Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om försöksverksamhet i fråga om ordningen för den allmänna gudstjänsten, m. m.

1968-11-19 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1968:50, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om försöksverksamhet i fråga om ordningen för den allmänna gudstjänsten, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

1

Nr 50

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till

lag om försöksverksamhet i fråga om ordningen för den

allmänna gudstjänsten, m. m.

Genom en den 11 oktober 1968 dagtecknad proposition, nr 134, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över utbildningsärenden, Kungl. Maj:ts och kyrkomötets däri angivna skrivelser

samt lagrådets protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

1) Lag

om försöksverksamhet i fråga om ordningen för den allmänna gudstjänsten

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Utan hinder av 2 kap. 14 § kyrkolagen får under åren 1969—1975 allmän

gudstjänst försöksvis hållas enligt ordning som avviker från den som föreskrives

i kyrkohandboken.

2 §.

Försöksverksamhet får samtidigt bedrivas i högst tio församlingar i varje stift.

3 §■

Fråga om försöksverksamhet prövas av domkapitlet.

Försöksverksamhet får anordnas endast om kyrkorådet i församlingen medger

det. Fråga om sådant medgivande avgöres efter samråd med församlingens präster

och kyrkomusiker.

4 §.

Försöksverksamhet bedrives under domkapitlets ledning och tillsyn.

1 ■— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 1 avd. Nr 50

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

2) Lag

med vissa bestämmelser om godkännande av kyrkobyggnad

Härigenom förordnas som följer.

Utan hinder av 27 kap. 1 § kyrkolagen får fråga om godkännande av förslag

till uppförande av församlings kyrkobyggnad prövas av myndighet som Konungen

bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968 3

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framläggs förslag till en lag om försöksverksamhet i fråga om

ordningen för den allmänna gudstjänsten. Lagförslaget öppnar möjlighet att under

åren 1969—1975 anordna liturgisk försöksverksamhet där avvikelser från den i

kyrkohandboken föreskrivna gudstjänstordningen får prövas. Försöksverksamhet

får bedrivas i högst tio församlingar i varje stift. Frågor om försöksverksamhet

skall enligt förslaget prövas av domkapitlet. Försöksverksamhet skall få anordnas

endast om kyrkorådet i församlingen medger det. Fråga om sådant medgivande

skall avgöras efter samråd med församlingens präster och kyrkomusiker.

Vidare framläggs ett förslag till lag med vissa bestämmelser om godkännande av

kyrkobyggnad. Förslaget innebär viss ändring av handläggningen av kyrkobyggnadsärenden.

1968 års kyrkomöte har för sin del godkänt lagförslagen.

Inledning

I 2 kap. 14 § 1686 års kyrkolag föreskrivs att avvikelser från den i kyrkolagen

eller kyrkohandboken föreskrivna ordningen för gudstjänstens förrättande inte får

förekomma.

1963 års kyrkomöte har anhållit att kyrkolagen ändras så att det blir möjligt

att i begränsad omfattning pröva avvikelser från den gudstjänstordning som föreskrivs

i kyrkohandboken (kskr 3). En sådan försöksverksamhet skulle enligt

kyrkomötets mening ge värdefulla praktiska erfarenheter till ledning för en förnyelse

av kyrkohandbokens liturgiska föreskrifter.

Vidare har ärkebiskopen i skrivelse den 21 april 1967 efter samråd med

övriga biskopar anhållit att ett förslag till lag om försöksverksamhet på gudstjänstlivets

område utarbetas och läggs fram för 1968 års kyrkomöte.

Med anledning härav har inom departementet upprättats en promemoria med

förslag till lag om försöksverksamhet i fråga om ordningen för den allmänna

gudstjänsten (Stencil E 1967: 13).

Över promemorian har yttranden avgetts av ärkebiskopen, efter samråd med

övriga biskopar, samtliga domkapitel och 1958 års utredning kyrka-stat.

