Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om arvode av kommunala medel till överförmyndare.

1968-02-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1968:5, Utlåtande i anledning av motioner om arvode av kommunala medel till överförmyndare.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 5 år 1968

1

Nr 5

Utlåtande i anledning av motioner om arvode av kommunala

medel till överförmyndare.

I de likalydande motionerna I: 402 av herrar Svenungsson och Ebbe Ohlsson

och II: 503 av herr Oskarson m. fl. hemställes att riksdagen måtte

besluta att arvode till överförmyndare skall utgå av kommunala medel

samt att vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderliga författningsändringar.

Rörande motiveringen får utskottet hänvisa till framställningen nedan.

Gällande bestämmelser

Rörande ersättning till överförmyndare föreskrives i 19 kap. föräldrabalken

i huvudsak följande.

Ersättningen utgår i regel i form av arvode att gäldas av den omyndiges

medel. Sålunda äger överförmyndare uppbära arvode till belopp, motsvarande

en procent av den omyndiges behållna årsinkomst, där denna icke

överstigit 200 kronor, och eljest två procent därav, dock av varje omyndig

högst 1 000 kronor för år. I vissa fall ankommer på rätten att bestämma

arvodet. Om det finnes lämpligt, äger kommunen lämna bidrag till

arvodet och till bestridande av de med verksamheten förenade kostnaderna.

Kommunen har även rätt att i ordning, som godkännes av Kungl.

Maj :t, bestrida samtliga utgifter för dessa ändamål och att om så sker

uppbära de eljest till överförmyndaren utgående arvodena. De nu återgivna

bestämmelserna om arvode äger motsvarande tillämpning i fråga om

godmanskap.

Beträffande Stockholm gäller att staden äger uppbära överförmyndararvode.

Sådant arvode kan emellertid, om särskilda skäl föranleder därtill,

eftergivas av staden.

Motionerna

Till stöd för yrkandet anför motionärerna följande.

Den tillsynsverksamhet som överförmyndaren har att utöva angående

förvaltningen av omyndigas medel är helt i överensstämmelse med samhällets

skyldighet att så långt som möjligt säkerställa medborgarnas rättssäkerhet.

Även annan verksamhet som åligger överförmyndaren i samband

med och som en följd av enligt lagen angiven kontrollverksamhet är ett

kommunalt intresse. Det synes oss därför mera riktigt att överförmyndaren

avlönas med kommunala medel än att de som av olika anledning
1

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt 1 avd. Nr 5

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 5 år 1968

ar omyndigförklarats skall bestrida överförmyndarens arvode. De omyndigförklarade

är samhällsmedborgare som på ett eller annat sätt drabbats

av olycka eller sjukdom. Det är barn som förlorat endera av eller båda

sina föräldrar, personer som omyndigförklarats på grund av sitt mentala

tillstånd. Bland de omyndigförklarade finns också många som endast har

sin folkpension att leva av. Många av dessa är alltså i små omständigheter

och det synes oss oriktigt att överförmyndararvodet skall frånräknas de

medel, som är avsedda för den omyndiges vård och försörjning.

Pågående översyn av förmynderskapslagstiftningen

Genom beslut den 30 december 1964 har Kungl. Maj :t bemyndigat chefen

för justitiedepartementet att tillkalla sakkunniga för att verkställa översyn

av förmynderskapslagstiftningen. I anslutning därtill anförde chefen för

justitiedepartementet, statsrådet Kling, bl. a. följande beträffande de frågor

som borde uppmärksammas vid den tillämnade översynen.

En fråga som vid flerfaldiga tillfällen berörts i riksdagen och som bör

uppmärksammas är den om arvode till förmyndare och överförmyndare.

Arvode till dem utgår årligen i stort sett med viss procentuell andel av den

omyndiges behållna inkomst. Om det finnes lämpligt, äger kommun lämna

bidrag till arvode åt överförmyndaren och till kostnaderna för hans verksamhet.

Kommunen äger också bestrida samtliga dessa utgifter och i stället

uppbära nämnda arvodesbelopp. I exempelvis Stockholm uppbär staden

överförmyndararvoden. Sådant arvode kan eftergivas av staden, om

särskilda skäl föranleder det.

