transport
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr M år 1968

11

dokumentet och om fraktförarens ansvarighet för godset. Konventionen har

utformats i nära anslutning till CIM. Också Warszawakonventionen har i

viss utsträckning tjänat som förebild.

Det förslag till lag om internationell befordran av gods på väg som den

år 1960 tillkallade utredningen angående fraktavtalet vid godsbefordran på

väg lade fram år 1966 efter samarbete med motsvarande kommittéer i Danmark,

Finland och Norge (”Vägfraktavtalel I”) bygger på CMR och förutsätter

att Sverige tillträder konventionen. Förslaget överensstämmer i allt

väsentligt med den lag i ämnet som genomfördes i Danmark år 1965

på grundval av den danska kommitténs förslag och med det motsvarande

lagförslag som den norska kommittén avlämnade år 1964 och som f. n. är

under övervägande i det norska justisdepartementet.

Det stora flertalet av de instanser som under remissbehandlingen av det

svenska betänkandet har yttrat sig i frågan om ett svenskt tillträde till konventionen

har tillstyrkt eller lämnat utan erinran att Sverige ratificerar

konventionen.

I svensk rätt finns som nämnts inte några lagregler om fraktavtal vid

godstransport på väg. Det finns knappast någon rättspraxis på området.

Rättsförhållandet mellan lastägare och fraktförare regleras i flertalet fall av

standardavtal som utarbetats av de stora transportföretagen. Även om dessa

avtal synes ha fungerat bra i praktiken, föreligger ett från flera håll omvittnat

behov av lagregler på området, särskilt för de internationella vägtransporternas

del. För parterna i avtal om godsbefordran som berör olika länder

är det av betydelse att internationellt enhetliga regler gäller, så att de

frakträttsliga frågorna blir bedömda på samma sätt, oavsett i vilket land en

tvist blir föremål för prövning. Betydelsen av internationellt enhetliga regler

på frakträttens område framgår inte minst av att samtliga de förut nämnda

konventionerna om sjö-, luft- och järn vägsbefordran har fått en mycket

bred anslutning. Också den nu aktuella konventionen om fraktavtal vid

internationell godsbefordran på väg har visat sig fylla ett behov. Den har

redan tillträtts av ett stort antal stater, däribland för svenska godstransporter

så viktiga länder som Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Polen

och Nederländerna. Fn ytterligare utvidgning av kretsen av konventionsstater

och därmed av konventionens tillämpningsområde kan förutses. För

Sverige är det särskilt av betydelse att Norge kan väntas tillträda konventionen

i en nära framtid.

Mot denna bakgrund måste det enligt min mening fordras mycket starka

skäl för att Sverige även i fortsättningen skall stå utanför konventionen. I

likhet med utredningen anser jag en sådan hållning försvarlig bara om det

kan påvisas att konventionen innehåller bestämmelser som strider mot

grundläggande svenska rättsprinciper. Så är dock inte fallet. Bestämmel
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

serna om fraktsedeln överensstämmer nära med motsvarande regler i CIM

och Warszawakonvcntionen. Reglerna i CMR om fraktförarens ansvarighet

bygger på principer som redan är erkända i svensk frakträtt: objektivt ansvar

med vissa särskilt angivna ansvarsfrihetsgrunder samt ansvarsbegränsning.

Till den speciella frågan om betydelsen av att konventionens begränsningsregler

är tvingande skall jag strax återkomma. Reklamations- och

preskriptionsreglerna överensstämmer med motsvarande föreskrifter i

CIM och inger inte några betänkligheter i sak. De processuella reglerna om

bl. a. domsrätt och verkställighet av utländsk dom har fått en från svensk

synpunkt i huvudsak tillfredsställande utformning, låt vara att parternas

möjligheter att avtala om behörig domstol synes ha blivit onödigt kraftigt

beskurna. Vissa erinringar kan göras också mot en del andra bestämmelser

men rör inte frågor av principiell betydelse och bör enligt min mening inte

inverka på bedömningen av frågan om Sveriges tillträde till konventionen.

Det är bara på en punkt som det kan finnas anledning att hysa mer allvarliga

betänkligheter inför konventionens reglering. Det gäller föreskrifterna

om begränsning av fraktförarens ansvarighet för realskada. Ersättningen

skall enligt huvudregeln vara begränsad till ett belopp motsvarande

ca 42 kr. per kilogram av det skadade eller förlorade godsets bruttovikt.

Fraktföraren kan inte generellt åta sig ansvarighet för realskada med högre

belopp än konventionen förskriver. Ett sådant avtalsvillkor är enligt art.

41 ogiltigt. Under remissbehandlingen har åtskilliga remissinstanser kritiserat

denna ordning. För egen del biträder jag remissinstansernas uppfattning

att regleringen på denna punkt är otillfredsställande och att man

i stället bort lösa frågan på samma sätt som i konossementskonventionen

och Warszawakonventionen, där begränsningsreglerna är dispositiva i den

meningen att de kan frångås till lastägarens förmån och att ett generellt

åtagande av en fraktförare att svara med högre ersättningsbelopp — t. ex.

i form av ett i tryckta fraktsedelsformulär intaget villkor — blir gällande

mot honom. Emellertid kan man inte bortse från att också CMR ger

parterna vissa möjligheter att i det enskilda fallet bestämma en högre

gräns för ansvarigheten. Om avsändaren i fraktsedeln anger ett högre värde

på godset än som motsvarar konventionens begränsningsbelopp och erlägger

särskilt överenskommen tilläggsavgift, gäller nämligen det angivna

värdet i stället som gräns för ansvarigheten. Visserligen innebär kravet på

alt avsändaren avger en särskild deklaration om godsets värde och betalar

tilläggsavgift en viss omgång. Olägenheterna bör dock inte överskattas. Den

praktiska betydelsen av konventionens reglering på denna punkt torde dessutom

i verkligheten vara begränsad. Enligt vad jag har inhämtat kan det

genomsnittliga värdet av biltransporterat gods till och från utlandet f. n.

beräknas understiga 4 kr. per kilogram och det torde endast undantagsvis

förekomma att värdet överstiger konventionens begränsningsbelopp. Jag

anser därför inte att de invändningar man på denna punkt kan göra mot

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Första lagutskottets utlåtande nr K17 år 1968

konventionen bör tillmätas sådan vikt att Sverige av denna anledning skall

avstå från att tillträda konventionen.

På nu anförda skäl förordar jag i likhet med utredningen och majoriteten

av remissinstanserna att Sverige ratificerar konventionen.

Det kan möjligen ifrågasättas, om tidpunkten för ett svenskt tillträde

till konventionen är lämpligt vald. Inom de nordiska kommittéerna pågår

som nämnts arbetet med att utforma regler för inhemsk godsbefordran på

väg. Arbetet är f. n. inriktat på att åstadkomma förslag till en för nationella

och internationella vägtransporter gemensam lagstiftning. Kommittéerna beräknas

kunna lägga fram förslag till sådan lagstiftning någon gång under

år 1969. Under sådana förhållanden skulle det kunna göras gällande att

Sveriges tillträde till konventionen och därav påkallade lagstiftningsåtgärder

bör anstå i avbidan på att en för nationella och internationella vägfraktavtal

gemensam lagstiftning kan genomföras.

Det bör emellerlid beaktas att det redan förflutit mer än tio år sedan

Sverige undertecknade konventionen. Inom ECE hyser man ett starkt intresse

för att Sverige snarast ratificerar konventionen. Detta sammanhänger

med att förhandlingar om en revision av konventionen är nära förestående

och att man är angelägen om bl. a. Sveriges deltagande i dessa förhandlingar.

En förutsättning för att Sverige skall kunna delta aktivt i revisionsförhandlingarna

är emellertid att vi har tillträtt konventionen, eftersom

bara fördragsslutande stat har förslagsrätt vid revisionskonferenserna.

Som har framgått av vad jag tidigare har sagt framstår vissa ändringar

i konventionen som önskvärda från svensk synpunkt. Det vore därför

olyckligt om vi genom att skjuta upp frågan om vårt tillträde till konventionen

blir avskurna från möjligheten att aktivt verka för bättre lösningar.

En annan viktig faktor i sammanhanget är att Danmark redan

har tillträtt konventionen och att Norge torde ansluta sig till denna inom

den närmaste tiden. Ett svenskt tillträde till konventionen skulle således

bidra till ökad nordisk rättslikhet och därmed till att underlätta de internordiska

godstransporterna på väg. Jag anser därför att en svensk ratifikation

av konventionen bör ske nu.

Metoden för konventionens införlivande med svensk rätt

När en konvention skall införlivas med nationell rätt kan man även inom

ramen för det hos oss tillämpade s. k. dualistiska systemet i princip gå till

väga på tre olika sätt. Man kan som utredningen i detta fall har föreslagit

transformera konventionens innehåll till svensk lag och därvid använda den

lagstiftningsteknik som är bruklig vid rent intern lagstiftning. Detta tillvägagångssätt

är det som vanligen förekommer hos oss när det gäller konventioner

på civilrättens område och det tillämpades t. ex. när den tidigare

nämnda Warszawakonventionen och sedermera det till denna anknutna

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

Häägprotokollet införlivades med svensk rätt. En annan metod är att konventionens

regler i så gott som helt oförändrat skick tas upp i en intern

lag. Exempel härpå erbjuder lagen den 1 juni 1912 (nr 69) om vissa internationella

rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar, vilken föranleddes

av Sveriges tillträde till 1905 års Haag-konvention rörande konflikter

mellan olika lagar i fråga om vissa rättsverkningar av äktenskap. Ett i

viss mån likartat tillvägagångssätt användes när konossementskonventionen

införlivades med svensk rätt. Men man kan också förfara på det sättet att

konventionen helt eller delvis utan transformering och genom en betydligt

enklare lagstiftningsakt görs omedelbart tillämplig här i landet. Ett sådant

förfarande har använts bl. a. i samband med att Sverige har tillträtt fördragen

om godsbefordran på järnväg. I samband med vår anslutning till

dessa fördrag har antagits endast en lag innehållande vissa offentligrättsliga

bestämmelser om bl. a. svensk domsrält och om verkställighet av utländsk

dom.

För att konventionsbestämmelser skall i oförändrat skick göras direkt

tillämpliga som svensk lag bör krävas att de har en klar och någorlunda

lättillgänglig utformning och att kompletterande nationella bestämmelser

inte är nödvändiga i någon större utsträckning. CMR fyller enligt min mening

båda dessa krav. Konventionen har terminologiskt och systematiskt

en sådan utformning att den låter sig väl infoga i den svenska rättens regelsystem.

Det är därför i och för sig möjligt att välja vilken som helst av de

metoder som jag har beskrivit.

Tiden är enligt min mening inte mogen för en allmän omläggning av det

system som med bara enstaka undantag har tillämpats hittills hos oss och

som innebär att internationella konventioner på privaträttens område transformeras

till intern lag med användande av gängse lagstiftningsteknik. I

förevarande fall anser jag emellertid att speciella skäl talar för att en enklare

metod kommer till användning.

De nordiska utredningarna kommer inom en relativt snar framtid med all

sannolikhet att lägga fram förslag till gemensam lagstiftning om nationella

och internationella vägfraktavtal. Om man nu efter transformering av konventionen

genomför en fullständig lag om det internationella vägfraktavtalet,

kommer denna lag troligen inom bara några år att få ersättas av en ny lag,

omfattande också nationella vägfraktavtal. I fråga om de internationella

transporterna kommer en sådan lag visserligen inte att innebära några förändringar

i sak. Såväl för de enskilda personer vilka berörs av lagstiftningen

som för de lagstiftande och rättstillämpande organen framstår det emellertid

som föga rationellt — bl. a. från arbetsekonomisk synpunkt — att en omfattande

lagstiftning på ett och samma ämnesområde genomförs två gånger

med bara några års mellanrum.

Jag anser det med hänsyn till dessa förhållanden lämpligast att konventionens

regler görs omedelbart tillämpliga i Sverige genom en särskild lag i

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Första lagutskottets utlåtande nr kl år 1968

anledning av Sveriges tillträde till konventionen och att i denna lag i övrigt

tas upp endast sådana bestämmelser som är nödvändiga för att fylla ut konventionens

regelsystem. Härvid utgår jag från att när frågan om lagstiftning

angående det nationella vägfraktavtalet aktualiseras en förutsättningslös

prövning sker huruvida en slutgiltig lagstiftning om det internationella

vägfraktavtalet bör ske i andra former.

Med den lösning som jag nu har förordat blir det inte möjligt att i form

av en specialmotivering till enskilda lagbestämmelser på vanligt sätt närmare

ange innebörden av de regler som föreslås. Jag kommer därför i

stället att i ett följande avsnitt lämna en detaljerad redogörelse för de enskilda

konventionsbestämmelserna och i anslutning därtill vissa kommentarer

till dessa.

Huvuddragen av lagstiftningen

I den särskilda lagen i anledning av Sveriges tillträde till konventionen

bör inledningsvis tas upp bestämmelse av innebörd att konventionen skall,

med iakttagande av vad som ytterligare föreskrivs i den särskilda lagen,

gälla som svensk lag. Som jag tidigare har nämnt får art. 1 i konventionen

uppfattas som en internationellt-privaträttslig regel, som innebär att konventionen

inom sitt sakliga tillämpningsområde skall tillämpas utan hinder av

vad som annars skulle följa av allmänna inlernationellt-privaträttsliga regler.

Eftersom konventionens regelsystem görs omedelbart tillämpligt i Sverige

finns det enligt min mening ingen anledning att som utredningen har

föreslagit göra undantag från denna internationellt-privaträttsliga reglering

för det fall alt allmänna internationellt-privaträttsliga regler hänvisar till

lagen i annan konventionsstat.

Konventionen öppnar möjlighet för två eller flera konventionsstater att

sinsemellan överenskomma alt gemensam gränstrafik skall undantas från

konventionens tillämpning (art. 1 femte stycket). Det synes med hänsyn

till de internordiska förhållandena lämpligt att sådana överenskommelser

kan träffas med våra grannländer utan onödig omgång. Kungl.

Maj :t bör därför i lagen bemyndigas att ingå överenskommelse av detta

slag. Motsvarande fullmaktsbestämmelse finns i den danska lagen (§1 stk.

4), och i Norge torde man enligt vad jag har inhämtat komma att föreslå att

en sådan bestämmelse tas upp i den norska lagen.

Jag anser däremot inte att bestämmelsen i art. 1 femte stycket om att

två eller flera konventionsstater kan avtala att fraktsedel som är bärare av

rätt till godset får användas vid transporter som utförs uteslutande inom

deras territorier bör föranleda någon motsvarande fullmaktsbestämmelse.

På den punkten överensstämmer mitt förslag med den danska lagen och

det norska kommitléförslaget.

I vissa frågor har konventionen uttryckligen överlämnat den rättsliga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr M år 1968

regleringen till konventionsstaternas nationella lagstiftning. I det följande

skall därför närmare övervägas i vad män eller på vilket sätt eu reglering

av sådana frågor bör ske i den nya lagen.

Enligt art. 5 törsta stycket får fraktförarens och avsändarens underskrifter

på fraktsedeln vara tryckta eller ersättas med stämplar, om lagen i den

stat där fraktsedeln upprättas medger det. Utredningen har föreslagit att

sådant förfarande skall vara tillåtet när fraktsedel upprättas i Sverige.

Förslaget har inte rönt erinringar under remissbehandlingen och bör enligt

min mening godtas. Föreskrift i detta hänseende hör tas upp i lagen.

Enligt art. 10 tredje stycket kan fraktföraren sälja godset i vissa fall när

fraktavtalet inte kan fullgöras eller godset inte kan utlämnas på bestämmelseorten.

För sådant fall föreskrivs i art. 16 femte stycket att förfarandet

vid försäljning bestäms enligt lag eller sedvana på den ort där godset finns.

Utredningen har ansett att föreskrifter hör meddelas om förfarandet när

gods som linns i Sverige skall säljas enligt dessa konventionsbestämmelser

och har föreslagit bestämmelser om att försäljning skall ske på offentlig

auktion eller på annat betryggande sätt och att fraktföraren såvitt möjligt

skall i god tid underrätta den som äger förfoga över godset om tid och plats

för försäljningen. Bestämmelser av motsvarande innebörd finns i 103 och

116 §§ sjölagen och i 56 § järnvägstrafikstadgan. Utredningens förslag har

godtagils av remissinstanserna och även jag anser förslaget lämpligt. Föreskrifter

i ämnet bör tas upp i lagen.

Om fraktföraren har betalat ersättning för gods som kommit bort och som

skall anses ha gått förlorat men godset sedermera kommer till rätta, får

fraktföraren enligt art. 20 fjärde stycket förfoga över godset enligt lagen

på den ort där godset finns, under förutsättning antingen att den som

uppbar ersättningen inte därvid har begärt att bli underrättad för den händelse

godset kommer till rätta eller inte låtit sig avhöra inom 30 dagar efter

det han fått sådan underrättelse eller att godset kommer till rätta först efter

det att ett år förflutit från den dag då ersättningen betalades.

I svensk frakträtt finns f. n. inte några regler om fraktförares rätt att

förfoga över tillrättakommet gods för vilket han har utgett ersättning. Varken

sjölagen eller luftfartslagen innehåller några bestämmelser i ämnet.

Enligt 84 § 1925 års järnvägstrafikstadga hade järnväg rätt att fritt förfoga

över tillrättakommet gods, om den som mottagit ersättning för godset

inte därvid förbehållit sig att bli underrättad för den händelse godset skulle

komma till rätta eller efter erhållen underrättelse inte yrkat att få det utlämnat

till sig men bestämmelsen saknar motsvarighet i 1966 års järnvägstrafikstadga.

Trots att CIM i art. 30 § 4 innehåller en bestämmelse som helt

överensstämmer med regeln i CMR art. 20 fjärde stycket, har någon föreskrift

i ämnet inte tagits upp i 1963 års lag i anledning av Sveriges anslutning

till bl. a. CIM.

Utredningen har under hänvisning till den ovisshet som råder i fråga om

s. 17 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

17

svensk frakträtts ståndpunkt i detta hänseende ansett att frågan för landsvägstransporternas

del bör regleras i lag. Enligt utredningen inger det inte

några betänkligheter att tillerkänna fraktföraren oinskränkt förfoganderätt

till godset i fall då den som har fått ersättning inte har begärt att bli underrättad

om godset kommer till rätta eller efter att ha fått sådan underrättelse

har förhållit sig passiv under 30 dagar. Däremot är det enligt utredningen

tveksamt, om enbart den omständigheten att godset har kommit till

rätta senare än inom ett år efter det ersättningen betalades bör medföra att

fraktföraren får fritt förfoga över godset. Utredningen anser dock att detta

bör kunna godtas, bl. a. med hänsyn till att mottagare eller avsändare alltid

har möjlighet att bevara sin rätt till godset genom att underlåta att begära

ersättning för förlust av godset. Förbehåll bör doek enligt utredningen

ske för den rätt till godset som kan tillkomma tredje man, t. ex. en försäkringsgivare.

I enlighet med dessa överväganden har utredningen föreslagit

en bestämmelse av innehåll, att fraktföraren i de fall som avses i art.