Även en annan fråga som förutsätter ändring i kyrkolagen behandlas i

detta sammanhang. Departementsutredningen, som tillsattes år 1963 (direktiv

se 1964 års riksdagsberättelse s. 71), har med skrivelse den 7 mars 1966 överlämnat

en promemoria (nr 57) angående godkännande av förslag till uppförande

av kyrkobyggnad, m. m. I promemorian föreslås att beslutanderätten i ärenden

om godkännande av förslag till uppförande av kyrkobyggnad flyttas från Kungl.

Maj:t till byggnadsstyrelsen. Delegering enligt departementsutredningens förslag

förutsätter ändring av 27 kap. 1 § kyrkolagen, där det föreskrivs skyldighet för

den som vill bygga kyrka eller kapell att ge detta tillkänna för Kungl. Maj:t.

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 1 avd. Nr 50

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

Efter remiss har yttranden över departementsutredningens promemoria avgetts

av kammarkollegiet, byggnadsstyrelsen, riksantikvarieämbetet och samtliga domkapitel.

Beträffande gällande bestämmelser, departementspromemorian och remissyttrandena

däröver m. m. torde utskottet få hänvisa till propositionen, s. 6—16 såvitt

gäller försöksverksamheten i fråga om ordningen för den allmänna gudstjänsten

och s. 17—20 såvitt gäller godkännande av kyrkobyggnad.

Departementschefen

Vid lagrådsremissen anförde föredragande departementschefen, statsrådet Palme,

följande allmänna synpunkter rörande förslagen.

Försöksverksamhet i fråga om ordningen för den allmänna gudstjänsten

I kyrkohandboken, som senast har fastställts år 1942, finns noggranna föreskrifter

om hur den allmänna gudstjänsten liturgiskt skall utformas. I 2 kap. 14 §

kyrkolagen ges förbud mot varje avvikelse från den i kyrkohandboken föreskrivna

gudstjänstordningen.

Kyrkomötet har anhållit att kyrkolagen ändras så att det blir möjligt att i

begränsad omfattning pröva avvikelser från den i kyrkohandboken föreskrivna

gudstjänstordningen. En sådan försöksverksamhet skulle enligt kyrkomötet ge

värdefulla praktiska erfarenheter till ledning för den förnyelse av kyrkohandbokens

liturgiska föreskrifter som länge varit påkallad. Ärkebiskopen har understrukit

kyrkans starka önskemål om gudstjänstformer som är tillgängliga för nutidsmänniskan.

Enligt departementspromemorian bör kyrkomötets framställning bifallas. Försöksverksamheten

förutsätter enligt promemorian att bestämmelser utfärdas vari

föreskrivs undantag från bestämmelserna i 2 kap. 14 § kyrkolagen om förbud mot

avvikelser från kyrkohandbokens gudstjänstordning.

Behovet av en försöksverksamhet vitsordas allmänt av remissinstanserna. Från

många håll understryks att det är angeläget att en legaliserad försöksverksamhet

snarast kommer till stånd.

Kyrkomötets begäran att försöksverksamhet på gudstjänstlivets område skall

få anordnas bör enligt min mening villfaras. En sådan verksamhet bör kunna ge

värdefulla erfarenheter för bedömningen av frågan om en revision av kyrkohandboken.

En försöksverksamhet som tar sikte på att pröva olika avvikelser från

kyrkohandbokens liturgiska föreskrifter låter sig inte förena med kyrkolagens

bestämmelser om gudstjänstens likformighet. Det fordras alltså bestämmelser som

medger undantag från 2 kap. 14 § kyrkolagen. Till frågan huruvida sådana

bestämmelser bör tillkomma i den för kyrkolag stadgade ordningen eller i administrativ

ordning vill jag återkomma sedan jag tagit ställning till vad bestämmelserna

närmare bör innehålla.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968 5

Kyrkomötets framställning avser endast en begränsad och kontrollerad försöksverksamhet.

