Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om försöksverksamhet i fråga om ordningen för den allmänna gudstjänsten, m. m.
1968-11-19 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1968:50, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om försöksverksamhet i fråga om ordningen för den allmänna gudstjänsten, m. m.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968
1
Nr 50
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om försöksverksamhet i fråga om ordningen för den
allmänna gudstjänsten, m. m.
Genom en den 11 oktober 1968 dagtecknad proposition, nr 134, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över utbildningsärenden, Kungl. Maj:ts och kyrkomötets däri angivna skrivelser
samt lagrådets protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
1) Lag
om försöksverksamhet i fråga om ordningen för den allmänna gudstjänsten
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Utan hinder av 2 kap. 14 § kyrkolagen får under åren 1969—1975 allmän
gudstjänst försöksvis hållas enligt ordning som avviker från den som föreskrives
i kyrkohandboken.
2 §.
Försöksverksamhet får samtidigt bedrivas i högst tio församlingar i varje stift.
3 §■
Fråga om försöksverksamhet prövas av domkapitlet.
Försöksverksamhet får anordnas endast om kyrkorådet i församlingen medger
det. Fråga om sådant medgivande avgöres efter samråd med församlingens präster
och kyrkomusiker.
4 §.
Försöksverksamhet bedrives under domkapitlets ledning och tillsyn.
1 ■— Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 samt. 1 avd. Nr 50
2 Första lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968
2) Lag
med vissa bestämmelser om godkännande av kyrkobyggnad
Härigenom förordnas som följer.
Utan hinder av 27 kap. 1 § kyrkolagen får fråga om godkännande av förslag
till uppförande av församlings kyrkobyggnad prövas av myndighet som Konungen
bestämmer.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969.
Första lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968 3
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen framläggs förslag till en lag om försöksverksamhet i fråga om
ordningen för den allmänna gudstjänsten. Lagförslaget öppnar möjlighet att under
åren 1969—1975 anordna liturgisk försöksverksamhet där avvikelser från den i
kyrkohandboken föreskrivna gudstjänstordningen får prövas. Försöksverksamhet
får bedrivas i högst tio församlingar i varje stift. Frågor om försöksverksamhet
skall enligt förslaget prövas av domkapitlet. Försöksverksamhet skall få anordnas
endast om kyrkorådet i församlingen medger det. Fråga om sådant medgivande
skall avgöras efter samråd med församlingens präster och kyrkomusiker.
Vidare framläggs ett förslag till lag med vissa bestämmelser om godkännande av
kyrkobyggnad. Förslaget innebär viss ändring av handläggningen av kyrkobyggnadsärenden.
1968 års kyrkomöte har för sin del godkänt lagförslagen.
Inledning
I 2 kap. 14 § 1686 års kyrkolag föreskrivs att avvikelser från den i kyrkolagen
eller kyrkohandboken föreskrivna ordningen för gudstjänstens förrättande inte får
förekomma.
1963 års kyrkomöte har anhållit att kyrkolagen ändras så att det blir möjligt
att i begränsad omfattning pröva avvikelser från den gudstjänstordning som föreskrivs
i kyrkohandboken (kskr 3). En sådan försöksverksamhet skulle enligt
kyrkomötets mening ge värdefulla praktiska erfarenheter till ledning för en förnyelse
av kyrkohandbokens liturgiska föreskrifter.
Vidare har ärkebiskopen i skrivelse den 21 april 1967 efter samråd med
övriga biskopar anhållit att ett förslag till lag om försöksverksamhet på gudstjänstlivets
område utarbetas och läggs fram för 1968 års kyrkomöte.
Med anledning härav har inom departementet upprättats en promemoria med
förslag till lag om försöksverksamhet i fråga om ordningen för den allmänna
gudstjänsten (Stencil E 1967: 13).
Över promemorian har yttranden avgetts av ärkebiskopen, efter samråd med
övriga biskopar, samtliga domkapitel och 1958 års utredning kyrka-stat.