20 fjärde stycket i konventionen får förfoga över godset med de inskränkningar

som kan följa av tredje mans rätt (28 § tredje stycket i utredningens

förslag). Bestämmelsen har lämnats utan erinran under remissbehandlingen.

För egen del anser jag emellertid att f. n. frågan inte heller på detta område

bör regleras i lag. Det är svårt att ange förutsättningarna för fraktförarens

förfoganderätt på ett sådant sätt, att tillämpningen av en bestämmelse

i ämnet leder till sakligt tillfredsställande resultat i varje enskilt fall. Det

praktiska behovet av en legislaliv reglering torde emellertid inte vara särskilt

stort. Jag anser därför att det tills vidare bör överlämnas till rättstilllämpningen

att avgöra hithörande frågor under hänsynstagande till omständigheterna

i varje särskilt fall. Spörsmålet kan komma att aktualiseras

på nytt i samband med en lagstiftning om det nationella vägfraktavtalet.

Konventionen innehåller också vissa bestämmelser av rent offentligrättslig

natur. Av dessa torde endast reglerna om domsrätt och om verkställighet

av domar behöva föranleda särskilda lagbestämmelser.

1 art. 31 första stycket föreskrivs att talan rörande befordran som är underkastad

konventionen får väckas endast vid sådan domstol i fördragsslutande

stat som parterna har utsett genom överenskommelse samt domstol

i stat inom vars område a) svaranden har sitt hemvist, sitt huvudkontor

eller den filial eller agentur genom vars medverkan fraktavtalet slutits eller

b) den ort där godset togs emot av fraktföraren eller bestämmelseorten är

belägen. Enligt art. 39 andra stycket gäller särskilda regler i fråga om regressanspråk

som någon av de olika fraktförarna vid genomgångstransport

riktar mot eu eller flera av de övriga. Har en av fraktförarna betalat ersättning,

kan han enligt denna bestämmelse väcka regresstalan mot de övriga

vid domstol i stat där någon av dem har sitt hemvist, sitt huvudkontor

eller den filial eller agentur genom vars medverkan fraktavtalet har slutits.

Talan kan väckas vid samma domstol mot samtliga övriga fraktförare. Kon
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Förslå lagutskottets utlåtande nr fri år 1968

ventionen reglerar, med sist angivna undantag, bara frågan i vilken stat

talan får väckas. Det ankommer på de enskilda konventionsstaterna att bestämma

vilken eller vilka domstolar som skall vara behöriga.

Det måste givetvis finnas interna svenska forumregler som tillägger svensk

domstol behörighet i samtliga de fall då talan enligt konventionen kan väckas

i Sverige. För flertalet fall är forumreglerna i 10 kap. rättegångsbalken

(RB) tillfyllest. 10 kap. 16 § RB tillgodoser kravet att talan skall kunna

väckas vid domstol som parterna anvisat genom s. k. prorogationsavtal. I

motsats till detta lagrum innehåller visserligen art. 31 i konventionen ingen

föreskrift om att prorogationsavtal skall vara skriftligt. Detta kan dock

inte tolkas så att muntligt avtal måste godtas. Konventionen får anses ha

överlämnat frågan om prorogationsavtalets form till nationell lagstiftning.

Konventionens regler om att talan får väckas i stat där svaranden har sitt

hemvist, sitt huvudkontor eller den filial eller agentur genom vars medverkan

fraktavtalet har slutits motsvaras av bestämmelserna i 10 kap. 1, 4

och 5 §§ RB. Att gemensam regresstalan mot flera fraktförare kan väckas vid

domstol som är behörig att ta upp talan mot någon av dem följer av 10 kap.

14 § RB. Det finns däremot inte någon bestämmelse i RB som anvisar behörigt

forum, när talan väcks i Sverige på den grund alt orten för godsets

mottagande för befordran eller bestämmelseorten ligger här. I den särskilda

lagen i anledning av Sveriges tillträde till CMR hör därför tas upp bestämmelse

att talan som avses i art. 31 första stycket i konventionen får väckas

vid domstolen på den ort där godset togs emot för befordran eller på bestämmelseorten.

Enligt bestämmelsen i art. 31 femte stycket får säkerhet för kostnad i

rättegång om befordran, som är underkastad konventionen, inte krävas av

någon som är medborgare i konventionsslat och har sitt hemvist eller idkar

rörelse med tast driftställe i sådan stat. Med hänsyn till denna bestämmelse

bör Kungl. Maj :t med stöd av 3 § lagen den 19 november 1886 (nr 84

s. 14) angående skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk domstol

mot inländsk man ställa borgen för kostnad och skada förordna om

undantag från lagens bestämmelser för de fall som avses i berörda konventionsbestämmelse.

Konventionen innehåller i art. 31 tredje och fjärde styckena vissa bestämmelser

av innebörd att dom som har meddelats av domstol i konventionsstat

med anledning av talan rörande befordran som är underkastad konventionen

skall kunna verkställas i annan konventionsslat, när den har blivit

verkställbar i domstolslandet och så snart de formföreskrifter som gäller

i verkställighetslandet har blivit uppfyllda. I samma stycke av artikeln

föreskrivs också uttryckligen att sådana formföreskrifter inte får innefatta

möjlighet att ompröva själva saken.

I överensstämmelse med vad utredningen har föreslagit bör sådana formföreskrifter

som avses i denna konventionsbestämmelse meddelas för det fall

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

att verkställighet av dom som har meddelats av domstol i annan konventionsstat

söks i Sverige. Föreskrifterna bör i allt väsentligt utformas efter

mönster av motsvarande bestämmelser i 6—8 §§ 1963 års lag i anledning av

Sveriges anslutning till bl. a. CIM och i 38 § atomansvarighetslagen den 8

mars 1968 (nr 45).

Den nya lagstiftningen föranleder inte några följdändringar i gällande

lagstiftning.

Rörande departementschefens anförande i övrigt hänvisar utskottet till

propositionen s. 23—64.

Lagrådet

Beträffande lagrådets yttrande över lagförslaget och departementschefens

anmälan därav hänvisar utskottet till propositionen s. 127—135.

Utskottet

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag och

får därför hemställa,

att förevarande proposition, nr 132, måtte av riksdagen

bifallas.

Stockholm den 19 november 1968

På första lagutskottets vägnar:

ERIK SVEDBERG

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Erik Svedberg (s), fröken Mattson (s),

herrar Hjorth (s), Arvidson (h), Ernulf (fp), Svanström (ep), Schött (h)

och fru Lilly Ohlsson (s);

från andra kammaren: fru Löfqvist (s), fröken Bergegren (s), herrar

Gustafsson i Borås (fp), Martinsson (s), Oskarson (h), Larsson i Norderön

(ep), Hansson i Piteå (s) och Sjöholm (fp).

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

1

Bilaga

Konventionen

den 19 maj 1956 om fraktavtalet vid internationell

godsbefordran på väg

1 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 1 avd. Nr 47

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

Convention

on the contract for the international

carriage of goods by road

(CMK)

Preamble

The Contracting Parties,

Having recognized the desirability of

standardizing the conditions governing

the contract for the international

carriage of goods by road, particularly

with respect to the documents used for

such carriage and to the carrier’s liability,

Have agreed as follows:

CHAPTER I

Scope of application

Article 1

1. This Convention shall apply to

every contract for the carriage of goods

by road in vehicles för reward, ^vlien

the place of taking over of the goods

and the place designated for delivery,

as specified in the contract, are situated

in two different countries, of which

åt least one is a Contracting country,

irrespective of the place of residence

and the nationality of the parties.

2. For the purposes of this Convention,

“vehicles” means motor vehicles,

articulated vehicles, trailers and semitrailers

as defined in article 4 of the

Convention on Road Traffic dated 19

September 1949.

3. This Convention shall apply also

where carriage coming within its scope

is carried out by States or by governmental

institutions or organizations.

Convention

relative an contrat de transport international

de marchandises par route

(CMR)

Préambule

Les Parties contractantes,

Ayant reconnu Tutilité de regler

d’une maniére uniforme les conditions

du contrat de transport international de

marchandises par route, particuliérement

en ce qui concerne les documents

utilisés pour ce transport et la responsabilité

du transporteur,

Sont convenues de ce qui suit :

CHAPITRE PREMIER

Champ d’application

Artide premier

1. La présente Convention s’applique

å tout contrat de transport de marchandises

par route å titre onéreux au

moyen de véhicules, lorsque le lieu de

la prise en charge de la marchandise

et le lieu prévu pour la livraison, tels

qu’ils sont indiqués au contrat, sont

situés dans deux pays différents dont

l’un au moins est un pays contractant.

Il en est ainsi quels que soient le domicile

et la nationalité des parties.

2. Pour 1’application de la présente

Convention, il faut entendre par

« véhicules » les automobiles, les véhicules

articulés, les remorques et les

semi-remorques, tels qu’ils sont définis

par Particle 4 de la Convention sur la

circulation routiére en date du 19 septembre

1949.

3. La présente Convention s’applique

méme si les transports rentrant dans

son champ d’application sont effectués

par des Etats ou par des institutions ou

organisations gouvernementales.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

3

Konvention

om fraktavtalet vid internationell godsbefordran

på väg

(CMR)

Inledning

De För dragsslutande Parterna,

Vilka erkänner önskvärdheten av enhetliga

regler rörande villkoren i avtal

om internationell godsbefordran på väg,

särskilt såvitt angår de skriftliga handlingar

som brukas vid sådan befordran

samt fraktförarens ansvarighet,

Har överenskommit följande:

KAPITEL I

Tillämpningsområde

Artikel 1

1. Denna konvention äger tillämpning

på varje avtal om godsbefordran med

fordon på väg mot vederlag, när orten

för godsets mottagande till befordran

och bestämmelseorten, såsom de angivits

i avtalet, är belägna i skilda stater,

av vilka åtminstone den ena är en fördragsslutande

stat. Vad nu sagts gäller

oavsett parternas hemvist och nationalitet.

2. I denna konvention förstås med

»fordon» sådana motorfordon, sammansatta

fordon, släpfordon och påhängsvagnar,

som avses i artikel 4 i konventionen

den 19 september 1949 rörande

vägtrafik.

3. Denna konvention gäller även när

befordran som faller inom dess tilllämpningsområde

utföres av stater eller

statliga inrättningar eller organisationer.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

4. This Convention shall not apply:

(a) to carriage performed under the

terms of any international postal convention;
(b)

to funeral consignments;

(c) to furniture removal.

5. The Contracting Parties agree not

to vary any of the provisions of this

Convention by special agreements between

two or more of them, except to

make it inapplicable to their frontier

traffic or to authorize the use in transport

operations entirely confined to

their territory of consignment notes representing

a title to the goods.

Article 2

1. Where the vehicle containing the

goods is carried over part of the journey

by sea, rail, inland waterways or

air, and, except where the provisions

of article 14 are applicable, the goods

are not unloaded from the vehicle, this

Convention shall nevertheless apply

to the whole of the carriage. Provided

that to the extent that it is proved that

any loss, damage or delay in delivery

of the goods which occurs during the

carriage by the other means of transport

was not caused by an act or omission

of the carrier by road, but by some

event which could only have occurred

in the course of and by reason of the

carriage by that other means of transport,

the liability of the carrier by

road shall be determined not by this

Convention but in the manner in which

the liability of the carrier by the other

means of transport would have been

determined if a contract for the carriage

of the goods alone had been made

by the sender with the carrier by the

other means of transport in accordance

with the conditions prescribed by law

for the carriage of goods by that means

of transport. If, however, there are no

such prescribed conditions, the liability

of the carrier by road shall be determined

by this Convention.

4. La présente Convention ne s’applique

pas :

a) aux transports effectués sous l’empire

de conventions postales internationales,

b) aux transports funéraires,

c) aux transports de déménagement.

5. Les Parties contractantes s’interdisent

d’apporter par voie d’accords

particuliers conclus entre deux ou plusieurs

d’entre elles toute modification å

la présente Convention, sauf pour soustraire

å son empire leur trafic frontalier

ou pour autoriser dans les transports

empruntant exclusivement leur

territoire 1’emploi de la lettre de voiture

representative de la marchandise.

Article 2

1. Si le véhicule contenant les marchandises

est transporté par mer,

chemin de fer, voie navigable intérieure

ou air sur une partie du parcours, sans

rupture de charge sauf, éventuellement,

pour 1’application des dispositions de

Farticle 14, la présente Convention

s’applique, néanmoins, pour 1’ensemble

du transport. Cependant, dans la mesure

ou il est prouvé qu’une perte, une

avarie ou un retard å la livraison de la

marchandise qui est survenu au cours

du transport par l’un des modes de

transport autre que la route n’a pas

été causé par un acte ou une omission

du transporteur routier et qu’il provient

d’un fait qui n’a pu se produire

qu’au cours et en raison du transport

non routier, la responsabilité du transporteur

routier est déterminée non par

la présente Convention, mais de la fa$on

dont la responsabilité du transporteur

non routier eut été déterminée si un

contrat de transport avait été conclu

entre 1’expéditeur et le transporteur

non routier pour le seul transport de

la marchandise conformément aux dispositions

impératives de la loi concernant

le transport de marchandises

par le mode de transport autre que la

route. Toutefois, en 1’absence de telles

dispositions, la responsabilité du trans
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

4. Denna konvention äger icke tilllämpning
a)

på befordran, som utföres i enlighet

med internationella överenskommelser

om postbefordran;

b) på begravningstransport;

c) på befordran av flyttsaker.

5. De För dragsslutande Parterna förbinder

sig att icke genom särskilda

överenskommelser mellan två eller flera

av dem avtala om annan ändring i

denna konvention än som avser att från

dess tillämpning undantaga gemensam

gränstrafik eller att för befordran, som

uteslutande utföres inom deras territorier,

medge användning av fraktsedel,

som är bärare av rätt till godset.

Artikel 2

1. Fraktas fordon med pålastat gods

under del av befordringen till sjöss,

med järnväg, på inlandsvattenväg eller

med luftfartyg utan att godset — frånsett

fall då artikel 14 är tillämplig -—- lossas från fordonet, äger denna konvention

likväl tillämpning på befordringen

i dess helhet. I den mån det styrkes,

att förlust, minskning eller skada

eller dröjsmål med godsets utlämnande,

som inträffat medan godset befordrades

på annat sätt än på väg, icke orsakats av

åtgärd eller underlåtenhet av vägfraktföraren

utan härrör av händelse, som

kunnat inträffa endast under sådan befordran

och på grund av att befordringen

skett på annat sätt än på väg, bestämmes

vägfraktförarens ansvarighet icke

enligt denna konvention utan på det sätt

varpå den andre fraktförarens ansvarighet

skolat bestämmas, därest avtal slutits

mellan avsändaren och sistnämnde

fraktförare om befordran enbart av godset

i enlighet med de tvingande lagregler,

som gäller för befordran av gods

med det ifrågavarande transportmedlet.

Saknas sådana regler, bestämmes emellertid

vägfraktförarens ansvarighet enligt

denna konvention.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 11)68

2. If the carrier by road is also

himself the carrier by the other means

of transport, his liability shall also be

determined in accordance with the provisions

of paragraph 1 of this article,

but as if, in his capacities as carrier

by road and as carrier by the other

means of transport, he were two separate

persons.

CHAPTER II

Persons for whom the carrier

is responsible

Article 3

For the purposes of this Convention

the carrier shall be responsible for the

acts and omissions of his agents and

servants and of any other persons of

whose services he makes use for the

performance of the carriage, when

such agents, servants or other persons

are acting within the scope of their

employment, as if such acts or omissions

were his own.

CHAPTER III

Conclusion and performance of the

contract of carriage

Article 4

The contract of carriage shall be confirmed

by the making out of a consignment

note. The absence, irregularity

or loss of the consignment note shall

not affect the existence or the validity

of the contract of carriage which shall

remain subject to the provisions of this

Convention.

Article 5

1. The consignment note shall be

made out in three original copies signed

by the sender and by the carrier. These

signatures may be printed or replaced

by the stamps of the sender and the

carrier if the law of the country in

which the consignment note has been

por teur par route sera déterminée par

la présente Convention.

2. Si le transporteur routier est en

méme temps le transporteur non routier,

sa responsabilité est également déterminée

par le paragraphe premier

comme si sa fonction de transporteur

routier et sa fonction de transporteur

non routier étaient exercées par deux

personnes différentes.

CHAPITRE II

Personnes dont répond le transporteur

Article 3

Pour 1’application de la présente

Convention, le transporteur répond,

comme de ses propres actes et omissions,

des actes et omissions de ses préposés

et de toutes autres personnes aux

services desquelles il recourt pour l’exécution

du transport lorsque ees préposés

ou ees personnes agissent dans

1’exercice de leurs fonetions.

CHAPITRE III

Conclusion et exécution du contrat

de transport

Article 4

Le contrat de transport est constaté

par une lettre de voiture. L’absence,

1’irrégularité ou la perte de la lettre de

voiture n’affectent ni Texistence ni la

validité du contrat de transport qui

reste soumis aux dispositions de la

présente Convention.

Article 5

1. La lettre de voiture est établie en

trois exemplaires originaux signés par

1’expéditeur et par le transporteur, ees

signatures pouvant étre imprimées ou

remplacées par les timbres de l’expéditeur

et du transporteur si la législation

du pays ou la lettre de voiture est

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

7

2. Är vägfraktföraren tillika fraktförare

med avseende på det andra transportmedlet,

bestämmes hans ansvarighet

likaledes enligt vad i första stycket

sägs och som om hans verksamhet som

vägfraktförare och hans verksamhet

som fraktförare med avseende på det

andra transportmedlet utövats av två

skilda personer.

KAPITEL II

Personer för vilka fraktföraren

ansvarar

Artikel 3

Vid tillämpning av denna konvention

är fraktföraren ansvarig för vad hos

honom anställd eller annan som han

anlitar för befordringen företager eller

underlåter i tjänsten eller för uppdragets

fullgörande. Fraktföraren svarar

därvid såsom för egen handling eller

underlåtenhet.

KAPITEL III

Slutande och fullgörande av

fraktavtal

Artikel 4

Fraktavtalet skall bekräftas genom

fraktsedel. Att fraktsedel icke har upprättats

eller icke har föreskrivet innehåll

eller har gått förlorad inverkar

icke på avtalets existens eller giltighet,

och avtalet förblir underkastat bestämmelserna

i denna konvention.

Artikel 5

1. Fraktsedeln skall upprättas i tre

originalexemplar, vilka skall undertecknas

av avsändaren och fraktföraren.

Underskrifterna får vara tryckta eller

ersatta med avsändarens och fraktförarens

stämplar, om lagen i den stat där

fraktsedeln upprättas tillåter detta. Det

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

made out so permits. The first copy

shall be handed to the sender, the second

shall accompany the goods and

the third shall be retained by the

carrier.

2. When the goods which are to be

carried have to be loaded in different

vehicles, or are of different kinds or

are divided into different lots, the sender

or the carrier shall have the right

to require a separate consignment note

to be made out for each vehicle used,

or for each kind or lot of goods.