Kyrkomötet föreslår att domkapitel skall vara beslutande myndighet,

på vilken det skall ankomma att utse lämpliga församlingar, dock högst tio

i varje stift, och att avgöra vilka avvikelser från gällande gudstjänstritual som

får prövas där. I anslutning härtill uttalar kyrkomötet, att domkapitlet bör ge

kyrkorådet, pastor och kyrkomusiker tillfälle att yttra sig i saken innan beslut

fattas och att avvikelse inte bör ske mot deras avstyrkande.

Promemorians förslag i fråga om omfattningen av och formerna för försöksverksamheten

ansluter nära till kyrkomötets förslag. I frågan vilken hänsyn som

skall tas till en negativ inställning till verksamheten hos kyrkorådet, präster eller

kyrkomusiker i en församling avviker emellertid promemorieförslaget från kyrkomötets

förslag. Kyrkomötets framställning synes i realiteten förutsätta att en negativ

inställning hos en enstaka präst eller kyrkomusiker i en församling omöjliggör

försöksverksamhet. I promemorian föreslås däremot att avgörandet i fall av intressemotsättningar

skall ligga hos domkapitlet efter samråd med kyrkoråd, präster

och kyrkomusiker.

Promemorieförslaget har i dessa delar i allmänhet godtagits av remissinstanserna.

Mot förslaget att kyrkoråd, präster och kyrkomusiker formellt endast tillerkänts

opinionsrätt i frågan huruvida försöksverksamhet skall komma till stånd

i en församling riktar ett domkapitel invändningar och föreslår att vetorätt mot

att försöksverksamheten införs skall tillkomma församlings kyrkoråd och dess

kyrkoherde. 1958 års utredning kyrka-stat anser att den i departementspromemorian

valda lösningen klart är att föredra framför den ordning som förutsatts i kyrkomötets

framställning. Enligt utredningen bör dock uttryckligen föreskrivas, att

försöksverksamhet får bedrivas endast i församling vars kyrkoråd har medgett

det och att kyrkorådet skall samråda med församlingens präster och kyrkomusiker

innan det lämnar sitt medgivande.

Jag kan i huvudsak ansluta mig till departementspromemorians förslag i fråga

om omfattningen av och formerna för försöksverksamheten. För att verksamheten

skall tjäna sitt ändamål krävs bl. a. att ett representativt urval av församlingar

av olika karaktär får tillfälle att delta i försöken. Samtidigt är det av

vikt, att endast ett begränsat antal bestämda försöksritualer blir prövade och att

församlingar av olika karaktär får pröva en och samma försöksritual. Blir försöksverksamheten

alltför heterogen kan den inte tjäna till ledning för en revision

av kyrkohandboken. Särskilt med hänsyn härtill är det av betydelse att verksamheten

står under kontroll av ett samordnande organ. Alla remissinstanser har

godtagit förslaget att befogenheten att besluta i fråga om försöksverksamheten

skall tillkomma domkapitlet. Jag ansluter mig till detta förslag liksom till förslaget

att verksamheten skall bedrivas under domkapitlets ledning och tillsyn.

Frågan hur försöksverksamheten lämpligen skall samordnas på riksplanet kan

numera sägas ha blivit löst. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15

mars 1968 har jag tillkallat fem sakkunniga för att biträda med revidering av

den svenska kyrkohandboken. Beslutet grundar sig på en framställning i februari

1968 från ärkebiskopen, som framhåller att en handboksrevision länge varit på
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

kallad. Ärkebiskopen erinrar också om den planerade försöksverksamheten och

uttalar att vissa samordningsfrågor därvidlag kan anförtros åt de sakkunniga.

Det torde kunna förutsättas att frågan huruvida försöksverksamhet skall anordnas

i en församling i det alldeles övervägande antalet fall kommer att lösas i fullt

samförstånd mellan domkapitlet, de kyrkliga befattningshavarna och övriga församlingsmedlemmar.