Även en annan fråga som förutsätter ändring i kyrkolagen behandlas i
detta sammanhang. Departementsutredningen, som tillsattes år 1963 (direktiv
se 1964 års riksdagsberättelse s. 71), har med skrivelse den 7 mars 1966 överlämnat
en promemoria (nr 57) angående godkännande av förslag till uppförande
av kyrkobyggnad, m. m. I promemorian föreslås att beslutanderätten i ärenden
om godkännande av förslag till uppförande av kyrkobyggnad flyttas från Kungl.
Maj:t till byggnadsstyrelsen. Delegering enligt departementsutredningens förslag
förutsätter ändring av 27 kap. 1 § kyrkolagen, där det föreskrivs skyldighet för
den som vill bygga kyrka eller kapell att ge detta tillkänna för Kungl. Maj:t.
1* — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 1 avd. Nr 50
4
Första lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968
Efter remiss har yttranden över departementsutredningens promemoria avgetts
av kammarkollegiet, byggnadsstyrelsen, riksantikvarieämbetet och samtliga domkapitel.
Beträffande gällande bestämmelser, departementspromemorian och remissyttrandena
däröver m. m. torde utskottet få hänvisa till propositionen, s. 6—16 såvitt
gäller försöksverksamheten i fråga om ordningen för den allmänna gudstjänsten
och s. 17—20 såvitt gäller godkännande av kyrkobyggnad.
Departementschefen
Vid lagrådsremissen anförde föredragande departementschefen, statsrådet Palme,
följande allmänna synpunkter rörande förslagen.
Försöksverksamhet i fråga om ordningen för den allmänna gudstjänsten
I kyrkohandboken, som senast har fastställts år 1942, finns noggranna föreskrifter
om hur den allmänna gudstjänsten liturgiskt skall utformas. I 2 kap. 14 §
kyrkolagen ges förbud mot varje avvikelse från den i kyrkohandboken föreskrivna
gudstjänstordningen.
Kyrkomötet har anhållit att kyrkolagen ändras så att det blir möjligt att i
begränsad omfattning pröva avvikelser från den i kyrkohandboken föreskrivna
gudstjänstordningen. En sådan försöksverksamhet skulle enligt kyrkomötet ge
värdefulla praktiska erfarenheter till ledning för den förnyelse av kyrkohandbokens
liturgiska föreskrifter som länge varit påkallad. Ärkebiskopen har understrukit
kyrkans starka önskemål om gudstjänstformer som är tillgängliga för nutidsmänniskan.
Enligt departementspromemorian bör kyrkomötets framställning bifallas. Försöksverksamheten
förutsätter enligt promemorian att bestämmelser utfärdas vari
föreskrivs undantag från bestämmelserna i 2 kap. 14 § kyrkolagen om förbud mot
avvikelser från kyrkohandbokens gudstjänstordning.
Behovet av en försöksverksamhet vitsordas allmänt av remissinstanserna. Från
många håll understryks att det är angeläget att en legaliserad försöksverksamhet
snarast kommer till stånd.
Kyrkomötets begäran att försöksverksamhet på gudstjänstlivets område skall
få anordnas bör enligt min mening villfaras. En sådan verksamhet bör kunna ge
värdefulla erfarenheter för bedömningen av frågan om en revision av kyrkohandboken.
En försöksverksamhet som tar sikte på att pröva olika avvikelser från
kyrkohandbokens liturgiska föreskrifter låter sig inte förena med kyrkolagens
bestämmelser om gudstjänstens likformighet. Det fordras alltså bestämmelser som
medger undantag från 2 kap. 14 § kyrkolagen. Till frågan huruvida sådana
bestämmelser bör tillkomma i den för kyrkolag stadgade ordningen eller i administrativ
ordning vill jag återkomma sedan jag tagit ställning till vad bestämmelserna
närmare bör innehålla.
Första lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968 5
Kyrkomötets framställning avser endast en begränsad och kontrollerad försöksverksamhet.
