Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken.
1968-12-03 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1968:53, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande nr 53 år 1968
1
Nr 53
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken.
Genom en den 31 oktober 1968 dagtecknad proposition, nr 157, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslagit riksdagen
att antaga följande förslag till
Lag
om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken
Härigenom förordnas, att 17 kap. 12 § handelsbalkeni skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
17 KAP.
12
Sist skola, i den mån ej bättre rätt
äger rum jämlikt 6 §, med förmånsrätt
ur gäldenärens egendom så i
fast som löst gäldas med lika rätt
sinsemellan: statlig inkomstskatt,
statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt,
ersättningsskatt, fondskatt,
kommunal inkomstskatt,
landstingsmedel, tingshusmedel,
pensionsavgift enligt lagen om folkförsäkring
för allmän tilläggspension,
sjukförsäkringsavgift för den
pensionering, avgift enligt lagen om
obligatoriska försäkringen enligt lagen
om allmän sjukförsäkring, bidrag
från arbetsgivare jämlikt sistnämnda
lag och lagen om moder
-
§•
Sist skola, i den mån ej bättre rätt
äger rum jämlikt 6 §, med förmånsrätt
ur gäldenärens egendom så i
fast som löst gäldas med lika rätt
sinsemellan: statlig inkomstskatt,
statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt,
ersättningsskatt, fondskatt,
kommunal inkomstskatt,
landstingsmedel, tingshusmedel, allmän
arbetsgivaravgift, folkpensionsavgift
enligt lagen om finansiering av
folkpensioneringen, avgift för sjukförsäkringen
och försäkringen för
tilläggspension enligt 19 kap. lagen
om allmän försäkring samt avgift för
obligatorisk försäkring i riksförsäkringsverket
enligt lagen om yrkes
-
1 Senaste lydelse av 17 kap. 12 § se 1960:96.
Biliang till riksdagens protokoll 1968. 9 saml. 1 avd. Nr 53
2
Första lagutskottets utlåtande nr 53 år 1968
(Nuvarande lydelse)
skapshjälp samt avgift för obligatorisk
försäkring i riksförsäkringsanstalten
enligt lagen om yrkesskadeförsäkring
jämte tilläggsavgift enligt
39 § sistnämnda lag och avgiftstillägg
jämlikt lagen angående omreglering
av vissa ersättningar enligt
lagen om försäkring för olycksfall
i arbete m. m., samtliga skatter,
avgifter och bidrag dock endast om
de enligt verkställd debitering förfallit
till betalning innan beslutet om
egendomens avträdande till konkurs
meddelas men ej tidigare än två år
före konkursansökningens ingivande.
Förmånsrätt som nu sagts må
dock icke åtnjutas för utskylder eller
avgifter, som påförts på grund
av eftertaxering och som eljest skolat
förfalla till betalning före den
tid, för vilken förmånsrätt enligt
första punkten åtnjutes. Vad sist
stadgats skall även gälla beträffande
avgifter eller bidrag, vilka påförts
för avgiftsunderlag som avses i 14 §
förordningen angående uppbörd av
avgifter enligt lagen om försäkring
för allmän tilläggspension, m. m.
Enahanda förmånsrätt----
Förmånsrätt som i första stycket
sägs skall ock, beträffande allmän
varuskatt samt i fråga om skatt eller
annan avgift varå förordningen om
förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning
är tillämplig, gälla kronans
fordran för dylik skatt eller
avgift, som belöper å tiden intill
dess beslutet om egendomens avträdande
till konkurs meddelas, dock
ej såvitt skatten eller avgiften belöper
å kalenderår som gått till än
-
(Föreslagen lydelse)
skadeförsäkring jämte tilläggsavgift
enligt 39 § sistnämnda lag och avgiftstillägg
jämlikt dels lagen angående
omreglering av vissa ersättningar
enligt lagen om försäkring för
olycksfall i arbete m. m., dels lagen
om förhöjning av vissa ersättningar i
anledning av yrkesskada m. m., dels
lagen om värdesäkring av yrlcesskadelivräntor
m. m., samtliga skatter
och avgifter dock endast om de
enligt verkställd debitering förfallit
till betalning innan beslutet om
egendomens avträdande till konkurs
meddelas men ej tidigare än
två år före konkursansökningens ingivande.
Förmånsrätt som nu sagts
må dock icke åtnjutas för utskylder
eller avgifter, som påförts på grund
av eftertaxering och som eljest skolat
förfalla till betalning före den
tid, för vilken förmånsrätt enligt
första punkten åtnjutes. Vad sist
stadgats skall även gälla beträffande
avgifter, vilka påförts för avgiftsunderlag
som avses i 14 § förordningen
angående uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen om allmän försäkring,
m. m.
--- konkursansökningens ingivande.