Eftersom det likväl inte går att bortse från möjligheten

att det i något fall uppkommer motsättningar mellan olika intressen, kan bestämmelser

om hur en sådan konflikt skall lösas inte undvaras. Det bör inte komma

i fråga att anordna försöksverksamhet i en församling som motsätter sig det.

Det bör krävas medgivande från församlingen för att försöksverksamhet skall få

anordnas. Här liksom i andra sammanhang bör det ankomma på kyrkorådet att

ge uttryck för församlingsviljan. Präster och kyrkomusiker bör som 1958 års

utredning kyrka-stat har föreslagit tillförsäkras rätt att göra sina synpunkter på

försöksverksamheten gällande genom en bestämmelse som ålägger kyrkorådet åt t

samråda med dem innan medgivande till försöksverksamhet lämnas. I det sammanhanget

kan anmärkas att kyrkoherden är självskriven ledamot av kyrkorådet.

1958 års utredning kyrka-stat har tagit upp frågan om en begränsning i tiden

av försöksverksamheten. Som tidigare har framhållits är syftet med försöksverksamheten

att skapa underlag för en revision av kyrkohandboken och därav följer

att någon permanent verksamhet inte är avsedd. Några års verksamhet bör ge

tillräckliga erfarenheter för det ändamålet. Försöksverksamheten bör därför begränsas

till viss tidsperiod. Därigenom vinner man att verksamheten automatiskt

upphör vid utgången av denna tid. Från kyrkligt håll har föreslagits att verksamheten

får pågå i sju år. Jag har ingenting att erinra mot detta förslag. Försöksverksamheten

synes därför böra begränsas till åren 1969—1975.

Enligt departementspromemorian talar övervägande skäl för att den lagstiftning

som nu är i fråga behandlas som kyrkolag enligt 87 § 2 mom. RF. Detta anses

motiverat främst med hänsyn till att tidigare givna bestämmelser om rätt för domkapitel

att förordna om avvikelser i olika hänseenden från den i kyrkolagen

föreskrivna ordningen för den allmänna gudstjänsten har tillkommit enligt detta

stadgande. Enligt 1958 års utredning kyrka-stat synes det tveksamt om en sådan

konstitutionell behandling är motiverad. Vissa skäl synes enligt utredningen tala

för att författningen tillkommer i administrativ ordning enligt 89 § RF.

Jag har den uppfattningen att lagstiftningen bör tillkomma under medverkan

av kyrkomötet i den ordning 87 § 2 mom. RF föreskriver. Bestämmelsen i 2 kap.

14 § kyrkolagen om förbud mot avvikelser från den i kyrkolagen eller kyrkohandboken

föreskrivna gudstjänstordningen är ingen liturgisk föreskrift. Den syftar

till att bevara enhetlighet på gudstjälnstlivets område. Denna enhetlighet

har enligt vad ärkebiskopen uttalar i sitt remissyttrande visat sig vara

en betydande tillgång i svenskt kyrkoliv. Frågan om lagstiftningens konstitutionella

karaktär har även varit uppe till bedömande i kyrkomötet, vars

majoritet hävdat att lagstiftningen har kyrkolags natur. Likformighet i gudstjänstens

förrättande får anses vara av sådan vikt i det kyrkliga livet att

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

7

bestämmelserna härom bör anses ha kyrkolags natur. Därför bör en lagstiftning

som medger avsteg, låt vara tillfälligt, från principen om likformighet också tillkomma

i den för kyrkolag stadgade ordningen.

Försöksverksamheten kan sägas innebära att den i kyrkohandboken föreskrivna

gudstjänstritualen på vissa villkor får utbytas mot en gudstjänstritual som domkapitel

bestämmer. Åtskilliga exempel finns i praxis på att sakligt sett mindre

genomgripande utbyten har skett i den för kyrkolag föreskrivna ordningen, låt vara

att de har avsett en permanent reglering. Som ett sådant exempel kan nämnas

lag om anordnande av högmässogudstjänst såsom barngudstjänst, där domkapitel

har medgetts rätt att bestämma att årligen högst två högmässogudstjänster får

anordnas som barngudstjänster i den ordning som föreskrivs i kyrkohandboken

för barngudstjänst. Även en jämförelse med konstitutionell praxis talar alltså för

kyrkolagsformen.