Kyrkomötet föreslår att domkapitel skall vara beslutande myndighet,
på vilken det skall ankomma att utse lämpliga församlingar, dock högst tio
i varje stift, och att avgöra vilka avvikelser från gällande gudstjänstritual som
får prövas där. I anslutning härtill uttalar kyrkomötet, att domkapitlet bör ge
kyrkorådet, pastor och kyrkomusiker tillfälle att yttra sig i saken innan beslut
fattas och att avvikelse inte bör ske mot deras avstyrkande.
Promemorians förslag i fråga om omfattningen av och formerna för försöksverksamheten
ansluter nära till kyrkomötets förslag. I frågan vilken hänsyn som
skall tas till en negativ inställning till verksamheten hos kyrkorådet, präster eller
kyrkomusiker i en församling avviker emellertid promemorieförslaget från kyrkomötets
förslag. Kyrkomötets framställning synes i realiteten förutsätta att en negativ
inställning hos en enstaka präst eller kyrkomusiker i en församling omöjliggör
försöksverksamhet. I promemorian föreslås däremot att avgörandet i fall av intressemotsättningar
skall ligga hos domkapitlet efter samråd med kyrkoråd, präster
och kyrkomusiker.
Promemorieförslaget har i dessa delar i allmänhet godtagits av remissinstanserna.
Mot förslaget att kyrkoråd, präster och kyrkomusiker formellt endast tillerkänts
opinionsrätt i frågan huruvida försöksverksamhet skall komma till stånd
i en församling riktar ett domkapitel invändningar och föreslår att vetorätt mot
att försöksverksamheten införs skall tillkomma församlings kyrkoråd och dess
kyrkoherde. 1958 års utredning kyrka-stat anser att den i departementspromemorian
valda lösningen klart är att föredra framför den ordning som förutsatts i kyrkomötets
framställning. Enligt utredningen bör dock uttryckligen föreskrivas, att
försöksverksamhet får bedrivas endast i församling vars kyrkoråd har medgett
det och att kyrkorådet skall samråda med församlingens präster och kyrkomusiker
innan det lämnar sitt medgivande.
Jag kan i huvudsak ansluta mig till departementspromemorians förslag i fråga
om omfattningen av och formerna för försöksverksamheten. För att verksamheten
skall tjäna sitt ändamål krävs bl. a. att ett representativt urval av församlingar
av olika karaktär får tillfälle att delta i försöken. Samtidigt är det av
vikt, att endast ett begränsat antal bestämda försöksritualer blir prövade och att
församlingar av olika karaktär får pröva en och samma försöksritual. Blir försöksverksamheten
alltför heterogen kan den inte tjäna till ledning för en revision
av kyrkohandboken. Särskilt med hänsyn härtill är det av betydelse att verksamheten
står under kontroll av ett samordnande organ. Alla remissinstanser har
godtagit förslaget att befogenheten att besluta i fråga om försöksverksamheten
skall tillkomma domkapitlet. Jag ansluter mig till detta förslag liksom till förslaget
att verksamheten skall bedrivas under domkapitlets ledning och tillsyn.
Frågan hur försöksverksamheten lämpligen skall samordnas på riksplanet kan
numera sägas ha blivit löst. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15
mars 1968 har jag tillkallat fem sakkunniga för att biträda med revidering av
den svenska kyrkohandboken. Beslutet grundar sig på en framställning i februari
1968 från ärkebiskopen, som framhåller att en handboksrevision länge varit på
-
6
Första lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968
kallad. Ärkebiskopen erinrar också om den planerade försöksverksamheten och
uttalar att vissa samordningsfrågor därvidlag kan anförtros åt de sakkunniga.
Det torde kunna förutsättas att frågan huruvida försöksverksamhet skall anordnas
i en församling i det alldeles övervägande antalet fall kommer att lösas i fullt
samförstånd mellan domkapitlet, de kyrkliga befattningshavarna och övriga församlingsmedlemmar.