Förmånsrätt som i första stycket
sägs skall ock, beträffande mervärdeskatt
samt i fråga om skatt eller
annan avgift varå förordningen om
förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning
är tillämplig, gälla kronans
fordran för dylik skatt eller
avgift, som belöper å tiden intill dess
beslutet om egendomens avträdande
till konkurs meddelas, dock ej såvitt
skatten eller avgiften belöper å kalenderår
som gått till ända mer än
3
Första lagutskottets utlåtande nr 53 år 1968
da mer än två år före konkursan- två år före konkursansökningens insökningens
ingivande. givande.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1969. Bestämmelserna om förmånsrätt
för avgiftstillägg enligt lagen om förhöjning av vissa ersättningar i
anledning av yrkesskada m. in. och lagen om värdesäkring av yrkesskadelivräntor
m. m. skall dock ej tillämpas i konkurs, vari beslut om egendomsavträde
meddelats före ikraftträdandet.
Bestämmelserna i 12 § enligt dess nya lydelse äger motsvarande tillämpning
på fordringar som avses i paragrafen enligt dess äldre lydelse.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att statens fordringar på allmän arbetsgivaravgift
och mervärdeskatt skall förenas med förmånsrätt enligt 17 kap. 12 §
handelsbalken. Samtidigt föreslås vissa jämkningar i paragrafen som föranleds
av ny lagstiftning på socialförsäkringsområdet.
Departementschefen
Vid lagrådsremissen anförde föredragande departementschefen, statsrådet
Kling, följande.
I 17 kap. 12 § handelsbalken finns bestämmelser om förmånsrätt för skatter
och allmänna avgifter.
Enligt paragrafens första stycke gäller förmånsrätt för bl. a. statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt, kommunal inkomstskatt samt avgifter till
folkpensioneringen, försäkringen för tilläggspension, den allmänna sjukförsäkringen
och yrkesskadeförsäkringen. Som förutsättning för förmånsrätt
gäller att skatten eller avgiften enligt verkställd debitering har förfallit
till betalning före konkursbeslutet men inte tidigare än två år innan konkur
sansökningen gjordes. Förmånsrätten omfattar dock inte skatter eller
avgifter som har påförts på grund av eftertaxering och som annars skulle
ha förfallit till betalning före den tid för vilken förmånsrätt gäller enligt
huvudregeln. Motsvarande gäller i fråga om avgifter som har påförts för
avgiftsunderlag vilket har bestämts i efterhand enligt 14 § förordningen
den 18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen om allmän försäkring, m. in.
Förmånsrätt gäller vidare enligt tredje stycket för allmän varuskatt och
skatt eller annan avgift på vilken förordningen den 3 april 1959 (nr 92) om
förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning är tillämplig. Den avser skatt
4
Första lagutskottets utlåtande nr 53 år 1968
eller avgift som belöper på tiden fram till konkursbeslutet och inte hänför
sig till kalenderår som har gått till ända tidigare än två år innan konkursansökningen
gavs in.
De i 17 kap. 12 § angivna skatterna och allmänna avgifterna har inbördes
lika rätt. Förmånsrätterna gäller efter övriga förmånsrätter.
Enligt beslut av årets riksdag (prop. 1968: 100, BeU 45, rskr 294) avskaffas
den allmänna varuskatten den 1 januari 1969 och ersätts då av
en mervärdeskatt. Mervärdeskatten är en indirekt skatt som skall betalas
vid omsättning av varor och tjänster. Regler härom finns i förordningen
den 6 juni 1968 (nr 430) om mervärdeskatt. Skattskyldighet inträder i princip
när vederlag flyter in till den skattskyldige. Skatten skall redovisas
löpande för bestämda redovisningsperioder om två kalendermånader. I regel
skall deklaration avges och skatten betalas senast den 5 i andra månaden
efter redovisningsperiodens utgång.
I samband med omläggningen av den indirekta beskattningen införs
också skyldighet att till staten betala allmän arbetsgivaravgift (prop.
1968: 77, BeU 44, rskr 293). Sådan skyldighet åligger enligt förordningen
den 6 juni 1968 (nr 419) om allmän arbetsgivaravgift dels arbetsgivare och
dels fysisk person som har inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet. I
fråga om debitering och uppbörd av avgift som skall betalas av arbetsgivare
tillämpas reglerna i förordningen angående uppbörd av vissa avgifter enligt
lagen om allmän försäkring, m. m. Detta innebär att avgift som inte överstiger
1 000 kr. i princip påförs i samband med slutlig skatt. I annat fall debiteras
avgiften slutligt året efter utgiftsåret, men preliminär avgift skall
betalas under utgiftsåret enligt räkning som utfärdas av riksförsäkringsverket.
Avgift för annan skattskyldig än arbetsgivare beräknas med ledning av
bestämmelserna i förordningen den 18 december 1959 (nr 551) angående
beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring.