1958 års utredning kyrka-stat har uttalat att om kyrkolagsformen används denna

omständliga form måste användas även när verksamheten skall upphöra. Detta

går emellertid att undvika genom att lagstiftningen som jag har föreslagit begränsas

till en bestämd tidsperiod.

Godkännande av kyrkobyggnad

Enligt 27 kap. 1 § kyrkolagen får ny kyrka eller nytt kapell byggas endast efter

godkännande av Kungl. Maj:t. Närmare bestämmelser om handläggningen av sådana

ärenden finns i kungörelsen den 26 november 1920 med föreskrifter rörande det

offentliga byggnadsväsendet. Enligt 28 § 2 mom. kungörelsen skall församling i

god tid innan den avser att bygga kyrka ge in byggnadsförslag med tillhörande ritningar

till riksantikvarien (tidigare till byggnadsstyrelsen), som skall överlämna

ärendet till Kungl. Maj:t för prövning enligt kyrkolagen.

Departementsutredningen föreslår att det skall ankomma på byggnadsstyrelsen

i stället för på Kungl. Maj:t att godkänna förslag till nybyggnad av kyrka. Även

i två andra hänseenden föreslås att Kungl. Maj:ts beslutanderätt enligt nyssnämnda

kungörelse skall delegeras nämligen dels i fråga om medgivande till att

stadigvarande använda kyrka som uppförts utan godkännande (31 §), dels i fråga

om godkännande av förslag till mera betydande till-, på- eller ombyggnad av

kyrka eller rivning eller flyttning av kyrka (30 § 2 mom.). Den föreslagna delegeringen

förutsätter enligt utredningen ändring av bestämmelsen i 27 kap. 1 § kyrkolagen.

Ändringen bör enligt utredningen ske genom en särskild lag. I lagen

bör föreskrivas att församling inte får bygga eller stadigvarande bruka kyrka eller

kapell, om inte Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer ger

tillstånd därtill.

Av de ärenden som omfattas av utredningens förslag till delegering är det endast

ärendena enligt 28 § 2 mom. kungörelsen som gäller uppförande av nya kyrkobyggnader.

Enligt bestämmelsen skall sådana ärenden underställas Kungl. Maj:t

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

»för prövning enligt kyrkolagen». Med hänvisningen avses 27 kap. 1 § kyrkolagen.

30 § 2 mom. kungörelsen gäller kyrkorestaurering och 31 § medgivande till att ta

redan uppförd kyrka i bruk. Sistnämnda två fall är inte reglerade i kyrkolagen.

Endast i nybyggnadsfallet förutsätter förslaget sålunda ändring av kyrkolagen.

Ändringen bör ske i den för kyrkolag föreskrivna ordningen. I de övriga delegeringsfrågorna

äger Kungl. Maj:t besluta ensam.

Alla remissinstanser har tillstyrkt att prövningen av förslag till nybyggnad av

kyrka flyttas från Kungl. Maj:t. Även jag har den uppfattningen att ärenden om

godkännande av förslag till ny kyrkobyggnad inte är av den beskaffenheten att

beslutanderätten bör utövas av Kungl. Maj:t i första instans. Prövningen torde

utan olägenhet kunna flyttas till riksantikvarien, som enligt vad jag tidigare anfört

har övertagit byggnadsstyrelsens uppgifter i fråga om kyrkobyggandet. Jag vill

i detta sammanhang erinra om att frågan om en revision av gällande föreskrifter

rörande det offentliga byggnadsväsendet uppdragits åt 1965 års musei- och utställningssakkunniga

(direktiv se 1968 års riksdagsberättelse s. 253).

