Utlåtande i anledning av motioner om arvode av kommunala medel till överförmyndare.
1968-02-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1968:5, Utlåtande i anledning av motioner om arvode av kommunala medel till överförmyndare.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande nr 5 år 1968
1
Nr 5
Utlåtande i anledning av motioner om arvode av kommunala
medel till överförmyndare.
I de likalydande motionerna I: 402 av herrar Svenungsson och Ebbe Ohlsson
och II: 503 av herr Oskarson m. fl. hemställes att riksdagen måtte
besluta att arvode till överförmyndare skall utgå av kommunala medel
samt att vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderliga författningsändringar.
Rörande motiveringen får utskottet hänvisa till framställningen nedan.
Gällande bestämmelser
Rörande ersättning till överförmyndare föreskrives i 19 kap. föräldrabalken
i huvudsak följande.
Ersättningen utgår i regel i form av arvode att gäldas av den omyndiges
medel. Sålunda äger överförmyndare uppbära arvode till belopp, motsvarande
en procent av den omyndiges behållna årsinkomst, där denna icke
överstigit 200 kronor, och eljest två procent därav, dock av varje omyndig
högst 1 000 kronor för år. I vissa fall ankommer på rätten att bestämma
arvodet. Om det finnes lämpligt, äger kommunen lämna bidrag till
arvodet och till bestridande av de med verksamheten förenade kostnaderna.
Kommunen har även rätt att i ordning, som godkännes av Kungl.
Maj :t, bestrida samtliga utgifter för dessa ändamål och att om så sker
uppbära de eljest till överförmyndaren utgående arvodena. De nu återgivna
bestämmelserna om arvode äger motsvarande tillämpning i fråga om
godmanskap.
Beträffande Stockholm gäller att staden äger uppbära överförmyndararvode.
Sådant arvode kan emellertid, om särskilda skäl föranleder därtill,
eftergivas av staden.
Motionerna
Till stöd för yrkandet anför motionärerna följande.
Den tillsynsverksamhet som överförmyndaren har att utöva angående
förvaltningen av omyndigas medel är helt i överensstämmelse med samhällets
skyldighet att så långt som möjligt säkerställa medborgarnas rättssäkerhet.
Även annan verksamhet som åligger överförmyndaren i samband
med och som en följd av enligt lagen angiven kontrollverksamhet är ett
kommunalt intresse. Det synes oss därför mera riktigt att överförmyndaren
avlönas med kommunala medel än att de som av olika anledning
1
Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt 1 avd. Nr 5
2
Första lagutskottets utlåtande nr 5 år 1968
ar omyndigförklarats skall bestrida överförmyndarens arvode. De omyndigförklarade
är samhällsmedborgare som på ett eller annat sätt drabbats
av olycka eller sjukdom. Det är barn som förlorat endera av eller båda
sina föräldrar, personer som omyndigförklarats på grund av sitt mentala
tillstånd. Bland de omyndigförklarade finns också många som endast har
sin folkpension att leva av. Många av dessa är alltså i små omständigheter
och det synes oss oriktigt att överförmyndararvodet skall frånräknas de
medel, som är avsedda för den omyndiges vård och försörjning.
Pågående översyn av förmynderskapslagstiftningen
Genom beslut den 30 december 1964 har Kungl. Maj :t bemyndigat chefen
för justitiedepartementet att tillkalla sakkunniga för att verkställa översyn
av förmynderskapslagstiftningen. I anslutning därtill anförde chefen för
justitiedepartementet, statsrådet Kling, bl. a. följande beträffande de frågor
som borde uppmärksammas vid den tillämnade översynen.
En fråga som vid flerfaldiga tillfällen berörts i riksdagen och som bör
uppmärksammas är den om arvode till förmyndare och överförmyndare.
Arvode till dem utgår årligen i stort sett med viss procentuell andel av den
omyndiges behållna inkomst. Om det finnes lämpligt, äger kommun lämna
bidrag till arvode åt överförmyndaren och till kostnaderna för hans verksamhet.
Kommunen äger också bestrida samtliga dessa utgifter och i stället
uppbära nämnda arvodesbelopp. I exempelvis Stockholm uppbär staden
överförmyndararvoden. Sådant arvode kan eftergivas av staden, om
särskilda skäl föranleder det.