Article 6

1. The consignment note shall contain

the following particulars:

(a) the date of the consignment note

and the place åt which it is made out;

(b) the name and address of the

sender;

(c) the name and address of the

carrier;

(d) the place and the date of taking

over of the goods and the place

designated for delivery;

(e) the name and address of the consignee;
(f)

the description in common use

of the nature of the goods and the

method of packing, and, in the case of

dangerous goods, their generally recognized

description;

(g) the number of packages and

their special marks and numbers;

(h) the gross weight of the goods

or their quantity otherwise expressed;

(i) charges relating to the carriage

(carriage charges, supplementary

charges, customs duties and other

charges incurred from the making of

the contract to the time of delivery);

(j) the requisite instructions for

Customs and other formalities;

(k) a statement that the carriage is

subject, notwithstanding any clause to

the contrary, to the provisions of this

Convention.

établie le permet. Le premier exemplaire

est remis å 1’expéditeur, le deuxiéme

accompagne la marchandise et le

troisiéme est retenu par le transporteur.

2. Lorsque la marchandise å transporter

doit étre chargée dans des véhicules

différents, ou lorsqu’il s’agit de

différentes espéces de marchandises ou

de lots distincts, l’expéditeur ou le

transporteur a le droit d’exiger l’établissement

d’autant de lettres de voiture

qu’il doit étre utilisé de véhicules

ou qu’il y a d’espéces ou de lots de

marchandises.

Artide 6

1. La lettre de voiture doit contenir

les indications suivantes :

a) le lieu et la date de son établissement,

b) le nom et 1’adresse de 1’expéditeur,

c) le nom et 1’adresse du transporteur,

d) le lieu et la date de la prise en

charge de la marchandise et le lieu

prévu pour la livraison,

e) le nom et 1’adresse du destinataire,

f) la dénomination courante de la

nature de la marchandise et le mode

d’emballage, et, pour les marchandises

dangereuses, leur dénomination généralement

reconnue,

g) le nombre des colis, leurs marques

particuliéres et leurs numéros,

h) le poids brut ou la quantité autrement

exprimée de la marchandise,

i) les frais afférents au transport

(prix de transport, frais accessoires,

droits de douane et autres frais survenant

å partir de la conclusion du contrat

jusqu’å la livraison),

j) les instructions requises pour les

formalités de douane et autres,

k) l’indication que le transport est

soumis, nonobstant toute clause contraire,

au régime établi par la présente

Convention.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

9

första exemplaret överlämnas till avsändaren,

det andra åtföljer godset och

det tredje behålles av fraktföraren.

2. Skall godset lastas på skilda fordon

eller är fråga om olika godsslag eller

om skilda partier, äger avsändaren

eller fraktföraren fordra, att skilda

fraktsedlar utfärdas för varje fordon,

godsslag eller parti.

Artikel 6

1. Fraktsedeln skall innehålla följande

uppgifter:

a) ort och dag för utfärdandet;

b) avsändarens namn och adress;

c) fraktförarens namn och adress;

d) ort och dag för godsets mottagande

till befordran samt bestämmelseorten;
e)

mottagarens namn och adress;

f) gängse benämning på godsets art

och på förpackningssättet samt, i fråga

om farligt gods, dettas allmänt vedertagna

benämning;

g) antalet kollin, dessas särskilda

märkning och nummer;

h) godsets bruttovikt eller annan

uppgift om dess mängd;

i) kostnader hänförliga till befordringen

(frakt, tilläggsavgifter, tullavgifter

och andra kostnader som uppkommer

under tiden från avtalets ingående

till godsets utlämnande);

j) erforderliga anvisningar beträffande

tull- och andra formaliteter;

k) meddelande att befordringen är

underkastad bestämmelserna i denna

konvention utan hinder av att annat

kan vara avtalat.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande nr tf år 1968

2. Wliere applicable, the consignment

note shall also contain the following

particulars:

(a) a statement that transhipment is

not allowed;

(b) the charges which the sender

undertakes to pay;

(c) the amount of “cash on delivery”

charges;

(d) a declaration of the value of the

goods and the amount representing

special interest in delivery;

(e) the sender’s instructions to the

carrier regarding insurance of the

goods;

(f) the agreed time-limit within

which the carriage is to be carried

out;

(g) a list of the documents handed

to the carrier.

3. The parties may enter in the consignment

note any other particulars

which they may deem useful.

Article 7

1. The sender shall be responsible

for all expenses, loss and damage sustained

by the carrier by reason of the

inaccuracy or inadequacy of:

(a) the particulars specified in article

6, paragraph 1, (b), (d), (e), (f),

(g), (h) and (j);

(b) the particulars specified in article

6, paragraph 2;

(c) any other particulars or instructions

given by him to enable the

consignment note to be made out or for

the purpose of their being entered

therein.

2. If, åt the request of the sender, the

carrier enters in the consignment note

the particulars referred to in paragraph

1 of this article, he shall be

deemed, unless the contrary is proved,

to have done so on behalf of the sender.

3. If the consignment note does not

contain the statement specified in article

6, paragraph 1 (k), the carrier

shall be liable for all expenses, loss and

2. Le cas échéant, la lettre de voiture

doit contenir, en outre, les indications

suivantes :

a) 1’interdiction de transbordement,

b) les frais que 1’expéditeur prend

ä sa charge,

c) le montant du remboursement å

percevoir lors de la livraison de la

marchandise,

d) la valeur déclarée de la marchandise

et la somme représentant 1’intérét

special å la livraison,

e) les instructions de 1’expéditeur au

transporteur en ce qui concerne 1’assurance

de la marchandise,

f) le délai convenu dans lequel le

transport doit étre effectué,

g) la liste des documents remis au

transporteur.

3. Les parties peuvent porter sur la

lettre de voiture toute autre indication

qu’elles jugent utile.

Artide 7

1. L’expéditeur répond de tous frais

et dommages que supporterait le transporteur

en raison de 1’inexactitude ou

de Finsuffisance —

a) des indications mentionnées å

Farticle 6, paragraphe 1. b), d), e), f),

g), h) etj),

b) des indications mentionnées å

Farticle 6, paragraphe 2,

c) de toutes autres indications ou

instructions qu’il donne pour Fétablissement

de la lettre de voiture ou pour

y étre reportées.

2. Si, å la demande de 1’expéditeur,

le transporteur inscrit sur la lettre de

voiture les mentions visées au paragraphe

1 du présent article, il est considéré,

jusqu’å preuve du contraire,

comme agissant pour le compte de Fexpéditeur.

3. Si la lettre de voiture ne contient

pas la mention prévue å Farticle 6,

paragraphe 1. k), le transporteur est

responsable de tous frais et dommages

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

11

2. I förekommande fall skall fraktsedeln

också innehålla följande uppgifter:
a)

förbud mot omlastning;

b) de kostnader som avsändaren åtager

sig att betala;

c) efterkravsbelopp som skall uppbäras

vid godsets utlämnande;

d) godsets deklarerade värde samt

belopp motsvarande särskilt intresse av

leveransen;

e) avsändarens anvisningar till fraktföraren

rörande försäkring av godset;

f) avtalad tid inom vilken befordringen

skall vara fullgjord;

g) förteckning över handlingar som

överlämnas till fraktföraren.

3. Parterna äger i fraktsedeln införa

de ytterligare uppgifter som de anser

påkallade.

Artikel 7

1. Avsändaren svarar för all kostnad

och skada som tillskyndas fraktföraren

till följd av oriktighet eller ofullständighet

hos

a) uppgifter som nämnes i artikel

6 första stycket b), d), e), f), g), h)

och j);

b) uppgifter som nämnes i artikel 6

andra stycket;

c) annan uppgift eller anvisning som

avsändaren lämnar för fraktsedelns

upprättande eller för att införas i denna.

2. Har fraktföraren på avsändarens

begäran i fraktsedeln infört uppgift eller

anvisning som sägs i första stycket,

anses han ha handlat för avsändarens

räkning, om annat icke visas.

3. Innehåller fraktsedeln icke meddelande

som avses i artikel 6 första

stycket k), svarar fraktföraren för all

kostnad och skada som därigenom till
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första lagutskottets utlåtande nr V7 år 1968

damage sustained through such omission

by the person entitled to dispose

of the goods.

Article 8

1. On taking over the goods, the

carrier shall check:

(a) the accuracy of the statements in

the consignment note as to the number

of packages and their marks and numbers,

and

(b) the apparent condition of the

goods and their packaging.

2. Where the carrier has no reasonable

means of checking the accuracy

of the statements referred to in paragraph

1 (a) of this article, he shall

enter his reservations in the consignment

note together with the grounds

on which they are based. He shall likewise

specify the grounds for any reservations

which he makes with regard

to the apparent condition of the goods

and their packaging. Such reservations

shall not bind the sender unless he has

expressly agreed to be bound by them

in the consignment note.

3. The sender shall be entitled to require

the carrier to check the gross

weight of the goods or their quantity

otherwise expressed. He may also require

the contents of the packages to

be checked. The carrier shall be entitled

to claim the cost of such checking. The

result of the checks shall be entered in

the consignment note.

Artide 9

1. The consignment note shall be

prima facie evidence of the making of

the contract of carriage, the conditions

of the contract and the receipt of the

goods by the carrier.

2. If the consignment note contains

no specific reservations by the carrier,

it shall be presumed, unless the contrary

is proved, that the goods and

their packaging appeared to be in good

condition when the carrier took them

over and that the number of packages,

que subirait 1’ayant droit å la marcliandise

en raison de cette omission.

Artide 8

1. Lors de la prise en charge de la

marchandise, le transporteur est tenu

de vérifier —

a) 1’exactitude des mentions de la

lettre de voiture relatives au nombre

de colis, ainsi qu’å leurs marques et

numéros,

b) l’état apparent de la marchandise

et de son emballage.

2. Si le transporteur n’a pas de

moyens raisonnables de vérifier 1’exactitude

des mentions visées au paragraph

1. a) du présent article, il inscrit

sur la lettre de voiture des réserves

qui doivent étre motivées. Il doit de

méme motiver toutes les réserves qu’il

fait au sujet de Tétat apparent de la

marchandise et de son emballage. Ces

réserves n’engagent pas 1’expéditeur, si

celui-ci ne les a pas expressément acceptées

sur la lettre de voiture.

3. L’expéditeur a le droit d’exiger la

vérification par le transporteur du poids

brut ou de la quantité autrement exprimée

de la marchandise. Il peut aussi

exiger la vérification du contenu des

colis. Le transporteur peut réclamer le

paiement des frais de vérification. Le

resultat des vérifications est consigné

sur la lettre de voiture.

Artide 9

1. La lettre de voiture fait foi, jusqu’å

preuve du contraire, des conditions

du contrat et de la réception de la

marchandise par le transporteur.

2. En 1’absence d’inscription sur la

lettre de voiture de réserves motivées

du transporteur, il y a présomption que

la marchandise et son emballage étaient

en bon état apparent au moment de la

prise en charge par le transporteur et

que le nombre des colis, ainsi que leurs

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr h-7 år 1968

13

skyndas den som äger förfoga över

godset.

Artikel S

1. Vid mottagandet av godset skall

fraktföraren undersöka

a) riktigheten av fraktsedelns uppgifter

om antalet kollin samt om dessas

märkning och nummer;

b) godsets och förpackningens synliga

tillstånd.

2. Kan fraktföraren icke med skäliga

medel undersöka riktigheten av de i

första stycket under a) nämnda uppgifterna,

skall han på fraktsedeln teckna

förbehåll härom och ange grunden

för förbehållet. Han skall också ange

grunden för varje förbehåll som han gör

i fråga om godsets och förpackningens

synliga tillstånd. Sådant förbehåll gäller

icke mot avsändaren, om denne icke

uttryckligen har godkänt det på fraktsedeln.

3. Avsändaren äger fordra, att fraktföraren

undersöker godsets bruttovikt

eller på annat sätt angivna mängd. Han

kan även fordra undersökning av kollinas

innehåll. Fraktföraren äger kräva

ersättning för kostnaderna för sådan

undersökning. Resultatet av undersökningen

skall antecknas på fraktsedeln.

Artikel 9

1. Fraktsedeln skall, såvida annat

icke styrkes, gälla som bevis om att

fraktavtal slutits, om avtalsvillkoren och

om fraktförarens mottagande av godset.

2. Har fraktföraren icke tecknat förbehåll

på fraktsedeln samt angivit grunden

för detta, skall, om annat icke styrkes,

godset och dess förpackning antagas

ha varit i gott synligt tillstånd, när

fraktföraren mottog godset, samt antalet

kollin, dessas märkning och nummer

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

their marks and numbers corresponded

with the statements in the consignment

note.

Article 10

The sender shall be liable to tlie

carrier for damage to persons, equipment

or other goods, and for any expenses

due to defective packing of the

goods, unless the defect was apparent

or known to the carrier åt the time

when he took over the goods and lie

made no reservations concerning it.

Artide 11

1. For the purposes of the Customs

or other formalities which have to be

completed before delivery of the goods,

the sender shall attach the necessary

documents to the consignment note or

place them åt the disposal of the carrier

and shall furnish him with all the information

which he requires.

2. The carrier shall not be under any

duty to enquire into either the accuracy

or the adequacy of such documents

and information. The sender

shall be liable to the carrier for any

damage caused by the absence, inadequacy

or irregularity of such documents

and information, except in the

case of some wrongful act or neglect

on the part of the carrier.

3. The liability of the carrier for the

consequences arising from the loss or

incorrect use of the documents specified

in and accompanying the consignment

note or deposited with the carrier

shall be that of an agent, provided that

the compensation payable by the carrier

shall not exceed that payable in

the event of loss of the goods.

Artide 12

1. The sender has the right to dispose

of the goods, in particular by asking

the carrier to stop the goods in

transit, to change the place åt which

marques et numéros, étaient conformes

aux énonciations de la lettre de voiture.

Artide 10

L’expéditeur est responsable envers

le transporteur des dommages aux personnes,

au materiel ou å d’autres

marchandises, ainsi que des frais, qui

auraient pour origine la défectuosité

de Temballage de la marchandise, å

moms que, la défectuosité étant apparente

ou connue du transporteur au

moment de la prise en charge, le transporteur

n’ait pas fait de réserves å son

sujet.

Artide 11

1. En vue de 1’accomplissement des

formalités de douane et autres å remplir

avant la livraison de la marchandise,

1’expéditeur doit joindre å la lettre

de voiture ou mettre å la disposition

du transporteur les documents nécessaires

et lui fournir tous renseignements

voulus.

2. Le transporteur n’est pas tenu

d’examiner si ees documents et renseignements

sont exaets ou suffisants.

L’expéditeur est responsable envers le

transporteur de tous dommages qui

pourraient résulter de 1’absence, de

1’insuffisance ou de 1’irrégularité de ees

documents et renseignements, sauf en

cas de faute du transporteur.

3. Le transporteur est responsable au

méme titre quTin commissionnaire des

consequences de la perte ou de Tutilisation

inexaete des documents mentionnés

sur la lettre de voiture et qui

accompagnent celle-ci ou qui sont déposés

entre ses mains; toutefois, 1’indemnité

å sa charge ne dépassera pas

celle qui serait due en cas de perte de

la marchandise.

Artide 12

1. L’expéditeur a le droit de disposcr

de la marchandise, notamment en demandant

au transporteur d’en arréter le

transport, de modifier le lieu prévu pour

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

15

antagas ha överensstämt med uppgifterna

i fraktsedeln.

Artikel 10

Avsändaren svarar gentemot fraktföraren

för sådan skada på person, materiel

eller annat gods och sådana kostnader

som uppkommit till följd av bristfällig

förpackning av godset, om icke

bristfälligheten var synlig eller känd

för fraktföraren, när denne mottog godset,

och fraktföraren ändå underlät att

göra förbehåll därom.

Artikel 11

1. Till uppfyllande av de tullbestämmelser

och andra offentliga föreskrifter

som skall iakttagas innan godset utlämnas

till mottagaren skall avsändaren

foga erforderliga handlingar till fraktsedeln

eller ställa sådana handlingar till

fraktförarens förfogande samt lämna

fraktföraren de upplysningar som denne

begär.

2. Fraktföraren är icke skyldig att

undersöka, huruvida dessa handlingar

och upplysningar är riktiga eller fullständiga.

Avsändaren svarar gentemot

fraktföraren för skada som uppkommer

till följd av att sådan handling eller

upplysning saknas eller är ofullständig

eller oriktig, utom då fel eller försummelse

ligger fraktföraren till last.

3. Fraktföraren bär samma ansvar

som en kommissionär för följderna av

att de handlingar som är omnämnda i

fraktsedeln och som åtföljer denna eller

överlämnats till honom går förlorade

eller används oriktigt. Den ersättning

som han har att utge får dock

icke överstiga vad som skolat utgå, om

godset gått förlorat.

Artikel 12

1. Avsändaren äger förfoga över godset,

särskilt genom att begära hos fraktföraren

att godset stoppas under befordringen,

att bestämmelseorten änd
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

delivery is to take place or to deliver

the goods to a consignee other than the

consignee indicated in the consignment

note.

2. This right shall cease to exist when

the second copy of the consignment

note is handed to the consignee or when

the consignee exercises his right under

article 13, paragraph 1; from that time

onwards the carrier shall obey the

orders of the consignee.

3. The consignee shall, however, have

the right of disposal from the time when

the consignment note is drawn up, if

the sender makes an entry to that effect

in the consignment note.

4. If in exercising his right of disposal

the consignee has ordered the delivery

of the goods to another person,

that other person shall not be entitled

to name other consignees.

5. The exercise of the right of disposal

sliall be subject to the following

conditions:

(a) that the sender or, in the case

referred to in paragraph 3 of this article,

the consignee who wishes to exercise

the right produces the first copy

of the consignment note on which the

new instructions to the carrier have

been entered and indemnifies the carrier

against all expenses, loss and

damage involved in carrying out such

instructions;

(b) that the carrying out of such

instructions is possible åt the time when

the instructions reach the person who

is to carry them out and does not either

interfere with the normal working of

the carrier’s undertaking or prejudice

the senders or consignees of other consignments;
(c)

that the instructions do not result

in a division of the consignment.

6. When, by reason of the provisions

of paragraph 5 (b) of this article, the

carrier cannot carry out the instructions

which he receives, he shall immediately

notify the person who gave

him such instructions.

7. A carrier who has not carried out

the instructions given under the con
-

la livraison ou de livrer la marchandise

å un destinataire différent de celui

indiqué sur la lettre de voiture.

2. Ce droit s’éteint lorsque le deuxiéme

exemplaire de la lettre de voiture

est remis au destinataire ou que celuici

fait valoir le droit prévu å 1’article

13, paragraphe 1; å partir de ce moment,

le transporteur doit se conformer

aux ordres du destinataire.

3. Le droit de disposition appartient

toutefois au destinataire dés 1’établissement

de la lettre de voiture si une

mention dans ce sens est faite par l’expéditeur

sur cette lettre.

4. Si, en exergant son droit de disposition,

le destinataire ordonne de

livrer la marchandise å une autre personne,

celle-ci ne peut pas désigner

d’autres destinataires.