Med hänsyn till att förmyndarförvaltning och kontrollen däröver anordnas

i den omyndiges intresse har ansetts, att de därmed förenade kostnaderna

bör bestridas av den omyndige själv. Mot denna uppfattning har

hävdats, att förmynderskapet är ett skydd som det allmänna bör tillhandahålla

den omyndige lika väl som det har påtagit sig ansvaret för den enskildes

säkerhet i andra hänseenden. Det har också påpekats, att den föreskrivna

kontrollen ej är frivillig utan genomförs med tvång. Arvodena till

förmyndare och överförmyndare bör därför enligt den senare meningen

bestridas av allmänna medel. Särskilt beträffande sådana inkomster som

folkpension, livränta, underhållsbidrag eller liknande som är avsett att

trygga den omyndiges försörjning synes mig gällande ordning kunna leda

till otillfredsställande resultat. Den bör därför omprövas. Utredning bör ske

huruvida kostnaderna för förmyndarförvaltningen och för kontrollen däröver

i viss utsträckning eller helt och hållet bör överflyttas på det allmänna.

I samband därmed bör uppmärksammas frågan om större möjligheter

att utge högre ersättning än den vanliga till förmyndare i fall, då förvaltningsuppdraget

är mera krävande eller förmynderskapet är förenat med

omfattande arbete rörande vården av den omyndiges personliga angelägenheter.

En tillfredsställande lösning av denna fråga är av betydelse bl. a.

för möjligheterna att erhålla dugliga och pålitliga förmyndare.

De sakkunniga, som antagit benämningen förmgnderskapsutredningen,

överväger nu bl. a. de grunder efter vilka arvode skall utgå till överförmyndare.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 5 år 1968

3

Tidigare riksdagsbehandling

Som framgår av framställningen ovan har det genom förevarande motioner

aktualiserade spörsmålet vid flerfaldiga tillfällen behandlats av riksdagen.

Efter tillsättandet av förmynderskapsutredningen har frågan varit

föremål för övervägande av 1965 års riksdag i anledning av de likalydande

motionerna 1:223 och 11:274, vari hemställdes om förslag beträffande de

grunder efter vilka arvoden skall utgå till förmyndare och överförmyndare

samt andra därmed sammanhängande frågor. I motionerna ifrågasattes bl. a.

om icke arvode till överförmyndare regelmässigt borde utgå av allmänna

medel. Första lagutskottet hemställde i utlåtande 1965: 6 under hänvisning

till förmynderskapsutredningens uppdrag att motionerna icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets

hemställan.

Utskottet

I förevarande motioner begäres att överförmyndarna skall ersättas av

kommunala medel i stället för, såsom nu i regel sker, av de omyndigas

inkomster. Till stöd härför framhålles att överförmyndarnas verksamhet

är ett samhälleligt intresse samt att det är oriktigt att ersättningen skall

utgå av medel, som är avsedda för den omyndiges behov.

Utskottet är positivt till motionernas syfte att genom en reform av ersättningsreglerna

förbättra förhållandena för omyndiga i ekonomiskt avseende

men är icke berett att nu taga ställning till hur lagstiftningen på området

bör utformas. Erforderligt underlag för bedömande av frågan torde emellertid

erhållas då förmynderskapsutredningen slutfört sitt uppdrag. Detta

innefattar nämligen en utredning om och i vad mån förvaltnings- och kontrollkostnaderna

bör överflyttas på det allmänna. Utskottet anser därför

att riksdagens behandling av ifrågavarande spörsmål bör anstå i avvaktan

på det förslag i ämnet, som förmynderskapsutredningen torde komma att

framlägga, och Kungl. Maj :ts ställningstagande härtill.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, I: 402 och II: 503, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 13 februari 1968

På första lagutskottets vägnar:

INGRID GÄRDE WIDEMAR

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 5 år 1968

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Erik Svedberg (s), fröken Mattson (s),

herrar Arvidson (h), Ernulf (fp), Svanström (ep), fru Lindström (s), fru

Lilly Ohlsson (s) och herr Lidgard (h);

från andra kammaren: fru Gärde Widemar (fp), fru Löfqvist (s)*,

herrar Svensson i Vä (ep), Keijer (fp), Oskarson (h), fru Lindekvist (s)

och herr Hansson i Piteå (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Oskarson (h).

MARCUS BOKTR. STHLM 1968 680030

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.