Eftersom det likväl inte går att bortse från möjligheten
att det i något fall uppkommer motsättningar mellan olika intressen, kan bestämmelser
om hur en sådan konflikt skall lösas inte undvaras. Det bör inte komma
i fråga att anordna försöksverksamhet i en församling som motsätter sig det.
Det bör krävas medgivande från församlingen för att försöksverksamhet skall få
anordnas. Här liksom i andra sammanhang bör det ankomma på kyrkorådet att
ge uttryck för församlingsviljan. Präster och kyrkomusiker bör som 1958 års
utredning kyrka-stat har föreslagit tillförsäkras rätt att göra sina synpunkter på
försöksverksamheten gällande genom en bestämmelse som ålägger kyrkorådet åt t
samråda med dem innan medgivande till försöksverksamhet lämnas. I det sammanhanget
kan anmärkas att kyrkoherden är självskriven ledamot av kyrkorådet.
1958 års utredning kyrka-stat har tagit upp frågan om en begränsning i tiden
av försöksverksamheten. Som tidigare har framhållits är syftet med försöksverksamheten
att skapa underlag för en revision av kyrkohandboken och därav följer
att någon permanent verksamhet inte är avsedd. Några års verksamhet bör ge
tillräckliga erfarenheter för det ändamålet. Försöksverksamheten bör därför begränsas
till viss tidsperiod. Därigenom vinner man att verksamheten automatiskt
upphör vid utgången av denna tid. Från kyrkligt håll har föreslagits att verksamheten
får pågå i sju år. Jag har ingenting att erinra mot detta förslag. Försöksverksamheten
synes därför böra begränsas till åren 1969—1975.
Enligt departementspromemorian talar övervägande skäl för att den lagstiftning
som nu är i fråga behandlas som kyrkolag enligt 87 § 2 mom. RF. Detta anses
motiverat främst med hänsyn till att tidigare givna bestämmelser om rätt för domkapitel
att förordna om avvikelser i olika hänseenden från den i kyrkolagen
föreskrivna ordningen för den allmänna gudstjänsten har tillkommit enligt detta
stadgande. Enligt 1958 års utredning kyrka-stat synes det tveksamt om en sådan
konstitutionell behandling är motiverad. Vissa skäl synes enligt utredningen tala
för att författningen tillkommer i administrativ ordning enligt 89 § RF.
Jag har den uppfattningen att lagstiftningen bör tillkomma under medverkan
av kyrkomötet i den ordning 87 § 2 mom. RF föreskriver. Bestämmelsen i 2 kap.
14 § kyrkolagen om förbud mot avvikelser från den i kyrkolagen eller kyrkohandboken
föreskrivna gudstjänstordningen är ingen liturgisk föreskrift. Den syftar
till att bevara enhetlighet på gudstjälnstlivets område. Denna enhetlighet
har enligt vad ärkebiskopen uttalar i sitt remissyttrande visat sig vara
en betydande tillgång i svenskt kyrkoliv. Frågan om lagstiftningens konstitutionella
karaktär har även varit uppe till bedömande i kyrkomötet, vars
majoritet hävdat att lagstiftningen har kyrkolags natur. Likformighet i gudstjänstens
förrättande får anses vara av sådan vikt i det kyrkliga livet att
Första lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968
7
bestämmelserna härom bör anses ha kyrkolags natur. Därför bör en lagstiftning
som medger avsteg, låt vara tillfälligt, från principen om likformighet också tillkomma
i den för kyrkolag stadgade ordningen.
Försöksverksamheten kan sägas innebära att den i kyrkohandboken föreskrivna
gudstjänstritualen på vissa villkor får utbytas mot en gudstjänstritual som domkapitel
bestämmer. Åtskilliga exempel finns i praxis på att sakligt sett mindre
genomgripande utbyten har skett i den för kyrkolag föreskrivna ordningen, låt vara
att de har avsett en permanent reglering. Som ett sådant exempel kan nämnas
lag om anordnande av högmässogudstjänst såsom barngudstjänst, där domkapitel
har medgetts rätt att bestämma att årligen högst två högmässogudstjänster får
anordnas som barngudstjänster i den ordning som föreskrivs i kyrkohandboken
för barngudstjänst. Även en jämförelse med konstitutionell praxis talar alltså för
kyrkolagsformen.