5. L’exercice du droit de disposition

est subordonné aux conditions suivantes

:

a) 1’expéditeur ou, dans le cas visé

au paragraphe 3 du présent article, le

destinataire qui veut exercer ce droit

doit presenter le premier exemplaire

de la lettre de voiture, sur lequel doivent

étre inscrites les nouvelles instructions

données au transporteur, et

dédommager le transporteur des frais

et du préjudice qu’entraine 1’exécution

de ees instructions;

b) cette exécution doit étre possible

au moment ou les instructions parviennent

å la personne qui doit les exécuter

et elle ne doit ni entraver 1’exploitation

normale de 1’entreprise du transporteur,

ni porter préjudice aux expéditeurs

ou destinataires d’autres envois;

c) les instructions ne doivent jamais

avoir pour effet de diviser l’envoi.

6. Lorsque, en raison des dispositions

prévues au paragraphe 5. b) du présent

article, le transporteur ne peut exécuter

les instructions qu’il reejoit, il doit

en aviser immédiatement la personne

dont émanent ees instructions.

7. Le transporteur qui n’aura pas

exécuté les instructions données dans

s. 17 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

17

ras eller att godset utlämnas till annan

mottagare än den som angivits i fraktsedeln.

2. Denna rätt upphör, när det andra

exemplaret av fraktsedeln överlämnas

till mottagaren eller denne gör gällande

sin rätt enligt artikel 13 första stycket.

Från denna tidpunkt skall fraktföraren

rätta sig efter mottagarens anvisningar.

3. Rätten att förfoga över godset tillkommer

dock mottagaren så snart fraktsedeln

upprättats, om avsändaren infört

föreskrift därom i fraktsedeln.

4. Har mottagaren under utövande

av sin rätt att förfoga över godset givit

anvisning om att det skall utlämnas till

annan person, äger denne ej anvisa annan

mottagare.

5. Förfoganderätten får utövas endast

under följande villkor:

a) att avsändare eller, i fall som avses

i tredje stycket, mottagare som vill

utöva denna rätt företer det första

exemplaret av fraktsedeln, på vilket

de nya anvisningarna till fraktföraren

tecknats, samt gottgör fraktföraren för

kostnad och skada som följer av anvisningarnas

utförande;

b) att utförandet av de nya anvisningarna

är möjligt vid den tidpunkt

när de når den som skall efterkomma

dem och varken hindrar den normala

utövningen av fraktförarens verksamhet

eller medför skada för avsändare

eller mottagare av annan sändning;

c) att anvisningarna icke leder till

delning av sändningen.

G. Kan fraktföraren på grund av bestämmelserna

i femte stycket b) icke

efterkomma erhållen anvisning, skall

han härom omedelbart underrätta den

som meddelat anvisningen.

7. Fraktförare som underlåtit att efterkomma

anvisning, vilken meddelats

2 Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 1 avd. Nr 47

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

ditions provided for in this article, or

who has carried them out without requiring

the first copy of the consignment

note to be produced, shall be

liable to the person entitled to make a

claim for any loss or damage caused

thereby.

Article 13

1. After arrival of the goods åt the

place designated for delivery, the consignee

shall be entitled to require the

carrier to deliver to him, against a receipt,

the second copy of the consignment

note and the goods. If the loss of

the goods is established or if the goods

have not arrived after the expiry of the

period provided for in article 19, the

consignee shall be entitled to enforce

in his own name against the carrier any

rights arising from the contract of

carriage.

2. The consignee who avails himself

of the rights granted to him under paragraph

1 of this article shall pay the

charges shown to be due on the consignment

note, but in the event of dispute

on this matter the carrier shall

not be required to deliver the goods

unless security has been furnished by

the consignee.

Article 14

1. If for any reason it is or becomes

impossible to carry out the contract in

accordance with the terms laid down in

the consignment note before the goods

reach the place designated for delivery,

the carrier shall ask for instructions

from the person entitled to dispose of

the goods in accordance with the provisions

of article 12.

2. Nevertheless, if circumstances are

such as to allow the carriage to be

carried out under conditions differing

from those laid down in the consignment

note and if the carrier has been

unable to obtain instructions in reasonable

time from the person entitled

les conditions prévues au présent article

ou qui se sera conformé ä de telles

instructions sans avoir exigé la présentation

du premier exemplaire de la

lettre de voiture sera responsable envers

1’ayant droit du préjudice causé

par ce fait.

Article 13

1. Apres 1’arrivée de la marchandise

au lieu prévu pour la livraison, le destinataire

a le droit de demander que

le deuxiéme exemplaire de la lettre

de voiture lui soit remis et que la

marchandise lui soit livrée, le tout contre

déclrarge. Si la perte de la marchandise

est établie, ou si la marchandise

n’est pas arrivée å 1’expiration du délai

prévu å Tarticle 19, le destinataire

est autorisé å faire valoir en son propre

nom vis-å-vis du transporteur les

droits qui résultent du contrat de transport.

2. Le destinataire qui se prévaut des

droits qui lui sont accordés aux termes

du paragraphe 1 du présent article

est tenu de payer le montant des créances

résultant de la lettre de voiture. En

cas de contestation å ce sujet, le transporteur

n’est obligé d’effectuer la livraison

de la marchandise que si une

caution lui est fournie par le destinataire.

Article 14

1. Si, pour un motif quelconque,

1’exécution du contrat dans les conditions

prévues å la lettre de voiture est

ou devient impossible avant Tarrivée

de la marchandise au lieu prévu pour la

livraison, le transporteur est tenu de

demander des instructions å la personne

qui a le droit de disposer de la marchandise

conformément å Tarticle 12.

2. Toutefois, si les circonstances permettent

1’exécution du transport dans

des conditions différentes de celles prévues

å la lettre de voiture et si le transporteur

n’a pu obtenir en temps utile

les instructions de la personne qui a le

droit de disposer de la marchandise

s. 19 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

19

enligt bestämmelserna i denna artikel,

eller som utfört sådan anvisning utan

att fordra, att det första exemplaret av

fraktsedeln företes, är ansvarig gentemot

den som därigenom tillskyndats

skada.

Artikel 13

1. Sedan godset kommit fram till bestämmelseorten

äger mottagaren fordra

att fraktföraren mot kvitto utlämnar

det andra exemplaret av fraktsedeln

samt godset till honom. Utrönes det att

godset gått förlorat eller har godset ej

kommit fram vid utgången av den i artikel

19 nämnda fristen, äger mottagaren

gentemot fraktföraren i eget namn

göra gällande de rättigheter som följer

av fraktavtalet.

2. Mottagare vilken gör gällande rätt

som tillkommer honom enligt första

stycket, skall betala det belopp som

framgår av fraktsedeln. I fall av tvist

härom är fraktföraren icke skyldig att

utlämna godset, om mottagaren icke

ställer säkerhet.

Artikel 14

1. Är eller blir det av någon orsak

före godsets ankomst till bestämmelseorten

omöjligt att fullgöra avtalet på

sätt fraktsedeln anger, skall fraktföraren

begära anvisning från den som enligt

artikel 12 äger förfoga över godset.

2. Om emellertid omständigheterna

medger att befordringen utföres på annat

sätt än fraktsedeln anger och fraktföraren

icke kunnat inom skälig tid erhålla

anvisning från den som enligt artikel

12 äger förfoga över godset, åligger

det fraktföraren att vidtaga de åtgärder

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

to dispose of the goods in accordance

with the provisions of article 12, he

shall take such steps as seem to him to

be in the best interests of the person

entitled to dispose of the goods.

Article 15

1. Where circumstances prevent delivery

of the goods after their arrival

åt the place designated for delivery, the

carrier shall ask the sender for his instructions.

If the consignee refuses the

goods the sender shall be entitled to

dispose of them without being obliged

to produce the first copy of the consignment

note.

2. Even if he has refused the goods,

the consignee may nevertheless require

delivery so long as the carrier has not

received instructions to the contrary

from the sender.

3. When circumstances preventing

delivery of the goods arise after the

consignee, in exercise of his rights under

article 12, paragraph 3, has given

an order for the goods to be delivered

to another person, paragraphs 1 and 2

of this article shall apply as if the consignee

were the sender and that other

person were the consignee.

Article 16

1. The carrier shall be entitled to recover

the cost of his request for instructions

and any expenses entailed

in carrying out such instructions, unless

such expenses were caused by the

wrongful act or neglect of the carrier.

2. In the cases referred to in article

14, paragraph 1, and in article 15, the

carrier may iminediately unload the

goods for account of the person entitled

to dispose of them and thereupon the

carriage shall be deemed to be åt an

end. The carrier shall then hold the

goods on behalf of the person so entitled.

He may however entrust them to a

third party, and in that case he shall

not be under any liability except for

the exercise of reasonable care in the

choice of such third party. The charges

conformément å 1’article 12, il prend les

mesures qui lui paraissent les meilleures

dans 1’intérét de la personne ayant

le droit de disposer de la marchandise.

Article 15

1. Lorsque, apres 1’arrivée de la marchandise

au lieu de destination, il se

présente des empéchements å la livraison,

le transporteur demande des instructions

å l’expéditeur. Si le destinataire

refuse la marchandise, 1’expéditeur

a le droit de disposer de celle-ci sans

avoir å produire le premier exemplaire

de la lettre de voiture.

2. Méme s’il a refusé la marchandise,

le destinataire peut toujours en demander

la livraison tant que le transporteur

n’a pas re?u d’instructions contraires

de 1’expéditeur.

3. Si 1’empéchement å la livraison se

présente apres que, conformément au

droit qu’il détient en vertu de 1’article

12, panagraphe 3, le destinataire a

donné l’ordre de livrer la marchandise

å une autrc personne, le destinataire

est substitué å 1’expéditeur, et cette

autre personne au destinataire, pour

1’application des paragraphes 1 et 2

ci-dessus.

Article 16

1. Le transporteur a droit au remboursement

des frais que lui cause sa

demande d’instructions, ou qu’entraine

pour lui l’exécution des instructions re^ues,

å moms que ees frais ne soient

la conséquence de sa faute.

2. Dans les cas visés å 1’article 14,

paragraphe 1, et å 1’article 15, le transporteur

peut décharger immédiatement

la marchandise pour le compte de

l’ayant droit; apres ce déchargement, le

transport est réputé terminé. Le transporteur

assume alors la garde de la

marchandise. Il peut toutefois confier

la marchandise å un tiers et n’est alors

responsable que du choix judicieux de

ce tiers. La marchandise reste grevée

des créances résultant de la lettre de

voiture et de tous autres frais.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

21

som synes honom bäst tillgodose dennes

intresse. t

Artikel 15

1. Föreligger efter godsets ankomst

till bestämmelseorten hinder för dess

utlämnande, skall fraktföraren begära

anvisning från avsändaren. Vägrar mottagaren

att taga emot godset, äger avsändaren

förfoga över detta utan att

förete det första exemplaret av fraktsedeln.

2. Mottagaren äger, trots att han vägrat

mottaga godset, påfordra dess utlämnande

så länge fraktföraren icke erhållit

annan anvisning från avsändaren.

3. Uppstår hinder för utlämnandet

efter det att mottagaren med begagnande

av sin rätt enligt artikel 12 tredje

stycket givit anvisning om att godset

skall utlämnas till annan, skall vid tilllämpning

av första och andra styckena

av förevarande artikel mottagaren anses

som avsändare och den andre som

mottagare.

Artikel 16

1. Fraktföraren har rätt till ersättning

för kostnad som han haft för att

inhämta anvisning eller efterkomma

mottagen anvisning, om kostnaden icke

uppkommit till följd av hans fel eller

försummelse.

2. I fall som avses i artikel 14 första

stycket eller artikel 15 äger fraktföraren

genast lossa godset för dens räkning

som äger förfoga däröver. Efter

lossningen skall befordringen anses avslutad.

Fraktföraren skall därefter förvara

godset åt den andre. Han äger

dock anförtro godset åt tredje man och

svarar i sådant fall endast för att denne

väljes med tillbörlig omsorg. Godset

häftar alltjämt för de belopp som

framgår av fraktsedeln samt för varje

annan kostnad.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

due under tke consignment note and all

other expenses shall remain chargeable

against the goods.

3. The carrier may sell the goods,

without awaiting instructions from the

person entitled to dispose of them, if

the goods are perishable or their condition

warrants such a course, or when

the storage expenses would be out of

proportion to the value of the goods.

He may also proceed to the sale of the

goods in other cases if after the expiry

of a reasonable period he has not received

from the person entitled to dispose

of the goods instructions to the

contrary which he may reasonably be

required to carry out.

4. If the goods have been sold pursuant

to this article, the proceeds of

sale, after deduction of the expenses

chargeable against the goods, shall be

placed åt the disposal of the person

entitled to dispose of the goods. If these

charges exceed the proceeds of sale,

the carrier shall be entitled to the difference.

5. The procedure in the case of sale

shall be determined by the law or

custom of the place where the goods

are situated.

CHAPTER IV

Liability of the carrier

Article 17

1. The carrier shall be liable for the

total or partial loss of the goods and

for damage thereto occurring between

the time when he takes over the goods

and the time of delivery, as well as for

any delay in delivery.

2. The carrier shall however be relieved

of liability if the loss, damage

or delay was caused by the wrongful

act or neglect of the claimant, by the

instructions of the claimant given otherwise

than as the result of a wrongful

act or neglect on the part of the carrier,

by inherent vice of the goods or

through circumstances which the carrier

could not avoid and the consequenses

of which he was unable to

prevent.

3. Le transporteur peut faire procéder

å la vente de la marchandise sans

attendre d’instructions de l’ayant droit

lorsque la nature périssable ou l’état de

la marchandise le justifie ou lorsque les

frais de garde sont hors de proportion

avec la valeur de la marchandise. Dans

les autres cas, il peut également faire

procéder å la vente lorsque, dans un

délai raisonnable, il n’a pas repu de

1’ayant droit d’instructions contraires

dont 1’exécution puisse équitablement

étre exigée.

4. Si la marchandise a été vendue en

application du présent article, le produit

de la vente doit étre mis ä la disposition

de 1’ayant droit, déduction

faite des frais grevant la marchandise.

Si ees frais sont supérieures au produit

de la vente, le transporteur a droit å la

différence.

5. La fapon de procéder en cas de

vente est déterminée par la loi ou les

usages du lieu ou se trouve la marchandise.

CHAPITRE IV

Responsabilité du transporteur

Article 17

1. Le transporteur est responsable de

la perte totale ou partielle, ou de 1’avarie,

qui se produit entre le moment de

la prise en charge de la marchandise

et celui de la livraison, ainsi que du

retard å la livraison.

2. Le transporteur est déchargé de

cette responsabilité si la perte, 1’avarie

ou le retard a eu pour cause une faute

de Tayant droit, un ordre de celui-ci ne

résultant pas d’une faute du transporteur,

un vice propre de la marchandise,

ou des circonstances que le transporteur

ne pouvait pas éviter et aux conséquences

desquelles il ne pouvait pas

obvier.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr £7 år 1968

23

3. Fraktföraren äger sälja godset utan

att invänta anvisning från den som äger

förfoga över det, om godset är utsatt

för snar förstörelse eller dess tillstånd

ger anledning därtill eller kostnaden

för dess förvaring icke står i rimligt

förhållande till dess värde. Han äger

också i annat fall sälja godset, om han

icke inom skälig tid från den som äger

förfoga över godset erhållit annan anvisning

som han skäligen får anses skyldig

att efterkomma.

4. Har godset sålts med tillämpning

av denna artikel, skall köpeskillingen

efter avdrag för de kostnader för vilka

godset häftar tillställas den som ägde

förfoga över godset, överstiger dessa

kostnader köpeskillingen, äger fraktföraren

rätt till ersättning för mellanskillnaden.

5. Förfarandet vid försäljning bestämmes

av lag eller sedvana på den

ort där godset finnes.

KAPITEL IV

Fraktförarens ansvarighet

Artikel 17

1. Fraktföraren är ansvarig för sådan

förlust eller minskning av godset

och sådan skada därpå som inträffar

under tiden mellan godsets mottagande

till befordran och dess utlämnande

samt för dröjsmål med utlämnandet.

2. Fraktföraren är dock fri från ansvarighet,

om förlusten, minskningen,

skadan eller dröjsmålet orsakats antingen

av fel eller försummelse av den

berättigade eller av sådan anvisning

från denne som icke föranletts av fraktförarens

fel eller försummelse eller av

godsets bristfälliga beskaffenhet eller

av förhållande, som fraktföraren icke

kunnat undvika och vars följder han

icke kunnat förebygga.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

3. The carrier shall not be relieved

of liability by reason of tbe defective

oondition of the vehicle used by him

in order to perform the carriage, or

by reason of the wrongful act or neglect

of the person from whom he may

have hired the vehicle or of the agents

or servants of the latter.

4. Subject to article 18, paragraphs

2 to 5, the carrier shall be relieved of

liability when the loss or damage arises

from the special risks inherent in one

or more of the following circumstances:
(a)

Use of open unsheeted vehicles,

when their use has been expressly

agreed and specified in the consignment

note;

(b) the lack of, or defective condition

of packing in the case of goods

which, by their nature, are liable to

wastage or to be damaged when not

packed or when not properly packed;

(c) handling, loading, stowage or unloading

of the goods by the sender, the

consignee or persons acting on behalf

of the sender or the consignee;

(d) the nature of certain kinds of

goods which particularly exposes them

to total or partial loss or to damage,

especially through breakage, rust, decay,

desiccation, leakage, normal wastage,

or the action of moth or vermin;

(e) insufficiency or inadequacy of

marks or numbers on the packages;

(f) the carriage of livestock.

5. Where under this article the carrier

is not under any liability in respect

of some of the factors causing

the loss, damage or delay, he shall

only be liable to the extent that those

factors for which he is liable under

this article have contributed to the

loss, damage or delay.

3. Le transporteur ne peut exciper,

pour se décharger de sa responsabilité,

ni des défectuosités du véhicule dont

il se sert pour effectuer le transport, ni

de fautes de la personne dont il aurait

loué le véhicule ou des préposés de

celle-ci.

4. Compte tenu de 1’article 18, paragraphes

2 ä 5, le transporteur est déchargé

de sa responsabilité lorsque la

perte ou 1’avarie résulte des risques

particuliers inhérents å l’un des faits

suivants ou å plusieurs d’entre eux :

a) emploi de véhicules ouverts et

non båchés, lorsque cet emploi a été

convenu d’une maniére expresse et mentionné

dans la lettre de voiture;

b) absence ou défectuosité de l’emballage

pour les marchandises exposées

par leur nature å des déchets ou avaries

quand elles ne sont pas emballées ou

sont mal emballées;

c) manutention, cliargement, arrimage

ou déchargement de la marchandise

par 1’expéditeur ou le destinataire

ou des personnes agissant pour le

compte de l’expéditeur ou du destinataire;
d)

nature de certaines marchandises

exposées, par des causes inhérentes å

cette nature méme, soit å perte totale

ou partielle, soit ä avarie, notamment

par bris, rouille, détérioration interne

et spontanée, dessication, coulage,

déchet normal ou action de la vermine

et des rongeurs;

e) insuffisance ou imperfection des

marques ou des numéros de colis;

f) transport d’animaux vivants.

5. Si, en vertu du présent article, le

transporteur ne répond pas de certains

des facteurs qui ont causé le dommage,

sa responsabilité n’est engagée que

dans la proportion ou les facteurs dont

il répond en vertu du présent article

ont contribué au dommage.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr kl år 1968

25

3. Fraktföraren kan icke till befrielse

från ansvarighet åberopa vare sig

bristfällighet hos det fordon som han

använder för befordringen eller fel eller

försummelse av den från vilken han

kan ha hyrt fordonet eller av dennes

folk.