Med hänsyn till att förmyndarförvaltning och kontrollen däröver anordnas
i den omyndiges intresse har ansetts, att de därmed förenade kostnaderna
bör bestridas av den omyndige själv. Mot denna uppfattning har
hävdats, att förmynderskapet är ett skydd som det allmänna bör tillhandahålla
den omyndige lika väl som det har påtagit sig ansvaret för den enskildes
säkerhet i andra hänseenden. Det har också påpekats, att den föreskrivna
kontrollen ej är frivillig utan genomförs med tvång. Arvodena till
förmyndare och överförmyndare bör därför enligt den senare meningen
bestridas av allmänna medel. Särskilt beträffande sådana inkomster som
folkpension, livränta, underhållsbidrag eller liknande som är avsett att
trygga den omyndiges försörjning synes mig gällande ordning kunna leda
till otillfredsställande resultat. Den bör därför omprövas. Utredning bör ske
huruvida kostnaderna för förmyndarförvaltningen och för kontrollen däröver
i viss utsträckning eller helt och hållet bör överflyttas på det allmänna.
I samband därmed bör uppmärksammas frågan om större möjligheter
att utge högre ersättning än den vanliga till förmyndare i fall, då förvaltningsuppdraget
är mera krävande eller förmynderskapet är förenat med
omfattande arbete rörande vården av den omyndiges personliga angelägenheter.
En tillfredsställande lösning av denna fråga är av betydelse bl. a.
för möjligheterna att erhålla dugliga och pålitliga förmyndare.
De sakkunniga, som antagit benämningen förmgnderskapsutredningen,
överväger nu bl. a. de grunder efter vilka arvode skall utgå till överförmyndare.
Första lagutskottets utlåtande nr 5 år 1968
3
Tidigare riksdagsbehandling
Som framgår av framställningen ovan har det genom förevarande motioner
aktualiserade spörsmålet vid flerfaldiga tillfällen behandlats av riksdagen.
Efter tillsättandet av förmynderskapsutredningen har frågan varit
föremål för övervägande av 1965 års riksdag i anledning av de likalydande
motionerna 1:223 och 11:274, vari hemställdes om förslag beträffande de
grunder efter vilka arvoden skall utgå till förmyndare och överförmyndare
samt andra därmed sammanhängande frågor. I motionerna ifrågasattes bl. a.
om icke arvode till överförmyndare regelmässigt borde utgå av allmänna
medel. Första lagutskottet hemställde i utlåtande 1965: 6 under hänvisning
till förmynderskapsutredningens uppdrag att motionerna icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets
hemställan.
Utskottet
I förevarande motioner begäres att överförmyndarna skall ersättas av
kommunala medel i stället för, såsom nu i regel sker, av de omyndigas
inkomster. Till stöd härför framhålles att överförmyndarnas verksamhet
är ett samhälleligt intresse samt att det är oriktigt att ersättningen skall
utgå av medel, som är avsedda för den omyndiges behov.
Utskottet är positivt till motionernas syfte att genom en reform av ersättningsreglerna
förbättra förhållandena för omyndiga i ekonomiskt avseende
men är icke berett att nu taga ställning till hur lagstiftningen på området
bör utformas. Erforderligt underlag för bedömande av frågan torde emellertid
erhållas då förmynderskapsutredningen slutfört sitt uppdrag. Detta
innefattar nämligen en utredning om och i vad mån förvaltnings- och kontrollkostnaderna
bör överflyttas på det allmänna. Utskottet anser därför
att riksdagens behandling av ifrågavarande spörsmål bör anstå i avvaktan
på det förslag i ämnet, som förmynderskapsutredningen torde komma att
framlägga, och Kungl. Maj :ts ställningstagande härtill.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motioner, I: 402 och II: 503, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 13 februari 1968
På första lagutskottets vägnar:
INGRID GÄRDE WIDEMAR
4
Första lagutskottets utlåtande nr 5 år 1968
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Erik Svedberg (s), fröken Mattson (s),
herrar Arvidson (h), Ernulf (fp), Svanström (ep), fru Lindström (s), fru
Lilly Ohlsson (s) och herr Lidgard (h);
från andra kammaren: fru Gärde Widemar (fp), fru Löfqvist (s)*,
herrar Svensson i Vä (ep), Keijer (fp), Oskarson (h), fru Lindekvist (s)
och herr Hansson i Piteå (s).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Oskarson (h).
MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680030
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.