De erinringar som har riktats mot departementsutredningens förslag till utformning

av ändringen av bestämmelsen i 27 kap. 1 § kyrkolagen hänger samman

med att det råder delade meningar om lagrummets tillämpningsområde. Det har

gjorts gällande att lagrummet enligt praxis numera har ett innehåll som i vissa avseenden

är mera vidsträckt och i andra avseenden mera inskränkt än vad lagrummets

ordalydelse ger vid handen. Det har hävdats att Kungl. Maj:t i samband med

ändring av församlingsindelningen med stöd av detta lagrum har förklarat att redan

uppförd kyrka skall vara församlingskyrka för den nybildade församlingen. Andra

åter anser att dessa avgöranden har sedvanerättslig grund och ej har stöd i 27 kap.

1 § kyrkolagen. Det har också hävdats att begreppet »någon» i lagrummet enligt

rådande praxis i realiteten har fått den inskränkta betydelsen av församling. Även

i andra avseenden råder delade meningar om hur lagrummet skall tolkas.

Departementsutredningens lagförslag tar sikte på en sådan ändring av bestämmelsen

i 27 kap. 1 § kyrkolagen att det blir möjligt för Kungl. Maj:t att delegera

prövningen av ärenden angående förslag till uppförande av församlings kyrkobyggnad.

De remissinstanser som har erinrat mot utformningen av departementsutredningens

lagförslag syftar i allmänhet längre. De vill att lagen skall ges en sådan utformning

att det av dem hävdade tillämpningsområdet för 27 kap. 1 § kyrkolagen

klart kommer till uttryck. Jag kan inte tillmötesgå deras önskemål. Tillämpningsområdet

är omstritt och remissinstansernas förslag skulle kräva att frågan om Kungl.

Maj:ts uppsikt över kyrkor togs upp till prövning i hela dess vidd. Å andra sidan

betonas genom kritiken i vissa remissyttranden vikten av att den föreslagna lagen

får sådan utformning att det klart framgår att ingen annan ändring är avsedd än

att ge Kungl. Maj:t möjlighet att delegera den beslutanderätt som innefattas i

27 kap. 1 § kyrkolagen och närmare regleras genom den i 28 § kungörelsen

med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsväsendet föreskrivna skyldigheten

för församling att underställa Kungl. Maj:t förslagsritningar till nya kyrkobyggnader

för prövning enligt kyrkolagen. Det kan sättas i fråga om inte departements
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Första lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968

utredningens lagförslag från tillämpningssynpunkt är något oklart. Enligt min mening

skulle större klarhet vinnas om lagstiftningen utformades i närmare anslutning

till 28 § nämnda kungörelse och gavs den lydelsen att fråga om godkännande av

förslag till uppförande av församlings kyrkobyggnad får utan hinder av 27 kap.

1 § kyrkolagen prövas av myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Lagen bör benämnas

lag med vissa bestämmelser om godkännande av kyrkobyggnad. Den bör

träda i kraft den 1 januari 1969.

Beträffande departementschefens specialmotivering torde utskottet få hänvisa

till propositionen s. 16—17.

Kyrkomötets skrivelse

1968 års kyrkomöte har godkänt lagförslagen.

Betäffande kyrkomötets skrivelse i ämnet torde utskottet få hänvisa till propositionen

s. 25.

Lagrådet

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Utskottet

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag och

får därför hemställa,

att förevarande proposition, nr 134, måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 19 november 1968

På första lagutskottets vägnar:

ERIK SVEDBERG

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Erik Svedberg (s), fröken Mattson (s), herrar

Hjorth (s), Arvidson (h), Emulf (fp), Svanström (ep), Schött (h) och fru Lilly

Ohlsson (s);

från andra kammaren: fru Löfqvist (s), fröken Bergegren (s), herrar Gustafsson

i Borås (fp), Martinsson (s), Oskarson (h), Larsson i Norderön (ep), Hansson

i Piteå (s) och Sjöholm (fp).

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1968:363 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag i om försöksverksamhet i fråga om ordningen för den allmänna gudstjänsten, a1 i texten