4. Under de förutsättningar som anges

i artikel 18 andra till femte styckena

är fraktföraren fri från ansvarighet,

om förlusten, minskningen eller

skadan härrör av den särskilda risk

som är förbunden med ett eller flera av

följande förhållanden:

a) användning av öppet fordon utan

presenning, när detta transportsätt uttryckligen

avtalats och angivits i fraktsedeln;
b)

felande eller bristfällig förpackning

av gods, som på grund av sin egen

beskaffenhet är utsatt för minskning eller

skada när det icke är förpackat eller

är bristfälligt förpackat;

c) handhavande, lastning, stuvning

eller lossning av godset som ombesörjts

av avsändaren, mottagaren eller person,

som handlar för avsändarens eller mottagarens

räkning;

d) sådan beskaffenhet hos visst slag

av gods som medför att godset är särskilt

utsatt för fara att gå förlorat,

minskas eller skadas, i synnerhet genom

bräckning, rost, inre självförstöring,

uttorkning, läckage, normalt svinn

eller angrepp av skadeinsekter eller

gnagare;

e) ofullständig eller felaktig märkning

eller numrering av kollina;

f) befordran av levande djur.

5. Är fraktföraren enligt denna artikel

icke ansvarig för viss eller vissa av

de omständigheter som medverkat till

förlusten, minskningen, skadan eller

dröjsmålet, svarar han endast i den utsträckning

som de förhållanden för vilka

han enligt denna artikel är ansvarig

har medverkat till förlusten, minskningen,

skadan eller dröjsmålet.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

Article 18

1. The bur den of proving that loss,

damage or delay was due to one of the

causes specified in article 17, paragraph

2, shall rest upon the carrier.

2. When the carrier establishes that

in the circumstances of the case, the

loss or damage could be attributed to

one or more of the special risks referred

to in article 17, paragraph 4, it

shall be presumed that it was so caused.

The claimant shall however be entitled

to prove that the loss or damage was

not, in fact, attributable either wholly

or partly to one of these risks.

3. This presumption shall not apply

in the circumstances set out in article

17, paragraph 4(a), if there has been

an abnormal shortage, or a loss of any

package.

4. If the carriage is performed in

vehicles specially equipped to protect

the goods from the effects of heat, cold,

variations in temperature or the humidity

of the air, the carrier shall not be

entitled to claim the benefit of article

17, paragraph 4 (d), unless he proves

that all steps incumbent on him in the

circumstances with respect to the

choice, maintenance and use of such

equipment were taken and that he complied

with any special instructions

issued to him.

5. The carrier shall not be entitled

to claim the benefit of article 17, paragraph

4 (f), unless he proves that all

steps normally incumbent on him in

the circumstances were taken and that

he complied with any special instructions

issued to him.

Article 19

Delay in delivery shall be said to

occur when the goods have not been

delivered within the agreed time-limit

or when, failing an agreed time-limit,

the actual duration of the carriage hav
-

Article 18

1. La preuve que la perte, 1’avarie ou

le retard a eu pour cause un des faits

prévus å 1’article 17, paragraphe 2, incombe

au transporteur.

2. Lorsque le transporteur établit que,

eu égard aux circonstances de fait, la

perte ou 1’avarie a pu résulter d’un ou

de plusieurs des risques particuliers

prévus å 1’article 17, paragraphe 4, il y

a présomption qu’elle en résulte.

L’ayant droit peut toutefois faire la

preuve que le dommage n’a pas eu l’un

de ees risques pour cause totale ou

partielle.

3. La présomption visée ci-dessus

n’est pas applicable dans le cas prévu

å 1’article 17, paragraphe 4. a), s’il y a

manquant d’une importance anormale

ou perte de colis.

4. Si le transport est effeetué au

moyen d’un véhieule aménagé en vue

de soustraire les marchandises ä l’influence

de la chaleur, du froid, des

variations de température ou de 1’humidité

de l’air, le transporteur ne peut

invoquer le bénéfice de 1’article 17,

paragraphe 4. d), que s’il fournit la

preuve que toutes les mesures lui incombant,

compte tenu des circonstances,

ont été prises en ce qui concerne

le choix, Tentretien et 1’emploi de ees

aménagements et qu’il s’est conformé

aux instructions spéciales qui ont pu lui

étre données.

5. Le transporteur ne peut invoquer

le bénéfice de 1’article 17, paragraphe

4. f), que s’il fournit la preuve que

toutes les mesures lui incombant normalement,

compte tenu des circonstances,

ont été prises et qu’il s’est

conformé aHX instructions spéciales qui

ont pu lui étre données.

Article 19

Il y a retard å la livraison lorsque la

marchandise n’a pas été livrée dans le

délai convenu ou, s’il n’a pas été convenu

de délai, lorsque la durée effeetive

du transport dépasse, compte tenu

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

Artikel 18

1. Bevisskyldigheten för att förlust,

minskning, skada eller dröjsmål orsakats

av förhållande som anges i artikel

17 andra stycket åvilar fraktföraren.

2. Visar fraktföraren att förlust,

minskning eller skada att döma av föreliggande

omständigheter kan härröra

av en eller flera av de särskilda

risker som namnes i artikel 17 fjärde

stycket, skall den antagas härröra därav.

Motparten äger dock föra bevisning

om att förlusten, minskningen eller

skadan i verkligheten icke vare sig

helt eller delvis är att tillskriva sådan

risk.

3. Antagande enligt andra stycket får

icke göras i fall som avses i artikel 17

fjärde stycket a), därest fråga är om

onormalt stor minskning eller om förlust

av hela kollin.

4. Sker befordringen med fordon som

är utrustat med särskild anordning för

att skydda godset mot inverkan av

värme, kyla, temperaturväxlingar eller

luftens fuktighet, äger fraktföraren icke

till befrielse från ansvarighet åberopa

bestämmelsen i artikel 17 fjärde stycket

d), om han icke visar att alla åtgärder

blivit vidtagna, som med hänsyn

till omständigheterna åvilar honom

i fråga om val, underhåll och användning

av anordningen, samt att han

följt de särskilda anvisningar som kan

ha meddelats honom.

5. Fraktföraren äger icke till befrielse

från ansvarighet åberopa bestämmelsen

i artikel 17 fjärde stycket f),

om han icke visar att alla åtgärder

blivit vidtagna, som med hänsyn till

omständigheterna normalt åvilar honom,

samt att han följt de särskilda anvisningar

som kan ha meddelats honom.

Artikel 19

Dröjsmål med utlämnandet föreligger,

när godset icke utlämnats inom avtalad

tid eller, om särskild tid ej avtalats,

när den tid som åtgått för befordringen

överskrider vad som med hän
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

ing regard to the circumstances of the

case, and in particular, in the case of

partial loads, the time required for making

up a complete load in the normal

way, exceeds the time it would be

reasonable to allow a diligent carrier.

Article 20

1. The fact that goods have not been

delivered within thirty days following

the expiry of the agreed time-limit,

or, if there is no agreed time-limit,

within sixty days from the time when

the carrier took over the goods, shall

be conclusive evidence of the loss of

the goods, and the person entitled to

make a claim may thereupon treat thein

as lost.

2. The person so entitled may, on

receipt of compensation for the missing

goods, request in writing that he shall

be notified immediately should the

goods be recovered in the course of the

year following the payment of compensation.

He shall be given a written

acknowledgment of such request.

3. Within the thirty days following

receipt of such notification, the person

entitled as aforesaid may require the

goods to be delivered to him against

payment of the charges shown to be

due on the consignment note and also

against refund of the compensation he

received less any charges included

therein but without prejudice to any

claims to compensation for delay in

delivery under article 23 and, where

applicable, article 26.

4. In the absence of the request

mentioned in paragraph 2 or of any

instructions given within the period of

thirty days specified in paragraph 3, or

if the goods are not recovered until

more than one year after the payment

of compensation, the carrier shall be

entitled to deal with them in accordance

with the law of the place where

the goods are situated.

Article 21

Should the goods have been delivered

to the consignee without collection of

des circonstances et, notamment, dans

le cas d’un chargement partiel, du temps

voulu pour assembler un chargement

complet dans des conditions normales,

le temps qu’il est raisonnable d’allouer

å des transporteurs diligents.

Article 20

1. L’ayant droit peut, sans avoir å

fournir d’autres preuves, considérer la

marchandise comme perdue quand elle

n’a pas été livrée dans les trente jours

qui suivent 1’expiration du délai convenu

ou, s’il n’a pas été convenu de

délai, dans les soixante jours qui suivent

la prise en charge de la marchandise

par le transporteur.

2. L’ayant droit peut, en recevant le

paiement de 1’indemnité pour la marchandise

perdue, demander, par écrit,

å étre avisé immédiatement dans le cas

ou Ia marchandise serait retrouvée au

cours de l’année qui suivra le paiement

de 1’indemnité. Il lui est donné par écrit

acte de cette demande.

3. Dans les trente jours qui suivent la

réception de cet avis, 1’ayant droit peut

exiger que la marchandise lui soit livrée

contre paiement des créances résultant

de la lettre de voiture et contre restitution

de 1’indcmnité qu’il a recjue, déduction

faite éventuellement des frais

qui auraient été compris dans cette

indemnité, et sous réserve de tous droits

å 1’indemnité pour retard å la livraison

prévue å 1’article 23 et, s’il y a lieu, å

1’article 26.

4. A défaut soit de la demande prévue

au paragraphe 2, soit d’instructions

données dans le délai de trente jours

prévu au paragraphe 3, ou encore si la

marchandise n’a été retrouvée que plus

d’un an apres le paiement de l’indemnité,

le transporteur en dispose conformément

å la loi du lieu ou se trouve la

marchandise.

Article 21

Si la marchandise est livrée au destinataire

sans encaissement du rem
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

syn till omständigheterna skäligen bör

medges en omsorgsfull fraktförare. I

fråga om dellast skall därvid särskilt

beaktas den tid som kräves, för att i

sedvanlig ordning samla full last.

Artikel 20

1. Om godset icke utlämnats inom

trettio dagar efter utgången av avtalad

tid eller, om särskild tid ej avtalats,

inom sextio dagar från det fraktföraren

mottog godset till befordran, äger den

berättigade anse godset som förlorat

utan att behöva förebringa annan bevisning

härför.

2. Den berättigade kan, när han mottager

gottgörelse för att godset gått förlorat,

skriftligen begära att omedelbart

bli underrättad i händelse godset skulle

komma tillrätta inom loppet av ett år

från det ersättningen utbetalades. Skriftlig

bekräftelse på att sådan begäran

framställts skall lämnas honom.

3. Inom trettio dagar från det han erhållit

underrättelse som nu sagts kan

den berättigade påfordra, att godset utlämnas

till honom mot att han erlägger

de belopp som framgår av fraktsedeln

och återbetalar den gottgörelse

han uppburit, minskad med den kostnadsersättning

som kan ha inräknats

däri, men utan inskränkning i den rätt

till gottgörelse för dröjsmål med utlämnandet

som han kan ha enligt artikel

23 och, i förekommande fall, artikel 26.

4. Framställes ej begäran som sägs

i andra stycket eller lämnas icke någon

anvisning inom den i tredje stycket

nämnda trettiodagarsfristen eller

kommer godset icke tillrätta förrän

mer än ett år förflutit från det ersättningen

utbetalades, äger fraktföraren

förfoga över godset i överensstämmelse

med lagen på den ort där godset finnes.

Artikel 21

Har godset utlämnats till mottagaren

utan uttagande av efterkrav, som frakt
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

the “cash on delivery” charge which

should have been collected by the carrier

under the terms of the contract of

carriage, the carrier shall be liable to

the sender for compensation not exceeding

the amount of such charge

without prejudice to his right of action

against the consignee.

Article 22

1. When the sender hands goods of

a dangerous nature to the carrier, he

shali inform the carrier of the exact

nature of the danger and indicate, if

necessary, the precautions to be taken.

If this information has not been entered

in the consignment note, the burden of

proving, by some other means, that the

carrier knew the exact nature of the

danger constituted by the carriage of

the said goods shall rest upon the

sender or the consignee.

2. Goods of a dangerous nature

which, in the circumstances referred

to in paragraph 1 of this article, the

carrier did not know were dangerous,

may, åt any time or place, be unloaded,

destroyed or rendered harmless by the

carrier without compensation; further,

the sender shall be liable for all expenses,

loss or damage arising out of

their handing over for carriage or of

their carriage.

Artide 23

1. When, under the provisions of this

Convention, a carrier is liable for compensation

in respect of total or partial

loss of goods, such compensation shall

be calculated by reference to the value

of the goods åt the place and time åt

which they were accepted for carriage.

2. The value of the goods shall be

fixed according to the commodity exchange

price or, if there is no such

price, according to the current märket

price or, if there is no commodity exchange

price or current märket price,

by reference to the normal value of

goods of the same kind and quality.

boursement qui aurait du étre per$u par

le transporteur en vertu des dispositions

du contrat de transport, le transporteur

est tenu d’indemniser l’expéditeur

å concurrence du montant du remboursement,

sauf son recours contre le

destinataire.

Artide 22

1. Si 1’expéditeur remet au transporteur

des marchandises dangereuses, il

lui signale la nature exacte du danger

qu’elles présentent et lui indique éventuellement

les précautions å prendre.

Au cas oii cet avis n’a pas été consigné

sur la lettre de voiture, il appartient å

1’expéditeur ou au destinataire de faire

la preuve, par tous autres moyens, que

le transporteur a eu connaissance de la

nature exacte du danger que présentait

le transport desdites marchandises.

2. Les marchandises dangereuses qui

n’auraient pas été connues comme telles

par le transporteur dans les conditions

prévues au paragraphe 1 du

présent article, peuvent å tout moment

et en tout lieu étre déchargées, détruites

ou rendues inoffensives par le transporteur,

et ce sans aucune indemnité;

1’expéditeur est en outre responsable

de tous frais et dommages résultant de

leur remise au transport ou de leur

transport.

Artide 23

1. Quand, en vertu des dispositions

de la présente Convention, une indemnité

pour perte totale ou partielle de la

marchandise est mise å la charge du

transporteur, cette indemnité est calculée

d’aprés la valeur de la marchandise

au lieu et å Fépoque de la prise en

charge.

2. La valeur de la marchandise est

déterminée d’aprés le cours en bourse

ou, å défaut, d’aprés le prix courant

sur le marché ou, å défaut de l’un et

de 1’autre, d’aprés la valeur usuelle

des marchandises de méme nature et

qualité.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

31

föraren skolat uppbära enligt fraktavtalet,

är fraktföraren skyldig att hålla

avsändaren skadeslös intill efterkravets

belopp, fraktföraren dock obetaget att

söka sitt åter av mottagaren.

Artikel 22

1. överlämnar avsändaren gods av

farlig beskaffenhet till fraktföraren,

skall han underrätta denne om farans

särskilda art och, om nödvändigt, ange

de försiktighetsmått som skall vidtagas.

Har sådan underrättelse icke intagits i

fraktsedeln, ankommer det på avsändaren

eller mottagaren att på annat sätt

styrka, att fraktföraren ägde kännedom

om den särskilda arten av den fara som

var förbunden med befordringen av

godset.

2. Gods av farlig beskaffenhet, om

vars farlighet fraktföraren icke erhållit

kännedom enligt första stycket av denna

artikel, kan fraktföraren när och

var som helst lossa, förstöra eller oskadliggöra

utan att bli ersättningsskyldig.

Avsändaren är ansvarig för all kostnad,

förlust eller skada som uppkommer till

följd av godsets avlämnande till befordran

eller till följd av dess befordran.

Artikel 23

1. År fraktföraren på grund av bestämmelserna

i denna konvention skyldig

att utge ersättning för förlust eller

minskning av gods, beräknas ersättningen

efter det värde godset vid tiden

för dess mottagande till befordran hade

på den ort där det mottogs till befordran.

2. Godsets värde bestämmes efter

börspriset eller, om sådant pris saknas,

efter marknadspriset eller, om inte heller

sådant pris finnes, efter det gängse

värdet av gods av samma slag och beskaffenhet.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

3. Compensation shall not, however,

exceed 25 francs per kilogram of gross

weight short. “Franc” means the gold

franc weighing 10/31 of a gramme and

being of millesimal fineness 900.

4. In addition, the carriage charges,

Customs duties and other charges incurred

in respect of the carriage of the

goods shall be refunded in full in case

of total loss and in proportion to the

loss sustained in case of partial loss,

hut no further damages shall be payable.

5. In the case of delay, if the claimant

proves that damage has resulted therefrom

the carrier shall pay compensation

for such damage not exceeding the

carriage charges.

6. Higher compensation may only be

claimed where the value of the goods

or a special interest in delivery has

been declared in accordance with artides

24 and 26.

Article 24

The sender may, against payment of

a surcliarge to be agreed upon, declare

in the consignment note a value for

the goods exceeding the limit laid down

in article 23, paragraph 3, and in that

case the amount of the declared value

shall be substituted for that limit.

Artide 25

1. In case of damage, the carrier

shall be liable för the amount by which

the goods have diminished in value,

calculated by reference to the value of

the goods fixed in accordance with article

23, paragraphs 1, 2 and 4.

2. The compensation may not, however,

exceed:

(a) if the whole consignment has

been damaged, the amount payable in

the case of total loss;

(b) if part only of the consignment

has been damaged, the amount payable

in the case of loss of the part affected.

Artide 26

1. The sender may, against payment

of a surcharge to be agreed upon, fix

3. Toutefois, l’indemnité ne peut dépasser

25 francs par kilogramme du

poids brut manquant. Le franc s’entend

du franc-or, d’un poids de 10/31 de

gramme au titre de 0,900.

4. Sont en outre remboursés le prix

du transport, les droits de douane et les

autres frais encourus ä 1’occasion du

transport de la marchandise, en totalité

en cas de perte totale, et au prorata en

cas de perte partielle; d’autres dommages-intéréts

ne sont pas dus.

5. En cas de retard, si l’ayant droit

prouve qu’un préjudice en est résulté,

le transporteur est tenu de payer pour

ce préjudice une indemnité qui ne peut

pas dépasser le prix du transport.

6. Des indemnités plus élevées ne

peuvent étre réclamées qu’en cas de

déclaration de la valeur de la marchandise

ou de déclaration d’intérét spécial

å la livraison, conformément aux artides

24 et 26.

Artide 24

L’expéditeur peut déclarer dans la

lettre de voiture, contre paiement d’un

supplément de prix å convenir, une

valeur de la marchandise excédant la

limite mentionnée au paragraphe 3 de

1’article 23 et, dans ce cas, le montant

déclaré se substitue å cette limite.

Artide 25

1. En cas d’avarie, le transporteur

paie le montant de la dépréciation calculée

d’aprés la valeur de la marchandise

fixée conformément å 1’article 23,

paragraphes 1, 2 et 4.

2. Toutefois, 1’indemnité ne peut dépasser

—

a) si la totalité de l’expédition est

dépréciée par 1’avarie, le chiffre qu’elle

aurait atteint en cas de perte totale;

b) si une partie seulement de l’expédition

est dépréciée par 1’avarie, le

chiffre qu’elle aurait atteint en cas de

perte de la partie dépréciée.