1958 års utredning kyrka-stat har uttalat att om kyrkolagsformen används denna
omständliga form måste användas även när verksamheten skall upphöra. Detta
går emellertid att undvika genom att lagstiftningen som jag har föreslagit begränsas
till en bestämd tidsperiod.
Godkännande av kyrkobyggnad
Enligt 27 kap. 1 § kyrkolagen får ny kyrka eller nytt kapell byggas endast efter
godkännande av Kungl. Maj:t. Närmare bestämmelser om handläggningen av sådana
ärenden finns i kungörelsen den 26 november 1920 med föreskrifter rörande det
offentliga byggnadsväsendet. Enligt 28 § 2 mom. kungörelsen skall församling i
god tid innan den avser att bygga kyrka ge in byggnadsförslag med tillhörande ritningar
till riksantikvarien (tidigare till byggnadsstyrelsen), som skall överlämna
ärendet till Kungl. Maj:t för prövning enligt kyrkolagen.
Departementsutredningen föreslår att det skall ankomma på byggnadsstyrelsen
i stället för på Kungl. Maj:t att godkänna förslag till nybyggnad av kyrka. Även
i två andra hänseenden föreslås att Kungl. Maj:ts beslutanderätt enligt nyssnämnda
kungörelse skall delegeras nämligen dels i fråga om medgivande till att
stadigvarande använda kyrka som uppförts utan godkännande (31 §), dels i fråga
om godkännande av förslag till mera betydande till-, på- eller ombyggnad av
kyrka eller rivning eller flyttning av kyrka (30 § 2 mom.). Den föreslagna delegeringen
förutsätter enligt utredningen ändring av bestämmelsen i 27 kap. 1 § kyrkolagen.
Ändringen bör enligt utredningen ske genom en särskild lag. I lagen
bör föreskrivas att församling inte får bygga eller stadigvarande bruka kyrka eller
kapell, om inte Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer ger
tillstånd därtill.
Av de ärenden som omfattas av utredningens förslag till delegering är det endast
ärendena enligt 28 § 2 mom. kungörelsen som gäller uppförande av nya kyrkobyggnader.
Enligt bestämmelsen skall sådana ärenden underställas Kungl. Maj:t
8
Första lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968
»för prövning enligt kyrkolagen». Med hänvisningen avses 27 kap. 1 § kyrkolagen.
30 § 2 mom. kungörelsen gäller kyrkorestaurering och 31 § medgivande till att ta
redan uppförd kyrka i bruk. Sistnämnda två fall är inte reglerade i kyrkolagen.
Endast i nybyggnadsfallet förutsätter förslaget sålunda ändring av kyrkolagen.
Ändringen bör ske i den för kyrkolag föreskrivna ordningen. I de övriga delegeringsfrågorna
äger Kungl. Maj:t besluta ensam.
Alla remissinstanser har tillstyrkt att prövningen av förslag till nybyggnad av
kyrka flyttas från Kungl. Maj:t. Även jag har den uppfattningen att ärenden om
godkännande av förslag till ny kyrkobyggnad inte är av den beskaffenheten att
beslutanderätten bör utövas av Kungl. Maj:t i första instans. Prövningen torde
utan olägenhet kunna flyttas till riksantikvarien, som enligt vad jag tidigare anfört
har övertagit byggnadsstyrelsens uppgifter i fråga om kyrkobyggandet. Jag vill
i detta sammanhang erinra om att frågan om en revision av gällande föreskrifter
rörande det offentliga byggnadsväsendet uppdragits åt 1965 års musei- och utställningssakkunniga
(direktiv se 1968 års riksdagsberättelse s. 253).