Om debitering och uppbörd av avgifterna gäller i övrigt uppbördsförordningen
den 5 juni 1953 (nr 272). Allmän arbetsgivaravgift skall betalas
för löner som utges fr. o. m. den 1 januari 1969 och för inkomster som upptas
till beskattning vid taxeringar 1970 och senare år.
Den allmänna arbetsgivaravgiften överensstämmer till sin funktion och
utformning nära med de skatter och andra avgifter som åtnjuter förmånsrätt
enligt 17 kap. 12 § första stycket handelsbalken. Mervärdeskatten ersätter
den allmänna varuskatten, vilken är förenad med förmånsrätt enligt
tredje stycket i samma paragraf. Mot denna bakgrund synes det mig följdriktigt
att förmånsrätt införs för allmän arbetsgivaravgift och mervärdeskatt,
och jag föreslår, efter samråd med chefen för finansdepartementet,
att så sker.
Genom lagar den 6 juni 1962 (nr 303) om förhöjning av vissa ersättningar
i anledning av yrkesskada in. in. och den 15 december 1967 (nr 919)
Första lagutskottets utlåtande nr 53 år 1968
5
om värdesäkring av yrkesskadelivräntor m. m. har vissa förbättringar av
utgående förmåner på grund av yrkesskada genomförts. Till bestridande
av kostnaderna härför åligger det enligt 6 § i vardera lagen arbetsgivare att
betala vissa tillägg till de avgifter som beräknas för honom enligt lagen den
14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring. Dessa tillägg bör, i likhet
med vad som gäller i fråga om motsvarande tillägg enligt 14 § lagen den
17 juni 1955 (nr 469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt
lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m. in.,
vara förenade med samma förmånsrätt som avgifterna. Jag föreslår därför,
efter samråd med chefen för socialdepartementet, att regler om förmånsrätt
för avgiftstillägg enligt 1962 och 1967 års lagar införs i 17 kap. 12 § första
stycket.
De nu föreslagna lagändringarna innefattar inte något principiellt ställningstagande
från min sida till frågan om förmånsrätt för skatter och allmänna
avgifter skall bestå i framtiden. Lagberedningen är f. n. sysselsatt
med en översyn av förmånsrättsordningen. Beredningen har som ett led i
sitt arbete upprättat en promemoria rörande förmånsrätt för skatter m. m.
enligt 17 kap. 12 §. I promemorian, som remitterades till ett antal myndigheter
och organisationer i juni 1964, uttalar sig beredningen för ett slopande
av dessa förmånsrätter. Beredningen räknar med att avge betänkande med
förslag till ny förmånsrättsordning i början av år 1969. Först därefter kan
det bli aktuellt att ompröva frågan om förmånsrätt för skatter o. d. från
principiella utgångspunkter.
I samband med de nu berörda lagändringarna bör göras vissa redaktionella
jämkningar i 17 kap. 12 §. Dessa betingas av att lagarna om folkpensionering,
försäkring för allmän tilläggspension, allmän sjukförsäkring och
moderskapshjälp har upphört att gälla och ersatts av lagarna den 25 maj
1962 (nr 381) om allmän försäkring och (nr 398) om finansiering av folkpensioneringen
och av att riksförsäkringsverket tillkommit som central
myndighet på socialförsäkringens område.
De av mig föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1969.
Reglerna om förmånsrätt för avgiftstillägg enligt 1962 och 1967 års lagar
på yrkesskadeförsäkringens område bör emellertid inte gälla i konkurs där
beslut om egendomsavträde har meddelats före ikraftträdandet. Eftersom
fordringar för allmän varuskatt och för socialförsäkringsavgifter enligt
den lagstiftning som gällde före lagen om allmän försäkring kan föreligga
även efter den 1 januari 1969, bör i en övergångsbestämmelse anges att
17 kap. 12 § i dess nya lydelse skall äga motsvarande tillämpning på fordringar
som avses i paragrafen enligt dess nuvarande lydelse.
6
Första lagutskottets utlåtande nr 53 år 1968
Lagrådet
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Utskottet
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag
och får därför hemställa,
att förevar ande proposition, nr 157, måtte av riksdagen
bifallas.
Stockholm den 3 december 1968
På första lagutskottets vägnar:
ERIK SVEDBERG
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Erik Svedberg (s), fröken Mattson (s),
herrar Hjorth (s), Arvidson (h), Ernulf (fp), Svanström (ep), fru Lindström
(s) och herr Lidgard (h);
från andra kammaren: herrar Ekström i Björkvik (s), Svensson i Vä
(ep), Gustafsson i Borås (fp), Oskarson (h), fru Lindekvist (s), herrar
Jönsson i Malmö (s), Hansson i Piteå (s) och Sjöholm (fp).
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1968:386 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen den 13 mars 191^2 a1 i texten