Artide 26

1. L’expéditeur peut fixer, en l’inscrivant

å la lettre de voiture, et contre

s. 33 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

33

3. Ersättningen får dock icke överstiga

25 francs för kilogram av förlorad

bruttovikt. Med franc förstås guldfranc

med en vikt av 10/31 gram och

0,900 finhet.

4. Härutöver skall frakt, tullavgifter

och andra kostnader med anledning av

befordringen återbetalas, till fullo vid

förlust och proportionsvis vid minskning,

men annan skada ersättes icke.

5. Skada till följd av dröjsmål är

fraktföraren skyldig att ersätta intill

fraktens belopp.

6. Ytterligare ersättning kan fordras

endast om godsets värde eller särskilt

leveransintresse angivits enligt artikel

24 eller artikel 26.

Artikel 24

Avsändaren äger mot erläggande av

överenskommen tilläggsavgift i fraktsedeln

uppge högre värde på godset än

som motsvarar det i artikel 23 tredje

stycket föreskrivna ansvarighetsbeloppet,

och i sådant fall gäller det uppgivna

värdet i stället som sådant belopp.

Artikel 25

1. Vid skada på godset skall fraktföraren

ersätta värdeminskningen, beräknad

efter det enligt artikel 23 första,

andra och fjärde styckena bestämda

värdet av godset.

2. Ersättningen får dock icke överstiga:
a)

om hela sändningen minskat i värde

till följd av skadan, det belopp som

skulle ha utgått om sändningen gått

förlorad;

b) om blott en del av sändningen

minskat i värde till följd av skadan, det

belopp som skulle ha utgått, om denna

del gått förlorad.

Artikel 26

1. Avsändaren kan genom anteckning

i fraktsedeln och mot erläggande av

3 Bihang till riksdagens protokoll 196S. 9 saml. 1 avd. Nr 47

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

the amount of a special interest in delivery

in the case of loss or damage or

of the agreed time-limit being exceeded,

by entering such amount in the consignment

note.

2. If a declaration of a special interest

in delivery has been made, compensation

for the additional loss or

damage proved may be claimed, up to

the total amount of the interest declared,

independently of the compensation

provided for in artides 23, 24 and 25.

Article 27

1. The claimant shall be entitled to

claim interest on compensation payable.

Such interest, calculatcd åt five per

centum per annum, shall accrue from

the date on which the claim was sent

in writing to the carrier or, if no such

claim has been made, from the date on

which legal proceedings were instituted.

2. When the amounts on which the

calculation of the compensation is

based are not expressed in the currency

of the conutry in which payment is

claimed, conversion shall be åt the rate

of exchange applicable on the day and

åt the place of payment of compensation.

Artide 28

1. In cases where, under the law

applicable, loss, damage or delay arising

out of carriage under this Convention

gives rise to an extra-contractual

claim, the carrier may avail himself of

the provisions of this Convention which

exclude his liability or which fix or

limit the compensation due.

2. In cases where the extra-contractual

liability for loss, damage or delay

of one of the persons for whom the

carrier is responsible under the terms

of article 3 is in issue, such person may

also avail himself of the provisions of

this Convention which exclude the lia
-

paiement d’un supplement de prix a

convenir, le montant d’un intérét spécial

å la livraison, pour le cas de perte

ou d’avarie et pour celui de dépassement

du délai convenu.

2. S’il y a eu declaration d’intérét

special å la livraison, il peut étre réclamé,

indépendamment des indemnités

prévues aux artides 23, 24 et 25, et å

concurrence du montant de 1’intérét

déclaré, une indemnité égale au dommage

supplémentaire dont la preuve est

apportée.

Artide 27

1. L’ayant droit peut demander les

intércts de 1’indemnité. Ces intéréts,

calculés å raison de cinq pour cent

l’an, courent du jour de la réclamation

adressée par écrit au transporteur ou,

s’il n’y a pas eu de réclamation, du jour

de la demande en justice.

2. Lorsque les éléments qui servent de

base au calcul de Tindemnité ne sont

pas exprimés dans la monnaie du pays

oii le paiement est réclamé, la conversion

est faite d’aprés le cours du jour

et du lieu du paiement de Tindemnité.

Artide 28

1. Lorsque, d’aprés la loi applicable,

la perte, 1’avarie ou le retard survenu au

cours d’un transport soumis å la présente

Convention peut donner lieu å

une réclamation extra-contractuelle, le

transporteur peut se prévaloir des dispositions

de la présente Convention qui

excluent sa responsabilité ou qui déterminent

ou limitent les indemnités

dues.

2. Lorsque la responsabilité extracontractuelle

pour perte, avarie ou retard

d’une des personnes dont le transporteur

répond aux termes de Tarticle

3 est mise en cause, cette personne peut

également se prévaloir des dispositions

de la présente Convention qui excluent

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

överenskommen tilläggsavgift fastställa

ett belopp, som motsvarar det särskilda

intresset av riktigt utlämnande i händelse

godset går förlorat, minskas eller

skadas eller avtalad tid för utlämnandet

överskrides.

2. Har särskilt leveransintresse uppgivits

kan vid sidan av ersättning som

avses i artiklarna 23, 24 och 25 gottgörelse

fordras intill beloppet av det uppgivna

intresset för den ytterligare skada

som visas ha uppkommit.

Artikel 27

1. Den som är berättigad till ersättning

äger fordra ränta på ersättningsbeloppet.

Ränta beräknas efter fem procent

om året och löper från den dag

då skriftligt anspråk på ersättning avsändes

till fraktföraren eller, om sådant

anspråk icke framställts, från den dag

då talan väcktes.

2. Är belopp som ligger till grund för

beräkning av ersättning icke uttryckt i

myntslaget i den stat där betalning kräves,

skall omräkning ske efter den på

betalningsdagen gällande kursen på den

ort där betalning sker.

Artikel 28

1. Kan enligt tillämplig lag förlust,

minskning, skada eller dröjsmål, som

uppkommit under befordran vilken är

underkastad denna konvention, ge upphov

till anspråk på annan grund än avtal,

får fraktföraren åberopa de bestämmelser

i denna konvention som utesluter

hans ansvarighet eller som anger

eller begränsar ersättningens storlek.

2. Framställes på annan grund än avtal

anspråk med anledning av förlust,

minskning, skada eller dröjsmål mot

person, för vilken fraktföraren svarar

enligt artikel 3, äger även sådan person

åberopa de bestämmelser i denna konvention

som utesluter fraktförarens an
3f

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 1 avd. Nr 47

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

bility of the carrier or which fix or

limit the compensation due.

Article 29

1. The carrier shall not be entitled to

avail himself of the provisions of this

chapter which exclude or limit his liability

or which shift the burden of

proof if the damage was caused by his

wilful misconduct or by such default

on his part as, in accordance with the

law of the court or tribunal seized of

the case, is considered as equivalent to

wilful misconduct.

2. The same provision shall apply if

the wilful misconduct or default is

committed by the agents or servants of

the carrier or by any other persons of

whose services he makes use for the

performance of the carriage, when such

agents, servants or other persons are

acting within the scope of their employment.

Furthermore, in such a case such

agents, servants or other persons shall

not be entitled to avail themselves, with

regard to their personal liability, of the

provisions of this chapter referred to in

paragraph 1.

CHAPTER V

Claims and actions

Article 30

1. If the consignee takes delivery of

the goods without duly checking their

condition with the carrier or without

sending him reservations giving a general

indication of the loss or damage,

not later than the time of delivery in

the case of apparent loss or damage and

within seven days of delivery, Sundays

and public holidays excepted, in the

case of loss or damage which is not

apparent, the fact of his taking delivery

shall be prima facie evidence that he

has received the goods in the condition

described in the consignment note. In

the case of loss or damage which is not

apparent the reservations referred to

shall be made in writing.

la responsabilité du transporteur ou qui

déterminent ou limitent les indemnités

dues.

Article 29

1. Le transporteur n’a pas le droit de

se prévaloir des dispositions du présent

chapitre qui excluent ou limitent sa

responsabilité ou qui renversent le fardeau

de la preuve, si le dommage provient

de son dol ou d’une faute qui lui

est imputable et qui, d’aprés la loi de

la juridiction saisie, est considérée

comme équivalente au dol.

2. Il en est de méme si le dol ou la

faute est le fait des préposés du transporteur

ou de toutes autres personnes

aux services desquelles il recourt pour

Fexécution du transport lorsque ees

préposés ou ees autres personnes agissent

dans 1’exercice de leurs fonetions.

Dans ce cas, ees préposés ou ees autres

personnes n’ont pas davantage le droit

de se prévaloir, en ce qui concerne leur

responsabilité personnelle, des dispositions

du présent chapitre visées au paragraphe

1.

CHAPITRE V

Réclamations et actions

Article 30

1. Si le destinataire a pris livraison

de la marchandise sans qu’il en ait constaté

l’état contradictoirement avec le

transporteur ou sans qu’il ait, au plus

tard au moment de la livraison s’il s’agit

de pertes ou avaries apparentes, ou dans

les sept jours å dater de la livraison,

dimanche et jours fériés non compris,

lorsqu’il s’agit de pertes ou avaries

non apparentes, adressé des réserves

au transporteur indiquant la nature générale

de la perte ou de l’avarie, il est

présumé, jusqu’å preuve contraire, avoir

recu la marchandise dans l’état déerit

dans la lettre de voiture. Les réserves

visées ci-dessus doivent étre faites par

écrit lorsqu’il s’agit de pertes ou avaries

non apparentes.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

svårighet eller som anger eller begränsar

ersättningens storlek.

Artikel 29

1. Fraktföraren kan icke åberopa de

bestämmelser i detta kapitel vilka utesluter

eller begränsar hans ansvarighet

eller innebär överflyttning av bevisskyldigheten,

om han orsakat skadan uppsåtligen

eller om sådan vårdslöshet ligger

honom till last som likställes med

uppsåt enligt lagen i den stat där talan

väckts.

2. Vad nu sagts gäller även när uppsåt

eller vårdslöshet ådagalagts av någon

som är anställd hos fraktföraren

eller av annan som denne anlitat för

befordringen när den anställde handlar

i tjänsten eller medhjälparen för

uppdragets fullgörande. I sådant fall får

den anställde eller medhjälparen ej

heller med avseende på sin personliga

ansvarighet åberopa de bestämmelser i

detta kapitel vilka nämnts i första stycket.

KAPITEL V

Anmärkningar och väckande av talan

Artikel 30

1. Har mottagaren tagit emot godset

utan att ha gemensamt med fraktföraren

undersökt dess tillstånd eller utan

att, när fråga är om synlig minskning

eller skada, senast vid utlämnandet, eller,

när fråga är om minskning eller

skada, som icke var synlig, inom sju

dagar, söndagar och andra allmänna

fridagar oräknade, ha till fraktföraren

framställt anmärkning innefattande en

allmän beskrivning av minskningens eller

skadans art, skall mottagaren, om

annat ej styrkes, antagas ha tagit emot

godset i det tillstånd som angivits i

fraktsedeln. I fråga om minskning eller

skada, som ej var synlig, skall anmärkningen

göras skriftligen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

2. When the condition of the goods

has been duly checked by the consignee

and the carrier, evidence contradicting

the result of this checking

shall only be admissible in the case of

loss or damage which is not apparent

and provided that the consignee has

duly sent reservations in writing to the

carrier within seven days, Sundays and

public holidays excepted, from the date

of checking.

3. No compensation shall be payable

for delay in delivery unless a reservation

has been sent in writing to the

carrier, within twenty-one days from

the time that the goods were placed åt

the disposal of the consignee.

4. In calculating the time-limits provided

for in this Article the date of

delivery, or the date of checking, or the

date when the goods were placed åt the

disposal of the consignee, as the case

may be, shall not be included.

5. The carrier and the consignee shall

give each other every reasonable facility

for making the requisite investigations

and checks.

Article 31

1. In legal proceedings arising out

of carriage under this Convention, the

plaintiff may bring an action in any

court or tribunal of a contracting

country designated by agreement between

the parties and, in addition, in

the courts or tribunals of a country

within whose territory

(a) the defendant is ordinarily resident,

or has liis principal place of

business, or the branch or agency

through which the contract of carriage

was made, or

(b) the place where the goods were

taken over by the carrier or the place

designated for delivery is situated,

and in no other courts or tribunals.

2. Where in respect of a claim referred

to in paragraph 1 of this article

an action is pending before a court or

tribunal competent under that paragraph,

or where in respect of such a

2. Lorsque l’état de la marcliandise

a été constaté contradictoirement par

le destinataire et le transporteur, la

preuve contraire au resultat de cette

constatation ne peut étre faite que s’il

s’agit de pertes ou avaries non apparentes

et si le destinataire a adressé des

réserves écrites au transporteur dans

les sept jours, dimanche et jours fériés

non compris, å dater de cette constatation.

3. Un retard å la livraison ne peut

donner lieu å indemnité que si une réserve

a été adressée par écrit dans le

délai de 21 jours å dater de la mise de

la marcliandise å la disposition du destinataire.

4. La date de livraison ou, selon le

cas, celle de la constatation ou celle de

la mise å disposition n’est pas comptée

dans les délais prévus au présent article.

5. Le transporteur et le destinataire

se donnent réciproquement toutes facilités

raisonnables pour les constatations

et vérifications utiles.

Article 31

1. Pour tous litiges auxquels donnent

lieu les transports soumis å la présente

Convention, le demandeur peut saisir,

en dehors des juridictions des pays contractants

désignées d’un commun accord

par les parties, les juridictions du

pays sur le territoire duquel —

a) le défendeur a sa résidence habituelle,

son siége principal ou la succursale

ou l’agence par 1’intermédiaire

de laquelle le contrat de transport a été

conclu, ou

b) le lieu de la prise en charge de la

marcliandise ou celui prévu pour la

livraison est situé,

et ne peut saisir que ees juridictions.

2. Lorsque dans un litige visé au

paragraphe premier du présent article

une action est en instance devant une

juridiction compétente aux termes de

ce paragraphe, ou lorsque dans un tel

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

2. Har mottagaren och fraktföraren

gemensamt undersökt godsets tillstånd,

får bevisning föras mot vad därvid fastställts

endast när fråga är om minskning

eller skada, som icke var synlig,

och mottagaren avsänt skriftlig anmärkning

till fraktföraren inom sju dagar,

söndagar och andra allmänna fridagar

oräknade, från dagen för undersökningen.

3. Ersättning på grund av dröjsmål

utgår endast om skriftlig anmärkning

blivit avsänd till fraktföraren inom

tjugoen dagar från den dag då godset

ställdes till mottagarens förfogande.

4. Vid beräkning av de tidsfrister

som avses i denna artikel medräknas

icke den dag då godset utlämnades eller,

i förekommande fall, den dag då

det blev undersökt eller ställdes till

mottagarens förfogande.

5. Fraktföraren och mottagaren är

skyldiga att i skälig omfattning underlätta

för varandra att utföra erforderliga

undersökningar.

Artikel 31

1. Talan rörande befordran som är

underkastad denna konvention får upptagas,

förutom vid sådan domstol i fördragsslutande

stat som parterna utsett,

vid domstol i stat, inom vars område

a) svaranden har sitt hemvist, sitt

huvudkontor eller den filial eller agentur

genom vars medverkan fraktavtalet

slutits, eller

b) den ort där godset mottogs av

fraktföraren eller bestämmelseorten är

belägen,

och får icke väckas vid annan domstol.

2. Är talan som avses i första stycket

av denna artikel anhängig vid en enligt

det stycket behörig domstol eller har

sådan talan avgjorts av dylik domstol,

får ny talan icke väckas mellan sam
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

claim a judgment has been entered by

such a court or tribunal no new action

sliall be started between the same parties

on the same grounds unless the

judgment of the court or tribunal before

which the first action was brought

is not enforceable in the country in

which the fresh proceedings are

brought.

3. When a judgment entered by a

court or tribunal of a contracting country

in any such action as is referred

to in paragraph 1 of this article has

becoine enforceable in that country, it

shall also become enforceable in each

of the other contracting States, as soon

as the formalities required in the country

concerned have been complied with.

These formalities shall not permit the

merits of the case to be re-opened.

4. The provisions of paragraph 3 of

this article shall apply to judgments

after trial, judgments by default and

settlements confirmed by an order of

the court, but shall not apply to interim

judgments or to awards of damages, in

addition to costs against a plaintiff who

wholly or partly fails in his action.

5. Security for costs shall not be required

in proceedings arising out of

carriage under this Convention from

nationals of contracting countries resident

or having their place of business

in one of those countries.

Article 32

1. The period of limitation for an

action arising out of carriage under

Hus Convention shall be one year. Nevertheless,

in the case of wilful misconduct,

or such default as in accordance

with the law of the court or

tribunal seised of the case, is considered

as equivalent to wilful misconduct,

the period of limitation shall

be three years. The period of limitation

shall begin to run:

litige un jugement a été prononcé par

une telle juridiction, il ne peut étre intenté

aucune nouvelle action pour la

méme cause entre les mémes parties å

moins que la décision de la juridiction

devant laquelle la premiére action a

été intentée ne soit pas susceptible

d’étre exécutée dans le pays ou la nouvelle

action est intentée.

3. Lorsque dans un litige visé au

paragraphe 1 du présent article un jugement

rendu par une juridiction d’un

pays contractant est devenu exécutoire

dans ce pays, il devient également exécutoire

dans chacun des autres pays

contractants aussitot apres accomplissement

des formalités prescrites å cet

effet dans le pays intéressé. Ces formalités

ne peuvent comporter aucune revision

de Paffaire.

4. Les dispositions du paragraphe 3

du présent article s’appliquent aux jugements

contradictoires, aux jugements

par défaut et aux transactions judiciaires

mais ne s’appliquent ni aux jugements

qui ne sont exécutoires que par

provision, ni aux condamnations en

dommages et intéréts qui seraient prononcés

en sus des dépens contre un

demandeur en raison du rejet total ou

partiel de sa demande.

5. Il ne peut étre exigé de caution

de ressortissants de pays contractants,

ayant leur domicile ou un établissement

dans un de ces pays, pour assurer le

paiement des dépens å Poccasion des

actions en justice auxquelles donnent

lieu les transports soumis å la présente

Convention.

Article 32

1. Les actions auxquelles peuvent

donner lieu les transports soumis å la

présente Convention sont prescrites

dans le délai d’un an. Toutefois, dans

le cas de dol ou de faute considérée,

d’aprés la loi de la juridiction saisie,

comme équivalente au dol, la prescription

est de trois ans. La prescription

court —

s. 41 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr tf år 1968

41

ma parter angående samma sak, med

mindre avgörandet av den domstol vid

vilken den första talan väcktes icke kan

verkställas i den stat där den nya talan

väckes.

3. Sedan dom i tvist som avses i första

stycket av denna artikel meddelats av

domstol i fördragsslutande stat och blivit

verkställbar i den staten skall domen

vara verkställbar även i var och

en av de övriga fördragsslutande staterna,

så snart de formföreskrifter har blivit

uppfyllda som gäller i den fördragsslutande

stat där verkställighet söks.