De erinringar som har riktats mot departementsutredningens förslag till utformning
av ändringen av bestämmelsen i 27 kap. 1 § kyrkolagen hänger samman
med att det råder delade meningar om lagrummets tillämpningsområde. Det har
gjorts gällande att lagrummet enligt praxis numera har ett innehåll som i vissa avseenden
är mera vidsträckt och i andra avseenden mera inskränkt än vad lagrummets
ordalydelse ger vid handen. Det har hävdats att Kungl. Maj:t i samband med
ändring av församlingsindelningen med stöd av detta lagrum har förklarat att redan
uppförd kyrka skall vara församlingskyrka för den nybildade församlingen. Andra
åter anser att dessa avgöranden har sedvanerättslig grund och ej har stöd i 27 kap.
1 § kyrkolagen. Det har också hävdats att begreppet »någon» i lagrummet enligt
rådande praxis i realiteten har fått den inskränkta betydelsen av församling. Även
i andra avseenden råder delade meningar om hur lagrummet skall tolkas.
Departementsutredningens lagförslag tar sikte på en sådan ändring av bestämmelsen
i 27 kap. 1 § kyrkolagen att det blir möjligt för Kungl. Maj:t att delegera
prövningen av ärenden angående förslag till uppförande av församlings kyrkobyggnad.
De remissinstanser som har erinrat mot utformningen av departementsutredningens
lagförslag syftar i allmänhet längre. De vill att lagen skall ges en sådan utformning
att det av dem hävdade tillämpningsområdet för 27 kap. 1 § kyrkolagen
klart kommer till uttryck. Jag kan inte tillmötesgå deras önskemål. Tillämpningsområdet
är omstritt och remissinstansernas förslag skulle kräva att frågan om Kungl.
Maj:ts uppsikt över kyrkor togs upp till prövning i hela dess vidd. Å andra sidan
betonas genom kritiken i vissa remissyttranden vikten av att den föreslagna lagen
får sådan utformning att det klart framgår att ingen annan ändring är avsedd än
att ge Kungl. Maj:t möjlighet att delegera den beslutanderätt som innefattas i
27 kap. 1 § kyrkolagen och närmare regleras genom den i 28 § kungörelsen
med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsväsendet föreskrivna skyldigheten
för församling att underställa Kungl. Maj:t förslagsritningar till nya kyrkobyggnader
för prövning enligt kyrkolagen. Det kan sättas i fråga om inte departements
-
9
Första lagutskottets utlåtande nr 50 år 1968
utredningens lagförslag från tillämpningssynpunkt är något oklart. Enligt min mening
skulle större klarhet vinnas om lagstiftningen utformades i närmare anslutning
till 28 § nämnda kungörelse och gavs den lydelsen att fråga om godkännande av
förslag till uppförande av församlings kyrkobyggnad får utan hinder av 27 kap.
1 § kyrkolagen prövas av myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Lagen bör benämnas
lag med vissa bestämmelser om godkännande av kyrkobyggnad. Den bör
träda i kraft den 1 januari 1969.
Beträffande departementschefens specialmotivering torde utskottet få hänvisa
till propositionen s. 16—17.
Kyrkomötets skrivelse
1968 års kyrkomöte har godkänt lagförslagen.
Betäffande kyrkomötets skrivelse i ämnet torde utskottet få hänvisa till propositionen
s. 25.
Lagrådet
Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.
Utskottet
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag och
får därför hemställa,
att förevarande proposition, nr 134, måtte av riksdagen bifallas.
Stockholm den 19 november 1968
På första lagutskottets vägnar:
ERIK SVEDBERG
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Erik Svedberg (s), fröken Mattson (s), herrar
Hjorth (s), Arvidson (h), Emulf (fp), Svanström (ep), Schött (h) och fru Lilly
Ohlsson (s);
från andra kammaren: fru Löfqvist (s), fröken Bergegren (s), herrar Gustafsson
i Borås (fp), Martinsson (s), Oskarson (h), Larsson i Norderön (ep), Hansson
i Piteå (s) och Sjöholm (fp).
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1968:363 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag i om försöksverksamhet i fråga om ordningen för den allmänna gudstjänsten, a1 i texten