Sådana formföreskrifter får ej innefatta

möjlighet till omprövning av själva saken.

4. Bestämmelserna i tredje stycket av

denna artikel äger tillämpning på domar,

meddelade efter kontradiktoriskt

förfarande, tredskodomar och av domstol

stadfästa förlikningar men icke på

domar, som är endast interimistiskt

verkställbara, eller på avgöranden, varigenom

kärande, som helt eller delvis

tappat målet, ålagts att på grund härav

utge skadestånd utöver rättegångskostnaden.

5. Säkerhet för kostnad i rättegång

med anledning av befordran som är underkastad

denna konvention får icke

fordras av sådan medborgare i fördragsslutande

stat som har hemvist eller

idkar rörelse med fast driftställe

i sådan stat.

Artikel 32

1. Talan rörande befordran som är

underkastad denna konvention skall

väckas inom ett år. Grundas talan på

uppsåt eller sådan vårdslöshet som enligt

lagen i den stat där talan föres likställes

med uppsåt, gäller dock en frist

om tre år. Preskriptionstiden löper

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

(a) in the case of partial loss,

damage or delay in delivery, from the

date of delivery;

(b) in the case of total loss, from

the thirtielh day after the expiry of the

agreed time-limit or where there is no

agreed time-limit from the sixtieth day

from the date on which the goods were

taken over by the carrier;

(c) in all other cases, on the expiry

of a period of three months after the

making of the contract of carriage.

The day on which the period of

limitation begins to run shall not be

included in the period.

2. A written claim shall suspend the

period of limitation until such date as

the carrier rejects the claim by notification

in writing and returns the

documents attached thereto. If a part

of the claim is admitted the period of

limitation shall start to run again only

in respect of that part of the claim still

in dispute. The burden of proof of the

receipt of the claim, or of the reply

and of the return of the documents,

shall rest with the party relying upon

these facts. The running of the period

of limitation shall not be suspended by

further claims having the same object.

3. Subject to the provisions of paragraph

2 above, the extension of the

period of limitation shall be governed

by the law of the court or tribunal

seised of the case. That law shall also

govern the fresh accrual of rights of

action.

4. A right of action which has become

barred by lapse of time may not

be exercised by way of counter-claim

or set-off.

Article 33

The contract of carriage may contain

a clause conferring competence on

an arbitration tribunal if the clause

conferring competence on the tribunal

provides that the tribunal shall apply

tliis Convention.

a) dans le cas de perte partielle,

d’avarie ou de retard, å partir du jour

oii la marchandise a été livrée;

b) dans le cas de perte totale, å

partir du trentiéme jour apres Fexpiration

du délai convenu ou, s’il n’a pas été

convenu de délai, å partir du soixantiéme

jour aprés la prise en charge de

la marchandise par le transporteur;

c) dans tous les autres cas, å partir

de 1’expiration d’un délai de trois mois

å dater de la conclusion du contrat de

transport.

Le jour indiqué ci-dessus comme

point de départ de la prescription n’est

pas compris dans le délai.

2. Une réclamation écrite suspend la

prescription jusqu’au jour ou le transporteur

repousse la réclamation par

écrit et restitue les piéces qui y étaient

jointes. En cas d’acceptation partielle

de la réclamation, la prescription ne

reprend son cours que pour la partie

de la réclamation qui reste litigieuse.

La preuve de la réception de la réclamation

ou de la réponse et de la restitution

des piéces est å la charge de la partie

qui invoque ce fait. Les réclamations

ultérieures ayant le méme objet ne

suspendent pas la prescription.

3. Sous réserve des dispositions du

paragraphe 2 ci-dessus, la suspension

de la prescription est régie par la loi

de la juridiction saisie. Il en est de

méme en ce qui concerne Finterruption

de la prescription.

4. L’action prescrite ne peut plus

étre exercée, méme sous forme de demande

reconventionnelle ou d’exception.

Article 33

Le contrat de transport peut contenir

une clause attribuant compétence å un

tribunal arbitral å condition que cette

clause prévoie que le tribunal arbitral

appliquera la présente Convention.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

43

a) vid minskning, skada eller dröjsmål

från dagen då godset utlämnades

till mottagaren;

b) vid förlust från trettionde dagen

efter utgången av avtalad tid för utlämnandet

eller, där särskild tid ej avtalats,

från sextionde dagen efter det

fraktföraren mottog godset till befordran;
c)

i annat fall från utgången av en

tid av tre månader från det fraktavtalet

slöts.

Den dag från vilken tid för talans

väckande löper medräknas icke i tiden.

2. Skriftligt krav medför uppehåll i

preskriptionstiden intill den dag då

fraktföraren skriftligen bestrider kravet

och återsänder de handlingar som

åtföljt kravet. Medges kravet delvis,

fortsätter preskriptionstiden att löpa endast

med avseende på den del av kravet

som kvarstår som tvistig. Bevisskyldigheten

för att krav eller svar därpå

mottagits eller att handlingar återställts

åvilar den som påstår sådant förhållande.

Förnyat krav rörande samma sak

medför icke uppehåll i preskriptionstiden.

3. Om annat ej följer av bestämmelserna

i andra stycket, tillämpas i frågor

som avser uppehåll i preskriptionstiden

lagen i den stat där talan väckts.

Samma lag tillämpas i frågor som gäller

preskriptionsavbrott.

4. Preskriberad fordran kan ej göras

gällande genom genkäromål eller yrkande

om kvittning.

Artikel 33

Fraktavtalet får innehålla bestämmelse

om att tvist skall avgöras av

skiljemän, om bestämmelsen föreskriver

att skiljemännen skall tillämpa

denna konvention.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

CHAPTER VI

Provisions relating to carriage performed

by successive carriers

Article 34

If carriage governed by a single contract

is performed by successive road

carriers, each of them shall be responsible

for the performance of the

whole operation, the second carrier and

each succeeding carrier becoming a

party to the contract of carriage, under

the terms of the consignment note, by

reason of his acceptance of the goods

and the consignment note.

Article 35

1. A carrier accepting the goods from

a previous carrier shall give the latter

a dated and signed receipt. He shall

enter his name and address on the second

copy of the consignment note.

Where applicable, he shall enter on the

second copy of the consignment note

and on the receipt reservations of the

kind provided for in article 8, paragraph

2.

2. The provisions of article 9 shall

apply to the relations between successive

carriers.

Article 36

Except in the case of a counterclaim

or a set-off raised in an action

concerning a claim based on the same

contract of carriage, legal proceedings

in respect of liability for loss, damage

or delay may only be brought against

the first carrier, the last carrier or the

carrier who was performing that portion

of the carriage during which the

event causing the loss, damage or delay

occurred; an action may be brought åt

the same time against several of these

carriers.

Article 37

A carrier who has paid compensation

in compliance with the provisions of

CHAPITRE VI

Dispositions relatives au transport

effectué par transporteurs successifs

Article 34

Si un transport régi par un contrat

unique est exécuté par des transporteurs

routiers successifs, chacun de ceux-ci

assume la responsabilité de 1’exécution

du transport total, le second transporteur

et chacun des transporteurs suivants

devenant, de par leur acceptation

de la marchandise et de la lettre de

voiture, parties au contrat, aux conditions

de la lettre de voiture.

Article 35

1. Le transporteur qui accepte la

marchandise du transporteur précédent

remet å celui-ci un refu daté et signé.

Il doit porter son nom et son adresse

sur le deuxiéme exemplaire de la lettre

de voiture. S’il y a lieu, il appose sur cet

exemplaire, ainsi que sur le re$;u, des

réserves analogues å celles qui sont prévues

å 1’article 8, paragraphe 2.

2. Les dispositions de Farticle 9

s’appliquent aux relations entre transporteurs

successifs.

Article 36

A moins qu’il ne s’agisse d’une demande

reconventionnelle ou d’une exception

formulée dans une instance relative

å une demande fondée sur le

méme contrat de transport, 1’action en

responsabilité pour perte, avarie ou

retard ne peut étre dirigée que contre

le premier transporteur, le dernier

transporteur, ou le transporteur qui

exécutait la partie du transport au cours

de laquelle s’est produit le fait avant

causé la perte, 1’avarie ou le retard;

1’action peut étre dirigée å la fois contre

plusieurs de ees transporteurs.

Article 37

Le transporteur qui a payé une indenmité

en vertu des dispositions de la

s. 45 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

45

KAPITEL VI

Bestämmelser om befordran som utföres

av flera fraktförare efter varandra

Artikel 34

Utföres befordran på grund av ett

och samma fraktavtal av flera vägfraktförare

efter varandra, är var och en av

dem ansvarig för utförandet av befordringen

i dess helhet. Den andre fraktföraren

och envar av de följande inträder

genom att taga emot godset och

fraktsedeln såsom part i fraktavtalet på

de villkor som anges i fraktsedeln.

Artikel 35

1. Fraktförare, som mottager godset

från föregående fraktförare, skall lämna

denne ett dagtecknat och underskrivet

kvitto. Han skall teckna sitt namn

och sin adress på det andra exemplaret

av fraktsedeln. Finnes anledning

därtill skall han såväl på nämnda exemplar

som på kvittot anteckna förbehåll

av den art som avses i artikel 8 andra

stycket.

2. Bestämmelserna i artikel 9 äger

tillämpning på förhållandet mellan

fraktförare vilka utför befordran efter

varandra.

Artikel 36

Talan om ansvarighet för förlust,

minskning, skada eller dröjsmål på

grund av fraktavtal får, utom när fråga

är om genkäromål eller kvittningsyrkande

i rättegång rörande fordran

grundad på fraktavtalet, föras endast

mot den förste eller den siste fraktföraren

eller mot den fraktförare som

utförde sådan del av befordringen varunder

händelse inträffade vilken orsakade

förlusten, minskningen, skadan

eller dröjsmålet. Talan får samtidigt föras

mot flera av dessa fraktförare.

Artikel 37

Fraktförare, som betalat ersättning

enligt bestämmelserna i denna konven
4

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 1 avd. Nr 47

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

tliis Convention, shall be entitled to

recover such compensation, together

with interest thereon and all costs and

expenses incurred by reason of the

claim, from the other carriers who have

taken part in the carriage, subject to

the following provisions:

(a) the carrier responsible for the

loss or damage shall be solely liable

för the compensation whether paid by

himself or by another carrier;

(b) when the loss or damage has

been caused by the action of two or

more carriers, each of them shall pay

an amount proportionate to his share

of liability; should it be impossible to

apportion the liability, each carrier

shall be liable in proportion to the

share of the payment for the carriage

which is due to him;

(c) if it cannot be ascertained to

which carriers liability is attributable

for the loss or damage, the amount of

the compensation shall be apportioned

between all the carriers as laid down

in (b) above.

Article 38

If one of the carriers is insolvent,

the share of the compensation due

from him and unpaid by him shall be

divided among the other carriers in

proportion to the share of the payment

for the carriage due to them.

Artide 39

1. No carrier against whom a claim

is made under artides 37 and 38 shall

be entitled to dispute the validity of

the payment made by the carrier making

the claim if the amount of the compensation

was determined by judicial

authority after the first mentioned

carrier had been given due notice of

the proceedings and afforded an opportunity

of entering an appearance.

2. A carrier wishing to take proceedings

to enforce his right of recovery

may make his claim before the competent

court or tribunal of the country

in which one of the carriers concerned

présente Convention a le droit d’exercer

un recours en principal, intéréts et

frais contre les transporteurs qui ont

participé å 1’exécution du contrat de

transport, conformément aux dispositions

suivantes :

a) le transporteur par le fait duquel

le dommage a été causé doit seul supporter

1’indemnité, qu’il l’ait payée luiméme

ou qu’elle ait été payée par un

autre transporteur;

b) lorsque le dommage a été causé

par le fait de deux ou plusieurs transporteurs,

chacun d’eux doit payer un

montant proportionnel å sa part de

responsabilité; si 1’évaluation des parts

de responsabilité est impossible, chacun

d’eux est responsable proportionnellement

å la part de rémunération du

transport qui lui revient;

c) si Pon ne peut déterminer quels

sont ceux des transporteurs auxquels

la responsabilité est imputable, la charge

de 1’indemnité due est répartie, dans la

proportion fixée en b), entre tous les

transporteurs.

Artide 38

Si l’un des transporteurs est insolvable,

la part lui incombant et qu’il n’a

pas payée est répartie entre tous les

autres transporteurs proportionnellement

å leur rémunération.

Artide 39

1. Le transporteur contre lequel est

exercé un des recours prévus aux artides

37 et 38 n’est pas recevable å contester

le bien-fondé du paiement effectué

par le transporteur exerpant le recours,

lorsque Pindemnité a été fixée par décision

de justice, pourvu qu’il ait été

dument informé du procés et qu’il ait

été å méme d’y intervenir.

2. Le transporteur qui veut exercer

son recours peut le former devant le

tribunal compétent du pays dans lequel

1’un des transporteurs intéressés a sa

résidence habituelle, son siége princi
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

47

tion, kan återkräva ersättningen jämte

ränta och gottgörelse för kostnader av

övriga fraktförare som deltagit i befordringen,

med iakttagande av följande

regler:

a) fraktförare, som är ansvarig för

skadan, skall slutligt bära hela ersättningen,

vare sig denna betalats av honom

själv eller av annan fraktförare;

b) har skadan orsakats av omständighet

som är att hänföra till två eller

flera fraktförare, skall envar av dem

bära så mycket av ersättningen som

motsvarar hans ansvarighet; är det icke

möjligt att bestämma fraktförarnas inbördes

ansvarighet, skall varje fraktförare

taga del i ersättningen i förhållande

till den andel av frakten som tillkommer

honom;

c) kan det icke utredas vilken fraktförare

ansvarigheten åvilar, fördelas

ersättningsskyldigheten mellan samtliga

fraktförare enligt de under b) angivna

grunderna.

Artikel 38

Är någon av fraktförarna på obestånd,

skall den andel som faller på

honom och som han ej betalat delas

mellan de övriga fraktförarna i förhållande

till deras andelar av frakten.

Artikel 39

1. Fraktförare, mot vilken krav framställes

med stöd av artikel 37 eller artikel

38, kan icke göra gällande att den

fraktförare som framställer kravet ej varit

skyldig att betala det belopp han utgivit,

om detta fastställts av domstol och

den förstnämnde fraktföraren blivit behörigen

underrättad om rättegången

och fått tillfälle att inträda däri.

2. Vill fraktförare föra talan om regress,

skall talan väckas vid behörig

domstol i stat, där någon av de fraktförare

mot vilka talan riktas har sitt

hemvist, sitt huvudkontor eller den fi
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

is ordinarily resident, or has his principal

place of business or the branch

or agency through which the contract

of carriage was made. All the carriers

concerned may be made defendants in

the same action.

3. The provisions of article 31, paragraphs

3 and 4, shall apply to judgments

entered in the proceedings referred

to in artides 37 and 38.

4. The provisions of article 32 shall

apply to claims between carriers. The

period of limitation shall, however,

begin to run either on the date of the

final judicial decision fixing the amount

of compensation payable under the provisions

of this Convention, or, if there

is no sucli judicial decision, from the

actual date of payment.

Article 40

Carriers shall be free to agree among

themselves on provisions other than

those laid down in artides 37 and 38.

CHAPTER VII

Nullity of stipulations contrary

to the Convention

Article 41

1. Subject to the provisions of

article 40, any stipulation which would

directly or indirectly derogate from the

provisions of this Convention shall be

null and void. The nullity of such a

stipulation shall not involve the nullity

of the other provisions of the contract.

2. In particular, a benefit of insurance

in favour of the carrier or any

other similar clause, or any clause

shifting the burden of proof shall be

null and void.

pal ou la succursale ou l’agence par

l’entremise de laquelle le contrat de

transport a été conclu. Le recours peut

ctre dirigé dans une seule et méme instance

contre tous les transporteurs intéressés.

3. Les dispositions de 1’article 31,

paragraphes 3 et 4, s’appliquent aux

jugements rendus sur les recours prévus

aux artides 37 et 38.

4. Les dispositions de 1’article 32

sont applicables aux recours entre transporteurs.

La prescription court, toutefois,

soit å partir du jour d’une décision

de justice définitive fixant 1’indemnité

å påver en vertu des dispositions de la

présente Convention, soit, au cas ou il

n’y aurait pas eu de telle décision, å

partir du jour du paiement effectif.

Article 40

Les transporteurs sont libres de convenir

entre eux de dispositions dérogeant

aux artides 37 et 38.

CHAPITRE VII

Nullité des stipulations contraires

å la Convention

Article 41

1. Sous réserve des dispositions de

Farticle 40, est nulle et de nul effet

toute stipulation qui, directement ou

indirectement, dérogerait aux dispositions

de la présente Convention. La nullité

de telles stipulations n’entraine pas

la nullité des autres dispositions du

contrat.

2. En particulier, seraient nulles toute

clause par laquelle le transporteur se

ferait céder le bénéfice de 1’assurance

de la marchandise ou toute autre clause

analogue, ainsi que toute clause dépla§ant

le fardeau de la preuve.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1068

49

lial eller agentur genom vars medverkan

fraktavtalet slutits. Talan får väckas

i samma rättegång mot samtliga

dessa fraktförare.

3. Bestämmelserna i artikel 31 tredje

och fjärde styckena äger motsvarande

tillämpning på avgöranden i mål angående

regressanspråk enligt artiklarna

37 och 38.

4. Bestämmelserna i artikel 32 skall

äga motsvarande tillämpning beträffande

regressanspråk mellan fraktförare.

Preskriptionstiden löper dock antingen

från den dag då avgörande om

den ersättning som skall utgå enligt bestämmelserna

i denna konvention vann

laga kraft eller, om sådant avgörande ej

föreligger, från den dag då betalning

skedde.

Artikel 40

Fraktförare äger sinsemellan avtala

om avvikelse från bestämmelserna i

artiklarna 37 och 38.

KAPITEL VII

Ogiltighet av avtalsvillkor som strider

mot konventionen

Artikel 41

1. Om annat icke följer av vad som

föreskrives i artikel 40 är varje avtalsvillkor

som direkt eller indirekt avviker

från bestämmelserna i denna konvention

ogiltigt. Ogiltigheten av sådant

avtalsvillkor medför icke ogiltighet av

avtalet i övrigt.

2. I synnerhet är sådana villkor ogiltiga

som innebär överlåtelse på fraktföraren

av rätten till utfallande försäkringsbelopp

eller som har liknande

innebörd eller som innebär överflyttning

av bevisskyldigheten.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

CHAPTER VIII

Final provisions

Article 42

1. This Convention is open for signature

or accession by countries members

of the Economic Commission for

Europé and countries admitted to the

Commission in a consultative capacity

under paragraph 8 of the Commission’s

Terms of Reference.

2. Such countries as may participate

in certain activities of tlie Economic

Commission for Europé in accordance

with paragraph 11 of the Commission’s

Terms of Reference may become Contracting

Parties to this Convention by

acceding thereto after its entry into

force.

3. The Convention shall be open for

signature until 31 August 1956 inclusive.

Thereafter, it shall be open for accession.

4. This Convention shall be ratified.

5. Ratification or accession shall be

effected by the deposit of an instrument

with the Secretary-General of the United

Nations.

Artide 43

1. This Convention shall come into

force on the ninetieth day after five

of the countries referred to in article

42, paragraph 1, have deposited their

instruments of ratification or accession.

2. For any country ratifying or acceding

to it after five countries have

deposited their instruments of ratification

or accession, this Convention shall

enter into force on the ninetieth day

after the said country has deposited its

instrument of ratification or accession.

Artide 44

1. Any Contracting Party may denounce

this Convention by so notifying

CHAPITRE VIII

Dispositions finales

Artide 42

1. La présente Convention est ouverte

å la signature ou å 1’adhésion des pays

membres de la Commission économique

pour 1’Europe et des pays admis å la

Commission å titre consultatif conformément

au paragraphe 8 du mandat de

ce de Commission.

2. Ees pays susceptibles de participer

å certains travaux de la Commission

économique pour 1’Europe en application

du paragraphe 11 du mandat

de cette Commission peuvent devenir

Parties contractantes å la présente Convention

en y adhérant apres son entrée

en vigueur.

3. La Convention sera ouverte å la

signature jusqu’au 31 aout 1956 inclus.

Apres cette date, elle sera ouverte å

1’adhésion.

4. La présente Convention sera ratifiée.

5. La ratification ou 1’adhésion sera

effectuée par le dépöt d’un instrument

auprés du Secrétaire général de l’Organisation

des Nations Unies.

Artide 43

1. La présente Convention entrera en

vigueur le quatre-vingt-dixiéme jour

apres que cinq des pays mentionnés au

paragraphe 1 de 1’article 42 auront déposé

leur instrument de ratification ou

d’adhésion.

2. Pour chaque pays qui la ratifiera

ou y adhérera apres que cinq pays

auront déposé leur instrument de ratification

ou d’adhésion, la présente Convention

entrera en vigueur le quatrevingt-dixiéme

jour qui suivra le dépöt

de 1’instrument de ratification ou d’adhésion

dudit pays.

Artide 44

1. Chaque Partie contractante pourra

dénoncer la présente Convention par

s. 51 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

51

KAPITEL VIII

Slutbestämmelser

Artikel 42

1. Denna konvention står öppen för

undertecknande eller anslutning av

stater, som är medlemmar av Ekonomiska

Kommissionen för Europa, och

av stater, som är berättigade att som

rådgivande deltaga i kommissionens

arbete enligt åttonde stycket av kommissionens

direktiv.

2. Stater, som får deltaga i viss del

av den av Ekonomiska Kommissionen

för Europa bedrivna verksamheten enligt

elfte stycket av kommissionens direktiv,

kan bli Fördragsslutande Parter

i denna konvention genom att ansluta

sig till konventionen sedan denna

trätt i kraft.

3. Konventionen skall stå öppen för

undertecknande till och med den 31

augusti 1956. Därefter skall den stå

öppen för anslutning.

4. Denna konvention skall ratificeras.

5. Ratifikation eller anslutning sker

genom att instrument därom deponeras

hos Förenta Nationernas generalsekreterare.

Artikel 43

1. Denna konvention träder i kraft

på nittionde dagen efter det att fem av

de stater som avses i artikel 42 första

stycket har deponerat sina ratifikations-

eller anslutningsinstrument.

2. För stat, som ratificerar konventionen

eller ansluter sig därtill efter

det att fem stater deponerat sina ratifikations-

eller anslutningsinstrument,

träder konventionen i kraft på nittionde

dagen efter det att den staten har

deponerat sitt ratifikations- eller anslutninginstrument.

Artikel 44

1. Fördragsslutande part kan uppsäga

denna konvention genom underrät
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

the Secretary-General of the United

Nations.

2. Denunciation shall take effect

twelve months after the date of receipt

by the Secretary-General of the notification

of denunciation.

Article 45

If, after the entry into force of this

Convention, the number of Contracting

Parties is reduced, as a result of denunciations,

to less than five, the Convention

shall cease to be in force from

the date on which the last of such denunciations

takes effect.

Article 46

1. Any country may, åt the time of

depositing its instrument of ratification

or accession or åt any time thereafter,

declare by notification addressed

to the Secretary-General of the United

Nations that this Convention shall extend

to all or any of the territories for

the international relations of which it

is responsible. The Convention shall

extend to the territory or territories

named in the notification as from the

ninetieth day after its receipt by the

Secretary-General or, if on that day

the Convention has not yet entered into

force, åt the time of its entry into

force.

2. Any country which has made a declaration

under the preceding paragraph

extending this Convention to any

territory for whose international relations

it is responsible may denounce

the Convention separately in respect of

that territory in accordance with the

provisions of article 44.

Article 47

Any dispute between two or more

Contracting Parties relating to the

interpretation or application of this

Convention, which the parties are

unable to settle by negotiation or other

means may, åt the request of any one of

notification adressée au Secrétaire général

de 1’Organisation des Nations

Unies.

2. La dénonciation prendra effet

douze mois apres la date å laquelle le

Secrétaire général en aura recu notification.

Article 45

Si, apres 1’entrée en vigueur de la

présente Convention, le nombre de

Parties contractantes se trouve, par

suite de dénonciations, ramené ä moins

de cinq, la présente Convention cessera

d’étre en vigueur å partir de la date å

laquelle la derniére de ees dénonciations

prendra effet.

Article 46

1. Tout pays pourra, lors du dépot

de son instrument de ratification ou

d’adhésion ou å tout moment ultérieur,

déclarer, par notification adressée au

Secrétaire général de l’Organisation des

Nations Unies, que la présente Convention

sera applicable å tout ou partie

des territoires qu’il représente sur le

plan international. La Convention sera

applicable au territoire ou aux territoires

mentionnés dans la notification å

dater du quatre-vingt-dixiéme jour

apres réception de cette notification

par le Secrétaire général ou, si å ce

jour la Convention n’est pas encore

entrée en vigueur, å dater de son entrée

en vigueur.

2. Tout pays qui aura fait, conformément

au paragraphe précédent, une

déclaration ayant pour effet de rendre

la présente Convention applicable å un

territoire qu’il représente sur le plan

international pourra, conformément å

1’article 44, dénoncer la Convention en

ce qui concerne ledit territoire.

Article 47

Tout différend entre deux ou plusieurs

Parties contractantes touchant Tinterprétation

ou 1’application de la présente

Convention que les Parties n’auraient

pu régler par voie de négociations ou

par un autre mode de réglement pourra

s. 53 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

53

telse till Förenta Nationernas generalsekreterare.

2. Uppsägning får verkan tolv månader

efter den dag då generalsekreteraren

mottog underrättelse därom.

Artikel 45

Om efter det konventionen trätt i

kraft antalet Fördragsslutande Parter

på grund av uppsägningar nedgår under

fem, upphör konventionen att gälla

från den dag då den sista uppsägningen

får verkan.

Artikel 46

1. Varje stat äger att vid depositionen

av sitt ratifikations- eller anslutningsinstrument

eller när som helst

därefter genom underrättelse till Förenta

Nationernas generalsekreterare

förklara, att denna konvention skall

vara tillämplig inom alla de territorier

för vilkas internationella angelägenheter

den staten svarar eller inom visst

sådant territorium. Konventionen blir

gällande för varje i underrättelsen

nämnt territorium från nittionde dagen

efter det att generalsekreteraren

mottagit underrättelsen eller, om konventionen

då ännu ej trätt i kraft, från

dagen för dess ikraftträdande.

2. Stat, som enligt första stycket avgivit

förklaring, varigenom konventionen

blir gällande för territorium för

vars internationella angelägenheter den

staten svarar, kan enligt vad som föreskrives

i artikel 44 uppsäga konventionen

särskilt såvitt angår detta territorium.

Artikel 47

Varje tvist mellan två eller flera Fördragsslutande

Parter rörande tolkningen

eller tillämpningen av denna konvention,

vilken parterna ej kan bilägga

genom underhandlingar eller på annat

sätt, kan på begäran av någon av de

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

the Contracting Parties concerned, be

referred för settlement to the International

Court of Justice.

Article 48

1. Each Contracting Party may, åt

the time of signing, ratifying, or acceding

to, this Convention, declare that

it does not consider itself as bound by

article 47 of the Convention. Other

Contracting Parties shall not be bound

by article 47 in respect of any Contracting

Party which has entered such

a reservation.

2. Any Contracting Party having

entered a reservation as provided for

in paragraph 1 may åt any time withdraw

such reservation by notifying the

Secretary-General of the United Nations.

3. No other reservation to this Convention

shall be permitted.

Artide 49

1. After this Convention has been in

force for three years, any Contracting

Party may, by notification to the Secretary-General

of the United Nations,

request that a conference be convened

for the purpose of reviewing the Convention.

The Secretary-General shall

notify all Contracting Parties of the

request and a review conference shall

be convened by the Secretary-General

if, within a period of four inonths following

the date of notification by the

Secretary-General, not less than onefourth

of the Contracting Parties notify

him of their concurrence with the request.

2. If a conference is convened in

accordance with the preceding paragraph,

the Secretary-General shall notify

all the Contracting Parties and invite

them to submit within a period of

three months such proposals as they

may wish the Conference to consider.

The Secretary-General shall circulate

to all Contracting Parties the provisional

agenda for the conference together

étre porté, å la requéte d’une quelconque

des Parties contractantes intéressées,

devant la Cour internationale de

Justice, pour étre tranché par elle.

Artide 48

1. Chaque Partie contractante pourra,

au moment ou elle signera ou ratifiera

la présente Convention ou y adhérera,

déclarer qu’elle ne se considére pas liée

par 1’article 47 de la Convention. Les

autres Parties contractantes ne seront

pas liées par 1’article 47 envers toute

Partie contractante qui aura formulé

une telle réserve.

2. Toute Partie contractante qui aura

formulé une réserve conformément au

paragraphe 1 pourra å tout moment

lever cette réserve par une notification

adressée au Secrétaire général de l’Organisation

des Nations Unies.

3. Aucune autre réserve å la présente

Convention ne sera admise.

Artide 49

1. Apres que la présente Convention

aura été en vigueur pendant trois ans,

toute Partie contractante pourra, par

notification adressée au Secrétaire général

de 1’Organisation des Nations

Unies, demander la convocation d’une

conférence å l’effet de reviser la présente

Convention. Le Secrétaire général

notifiera cette demande å toutes les

Parties contractantes et convoquera une

conférence de revision si, dans un délai

de quatre mois å dater de la notification

adressée par lui, le quart au moins

des Parties contractantes lui signifient

leur assentiment å cette demande.

2. Si une conférence est convoquée

conformément au paragraphe précédent,

le Secrétaire général en avisera toutes

les Parties contractantes et les invitera

å présenter, dans un délai de trois mois,

les propositions qu’elles souhaiteraient

voir examiner par la conférence. Le

Secrétaire général communiquera å toutes

les Parties contractantes 1’ordre du

jour provisoire de la conférence, ainsi

s. 55 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

55

berörda Fördragsslutande parterna

liänskjutas till avgörande av Internationella

domstolen.

Artikel 48

1. Fördragsslutande Part kan vid undertecknandet

eller ratificeringen av

denna konvention eller vid anslutningen

till den förklara, att den icke anser

sig bunden av artikel 47 i konventionen.

Andra Fördragsslutande Parter är

icke bundna av artikel 47 i förhållande

till Fördragsslutande Part som gjorl

sådant förbehåll.

2. Fördragsslutande Part som gjort

förbehåll enligt första stycket äger när

som helst återtaga förbehållet genom

underrättelse till Förenta Nationernas

generalsekreterare.

3. Annat förbehåll mot denna konvention

är icke tillåtet.

Artikel 49

1. Sedan denna konvention varit i

kraft i tre år, kan envar Fördragsslutande

Part genom underrättelse till

Förenta Nationernas generalsekreterare

begära att en konferens sammankallas

för revision av konventionen. Generalsekreteraren

skall underrätta alla Fördragsslutande

parter om denna framställning

och sammankalla en revisionskonferens,

under förutsättning att

minst en fjärdedel av de Fördragsslutande

Parterna inom fyra månader från

dagen för generalsekreterarens underrättelse

meddelar honom att de samtycker

till framställningen.

2. Om en konferens sammankallas

enligt föregående stycke, skall generalsekreteraren

underrätta alla Fördragsslutande

parter därom och anmoda

dem att inom tre månader framlägga

de förslag de önskar behandlade av

konferensen. Generalsekreteraren skall

senast tre månader före den dag då

konferensen skall öppnas tillställa

samtliga Fördragsslutande Parter en

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

with tlie texts of such proposals åt

least three months before the date on

which the conference is to meet.

3. The Secretary-General shall invite

to any conference convened in accordance

with this article all countries referred

to in article 42, paragraph 1, and

countries which have become Contracting

Parties under article 42, paragraph

2.

Article 50

In addition to the notifications provided

for in article 49, the SecretaryGeneral

of the United Nations shall

notify the countries referred to in article

42, paragraph 1, and the countries

which have become Contracting

Parties under article 42, paragraph 2,

of:

(a) ratifications and accessions under

article 42;

(b) the dates of entry into force of

this Convention in accordance with

article 43;

(c) denunciations under article 44;

(d) the termination of this Convention

in accordance with article 45;

(e) notifications received in accordance

with article 46;

(f) declarations and notifications received

in accordance with article 48,

paragraphs 1 and 2.

Article 51

After 31 August 1956, the original of

this Convention shall be deposited with

the Secretary-General of the United

Nations, who shall transmit certified

true copies to each of the countries

mentioned in article 42, paragraphs 1

and 2.

In witness whereof, the undersigned,

being duly authorized thereto, have

signed this Convention.

Done åt Geneva, this nineteenth day

of May one thousand nine hundred and

fifty-six, in a single copy in the English

and French languages, each text

being equally authentic.

que le texte de ees propositions, trois

mois au moins avant la date d’ouverture

de la conférence.

3. Le Secrétaire général invitera å

toute conférence convoquée conformément

au présent article tous les pays

visés au paragraphe 1 de 1’article 42,

ainsi que les pays devenus Parties contraetantes

en application du paragraphe

2 de 1’article 42.

Article 50

Outre les notifications prévues å

1’article 49, le Secrétaire général de

1’Organisation des Nations Unies notifiera

aux pays visés au paragraphe 1 de

1’article 42, ainsi qu’aux pays devenus

Parties contractantes en application du

paragraphe 2 de Particle 42, -—

a) les ratifications et adhésions en

vertu de Particle 42,

b) les dates auxquelles la présente

Convention entrera en vigueur conformément

å Particle 43,

c) les dénonciations en vertu de Particle

44,

d) 1’abrogation de la présente Convention

conformément å Particle 45,

e) les notifications recues conformément

å Particle 46,

f) les déclarations et notifications recues

conformément aux paragraphes 1

et 2 de Particle 48.

Article 51

Apres le 31 aout 1956, Poriginal de la

présente Convention sera déposé auprés

du Secrétaire général de POrganisation

des Nations Unies, qui en transmettra

des copies certifiées conformes å chacun

des pays visés aux paragraphes 1

et 2 de Particle 42.

Eu foi de quoi, les soussignés, å ce

dument autorisés, ont signé la présente

Convention.

Fait k Geneve, le dix-neuf mai mil

neuf cent cinquante-six, en un seul exemplaire,

en langues anglaise et francaise,

les deux textes faisant également

foi.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

57

preliminär dagordning för konferensen

samt texterna till framlagda förslag.

3. Generalsekreteraren skall till varje

konferens, som sammankallas enligt

denna artikel, inbjuda alla de stater

som avses i artikel 42 första stycket

samt de stater vilka blivit Fördragsslutande

Parter enligt artikel 42 andra

stycket.

Artikel 50

Utöver de underrättelser som nämnts

i artikel 49 skall Förenta Nationernas

generalsekreterare lämna de stater som

avses i artikel 42 första stycket och de

stater vilka blivit Fördragsslutande Parter

enligt artikel 42 andra stycket underrättelse

om:

a) ratifikationer och anslutningar

enligt artikel 42;

b) de dagar då detta fördrag träder

i kraft enligt artikel 43;

c) uppsägningar enligt artikel 44;

d) konventionens upphörande enligt

artikel 45;

e) underrättelser som mottagits enligt

artikel 46;

f) förklaringar och underrättelser

som mottagits enligt artikel 48 första

och andra styckena.

Artikel 51

Efter den 31 augusti 1956 skall originalexemplaret

av denna konvention

deponeras hos Förenta Nationernas generalsekreterare,

som översänder bestyrkta

avskrifter därav till varje stat

som avses i artikel 42 första och andra

styckena.

Till bekräftelse varpå undertecknade,

därtill vederbörligen befullmäktigade,

undertecknat denna konvention.

Som skedde i Geneve den nittonde

maj nittonhundrafemtiosex i ett enda

exemplar på engelska och franska språken,

vilka båda texter äger lika vitsord.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år 1968

Protocol of signature

On proceeding to sign the Convention

on the Contract for the International

Carriage of Goods by Road, the

undersigned, being duly authorized,

have agreed on the following statement

and explanation:

1. This Convention shall not apply

to traffic between the United Kingdom

of Great Britain and Northern Ireland

and the Republic of Ireland.

2. Ad article 1, paragraph 4.

The undersigned undertake to negotiate

conventions governing contracts

for furniture removals and combined

transport.

In witness whereof, the undersigned,

being duly authorized thereto, have

signed this Protocol.

Done åt Geneva, this nineteenth day

of May one thousand nine hundred and

fifty-six, in a single copy in the Englisli

and French languages, each text

being equally authentic.

Protocole de signature

Au moment de procéder å la signature

de la Convention relative au contrat de

transport international de marchandises

par route, les soussignés, dument

autorisés, sont convenus des déclaration

et precision suivantes :

1. La présente Convention ne s’applique

pas aux transports entre le

Royaume-Uni de Grande-Bretagne et

dTrlande du Nord et la République

dTrlande.

2. Ad article premier, paragraphe 4.

Les soussignés s’engagent å négocier

des conventions sur le contrat de déménagement

et le contrat de transport

combiné.

En foi de quoi, les soussignés, å ce

dument autorisés, ont signé le présent

Protocole.

Fait å Geneve, le dix-neuf mai mil

neuf cent cinquante-six, en un seul exemplaire,

en langues anglaise et francaise,

les deux textes faisant également

foi.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 47 år W68

59

Signaturprotokoll

Vid undertecknandet av konventionen

om fraktavtalet vid internationell

godsbefordran på väg har undertecknade,

vederbörligen befullmäktigade,

överenskommit om följande förklaring

och precisering:

1. Denna konvention äger icke tilllämpning

på befordran mellan Det Förenade

Konungariket Storbritannien och

Nordirland samt Republiken Irland.

2. Till artikel 1 fjärde stycket.

Undertecknade förbinder sig att inleda

underhandlingar för att uppnå

överenskommelser angående avtal om

befordran av flyttsaker och om sammansatt

befordran.

Till bekräftelse varpå undertecknade,

därtill vederbörligen befullmäktigade,

undertecknat detta protokoll.

Som skedde i Geneve den nittonde

maj nittonhundrafemtiosex i ett enda

exemplar på engelska och franska språken,

vilka båda texter äger lika vitsord.

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680030

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1968:355 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 19 maj 1956 om f a1 i texten